Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stinka parfym’

Ett hemfarande inlägg.


 

Precis som korven har alla roliga saker två ändar. Och en är slutet. Igår var det söndag och redan dags att lämna Stockholm Pride 2014 och Kungliga Hufvudstaden. Jag bokade sms-biljetter hem, men ett litet missförstånd gjorde att vi fick vänta nästan en timme på tåget. Ingen av oss var road. Det var varmt, kaffet var gott men också varmt, rökare tycktes dras till oss trots att vi satt i rökfri zon på perrongen etc. Jag börjar undra om en del svenska rökare plötsligt blir analfabeter och får svårt att förstå såväl svensk text som tydliga piktogram.

Fast som med det mesta kan vi skratta åt eländet. Till och med det faktum att Fästmön, som var minst varm och svettig, hamnade på den sida om fönstret där det blåste mest. Och att min Ramlösa citrus exploderade över mig, golvet och en hund. Jag satt inklämd i ett hörn med hunden och dess matte och husse på andra sidan. Framåt Uppsala trodde jag att min blåsa skulle sprängas. Det gjorde den inte. Vi hann hem i tid – och det var inte tack vare UL utan Uppsala Taxi!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Anna Ginger Joe och tapas på Maestro

Anna, Ginger Joe och tapas på Maestro. En och annan geting var där också.

Hemma i New Village var lägenheten skapligt varm. Vi fräschade till oss, jag packade upp och ringde mamma. Sen tog vi en promenad bort till Maestro för att få nåt svalkande att dricka och nåt gott att äta. För – tro det eller ej! – vi hade pengar kvar efter vår lilla semestertripp!

Banana split

En splittad Banana split.

Vi hade tur och fick den trevliga, duktiga och framför allt normala serveringstjejen. Tack och lov slapp vi killen som vi inte förstår och som inte förstår oss (Jag bad en gång om en servett, han ville ge mig en filt. Han är svensk. Jag också.) Då blev Tofflan glad(are).

Anna var bara varm. Getingarna var för jäkliga och jag dödade en i vredesmod. En del gäster pratade bara med andra gäster och inte sitt sällskap. Anna och jag pratade bara med varandra. Vi rundade av med att dela på en Banana split. Det blev alltså en splittad Banana split. Dubbelt roligt. Eller inte.

Hemkomna la vi oss under takfläkten. För på balkongen kunde vi inte sitta eftersom grannarna grillade och rökte vattenpipOR. Jag var ut på ballen* och bad grannens gäst att vara vänlig att flytta på grillen så att den inte stod precis så att röken ringlade in i mitt vardagsrum. Det gjorde gästen. Men för mig känns det väldigt irriterande att jag måste säga till VARJE GÅNG det grillas. Det verkar som om alla med uteplatser sov på fysiklektionerna – eller skolkade. Rök stiger nämligen uppåt! Att vattenpiporna avgav rök förstår de uppenbarligen inte. Och jag orkade inte upplysa dem om det. Det fick lov att stinka lite parfym i mitt vardagsrum.

Vi glodde på en film på TV. Jag stängde fönstren i smårummen medan det grillades, men det gick inte att stänga balkongdörren helt, då hade vi kvävts. Och eftersom grannarna partajade denna söndagskväll fram till halv två-tiden (det ska vara tyst klockan 23) tänker jag inte vara tyst (!) utan faktiskt klaga hos bostadsrättsföreningens styrelse. Speciellt som uteplatsen städades av med buller och bång (porslin och flaskor skramlades in och möbler sköts på trädäcket) mellan halv två och två i natt. Det är INTE OK! Särskilt som det inte är första gången det partajas, grillas och röks kvällen och natten före en vardag.

Som grädde på moset har jag bara hittat ett enda jobb idag att söka. Och så har jag svarat på en enkät från Clarion Hotel. Jag var väldigt rak med vad jag tyckte om personalen i lobbybaren. Jag vill varna ALLA från att gå dit: personalen är sarkastisk och oförskämd mot sina gäster. Jag rekommenderade Clarion Hotel att byta ut sin barpersonal. Men annars trivs vi hur bra som helst på hotellet och längtar redan till nästa gång vi åker dit.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tur till stan.


Åter en dag med strålande väder.
Men kyligt. Det blåste en liten vind och den var iskall. När våra kalufser hade torkat tog vi bilen in till stan. Hittade en parkering vid floden och traskade upp till Upplandsmuseet.

På museet var det ganska mycket folk, bland annat en hord turister som stank parfym. Tyvärr var ett helt våningsplan stängt för att där skulle sättas upp en utställning. Jag noterade att det stod

Klum

på en låda, vilket låter lovande om det är M. Klum det handlar om…

Men det fanns en hel del att titta på ändå i den gamla kvarnen som inrymmer museet. Äckligast var nog uppdukade maträtter från olika tidsåldrar. Intressantast var nog hur Uppsala har sett ut förr i tiden. Mitt sällskap är fortfarande en liten kartnörd, nämligen.

Efter den andliga spisen var klockan inte så jättemycket, men vi traskade ner till China Garden för att äta buffé. På vägen dit passerade vi The English Shop som nu hade öppnat. Jag köpte med mig en påse hem, men i skrivande stund är jag så mätt att jag inte ens orkar titta i påsen. Den åkte rakt in i skåpet…

På China Garden hade de tagit bort den stora fiskbassängen och ersatt den med två bord med runda soffor. Det fanns emellertid ett litet akvarium, inmonterat i en vägg. Även övriga sittmöbler och bord i lokalen var utbytta och det kändes väldigt fräscht.

Vi tog två portioner var och Elias ville ha glass efteråt från dessertbordet. Själv tog jag konserverad frukt. Sen höll jag på att spricka.

En familj anlände med en tjurig unge som stod och stampade med sin lilla fot i en gång och vägrade sätta sig. Till sist tröttnade farfar och gick iväg med barn och barnets mamma. Gjorde han rätt i. Det finns inget värre än sura ungar. Mat kanske var just vad barnet behövde, men med det beteendet hade ungen fått gå rakt i säng vid hemkomsten, utan så mycket som en macka – om det hade varit min unge. Elias skötte sig som vanligt exemplariskt. Det har aldrig varit några problem att ta med honom på restaurang. När han var mindre fanns det förstås en hel del spring i benen, men inte så det blev ett skenande kors och tvärs i restaurangen, bara fram till fiskarna på just det här stället.

Vår middag avslutades med var sin fortune cookie. Vad som stod på min är

for me to know and for you to find out, 

men det handlade om leenden…

När vi kom fram till parkeringen hade en idiot parkerat alldeles för nära förardörren. Jag fick klättra in via passagerarsidan. Det var inte det lättaste, kan jag meddela, med en överfull mage. Dessutom stod det bilar ute på gatan och ville svänga in och parkera. Nååågot stressande… Men till sist hamnade jag i rätt position för att starta bilen.

Nu är vi hemma i värmen igen och softar vid våra datorer. Jag kör en maskin tvätt, för jag måste beta av den överfulla tvättkorgen. I nästa vecka hinner jag ju inte som förr. Och det är jag glad för! 

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »