Distingsmarknad i Uppsala

Ett inlägg om en marknad.

---

 

När jag var barn nere i Östergyllen skenade vi ofta på marknad. Alla marknader där nere som var värda att gå på hölls sommartid. Sen jag blev vuxen och flyttade till Uppsala har jag fått nya marknadstider. Dels är det Höstmarknad i oktober, dels Distingsmarknad i februari.

Den 2 och 3 februari hålls Distingsmarknad i Uppsala för sexhundraelfte året… Som vanligt hålls marknaden på Vaksala torg. Förra året kunde jag inte besöka den eftersom jag arbetade på annan ort. I år ska jag gå dit med Fästmön i morgon, är det tänkt.

Det brukar inte bli så mycket handlat. Möjligen godisremmar och strumpor. Men i höstas köpte jag strumpor på marknaden och de var inte så bra. Jag har i vart fall inget behov av att fylla på mitt strumplager, så i år nöjer jag mig nog med att titta och njuta av doften av brända mandlar. Brända mandlar, som jag inte gillar att äta. Och tyvärr brukar den underbara doften vara uppblandad med cigarrettrök. En del bara måste röka i folksamlingar. Snacka om att inte visa hänsyn! UFF!

Folksamlingar generellt sett är inget jag estimerar heller. Däremot är det roligt att utsätta sig för prövningar. Anna har för övrigt ett ärende i centrum som hon gärna vill få gjort före lunch, så jag försöker hänger med på bussen. Mellan klockan nio och 18 är marknaden öppen, fast det är ju bra att gå dit innan det mörknar. Sen måste jag hem och ladda för tisdagförmiddagens övning.

Åtta par strumpor köpte jag på Höstmarknaden.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Positivt tänkande?

Ett funderande inlägg.

---

 

Kan man säga att det drar ihop sig till oväder eller är det en ljuspunkt på himlen?

Himlen utanför mitt fönster för en stund sen. (Nu har den mörknat betydligt.)

Tre nej, en möjlighet och en dröm som kan bli verklighet..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hjärtegott regn

Ett inlägg om en hjärtegod människa och ett regn.

---

 

Igår var det sannerligen blandat väder! Jag kunde sitta en stund på ballen* och läsa under eftermiddagen, när solen hade kommit runt huset. Tålde röken ganska bra där ute, men jag satt inte mer än nån timme. Tvätten fick trängas i badrummet. Rök på båda sidor om huset och jag vill inte ha det i min rena tvätt. Jag tvättade tre maskiner igår och ändå finns det smutstvätt kvar i tvättkorgen. Jag undrar om det är många som går dit när vi sover och fyller den..? Den här veckan är vi två (2) personer här. All tvätt kan rimligen inte komma från oss. Eller..?

En brosch som tillhör Den Hjärtegoda.

Framåt seneftermiddagen fick jag en väldigt stark känsla att det var dags att ringa Den Hjärtegoda. Jag har varit dålig på att höra av mig och skyller på jobb och pendling som tog mycket tid. Den Hjärtegoda, fick jag veta, har dessutom jobbat extra på jobbet, så ingen av oss har väl haft tid, egentligen. Men nu ringde jag och hon svarade! Det var som om vi pratades vid igår, fast jag insåg ju att saker och ting har förändrats och ska förändras. Den 30 september jobbar Den Hjärtegoda sin sista dag. Och jag blev så glad när jag fick en inbjudan till Öppet hus på kvällen samma dag – på en av mina tidigare arbetsplatser, ett ställe där jag trivdes bra. Därför blir det extra roligt att få återse gamla bekanta – för självklart ska jag gå dit! (Om inget kommer emellan såsom arbete, förstås.)

Var stark-elefanten fick jag av Den Hjärtegoda våren 2013. Den står vid min dator sen dess.

För dig som inte följde mig 2011 eller som kanske missade, kan jag berätta att Den Hjärtegoda verkligen är just hjärtegod. En fredag när det var dags att åka hem för helgen hade jag varken pengar eller mat hemma. Då fick jag en hel kasse med bröd av olika slag av Den Hjärtegoda. Det var allt från matbröd till cup cakes, om jag inte minns fel. Och så överlevde jag den helgen också. Jag hade inga pengar för att jag hade varit arbetslös en längre tid. Därefter hade jag fått en praktikplats i två månader, vilket i princip innebar att jag jobbade heltid – fast gratis… Brödpåsen var mycket välkommen och jag glömmer aldrig Den Hjärtegodas generositet. Sen dess har Den Hjärtegoda varit ytterligare generös. I november 2012 bjöd hon mig och Fästmön på en flerrättersmiddag (inklusive dryck) som hon själv tillagat – för att hon tyckte att vi skulle fira vår fjärde förlovningsdag ordentligt. Och till denna enastående människa ska jag nu försöka hitta nån present som blir ett minne från mig, lika tydligt som alla fina minnen hon har gett mig. Den lilla elefanten, till exempel, har, sen jag fick den av Den Hjärtegoda, stått vid min dator som en påminnelse om att inte ge upp.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Anna och jag hann precis hem igår kväll när himlen mörknade. Det började blixtra och mullra och sen kom ett härligt regn! Jag älskar regnet när jag får höra det smattra mot taket. Det är trygghet och väldigt sövande för mig… Jag tror att jag somnade före Anna, trots att hon hade jobbat mellan 13 och 20.

Delar av tennisbanan utanför blev nästan som en pool.

Jag glodde på Whitechapel på TV. Det var äckligare än nånsin och jag förstår att de varnar i förtexterna för obehagliga scener… Men bra är det. Fy te rackarns! Fast det tyckte jag inte efter säsongens första avsnitt. Och nu återstår bara ett avsnitt för den här gången. Tänk att man kan ändra sig så… Ändra åsikt… Efter Whitechapel tittade vi på Uppvaknanden, en märklig film, baserad på verkliga händelser, med nyss bortgångne Robin Williams i huvudrollen som doktor på dårhuset. En stark film, som vi båda sett förut, men som är fascinerande. Och lång. Till sist fick vi stänga av TV:n i sovrummet eftersom Anna ju skulle börja jobba klockan sju idag.

I morse var jag trött. Anna också. Men hon klev upp först, jag klev upp sen och så skjutsade jag henne till jobbet. Vädret är väldigt instabilt och det är ju inte så roligt att komma fram genomblöt till jobbet för Anna. För nä. Hon har inget busskort just nu, så hon hade fått promenera annars. Och nu regnar det igen… Jag bara älskar det…

I eftermiddag åker vi ut till Himlen för att lämna och hämta grejor och ta en fika med Storbarnen. Anna slutar redan klockan 14. Jag har tagit hand om delar av gårdagens tvätt, de delar som var torra. I övrigt händer det inget spännande alls här just nu. Vad händer hos dig???

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Väder och vind – och uppe i det blå

Ett något förvånat inlägg.

---

 

Det har varit en mycket märklig dag på jobbet idag. Jag kan inte gå in på några detaljer, men plötsligt dök det upp en brunbränd blondin som folk började fjäska för. Det kallades till ett möte, det kallades till ytterligare ett. Jag blev anmodad att delta i det senare. Vi satt uppe i det blå. Och allting fick sin förklaring. Inte tycker jag att blondinen är värd att fjäskas för, men kanske kan h*n göra nytta och skillnad.

Uppe i det blå…

 
Tyvärr är det försent för att jag ska få nån glädje av det hela. Med tre arbetsveckor kvar gör jag inte mer än det mest nödvändiga. Därför har jag svårt att vara disciplinerad nog att förbereda ett anförande, i vilket jag ska lyfta fram fem huvudpunkter, till mötet efter lunch i morgon. Fast först ska jag ha ytterligare ett möte, men på förmiddagen. Hängeru me? Knappt så jag gör…

Det har varit snudd på olidligt hett idag. Solen har gassat genom våra arbetsrumsfönster, dessa små uslingar till rutor. Vi sitter på insidan, med fällda persienner, och försöker öppna så många som möjligt av de små ögonen ut mot verkligheten. Det har inte gjort nån större skillnad – luften cirkulerar inte.

Sol, skugga och golfbollar från himlen… De senare kunde jag emellertid inte fota eftersom jag körde bil.

På seneftermiddagen hördes plötsligt regn mot taket. Inte heller det gjorde nån större skillnad. Trodde jag skulle kvävas i bilen när jag skuttade in för att åka hem. Himlen mörknade och en knapp mil utanför orten där jag jobbar kom inte bara regn från ovan utan… golfbollar! Ja, det var alltså hagel, stora som golfbollar. Jag blev riktigt, riktigt rädd att de skulle krossa min vindruta. Det verkade som om alla andra ute på E4:an också blev rädda, för plötsligt stod trafiken nästan stilla. En del bilar satte på varningsblinkers. Så småningom upphörde först haglet, därefter regnet. Och när jag närmade mig Uppsala sken solen igen. Man kan verkligen säga att vädret var lika märkligt som den här arbetsdagen…

I kväll skulle jag ha städat mitt garage, men nån kvast har jag inte fått tag på till den lilla hög löv som jag kanske borde städa ur. Jag får väl ta en reprimand, då. Det är så många i den här bostadsrättsföreningen som inte följer viktigare regler än så. Därför tänker jag helt enkelt skita i löven – teoretiskt, alltså.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndag hela dan

Ett inlägg om dagen som ligger framför mig.

Väderappen visar dimma, men utanför mitt arbetsrumsfönster ser jag ingen sådan. Bara noterar att solen kämpar för att bryta igenom. Den lyckas inte riktigt. Det ser också ut som om det har regnat i natt. Märkligt, det var ju så fina dagar i helgen.

Fästmön har arbetat mastodontpass. Det började ”lite lätt” på fredagskvällen och fortsatte sen 12 – 21 både lördag och söndag. Hon var ganska trött när jag hämtade henne igår kväll. Men vi lekte i alla fall fredag. Jag hällde upp prästostbågar i en skål och ställde fram var sin öl. Detta intogs till den fjärde, inspelade del av Bron. Det är verkligen en bra och spännande TV-serie!

Bron en kväll i juli i somras. Men vänta nu… det här är ju fel bro i sammanhanget… (Fotograf: Tofflan, juli 2013.)

Saga hoppar ombord på skeppet. I bakgrunden rätt bro . (Fotograf: Carolina Romare. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Idag är det måndag hela dan, men vi leker att det är lördag. Först ska jag låta Anna sova ut ordentligt. Jag hoppas att mitt knattrande vid datorn inte hörs alltför mycket. Men jag har suttit här ett bra tag och ingen Anna har dykt, så förhoppningsvis hörs det inte in till sovrummet. Två jobb har jag sökt. Det börjar tunnas ut på lediga jobb-marknaden…

Jag hade hoppats få bjuda min älskling på fika i Gamlis idag – via en promenad – men nu ser jag att det mörknar ute. Det står nog inte på förrän regnet kommer. Vi kanske bara nöjer oss med att gå och handla det som behövs till middagen. Antingen blir det thai-torsk eller så blir det citron-och-dill-lax. Till laxen finns allt hemma, men torsken behöver sås. Och mjölken är på väg att ta slut som vanligt.

När jag tänker på inhandling av mat är jag glad att jag bor där jag bor: alldeles nära en affär med ett stort sortiment matvaror. Jag kan välja vad jag vill äta. Det är inte alla förunnat här i världen. Vidare gnällde jag lite över ett 20 minuter långt strömavbrott häromdan. Betänk att det finns platser där det kan ta flera dagar innan strömmen kommer tillbaka. Så även om jag beklagar mig och tycker att livet som arbetssökande är tufft är det ett intet gentemot hur vissa andra människor har det. Och om man som jag också har kärlek i sitt liv, då är man i grunden en mycket lycklig människa.

Livet är kort.

Read Full Post »

Min midsommarafton 2012

Varning för liiite snusk framåt kvällen!..

Det skulle ha regnat igår. Men faktiskt gjorde det inte det! Vi kunde njuta av midsommarafton på ballen* – ända tills vi fick lust att gå in vid 22-tiden för att glo på film.

Lilla stången, förväntansfull.

Jag åkte till Himlen och hämtade Fästmön. På vägen ut stannade jag till vid Gamlis och köpte två liter mörkröda jordgubbar. Det skulle ju vara midsommarfirande i Gamlis och man beräknade få cirka 4 000 besökare, men jag hann precis före värsta kaoset!!!

På förmiddagen hade jag börjat förbereda lite inför vårt firande. Förutom att jag med svett och möda monterade ihop den lilla midsommarstången gjorde jag också en laxröra, som faktiskt blev supergod!!!

Supergod röra, om Tofflan själv får säga det.

Midsommarafton handlar ganska mycket om mat för min del. Sillar ska det vara, snaps och en massa gott. Vi tog en inledande öl och knäckemacka (svindyrt bröd!) på ballen innan vi började tillreda vårt midsommarbord.

Färskpotatis ska serveras till sillen. Och den ska kokas med dill. Färsk dill. Underbart gott…

Färskpotatis ska kokas med färsk dill.

Anna snodde ihop en annan röra som hon hade hittat recept på i veckan som också blev supergod. I den var det bland annat matjessill, gräslök, rödlök och en massa annat smaskens.

Nästa supergoda röra på väg att bli till.

Så äntligen var vårt bord dukat med en massa läckerheter och vi kunde slå ner rumporna och bara njuta av allt gott.

Vårt midsommarbord.

Vi intog snapsar till maten och även om jag påstod att jag inte blev påverkad, så blev jag nog det… En del av snurrigheten kanske emellertid orsakades av snapsvisorna på servetterna, en av dem skulle man läsa i cirkel…

Snapsvisa i cirkel gjorde mig snurrig.

Alla tjatar om att midsommarstången är en gigantisk fallossymbol. Och, liksom?.. Det ska vara en grön jävla stång på midsommar, tycker även ärkeflatan Tofflan. Fast mellan mina ben fanns det bara nåt ganska litet, svart och spinkigt…

Nåt litet, svart och spinkigt mellan benen.

Jag måste ju säga att jag börjar omvärdera detta med Ajfån. För faktum är att en sådan stod för kvällens musikunderhållning. Jag tyckte att det var väldigt roligt att sjunga med också, vilket omgivningen kanske inte riktigt estimerade… Men kanske ändå ett nytt koncept, Allsång och stång på ballen..?

Stod för musikunderhållningen.

Vi intog jordgubbar med mjölk och grädde ganska sent. Och när det började mörkna gav vi inte upp i första taget. Långa brallor och tröjor åkte på och värmeljuset tändes under vår midsommarstång vars hjul började snurra lite skevt. Somliga hade gett sig den på att försöka hitta en plats för den sista delen, den jag inte fick det. Ekipaget blev därför just tämligen… skevt…

Ett skevt ekipage.

Mellan de två filmerna vi såg på kvällen dukade vi fram midnattssupé bestående av ostar och kex och Amaronevin. Nä, vi var inte så hungriga när vi gick och la oss strax före klockan tre i morse…

Idag är vi bortbjudna på eftermiddagen, men jag tror inte att vi ger oss iväg eftersom det var ett utomhusevenemang. Jag ska hasa till soprummet med skräp och sen över rondellen till Tokerian för att inhandla kvällens middag och lördagsgodis – vi får ju inte fakta av…

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Faktum #13: Jag är blond, men har fått upplysning

Jag är blond. På fler sätt än ett. Jag trodde att psykopater var överbevisade när det finns svart på vitt om deras galenskaper. Men så upplyste en god vän mig om detta faktum:

Psykopater kan aldrig se att de gör fel.

Och så påminde min goda vän mig om de exemplar vi har haft i vår närhet. Mitt hår har mörknat.

Read Full Post »

… och en lika händelserik eftermiddag…

Jag vet inte vad det är just nu, men det känns som om jag har ett otroligt flyt! Inte så att jag tar ut en massa saker i förskott, bara det att det känns rätt bra att vara i nuet och att låta saker hända.

Eftermiddagen ägnade jag åt mina översättningar. Om det är ett evighetsarbete? Nja, men det handlar om cirka 30 texter och jag har fått in en tredjedel korrigerade på engelska. Det är dessa jag översätter till svenska nu. Inte helt lätt när man inte har terminologin, men jag har stor nytta av den medicinska terminologi jag förvärvade i mitt förra arbetsliv…

Idag blev jag också betrodd som medarbetare och fick hämta ut ett passerkort. Det ger mig tillträde lite här och var – och även till en superduperskrivare. Inte så dumt.

Molnen hängde tunga när jag promenerade bort för att hämta passerkortet, men det kom inget regn förrän jag landat hemma…

Molnen hängde tunga.

                                                                                                                                                            Jag fick ta en del av arbetstiden till att kontakta referenter. De flesta via sms, några per telefon. Många har svarat och det är roligt att så många som tolv personer kan tänka sig att ställa upp och säga nånting om mig. Under förutsättning att intervjun på fredag förmiddag går bra, vill säga… Det var spännande att bli telefonintervjuad utan att ha några papper eller ens en dator och internet tillgängliga, men uppenbarligen gick intervjun bra. Samtal nummer två kom när jag just återvänt till kontoret efter passerkortspromenaden…

Lite jobbade jag också på i eftermiddag. Det blev fortsatt jobb med översättningarna samt uppdatering av en enkel trycksak, en affisch. Kände mig lite tafflig i kommandona, men några småjobb till så hoppas jag att det sitter.

Det är märkligt med detta flyt just nu… Jag trivs så bra med det jag gör just nu och jag får verkligen möjlighet till kompetensutveckling. Men det är ju det att inte ger nån inkomst att tala om. Och den närmaste tiden blir jättetuff ur ekonomisk synpunkt för min del. I skrivande stund vet jag inte när det ramlar in pengar härnäst. Däremot vet jag att det finns gott om räkningar att betala vid slutet av månaden. Plenty bills…

Under tiden tar jag mig en frukt och funderar…

Välfyllda fruktkorgar på ”jobbet” – varje dag.

                                                                                                                                                              En finfin förmån på ”jobbet” är dessa underbara fruktkorgar som står lite här och var. På min ”avdelning” är vi cirka tio personer och där finns två korgar med frukt. Frukten fylls på varje dag. Och det är fräsch frukt. Inte sån som är stött och därför har köpts in billigt av en snål arbetsgivare. Dessutom får man äta hur mycket man vill. Det skulle vissa arbetsgivare ta sig en funderare över, tycker jag…

Ytterligare en extraordinärt bra förmån om man är anställd här är att man får betalt för sina utlägg för besök i vården och läkemedel. Verkligen nånting som jag tycker att vissa arbetsgivare borde, inte bara fundera över, utan faktiskt erbjuda sina anställda. Särskilt de anställda som jobbar med… vård och omsorg… Men dessa arbetsgivare verkar inte så rädda om sin personal, ärligt talat. Eller hur ska man tolka det när ett företag erbjuder vissa tjänster, men de egna anställda får betala för dem..? ”Sjukt”…

Nu har det regnat och mörknat och jag har tänt lamporna här hemma. Sen tittade solen fram så jag fick gå och släcka. Och nu är det mörkt igen. Jag ger upp! Tvättmaskinen jobbar och jag ska ringa lilla mamma. Nehepp, lilla mamma ringde först! Ser också fram emot ett samtal med Fästmön senare eftersom jag fick höra att Lully har fått jobb ett tag framöver!.. Kan det vara så att det vänder för oss nu???

Read Full Post »

Dagarna mörknar minut för minut…

Ja, jag älskar Erna Tauros (född i Viborg som min farmor!) och Tove Janssons Höstvisa! Jag skulle så vilja våga framföra den å ett evenemang framledes, men jag vet inte ens om jag kan bevista evenemanget. Höstvisa förknippar jag av nån anledning med min extramamma!

Dagarna mörknar och färgerna djupnar.

                                                                                                                                                                   Jag skulle vilja tillägga att det inte enbart är så att dagarna mörknar utan att färgerna också djupnar. Ibland är de så vackra att de gör ont och får mig att gråta.

Min dag började bra. Jag gjorde det som stod på att-göra-listan och jag hann till och med att göra ett skrivuppdrag och betala en räkning. Och så ringde jag min kära storasöster som ibland är som en enda stor famn för mig trots allt… grejs… i hennes liv.

Vid lunchtid damp det ner en teoretisk bomb i min mejlbox. Att livet inte är rättvist tycks jag få veta minst ett par gånger i veckan, men detta var nästan droppen! Och vad var droppen? Jo, att den som bevisats ha gjort fel mot andra inte bara blir miljonär på kuppen utan får en ny chans. För mig vore det rimligare med motsatsen till belöning…

Denna skulle pryda sin plats på somliga…

                                                                                                                                                             Denna bomb gjorde att jag fick svårt att koncentrera mig på det jag skulle göra resten av dan. Men jag hade i alla fall nån sorts kraft och jävlar anamma så jag kunde ringa och önska Monica lycka till med operationen i morgon. Och hoppa in på ICA Heidan och köpa grillad kyckling till middag. Samt en liten dessert som jag naturligtvis glömde att fota. Men den var kletig och söt och brun. Idag sjöng jag emellertid inte Dover Calais och räckte ut brun-tungan. Jag var inte på flamshumör för fem öre.

Har haft mejlkontakt med favoritmammakusinen ett par gånger idag. Det känns skönt att få gnälla lite, men det är nog inte så roligt för B, den stackarn, att läsa… Hon är emellertid alltid vänlig och inkännande – och rolig!

Kvällen har vi ägnat åt att äta, alltså, och att diskutera dokusåpor och talangprogram – detta med anledning av att True talent, Fångarna på Fortet (man har till och med lyckats gräva fram Agneta Sjödin, Gunde Svan och Kurt Olsson – men herrejemine, säger jag! ) och Ullared i kväll tyvärr krockar på TV. VEM BRYR SIG??? Inte Fästmön och jag, i alla fall! Såna program går fetbort! Vilken tur att det inte är buskis med Stefan & Krister också… Sammantaget säger dessa program en hel del om svensk så kallad TV-underhållning… Nä, tur att man kan ta sig för andra saker och att TV:n kan vara avstängd!

Ja just det! Vi har diskuterat bloggar också och olika bloggställens för- och nackdelar, bloggläsare, följare, dem vi följer, kommentarsfasoner och annat. Synnerligen intressant!

Nu ska jag packa lite för i morgon åker vi till Bahamas London Skottland Himlen. Jag blir där till onsdag morgon, med några gästspel i mitt eget hem under dagtid fram till dess samt ett sista Uppdragsutförande på söndag.

Read Full Post »