Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘planering’

Ett märkligt inlägg.


 

Felix kollage

Felix var borta, men kom hem fyra minuter efter att jag postat det här kollaget och en efterlysning på Instagram.

Den här veckan har jag varit med om några märkliga saker. Jag gissar att det är sammanträffanden, men riktigt säker kan en ju aldrig vara…

I tisdags hade en av familjens katter varit försvunnen sen fredagskvällen. Det fanns inte så mycket jag kunde göra åt det, för katten försvann i Förorten och jag befinner mig i New Village. Men Fästmön gav sig ut med Felix pappa för att leta efter katten. Anna la ut en bild på Instagram i samma veva på hur de stod under ett träd för att slippa bli regnvåta och jag kommenterade bilden genom att undra om Felix inte hade kommit till rätta än. Det hade han inte. Jag slängde ihop ett kollage om tre bilder på Felix och la ut på Instagram tillsammans med en efterlysning. Fyra minuter efter att min bild blev postad satt Felix utanför dörren hemma hos sig och ville in.

Den andra konstigheten inträffade på torsdagsförmiddagen. Jag fick ett sms med tre smileypussar från Anna och svarade – med tre smileypussar och en tårta, av nån anledning…

Smileysar pussar och tårta

Tre smileypussar och en tårta.


Jag vet inte varför jag skickade med en tårta, 
för vi hade inte messat tidigare på morgonen och ingen av oss fyller år eller nåt. Men det som är ännu märkligare är att jag två minuter senare blev bjuden på tårta av vännen M, per sms…

En bit tårta

Två minuter senare kom sms från M.


Ja man kan ju undra lite 
över detta. Att Felix kom hem berodde troligen på att det var dags, han var trött och hungrig efter fyra dygn på luffen. Och att M bjöd in mig på tårta berodde nog på att hon hade en bit över från igår. Fast varför jag messade en tårta till Anna kan jag inte förklara. Tyvärr hade jag inte möjlighet att åka till M och smocka i mig tårta, för jag hade annat för mig. Kanske behöver jag bli lite mer lyhörd för mina egna förmågor och tolka dem bättre så att vissa saker passar bättre in i min planering… Eller… så är det just det rubriken på det här inlägget säger, sammanträffanden, och de sker ju lite när som…

Vad tror DU??? Råkar du ut för såna här sammanträffanden då och då??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bubblande inlägg.


 

Ibland när jag vaknar bubblar det i mig. Som i morse. Då låg jag och tänkte på… sport. Fotboll är verkligen inte min grej. Jag tittar inte på det, jag har knappt spelat det. Men jag har ett visst bollsinne. På yngre stenåldern I min ungdom använde jag det mest till bordtennis. Fast nu på äldre dar har jag faktiskt fascinerats av en nyare bollsport: bubble ball.

Bubble ball från Best events

Inuti en sån här, du…


Det ser så himla… knäppt och roligt ut
när vuxna människor är instängda i bubblor och sen försöker ägna sig åt den seriösa (?!) sporten fotboll. Att bubble ball har norskt ursprung visste jag inte, men kunde ana – norrmän har ofta en härlig sorts humor som många av oss svenskar är befriade ifrån. Och det är nog just den här att man driver med nåt så allvarligt som en sport som många tar så sjukt allvarligt som gör att jag blir tilltalad.

Nu kanske jag inte ska säga för mycket med tanke på den stundande högtiden (!), men man kan faktiskt boka bubble ball till speciella tillfällen som till exempel födelsedagar, svensexor/möhippor, kick offar för företag etc. Det finns kontor på tre ställen i Sverige – Umeå, Stockholm och Malmö – vilket gör att man kan spela nästan var som helst i landet.

Bubble ball kan vara del av en fyrkamp, men också en egen aktivitet. Priserna varierar med antal inblandade personer och tidslängd, men för en grupp på åtta till 14 personer som ”bubblar” en timme kostar det 375 kronor per person. Självklart går det att boka via nätet och arrangören tar hand om allt runt omkring (plats, musik, spelplan, domare, planering etc). Det enda deltagarna behöver tänka på att träningskläder är lämplig klädsel eftersom det kan bli lite svettigt. Skaderisken är minimal när man tacklar varandra eftersom bubblan är mjuk och det är den man landar på, inte fötterna. Låter toppen för mig som är emot alla former av våld och bävar för idrottsskador.

Så… är det nån som skulle vilja testa bubble ball med Petite Moi???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frånvarande inlägg.


 

Spöklika trädNejrå! Jag är på jobbet. Jag har lärt mig att stå ut med det mesta, även plågsamma saker. Nu är inte jobbet i sig plågsamt utan omständigheterna. Det finns så mycket jag skulle kunna ha gjort om jag inte hade blivit så systematiskt nertryckt. Det är skönt att se att andra inte drabbas. Kanske har man lärt sig nåt på vägen – eller så var jag ett tacksamt föremål för frustrationer och kriser.

Idag ska jag ha mitt andra avslutningssamtal. Fast så mycket samtal blir det väl inte. Det som ska ske är att jag ska överlämna mina arbetsuppgifter till den gästspelande tillförordnade chefen. Och berätta var jag ska lämna nycklar och utrustning – för det vet nog inte gästen. Sen händer nog inte så mycket mer. Det som hände efter det första avslutningssamtalet var några ord från högsta chefen. Det visade i alla fall att mina ord, tankar och känslor hade förmedlats vidare. Sen om det förändrar nånting vet inte jag,  jag slutar ju. Trodde faktiskt att mina ord skulle stanna i rummet där samtalet fördes – förutom ett par konkreta förslag som jag fick direkt återkoppling och uppskattning för. Men orden gick vidare. Det gör gott inuti mig. Då blev jag inte bedömd som mindre värd eller vetande, inte där, i alla fall.

På eftermiddagen igår blev jag så glad, för en av mina favoriter, h*n som talar som min farmor, undrade vilken dag som är min sista. Jag berättade att det är måndag – och genast blev det bokat och bestämt en lunch den dagen! (Ingen annan har tänkt i dessa banor och jag tänker baske mig inte köpa tårtor för att fira. Vad är det som ska firas? Att pesten ersätts med kolera?) Jag blev så oerhört glad över detta – och det tänker jag låta personen få veta! Hur mycket det betyder, nu när jag är på väg bort.

Stämningen i rummet blir alltmer mystisk. Vi talar knappt med varandra. Jag tystnar mer och mer, snart säger jag bara

Hej!

när jag kommer och

Hej då!

när jag går. Jag måste avskärma mig för att klara det här. Igår satt jag till och med och lyssnade på Sommar i P1 med biskop Antje i lurarna. Jag orkade inte med världen utanför.

Via jobbets Twitterkonto läste jag några rader, enligt Twittrarens utsago ord uttalade av en åttaåring. Det gör ont i hjärtat att läsa följande:

Jag vill dö, för då försvinner allt det jobbiga för er.

Ljusträdet i DomkyrkanMen samtidigt känner jag igen orden som tankar jag har tänkt ett antal gånger. Till skillnad från den som sa orden är jag emellertid vuxen, med en vuxens ansvar för mitt så kallade liv.

Igår kväll gjorde jag en liten planering/dagordning för nästa vecka. Jag försöker hitta strån att hänga fast vid för att inte ge upp. Fast ärligt talat vet jag inte om jag orkar en tredje vända. Snart finns det ingen självkänsla kvar. Jag utgår från att alla vill mig illa. Det blir en extra tuff tid, den närmaste som kommer, eftersom Fästmön åker hem till sitt efter jobbet i kväll. Det innebär att jag blir ensam om såväl dagar som kvällar som nätter framöver. Men på lördag åker jag ut till Himlen och låtsas att allt är som vanligt en stund igen. Innan jag är på väg bort.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett husmoderligt inlägg.


Den här lördagen
började med att grannen vrålade tre gånger så att mina fönsterrutor skallrade. Den sista gången vrålade jag tillbaka:

Håll käften!!!

Då blev det faktiskt tyst… Jag kunde ligga kvar i sängen och läsa Louise Penny en stund medan kaffet puttrade i perkolatorn i köket.

Snö på baksidan

Snö som kommit under natten på baksidan.

I natt har vintern återvänt. Inte så kul, men väntat. Alla prognoser – utom lokalblaskans från igår – talade om snö och blåst. Det blåser ganska mycket utanför, faktiskt, men den snö som har fallit är mest blask som jag hoppas försvinner snart. Solen skiner på den, i alla fall.

smörpapper på duk

Att stryka med smörpapper över en stearinfläck är ett gammalt husmodersknep.

Jag har ägnat min morgon – förutom att skrika håll käften – åt husmoderliga plikter. Bland annat har jag jobbat med två besvärliga fläckar som jag vill få bort. Till den ena använde jag fläcktvål och vatten, till den andra, smörpapper och strykjärn. Och faktum är att jag tror att det gav positiva resultat!

För ett tag sen fick jag stearin på en fin köksduk. Jag har en förträfflig liten bok med en massa husmorstips. I den kunde jag läsa att duken ska ligga i frysen över natten. Därpå ska man försöka avlägsna så mycket stearin som möjligt med fingrarna, för att slutligen stryka duken – med smörpappar mot stearinet som suger upp eländet.

Strykjärn o bräda

Passade på medan järnet var varmt att stryka lite annat i högen också.

När jag ändå var igång drog jag förstås järnet på övrigt som låg i strykhögen. Hade tänkt vänta till i morgon eftersom jag dessutom körde en maskin tjockis-svart på förmiddagen. Nu får jag göra om min planering lite eftersom jag troligen ska jobba en stund i morgon.

Efter hushållsarbetet tänkte jag skriva lite texter för framtiden innan jag ringer mamma samt slutligen skjutsar hem den hårt arbetande Fästmön när hon slutar jobbet. På så vis sparar jag en hög tjockis-svart strykning till i morgon, men jag får också vila – lite, i alla fall – i dag. Och i morgon. Hoppas bara att jobbet inte tidsmässigt krockar med en film jag vill se på tv klockan 21 i morgon kväll.

Blåsten suger tag i träden utanför och snön ligger envist kvar, men beware: vårsolen är stark! Starkare än man tror. Precis som Petite Moi…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara kreativ. Och planerande. Och att ta tillvara på en stund medan jag väntar på ett bu eller bä.


I mitt nuvarande jobb
krävs en hel del planering. Planering, som kan omkullkastas i nästa ögonblick för att det kommer nånting mer… brännande/viktigt/spännande. Då gäller det att vara inte bara flexibel utan kreativ också, en inte alltid lätt kombination – eller särskilt vanlig. Man brukar ju ofta kategorisera människor i antingen kreativa och planerande. Eller ingetdera. Är man ingetdera skulle man nog inte kunna jobba med kommunikation, tror jag.

Idag har vi haft ett möte där vi har jobbat med att förändra rutinerna för vårt arbete. Flytta fokus från kanal till projekt, ungefär. Ibland behöver man få saker åskådliggjorda. Vi använder oss av Excel-ark som vi alla kan skriva in saker i, men också en stor whiteboard med post-it-lappar i olika färger. Enkelt och överskådligt för både den enskilde och kollegorna.

Planerandet har jag i blodet från min pappa, tror jag. Precis som pappa skriver jag listor och älskar att pricka av saker. Det gör jag liksom även hemma – och på bloggen, som du kanske såg i söndags.

kom-ihåg-lista

Toffel-lista från slutet av september 2010 som Nån har kompletterat – notera de olika handstilarna!


Men samtidigt som jag är planerande
är jag också kreativ. Jag skulle inte kalla mig überspontan, men kreativ. Det mesta av min kreativa ådra lägger jag på skrivandet. Det är som om jag bara måste få ur mig ord som samlas inuti. Ord, som annars snor ihop sig som hårbollar. Trassel jag inte minns. Genom att skriva har jag händelser och tankar kvar längre – både i cyberspace/i datorfiler och i mitt eget, kroppsliga minne.

Nu måste jag naturligtvis fråga vilken sorts människa DU är – kreativ eller planerande eller kanske helt spontan??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

frågetecken

Hur är du?


Livet är kort. Och jag är nyfiken!

Read Full Post »

Ett asocialt inlägg. Delvis.


När jag lunchar
brukar jag ta min bok på gång och gå 50 meter till Kurre och äta nåt. Ibland är det roligt att variera sig och gå nån annanstans, men Kurres ställe har bra lunchmat, serverad med rikliga portioner grönsaker, av trevlig personal och till bra pris. Jag tycker att 66 pix för en lunch (typ paj med sallad och dressing) med dryck och bröd samt kaffe och småkaka på maten är väldigt bra.

kakor till kaffet på maten

Småkakor till kaffet på maten får man hos Kurre.


Idag kom jag iväg lite senare.
Jag höll inte på nåt sätt på att svälta ihjäl, för vi hade ju fått kaffe och macka vid frukostmötet. Men bilen skulle flyttas på till rätt parkering och så var det väldigt svårt att slita sig från jobbet. Det är väldigt intensivt just nu. Tog mig faktiskt i kragen och påminde min chef via mejl (han är på kurs den här veckan) om att jag behöver nån form av besked om fortsatt visstidsanställning eller ej. Jag har ju några semesterdagar, annars, som jag gärna vill ta ut.

Kurres ställe är suveränt. Jag har till och med ett eget bord, längst in åt höger i den lilla lokalen. Där sitter jag med mitt eget lunchsällskap och bara njuter av såväl andlig spis som lekamlig. Den andliga spisen består för tillfället av Hjärta av jazz. Dessvärre var det en sur unge som förstörde mitt humör genom att blänga på mig. H*n tyckte nog att jag skulle flytta på mig till förmån för den egna personen inklusive förälder. Sura, gloende ungar är det värsta jag vet. Så jag utdelade ett riktigt ont Toffelöga. Blänger du på mig, blänger jag på dig – sju resor värre!

Sallad och bok

Dagens lunchsällskap bestod av sallad och jazzbok.


Förmiddagen försvann rask
t i ett möte där jag samtidigt blev lite mejlterroriserad. Jag skulle ha haft ytterligare ett möte klockan elva, men vi flyttade det till i morgon bitti, tack och lov. I övrigt har dan flutit på med sedvanligt jobb, det vill säga webberier av olika slag, samt lite planering.

Jag aviserade att jag skulle gå tidigare, det vill säga den egentliga tid arbetsdagen slutar, klockan 16.18. Det höll jag nästan, var bara tio minuter sen. Men jag hade kunnat få stanna kvar om inte kollegan KS förbarmade sig över ett sent jobb som trillade in. Riktigt bussigt!

Detta innebar att jag kom till Stormarknaden i vettig tid. Utförde mina ärenden och träffade på Agneta. Vi kacklade en stund och blockerade äpplen och morötter för en man, men han var så godmodig och gladlynt att jag blev förvånad.

Sen kastade jag mig in i djungeln på ICA Kvantum. Det är sannerligen en prövning. Varje gång jag går där vill jag utveckla akut autism. Jag orkar inte med folk som står i vägen för min framfart, som såsar, som pratar, stimmar, ungar som skriker… Jag blir så trött, så trött och tycker att det mest är förfärligt. Men jag överlevde.

Hemma var det mörkt och tyst, för Fästmön jobbar kväll igen. Men hon slutar klockan 20, så jag ska strax åka och hämta henne. Därför blir det ingen Antikrundan för min del i kväll, utan jag spelar in och tittar i morgon kväll i stället.

Anna var söt och tvättade en tröja åt mig och jag själv har kört en maskin tjockis-svart som snart är klar. Dessutom har jag kontemplerat i duschen en stund i min ensamhet. Det var rätt skönt. Jag blir ganska trött på människor en sån här dag. Vi missförstår varandra och jag har inget tålamod med folk som tror att de vet vem jag är när de i själva verket inte har den blekaste aning.

Men se Anna sitter jag förstås hellre här med. I morgon bär det emellertid av till Himlen för hennes del, för då väntar moderskap på heltid. Själv dyker jag upp i Himlen lagom till handlingen på lördag.

Vad händer hos dig i helgen??? Rita Skriv och berätta, jag blir så glad då!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en måndagsmorgon i februari.


Det är måndag morgon.
Det är februari (årets tristaste månad). Ute är det mörkt, blött och trist. Två plusgrader. Inte mycket att hurra över, men jag kom på en sak:

Det är myggfritt!

Ha en bra arbetsvecka! Min har redan börjat eftersom jag startade jobbmobilen och läste mejl om saker som måste göras idag. Framförhållning? Planering? Nä, det är måndag morgon. Det är mörkt. Men det är myggfritt. Jajamens!

Myggnät

World Wide Web? Nä, myggnät. Typiskt sådant.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett halvt förtvivlat inlägg.


Idag har det varit en blandad dag
på jobbet. Jag har varit så flexibel att jag har ändrat om 90 procent av min planering. Ändå räcker inte det. Till sist blev jag tvungen att sätta ner foten och säga

Stopp och belägg! Jag kan inte ägna mer tid åt någonting som försvinner i morgon.

Ungefär. Lite omskrivet. Jag vill ju inte hänga ut nån eller nåt.

Min armbåge är tack och lov bättre, men i stället har jag dragits med en krånglande lins. Misstänker att den helt enkelt har varit felvänd. Det känns mycket bättre i ögat när jag har plockat ut den. Det är väldigt irriterande att jobba med precisionssaker när det hela tiden skaver i ögat. Jag hoppas att det jag har åstadkommit inte ser för jäkligt ut.

Glasöga

Det kanske blir glasöga i morgon i stället efter dagens linsskav.


Ett väldigt bra möte
hade jag på eftermiddagen och ett väldigt gott samarbete känner jag att jag har med en chef i huset. Det är bra. Sånt underlättar, nämligen.

Fästmön är hos mig sen i fredags, men i veckan piper hon ut till Himlen för att vara mamma på heltid ett par dagar. I kväll sammanstrålar vi dock över var sin varmkorv med bröd hemma i köket i New Village. Jag har ju matansvaret och då blir det som det blir. Får försöka hitta på nånting lite bättre till helgen. Anna jobbar visserligen då, men middag måste hon ju, oavsett om den står på mitt köksbord eller ligger i en matlåda.

Insåg, när jag bläddrade i min kalender, att vi har en födelsedag snart i familjen. Jag får försöka åka ut i helgen på presentjakt. Samtidigt är jag lite småpank trots att det är löneutbetalning idag. Det har nämligen blivit fel på min lön. Efter ett antal vändor med lönespecialisterna på jobbet var det bara att återigen skicka efter en skattsedel som sen ska lämnas in. Tröttsamt, jag hade behövt de tusenlappar de har dragit för mycket.

grattispaket

Ett paket eller två måste fixas snart.


Nä, nån jättebra dag
har väl denna inte varit, sammanfattningsvis. Så jag hoppas att kvällen blir bättre. Jag får i alla fall umgås med min Tamburmajorska och då brukar jag bli så glad.

Händer det nåt hos dig i kväll???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min dag. Och kväll.


I kväll är det sista kvällen
mamma är här, så jag ska inte sitta alltför mycket och länge vid datorn. Men när hon ser på TV, passar jag på en stund. För det är inte ett smack jag vill se i kväll. Jag är bara skittrött och skulle mycket väl kunna gå och lägga mig. Fast det gör man ju inte när man har en gäst, eller hur?

Jobbet gick bra idag, även om jag tyckte att det var lite segt. Det händer för lite och jag har inte möjlighet att planera min dag så mycket själv. Jag blir ju mer tilldelad jobb, de jobb som behövs göras. Det kräver inte så stor tankeverksamhet och det är tur, för jag känner fortfarande ledigheten i kroppen och snurr i knoppen. På tisdag räknar jag med att det kör igång med full fart igen. Nu väntar tre dagars ledighet – på riktigt. Och när mamma har blivit hämtad i morgon tänker jag gå in i väggen och stanna där. En liten stund…

Kvinna i väggen

Kvinna i väggen – upphittad på mitt jobb.


Det kan låta som om jag gnäller
på mitt nuvarande jobb. Det gör jag inte. Tvärtom är jag tacksam att jag fick den här möjligheten till några månaders inkomst. Men hade jag vetat vad jobbet innebar såsom det är upplagt idag, då hade jag kanske inte tagit det. Grejen är att jag är van att bestämma själv, att lägga upp min arbetsdag och min planering på egen hand – utefter de önskemål som finns på mina tjänster, förstås. Som läget är nu blir jag tilldelad jobb i andra hand, ungefär. Det passar inte mig riktigt, jag är van att styra saker och ting. Nu vet jag att det ska utlysas en tjänst och jag försöker väl hänga mig kvar så länge det går. Men efter februari är jag tillgänglig för nya uppdrag igen – vad jag vet.

Idag traskade jag iväg med trevliga M och åt japansk lunch. Ja, inte sushi, bevare sig väl, men nån sorts spinkiga kycklingspett med grönsaker och lite, lite ris till. Självklart avåts lunchen med pinnar! Tiden gick snabbt liksom våra käftar. Det är så där med vissa människor, det känns som om man har känt dem länge fast man nyss har lärt känna dem.

I kväll ville mamma också äta asiatiskt, så jag tog bilen till Restaurang Java och köpte stekta räkor i het sås. Det vill säga scampi szechuan. Gott, men det blev en hel matlåda över, kanske till söndagmiddag.

Räkor szechuan

Räkor, eller scampi, dårå, szechuan.


Har haft lite sms-kontakt
med Fästmön och hoppas förstås att hon vill komma hit i morgon efter jobbet. Nu jobbar hon både lördag dag och söndag eftermiddag och kväll, men vi skulle få hela måndagen ledig tillsammans bara vi två.

Riksfärdtjänstbilen kommer och hämtar mamma klockan elva i morgon förmiddag. Sen tänker jag vara här och ”röja”. Granen kanske till och med åker ut, för den barrar förskräckligt mycket.

Kör en maskin tvätt nu och har varit ute i soprummet en tur. Dags att vattna krukväxterna. Ja, som du hör är min dag spännande och händelserik. (<= ironi). En spännande och händelserik tid framöver blir det emellertid för en synnerligen god vän till mig som har fått nytt jobb, vi telefonerade i afton! Stort GRATTIS till dig – du vet själv vem du är (och jag vet att du vill ligga lågt med ”nyheten”)!

Nu en tur med vattenkannan, dock inte i datorn utan i mina krukor. Fredagsölen är snart urdrucken och lugnet börjar lägga sig över mina axlar.

Ha en fin helg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, nej, nej

Ett inlägg om några av alla nej här i världen, ett antal av de nej som jag har fått.


Igår kom det in sällsport många nej
 på sökta jobb för min del. Inte så konstigt då att kvällen slutade med ett litet sammanbrott och planering av hur jag ska ta sig själv av daga. Nu är jag emellertid inte egentligen av den suicidabla sorten. Ett skäl är att alltför många skulle dansa av lycka – och den glädjen vill jag inte skänka dem som inte gillar mig gratis. Men det viktigaste skälet är att jag har människor omkring mig som älskar mig – trots mina fel och brister. Om man har det finns inte självmord på agendan.

Ett av gårdagens nej var så övertydligt att jag inte kan annat än inse att avsändaren måste ha läst mitt blogginlägg om ålder och återkoppling på sökta tjänster. Däremot inser jag, när jag läser det, att jag måste bli ännu bättre på att skriva ansökningar. Här är delar av ”nejet” jag fick från en person vid det företag som skötte rekryteringen, tillika den person vars tankar om åldersfixering jag skrev om i mitt blogginlägg med länk ovan. Citatet nedan avslöjar inga detaljer om vid vilket företag tjänsten är placerad. (Inom [kursiv] mina kommentarer.)

Många kvalificerade kandidater har visat intresse för tjänsten. Vi har gått igenom alla ansökningar grundligt och måste tyvärr meddela att vi har gått vidare i rekryteringsprocessen med andra personer. Skulle det visa sig att vi behöver titta närmare på fler profiler ber vi att få återkomma. 

I den här rekryteringen har vi i första hand letat efter kandidater med en kombination av erfarenheter från opinionsbildning [ett exempel på detta är vissa blogginlägg/skrivuppdrag jag får av en av mina nuvarande uppdragsgivare] och marknadsföring genom digitala medier [något jag skaffade mig under de nästan två åren hos min senaste arbetsgivare]. Vi har i urvalet ställt stora krav på erfarenheten av digital kommunikation, det har inte varit tillräckligt med erfarenhet av att administrera, förvalta eller sköta dialog via sociala medier, utan kraven har varit mer inriktade på personer med en profil som mer kan betecknas som ”digital strateg” med erfarenhet av utveckling [detta ingick inte i mina arbetsuppgifter, men planering, själva det strategiska för-tänket var på gång]. Vidare har vi värdesatt erfarenhet från medlemsorganisationer [det har jag inte annat än som privatperson], mediakontakter [det heter mediekontakter på korrekt svenska och det har jag stor erfarenhet av] och journalistiskt arbete [det har jag stor erfarenhet av, både i mitt tidiga arbetsliv och just nu].

Ja, jag måste alltså skriva bättre ansökningar, helt klart. Nån sån här återkoppling har jag inte fått tidigare. Jämfört med de tidigare var den snarare övertydlig, vilket jag gissar beror på att man, som sagt, har läst inlägget på denna icke opinionsbildande blogg. (Jag driver med mig själv.)

I vanliga fall låter ett nej så här (notera den genomgående anglifieringen med kommatecken efter den inledande hälsningsfrasen! Korrekt skiljetecken i svenska är utropstecken. Vidare har jag låtit de flesta felstavningar så okorrigerade):

Rubrik: Tack för visat intresse

Hej Förnamn, 

Vi har haft många kvalificerade ansökningar till denna tjänst och ber om ursäkt för vårt sena svar. Vi har nu gjort vårt urval och tillsatt tjänsten med annan sökande.

Eller så här:

Rubrik: Tack för visat intresse

Hej,
 
Tack för din ansökan till tjänsten som X hos oss. Vi har fått många ansökningar till denna tjänst och har nu valt att gå vidare med andra sökande. Vi har tyvärr inte möjlighet att ge någon personlig återkoppling.
Eller så här, där syftningsfelet faktiskt lockade fram ett asgarv hos mig. Det står alltså att man har gått vidare med andra sökande än kvalificerade sökande…:

Hej Förnamn,

Vi har haft väldigt många kvalificerade sökanden till tjänsten och har bestämt oss för att gå vidare med andra sökanden. 
Vi tackar för ditt visade intresse och för den tid du lagt ner på din ansökan.

Eller så här:

Hej,

Du har tidigare sökt tjänsten som X vid Yföretaget. 
Många kvalificerade kandidater har visat intresse för tjänsten. Vi har nu gått igenom alla ansökningar och måste tyvärr meddela att vi har gått vidare i rekryteringsprocessen med andra personer.

Eller så här:

Hej Förnamn,

Tack för ditt intresse för tjänsten som ”X till gruppen för Z på Y företaget”. Vi har haft väldigt många sökande till denna tjänst och har denna gång valt att gå vidare med andra kandidater.

Eller så här, en variant där man försökt vara personlig, men där det ändå blir lite fel. För det är väl inte tyvärr att man valt att gå vidare med personer man upplever bättre motsvarar förväntningarna, eller?

Hej,

Först och främst vill jag tacka för din ansökan till tjänsten som X på Företaget Y. Vi har fått in hundratjugofem ansökningar till denna tjänst vilket vi är väldigt glada för och i den tuffa konkurrensen har vi tyvärr valt att gå vidare med andra kandidater som bättre stämmer överens med kravprofilen. 

Eller, en mer högtravande variant, men som känns mer korrekt för mig:

Förnamn Efternamn

Angående sökt tjänst som X vid  Y med referensnummer XYZ-1234
Vi tackar för din ansökan och det intresse du visat för Y-förvaltningen.
Nu har vi gjort ett första urval och du är inte med bland de kandidater, som går vidare i rekryteringsprocessen.

Eller så här, med tack för att jag lagt ner tid på att ansöka en viss tjänst (denna variant har jag fått ett tiotal av):

Hej Förnamn, 

Vi har många kvalificerade sökanden till denna tjänst och har bestämt oss för att gå vidare med andra sökanden. 
Vi tackar för ditt visade intresse och för den tid du lagt ner på din ansökan. 

Eller så här, ett mer personligt nej, som jag känner att rekryteraren har lagt ner lite tanke och ansträngning på att författa. Men det bästa hade ju varit att man redan i annonsen preciserat att man sökte en junior medarbetare:
Hej Förnamn, 
Förlåt att jag inte svarat på din mejl tidigare.
Utifrån den besättning och de behov vi har på byrån har vi gått vidare med mer juniora kandidater. Vi behöver fylla på med juniorkonsulter i våra olika team.
Jag kände din kompetens överlappade med den nivå vi redan har.

Eller så här, där man också lagt ner lite möda på att nejet, men där jag undrar om ordet ”Vi gillar din bakrund” är att uppfatta som sexuell trakasseri – eller bara ett simpelt stavfel…:

Hoppas allt är väl, ber om ursäkt för att det inte blev ngn återkoppling i slutet av förra veckan. Den kommer här istället. 
 
Vi har valt att gå vidare med annan sökande. Vi gillar din bakrund, erfarenheter och kunskap inne på ”vårt” området. Saknaden av Xerfarenhet och att tjänsten kanske är 
ngt för junior för dig, fällde avgörandet. 
 
Jag vill tacka dig för den tid du tog för våra intervjuer och önskar dig stort lycka till i jobbsökandet.  
Om du har orkat läsa ända hit har du fått en bild av några av de nej jag tar emot varje dag. För varje nej vittrar en bit av mig sönder, men hittills har jag spottat upp mig och tagit nya tag. Men att skriva ansökningar är helt klart inte lätt. Nu har jag ändå skaffat mig ganska stor erfarenhet av detta och inser att jag ständigt måste bli bättre på att formulera mig eftersom jag aldrig räcker ända fram till målet.

Trodde du att livet som arbetssökande är slappt och skönt kan jag meddela dig att det är en ständig kamp för att hitta de rätta orden, att flera gånger om dagen ta emot nej och att, i många fall förödmjuka sig och skrapa med foten inför dem jag en gång själv var med och rekryterade. Erfarenheter av att bita i sura äpplen blir nog nästa post jag sätter upp på mitt CV…

Och ja just det… Efter ungefär den tjugonde gången slutade jag be om återkoppling. Då hade jag fått en enda. Inte så konstigt att jag känner mig lite misstänksam mot den långa jag fick igår, alltså…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »