Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fyra dagar i april’

Ett inlägg om två utställningar.


 

Uppsala by night Peter Bohlins utställningJag finns ju inte på Fejan, men det gör de flesta andra. Därför hade jag fått reda på att vännen Pe skulle ha vernissage två gånger och utställning under mars månad av sina fina nattbilder av Uppsala. Igår tuffade Fästmön och jag iväg för att titta på Uppsala by night, som visades på Brantingstorg här i Uppsala.

Det var otroligt många människor som hittat till vernissagen, trots att gårdagens alltså var den andra. I dörren möttes vi av Pe:s fru som försåg oss med ett informationsblad över verken. Och jisses vilka bilder det är!!! Det roliga är att jag berömde Pe för ett tag sen på Instagram för just dessa bilder. Tänk att han ordnade utställningslokal några månader senare och ställde ut! Verken är i olika storlekar och en del i canvas. Några var smakfullt inramade med passande passepartout och ramar. Jag var mycket frestad att handla, men måste hålla lite tajt i plånkan framöver. Tror jag…

Nån bild av Pe:s fina foton lägger jag förstås inte ut här. I stället rekommenderar jag att du besöker hans utställning, som är öppen onsdagar och lördagar mars månad ut. Se bilden här ovan för öppettider!

Toffelomdömet för Pe:s utställning blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Astrid Lindgren krigsdagböckerRedan nästa dag, idag söndag, 
var det utställningsdags igen. Vi tuffade in till stan och Upplandsmuseet för att kika på Hela världen brinner!. Jag var spänd och förväntansfull eftersom utställningen…

[…] tar avstamp i krigsdagböckerna […]

Och det var inte vilka krigsdagböcker som helst utan Astrid Lindgrens. Dagböckerna hade nämnts i den biografi över Astrid Lindgren som jag läste i februari. Hennes krigsdagböcker har också kommit ut i bokform, men dem har jag inte läst än.

Ingången till själva utställningen pryddes av ett citat och en uppförstorad bild från Astrid Lindgrens krigsdagböcker. Intill fanns ett utrymme med en liten Astrid-figur vid ett skrivbord. I nästa rum hittade jag ett spännande, interaktivt ”bord” med texter och bilder om Astrid Lindgren. Fast de flesta av dessa hade jag redan sett och läst i biografin. Och that was it! I alla fall vad gäller Astrid Lindgren. Därefter innehöll utställningen rapporter från modern tid, flyktingars berättelser samt några bilder från Påskkravallerna i Gamla Uppsala som jag sett i samband med att Magnus Alkarp presenterade sin bok Fyra dagar i april.

Alltså jag blev grymt besviken. OK, det står AVSTAMP, men jag hade förväntat mig mer om Astrid Lindgren och hennes krigsdagböcker. Jag fattade väl fel…

Toffelomdömet blir lågt. Jag kände att det var tur att det var fritt inträde, så att säga…

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

2013: Najs och Bajs

Ett inlägg om året som gått och dess höjdpunkter och lågvattenmärken.


År 2013 kan snart läggas till handlingarna.
Men innan dess vill jag lyfta fram godbitarna (najs) och… eh… de andra bitarna (bajs), månad för månad.

Så här tyckte jag om 2013:

Januari:
Najs: Mathemskassen 3: Allt-i-ett-kyckling och Baba Ganoush (Skitgott!)
Tillbaka i jobb efter alien-historien (Jag ÄLSKADE det jobbet!)
Bajs: Lokalblaskans heteronormativa bröllopsbilaga (År 2013, liksom…)

Februari:
Najs: Mitt husbygge (Jäklar så roligt det var att bygga upp en intern webbplats!)
Björnbär- och chilimarmelad (En ny och spännande smakupplevelse!)
Bajs: Webbformulär för jobbansökningar (Jag slogs med ett antal såna under året. De flesta är verkligen skitdåliga ur användarperspektiv.)
Bildårar (Hur fick somliga körkort?)

Mars:
Najs: Finvantarna från Iréne (Jag gillar verkligen dem!)
Bajs: Annas mat (Nej, eftersom de använder indrivare har vi slutat köpa pizzor från den restaurangen i Svartbäcken!)
Telefonförsäljare (Nej, nej, nej! Jag anmäler alla som ringer fast de inte får!)

April:
Najs: Celebert besök på jobbet (Visssa kommunalråd är smarta och ger sig ut i verkligheten.)
Bajs: Hot-mail (Nä, även om det inte var allvarligt menat var det jäkligt obehagligt att få.)
Kompiskorruption på jobbet (Det är INTE OK, tycker jag!)

Maj:
Najs: Pelé, Kaká och jag (En annorlunda barnbok.)
Fyra dagar i april (En bra bok med historiskt innehåll.)
Bajs: Hilde var icke önskvärd (Att köpa ut anställda är grymt.)
Andningsont av grill, rök, parfym och sånt (Hänsyn är inte fel att visa ibland.)

Juni:
Najs: Fästmön (Hon var min klippa igen när det gungade!)
Bajs: Varsel före en storhelg (På min förra arbetsplats fanns det tre personer jag inte gillade. Tre av flera tusen. En av dem varslade mig dan före midsommarafton.)

Juli:
Najs: Botaniska trädgården och tropiska växthuset (Två av mina favoritplatser i Uppsala.)
Förrådsstäd (Det finns väl inget som är så tillfredsställande?!)
LinkedIn (Ett bra yrkesnätverk som jag anslöt mig till!)
Motormuseet i Motala (Det får du bara inte missa om du är där!)
Bajs: Min sista arbetsdag på Den Bästa Arbetsplatsen (Sorgligt!)

Augusti:
Najs: Vårt Pride 2013 (Det blev Pride, trots allt!)
Bajs: Reklamfilmer på TV (Varför finns det så många dåliga???)
Konsten att fylla en dag (Det är förnedrande att vara fullt frisk och arbetsför och inte få arbeta.)
Den lilla människans besök hos Arbetsförnedringen (Bortslösad tid. Hemskt. Fruktansvärt. För jävligt. Och så klarade de inte av att påanmäla mig till a-kassan, vilket fick till följd att jag fick vänta på ersättning i två, nästan tre månader.)

September:
Najs: Så vårdar man en kund (Enkelt och lätt, men effektivt.)
Monica Z. (Å, vilken bra film!)
En dag bara för oss (Såna behövs.)
Bajs: Företag som inte svarar på ansökningar eller ger nån återkoppling på frågor (Vill nån jobba där, liksom?)
Handläggarstrul på Arbetsförmedlingen (Det tog en och en halv månad, tror jag, att få en handläggare.)
A-kassans irriterande ovana att skicka oroande mejl på fredagskvällar (Att vänta en hel helg med att fråga vad som menas är ångestframkallande.)
A-kassans byråkrati för elva kronor (Och senare på året tog de bort avgiften och tyckte att de var jätteduktiga…)

Oktober:
Najs: Kontakt med min hafti (Så roligt!!!)
En skön helg hos vännen Gunilla
Bajs: Stor ägare = sämre distribution samt slopad avgift (Större borde bli bättre och slopad avgift… Ha… elva spänn…)

November:
Najs: Nytt jobb (Det snurrade rejält i början och självkänslan var inte den bästa…)
Projekt Storstädning avslutades med vardagsrummet (Så skönt att göra hemmet rent!)
När det känns lite bra (För omväxlings skull.)
Femårig förlovningsdag (Den 8 november 2013)
Bajs: Ett förnedrande besök på Arbetsförmedlingen (Den som är i överläge ska aldrig låtsas att h*n kan sätta sig in i hur den i underläge har det.)

December:
Najs: Fina julklappar (Och mycket att läsa!)
The Fry Chronicles (En av de bästa böckerna jag läste i år.)
Klappar på jobbet och från facket (Glatt överraskad!)
Lucia för ett år sen fick jag mitt liv tillbaka (Jag lever.)
Bajs: Baraspara bröt mot god marknadsföringssed och Upsala Nya Tidning är på väg (Jag fick rätt i DM-nämnden!)
Sjukstugan i Backen slapp undan – igen (David förlorade mot Goliat, men jag hoppas att David överklagar och får rätt. Vissa saker får man bara inte göra!)
Arbetsförmedlingen gjorde fel igen – och inget händer (Den här gången blev jag inte avanmäld hos a-kassan från rätt datum.)


Livet är kort. År 2013 blev ett omtumlande år på många sätt.

Read Full Post »

Ett inlägg om en lista läsvärda böcker. 


Anna-Karin läser min blogg
och tyckte att jag skulle sammanställa en Tio-i-topp-lista över böcker. Men så enades vi om att det nog blir ganska svårt, eftersom bra böcker kommer och går, så att säga. Det kommer hela tiden ut nya, bra böcker. Och ibland går man tillbaka till nånting riktigt gammalt och tycker att det är bra.

Så i stället för en Tio-i-topp-lista kommer här… utan inbördes rangordning… tadaaaa…

Tofflans läsvärda lista med tio titlar:

  • Fyra dagar i april av Magnus Alkarp. Den har min Nästanbror skrivit, men det är inte därför den finns på listan utan för att den är bra och viktig. En historisk bok av romankaraktär.
  • Den frusna trädgården av Kristin Hannah. En roman om en familj där modern har en central roll och där döttrarna inte riktigt förstår henne. Tills sanningen uppdagas…
  • En tiger för en ängel av Anne B Ragde. En roman om ett barns utsatthet i samband med föräldrarnas skilsmässa. Detta är författarens debutroman och den kom ut 1990.
  • Djävulskyssen av Unni Lindell. Författaren är en av många bra norska deckarförfattare. Detta är hennes senaste bok och den kom ut 2012.
  • Gideons ring av Carin Gerhardsen. Hammarbyserien av Carin Gerhardsen är riktigt otäck! Detta är inte bara deckare, utan böckerna handlar om otäckheter som alltid är aktuella, till exempel pedofili. Gideons ring är den senaste i serien. Boken kom ut 2012.
  • Tillbaka till henne av Sara Lövestam. Sara Lövestam tillhör den yngre författargenerationen i Sverige. Sara Lövestam tillhör också gänget svenska författare som är riktigt goda berättare! Den här tegelstenen blandar nutid och dåtid och gör historiska händelser riktigt spännande! Boken kom ut 2012.
  • Aprilhäxan av Majgull Axelsson. Det här är en av mina absoluta favoritromaner! Den beskriver en systraskara som namngetts efter Hagasessorna. Och så utspelar den sig i Stöllestan. Bara det, liksom… Boken kom ut 1997 och fick Augustpriset för bästa skönlitterära bok samma år.
  • Juloratoriet av Göran Tunström. Jag har haft förmånen att få träffa Göran Tunström när han höll på att skriva den här boken. Han läste då ett stycke ur den – och jag blev helt fängslad! Göran Tunström är en av Sveriges bästa berättare, tyvärr avled han alldeles för tidigt, redan 2000, endast 62 år ung. Boken kom ut 1983.
  • Lögnen av Jacqueline Winspear. Boken ingår i en serie om den kvinnliga detektiven Maisie Dobbs som bor i London på 1930-talet. Detta är en ganska trivsam serie deckare, som tyvärr inte har kommit ut på svenska mer än i tre delar. Lögnen är den tredje, men tyvärr inte den bästa i serien som inleds med Maisie Dobbs. På engelska ingår betydligt flera titlar i serien.
  • Blonde av Joyce Carol Oates. Vill du läsa en riktigt bra tegelsten är denna ett säkert val! Boken är en fiktiv berättelse om Marilyn Monroe. Icke desto mindre är den fascinerande och helt enkelt skitbra. Boken kom ut 2001.


Livet är kort. En god bok är livet.

Read Full Post »

Ett glädjerikt inlägg.


Alldeles nyss
läste jag ett mejl från min Nästanbror. Det var ett roligt mejl att få. Annars brukar vi mest vara rätt cyniska och ironiska i vår mejlväxling. Tja, inte mot varandra, men mot omvärlden.

Det var med stor glädje jag läste att Magnus Alkarp har fått 2013 års Stipendium till Jan Fridegårds minne.

Kulturnämndens motivering lyder:

Uppsala kommuns stipendium till Jan Fridegårds minne 2013 tilldelas Magnus Alkarp för en berättarkonst, där vetenskapsmannens respekt för fakta, och historikerns känsla för tidsanda, förenas med konstnärens förmåga att ge liv åt en berättelse, och med humanistens paradoxala kombination av övertygelse och vidsynthet.

Stipendiet till Jan Fridegårds minne instiftades 2009. Summan är på 100 000 kronor. Pengarna ges till författare som verkar i Jan Fridegårds anda.

Magnus själv skriver i sitt mejl till mig:

[…] Det är lite stort. Det är väldigt stort, faktiskt. Fridegård var den som fick mig att vilja börja skriva. […] 

Själv delar jag förstås ut ett stort GRATTIS och en gigantisk rosa toffla. Detta stipendium är dig så väl unt, Magnus!

rosa toffla stor

Här kan du läsa min artikel som jag skrev för ett tag sen om Magnus Alkarp hos Uppsalanyheter.se

Här kan du läsa dagens nyhet om Magnus Alkarp hos Uppsalanyheter.se

Här kan du läsa mitt blogginlägg om Magnus senaste bok, Fyra dagar i april


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan höjer somt till skyarna och sänker annat till botten.


