Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘scanna’

Ett verkligt inlägg om mer assistans, obegripligheter i tillvaron och… andra bullar.


 

WiFi

Jag behöver ingen wi-fi-assistans.

Det var väl inte det allra smartaste av mig att starta en uppdatering av min mobil i morse innan jag skulle åka och jobba. iOS 9.1 aviserades redo att installeras och jag tryckte OK. Sen tog det sin lilla tid. Men jag hann! Jag tycker att batteriet till min iPhone 5 börjar ladda ur lite väl snabbt den senaste tiden. Kanske har det att göra med att mobilen börjar bli gammal. Närmaste kollegan på jobbet tipsade mig om att kolla om jag kunde stänga av vissa inställningar. Det har jag gjort, utan att det blev nån större förändring. I morse hann jag läsa på DN om en annan funktion som drar ur batteriet och som känns ganska onödig. Det handlar om wi-fi-assistans. Den kan vara bra för en del, sämre för andra och går ut på att växla från wi-fi till mobilnät om wi-fi-signalen/kontakten med det trådlösa nätverket är svag. Inställningen kom med uppdateringen iOS9 och den är förinställd i på-läge. Så jag har dragit av den nu så får vi se om det gör nån skillnad på batteriladdningen. Klickar du på länken ovan hittar du instruktioner för hur du stänger av funktionen. För övrigt är Apple stämt för funktionen. De som har stämt Apple menar att företaget inte har varnat för att funktionen kan vara kostsam. En liknande funktion finns på Samsungmobiler, för övrigt. Oavsett utgången kan funktionen säkert vara bra för några och inte lika bra för andra. Jag har, som sagt, stängt av den.

Kollegans förklaring

Du fattar skissen, va’?

Jag vaknade till en rosa soluppgång i morse, men kunde inte ta några fina bilder – det är för många flerfamiljshus i vägen. Jaa, jag drömmer fortfarande om mitt lilla hus i skogen, fritt från grillande, gullande och nattvättande personer. Trots mobiluppdateringen var jag på jobbet två minuter i åtta. Min kollega har haft lektion med mig både igår eftermiddag en stund och idag kring formgivning av de texter vi granskar. Jag är nog inte så utvecklingsbar som jag trodde mig vara, för jag känner ett stort motstånd inför att lära mig detta. Det är som om jag blev färdig med trycksaksproduktion på 1990-talet. På 2000-talet har jag jobbat mer med webb, intranät och sociala medier. Men, jag biter ihop och förhoppningsvis fastnar nånting. En del kommer jag faktiskt dessutom ihåg, tro det eller ej, för allt har inte ändrats sen 1999 i mjukvaran. Kollegan är mycket tålmodig och snäll, trots att jag vet att h*n har massor att göra för egen del. Det funkar i alla fall att h*n instruerar mig via en trycksak som h*n ändå ska göra, så helt bortkastat är det ju inte. Men långsamt… För att hjälpa mig lite på traven ritade h*n den oerhört tydliga och förklarande illustrationen här till höger. Eh hum jaaa… Du får berätta i en kommentar till det här inlägget om du fattar! (Skissen är ett internt skämt oss emellan som illustrerar hur icke pedagogiska människor förklarar ett visst element.)

Bullar

Många bullar små behövs för en go-fika.

Efter jobbet svischade jag först och tankade och sen in och ut i Tokerian. Det roligaste jag handlade var fikabröd till i morgon. Jag äter ju numera endast fikabröd en gång i veckan, vanligen på fredagseftermiddagar på jobbet. Men på fredag blir det ingen go-fika på jobbet, för då är restaurangen stängd. Vilken tur att jag får besök av Elliott och hans mormor i morgon! Det legitimerar go-fika fast på hemmafronten. Dagens shopping höll emellertid på att sluta i katastrof. När jag kom fram till kassan hittade jag inte mitt Willys-kort som jag dragit för att kunna scanna. Maj gadd, vimsmajan orsakade kö när hon sökte igenom alla fickor. Sen sprang hon bort till apoteket, där hon först varit in ett ärende. Men som i de flesta Saga Norén länskrim Malmö sagor slutade även denna lyckligt. Kortet återfanns – om än på fel plats i plånboken…

Nä. Den här tisdagen lär inte gå till världshistorien – eller till nån sorts historia överhuvudtaget – som nu superbra dag. Jag har varken gjort storverk eller underverk, bara varit dum och vimsig. Frågan är om det bästa verk jag har gjort idag var uppdateringen av mobilen och avstängningen av wi-fi-assistansen. Huvudvärk har jag däremot fått under eftermiddagen. Hjärncellen har antagligen fått jobba för hårt idag. Kanske blir det för mycket för den om jag tittar på Veckans brott klockan 21..?

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett scannat inlägg.


 

Den moderna Husmodern fr april 1962

Idag har jag blivit en modern husmoder!

Idag kom ett kuvert med informationsmaterial och en liten manual (som inte är gjord av nån kommunikatör). Det tog ett tag, men sen lyckades jag ladda ner appen jag behövde, scanna mitt inköp och registrera det via datorn. Jag har gått med i Consumer Scan, en konsumentpanel hos GfK, för att vara med och ge svar på frågor om vem som handlar, vad en handlar och när en handlar. Syftet är från företagets sida att analysera konsumentbeteenden och trender på den svenska marknaden. Totalt är vi 3 000 hushåll som rapporterar våra inköp av dagligvaror (även alkohol och tobak). Jag vill vara en modern husmoder, minsann!

Inte har jag nåt att dölja vad gäller mitt hushålls inköp. Däremot är det intressant för mig själv att se vad det är jag handlar och om det finns nåt jag kan dra ner på/borde sluta handla. Sen får mina inköp gärna användas för att kolla hur en handlar och vad det finns för trender, jag bryr mig inte. Det här ger mig nåt att göra och det tar inte särskilt lång tid när en väl kommit igång. Känner jag att det blir betungande på nåt sätt är det bara att jag avregistrerar mig.

GfKpanel

Jag är del av ett Minisverige och berättar vad jag handlar.

Idag scannade jag och registrerade en vara för första gången. Det var inte svårare att scanna än det är i en affär, bara det att jag scannade med min mobil via en app. Jag skulle till apoteket för att kolla om mitt e-recept hade kommit in, det jag ringde om i onsdags. Det hade det inte. (Värst vilken lång tid det ska behöva ta i denna digitala tidsålder. Tyvärr behöver jag ha just den medicinen om jag inte vill kräkas hela tiden, så jag får väl göra ett nytt försök i morgon. Finns det inget recept då heller går jag i taket. Lindrigt uttryckt…) Men… eftersom jag ändå var på apoteket köpte jag fluor. Och det är en typisk vara som ska scannas och registreras i den här panelen! Det var kanon att prova på en enda vara. Hade det varit för krångligt skulle jag ha avregistrerat mig direkt.

Vad får jag för det här då? Tja, det är tur att jag inte handlar så ofta och så många saker, för jag får inte särskilt mycket. Jag får poäng som jag kan handla saker för i en premiebutik som är öppen fyra gånger om året, ett par veckor åt gången. Där kan jag byta poängen mot husgeråd, kökshanddukar, presentkort, tidningsprenumerationer, elektroniska varor, biobiljetter etc eller skänka poängen till forskning inom vissa sjukdomsgrupper eller miljö. Så nej. Jag gör det inte för några pengar och jag lär inte få ihop poäng som skulle kunna ge nåt av större värde – jag gör det för min egen skull samtidigt som jag bidrar till konsument- och trendspaning.


(Hade jag haft nån att värva, genom att till exempel uppmana läsare att lämna en kommentar här, skulle jag ha kunnat få extra poäng. Men nu ägnar jag mig ju inte åt detta ganska själsutmattande sätt att kommunicera längre. Det är bara vid bokinlägg som läsare kan kommentera numera.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

Just nu företar jag mig en lite omvärldsspanande resa, genom media. Jag vet att allt som står i tidningen inte är sant, men har vi nåt annat val när det gäller att få reda på vad som händer där ute? Du som vill är medbjuden på min lilla resa i verkligheten!

Knuten näve→ Stort slagsmål och grov misshandel. Det är med sorg i hjärtat, dock ingen förvåning, jag läser om vad som hände på orten där jag jobbade fram tills förra måndagen. Det är inget trevligt ställe. Det är en håla av format och människor har inget att göra. Då tar de unga till nävarna. Tyvärr.

→Företag som hyr ut personal märker ökad efterfrågan. Det är tyvärr brist på människor som vill och kan jobba i vården. Ett tungt vägande skäl är förstås de taskiga arbetsvillkoren – dålig lön, urusel arbetsmiljö. Eller? Sen finns det många bra saker med att jobba inom vården. Tänk att ha ett jobb där du faktiskt hjälper människor, får dem att må bättre… Allmänläkare är det senaste det råder brist på. På Skandinavisk hälsovård, ett av de företag som hyr ut personal och som bland annat hyr ut till organisationer som har ansvar för medborgarnas hälso- och sjukvård, märker man en ökad efterfrågan. Det handlar om så många som tio gånger fler läkare än vad företaget kan leverera. För övrigt arbetar de läkare som är inhyrda från bemanningsföretag mer än de vanliga anställda. De har högre produktivitet. Hur nu det kan komma sig…

rösta→Valkompassen: Vilket parti ska du rösta på? Ett val klarade vi av i våras. I september kommer nästa. Men vet du vad du ska rösta på? Den som inte hänger i Almedalen eller bryr som om Twittrande och selfiestagande politiker märker knappt av nån valrörelse i år. Vad har hänt? Själv gjorde jag valkompassen och svarade på frågorna så att jag verkligen började undra över mitt politiska (o)förstånd när jag såg vilket parti som låg närmast mina åsikter. Fy! (Inte SD, var lugn!)

mage→Extrem fetma är farligare än rökning. Ja, fetma och rökning har väl varit som pest och kolera. Men nu menar forskare att fetman är farligare. skälen är att överviktiga oftare än andra drabbas av hjärtsjukdomar, cancer och diabetes. Fast fetma är farligare än rökning är väl att tolka resultatet av undersökningen lite godtyckligt. Det som emellertid kom fram var att den som har en BMI på 45 och över förkortar sitt liv lika mycket eller mer än en normalviktig rökare. Skillnaden är väl att rökare inte bara utsätter sig själva för sjukdom och förkortar sina egna liv utan också sin omgivning… DET nämns det inget om…

Kylskåpsmagneter→Magnet – nytt sätt att stjäla. Med hjälp av en stark magnet har ett par lyckats stjäla kläder för en stor summa pengar. Magneten har använts för att öppna larmbrickorna på kläderna så mycket att man kan bända isär dem. Ja jisses…

→Brand stoppar tågtrafiken. Just nu står tågtrafiken i Jämtland stilla på grund av att det har brunnit. Hoppas det inte blir lika långvarigt stopp som här i juni…

Rolleiflexkamera→Åke Svensson skänker fotoskatt till Motala museum. Och det är en skatt som heter duga, det! Det handlar om 650 000 negativ, säkert en del bilder tagna på uppdrag av min pappa. Negativen ska scannas in i en bank. Det kan ge duktigt med arbetstillfällen. Bara det är ju inte fy skam… Jag hoppas Byhålemuseet förvaltar skatten väl!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt trött inlägg.


 

Dessa kanske kan komma till användning på balkongen nästa varma säsong. Jag har inte kunnat hänga tvätt där på flera år eftersom somliga vägrar att kommunicera med mig angående rök.

Jag använder inte klädnypor när jag hänger tvätt, men jag har ingen lust att lägga ut en bild på mina underkläder. Därför får nyporna illustrera tvätthängning.

Den här dagen började så bra. Jag hade inte jätteont i ryggen när jag vaknade, men allt eftersom timmarna gick och trots medicin slog det onda till. Igen. Jag blir så besviken, frustrerad, irriterad och framför allt trött. Att tvätta, till exempel, är ju inte särskilt jobbigt i moderna tider. Glöm klappträn och iskallt vatten. Man slänger ju bara smutstvätten i en maskin, häller i tvättmedel, trycker på en knapp och så fixar maskinen resten. Det enda man som tvätterska behöver göra är att hänga tvätten. Det tog mig en och en halv timme i tre omgångar att hänga upp en maskin rena underkläder och strumpor. Mycket irriterande! 

Det är verkligen strålande väder idag och jag hade gett mig den på att ta en liten promenad. Jag tog mig med nöd och näppe runt de närmaste husen här… För övrigt var det riktigt ruggigt att passera stället där sju skott avlossades klockan 4.16 förra veckan. Där låg blommor och ljus. På en bänk vid en lekplats nära satt en person som såg ut att samla sig för att gå fram till platsen och lägga ner sin blomma. Usch, det var faktiskt rentav fruktansvärt att passera, när jag tänker efter…

Hemma igen var jag helt slut. La mig först en stund på köksgolvet, därefter ovanpå gästsängen. Plötsligt var jag borta för världen en halvtimme. Det är en fördel med att vara sjukskriven – jag kan vila när jag behöver. Och uppenbarligen behövde jag vila just då.

iphone5black

Det hördes inte vad jag sa i denna idag.

Sen ringde jag mamma och då blev jag trött igen. Idag hörde hon inte vad jag sa i luren, så både hon och jag skrek. Mest hon. Jag försökte hålla luren en bit från örat. I ett svagt ögonblick lovade jag att ringa i morgon kväll igen.

Men då ska ju jag till frissan!

sa mamma.

Nej, du ska till frissan på eftermiddagen, nästan samma tid som jag ska till naprapaten,

svarade jag.

Jag försöker att inte bli irriterad, men jag mår inte så bra nu, jag är trött, har ont och tålamodet är… kort… När mamma sen inte förstod att det kostar att ringa (!) från min mobil (även om det är billigare från mobilen än att ringa från den fasta telefonen på dagtid), kände jag att det var dags att säga hej då. Innan jag sa nåt ironiskt i stil med

Tror du att jag ringer från en leksakstelefon, eller?

Vid 16-tiden hasade jag nerför trappan för att vittja postboxen.  Ett korrekt ifyllt läkarintyg hade kommit tillsammans med en räkning från a-kassan. Jag scannade in intyget och mejlade min chef.

Eftersom jag nu ändå satt vid datorn passade jag på att betala a-kasseavgiften för de tre kommande månaderna. Den var sänkt igen med hela nio kronor. Wow… Fick också ett mejl från a-kassan om att jag hade ett oläst meddelande i min a-kasse-inbox, så jag loggade in och läste det. Rena turen att jag kom ihåg lösenordet. Förresten var det dags att byta, så det gjorde jag. Från och med min födelsedag ska a-kassan införa nåt som heter, fantasifullt nog, Mina sidor. Då räcker det inte med lösenord, då ska man ha e-legitimation också. Det är jättebra med säkerhet, men fan vad det krånglar till saker och ting av praktiska skäl för mig.

banan

Banan – del av min middag idag.

Jag blev trött igen. Min ork är noll och intet. Jag har ont i ryggen och ner i ljumskarna. Idag blir det ingen matlagning som igår (kycklingchorizo grillad i ugnen) utan nyponsoppa och en banan.

För övrigt längtar jag efter min fästmö. Men det dröjer nästan två dygn tills vi ses.

Dagen kan summeras enligt rubriken: nytta och vila. Lite av det första, mer av det andra. Ändå inte tillräckligt av nåt…

Och BTW… Thanks, Kev, for entertaining me with Status Quo via Twitter!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Åter ett ilsket inlägg.


Min arbetsdag idag
var ganska OK. Jag fipplar med otroligt spridda saker just nu. Intranätet fungerade som det skulle, så jag la ut sånt som låg på vänt att skrivas in och skapas nyheter av. Alltid något! Och fyra människor förhöjde min sinnesstämning betydligt under dagen genom att bara vara vänliga och trevliga. Dessutom känns det som jag har fått en kompis, en person jag kan ”prata med”. Det är skönt. De fyra trevligas bemötande av mig vägde betydligt tyngre än de tre otrevligas.

Vit blommaRöd och vit blomma
1 Blommande Amaryllis fr AnnaGul blomma med vattendroppar
Fyra trevliga på jobbet! 


Sammantaget var jag ganska nöjd när jag åkte hem. Sen blev jag tjutfärdig. Hemma på köksbänken låg två brev från a-kassan. Alltså, jag vet inte vem som är värst – a-kassan eller Arbetsförmedlingen. De är som pest eller kolera. Man behöver dock inte välja mellan dem. Om man ska överleva ekonomiskt när man är arbetslös måste man hålla sig väl med båda två, oavsett alla FEL de begår eller alla HOT de uttalar, tyvärr. Tänk om jag agerade på samma sätt som de! Då skulle jag ha blivit straffad pronto.

Hets lärare pekpinne

Hot!


Pesten:
A-kassan tycks älska papper. De två breven, som kunde ha lagts i samma kuvert, efterfrågade en kopia på mitt anställningsavtal respektive arbetsgivarintyg för perioden 1 augusti – 27 november. För fyra (4) timmars arbete under den perioden vill de ha ett arbetsgivarintyg från Blogvertiser, trots att jag noga uppgett på kassakorten de fyra (4) timmars skrivuppdrag jag har haft för dem. Ovanpå detta ville de ha arbetsgivarintyg för två (2) dagar som jag har arbetat för min nya arbetsgivare. Jag fattade inget. Först. Sen fick jag en insikt…

blanketter

A-kassan älskar papper.


Koleran:
Arbetsförmedlingen har gjort fel IGEN. Jag vet inte vad det är för handläggarna som arbetar där. Om de är läskunniga eller inte förstår talad svenska eller en kombo av båda. I höstas påanmälde de mig inte till a-kassan och nu har de avanmält mig från fel dag. Enligt Arbetsförmedlingen började jag jobba den 28. Enligt mig, och det jag skrev i ett mejl till min handläggare på Arbetsförmedlingen, började jag jobba den 25 november. Det håller min arbetsgivare med om.

Att fixa med alla jädra papper hit och dit i kväll, ringa Anders på Blogvertiser, gå iväg och köpa frimärken och posta brev, mejla, skriva, scanna – tog en timme och en kvart, ungefär. Under tiden fick stackars Fästmön äta ensam.

Jag struntar i om jag inte får en spänn från a-kassan för de 15 dagar jag går och väntar på. Jag får nämligen lön i slutet av december. Men jag skiter inte i hot om att vara återbetalningsskyldig och jag vet inte vad.

Eftersom det är fel och skit har jag inget annat val än att försöka ringa a-kassan i morgon. Jag får väl gå in på toa och viska och låtsas skita – för det lär väl ta en stund att komma fram. Klockan tio ska jag ut på uppdrag, så det måste ske före dess. För säkerhets skull.

Så… vem tycker du är värst? Pesten eller Koleran? Den som vill ha sjukt massa papper trots att jag redan har deklarerat saker och ting eller den som uppenbarligen inte klarar av att varken påanmäla eller avanmäla personer man är handläggare för???


Livet är kort. Jag är skitförbannad. Idag igen.

Read Full Post »

Ibland finns det skäl som tvingar en till Stormarknaden. Idag var en sån dag. Jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå. Vi var ju liksom inte ensamma där, noterade vi redan på parkeringen. Men med Fästmön vid sidan går det mesta helt galant!

Vi tog en stridsvagn varuvagn som jag hängde på som nåt mellanting mellan rollator och gåbord och sen stegade vi in i Helvetet Gränby centrum. Första målet var Systemet. Jag skickade in Anna och parkerade mig på en sittplats utanför kassorna. Anna kom ut med tre fina flaskor vitt vin, varav en är till nyår, resten till andra tillfällen.

ICA Kvantum sen var det riktigt förskräckligt – precis som vanligt. Först tabbade jag mig med att scanna in papperspåsar i stället för plastpåsar. Och eftersom jag stod i vägen för folk när jag skulle radera kände jag blodtrycket och irritationen stiga. Inne i affären var det särskilt en karl som tyckte att jag  var ett riktigt jävla hinder i hans väg, för han ryckte flera gånger i min vagn så jag höll på att trilla. Idiot! Ska jag behöva ha en skylt runt halsen där det står

Relativt nyopererad och orkeslös. Hanteras varsamt!

eller?!

Men jag överlevde och Anna också. Svimningen var emellertid nära för jag skulle ha ett namnsdagskort och trisslotter till lilla mamma. Dessa var tvungna att postas idag för att nå fram i tid.

På vägen ut hoppade Anna in på Burger King för att säga hej till far och son Olsson. Jag stod utanför och kunde konstatera att Jerry är rätt bra på teckenspråk – med lite hjälp av anteckningsfunktionen på iPhonen…

Så åkte vi hem. Anna bar det mesta och packade in allt medan jag hade fullt sjå att inte tuppa av. Men jag tuppade inte av, allt gick bra. Vi softade i vardagsrummet resten av eftermiddagen med Wordfeud och skumtomtar.

Anna i soffan

Somliga har ju myror i brallan även när vi ska softa.


Lite senare blev det pistagenötter och öl.
Jag hade en halv påse nötter sparade sen tidigare. Tänk så bra allting smakar när man har sällskap!

Öl och pistagenötter

Öl och pistagenötter är godast i sällskap med Anna, tycker jag.


Sen var vi två husmödrar
som slet och drog i några rena lakan som skulle vikas för att få plats i min kista. Jajamens, jag tänker nämligen inte lägga mig själv i kistan än på ett tag, utan där hamnar mina lakan. Särskilt underlakan för dubbelsäng är ett helvete att vika bra när man bara har två rätt normallånga armar. Det var väldigt skönt att få hjälp.

vikta lakan

Vikta lakan. Ja ja, jag fixade till dem bättre innan jag stoppade ner dem.


För en stund sen
intog Anna min plats vid spisen för att steka kalkonfilé. Till det serverar huset potatisklyftor och hot béarnaisesås. Mitt bidrag till matlagningen var att öppna ett svindyrt, italienskt amaronevin. Ja för nu ska vi äta, dricka och må gott de här få, dyrbara dagarna vi har tillsammans.


Livet är kort.

Read Full Post »

I natt hade vi världens åskväder här med blixtar och dunder och regn. Men det höll inte i sig så länge, faktiskt, och gjorde inte heller nån större skillnad på luften. Den var lika klibbig idag som igår.

Jag ville åka ner till Vaksala torg för att kolla eventull loppis, men Fästmön ville hellre åka till Storvad och lägga oss vid floden. Vi tog med oss Elias och var sin filt och drog iväg.

Det var gott om plats idag och vi intog en grusplätt nära vattnet. Lugnt och skönt, bara ett par på gräset en liten bit bort och en trio på gräset på andra sidan. Men sen… kom familjen Skogsmulle, mamma, pappa och liten unge. Mamman och pappan diskuterade urtråkiga saker med megafonröster och lilla ungen hörde aldrig vad de sa. Dessutom var den lilla iförd en Hello Kitty-baddräkt. Mamman hade beige shorts, pappan beige strumpor till sina jeansshorts. INTE sniggt nånstans! Dessutom hade de matsäck med sig samt öl vilket lockade till sig getingar. Smarta pappan försökte då täppa till getingarnas bo i sanden. Naturligtvis blev de randiga bara ännu ettrigare. Det slutade med att familjen åkte. Cykel, förstås. Med hjälmar på huvena alla tre.

Jag försökte finna ro genom att läsa Främlingen i huset och att söka mig till vattnet en bit bort. Men ron ville inte infinna sig.


Jag fann inte ro vid vattnet idag.

                                                                                                                                                                 Strax innan pappan i familjen retade upp getingarna hade tre kanotister anlänt. Den ena av dem pratade jättehögt i en mobil när han stigit iland – vem var liksom intresserad av körsbärssylt??? –  medan de andra två bara var svettiga. Beigea Strump-Pappan såg impad ut av de tre killarna och cirkulerade omkring dem.

En äldre dam med gigantiska glasögon och nån sorts mörkblå one piece regndräkt anlände och beundrade våra filtar. Eller mattor, som hon sa. Hon badade sen, vilket varken Anna eller jag gjorde. Men både Anna och Elias badade sina fötter och ben i alla fall.


Floden.

                                                                                                                                                              Vi hade inget fika med oss, så vi stannade till på Odinsborg där vi köpte kaffe och glass respektive liten kaka. Men vi hamnade ur askan i elden intill en Familjen Progg med tre barn i olika åldrar och med konstiga namn. Mamman var smal som en planka och pappan var superpedagogisk. Minsta unge, ett blöjbarn, envisades med att härma mig när jag sa

Nej, nej, nej!

till Elias när han höll på att lägga ett chokladigt glasspapper ovanpå min mobil. Men barnet tröttnade snart och började i stället lägga grus på en kaféstol. Mamma och pappa Progg sa förstås ingenting, det var väl fri uppfostran som gällde.

Medan Elias och Anna spatserade runt inne på Tokerian åkte jag hem till mig för att lämna lite prylar samt hämta dagens lokalblaska.

Åter i Himlen var det dags för middagstillagning, men först slog jag mig ner en stund på Annas balle* för att läsa tidningen. Det märks att det är brist på vettiga saker att skriva om eftersom nån gjort en stor artikel om nyansen jag tycker är fulast i hela världen.


Hos mig går inte nån j**la sommar i den här nyansen, i alla fall. 😈

                                                                                                                                                            Dagens middag blev lasagne, på kycklingfärs för min del. Kryddigt och mycket gott med en kall starköl till. Efteråt satt vi en stund på balle för att svalka av oss, men det blev ganska kyligt efter ett tag.

Tjejerna har varit och köpt chips på var sitt håll, Elias har fått lite som var kvar från igår. Anna och jag är fortfarande mätta. Vi har funderat och resonerat lite om Pride och vad vi ska göra under dagarna i Stockholm. Fotografiska ska helt klart få ett besök av oss, för vi vill se Mapplethorpe-utställningen. Det var ju för resten inte så länge sen jag läste boken om Robert Mapplethorpe och Patti Smith, Just kids, skriven av den sistnämnda. Denna ska för övrigt till Stockholm nästa månad för att hämta sitt Polarpris!

I morgon ger jag mig Ut på Uppdrag när jag har vaknat och frukosterat. Mellanlandar sen hemma för dusch och hårtvätt innan jag åker till optikern. Kanske hinner jag shoppa nån liten grej till födelsdagspojken, han som fyller nio år nästa helg. Tanken är sen att jag sover i stan och återvänder till Himlen på måndagen. Jag har en del grejor att fixa med hemma som tvätt att vika och tvätt att tvätta, lite att scanna, filer att säkerhetskopiera med mera. Och så ska jag förstås ringa mamma eftersom det är fem år sen pappa dog i morgon.

                                                                                                                                                             *Annas balle = Annas balkong

 

Read Full Post »

Older Posts »