Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klarblå himmel’

Ett uppstartande inlägg med bra jobbannonser och dåliga.


 

blodpenna

Även pennor kan ge fläckar, men idag var det skrivaren.

Min måndag har börjat rätt bra. Förutom att jag har slagits lite med min skrivare, som inte är direkt samarbetsvillig. Detta fick till följd att min vänsterhand är svart av bläckfläckar. Hur skrivaren ser ut ska vi inte gå in på. Jag erkänner ingenting.

Det har regnat sen igår eftermiddag. Jag gillar det, jag vet att andra inte gör det. Men hösten går så fort fram i år! Det har inte riktigt varit några fina höstdagar med klarblå himmel som förra året. Eller också var det såna dagar under perioden när jag satt och skrev så intensivt att jag knappt tittade upp och ut.

Jag har hittat sex riktigt intressanta lediga tjänster idag. Tre har jag sparat till i morgon så slipper jag ägna timmar åt att leta. Dessutom kan jag fundera på smarta formuleringar. Skriver man för många ansökningar åt gången är risken att de blir väldigt lika. Så vill jag inte ha det!

Sen hittade jag en annons på lediga jobb som gjorde mig förbannad. Särskilt som annonsen kommer från Proffice, ett av de vettigare bemanningsföretagen. Men tydligen har Proffice börjat gå i a-kassornas koppel för den här annonsen uttryckte i mina ögon att den som inte har nåt fast jobb eller annan sysselsättning ska inte heller jobba lite grann. Vad sägs om dessa rader, som jag verkligen, verkligen undrar om de är genomtänkta:

[…] OBS! Kravet för att kunna få en extraanställning hos oss är att du har en annan huvudsaklig sysselsättning, det vill säga att du antingen studerar, har ett annat deltidsarbete, professionellt idrottskontrakt eller är pensionerad. Har du ingen annan huvudsaklig sysselsättning är du ej aktuell för just denna tjänst då den inte är på heltid. […]

Jag är mycket besviken på Proffice och överväger att ta bort min profil från företagets kandidatbank. För såna där textrader som ovan är direkt kränkande att läsa när man är arbetssökande på heltid. Inte nog med att många företag åldersdiskriminerar, nu har ett bemanningsföretag också börjat sysselsättningsdiskriminera. En person som inte har nån sysselsättning är inte meriterad att söka ett tidsbegränsat jobb. Då ska du veta att detta var en ganska okvalificerad tjänst – som julkortssorterare. Fy skäms, Proffice!!! Detta ger er en svart bak!

Svart bak

En svart bak till Proffice som diskriminerar dem som är arbetssökande på heltid.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ledigt inlägg.


 

En sån här dag tror jag i alla fall att kontorsråttor och byråkrater kan förstå varför jag älskar torsdagar. Idag har nämligen såna som vi ledigt från jobbet.

Tjolahopp!

vrålade hon som alltid säger att hon också älskar att jobba… Men det är förstås lite beroende på vad och var…

Grönt kuvert

Grönt kuvert utan frimärke kom fram!

Det är inte bara en ledig dag för mig idag, för övrigt. Det är också min namnsdag. Och redan i förra veckan hittade jag ett grönt, frimärkslöst kuvert i postboxen. Ett kuvert som landat där ända från Metropolen Byhålan i Östergyllen och mammas hand!

Ja, jag heter alltså Jeannette. Det är faktiskt mitt förstanamn och det jag skulle kallas. Till dess att mors och fars öron krullades upp av förskräckelse vid det östgötska uttalet av namnet. Därefter benämndes jag Ulrika, som är mitt andranamn. Två förnamn (av tre) som pastor Farfar gav mig när han döpte mig för snart 52 år sen.

Min intention med den här dagen var att inleda den med sovmorgon. Där fick jag tji DIOWEKT! Jag vaknade till och med en halvtimme tidigare än vad jag gör när jag ska upp och jobba. Fröken Fästmön var Envisa-Lisa idag och ville promenera till jobbet, så efter att jag tittat ut ur sovrummet och in på på toa återvände jag till min sängkammare. Slumrade kanske nån halvtimme innan jag blev klarvaken. Gjorde då en FEM, det vill säga tände sänglampan och läste i ungefär en timme. Och vet du, det kändes faktiskt lika bra som en sovmorgon! Det är en sån lyx att få ligga i sängen och läsa och inte behöva rusa iväg till sitt ostimulerande arbete!

Vackert kort och kaffe

Ett kort till morgonkaffet.

Så småningom klev jag sen ur sängen. När perkolatorn hade morrat klart serverade jag mig den första senapsmuggen kaffe samt sprättade det gröna kuvertet. Inuti låg ett vackert kort.

Mamma är den enda som alltid kommer ihåg mina namnsdagar. Vi har alltid firat namnsdagar i vår familj. Det har blivit nån liten present, kanske en bakelse eller till och med en tårta. Fast inget stort. För det var ju ursprungligen ganska orättvist: pappa hade tre namnsdagar och mamma och jag bara var sin…

På senare år har jag emellertid noterat att mamma har fått svårare att minnas hur jag stavar mitt förstanamn. I dagens kort var en ny variant. Det där är lite lustigt, för när jag var barn var mina föräldrar otroligt noga med att jag skulle stava mina namn rätt. Och mitt förstanamn skulle ha fransk stavning, det vill säga med två n i mitten. Ja jisses…

Peng och trisslott

Peng och trisslott hade mamma lagt inuti kortet.

Inuti det vackra kortet hittade jag en Trisslott och en peng. Pengen lägger jag nog till min sparahög, för nästa vecka lär bilen kosta en hel del om jag ska kunna lösa ut den från verkstan. Men vem vet, Trisslotten kanske bär frodigare frukt..?

Himlen är klarblå idag, men det blåser och termometern på skuggsidan når inte högre upp än till tolv grader i skrivande stund. Efter morgonens firande har jag knåpat ihop ett par jobbansökningar på två jobb jag verkligen, VERKLIGEN skulle vilja ha. Men jag ska ge mig ut sen, för frisk luft och ljus behöver man när man sitter instängd hela dagarna

  • tillsammans med fem andra människor
  • i ett rum utan luftcirkulation
  • med en ljudnivå som får mina öron att krullas upp av liknande förskräckelse som mina föräldrars när de hörde mitt förstanamn uttalas på östgötska

och

  • sladdar att snava på lite här och var

I vart fall bär det av ut när jag har fräschat till mig. Jag måste inhandla middagsmat. I afton serverar köket sill och potatis från Tokerian med gräslök från Annas snälla mammas Slottsträdgård. Och ja. Det blir en liten klar till.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vad som har hänt och händer före resan till Dalarna.


I morse hade jag lovat mig sovmorgon.
Tji fick jag! Det är som att ”man” bara måste höra av sig till mig runt klockan sju. Jag kan inte stänga av iPhonen helt av olika skäl, men jag lägger den på mjukt underlag och sveper in den i en gammal putsduk – förutom att jag har den på ljudlöst, förstås. Men den vibrerar och blixtrar – och då vaknar jag.

Det som väckte mig idag var ett sms från ett flygbolag som talade om vilken gate jag skulle gå till för att komma med på planet till Köpenhamn. Bara det att jag ska inte resa till Köpenhamn idag, jag ska åka till Dalarna. Och jag ska köra bil, inte flyga.

Redan igår startade förberedelserna inför resan. Framåt seneftermiddagen travade jag över till Tokerian för att utsätta mig för lite dalahästar och annat. Jag har varit ett par gånger i Dalarna och vet hur det är med det folkloristiska där – det är mycket. Men faktum är att jag gillar det – i lagoma doser. Gärdebylåten slipper jag dock helst – om Tofflan själv får välja.

Leksandsknäcke

Leksandsknäcke – ett sätt att träna inför Dalaresan.


Efter att ha sett till
att det finns nånting ätbart när vi återvänder från Dalaresan blev nästa steg att fylla upp Clark Kent*. Han var bara halvtörstig, men det är ju inte säkert att det finns bensinmackar i exotiska Dalarna. SKOJAR BARA!

Preemmack

Clark Kents Diner.


Sen var det ju jag själv
som skulle få lite påfyllning. Hela dan igår hade jag läst om kanelbullar. Jag var så sugen! Men på Tokerian var de SLUT! Åkte till Mac Jack för att dinera och skenade in på macken där för att kolla om man bakat några bullar. SLUT! Men vad är det här??? Det är ju först idag det är Kanelbullens dag!!! Höll alla ställen kanelbullarna gömda till igår, eller vad??? Jag blev utan.

Till middag hade jag bespetsat mig på kycklingburgare och strips. Tyvärr hade Mannen Mannen börjat tillreda en sån där förstekt kycklingburgare som jag tycker är vidrig.

Nej fy, de där burgarna är skitäckliga! 

sa jag.

Jag tar chucky chicky bits i stället.

Mitt uttryck 

skitäckliga

var naturligtvis tvunget att kommenteras av några som satt och slafsade inne i kiosken. Vad var det för roligt med det? Det är ju vad jag tycker! Hade god lust att bita ifrån och säga:

Skit i mig och mitt, sätt er vid en annan bänk än den där man ska stå och välja mat och betala, i stället – ni sitter i vägen!

Men det sa jag ju inte. Tanter förväntas uppträda som… tanter. Jag nöjde mig därför med att ignorera sällskapet totalt. Sen ägnade jag måltiden åt att inte försöka spilla ner varken tröja eller jeans med mangorajasås samt läsa lite sanningar. Betoning på lite, om du förstår vad jag menar…

Aftonbladet förstasida papperstidning

En papperstidning!


Jag har inte läst en papperstidning
på hur länge som helst. Distributionen av UppsalaTidningen en gång i veckan har inte fungerat på över en månad nu, så inte ens den gratistidningen har jag fått. Varje gång har jag mejlat, varje gång… händer ingenting. Jo en gång hände nåt! Jag mejlade till redaktionen och efter två dar eller så svarade en journalist – och talade om vilken e-postadress jag borde ha använt. Det hjälper inte. Tidningen kommer fortfarande inte. UNT distribution klarar uppenbarligen inte av att hitta till ett vanligt flerfamiljshus som har stått i New Village sen 1970-talet. HUR SVÅRT KAN DET VA???

Till kvällen igår tog jag sen en tur ut till Förorten efter att jag hade plockat upp Fästmön vid hennes jobb. Packning fraktades hit och dit, allt medan Prinskorven tog tid på oss via tidtagaruret på iPhonen. Och så messade han sin mamma då och då för att skynda på oss lite. Inte ett dugg stressande, nehej då! Fast lite roligt också…

Bara skit på TV, så jag packade lite åt mig själv och läste en stund innan jag knoppade in. Idag har jag packat lite till. Det låter som om vi ska flytta till Dalarna, men det ska vi inte! DU BEHÖVER INTE VARA ÄNGSLIG, GUNILLA!!! Det är ju så att vädret är som det är – ibland varmt och soligt, ibland kyligt och regnigt. En Toffla måste kunna möta allt slags väder. Då blir det en del packning.

Dagen idag skulle bli sämre vädermässigt än den igår. Ser jag ingenting av! Solen lyser starkt och himlen är klarblå. Jag har sökt ett jobb nu på morgonen och får nog nöja mig med det. Men jag har också anmält intresse för ett skrivuppdrag – om Dalarna, passande nog! (Här googlas det uppenbarligen…)

Skriva om Dalaresan lär jag definitivt göra – om Lapdancen fungerar så blir det nog ett par gånger under helgen, redan. Mobilen ska hållas laddad och dess kameralins putsad, förstås.

Vad ska du göra i helgen???


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en mindre lyckad start på en måndag.


Det är måndag!
Kyligt ute, men klarblå himmel. Därför har jag valt att ha städdag idag. Ett annat syfte är att mitt hem behöver städas. Och ett tredje är att jag måste få ur mig lite frustration.

Peter och Vargen

Arg Toffla. Fast jag är inte arg på Peter.


Som arbetssökande
är man rätt beroende av att tekniken funkar. Man blir därför allt annat än glad när man upptäcker att inget av e-postkontona hos Home.se (det vill säga Spray) funkar. Det är liksom essentiellt att vara nåbar – och nå ut! – via mejl. Home.se (det vill säga Spray) har en urusel support och noll information om driftstörningar. Jag tror att jag har lyckats anmäla mitt problem – att det inte går att logga in.

Det dumma är att Sprays svar alltid går till – mejlboxen. Ofta hamnar svaren dessutom i Skräpmappen, vilket jag i och för sig kan skratta lite åt. Det är ju vanligen såna där standardsvar som hör hemma just i den mappen, typ

Vi har nu tagit emot din felanmälan. Ditt ärende har fått nummer XYZ-123456.

eller

Prova att tömma cacheminnet och starta om webbläsaren.

Been there, done that, seen that… Tröttsamt! 

Så… därför lånar jag tillsvidare min e-post-adress hos Uppsalanyheter. Behöver du få tag i mig på mejl, skriv mitt för- och efternamn med en punkt emellan och sen snabel-a uppsalanyheter.se

Jag brukar inte blanda privat och jobb, men den här gången har jag inte så mycket val. Dessutom har jag frågat en av tidningens ägare och det är OK att jag använder mitt mejlkonto där. Om Home.se nu fortsätter att krångla får jag se mig om efter en mer permanent lösning.

Dagens tre jobbansökningar är nu emellertid ivägsända. Tyvärr får jag en känsla av att själva ansökningarna inte var så välskrivna. Tekniksmolk i bägaren har en tendens att skapa störningar i skrivflödet, så att säga.

Ovanpå detta hade jag gjort alldeles för klent kaffe. Två muggar och jag känner mig fortfarande inte vaken!..

Dagens fynd för totalt en guldpeng!

Kanske behöver två till – med gott kaffe…


Och nu ska jag sluta pladdra
för att i stället ta tag i resten av dagens uppgifter: jag ska börja med att starta en maskin tvätt, fortsätta med att städa våtutrymmena, göra rent ugnen samt damma och dammsuga. Golven behöver säkert torkas också – på knä. (Den som känner mig känner av min sinnesstämning i orden i förra meningen.) Mot skurhinken!!!

Men du… skriv gärna några rader i en kommentar och berätta om vad DU gör idag! Det är säkert nåt roligare och mer stimulerande än det jag håller på med!


Livet är kort. Tofflan är frustrerad. Men dan kan bara bli bättre.

Read Full Post »

Ett inlägg om just den här dagen, såsom jag har tänkt den för mig.


Idag jag känner jag mig lite orolig
i magen av olika skäl som jag inte vill gå in närmare på här på bloggen. Därför passar det extra bra att göra en städdag av denna torsdag.

Troll

Jag känner mig lite ful idag, också.


Utanför mitt arbetsrumsfönster
är himlen klarblå och solen skiner. Men jag är inte lurad – det var riktigt kyligt i luften i morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet!

Det får bli en dag med lite paus från jobbsökeriet och det sociala livet. Jag måste hinna med saker här hemma. Förutom städning tänkte jag laga till en mer näringsrik middag än den jag bjöd Anna på igår. Fast ett jobb har jag förstås sett som jag tänker söka. För du ska veta, att som jobbsökande är du aldrig ledig, även om du driver dig själv ganska hårt. (Du är inte värd att… Varför sitter du här och inget gör? Sök jobb! Har du verkligen sökt igenom hela utbudet? Va va va???)

Vi fick väldoft till köket igår av Annas snälla mamma! Det behövs i det här hemmet – av olika skäl. Tanken var att vi skulle åka till Slottet och gräva upp lite potatis själva när Anna slutat jobbet för dan, men varje dag tycks det ju vid den tiden vara skyfall och/eller åska som gäller. Då känns det inte så kul att gräva i leran. Men Annas snälla mamma hade grävt åt oss mellan skurarna igår. Nu har jag inte sett allt som låg i påsen, men där fanns bland annat squash och detta härliga knippe:

Bladpersilja och krondill

Väldoft till köket i form av bladpersilja och krondill.


Medan jag går runt
med trasor, vippor och dammsugare idag hoppas jag att nån kikar in på Blocket. La ut en annons igår under stora klagomål, för lätt var det f*n i mig inte – allt som kunde krånglade, nämligen. Till sist fick jag betala annonseringen via mobilen. Hoppas det är värt allt besvär – de 20 kronorna kan jag överleva utan.

Storebror* har betett sig underligt nu på morgonen. Jag hoppas att han inte är på väg att somna in för evigt! Honom kan jag definitivt inte överleva utan! Just nu hämtar jag hem lite uppdateringar som förhoppningsvis gör honom gott.

I morgon ska jag själv på undersökning i vården. Det ser jag väl inte direkt fram emot, men jag har som tur är frikort, så det kostar mig ingenting. Alltid något!

Dags att sätta fart nu, för här blir inga barn gjorda. Aldrig nånsin mer. Och det gör mig ingenting. Absolut ingenting. Gör du några barn idag eller vad sysslar du med??? Skriv gärna en rad och berätta!


*Storebror = min stationära dator


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tokigheter i tillvaron.


Det är mycket i tillvaron
som inte är riktigt… OK. Som till och med är rent bort i tok. En sån grej är vädret. Idag har det till exempel varit flera olika sorter, som

  • mulet
  • klarblå himmel och hög, kall luft
  • soligt och varmt
  • spöregn
  • solregn
  • åska och spöregn

När jag satt i bilen och väntade på Fästmön utanför hennes jobb i eftermiddag var det solregn. Det regnade ganska stora droppar, men solen var framme samtidigt och jag var tvungen att ha solbrillorna på.

Skuggor av regndroppar på bokuppslag svartvitt

Solen gjorde skuggor av regndropparna på mitt bilfönster i boken jag hade uppslagen.


En helt annan sak
som är bort i tok är hur en människa kan ägna sig åt att förfölja en annan människa i över tre och ett halvt år. Man behöver nog söka hjälp då, tror jag, för inte är det nåt friskt beteende.

Fler bort i tokar är energislukare. Jag känner mig mycket nöjd med att avveckla dessa från mitt liv. En del steg för steg, andra direkt. För ingen ska nånsin sätta sig på mig igen. Det var länge sen jag tog emot skit oemotsagt. Och för var dag som går minskar dessa människors betydelse. Deras åsikter om min person är just deras åsikter. Inte nödvändigtvis nån annans eller sanningen. Kloka saker som Pe fick mig att fundera vidare på idag. Funkar hans strategier på tonåringar torde även tanter förstå dem… Tack!


Livet är kort. Allt och alla är inte bort i tok. Tycker jag, dårå.

Read Full Post »

Ett inlägg om nuet.


Nej, jag söp inte skallen av mig igår.
Min ursprungliga tanke var ju att ha nån sorts gravöl i min ensamhet. Men det är emot mina principer – jag dricker inte mängder av alkohol när jag mår dåligt och allra minst ensam. Så… jag smuttade på ett halvt glas rödvin och sen slank det ner en starköl till ostbågarna. Jag var inte ett dugg påverkad och det var jätteskönt!

Att tappa kontrollen kanske vore nåt jag skulle behöva göra för en gångs skull. Men det får vänta tills jag har nåt att fira. Det ligger fortfarande en flaska Gula änkan i kylen och väntar på att bli öppnad – för att fira ett nytt jobb. Den har legat där i… minst tre år, nu.

Idag vaknade jag till en klarblå himmel utanför mitt fönster – och världens fulaste frisyr, när jag tittade mig i badrumsspegeln. Nån sorts tuppkamsvariant.

Tuppfrisyr

Morgonens frisyr är nån sorts tuppkamsvariant. Här sedd från sidan, fotad av Tupp-Tofflan själv.


En sån frisyr
kanske passar på den som är 20 och gillar att ha en massa skrot i ansiktet, men inte på en Toffla som har nått en aktningsvärd ålder.

Idag kan jag inte hålla på som en viss person när det gäller duschandet. Eller detta att ta sig in i duschen och vrida på kranarna.  Jag kan inte heller hänga vid datorn hur länge som helst. Men jag har fått svar från en handläggare på Motala kommun, angående färdtjänsten, ett svar jag naturligtvis ville svara på. Tänk att det tog dem över en månad att svara! Det första jag fick veta är att fördröjningen beror på att den som är ansvarig för hemsidan (heter det inte webbplatsen?) har haft semester. Är det ett godtagbart skäl när man har ett informationsansvar gentemot medborgarna? Nej. Om man genomför en förändring av nånting mitt i semestertider måste man vara beredd på att ha personal som kan svara på frågor. Det är min åsikt och den står jag fast vid.

I eftermiddag ska jag försöka hitta kraft och mod att ta bussen in till centralen. Där strålar jag samman med Fästmön när hon har slutat arbeta för gemensam tågfärd till Stockholm. I kväll blir det gissningsvis middag på nåt mysigt ställe på Söder (ja, inte fan äter vi på nåt omysigt ställe, heller…), i morgon blir det parad och Pride för hela slanten. Vi har köpt dagpass, det är det enda prajdandet vi ägnar oss åt i år. Av olika skäl. Men detta är vår gemensamma semester, fredag – söndag, sommaren 2013. Och den ska vi leva på resten av året. Inte utan att jag bävar för folkmassor och ljud…

Nån dator följer inte med till Stockholm. Både du och jag kan behöva en paus från mitt bloggande. Skulle jag bli desperat kan jag ju alltid få till nåt från mobilen. Eller Twitter, där jag heter @Tofflisen


Livet är kort. Om jag inte lever nu så vete fan om jag lever i morrn! (Sluta skriv ”imorn”, det ser fult ut. Man skriver ”i morrn” eller ”i morgon”!!!)

Read Full Post »

Ett inlägg om att packa för sista gången och om fel och brister.


Det är lika varmt idag som igår.
Enda skillnaden är att himlen är klarblå och molnfri idag. Igår var det ju mulet och disigt. Av gårdagens skyfall (skajjfål, som Prinskorven läste högt ur en av kvällsblaskorna) märks bara en stor pöl och en lite mindre pöl på tennisbanan. Gräsmattan på baksidan är fortfarande mera gul än grön.

Jag hade svårt att somna igår och jag vaknade flera gånger under småtimmarna. Det är typiska stressymtom. Eller orosdito för min del, dårå. Stressa tänker jag nämligen inte göra. Därför har jag dealat med mig själv och jag har satt alarmet till 6.45 i morgon bitti i stället för 6.10, som det brukar stå på när jag ska jobba. Det blir inte alls roligt att åka till jobbet i morgon. Jag har inte tillåtit mig själv att längta dit en enda gång i sommar. Stängt av, liksom. Men nu måste jag dit.

Tre dagar ska jag jobba, sen är det över. Inte 17 vet jag vad jag ska göra dessa tre dar mer än rensa pärmar, datorer och mobilen, men det löser sig väl. Jag får väl ta med mig en bok. Inte tänker jag överanstränga mig och göra många knop de här dagarna, det kanske är ganska förståeligt, eller?

Nu på morgonen har jag packat min ryggsäck med det jag behöver ha med mig. Typ nycklar och sånt. Min jobbväska håller nämligen på att gå sönder inifrån (som en bild av mig själv…) och nu är det ju inte aktuellt att köpa nån ny. Därför ryggsäcken.

Ryggsäck

Packad.


Måndagen inleds på fjärde våningen.
Där har jag det mesta av mina papper och pärmar att gå igenom. Vidare ska jag plocka bort en del foton som jag har tagit och använt för institution 2:s webbplatser. Vi avtalade nämligen aldrig om hur bilderna skulle hanteras om jag slutade. Och jag tror inte att man är intresserad av att betala 1 500 spänn per foto. På institution 1 är det annorlunda och där avtalade jag med S redan i början att och hur mina bilder får användas i tjänsten. Och på webbplatsen jag byggde för Lille M pratade vi bara löst om fotona, så där har jag inte bestämt mig än. Men jag kan säga att jag inte har råd att vara snäll nu när jag ska leva på a-kassa.

På tisdag är jag på femte våningen. Då ska jag rensa laptopen där samt kolla upp hur de ska göra med omvärldsbevakningen som nu går direktadresserad via e-post till mig. Mitt mejlkonto upphör om ungefär en månad, så…

På onsdag tänker jag komma ännu senare till jobbet eftersom jag måste jobba över. Jag måste ha tillgång till tjänstemobilen ända tills jag har hämtat mitt tjänstgöringsintyg hos personalavdelningen. Därefter får jag åka tillbaka upp till jobbet och mastertömma tjänstemobilen – innan jag lämnar nycklar och passerkort. Så jag lär inte komma ut till födelsedagsbarnet i Himlen förrän framåt kvällen. Men det är ju OK, då hinner familjen äta middag innan jag kommer och det ska tårtas.

Det är mycket praktiskt att tänka på! Men ändå väldigt lite att göra för en som är van att ha fullt ös på jobbet. Jag vill inte tillåta mig att släppa fram några känslor, men det klart att jag är väldigt, väldigt ledsen. Det handlar inte bara om det här med ekonomi, utan om att jag har haft förmånen att få jobba på en otroligt stimulerande arbetsplats. Och så har jag haft så fina arbetskamrater. Det syns framför allt på LinkedIn, där alla som har sett min kontaktförfrågan har accepterat den (det skulle de väl inte göra om de ogillade mig?) och några har skrivit fina rekommendationer.

Joru, inuti gråter jag över livets orättvisor, men utåt ska jag inte visa nånting. Jag ska föra samtal med Mannen där uppe, precis som Habackuk. Hur kan Han tillåta att det blir så här? Hur kunde Han tillåta det som hände för fyra och ett halvt år sen? Hur kunde Han tillåta att pappa drunknade? Hur kunde Han tillåta att auktionsmannen lurade mamma? Hur kunde Han tillåta att jag blev invaderad av ett gäng aliens? Hur kunde Han, bara..? Det är frågor jag brottas med tillsammans med min Gud. Samtidigt som jag redan vet svaret: det var jag själv som lät det ske. Jag är ofullkomlig, jag har en fri vilja, jag har fattat fel beslut. Allt är mitt eget fel, inte nån annans.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, det är i alla fall vad jag tror! Dan började tyvärr lite stressigt, för jag var seg och sen. Fästmön började jobba klockan sju och jag slängde nog av henne i farten en minut i… Nej, i morgon får jag gå upp en kvart tidigare!

Den här bilden tog jag i juni 2010, men himlen är lika blå idag.


Det är fortfarande strålande sol och klarblå himmel
så jag matchar himlen idag också med min likadanfärgade piké. Jag var på jobbet en kvart över sju. Här var tomt och ödsligt och jag fick knappa mig in med kod i såväl huset som hissen. Det var lite läskigt…

Jag har hunnit läsa alla jobbmejl som har trillat in under min ledighet – ja, för jag bestämde mig för att inte logga in och läsa jobbmejl när jag var ledig! Det är förvånansvärt hur mycket sånt det blir trots att jag inte har varit här mer än i tre månader. Vidare har jag bokat in ett par saker, skickat några saker vidare, lagt ut en nyhet internt och en externt (båda på båda språken förstås). Ja, dan har verkligen börjat i flygande fläng.

Det var så roligt, för jag hade bland annat fått ett mejl från en person som jag i ett mycket tidigt arbetsliv hade kontakt med. H*n hade läst min födelsedagsnotis och grattade mig! Jag blev så glad! Vidare har jag mejlat några fakultetskollegor och tackat för det fina vinet och presentkortet. Tänk att människor kan vara så snälla. Mot mig. Förtjänar jag detta? Ibland tycker jag det, men för det mesta tycker jag det inte. Och jag vet att det fortfarande finns människor som missunnar mig både snällhet och mitt arbete. Jag försöker att se förbi dem, fast det klart att det svider.

Men idag blir det åter en fantastisk dag, en onsdag! Jag ska delta i en workshop senare på förmiddagen, en workshop som jag själv har varit med och arrangerat. Vid 12.30-tiden fick jag veta att en huskör ska framträda och det vill jag ju inte missa. Och klockan 14.30 är det spikning av en licentiatavhandling här på institutionen. En fantastisk onsdag väntar, alltså! Jag möter den med ödmjukhet eftersom jag vet att allt kan vara en dröm och allt kan ryckas bort från mig när jag minst anar det. För livet är inte rättvist. Men just idag, i den här stunden, är livet fantastiskt. TACK!

Read Full Post »

… har jag, men Fästmöns mamma är minst lika bra! I morse ringde hon och bjöd oss på middag på Slottet. Eftersom dagens väder var strålande sol och klarblå himmel kändes det som en jättefin inbjudan. Jag klädde mig i himmelsmatchande piké med krokodil på, Anna i dito skogsgrön.

Vi blev bjudna på kyckling med potatis och en massa goda såser och röror, färska grönsaker och trevligt sällskap av Annas mamma och L. Till dessert serverades underbar glass med färsk ananas och kladdkaka samt gott kaffe. Det kändes så lyxigt att bara få sätta sig och bli serverad.

Jag lät kameran vila lite, för ibland måste man få vara privat. Men jag vill visa den fina födelsedagspresenten jag fick. Först trodde jag att paketet innehöll en handväska. Och på sätt och vis var det ju rätt gissat…

En blå väska med både handtag och axelrem.


Men Annas mamma känner mig bättre än så
– L erkände att det var hon som var den smarta. Den blåa väskan är nämligen en vinväska!

En vinväska!


Denna fiffiga väska
innehöll korkskruv, servett, två vinglas och en flaska Amaronevin. Jag blev så glad, för detta var en väska helt i min smak. Så nu funderar vi när vi ska ha vinpicknick för första gången. Ja, för Anna och jag har så mycket kvar att uppleva tillsammans…

Innan vi åkte från Slottet tittade vi på ett annat litet slott som var till salu för endast 350 000 pix. Ett vitt slott med ganska stor tomt. Jaa, drömma kan man ju…

Vår sista lediga dag går mot sitt slut. Vi ska se sista delen av Så levde de lyckliga på SvT1 klockan 20, tätt följt av Desperate Housewives på Kanal 5 klockan 21.

Jag har telefonerat med mamma två gånger och med faster E en gång idag. De Gamla Gamarnas antal hade utökats, enligt mamma och marschmusiken hördes starkt i bakgrunden under båda samtalen. Det märks att sossarna är på frammarsch…

Read Full Post »

Older Posts »