Torsdag och röd dag
är det idag. Röd dag = ledig dag för min del, men det är många där ute som jobbar – till exempel i vården och omsorgen. Men röd dag är ändå en rätt bra dag och får därför representera veckans höjdpunkter, medan Död dag representerar motsatsen. Det är ju inte svårare än så här – enligt mig, alltså:

Röd dag


Död dag


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan beklagar sig över i hennes tycke orättvisa månadsavgifter, men där hon också njuter av sin balle*.


Det är kvavt.
Det är förbannat kvavt. Jag sitter och kan tack vare mina nya fönster ha korsdrag i min lägenhet, men det hjälper föga. Dessutom måste jag stänga fönstret ibland av olika ljudliga anledningar. Det är omöjligt för mig att skriva eller ens tänka eller telefonera eller läsa när det stimmas nedanför mitt öppna fönster. Alla måste vi få finnas. Det är bara det att somliga finns lite mer än andra.

två röda stolar på gräset
Första parkett? Grönare gräs på andra sidan? Nja, när man inte får plats på sin egen uteplats (= kommunens mark) flyttar man utanför staketet (= också kommunens mark).


Det är ganska orättvist, egentligen,
att vi som inte har uteplats utan balle har högre månadsavgifter än dem där nere på marken. Inte nog med att de har uteplatser, de har också tillgång till gräsmattorna utanför egna, uppsatta staket. Några regler för var staketen ska sättas upp har vi mig veterligen inte i min bostadsrättsförening. ”Tomternas” storlek på bottenvåningarna har satts godtyckligt av dem som bor där och kan skilja ganska rejält. Trots detta betalar alltså de som bor med uteplats mindre varje månad än vi som bor med balkong. Men, det är ju så att marken de kallar sin faktiskt inte är det. Den är inte ens bostadsrättsföreningens. Den är kommunens. Vilket skulle kunna innebära att vem som helst kan nyttja uteplatserna. (Kanske är det så man har tänkt när man har bestämt månadsavgifterna? Men vem sätter sig på grannens uteplats bara så där, liksom?)

Nu är det emellertid så att jag tycker att gräset är betydligt grönare på min balle. Här slipper jag få in kreti och pleti som har vägarna förbi med ett vinglas i handen – jag bestämmer enväldigt vem som kommer hit och får sitta.  Möjligen skulle detta vara ett argument för att jag betalar högre månadsavgift…

Igår kväll gjorde jag snabbt klart för ballesittning** – det vill säga torkade bort all jävla björkpollen och plockade fram dynor och andra tillbehör. Jag provade till och med shorts och linne, men insåg att armhålorna krävde ansning. Efter rakningen blev jag så trött att jag bara ville sätta upp toffelfötterna.

Toffelfötter på balkongräcket
Nej, benen har jag aldrig rakat i hela mitt liv.


Markisen fälldes ner
och jag dukade så småningom fram tillbehör som var en del av mitt ensamma fredagsmys. Myset i sig är ju att sitta och ha det gott, tillbehören en bok, en öl och lite nötter. Pennan fick hänga med ut denna gång eftersom boken skulle recenseras.

Bok öl penna nötter
Tillbehör som utgjorde en del av mitt fredagsmys.


Jag gillar inte ordet fredagsmys.
Skälet är att vissa chipsproducenter har gjort det till ett ord som omfattar att äta flottiga saker. För mig är de flottiga sakerna – för gårdagen: salta jordnötter – en mindre del av myset. Själva myset är att sitta och ha det gott, inte nödvändigtvis stoppa skitsaker i munnen. Men nu åt jag lite nötter, drack lite öl och läste klart boken.

Min intention för kvällen var att slöglo på Kanal 9:s crime night. Vädret och värmen satte stopp för det. Jag tillbringade mesta delen av kvällen på ballen alternativt vid datorn. När jag bläddrar tillbaka ser jag att jag var synnerligen produktiv vad gäller inlägg igår. Det sista blev ytterligare en recension, denna gång av en barnbok.

Lite TV blev det trots allt mot slutet av kvällen, men mest som bakgrundsljud. Jag började läsa Mari Jungstedts senaste deckare. Utan att ha läst färdigt den kan jag meddela att den är… snabbläst. Och vad snabbläst står för är förstås en tolkningsfråga…

Idag har det diskuterats och planerats inför den kommande veckans familjebegivenheter. Så mycket gjort har det inte blivit, dessvärre. Jag har i alla fall tvättat och vattnat mina krukväxter. Nu väntar tvagning av mig själv samt Himmelsfärd. Ett svagt molande bakom pannan talar om för mig att jag borde ha sovit mer, trots att jag inte vaknade förrän halv tio i morse, väckt av nån idiot som körde motorcykel på gården. Det är väl ändå inget fordon man fraktar stora och tunga varor på så att man behöver köra ända fram till porten? Nej, just det.

Hur är det hemma på din gård??? Skriv gärna några rader i en kommentar, för jag är nyfiken av naturen!


*balle = balkong

**ballesittning = balkongsittning


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett försök till en recension av en bok, medan andra hoppar högljudda precis utanför mitt arbetsrumsfönster. (Eventuella misstag beror på vissa skärande ljudinslag som… ja, stört mig.)


Finns det nåt bättre
än att få en alldeles ny bok i sin hand, direkt från författaren själv? Jag har haft Fyra dagar i april av Magnus Alkarp i min ägo i ungefär fem dagar. Den har blivit luktad på, den har blivit hållen, den har fått följa med in i obskyra (?) skrubbar och vrår. Den har varit med mig 24 timmar om dygnet. Och nu ska jag försöka skriva en sorts recension av boken.

Fyra dagar i april
En bok om fyra dagar i slutet av april 1943.


Året är 1943 och det närmar sig påsk.
Ute i världen rasar ett krig, men här hemma i Sverige är det fred. Detta hindrar dock inte de svenska nazisterna att kalla till riksmöte i Uppsala. Ett möte som avslutas på annandagen med en manifestation. Men det blir minsann ingen fredlig historia. Ett gäng motdemonstranter är på plats. Ändå visar det sig vara poliserna som är skurkarna. Hur ska man annars förklara sabelhuggen i ryggarna?

Jag dras direkt in i händelserna. Händelser, som författaren stötte på i och med sin forskning inför avhandlingen 2009. Här har han tagit tillfället i akt att sticka näsan ner i en detalj. Eller var det ett getingbo? Hur som helst, påskkravallerna i Gamla Uppsala hade jag aldrig hört talas om – trots att de faktiskt utspelar sig på min födelsedag. (Fast jag var ju förstås inte född 1943, men samma dag som påskkravallerna. Och Tjernobyl. Tjernobyl är ju för övrigt en ännu senare katastrof, 1986, än Petite Moi. Nånting mer den 26 april???)

Vad är väl en bok om den inte, förutom ett givande innehåll, har ett språk som tilltalar mig? Ganska snart noterar jag att Magnus Alkarp har flera riktigt roliga vändningar för sig ibland. Eller vad sägs om denna:

[…] Att han ibland kallades Rödlyset berodde inte på att han skulle ha haft ett förflutet som trafikpolis i Sundbyberg, vilket somliga lär ha trott, utan förmodligen på att det fanns misstankar om att han var socialdemokrat, vilket han troligtvis var. […]

Andra formuleringar är snudd på poetiska:

[…] Ett iskallt duggregn letade sig in under ylletröjor och ned i strumpor och skor. […] 

Jag hittar ett enda ställe där jag tycker att det språkliga brister:

[…] Men Lundberg var också en fri själ och bångstyrig till naturen, inte sällan kritiserad för sin vägran att rätta in sig i ledet när partipiskan ven, vilket i mångas ögon i och för sig gjorde honom ännu mer lämpad att leda striden, men vi ska inte vara så säkra på att Gustav Möller och Per Albin Hansson var lika överförtjusta som sina väljare. […]

Det här är en bok om verkliga händelser, men den är skriven som en roman. Vissa delar skildras så skört, så skört. Och det är bra. Det ger berättelsen liv. När Magnus Alkarp till exempel beskriver hur en av de norske jentene blir utfryst kan inte ens den mest förhärdade förbli kallsinnig:

[…] Det tisslades, vänner undvek henne, inte ens Ingrid visade sig. Den enda som besökte henne, tröstade henne, uppmuntrade henne och kanske försökte uppelda henne var Greta. Sedan slutade även Greta komma. […]

Men det ligger som sagt gedigen forskning bakom tillblivelsen av den här romanen. Särskilt intressant att notera är en lista med namn där Magnus Alkarp faktiskt kunnat återskapa 63 av de 75 ursprungliga namnen. Han tycker att det är

[…] bara […]

Jag tycker att det är många.

Vill du läsa en historisk bok vars innehåll känns synnerligen aktuellt väljer du Fyra dagar i april. Men eftersom Magnus är min syssling kan jag inte dela ut några rosa tofflor utan att anklagas för opartiskhet. Jag låter därför ytterligare ett citat ur bok få avsluta mina tankar om och upplevelser av den här boken:

[…] Vi har ett ansvar för allt vi gör och allt vi underlåter att göra. Det har alltid varit förenat med risker att göra det rätt, men det är värt sabelhuggen om det är friheten man försvarar. […]


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »