Inga verk, bara huvudvärk

Ett verkligt inlägg om mer assistans, obegripligheter i tillvaron och… andra bullar.

---

 

Jag behöver ingen wi-fi-assistans.

Det var väl inte det allra smartaste av mig att starta en uppdatering av min mobil i morse innan jag skulle åka och jobba. iOS 9.1 aviserades redo att installeras och jag tryckte OK. Sen tog det sin lilla tid. Men jag hann! Jag tycker att batteriet till min iPhone 5 börjar ladda ur lite väl snabbt den senaste tiden. Kanske har det att göra med att mobilen börjar bli gammal. Närmaste kollegan på jobbet tipsade mig om att kolla om jag kunde stänga av vissa inställningar. Det har jag gjort, utan att det blev nån större förändring. I morse hann jag läsa på DN om en annan funktion som drar ur batteriet och som känns ganska onödig. Det handlar om wi-fi-assistans. Den kan vara bra för en del, sämre för andra och går ut på att växla från wi-fi till mobilnät om wi-fi-signalen/kontakten med det trådlösa nätverket är svag. Inställningen kom med uppdateringen iOS9 och den är förinställd i på-läge. Så jag har dragit av den nu så får vi se om det gör nån skillnad på batteriladdningen. Klickar du på länken ovan hittar du instruktioner för hur du stänger av funktionen. För övrigt är Apple stämt för funktionen. De som har stämt Apple menar att företaget inte har varnat för att funktionen kan vara kostsam. En liknande funktion finns på Samsungmobiler, för övrigt. Oavsett utgången kan funktionen säkert vara bra för några och inte lika bra för andra. Jag har, som sagt, stängt av den.

Du fattar skissen, va’?

Jag vaknade till en rosa soluppgång i morse, men kunde inte ta några fina bilder – det är för många flerfamiljshus i vägen. Jaa, jag drömmer fortfarande om mitt lilla hus i skogen, fritt från grillande, gullande och nattvättande personer. Trots mobiluppdateringen var jag på jobbet två minuter i åtta. Min kollega har haft lektion med mig både igår eftermiddag en stund och idag kring formgivning av de texter vi granskar. Jag är nog inte så utvecklingsbar som jag trodde mig vara, för jag känner ett stort motstånd inför att lära mig detta. Det är som om jag blev färdig med trycksaksproduktion på 1990-talet. På 2000-talet har jag jobbat mer med webb, intranät och sociala medier. Men, jag biter ihop och förhoppningsvis fastnar nånting. En del kommer jag faktiskt dessutom ihåg, tro det eller ej, för allt har inte ändrats sen 1999 i mjukvaran. Kollegan är mycket tålmodig och snäll, trots att jag vet att h*n har massor att göra för egen del. Det funkar i alla fall att h*n instruerar mig via en trycksak som h*n ändå ska göra, så helt bortkastat är det ju inte. Men långsamt… För att hjälpa mig lite på traven ritade h*n den oerhört tydliga och förklarande illustrationen här till höger. Eh hum jaaa… Du får berätta i en kommentar till det här inlägget om du fattar! (Skissen är ett internt skämt oss emellan som illustrerar hur icke pedagogiska människor förklarar ett visst element.)

Många bullar små behövs för en go-fika.

Efter jobbet svischade jag först och tankade och sen in och ut i Tokerian. Det roligaste jag handlade var fikabröd till i morgon. Jag äter ju numera endast fikabröd en gång i veckan, vanligen på fredagseftermiddagar på jobbet. Men på fredag blir det ingen go-fika på jobbet, för då är restaurangen stängd. Vilken tur att jag får besök av Elliott och hans mormor i morgon! Det legitimerar go-fika fast på hemmafronten. Dagens shopping höll emellertid på att sluta i katastrof. När jag kom fram till kassan hittade jag inte mitt Willys-kort som jag dragit för att kunna scanna. Maj gadd, vimsmajan orsakade kö när hon sökte igenom alla fickor. Sen sprang hon bort till apoteket, där hon först varit in ett ärende. Men som i de flesta Saga Norén länskrim Malmö sagor slutade även denna lyckligt. Kortet återfanns – om än på fel plats i plånboken…

Nä. Den här tisdagen lär inte gå till världshistorien – eller till nån sorts historia överhuvudtaget – som nu superbra dag. Jag har varken gjort storverk eller underverk, bara varit dum och vimsig. Frågan är om det bästa verk jag har gjort idag var uppdateringen av mobilen och avstängningen av wi-fi-assistansen. Huvudvärk har jag däremot fått under eftermiddagen. Hjärncellen har antagligen fått jobba för hårt idag. Kanske blir det för mycket för den om jag tittar på Veckans brott klockan 21..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Urkigt, ändrade planer och… måsten…

Ett risigt inlägg.

---

 

Paket med grönt snöre måste överlämnas till en blivande 21-åring i morgon om jag inte är helt utslagen.

Nä, jag har ingen lust att känna att jag inte är flexibel. Planerna för helgen är ändrade och jag får lägga om mina planer. Det blir 21-årsmiddag för yngsta bonusdottern hemma hos Fästmön i morgon kväll i stället för hos hennes pappa på söndag kväll. Det passar bättre för alla inblandade, även för mig. Om det blir nåt för min del, vill säga. Jag känner mig ganska urkig. Den här infektionen jag har kämpat emot kanske slår igenom nu bara för att jag känner mig så trött. Dessutom var huvudredaktören dunderförkyld och vi satt ganska mycket bredvid varandra på jobbet…

I vart fall måste jag försöka komma iväg i morgon till Stormarknaden och göra några ärenden som jag inte hann med förra lördagen på grund av all sandjakt – och brist på ork då också – och så måste jag handla maten jag ska äta hos Anna eftersom jag är matkrånglig (mitt ordval) och min mat kanske inte finns att handla i Förorten.

Men innan dess måste jag också bädda rent och tvätta en maskin. Det kan jag göra medan jag tar det lugnt på förmiddagen. (Jag kopplar av, jag kopplar av, jag kopplar av…) Städa badrummet och duschrummet/toan kan jag göra på söndag. Jag måste verkligen bädda rent och städa. Bara måste. Sjuk får jag däremot inte bli, för jag måste jobba, har inte råd att vara hemma och inte heller lust att höra på somligas brutaljoller och hushållsmaskiner. Men innan jag åker till Förorten måste jag hinna ringa mamma i morgon, för det lovade jag henne.

Och vad i himlens (!) namn är det KD har hittat på nu? Inte för att jag är förvånad över att partiet tycks bli kompis med ett annat parti med ordet ”demokraterna” på slutet, men ändå… Kanske är det straffet för att Lejonet vägrade släppa in V..? Vad vet jag, vad vet jag? Surt och irriterande.

Eh… vart tog det goda humöret vägen??? Det är väl infektionen som har ätit upp det. Jag muntrar upp mig med lite kissåbajshumor! Idag läste jag hos Illustrerad vetenskap om… en fisdetektor. Det är en liten grej som man fäster i byxlinningen. Den sniffar sig igenom 0,5 liter tarmluft varje dag och kan varna detektorbäraren via bluetooth och en app för vad h*n bör undvika att äta så att det inte kommer gaser från personaling… där bak… Nu är detta fortfarande på utvecklingsstadiet, men… Jag kan inte låta bli att undra hur nödvändigt det är, egentligen, med en fisdetektor… Vore det inte bättre att forskarna hittade nån lindring av förkylningssymtom..? Urrrrk…

Luktar Bajs prutt, tro?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det brinner!

Ett brinnande inlägg.

---

 

Det brinner i en av Sveriges tre trästäder, Eksjö. Idag på förmiddagen fick jag nyhetsflashar om branden, som startade redan vid sextiden i morse i Gamla stan. Branden började i en lägenhet i ett flerfamiljshus och en ung kvinna har avlidit.

Branden har redan även orsakat stora materiella skador. Området grundades 1568, men de flesta av husen byggdes under mitten av 1600-talet. Det finns, totalt sett, 54 byggnadsminnen här. Ungefär 200 människor som bor här har nu evakuerats. Elden sprider sig snabbt mellan trähusen, mycket på grund av vinden. Den kraftiga röken gör att Eksjöborna varnas för att gå ut och i stället hålla sig inomhus, med stängda fönster och dörrar.

Gamla stan i Eksjö påminner förstås mycket om Nora, som jag besökte i somras. Men jag har andra minnen av Eksjö. Minnen, som inte alltid är så goda. Det var på lasarettet här min mamma vistades av och till när jag var liten kicka. På den tiden fick barn inte besöka sjuka på lasarett. I stället fick barn vänta tills den sjuka/e var så pass pigg att h*n kunde komma ut i sjukhusparken.

Det var naturligtvis inte lätt för en pappa att försöka roa en liten unge som ivrigt väntade på sin mamma. Pappa tog med sig kameran och knäppte ganska många bilder, bland annat från Gamla stan. Några av dem hamnade i det fotoalbum som pappa gjorde till min 30-årsdag. På det här uppslaget porträtteras en trött fyraåring i Gamla stan i Eksjö:

Bilduppslag med foton från Gamla stan i Eksjö där en fyraåring ivrigt väntade på sin mamma.

För att du ska få ett hum om hur vackert där är, måste jag zooma in ett par av bilderna. Du får bortse från flickan om du retar dig på henne, men min pappas bildtexter tar jag inte bort.

Fyraårig Toffla börjar lessna ur. Här pausar de springande kalasbyxeföredda benen i en mörk gammal port.

Som synes hade min pappa ett ganska tufft jobb att roa sin dotter…

Väldigt trött fyraåring.

Mina tankar går till dem som drabbats/drabbas i Eksjö. Jag hoppas verkligen att branden snart är under kontroll.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland ungflicksböcker, magiska moln och skrikande människor

Ett väldigt spretigt inlägg.

---

 

Mammakusinen B.

Alltså… det var faktiskt ytterligare en person som fyllde år igår och som jag ville lyfta fram. Men för att skilja ut henne från mängden får hon eget utrymme i dagens första inlägg. Mammakusinen B blev igår lika gammal som min mamma – i tio dagar till. Sen blir mamma ett år äldre. Jag visste att B skulle ut på musikaliska äventyr igår, så jag ringde först senare på kvällen. Lite för sent, trodde jag. Men inte! Det blev ett fint samtal om högt och lågt. Jag är verkligen lyckligt lottad, för är det nån jag kan prata med om min första familj, så är det mammakusinen B. Hon fattar och förstår utan att jag behöver dra hela historien. Det var förresten mammakusinen B:s mamma som ofta ryckte in som extra-vuxen i mitt liv när min egen mamma var sjuk och min pappa jobbade.

Det enda som irriterade mig när vi hade avslutat samtalet var att jag glömde fråga vad hon läste för bok när jag ringde. Böcker är jag alltid nyfiken på! Igår kom jag plötsligt på att jag har en hylla barn- och ungdomsböcker i mitt förråd. De flesta böcker är mina egna, men där finns också böcker som har tillhört min mamma (Kulla-Gulla-böckerna) och min pappa (Bill-böckerna). Och så finns där en och annan ännu äldre ungflicksbok som min farmors yngsta syster Ljuba läste…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Glöm inte att dricka idag!

Värmen börjar krypa på mig här nu. Jag är ingen solmänniska, men självklart är det inte roligt om det ösregnar jämt. Det varnas emellertid för riktig värmebölja idag och jag sa till mamma i telefonen igår flera gånger att hon måste dricka ordentligt. Hon hade varit så smart att hon hade köpt hem mineralvatten under dan. Smart, därför att vi inte bara behöver vätska när det är varmt, vi behöver till exempel salt också, som vi ju svettas ut. Själv köpte jag var sin liten flaska åt mig och Fästmön när jag skjutsade hem henne från jobbet igår. Jag tror att den kylda drycken var uppskattad efter ett långt arbetspass.

I övrigt hände inget extraordinärt igår. Inga mirakler eller så. Det var bara en rätt vanlig onsdag för min del, med administration och skriverier på förmiddagen, glass till lunch vid 15-tiden och middag på ballen* vid 18.30-tiden. Jag satt en del på ballen på eftermiddagen och kvällen, men just när solen kommer runt hörnet, vid 16-tiden, och ett par timmar framöver, är där stekhett. Vid 21-tiden börjar solen sjunka ner bakom husen mitt emot och då kommer äntligen ljuvlig svalka och härlig luft. Jag satt och läste min bok på gång så länge jag kunde, innan den naturliga lampan släcktes, så att säga.

Himlen blev magiskt ljusblå och molnen rosa. När solen hade gått ner tittade gubben i månen fram. Jag var inte ett dugg ensam om att försöka fånga detta skådespel på bild, noterade jag på Instagram… Jag satt uppe alldeles för länge och njöt av tystnaden och den friska luften. Klockan var långt efter midnatt när jag kröp ner i sängen och jag lät alla mina fönster vara öppna i natt utom vardagsrumsfönstren och balkongdörren (vill inte bli störd av gräsklipparljud eller barnskrik).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag borde jag tvätta och åka iväg på ett ärende, men jag känner mig seg och loj. Det var svårt att kliva ur sängen i morse, men jag stod upp i vanlig tid, plikttrogen som en soldat. Jag har författat en del av det jag ska – det finns ännu lite kvar att skriva – men nån leker väldigt högljutt med ett barn utanför mina öppna fönster, så jag tappade tråden (den vuxne låter mer än barnet). Kanske tar jag ändå en tur och inhandlar sallad till middag – det är nog vad som funkar idag. (det lekande barnet gallskriker nu; av den vuxne hörs inte ett ljud).

Händer det nåt hos DIG idag??? Berätta gärna i en kommentar så blir jag glad!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

FÖRbluffande och jäv(l)igt

Ett inlägg om bluffar, pengar och kanske till och med jäv.

---

 

Nästa vecka kan den som har tur få tillbaka sina skattepengar. Notera att jag skrev den som har tur – alla som har deklarerat får ju inte inte pengar i retur utan måste betala in i stället. Men läskigt nog har vi deklaranter blivit utsatta för ett blufförsök. I förra veckan gick Skatteverket ut och varnade för bluffmejl. Dessvärre har mejlen inte upphört utan fortsätter. Jag har tagit del av några av dessa mejl. De flesta är illa skrivna, dåligt översatta till hittepåsvenska, delvis. Andra mejl är betydligt svårare att upptäcka. Det som emellertid gäller är att INTE öppna/klicka på den bifogade filen eller svara på mejlet – utan radera det!!!

 

Andra märkligheter när det gäller pengar råkade Swedbanks kunder ut för i veckan. Banken drabbades av ett nästantotalhaveri. De flesta av Swedbanks tjänster fungerade inte och många kontantlösa kunder kunde inte betala för sig. Man misstänkte en hackerattack, men enligt bankens presskontakt berodde det på en systemuppdatering som gått

[…] lite galet […]

Lite galet..? Banken har fyra miljoner kunder…

 

Som grädde på moset läste jag en märklig nyhet i morse. Svensk kärnbränslehantering finansierar största delen av näringslivschefens lön i Östhammars kommun. Uppsalaprofessorn Olle Lundin tycker att det är både märkligt och tveksamt vad gäller såväl kommunallag som grundlag. Risken är stor, menar han, att den som får lönen påverkas av organisationen den kommer ifrån. Näringslivschefen själv, namne med en av mina svågrar, för övrigt, säger att han inte tycker att det är särskilt märkligt. Han säger sig ha

[…] en inre kompass […]

och tar inte instruktioner från nån annan än Östhammars kommun. Men är det inte en jävsituation när SKB i princip finansierar en lön för en hög tjänsteman samtidigt som kommunen ska besluta om förvar av kärnbränsleavfall på plats..? Nu har jag träffat sagde tjänsteman och mitt intryck av honom är att han är både trevlig och klok. Icke desto mindre tycker jag att det luktar skunk järv jäv.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lokalt och lite globalt

Ett inlägg om sånt som är på gång.

---

 

Visdomsord i entrén till Fredens Hus.

Det är alldeles för sällan jag är inne i stan, Uppsala, inser jag. Jag har liksom nästan aldrig nåt ärende dit. Och ärende bör man ha, annars kan man göra annat. Det är ju inte precis gratis att parkera i eller nära centrum. Buss kan jag inte alltid åka och det är inte heller gratis. Nåt som däremot är på väg att bli gratis är entréerna till vissa av våra museer inne i stan. Från och med måndag blir det fri entré på konstmuseet (fantastiskt ställe som inte bara visar gammal konst utan ganska… ny och… chockerande!) och på Bror Hjorths Hus (ett hus jag inte har besökt trots att jag har bott i Uppsala i 33 år i höst…). Och sen tidigare är det gratis att gå in på Fredens Hus (ytterligare ett fantastiskt museum!), Biotopia (här har jag inte heller varit…) och Upplandsmuseet. Med andra ord får jag snart ärenden till stan. På söndagar är det dessutom gratis parkering och då är museerna öppna för besök.

Jag provar nog vin hemma i kväll.

Om man ändå är i stan men inte har bilen med sig kan den som är intresserad av viner titta in till en av stans nya vinbarer. På Drottninggatan har Vinbaren öppnat och där erbjuder man gästerna att prova eller dricka nån av de nästan 100 sorters vin man har. Till vinet kan man få passande smörrebröd, charkuterier eller ost.

Den som vill få sig lite Uppsaliensiskt till livs, men samtidigt stanna hemma, kan kika på serien Vikingarna, som börjar på Viasat History den 2 juni. Fast då gäller det förstås att man har den TV-kanalen. TV-serien är i alla fall inspelad i Gamla Uppsala, delvis. Och vem vet? Kanske ett och annat bekant ansikte skymtar förbi..?

Och kanske är det säkrast att stanna hemma och låsa fönster och dörrar. Jag läste nyss på nätet att Radio Upplands fredagsfajt handlade om monster och mördare. På radions webbplats har det funnits en omröstning. Resultatet blev att Uppsalaborna tycker att mördare är läskigare än monster – på film, i alla fall. Seriöst så det förslår… (<== ironi).

Balkongsittande duvor på Väderkvarnsgatan i Uppsala.

På tal om seriöst… Visserligen har jag skrattat då och då åt duvor (fråga min Fästmö, får du höra!). Man kan anklaga duvor för mycket, men för spioneri… Det var i alla fall vad som hände en pakistansk vit duva. Den stackars pippin, som bar på ett budskap som inte gillades, hålls nu i förvar i Indien. I väntan på rättegång, tro eller kanske dödsstraff?

Lika sjukt otroligt men sant är dessvärre nåt som sker. Det handlar om arbetsgivare som har en fruktansvärd syn på människor och medarbetare. Eller vad sägs om Laholms kommun som sparkade en lärare efter 16 års tjänst – via sms, dessutom?! Sverige, 2015.

Det verkar vara svårt att (sam)arbeta i våra ofantliga offentliga organisationer. Den organisation som ska värna om länsinvånarnas kroppsliga och mentala väl och ve här kan inte samarbeta, vilket i mina ögon öppnar för partier jag inte vill se få nån makt. Tyvärr tror jag inte att alla som behöver har läst Ismail Kamils debattartikel om dialog och samarbete för att värna om patienternas bästa… Den artikeln borde många läsa och reflektera över…

Gör som ”Lisbeth”, sträck ut en hand och samarbeta! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livat i Limbo

Ett inlägg i vilket Tofflan inte skryter, men berättar vad hon har gjort. Har du problem med det, kan du sluta läsa. Nu.

---

 

Livet i Limbo – och då menar jag inte dansleken limbo utan det där tillståndet mellan himmel och helvete – suddar ut gränserna mellan vardag och helg. Mina lördagar och söndagar är ofta likadana som vardagarna, med den skillnaden att jag inte kliver upp senast klockan sju, som jag gör måndag – fredag, på helgerna. Idag var jag rädd för hur ryggen skulle vara, men jag sov ändå så länge som till klockan åtta. När jag slog upp mina blå utbrast jag nästan

halleluja!

Att ha gått från en smärtnivå på nio i en tiogradig skala till en nivå på tre var helt fantastiskt. Jag är så tacksam att min vårdplanering fungerade! (Och kanske för att en och annan godvillig hade ett finger med i spelet…)

En dag utan vettig sysselsättning är en förlorad dag. Sen kan man ha lite ont i ryggen i alla fall. Jag gav mig därför på projektet plantera om krukväxter. Eftersom det innebär att stå gissade jag att det skulle fungera med ryggen. Det gjorde det. Jag planterade om 18 krukväxter av kökets 20 (jag har 17 i fönstret, en på en bokhylla och två på golvet). De två golvväxterna lät jag bli. Det fanns inte en chans att jag skulle försöka mig på att lyfta dem till varken nån köksbänk eller till duschen i badkaret. Mina växter skulle nämligen inte bara få ny jord, de skulle duschas i badkaret också. Nån dagstidning har jag inte haft råd (eller lust) att ha sen 2013 (mer än två korta gratisprenumerationer), men det fanns gott om reklamblad i returpapperskassen som jag kunde använda för att skydda en av mina köksbänkar. Jord hade jag köpt häromdan och tack och lov inte burit ut den tunga påsen i förrådet. Men i förrådet hittade jag en påbörjad påse, dessutom.

Nån nytta ska man väl ha av reklamblad?! Här använde jag dem för att skydda en av bänkarna i köket när jag planterade om krukväxter idag. Olivträdet och dragonen var två av 18 växter som fick ny jord idag.

Men sen var det ju det här med fönstren. Jag putsade alla mina fönster – även emellan – till jul, när mamma skulle komma. Fast det struntade ju fåglarna i. De hade käkat rönnbär innan de bestämde sig för att använda en ruta i köket som toalett. Och eftersom regnet låg på fönstren åt baksidan bestämde jag mig: köksfönstret (egentligen tre fönster) skulle putsas. Allt gick bra, ryggen var samarbetsvillig, men det svåraste var förstås att ta ner den långa gardinstången samt sätta upp den igen med en ren och nystruken gardinkappa på. Att stå vid strykbrädan var helt OK för ryggen.

Stå vid strykbrädan och stryka gardinkappa gick bra.

När jag lyfte ner stången klev jag på en pall och höll på att ramla. Jag rev med mig lite torkade rosor på vägen ner – i övrigt blev det inga skador varken på inredning eller mig (som om nån bryr sig).

Däremot kunde det ha gått illa om det inte vore för att jag har ett strykjärn för glömska personer (50-årspresent från min mamma). Det varnar nämligen när det inte har rört på sig inom vissa minuter. Och efter åtta minuter slår det av. Jag släpade fram brädan (där gnällde ryggen lite), fyllde vatten i järnet, satte i kontakten i gästrummet – och sen jag gick ut i köket för att äta lite fil till frukost (klockan 13). Eh… ja…

Men sen strök jag och balanserade upp stången med den nystrukna gardinkappan på, flyttade tillbaka alla krukväxter och startade en maskin med tvätt. Och nu kan jag njuta av ett (egentligen tre) rent köksfönster och uppfräschade krukväxter. Det kan vara riktigt livat i Limbo om man vägrar att vila på några lagrar. Jag har ingen lust att bli kallad lat också bland allt annat jag kallas. (En del människor är rätt makalösa som tar sig rätten att fälla omdömen om personer de aldrig har träffat…)

Mitt köksfönster är rent, krukväxterna är uppfräschade och en nystruken gardinkappa hänger på plats.

 

Vad har DU gjort idag, dårå???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vackert, snuskigt, gott och litterärt, förstås!

Ett loppisinlägg med en snuskig twist.

---

 

Varning för snuskig litteratur och annat!!! (Fast först kommer det rumsrena.)

Idag är Fästmön ledig och vi skulle åka in på tre ärenden till stan. Mitt primära var att inhandla underkläder. Gjorde jag det, tror du? Nej. Jag kom hem med en sån här för tio kronor, inköpt på Myrorna där det är halva priset på alla böcker till och med söndag (fast på söndag har just Myrorna i centrala Uppsala stängt):

Bokreafynd på Myrorna. Inte ett spår av underkläder på bilden.

Ett annat ärende var att hälsa på äldste bonussonen. Det gjorde vi. Vi botaniserade också, som sagt, i hans välskötta bokavdelning i källaren på Myrorna, men tittade även på andra saker på entréplanet. Vi passerade Röda rummet först. Ja passera är ju fel ord. Vi gick in och glodde, bland annat för att skyltfönstret skvallrade om Maria Lang-fest. En titt in hos Helping Hand, bredvid Myrorna, blev det också. Där fanns en del smått och gott, bland annat veckotidningar om människosmuggling.

Dags att fika blev det sen. Anna var söt och bjöd på nåt sött. Själv tog hon räkmacka – minus brödet. Duktig som håller sig till det hon ska äta!

Innan vi trängdes på bussen hem köpte jag kyckling till middag. Jag trodde att det fanns i frysen och köpte ingen igår när vi storhandlade. Busskortet fylldes på med en hundring innan vi tuffade till New Village igen. Jag är helt slut efter sorlet på Kafferummet Storken…

Här kommer först några rumrena bilder från dagens utflykt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen kommer vi då till sånt som roar mig, det vill säga snusk! Och kom ihåg att jag varnade dig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hjärtegott regn

Ett inlägg om en hjärtegod människa och ett regn.

---

 

Igår var det sannerligen blandat väder! Jag kunde sitta en stund på ballen* och läsa under eftermiddagen, när solen hade kommit runt huset. Tålde röken ganska bra där ute, men jag satt inte mer än nån timme. Tvätten fick trängas i badrummet. Rök på båda sidor om huset och jag vill inte ha det i min rena tvätt. Jag tvättade tre maskiner igår och ändå finns det smutstvätt kvar i tvättkorgen. Jag undrar om det är många som går dit när vi sover och fyller den..? Den här veckan är vi två (2) personer här. All tvätt kan rimligen inte komma från oss. Eller..?

En brosch som tillhör Den Hjärtegoda.

Framåt seneftermiddagen fick jag en väldigt stark känsla att det var dags att ringa Den Hjärtegoda. Jag har varit dålig på att höra av mig och skyller på jobb och pendling som tog mycket tid. Den Hjärtegoda, fick jag veta, har dessutom jobbat extra på jobbet, så ingen av oss har väl haft tid, egentligen. Men nu ringde jag och hon svarade! Det var som om vi pratades vid igår, fast jag insåg ju att saker och ting har förändrats och ska förändras. Den 30 september jobbar Den Hjärtegoda sin sista dag. Och jag blev så glad när jag fick en inbjudan till Öppet hus på kvällen samma dag – på en av mina tidigare arbetsplatser, ett ställe där jag trivdes bra. Därför blir det extra roligt att få återse gamla bekanta – för självklart ska jag gå dit! (Om inget kommer emellan såsom arbete, förstås.)

Var stark-elefanten fick jag av Den Hjärtegoda våren 2013. Den står vid min dator sen dess.

För dig som inte följde mig 2011 eller som kanske missade, kan jag berätta att Den Hjärtegoda verkligen är just hjärtegod. En fredag när det var dags att åka hem för helgen hade jag varken pengar eller mat hemma. Då fick jag en hel kasse med bröd av olika slag av Den Hjärtegoda. Det var allt från matbröd till cup cakes, om jag inte minns fel. Och så överlevde jag den helgen också. Jag hade inga pengar för att jag hade varit arbetslös en längre tid. Därefter hade jag fått en praktikplats i två månader, vilket i princip innebar att jag jobbade heltid – fast gratis… Brödpåsen var mycket välkommen och jag glömmer aldrig Den Hjärtegodas generositet. Sen dess har Den Hjärtegoda varit ytterligare generös. I november 2012 bjöd hon mig och Fästmön på en flerrättersmiddag (inklusive dryck) som hon själv tillagat – för att hon tyckte att vi skulle fira vår fjärde förlovningsdag ordentligt. Och till denna enastående människa ska jag nu försöka hitta nån present som blir ett minne från mig, lika tydligt som alla fina minnen hon har gett mig. Den lilla elefanten, till exempel, har, sen jag fick den av Den Hjärtegoda, stått vid min dator som en påminnelse om att inte ge upp.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Anna och jag hann precis hem igår kväll när himlen mörknade. Det började blixtra och mullra och sen kom ett härligt regn! Jag älskar regnet när jag får höra det smattra mot taket. Det är trygghet och väldigt sövande för mig… Jag tror att jag somnade före Anna, trots att hon hade jobbat mellan 13 och 20.

Delar av tennisbanan utanför blev nästan som en pool.

Jag glodde på Whitechapel på TV. Det var äckligare än nånsin och jag förstår att de varnar i förtexterna för obehagliga scener… Men bra är det. Fy te rackarns! Fast det tyckte jag inte efter säsongens första avsnitt. Och nu återstår bara ett avsnitt för den här gången. Tänk att man kan ändra sig så… Ändra åsikt… Efter Whitechapel tittade vi på Uppvaknanden, en märklig film, baserad på verkliga händelser, med nyss bortgångne Robin Williams i huvudrollen som doktor på dårhuset. En stark film, som vi båda sett förut, men som är fascinerande. Och lång. Till sist fick vi stänga av TV:n i sovrummet eftersom Anna ju skulle börja jobba klockan sju idag.

I morse var jag trött. Anna också. Men hon klev upp först, jag klev upp sen och så skjutsade jag henne till jobbet. Vädret är väldigt instabilt och det är ju inte så roligt att komma fram genomblöt till jobbet för Anna. För nä. Hon har inget busskort just nu, så hon hade fått promenera annars. Och nu regnar det igen… Jag bara älskar det…

I eftermiddag åker vi ut till Himlen för att lämna och hämta grejor och ta en fika med Storbarnen. Anna slutar redan klockan 14. Jag har tagit hand om delar av gårdagens tvätt, de delar som var torra. I övrigt händer det inget spännande alls här just nu. Vad händer hos dig???

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pride 2014: Hemflärd

Ett hemfarande inlägg.

---

 

Precis som korven har alla roliga saker två ändar. Och en är slutet. Igår var det söndag och redan dags att lämna Stockholm Pride 2014 och Kungliga Hufvudstaden. Jag bokade sms-biljetter hem, men ett litet missförstånd gjorde att vi fick vänta nästan en timme på tåget. Ingen av oss var road. Det var varmt, kaffet var gott men också varmt, rökare tycktes dras till oss trots att vi satt i rökfri zon på perrongen etc. Jag börjar undra om en del svenska rökare plötsligt blir analfabeter och får svårt att förstå såväl svensk text som tydliga piktogram.

Fast som med det mesta kan vi skratta åt eländet. Till och med det faktum att Fästmön, som var minst varm och svettig, hamnade på den sida om fönstret där det blåste mest. Och att min Ramlösa citrus exploderade över mig, golvet och en hund. Jag satt inklämd i ett hörn med hunden och dess matte och husse på andra sidan. Framåt Uppsala trodde jag att min blåsa skulle sprängas. Det gjorde den inte. Vi hann hem i tid – och det var inte tack vare UL utan Uppsala Taxi!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Anna, Ginger Joe och tapas på Maestro. En och annan geting var där också.

Hemma i New Village var lägenheten skapligt varm. Vi fräschade till oss, jag packade upp och ringde mamma. Sen tog vi en promenad bort till Maestro för att få nåt svalkande att dricka och nåt gott att äta. För – tro det eller ej! – vi hade pengar kvar efter vår lilla semestertripp!

En splittad Banana split.

Vi hade tur och fick den trevliga, duktiga och framför allt normala serveringstjejen. Tack och lov slapp vi killen som vi inte förstår och som inte förstår oss (Jag bad en gång om en servett, han ville ge mig en filt. Han är svensk. Jag också.) Då blev Tofflan glad(are).

Anna var bara varm. Getingarna var för jäkliga och jag dödade en i vredesmod. En del gäster pratade bara med andra gäster och inte sitt sällskap. Anna och jag pratade bara med varandra. Vi rundade av med att dela på en Banana split. Det blev alltså en splittad Banana split. Dubbelt roligt. Eller inte.

Hemkomna la vi oss under takfläkten. För på balkongen kunde vi inte sitta eftersom grannarna grillade och rökte vattenpipOR. Jag var ut på ballen* och bad grannens gäst att vara vänlig att flytta på grillen så att den inte stod precis så att röken ringlade in i mitt vardagsrum. Det gjorde gästen. Men för mig känns det väldigt irriterande att jag måste säga till VARJE GÅNG det grillas. Det verkar som om alla med uteplatser sov på fysiklektionerna – eller skolkade. Rök stiger nämligen uppåt! Att vattenpiporna avgav rök förstår de uppenbarligen inte. Och jag orkade inte upplysa dem om det. Det fick lov att stinka lite parfym i mitt vardagsrum.

Vi glodde på en film på TV. Jag stängde fönstren i smårummen medan det grillades, men det gick inte att stänga balkongdörren helt, då hade vi kvävts. Och eftersom grannarna partajade denna söndagskväll fram till halv två-tiden (det ska vara tyst klockan 23) tänker jag inte vara tyst (!) utan faktiskt klaga hos bostadsrättsföreningens styrelse. Speciellt som uteplatsen städades av med buller och bång (porslin och flaskor skramlades in och möbler sköts på trädäcket) mellan halv två och två i natt. Det är INTE OK! Särskilt som det inte är första gången det partajas, grillas och röks kvällen och natten före en vardag.

Som grädde på moset har jag bara hittat ett enda jobb idag att söka. Och så har jag svarat på en enkät från Clarion Hotel. Jag var väldigt rak med vad jag tyckte om personalen i lobbybaren. Jag vill varna ALLA från att gå dit: personalen är sarkastisk och oförskämd mot sina gäster. Jag rekommenderade Clarion Hotel att byta ut sin barpersonal. Men annars trivs vi hur bra som helst på hotellet och längtar redan till nästa gång vi åker dit.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »