Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ont krut’

Ett synnerligen blandat inlägg.


 

Jaha. Vad har nu vulkaner och nätverk gemensamt? Mig, förstås! När jag kom till jobbet i morse, efter att ha lyckats perkolera kaffe (det blev silverte härom morgonen för Nån hade glömt kaffebönorna…), började dan med att jag blev näpst. Det är varken första eller sista gången det händer. En kan tro att en vänjer sig. Det gör jag INTE! Jag blir först som fem år (ledsen, ynklig och mesig), sen som en vulkan (explosiv, kraftfull och mångårig). Dessutom blir jag väldigt trött på att ingen nånsin sätter ner en fot, det är nämligen inte bara jag som drabbas. Ska jag behöva vara den som gör det den här gången också? Ja, ja, jag har personer och uppgifter som sätter guldkant och framför allt snällkant på tillvaron. Det kanske är det som felas en del? Jag överlever! Har jag överlevt hittills, finns det inte mycket som kan döda mig. Ont krut, du vet…

Vulkaner

Jag blir vulkanisk! Vulkanerna på bilden är dock av papper. Nån av oss trodde hoppfullt att det var chokladaskar…


En blandad dag. 
Så kan jag sammanfatta min dag. Men medan jag satt och jobbade i tryggheten på mitt kontor jagade polisen en maskerad man med en mystisk svart väska här i en av universitetsbyggnaderna i Uppsala. Han är misstänkt för ofredande och infångad. Tur det. Det kunde ju ha varit en bombman eller nåt. Beredskapen är onekligen höjd…

Spindelnät vid stupränna

Nätverkande!

På eftermiddagen satt många på jobbet i ett och samma möte. NK* och jag kom då att tala om de möten jag har varit på för ett tag sen. Jag blev påmind om att ringa, gjorde det och fick både visshet och återkoppling. Och nya kontakter i mitt nätverk! Det är inte fy skam. Förhoppningsvis kan det ge nåt i framtiden som inte är oro. För oroligt börjar det bli – och det är inte bra jag som upplever det heller. Men jag är glad och tacksam för den stunds frist och andningspaus jag har fått samt det nya och ganska stora nätverk detta faktiskt har gett mig.

Jag vet inte om jag orkar ställa mig vid strykbrädan i kväll heller. I måndags ringde mamma och hon frågade faktiskt hur läget var. Jag svarade att jag var trött, varpå hon sa:

Det är du ju jämt!

Jaa, jag blir trött efter en intensiv, men spännande arbetsdag. Det tar på krafterna att gå från 0 till 100 utan nån form av mjukstart som till exempel långtidssjukskrivna brukar få.

Ingen strykning, alltså, men jag ska prata med Fästmön om helgens övningar som bland annat omfattar vännen FEM och ett stycke Soffa. Och så ska jag se 100 Code, det är sista avsnittet i afton. andra avsnittet av Morden i Sandhamn på TV4.

Krakel Spektakels och herr Gurkas pappa Lennart Hellsing är död, läste jag nyss. Men 96 år är onekligen ett långt och förhoppningsvis gott liv.

Jag lämnar dig med en bild från jobbet på en manual – med ett svårt korrekturfel på omslaget. Jaa, jag är yrkesskadad. Vad har DU för skador??? Skriv några rader i en kommentar och berätta om du har lust!

Snabbgudie

Nån som vet vad en Snabbgudie är?


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, jag orkar fan inte vara snäll. Men sanningen är att jag HAR erbjudit flera stycken min plats här. Ingen vill ha den. Ingen vill ha en stor, FET kniv stucken i sig i morgon. Det är Lucia i morgon och på TV sänder man från Uppsala. Jag brukar försöka titta på Lucia-TV (gammal familjetradition), nu får jag väl se andra ljusets änglar…

ängel

Den här ängeln fick jag av Fästmön för ett tag sen.


Jag hade tänkt föreslå
narkosläkaren att man skulle såga av min onda häl på samma gång, när jag redan är sövd, menar jag. Rationellt och bra, kanske till extrapris rentav. Men han pratade inte svenska. Inte så mycket engelska heller.  Anmärkningsvärt, tycker jag!

Annars då? Jorå, de är rätt snälla här även om jag har fått fylla i samma jävla hälsodeklaration tre gånger på kort tid. Inget var inlagt i min journal heller. Till sist känner jag bara för att lämna trams-svar, men sen tänker  jag att det kanske, KANSKE slår tillbaka på mig själv…

Men en bra grej var att jag äntligen, vid 50 års ålder, fick veta vad jag har för blodgrupp!

Läkarundersökningen gick bra. Jag hade tänkt vägra kandidat, men kandidaten var varsammare än doktorn. Doktorn, som började tjafsa om varför jag inte plockat ut mitt recept 2010… Tänkte vråla:

Varför opererade ni mig inte då i stället så jag hade sluppit lida i två år till?

Men det sa jag inte, bara muttrade nåt om att det var otänkbart av olika skäl.

Annas snälla mamma och den mest älskade Annan skjutsade upp mig hit. Det var så skönt, för jag var väldigt medtagen av gårdagens kroppsliga protester. Det är så gott att veta att familjen bryr sig! Min egen lilla mamma har redan ringt Anna och varit hysterisk, jag har ringt mamma och försökt lugna. Min nästan-bror skickar inkännande mejl och mamma-kusinen B med man tankar och kramar. Och alla kära ni som skickar hälsningar här… JAG ÄR ÖVERVÄLDIGAD! TACK!

I morgon lär jag nog inte blogga. Jag lär nog vara ganska död för världen. Du vet, ont krut… etc etc… Det värsta är att jag måste ta av mig förlovningsringen. Fy!


Livet är kort. Tyvärr kan jag inte se Lucia i morgon bitti för Södra tornet står i vägen.

Read Full Post »

Det sägs ju att ont krut inte förgås. Inte så lätt, i alla fall. Och jag är nog gjord av just ont krut, för igår kväll kände jag mig snudd på döende – ja, jag är som en riktig karl när jag är sjuk! Idag mår jag hur bra som helst. Förutom den där %&/#¤ lingonveckan, dårå, och en massa acne som plötsligt har poppat upp i ansikte, nacken och hårbotten. Vidrigt! Det är som om min kropp inte riktigt vill åldras utan hänga sig kvar i tonåren. Men faktum är att jag faktiskt fyller… 50 år i vår. Visst låter det mycket, nästan som 100?!

Här var jag blott fyra månader och rätt sur. Varken lingonvecka eller acne hade drabbat mig ännu.


Dagen idag har varit ganska seg.
Jag fick trevligt sällskap på lunchen idag av B. Man pratar ju lite mer privat och avslappnat när man inte lunchar på jobbet utan i nån av restaurangerna! Det var roligt och intressant att höra vad B har gjort förutom att jobba där hon jobbar nu och lite om familjen.

På hemvägen stannade jag och tankade. Fy te rackarns så dyr bensinen har blivit!!! Därpå åkte jag till Tokerian för att inhandla nödvändigheter till lingonveckan – ååå, så piiinsamt när en tant på nästan 50 handlar tamponger! 😳

Jag var fortfarande mätt på kvällen, så jag värmde en pizza till mamma. Hon tyckte att den var uräcklig och spydde nästan. Ingen hit, alltså!

I morgon kanske, kanske Fästmön och Elias kommer ut till mig på jobbet. Tänkte bjuda dem på en thailunch och i såna fall får jag värma en fiskgratäng till mamma och mig på kvällen. Det brukar slinka ner ganska lätt.

Torsdag jobbar jag bara till klockan tolv. Det blir en fika hemma innan mamma och jag tar en liten shoppingtur på Stormarknaden. Jag är väl på lagom glatt humör sen på kvällen 👿  Det ska bli skönt att vara ledig fredag, lördag, söndag, men jag tror nog tyvärr inte att Anna kommer hit. Hon lämnar inte barn förrän på fredag nån gång och sen jobbar hon 7 – 16 både lördag och söndag. Vi har telefonerat lite i kväll, men det är ju inte alls samma som att ses. Saknar!!!

I kväll blir det del två av Kronjuvelerna – om jag pallar. Jag var ganska besviken igår, faktiskt. Tyckte att det var mest som ett barnprogram med lite sci fi-stuk och det är inte riktigt min bag. Ingen direkt favoritskådis var med heller. Nej, rätt tramsigt, ärligt talat. Vi får se om betyget ökar från två tofflor igår!

Read Full Post »

Tja, vad ska man hitta på en sån här kall och mörk och sömnig decemberkväll om inte tvätta och städa? Jag tvättar förstås en maskin tjockis-svart medan jag går med dammvippan. Går då och då en gammal Paradisask som för länge sen passerat bäst-före-datumet och tar en pralin. Nåt kul ska man väl få ha när man går med vippan???


Jag har tillfälligt, bara, lagt ner vippan.

                                                                                                                                                                I morse överraskades jag otrevligt nog av lingonveckan. Trodde, av nån anledning, att det äntligen var över, men se nej då! Kommer som den ska – stannar gärna två veckor. Jag ska ringa doktor Anders. Sen. Vet inte om jag ska be att få blodvärdena kollade eller om jag ska prioritera en cortisonspruta. Hmm… Egentligen är det skit samma, jag går här och skrotar och jag är fullkomligt övertygad om att jag bara en dag somnar in och slipper undan allt som gör ont. Fast ondast är jag visst själv – ont krut… etc etc – för jag förgås visst aldrig, no matter what.

Snart dags att ta en promenad med snabeldraken* också. Jobbigt, för jag är så ljudkänslig just nu. Överväger starkt att bli dövblind, för jag är ljuskänslig också. Och så vet jag att tolkarna här i stan är så himla duktiga!


Ser rätt gott ut, va´?

                                                                                                                                                            Annars irriterar jag mig som f*n på Dagens Nyheter. Nån därifrån har ringt mig två dar i rad, båda gångerna på förmiddagen – från olika telefonnummer som ser ut som vanliga privatnummer. Jag tror ju inte de ringer från tidningen för att erbjuda mig jobb, precis utan för att jag ska ta en prenumeration. Jag blir galen på sånt! Hur ska man slippa telefonförsäljare??? Jag har ju NIX på telefonen, men det gäller ju bara företag där man inte är eller har varit kund (upp till ett år). Man kan ju inte anmäla till varenda jämrans företag man nånsin varit kund hos att man varken vill ha reklam eller försäljarsamtal… Jag råkade ha DN en kort period förra året, det är allt. Tröttsamt! En bra sajt om man vill kolla företags telefonnummer, nummer som inte alltid finns hos de vanliga nummerkollarsajterna, är Vem ringde.se

Nä, nu ska jag ta en kvällspromme i mitt hem med min vita snabeldrake! Passerar troligen chokladasken många gånger…

Och nej. Det här inlägget var inte sponsrat av varken Kraft Foods, Vemringde.se eller NIX. Ifall du undrar. Jag tycker bara att de har god choklad respektive bra tjänster på nätet.

                                                                                                                                                    *snabeldrake = dammasugare

Read Full Post »

Nog lever jag fortfarande! Föregående inlägg ska inte tas på alltför stort allvar. Jag tror inte jag varken avlider av magsår eller tarvar Sjukstugan i Backens intensivvård för detsamma. Du vet, ont krut förgås inte så lätt… Jag använder bara bloggen för att gnälla över mina småkrämpor, så där som tanter och andra gör ibland.

Nej, jag gläds idag åt den gemenskap och det utbyte jag har av kollegor! Som novis på området stapplar jag fram, men får god ledsagning av kompetenta personer i varma kläder. Det är väl spenderad tid, mina morgonpromenader måndag till torsdag…


En bild från min soliga morgonpromenad.

                                                                                                                                                            Och även om jag darrar nervöst välkomnar jag L och J som läsare här på bloggen! Det var fint att ni delgav mig att ni läser mina enkla ord och långa och allt för många inlägg. Men kom ihåg att det går att kommentera – anonymt, det är bara bloggägaren (=jag) som vet den riktiga identiteten, om man vill det, öppet om man vill det.

Det var verkligen skitkallt i morse! Frosten låg långt in på förmiddagen som ett vitt täcke över gräsmattorna här. I morse kunde jag inte låta bli att kräla i förnan och fota ett frostigt, vackert lönnlöv. Bara för att…


Det var verkligen skitkallt i morse…

                                                                                                                                                          Förmiddagen har gått i ett rasande tempo, med möte, ett och annat webbpilleri samt en textbearbetning. Den senare planerar jag att färdigställa i eftermiddag. Jag jobbar med stängd dörr, men för att ingen ska få för sig att jag är ett Asocialt Element har jag skrivit några förhoppningsvis vänliga rader på dörren om att jag jobbar intensivt, men att det går bra att knacka på och att jag inte bits…

Read Full Post »

Ointresserade besökare behöver inte läsa nedanstående! Jag självömkar hur mycket jag vill på min egen blogg. 😆

Det har varit riktigt varmt idag. Och det är skönt. Men tyvärr har vi inte kunnat vara utomhus lika mycket som man skulle ha önskat. I morgon går Fästmön på sitt vikariat och då blir det bara ledigt på kvällarna. Samtidigt får hon de fyra kommande helgerna fria – och DET är härligt! Så i veckan som kommer blir det kanske lite kvällsdopp och annat.

Tyvärr har jag fått besvär med magen. Det är antagligen på grund av dundermedicinen jag har tagit mot hostan. Jag kan ta den några gånger, men sen är det kört. Fast så snart jag slutar ta den brukar magproblemen upphöra. Så har det inte blivit den här gången. Men kanske är det en kombination med de kroniska magsåren som spökar. Jag är i vart fall inte så dålig att jag måste ligga, utan far omkring som vanligt. Ont krut förgås inte så lätt, som sagt.

När jag var hemma en sväng idag på eftermiddagen såg jag en som verkligen ser mig som ont krut – med betoning på ont. Fast det får hon gärna göra, jag har inte så mycket till övers för flodhästar och liknande djur.


Flodhästar trivs i vatten. Och här också i gräs, uppenbarligen.

                                                                                                                                                          Jag orkar inte bry mig om sura människor som ger mig ”onda ögat” eller som vänder sig bort när vi möts. I stället försöker jag omge mig med positiva varelser som delar med sig av sin energi.

På onsdag hoppas jag att det blir ett energimöte! För du har väl inte glömt 100 000-fikat som du som läser den här bloggen är inbjuden till? Detta gäller förstås enbart de läsare som inte vill slå ihjäl mig! Det finns nämligen såna som gärna skulle vilja ge mig på moppo. Men kanske är ärlighet för svårt för dem. Mitt tips är att skaffa en boxboll och ta ut vreden på den. Och som sagt, du behöver ju inte läsa det jag skriver – det är ju ingen som tvingar dig…


Nåt att använda när man är lite arg på nån – i stället för att skada nån människa.

                                                                                                                                                                      På midsommarafton såg jag några jobb som jag tänker söka. Annars har det varit ganska tyst på jobbfronten. Eller jag har sökt några jobb, fått bekräftelse på ett par, inte alla, att mina ansökningar har kommit fram, och sen är det… tyst. I vart fall ska jag försöka få till några ansökningar i morgon.

Så blir det promenad, för nu är hostan nästan borta. Vidare ska jag över till Tokerian och handla middag. Anna och jag tänker oss en tur till Slottet i morgon för att vattna och då kan vi passa på att njuta lite där och äta utomhus i lugn och ro på kvällen.


Den här lilla gumman bor på Slottet.

                                                                                                                                                            Livet är ändå ganska gott, trots att jag inte har så stor lust eller möjlighet att tänka framåt. Jag är glad åt den värme jag känner från mina nära och den kärlek jag får av Anna.  Detta bär mig! Liksom vännen Jerrys ord idag – jag har inte riktigt hämtat mig än. Det var stora ord som värmde mig gott. För jag tycker nämligen rätt ofta att jag är ganska misslyckad som människa…

Read Full Post »