Lite andra saker också

Ett inlägg som inte handlar om städning.

Tro det eller ej, men det händer lite andra saker i mitt liv än bara städning. Jag städar och fejar visserligen och förnöjs över resultatet. Fast däremellan gör jag små utflykter ute i verkligheten – ibland för att jag vill, ibland för att jag måste.

Idag blev jag tvungen att åka och köpa en ny perkolator. Jag klarar mig faktiskt inte utan kaffe. Kollade först affärer och utbud på nätet. Inte är det billigt, heller. Små har de blivit också, de rackarna. Kümpit eller vad? Det blev Elon vid City Gross (ja, det ska vara särskrivet, fult nog…) som vann. Där är de alltid så trevliga och det är en sån där liten, men äkta elartikelsaffär. Sist jag var där var i påskas när jag fick ett våffeljärn i födelsedagspresent av mamma. Idag fick jag ingenting utan betalade 695 pix för en tiokoppars perkolator. A-kassan betalas ut i morgon och jag har inte jättemånga räkningar. Det får bli en mindre/färre julklappar för nån annan i stället 😈

Nya perkolatorn klarade i alla fall att brygga vatten. Filmen hittade jag i postboxen.

Innan man använder perkolatorn första gången ska man diska delarna och köra igenom en full kanna med bara vatten. Det funkade bra. Den var väldigt tyst, jämfört med den gamla. Så tyst att jag trodde att den inte gjorde det den skulle… Under tiden kikade jag på dagens post. Den roliga delen av posten bestod av den sjätte och sista Maria Lang-filmen, Tragedi på en lantkyrkogård. Det var för övrigt den allra första deckaren av Maria Lang som jag läste!

Så avslutade jag i sovrummet med att stryka gardinerna och få upp dem. Satte mig vid datorn och sökte tre jobb, varav två rätt trista, men i Uppsala och ett skitspännande, fast i Stockholm…

Hade erbjudit Fästmön att bli hämtad från jobbet idag. Hon hade en lång dag och jag var dessutom väldigt sugen på en puss eller två. Vi stannade till på ICA Solen och jag köpte med mig lite kalkonsalami hem till mackorna. Sen köpte jag mjölk också, trots att det var fil som stod på lappen. Men lappen, den låg hemma…

Älsklingen berättade vad de skulle äta och jag skämdes när jag erkände att jag tänkte hämta en pizza på vägen tillbaka. Sen blev det inte pizza utan kyckling med strips, tzatziki och färska grönsaker. Det kändes lite nyttigare, stripsen till trots.

Avhämtningen. Jag väntar…

På Aroma, sushistället och Maestro – de tre ställena som ligger i den gamla OK-macken och dess smörjhallar – har de ändrat om lite. All avhämtning sker numera i sushistället. Och sushistället har utökat sin meny till att även omfatta thai… Hur som helst, alla tre ställena har god mat, men Maestro är förstås stället jag helst sitter ner på och äter.

Nu glufsade jag emellertid i min ensamhet här hemma. Det är fruktansvärt sånt bordsskick man får när man är ensam lite för mycket och ofta…

Jag är trött och jag har ont i ryggen och fötterna, men det finns ju alltid nån som har det värre än jag, blir jag ju påmind om ständigt och jämt. Så jag klagar inte, jag konstaterar. As usual.

Nu blir det en stunds vanlig läsning innan jag försöker hitta nånting på TV som innehåller våld och spänning. Men först en surfrunda bland mina Kickor & Pluttar!

Och… ja just det… Idag mejlade jag cirka 30 sidor av min bok till en mellanhand som ska överlämna sidorna till förlaget i nästa vecka. Bara så att förlaget veeet.

Livet är kort. Bara jag hinner med…

Read Full Post »

Och vi mår bra!!

Ett inlägg om att äta gott och dricka med måtta.

Igår blev det så äntligen kräftpremiär här hemma! Det blev ett impromptubeslut, så kräftorna inhandlades inte förrän på förmiddagen samma dag. Jag var lite orolig att de inte skulle hinna tina till kvällen, men det gjorde de! Vacuumförpackningen i kallt vatten, så…

Vid 19-tiden dukade jag fram. Först på bordet var mina gamla favoriter, kräftljusen som inhandlades till en kräftskiva en gång när mina föräldrar var här.

Kräftan ser inte så glad ut. Inte nog med hon har kokats levande, hon har blivit ljusstake också…

Fästmön hällde upp de små levande kokta djuren i en glasskål. Det tycker hon är finast. Och jag lät henne hållas (ett internt skämt). Vi hade bara bröd och tre sorters ostar till, men vi gick sannerligen inte hungriga från bordet… Ett helt kilo av ICA:s jumbokräftor åt vi. (Jag är tråkig och köper alltid den sortens kräftor. När jag var barn fiskade mina föräldrar kräftor nere i Småland. Men nu köper vi ur frysdisken.) Vi kokade inte ny lag utan vi körde sam-lag! (Ja, visst är jag rolig?)

Kräftor i glasskål.

Det blev var sin starköl och fyra små knappar Östgöta sädes till. Alldeles lagom. Man får inte tappa vett och sans och bli snurrig i bollen. Det som hände sen, när Anna hade diskat och jag varit ute i soprummet med skalen, var att vi glodde på TV, Whitechapel. Efter två minuter låg Anna och blundade. Själv… beundrade ett par av mina nya strumpor (det vill säga nickade till).

Jag beundrade mina nya strumpor med ekorrar på.

Idag vaknade jag klockan sexnånting, men lyckades somna om. Nästa gång jag tittade på klockan var den nästan halv tio… Inte tillstymmelse till huvudvärk, men lika halvkasst väder idag som igår. Jag hade emellertid så snigg frisyr idag när jag vaknade att jag blev tvungen att be Anna fota den.

 

Tofflan short horn, så himla snigg!

Vi åt frukost och njöt av hallon i filen idag också. Jag gjorde dessutom en rolig ugglesmörgås av gula tomater och kalkonsalami.

En roliga ugglemacka – med lite fantasi, alltså…

Dagens utflykt går till Ulva kvarn, där det är bakluckeloppis. Alldeles lagom att fördriva tiden med i ett par timmar. I kväll bjuder Maestro på middag! Det blir en fin promenad New Village-Maestro-New Village framåt kvällen.

Dagen till ära har jag åter igen plockat fram ett par nya strumpor, med hjärtor på. Ha en kärleksfull dag! Amor vincit omnia, vet du väl!

Strumpor med hjärtor på dagen till ära.

Livet är kort.

Read Full Post »

Goffafton

Det är inte nån litotes att säga att vi åt mycket och gott på påskafton. Vi hade inte köpt så där jättemycket ”påskmat”, men inte gick vi hungriga från bordet. Ägghalvorna med aioli, räkor, rom och dill var min favorit, men den kallrökta laxen var för en gångs skull en höjdpunkt.

Mycket gott på vårt påskbord. Ostarna tronar i mitten, men vi hade också grönsaker i form av rädisor.

Påskaftonkvällens öl blev Dugges påsklager. Det var inte särskilt ljust till färgen utan mörkt och fylligt och passade ypperligt till den feta maten.

Dugges var jättegott!

Det blev fyra (eller fem?) små snapsar till sillen, men jag tog det varligt efter halvan eftersom jag plötsligt blev väldigt yr. Konstigt, jag brukar minsann tåla rätt mycket. Men kanske berodde det på att jag var utsvulten?

Vi hade fyra sorters sill av vilka jag estimerade mest en – den inlagada. Jag föredrar klara inläggningar och var lite besviken över att brännvinssillen var slut. Färskpotatisen från Israel var helt ljuvlig till sillen!

Stekte några prinskorvar till mor och några kalkonetter till mig och så hade vi Janssons frestelse.

Senap är ett måste till prinskorven!

Det svindyra knäckebrödet hade blivit lite mjukt och föll sönder i småbitar. Det gjorde även ädelosten, vilket fick mig att undra om den hade varit fryst. Ost brukar bli väldigt smulig när den har tinats efter frysning…

Snapsen Yrseln drog Somliga nytta av, för jag vimsade bort min stora ledning i Wordfeud helt och hållet: jag förlorade matchen som jag lett så länge! I en tredje och avgörande match ligger jag under med cirka 20 poäng.

Kvällen fortsatte i goffandets tecken. Jag åt upp det mesta i min godisskål utom kexchokladen och några bitar på botten. Nån som enligt egen utsago var duktigare på att hålla sig från onyttigheter var Fästmön – trots att hon var på kombinerat påsk- och födelsedagskalas.

Vi rundade av kvällen här hemma med att se på Mr Selfridge. Nästa lördag går det tionde och sista avsnittet.

Jag skuttade upp och ner på stolar – förbrände säkert en del kalorier – för att ställa om alla klockor. Vilken idiotisk grej, egentligen, detta med sommartid! Den som inte blir förvirrad får ju motion och det kan ju aldrig vara bra.

I morgon hoppas jag att vissa föräldrar kan hålla sina barn i styr och inte tillåter dem att vråla, kasta saker och göra en massa annat som låter mycket klockan sex på morgonen. Men mina förhoppningar är nog förgäves. Överväger störningsjouren nästa! Eller… jag kanske ska gå runt med en lista och kräva att alla som har skrikiga barn eller som inte kan stänga sin ytterdörr utan att kasta igen eller har en tvättmaskin som är ojämnt lastad flyttar. Till Gotland, eller nåt. Det var ju dit de ville förvisa oss homosexuella.

Påskdagen är det i morgon och söndag. Vi funderar på att gå ut och äta, kanske på Maestro i Gamla Uppsala. Eller så tar vi rester från påskbordet här hemma. Det blev ju en del kvar.

Har du några planer för påskdagen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Unna sig lite: Maestro

Det var fredag igår och slutet på min arbetsvecka. Skittrött. Fästmön skulle dessutom premiärplumsa på sjukgymnastiken. Ovanpå det såg jag Odjuret himself*, naturligtvis i sällskap av en yngre kvinna. USCH!

Så det blev ingen matlagning när vi kom hem. Jag hällde upp pistagenötter och så tog vi var sin öl innan vi promenerade bort till Maestro och åt en trerättersmiddag.

Anna på Maestro.

Anna var så söt i fluffigt badhår (nä, Sjukstugan har inga hårtorkar). Och trött. Och huruvida detta plumsande gör nån nytta återstår att se. Två gånger i veckan ska det ske – de veckor Anna inte har barnen. För är det barnveckor går det omöjligt att hinna med.

Vi åt vitlöksbröd med en San Miguel till förrätt. Oliver och aioli till. Till huvudrätt valde Anna fläskfilé med potatisgratäng, tror jag, medan jag bad kocken trolla fram nåt med kyckling och råstekt potatis. Det blev två rejäla kycklingfiléer med rosépepparsås, tror jag. Fast på bilden ser det mer ut som grönpeppar i såsen…

Kyckling i pepparsås.

Som vanligt var allt mycket gott även om vi båda tyckte att våra respektive såser – Anna fick kantarellsås till sitt kött – var väldigt salta. Till huvudrätten drack vi var sitt glas rött italienskt zinfandel. Måltiden avslutades med Crème caramel för Annas del och björnbärscheesecake för mig. Idag var cheesecaken betydligt mera nygjord än sist, men jag hade ändå problem att hacka mig igenom den. Lite svårt att äta den med enbart en sked – en dessertgaffel till hade gjort susen.

Maestro är en trevlig kvartersrestaurang i de bättre kvarteren i Gamlis. Igår kväll var en stor del av lokalen bokad för ett 50-årsfirande (inte mitt, dock!). Genom att samarbeta med den intillagande sushirestaurangen fick vi bord i det som en gång var en smörjhall på en bensinmack. Lokalerna är urmysiga, servicen på topp!

Mätta och belåtna och unnade promenerade vi sen hem i marskvällen. Måltidens betyg blir högt som alltid, men inte högst på grund av de salta såserna och jagandet av cheesecake runt hela bordet assietten.

*Odjuret himself = en person som har förstört det liv jag en gång hade

Read Full Post »

Full fredag!

Full och full… Nja, det tänker jag inte BLI om det var det du trodde med anledning av rubriken. Det är inte så att jag inte nyttjar alkohol, jag bara inte dricker det för att berusa mig. Och orsaken är att jag inte gillar att tappa kontrollen. Ibland kan jag önska att jag vågade släppa för en stund, en kväll. Men jag kan det inte och jag gör det inte. Som alla medel som berusar är alkohol bäst i lagoma doser och i rätt syfte. För min del aldrig för att berusa mig eller för att jag mår dåligt.

Alkohol är bäst i lagoma doser, tycker jag.

Ett glas rött förhöjer smaken på en god fredagsmiddag. Det senare har jag grubblat på sen igår kväll. Jag vet hur jäkla trött jag är på vardagskvällarna och fredagskvällarna är värst. Det blir aldrig nån matlagning, utan jag äter mitt huvudmål mitt på dan. Men i kväll kommer Fästmön och då vill vi ju ha lite gott och mys. Funderar på att föreslå en middag på Maestro. Jag har nämligen en del spännande nyheter som Anna visserligen fått veta lite om, men inte allt.

Men först ska jag naturligtvis arbeta. Fredagen innebär två intervjuer, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Däremellan ska jag bevista ett halvtidsseminarium som en av våra doktorander ska hålla. En av de mest lovande doktoranderna. Därför prioriterar jag detta. När jag har skrivit rent det jag behöver från intervjuerna och pillat in lite här och var i min plan lär det vara dags att gå hem.

Jag har en kommunikationsplan på gång, men vad har du för planer på gång idag???

Read Full Post »

Vecka 2: Lotta och Råtta

Närå, tro inte att jag är såå glömsk att jag har glömt bort veckans höjning (Lotta) respektive sänkning (Råtta)!! (Fast det gjorde jag, nästan… 😳 ) Här kommer den:

Lotta

• Träff häromdan med en trevlig representant från ett företag som kanske kan ge mig nåt att göra framöver
• Fästmön (som stod i hallen i måndags när jag kom hem och bara var jätteledsen)
• Mamma (som gav mig så fina julklappar OCH en massa pengar!)
• Maestro (en restaurang i Gamlis med kanongod mat! Gå dit, för f*n!)
• Ögonblick som förändrar livet (läs den, för f*n!)

 

Råtta

• The Rat Pack (jag står f*n i mig inte ut snart!)
• Såna som bor i sociallägenhet fast de inte behöver det (medan andra har ett akut behov!!!)
• Den konstiga händelsen med pojken utan ytterkläder som lämnades av sin pappa utanför Fyrishov i lördags (varför får jag en känsla av att locket har lagts på???)
• Semlor (urrrrk!)
• Torkade fikon (det är ju hårda bitar i… UFF!)

Read Full Post »

Blodvite, Twinglybugg och lite annat

Uppdaterat: Det här är min rätta Twinglyrankning!

 

Trööött i morse! Samma mörka morgon som resten av veckan, men inget regn idag utan tre minusgrader och knastrande steg. Mindre katastrof med stort trauma vid garaget – jag kom inte in! Nyckeln gick inte att vrida runt. Faktum är att när jag väl hade fått in nyckeln fick jag inte ut den igen… Detta kunde möjligen bero på fukt i låset som frusit. Hur som helst, paniken var nära. Jag vred och stönade, gick ner på knä, fick ut nyckeln, körde in den igen, lirkade, vädjade, bankade. Till slut öppnade sig Sesam, men det var baske mig inte på grund av några ord utan ren råstyrka och kraft! Såna krafter att ett trauma uppstod – jag skadade mig i tumvecket. Detta upptäckte jag emellertid inte förrän jag hade kommit till jobbet och tog av mig handskarna. Och tur var väl det, jag hade väl svimmat vid garaget annars… (har ju en tendens att göra det när jag ser blod – du kan ju bara föreställa dig hur… intressanta mina lingonveckor är…)

Svimningsorsak för mig. 

Inte en själ såg jag på jobbet när jag kom, men en efter en har S och J kommit hit och så väntar jag på Lisbeth, förstås. Hon kom tillbaka efter julledighet igår och det blev ett kärt återseende. Hon får mig alltid att skratta, hon är så cool!

Jag har inlett morgonen på jobbet med att mejla till Twingly igen för det visade sig att man bara tillfälligt tycktes ha fått ordning på buggen igår kväll. Nu är jag rankad både som ett och som sex igen. Högst irriterande och förvirrande…

Vidare har jag utnyttjat jobbkopiatorn till att dra cirka tio kopior på betyg. För en gångs skull har en presumtiv arbetsgivare bett att få kopior på betyg och intyg! Jag tycker att det är jättekonstigt att inte fler efterfrågar det! Man kan ju ljuga om vad som helst på ett CV, liksom! Tvingade S att vidimera kopiorna också, så nu är allt klart inför intervjun i nästa vecka.

Idag blir det fyra timmars jobb. Sen blir det en mugg java hemma innan mamma och jag åker på shoppingtur till Stormarknaden. Jag kommer liksom inte undan längre…

I morgon, fredag, har vi pratat om att göra ett besök på Maestro. Tyvärr är det lite för långt att gå för mamma – rullstolen står hemma i hennes källare – så vi får ta taxi. Ska bara ringa och kolla så att det finns bord först! Och att det är öppet – det är ju röd dag i morgon.

Read Full Post »

Träningsvärk i huvet

Idag har jag minsann fått känna på riktig träningsvärk i huvudet. Insidan, alltså. För där inne finns en skrynklig liten sak som har fått jobba ars**t av sig! Min föresats var att göra klart de svenska webbsidorna av forskartexterna. Han väl göra två eller tre innan fru Chef dök upp och ville ha hjälp med tabellerna i ett dokument hon jobbade med. Under dan. Det var 21 tabeller som skulle justeras… Men det klart att jag gjorde det! Det är roligt att känna sig efterfrågad – och ännu roligare när man klarar av uppgifterna man får. Jag blev färdig lagom till lunch.

Lunchen var ganska smaklös, trots att jag tillsatte peppar. Men jag såg ju fram emot kvällens mer äkta vara – en pizza från Aroma, en av de tre nyöppnade matställena i Gamlis. Vi var ju på en annan av dem,  Maestro, i söndags för vinstpengen.

Smaklös lunch – trots peppar.

                                                                                                                                                                    På eftermiddagen kämpade jag med forskarsidorna. Sakta men säkert växer 2 x 36 sidor fram. Arbetet kräver oerhörd koncentration och en del svordomar. Tur att Carl finns i bakgrunden ett tag till eftersom det känns övermäktigt ibland. Men jäklar så bra det blir när det är klart!

De 36 sidorna är inlagda under sex olika huvudrubriker. Jag är klar med den första huvudrubrikens sidor och de var flest, över tio stycken. Så jag är en god bit på väg. Jag hoppas att jag får det klart under morgondagen. Det vore kul att få skicka ut materialet för en sista kontroll hos forskarna nästa vecka!

Jag slutade vid 16-tiden och åkte då till Fästmöns jobb där hon kom bara en stund innan jag parkerade. Vi åkte och hämtade pizzor och under tiden började mitt huvud värka mer och mer och jag mådde illa som 17. Anna hade som tur var en Ipren i väskan. Efter den och efter att ha ätit mår jag mycket bättre! Gissningsvis var det en släng av träningsvärk i huvet, bara…

Det kom ett glädjande besked idag vad gäller Slaktar-Pojken och jag hoppas nu att turen har vänt för oss alla som letar jobb!!!

Medan vi väntade på att pizzorna passade jag på att ta en kort promenad i ösregnet (ja, för det började ju vräka ner just då…) med ett förhatligt brev från Postkodlotteriet som skulle läggas på gul låda för att återsändas. Det är nämligen så att jag fortfarande kryssar över mitt namn och min adress på post därifrån och skriver på kuvertet

Ej beställt material. Åter avsändaren.

Jag har returnerat vartenda brev jag har fått från Postkodlotteriet. Det har varit några års kamp och Postkodlotteriet tycks inte fatta att jag inte vill ha deras post. Jag har fått nån kommentar här på bloggen när jag har skrivit om detta förut från nån på lotteriets kundtjänst att jag ska avregistrera mig på ett ställe. Vadå avregistrera mig? Jag har väl aldrig varit ”kund” hos dem?! Det var det dummaste jag har hört!

Magen är nu stinn av pizza, tvättmaskinen har kvällsskift i kväll igen och himlen har varit så där magiskt vacker. Men det går ju inte att fånga denna skönhet på bild…

Ett första försök att fota himlen, med en viss sorts inställning på den tejpade mobilkameran – som jag snart ska byta mot en likadan som inte är tejpad!

                                                                                                                                                            Nä, det blev inte verklighetstroget! Provade en gång till:

Nej, färgerna stämmer inte på den här bilden heller!

                                                                                                                                                            Jag fick prova att ”lura” kameran att inte släppa in så mycket ljus. Då blev det så här:

Nja, nästan bästa färgåtergivningen.

                                                                                                                                                              Nu har tvättmaskinen tystnat och jag ska gå och hänga tvätt så att jag inte glömmer det som stackars L hade gjort häromdan. När det började lukta konstigt funderade L på om det var dags att rensa golvbrunnen… Men det var det inte. Det var dags att tömma maskinen på blöt tvätt som hade legat tvättad i ett dygn, eller så…

Efter hängningen ska jag kolla om det har hänt nåt i världen förutom att Steve Jobs har avlidit och ”alla människor” skriver RIP eller Vila i frid – det tycker jag att man reserverar för nära och kära – och att Tomas Tranströmer har fått Nobelpriset i litteratur. Tomas Tranströmer var faktiskt min gissning, även om jag allra helst tycker att Joyce Carol Oates är värd det. Men Tomas Tranströmer är en värdig pristagare!

Och nu till verkligheten innan jag glömmer bort den… Tvätten…

Read Full Post »

Maestro!

Här i trakterna öppnade för ett tag sen en trio restauranger i en gammal bensinmack. I afton besökte Fästmön och jag den ena av dem, Maestro. Restaurangen är så ny att den ännu inte har hemsida, nåt den borde skynda sig att skaffa!!! Hemsidan är under uppbyggnad!

Vi svängde in efter Annas jobb för att kolla läget och menyn och det såg lovande ut. Vid 16.30-tiden traskade vi sen iväg, efter att ha stärkt oss med lite förrätt.

Förrätten serverades ur den här bunken.

                                                                                                                                                                     Vi klev in i en gästtom lokal där det tidigare varit affär med biltillbehör och andra varor och kassaapparat under bensinmackstiden. Stället var helt omgjort, men hade ändå kvar lite mackstuk som falsk korrugerad plåt på väggarna. Inredningen i övrigt gick i mycket stilfullt svart och limegrönt. Den senare färgen inte nån av mina favoriter, men faktum är att det var riktigt snyggt.

De tre personal som fanns på plats hade ju inte alltför mycket att göra när vi kom, så vi fick raskt våra menyer.

Maestromenyn.

                                                                                                                                                                   De innehöll inte så många rätter, men alldeles lagom för att vi skulle hitta nåt. Bland huvudrätterna var det typ två pastarätter, fyra kötträtter, två fiskrätt samt ett gäng finare pizzor. Man kunde också få sushi. Ingen direkt barnmeny, vilket vi tyckte kändes OK. Hit går man inte med barn utan för att vara vuxen och äta i lugn och ro.

Anna var hungrig efter en arbetsdag.

                                                                                                                                                             Tanken var att vi skulle äta pastaknyten och ostsås hemma, men eftersom jag hade vunnit 2 000 kronor tyckte jag att vi skulle unna oss en godare söndagsmiddag. Eftersom restaurangen ligger på lagom avstånd promenerade vi. Därför kunde vi ta var sin ”vänt-öl” innan maten.

Var sin Corona blev ”vänt-öl”.

                                                                                                                                                        Coronan serverades felaktigt i glas, men jag var besserwissrig nog att tipsa serveringspersonalen om att den serveras med en limeklyfta i flaskan – utan glas. Man dricker alltså direkt ur flaskan. Jag lovade att det är en sommarhit i kvällssolen!

Vinet jag valde hade de inte, men vi tog var sitt glas mycket dyrare – och mycket godare. Ett fylligt tempranillovin med kryddig smak.

Det blev ett tempranillovin.

                                                                                                                                                      Tempranillodruvan ger ett rött vin tegelfärg, men detta vin var uppblandat med cabernet sauvignondruvan, så det gick åt blårött. Mycket gott!

Anna valde fläskfilé med råstekt potatis, jag pasta med kantareller, marinerad kyckling och alldeles utmärkt ost- och senapssås, lite åt pestohållet.

Rigatoni med kantareller och marinerad kyckling.

                                                                                                                                                             Medan vi åt noterade vi läckra detaljer som besticken, som var rundade åt fel håll. Detta blev mycket rätt, för när man la dem ifrån sig åkte de inte ner i den såsiga tallriken. Ursmart design!

Ursmart design på besticken.

                                                                                                                                                                Till dessert valde Anna crème caramèle, medan jag tog en ljuvligt svalkande björnbärscheesecake med bär, grädde och physalis. Cheesecaken var lite smaklös, men med kaffe till slank den ner fint.

Björnbärscheesecaken var lite smaklös.

                                                                                                                                                             Det som drog ner helhetsintrycket var talspråket i menyn, ”våran” – det heter ”vår”. 🙄 Annars var menyerna mycket tydliga med vilka rätter som innehöll gluten och laktos. Suveränt bra!

Suverän meny för den som är överkänslig eller allergisk! Fast det heter inte ”våran”, det heter ”vår”… Usch! 😦

                                                                                                                                                     Personalen var jättetrevlig. Även kocken var ute och pratade mat med oss. Det dök upp flera gäster under kvällen, så vi var inte ensamma. Tyvärr kom ett sällskap på elva personer varav sju barn och bänkade sig slamrande vid bordet bredvid oss. Som tur var skedde detta när vi var på desserten. Ljudnivån blev outhärdlig och minst två av barnen slogs – med bestick och tänder – och en unge var skitsur. Alla barn skrek när de pratade – varför pratar inga barn i normal samtalston utan skriker nu för tiden? – , papporna satt och pratade och kollade fotboll på sina mobiler och mammorna sprang som torra skinn för att tillfredsställa sina telningars önskemål. Nej, fy, det var inte nåt trevligt avslut på middagen. Det här är inte en barnrestaurang.

På hemvägen duggade det lite, vilket var underbart skönt. Anna hade fått så röda rosor på kind och jag var varm, så det var perfekt. Men lite inspirerad blev vi nog av ungjävlarna barnen för vi stannade på ett ställe och pallade äpplen. Inte för att vi var hungriga utan bara för att det var busigt.

En äppelknyckare , fotad på bar gärning!

                                                                                                                                                         Restaurang Maestro kan inte rå för avslutet på vår måltid. Däremot hoppas jag att man snarast skaffar en uppdaterar sin hemsida, skaffar möbeltassar till stolarna, tar hem alla viner som finns i menyn, addar lite smak till björnbärscheesecaken – och rättar korrekturfelet i menyn. Då får Maestro högsta betyg. Nu får restaurangen näst högsta betyg. Och det är inte dåligt, för Tofflan är en kräsen gäst!!!

Read Full Post »