Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kalasbyxor’

Ett brinnande inlägg.


 

Det brinner i en av Sveriges tre trästäder, Eksjö. Idag på förmiddagen fick jag nyhetsflashar om branden, som startade redan vid sextiden i morse i Gamla stan. Branden började i en lägenhet i ett flerfamiljshus och en ung kvinna har avlidit.

Branden har redan även orsakat stora materiella skador. Området grundades 1568, men de flesta av husen byggdes under mitten av 1600-talet. Det finns, totalt sett, 54 byggnadsminnen här. Ungefär 200 människor som bor här har nu evakuerats. Elden sprider sig snabbt mellan trähusen, mycket på grund av vinden. Den kraftiga röken gör att Eksjöborna varnas för att gå ut och i stället hålla sig inomhus, med stängda fönster och dörrar.

Gamla stan i Eksjö påminner förstås mycket om Nora, som jag besökte i somras. Men jag har andra minnen av Eksjö. Minnen, som inte alltid är så goda. Det var på lasarettet här min mamma vistades av och till när jag var liten kicka. På den tiden fick barn inte besöka sjuka på lasarett. I stället fick barn vänta tills den sjuka/e var så pass pigg att h*n kunde komma ut i sjukhusparken.

Det var naturligtvis inte lätt för en pappa att försöka roa en liten unge som ivrigt väntade på sin mamma. Pappa tog med sig kameran och knäppte ganska många bilder, bland annat från Gamla stan. Några av dem hamnade i det fotoalbum som pappa gjorde till min 30-årsdag. På det här uppslaget porträtteras en trött fyraåring i Gamla stan i Eksjö:

Bilder fr Eksjö

Bilduppslag med foton från Gamla stan i Eksjö där en fyraåring ivrigt väntade på sin mamma.


För att du ska få ett hum om 
hur vackert där är, måste jag zooma in ett par av bilderna. Du får bortse från flickan om du retar dig på henne, men min pappas bildtexter tar jag inte bort.

Jag i en mörk port i Eksjö

Fyraårig Toffla börjar lessna ur. Här pausar de springande kalasbyxeföredda benen i en mörk gammal port.


Som synes hade min pappa 
ett ganska tufft jobb att roa sin dotter…

Pappa är larvi

Väldigt trött fyraåring.


Mina tankar går till dem som drabbats/drabbas i Eksjö. Jag hoppas verkligen att branden snart är under kontroll.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nåt av det värsta jag vet är tjuriga ungar. De kan sprida sån OTROOOLIG atmosfär omkring sig att de förpestar hela luftrummet på flera kubikmil! Ändå kunde jag inte låta bli att le lite (igenkännande?) när jag såg den supersura treåringen på lokalblaskans förstasida i måndags. Han var sur, han! Han vill INTE bada i floden, nämligen. (Tyvärr finns inte bilden på tidningens hemsida.) För att ni ska få nåt roligt att skratta åt lägger jag ut en bild på mig själv, cirka fyra månader gammal och sur som ättika.


Redan fyra månader gammal kunde Tofflan sura. Notera den plutande läppen.

Både bilden på mig själv och bilden på den sura treåringen i lokalblaskan påminner starkt om minen på Hasse Alfredson i Dagens Nyheter. I samband med att han fyllde 80 år nu i veckan skickades en (stackars) reporter ut för att skriva en artikel om jubilaren. Jag menar, hur roligt är det att intervjua en farbror som är känd för att tillhöra Sveriges humorelit, men som ser ut så här när han tänker på sin födelsedag?..


Hasse kan pluta med med läppen, han. Uj, uj! (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

Jag själv var i tidernas begynnelse ett snällt och glatt barn, men det skulle komma att förändras. Jag var framför allt inte förtjust i tanter när jag var liten, för jag tyckte de var så jobbiga och fjantiga. Jag föredrog farbröder som inte pratade med mig med larviga röster eller nöp mig i kinderna och sa nåt obegripligt på bebisspråk. Sen dess har jag gjort en pudel helt, som bekant.


Som ettåring avskydde Tofflan främmande tanter, vilket framgår av min pappas bildtext. Notera för övrigt att jag är FASTSPÄND i min vagn…

Så småningom förändrades Tofflans barndomsvärld i och med att Toffelmamman blev sjuk. Detta med en frånvarande mamma påverkar säkert alla barn, så jag är inget undantag. Och när den sjuka mamman sen periodvis kunde vistas hemma fick man tassa på tå och aldrig ta hem kompisar. Man lärde sig leka på egen hand. Det funkade, det med.

När jag var barn på stenåldern fick barn inte komma in på sjukhus – om de inte vara sjuka själva, förstås. Oändliga kändes de stunder jag fick vänta och vänta och vänta utanför på att mamma skulle orka komma ut en stund i parken eller så. Här är ett sånt tillfälle. Jag är fyra år och pappa och jag besökte mamma i Eksjö där hon låg på lasarett.


Här tyckte jag uppenbarligen att pappa var larvi. Att jag själv såg rätt larvig ut i min stickade utstyrsel och kalasbyxor tänkte jag inte på…

Lekskolefröken var en snäll dam som delvis klev in i mammas roll när mamma var borta. Fast inte ens när jag fyllt fem år var jag annat än en tjurig unge.


Jag är ungen i mitten, med den stirrande blicken. Här är det kanske inte så konstigt att jag ser sur ut, jag ska kläs ut till blåklocka…

Ett år senare flyttade vi till huset i Metropolen Byhålan. Mamma gjorde sin sista operation på ett tag i samma veva och sen var hon hemma i ungefär två år innan grundsjukdomen bröt ut och hon vistades halvårsvis på sjukhus, bland annat Karolinska. Min pappa, min ÄLSKADE pappa, fanns där så mycket han bara kunde, men han var ju samtidigt tvungen att dra in pengar till brödfödan. Som journalist arbetade han oregelbundna tider, men jag lärde mig att sysselsätta mig själv rätt bra. Böckerna blev tidigt ett sällskap jag sökte.

Men som liten överintelligent flicka (ja, jag har papper på det) förväntas man vara över medel även vad gäller det emotionella och det sociala och att vara lika smart på ”ALLA” områden. Som sjuåring började jag spela piano, fast jag ville spela gitarr. Ett halvår senare tvingades jag av min pianofröken att spela fyrhändigt – med mammas kusin som spelat piano i flera år. Jag var förstås värdelös – och fick smaka på ilskna rapp på fingrarna. Men värst var nog okvädningsorden…

Värdelös! Du är ju fullkomligt värdelös!

Tyvärr har jag burit detta ord med mig genom livet. Det har påverkat mig i många av mina livsval. Och än idag är jag en riktigt tjurig unge –  med plutande underläpp och allt.

To be continued…

Bilderna på mig i det här inlägget är tagna av min pappa förutom det när jag är fyra månader – då hette fotografen Helge Falk.

Read Full Post »

En tur ut till Himlen. Där var det VITT på taken. Och halt…


Vitt på taken i Himlen!

                                                                                                                                                         Vi hämtade en bit ädelost och en halv grön paprika och en soppåse. Sen gick vi igen. På väg nerför trapporna mötte vi en granne till Fästmön, iförd kalasbyxor. Fast det var långkalsonger, hävdade Anna. Skitsamma, det såg inte klokt ut på en vuxen man.

På väg ut genom porten kom Virrp-Anna på en sak. Hon hade glömt det vi åkt till Himlen för – att hämta en varmare jacka. Så arga vi hade blivit om hon inte hade kommit på det förrän vi hade varit tillbaka i stan. Att åka till Himlen bara för att hämta ost och paprika hade inte känts riktigt… bra…

Read Full Post »

Vaknade frampå morgontimmarna med vansinnig kramp i benen. Liksom FLÖG upp ur bädden på golvet. Men jag överlevde såväl kramp som flygtur. Däremot höll jag på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag satt och läste lokalblaskan och såg denna rubrik:


VA? Håller vännen FEM på att bli arbetslös?

                                                                                                                                                   Naturligtvis blev jag tvungen att messa henne direkt, men jag fick lugnande besked, hon var INTE en av de drabbade! I stället kom vi överens om att ringas i morgon vid lunchtid och bestämma tid för träff.

Messade också Kvast-Hilda och tipsade henne om en underbar liten kortfilm som går på SvT 2 i kväll, Min morbror tyckte mycket om gult.

Medan jag satt och väntade på att det skulle bli dags att åka in till stan passade jag på att fota några bildbevis för att Tofflan faktiskt är lite flickig. Se här, bara, klänning och allt!


En liten Toffel-kicka i klänning!

                                                                                                                                                       Och här då! Med dockvagn och allt! (Jag kan inte minnas att jag lekte särskilt mycket med dockor, men uppenbarligen hade jag en dockvagn som jag körde omkring med…)


Titta! Dockvagn, kalasbyxor och handväska! Man tror inte att det är sant, men det ÄR faktiskt Tofflan!

                                                                                                                                                          Vi tog bilen in till centrum strax efter klockan tio och gjorde en del ärenden innan det blev dags att träffa husköparna och mäklaren på köparnas bank. På Apoteket träffade jag AnnSo och vi kom överens om att NÄSTA gång jag kommer ner, då ska vi och CS träffas och svinga en bägare eller två! Innan banken hann jag också med att lösa in min vinstlott till två helt nya Trisslotter. Dessa ligger nu i plånboken och mognar… På Stora torget köpte jag åtta penséer i vackra färger till graven och så hann jag in och köpa var sin bakelse innan vi hoppade in på banken.

Det tog ungefär en timma att skriva under alla papper, lämna över nycklar och prata lite om diverse kring huset. Jag gick och hämtade bilen sen och plockade upp mamma utanför banken och så for vi hem och drack kaffe och åt citronbakelse!


Gult och gott och gräddigt! 😛

                                                                                                                                                            Sen kom mamma på att vi hade glömt att handla några saker, så det blev till att skutta ut i bilen och åka till ICA Maxi. Jag tror att jag har varit där varenda dag sen jag kom och jag börjar verkligen avsky stället! Främsta anledningen till detta är att de flyttar om avdelningarna och varken jag eller de som jobbar där hittar nånting, känns det som…

Efter detta åkte vi så äntligen upp till kyrkogården. Jag planterade åtta penséer i vackra färger på graven och så hade vi med oss buketten jag snodde från huset igår. Det blev så vackert!

På vägen hem stannade vi till i den lokala godisaffären. Och för en gångs skull var min påse INTE störst! Men den var rätt stor ändå…


Hoppas det inte är några pickar i godispåsen, bara…

                                                                                                                                                             Vi hann knappt innanför dörren förrän telefonen ringde. Det var husköparen och han hade ”synpunkter” på städningen. Verkar vara en riktigt petig typ, så jag hoppas att det inte blir några problem med dolda fel eller nåt sånt… För trots försäkringar verkar det vara ganska lätt för en köpare att få rätt mot en säljare… Jag tog samtalet, så mamma skulle slippa, men vi var båda ganska irriterade. Det är ju ändå Valborgsmässoafton och vad ska vi göra åt att städtjejerna glömde göra rent köksfläkten? Glömma och göra misstag kan väl alla! Sen hade han synpunkter på köksluckorna, men jag VET att de var rengjorda för jag kikade på det igår när jag var i huset. Fick god lust att säga nåt att om det inte passar så kan jag komma och hämta gräsklipparen som kostade 8 000 spänn som han FICK…

Messade lite med Fästmön som just kommit hem från jobbet och vilade sin onda häl på vilken hon fått en oskön blåsa, stackare. Själv har jag slängt på en maskin tvätt och den var visst precis nu färdig, så jag ska väl gå och hänga den.

Valborgsmiddag – sill, färskpotatis från Egypten, gräddfil, gräslök, snaps och öl – blir det vid 18-tiden! Gottigotti!

Read Full Post »