Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nattuggla’

Ett bladvändande inlägg.


 

Boksida och hand

Nu har jag börjat läsa den första av mina julklappsböcker. Det är härligt att få vända blad i en helt ny bok ibland.

Det är söndagsförmiddag och min sista lediga dag den här veckan. Men jag klagar inte! Jobba tre dar, ledig fyra. Jag längtar i stället till jobbet. Dit jag ska i morgon för att även den kommande veckan jobba tre dar och vara ledig fyra. Det går snabbt att få ledigheten i kroppen. Med det menar jag (ja, jag känner att jag måste förtydliga allt eftersom det alltid finns några som vill missuppfatta/missuppfattar det jag skriver) att det är lätt att vända på dygnet. Mamma, som är på besök, är dessutom en nattuggla och vill gärna ha sovmorgon varje morgon. Därför har även jag varit ganska hänvisad till mitt sovrum. Men jag klagar inte på det heller. Jag har min laptop och jag har tillgång till massor av bra böcker som jag kan läsa och mobilen om nu nån skulle vilja mig nåt.

Jo lite klagar jag. Jag har ont i högerbenet och det blir inte bättre, snarare värre. Jag tror att det har med stillasittandet i sovrummet att göra. Där är ju begränsat med utrymme för promenader. Tänk, det vore nog det värsta för mig, ytbegränsningen, om jag satt i fängelse! Medan jag sitter eller ligger här tänker jag förstås en hel del. Jag känner mig ledsen och förtvivlad för att jag så ofta är arg och frustrerad och för att jag känner mig så ensam trots att jag inte är det. Men det kanske är dags att gå vidare nu och vända blad och göra nåt som är nytt för mig: jag funderar på att öppna ett Facebook-konto! Så nytänkande är jag! (<== ironi). När ens sociala kontakter i princip omfattar mamma och kollegorna på jobbet saknas det nåt. Jorå, jag har vänner som hör av sig då och då, mest per sms eller via spelchatt. Men på Fejan skulle jag kunna ta upp vänskapstråden med gamla vänner och kanske träffa nya. Sen vet jag att vänskap i cyberspace är som det är – osäkert. Fast är det verkligen bättre i verkliga livet??? Tänk efter!

Böcker är emellertid oslagbara som vänner. Igår kväll öppnade jag den första julklappsboken. Idag på morgonen har jag läst ungefär en fjärdedel av Falleri fallera falleralla, den åttonde och sista delen i Carin Gerhardsens Hammarbyserie. Jag fick boken av mamma, det vill säga jag nätshoppade den själv. En kan ju fundera över varför jag läser så mycket deckare… Är jag mordisk? Nja, inte särskilt. Jag gillar att försöka klura ut vem som är skyldig och varför. Av julklappsböckerna var åtta av tio deckare… Mycket att klura på, med andra ord…

Julklappsböcker

Reprisbild på julklappsböckerna. TACK igen, alla givare!


Vilken sorts böcker läser DU helst??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar! Jag kanske kan få lite input och lästips!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett höstligt, men mest röstligt inlägg.


 

Regnstänk på bilfönstret

Det regnar och är härligt!

I morse var det underbart gott att sova! Skälet är enkelt: regnet vräkte ner utanför. Det finns inget som söver mig så bra som ljudet av regn mot tak och fönster. Så det blev lite sovmorgon, ända till 7.20. Och regnar gör det fortfarande. Nog vet jag nån i familjen som inte är så förtjust i regn för att håret blir knollrigt. Men jag som ser det knollriga håret utifrån tycker bara att det är gulligt. Nu ska jag emellertid inte se det knollriga håret idag, troligen, utan jag ska stanna inomhus och göra annat. Lyssna på hur det fortsätter att vräka ner och hur höststormarna ruskar om mitt hus. Sen kan ”alla andra” gnälla och klaga bäst de vill. Typ såna som har jobb och bara gnäller på sina jobb gnäller säkert på vädret och hösten också.

Jag vet inte vart dagen igår tog vägen. Jag kollar vad jag skrev igår och jag kollar mina lappar och kalendrar. Sen minns jag: jag städade. Eller jag började städa och ska fortsätta idag. Vissa leder påminner mig fortfarande om att de finns. Detta i sin tur påminner mig om att jag måste ringa min mottagning idag för att förnya recept på magpillren och salvan. Salvan har jag klarat mig utan ett tag, men det är inte helt optimalt för vissa ställen är irriterade. Magmedicinen klarar jag mig utan en dag, kanske två, innan jag börjar kräkas. När jag tänker efter spelar det egentligen ingen större roll, jag är ju mest hemma. Fast i morgon ska jag ju göra en intervju i en affärsrörelse. Inte så bra då ifall en spyr ner varorna som ska säljas…

Leksakstelefon

Jag kunde lika gärna ha ringt på den här, för jag fick inte prata med nån levande människa.

Så! Nu kan jag pricka av receptförnyelsen! Tror jag… Min mottagning, privat förstås, har blivit så infiltrerad av jättekolossen som ska ha ansvar för länsinvånarnas vård och omsorg att jag för första gången sen jag blev patient vid mottagningen inte fick prata med en levande människa. Vid receptförnyelse brukar en alltid bli uppringd. Idag sa en inspelad röst vad jag skulle säga. Sen hamnar mina e-recept på apoteken – om fem dar. Fy så dåligt! Tidigare var det samma dag.

En bra sak var i alla fall att jag fick använda min röst. Det gjorde jag inte igår. Tror jag. Jo, det gjorde jag visst – kring midnatt. Det verkar som om det har kommit nytt folk vägg i vägg. De tyckte att det var en bra idé att börja spöka spika en kvart före spöktimmen. Det tyckte inte jag, som just höll på att somna då (de spikade i rummet vägg i vägg med mitt sovrum). Så jag vrålade först…

Tyst!!!

… sen

Håll käften!!!

och så slutligen

TYST!!!

Då upphörde hammarslagen. Tänk att folk inte bara förstår att man inte spikar när klockan är nästan midnatt... Det är fan i mig ofattbart! Tidigare på kvällen och under dan hördes inte ett ljud, så det måste vara nattugglor eller vampyrer som har flyttat in.

Gungstol

Modell för min nya bästefåtölj? En arbetssökande får ju inte sitta för mjukt, tycker en del.

Och nu kom jag på att jag faktiskt använde rösten en gång till igår. På kvällen ringde en man som jag först ställde mig väldigt avvaktande till. Fördomsfullt tänkte jag:

Typisk försäljare, som inte har kollat med NIX!

Men det gällde ett scanningprojekt som jag har anmält mitt intresse för att delta i. Oavlönat, förstås. Tänk så många gratisjobb det finns i Sverige! (<== ironi) Som läget är nu har jag inte det minsta lust att delta i nåt projekt. Samtidigt ger det mig nåt att göra och jag får koll på vad jag handlar i livsmedelsväg. Det kan ju vara bra så att jag inte får för mig att leva över mina tillgångar, som somliga anser. Det är fantastiskt hur väl vissa människor känner en utan att ens ha träffat en i verkliga livet! (<== ironi igen). Jag får nog byta ut bästefåtöljen också mot en trästol. Hittade en modell i en av mina bokhyllor, förresten.

Gapande groda

En får inte överanstränga sin lilla röst…

Som grädde på moset vaknade Myndigheten till liv och mejlade mig ett tips. De tror uppenbarligen att en inte kan varken surfa på internet, söka information eller läsa. Jag är verkligen trött på alla tips jag får – det är vägar in jag behöver.

 

Tar mig för min panna och skriker lite. Men bara lite lätt. En får ju inte överanstränga sin lilla röst.

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett promenerande inlägg.


 

Valpolicella Ripasso o Amicone

Valpolicella Ripasso och Amicone ska jag få av mamma lite senare i månaden.

Det är skönt att få vara lite lat en dag. Min dag började ju med sovmorgon. Sen låg jag i min bädd här på golvet och läste i ungefär en timme. Mamma är nattuggla och morgontrött, så jag kunde njuta av tystnaden i några timmar. En tur upp till stan blev det för några ärenden åt mamma. Bland annat köpte jag två flaskor vin till mig själv fast från mamma till födelsedagen. Lite roligt att botanisera i Metropolen Byhålans sortiment på Systemet. Men jisses så mycket folk där var och ”alla” skulle de visst köpa italienska viner…

Vinerna lämnades av i Toffelmammans boning och medan mamma förberedde sig för utgång kokade jag sex ägg som ska bli ägghalvor. Vi gick över gatan till Lilla ICA för att inhandla nåt vi glömt. Sen blev det äntligen dags för dagens längre promenad. Som vanligt tog vi oss ner till sjön och gick Vätterpromenaden fram till stan först, sen till Motalabron. Där vände vi och gick hemåt fast mellan husen. Vi var ute över en timma idag också och det är toppenbra för oss båda. Mamma behöver pausa lite då och då, vilket passar mig utmärkt. Då kan jag fota lite och ibland hinner jag skicka upp en bild till Instagram.

Här är några bilder jag tog under påskaftonslunken:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Mamma har skalat tolv räkor 
medan jag har skrivit detta – och fikat. Innehållet i godispåsen har sjunkit rejält. Strax är det dags för min insats i form av ”resten”. Men det är inte så mycket att göra mer än koka potatis, värma Jansson, plocka fram och duka. Jag börjar bli riktigt sugen!

Och nu vill jag ju veta vad DU har ätit eller vad du ska äta idag på påskafton! Skriv några rader och berätta, för mat är gott!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om min söndag. Och lite om min lördag.


Redan sista dan
av den här helgen. Som vanligt undrar jag vart ledigheten har tagit vägen. Samtidigt konstaterar jag att jag gjorde en del nytta igår samtidigt som jag hann att vila. För vad sägs om

  • tvätta och hänga tvätt från två maskiner
  • städa (visserligen light, men ändå)
  • åka ut på ärenden
  • läsa ut och skriva en recension och ett blogginlägg om en bok
  • telefonera med mor, se på TV..?

I morse hade jag kunnat sova hur länge som helst!

Så säger alltid min mamma när jag ringer henne. Vi är inte lika. Hon är en nattuggla och jag är morgonpigg. Men i morse kände jag precis som hon brukar säga… Jag var så trött och seg och hade somliga inte skrikit och gapat hade jag legat kvar. Fast det är ju inte så lustfyllt att lyssna på människor som är arga på varandra.

arg

Vem vill lyssna på nån som är arg på nån annan?


Klev upp och vek
respektive sorterade tvätt i stället medan perkolatorn bubblade morgonkaffe åt mig. Jag har sparat all strykning till idag eftersom jag ju tvättade två maskiner igår. Lika bra att ta allt på samma gång. Men jag funderar på att mest slappa den här förmiddagen (som ju snart har gått över i lunch). Måste ändå fixa lite småsaker här innan jag ska åka och hämta Fästmön vid jobbet. Men i huvudsak ta det lugnt och långsamt denna vilodagmorgon.

Förresten kunde jag inte låta bli att åka och plocka upp Anna igår när hon hade slutat jobba och skjutsa hem henne till Himlen. Jag visste att hon hade haft en lång arbetsdag, att vädret är uselt och att bussen på helgen gör en sightseeingtur i Förorten innan den stannar vid hållplatsen närmast Himlen.

Det var bra att det blev en åktur för mig. Överst på min lista igår stod nämligen att köpa glödlampor, eller vad det heter nu för tiden. Kom jag ihåg det på förmiddagen? Nej. Men Anna behövde hoppa in på ICA Solen för att köpa middagsmat och då passade jag på att köpa ett litet lager lampor. Och en chokladbit. Den senare är emellertid orörd, tro det eller ej! Det blev rester av en gammal choklad samt prästostbågar till Stjärnorna på Slottet i stället.

Mintkrokant choklad från MarabouPrästostbågar
Lördagsgodis för en Toffla.


Nu är det väldigt tyst i huset.
Det hade varit praktiskt om det vore det igår när jag satt och skrev. Idag har jag återigen fått ett konstigt skrivuppdrag, ett jobb jag redan har gjort. Igår fick jag ett uppdrag att skriva om sånt som inte passar varken kanal eller målgrupp. Naturligtvis tackade jag nej. Eller jag svarade inte. Det finns fortfarande inte nån Nej tack-knapp, trots att supporten trodde att det var lätt fixat och lovade undersöka det. Nån återkoppling har jag förstås inte fått… Däremot gick jag miste om ett uppdrag där jag hade kunnat skriva om mina favoritskor. *räcker långnäsa*  Nåja, det trillar in små jobb i alla fall.

I morgon väntar det ”stora” jobbet. I morse slog det mig när jag bäddade att jag har funderat över att köpa nya täcken. Jo köpa nya täcken skulle jag ju kunna göra så länge jag har lön. Men det trillar faktiskt bara in två löner till innan jag åter blir både tillgänglig för nya uppdrag samt tvingas hanka mig fram på en tredjedel i ekonomisk ersättning från a-kassan jämfört med en lön. Så jag får ta det långsamt även när det gäller inköp av sånt jag behöver framöver.

Dags att fixa lite frukost, tror jag bestämt. Strykhögen sticker nog inte iväg nånstans under tiden.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur man klarar en dag.


Igår kväll
I natt när jag gick och la mig
var det fyra grader. Sovrummet tycktes beläget i vintermiljö, men jag älskar verkligen att ha det svalt när jag sover. Vädringsfönstret är öppet 24-7 så länge det är möjligt! Huttrande kryper jag ner under duntäcket – som jag förstås är väldigt glad att jag har. Jag tänker på andra, som varken har tak över huvudet eller vädringsfönster, inte säng eller ens täcke. Det börjar bli tufft för dem nu! (En nackdel med hösten…) Kan jag göra nåt för dem? Kan DU göra nåt?

Hela dan igår regnade det, liksom på kvällen och i natt. Men nu på morgonen har solen tittat fram, åtminstone en stund. Jag sitter och planerar min dag, funderar över dagens punkter och vilka krokar jag har idag…

Krokar

Vilka krokar har jag idag?


Som jag har skrivit här tidigare
gör jag listor. En typ av lista som är bra att ha är den med valfritt antal att-göra-punkter per dag. När jag har utfört dessa punkter, som i mitt fall är fem till sex till antalet, kan jag belöna mig själv med en stunds läsning. Eller bara en klapp på huvudet. Känna mig nöjd en stund.

Exempel på mina punkter idag:

  1. Söka tre jobb.
  2. Kontakta Pe angående återlämning av bok.
  3. Kompletteringshandla till middagen.
  4. Promenad.
  5. Tvätta en maskin tjockis-svart.
  6. Hämta Fästmön vid avslutad kurs och skjutsa hem henne.

Jag försöker sätta upp punkter som inte bara är rena att-göra-punkter utan också sånt som är bra för mig. Ofta står det nån form av städning på min dagslista. Städning är bra – det blir rent och jag rör på mig. Det senare blir synnerligen eftersatt när man tillbringar så mycket tid inomhus som jag gör… Men det är viktigt med ljus och frisk luft också. Därför har punkten promenad hamnat på listan från och med den här veckan. Jag går inga långpromenader, eftersom jag fortfarande har lite ont efter hål-trampet på Kulturnatten. Vidare har jag en tendens att isolera mig. Jag trycker ner mig själv genom att tycka att jag inte har så mycket att tillföra i samtal när jag träffar människor. Därför är det viktigt att jag just träffar människor! Träning ger ju, som bekant, färdighet…

Inte nog med att min dag har punkter, jag har krokar på den också. Krokar är sånt jag hänger upp dan på. Sånt som är bara lite nyttigt för mig och mest roligt. Vanligen sätter jag en krok till lite senare på dan. Då har jag nåt att se fram emot. Dagens krok är förstås att hämta Anna. Det blir en pratstund i bilen och vi kan uppdatera varandra om vad som har hänt på våra olika planhalvor sen sist. Och så får jag en puss, får känna en stunds närhet med den jag älskar. Det är bra! Sånt är det inte överdrivet mycket av just nu.

Trampbil på tennisbanan och pöl

Den här bilen tar jag nog inte till Annas kurslokal. Den står visst lite felparkerad på tennisbanan på baksidan.


Jag har inte prickat av
en enda punkt än idag. Totalt har jag bara sökt två jobb, men det brukar alltid trilla in nåt mer under dan som är intressant att söka. Och gör det inte det är det inte hela världen. Visserligen får jag ett till två nej per dag, men jag har nu sökt närmare 100 jobb. Nån gång borde det bli ett ja.

Pe ska jag messa till lite senare. Pe är en nattuggla och det är inte jag. Kanske kan vi ses en kortis i samband med att jag åker och hämtar Anna. I annat fall kanske i morgon eller nån annan dag. Vi ska ses. Snart.

Jag har begränsat mitt Wordfeudspelande ganska radikalt. OK, det är stimulerande, men det gör mig samtidigt ganska passiv också. Passivitiet mår jag inte bra av. Jag älskar ju att vara i farten och jobba! Vidare är det väldigt störande när iPhonen plonkar eller plingar till just som jag är mitt uppe i att författa nånting viktigt. iPhonen låter ganska mycket och jag måste ha ljudet på ifall att… Vidare får jag signaler om bloggkommentarer, Twitterhälsningar och LinkedIn. Det är förstås roligt att människor vill ha kontakt med mig, men ibland blir jag avbruten i ett bra flöde, så att säga.

Den här veckan har jag knutit kontakt med två personer på LinkedIn och jag har en förfrågan ute. Vidare har jag jobbat med min presentationstext på LinkedIn. Jag är inte helt nöjd med den än, men den är bättre. Tack, Twitter-Asa! Nu ska jag kolla vad Anna W har för synpunkter på en av mina texter också. Tack, Anna W också!

Har DU några punkter på DIN agenda idag??? Eller rentav en och annan krok??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar. Jag slutar aldrig att vara nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Morgonmänniska eller kvällsmänniska? Vi människor brukar gilla att klassificera oss själva. När det gäller den tid på dygnet vi är piggast bruka vi säga att vi antingen är morgonmänniskor eller kvällsmänniskor alt. nattugglor. Själv tillhör jag kategorin morgonmänniskor. Jag funkar bäst på morgonen, får mest och bäst saker gjorda på förmiddagen. Och så är jag rätt kvällstrött.

Men även solen har fläckar, är det bara att inse. För till och med jag kan vända på dygnet – som jag till exempel gjorde den sista veckan jag var sjukskriven efter operationen. Då började jag må bra och hade inte så ont. Det var roligt – och kändes lite förbjudet!.. – att sitta uppe på nätterna och glo på film. Dessutom är det så att jag oftare än man kan tro är en zombie på morgonen – åtminstone mellan klockan sex och sju, min första vakna timma…

Tofflan m solbrilloro skägg

Zombie-Tofflan.


Vad grundar jag detta på
, att jag är en zombie den första vakna timman? En grej är att jag svarar på både tilltal och frågor – men sen kommer jag inte ihåg varken tilltal/frågor eller mina egna svar. En annan, ganska vanlig sak jag också gör är att jag låser in folk. Med folk menar jag i det här fallet min mamma och min Fästmö. När de är på besök hos mig händer det att jag ofta är den som ger mig av ensam och först på morgonen. ÄNDÅ pillar jag ner piggen till nedre dörrlåset, låser det samt låser den övre låset. Jag låser alltså in min gäst. För om hon vill komma ut sen måste hon använda både nyckeln till nedre låset och nyckeln till övre låset – från insidan. Min mamma lider av klaustrofobi, bland en massa andra saker, och hon får naturligtvis svår panik när hon upptäcker att hon är inlåst. Anna, däremot, brukar antingen skratta åt mig och messa

Tyckte du att jag skulle skita i att gå och jobba och stanna hemma idag i stället eftersom du låste in mig? *gubbe med pussmun alt. gubbe med hjärtor till ögon*

eller bli irriterad eftersom hon är lite sen

Var du trött i morse? Jag var inlåst och blev rätt stressad eftersom jag hade en buss att passa. *sur gubbe*

Igår morse var jag för övrigt fullt påklädd – skor, dunjacka och handskar, jobbväskan på axeln och skopåsen i handen – och på väg ut genom ytterdörren när jag kom på att jag inte hade skrivit nån morgonlapp till Anna. Jag skriver ALLTID morgonlappar till Anna med små hälsningar, ibland väderleksrapporter, någon gång ber jag om handlingshjälp. Men mest är det några triviala rader som avslutas med att jag –  och detta är inte trivialt! – skriver pussar samt att jag älskar henne. För tänk – TÄNK! – om livet är så kort att det inte varar till kvällen eller nästa gång vi ses? Jag vill att hon ska veta vad hon betyder för mig. Och nu vet du som har läst hela det här inlägget det också.

Vad är du för en sort – morgonmänniska eller nattuggla??? Eller zombie..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »