Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘plikttrogen’

Ett darrande och barrande inlägg.


 

Snöiga buskar jobbet

Det var vinter utanför jobbfönstren också.

Det blev vinter i Sverige även 2015 trots allt. Jag kan inte påstå att jag gillar snö, kyla och halka, men det blev onekligen lite ljusare. Fast kallt, som sagt. Nu i kväll visade termometern i bilen på elva minusgrader. Ja, jag har varit ute och kört en sväng, sånt jag gör för att jag ska få träffa Fästmön en stund. Du kanske minns henne, Anna, heter hon..?

Kul att vara tillbaka på jobbet idag också, men det var inte många kroppar där. Tror vi var fem i närmaste kretsen som arbetade, många av dem inte hel dag. Men NK* och jag var plikttrogna som alltid. Jag jobbade med policydokumentet och NK med några beskrivningar. En kan inte säga att jag gjorde storverk idag. Jag gjorde det jag hade satt upp som mål i alla fall och det är jag nöjd med. Tyvärr hade jag en oönskad kamrat med mig hela dan. Dess namn är Ångest. Det var riktigt tufft och riktigt segt, men jag vann. Beneländet, däremot, är bättre. Igår kväll hittade jag nåt sjukt bra liniment som jag smorde på. Den tuben är jag rädd om!

På eftermiddagen ringde jag hem för att kolla läget med mamma. Då satt hon och åt, vilket ju var bra. Hon tenderar annars att strunta i mat och äta godis. Känns det igen? När jag kom hem på kvällen hade temperaturen börjat sjunka rejält, så jag tog en dusch för att värma mig, plockade undan ren och torr tvätt samt perkolerade kaffe och serverade oss tillsammans med rostat bröd. Mamma hittar inte sin brödrost (heller) hemma och hon sa flera gånger hur gott det var med rostat bröd. Mammas våffeljärn är också borta och våfflor hade hon önskat sig när hon kom hit. Det har hon fått, men vi bestämde i kväll att våfflor blir vår nyårsdagsmiddag. Såna är vi.

Röd julgranskula

Barry är rätt stilig med sina kulor.

En till som tycks darra av köld (?) är Barry Gröngöling, det vill säga vår gran. Han doftar fortfarande väldigt gott och kulorna och glittret gör honom riktig stilig. Men barren… Det bara rasar om honom när en råkar gå förbi eller böja sig ner för att sticka in elsladden till en fönsterstjärna eller så. Jag bävar för hur det ska bli när jag ska bära ut honom…

I morgon är det tisdag och då ska jag handla på hemvägen. Måste hitta på ett par små presenter också, mamma har namnsdag en dag här innan hon åker hem. Sen måste jag gripa mig an strykhögen i morgon kväll, så att jag kan vara helt ledig från onsdag efter jobbet ända till söndag när riksfärdtjänsten kommer och hämtar mamma. Fast i denna stund ska jag bara posta det här inlägget innan jag läser en stund och släcker ner. God nattis!


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett juligt inlägg.


 

Julgran

Världens finaste gran!

Dan före dopparedan… Ja, den började ju inte så bra med enorm trötthet och diverse krämpor. Sen, i detta Landet Lagom, uttryckte jag en åsikt som uppenbarligen inte var comme il faut i Metropolen Byhålan av alla ställen. Då fick jag höra att jag var en ordbajsare. Men så för bövelen, läs inte det jag skriver då! Jag tvingar ingen till det, men jag har all rätt att ha åsikter och jag har all rätt att uttrycka dem. Det är faktiskt så att vi inte kan älska alla, varken jag eller nån annan, vilket vi båda bevisade.

Arbetsdagen började i ett hetsigt tempo, men framåt eftermiddagen nådde jag målet för dagen och då ville jag mest gå hem. Både NK* och jag är emellertid plikttrogna och stannade tills vår arbetsdag var slut, det vill säga klockan 16.30. Då tog vi julledigt. NK skulle ha Lilla Julafton med svägerskor, svärmor med flera hemma och jag skulle hem och gå ut med sopor och… klä granen! Som alla år blev den förstås Världens finaste gröngöling gran när den var utspökad klädd.

Men som du kanske kan ana på bilden finns där ännu inga klappar under granen. Jag fick min julklapp från min uppdragsgivare hemlevererad idag – en fin grillpanna i gjutjärn. Samtidigt läste jag om min arbetsgivares policy för julklappar. I stället för att ge kunder och konsulter klappar väljer företaget att skänka pengar, en del av sin vinst, till sitt skolprojekt i Zambia. I år går pengarna till ett datorcenter med nya möbler och luftkonditionering samt en extra lärare. Vidare bjuds ett hundratal barn i byar kring Livingstone på en julfest där det bland annat ska delas ut skolböcker. Det tycker jag känns verkligen bra! Här kan du läsa mer och se en liten film!

Här i New Village har vi provsmakat lite på vår jul, mamma och jag. Efter granklädningen blev det julknäcke med kalkon på. Mamma griljerade en kalkon i stället för en skinka, eftersom jag inte äter griskött. Till dessert blev det kaffe och ytterligare en provsmakning – av julgodis. Fästmöns knäck och kola blev med beröm godkända. Och jag slog på stort och tog en konjak ur flaskan som var min pappas. Ja jisses så jag super! Pappa gick bort sommaren 2006 och det finns flera flaskor med alkoholhaltiga drycker kvar som har varit hans.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och medan jag har ordbajsat/skrivit detta 
har det faktiskt blivit julafton. Jag hör just nu att tomten är utanför min sovrumsdörr och jag tror att h*n har lämnat en strumpa med klappar. Så jag är bortskämd. Jag får julklappar även i år. I eftermiddags kom dessutom NK med ett litet spännande paket som jag misstänker inte innehåller parfym. Nån som vill gissa på innehållet???

Julklapp från NK

En julklapp från NK.


Nu är det dags att sussa lite 
så jag orkar upp till julfreden i Åbo som utlyses på SvT klockan 10.55. Den borde en och annan titta på, förutom jag själv, dårå…

Jag önskar dig en riktigt god jul! En fredlig sådan, förstås.


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nedslaget inlägg.


 

Änglar

Änglar behövs.

Jag har fått ett slag i ansiktet idag, i alla fall teoretiskt sett. I morse var jag så trött, så trött att jag hade kunnat strunta i att kliva ur sängen. Det är nästan så jag önskar att jag hade lyssnat på den där inre, pockande rösten. Men jag är ju så plikttrogen och jag älskar ju att jobba.

 

 


Det är tur att det finns goa människor
i min omgivning. Änglar. Som dem på julkortet från farbror och tant Raffa som kom idag. Och Nathalie som lät mig veta att jag har vunnit ett hemligt bokpaket. TACK! 

Det är inte alla förunnat att ha den finaste Fästmön, en mamma som älskar en trots att en bara ger henne sorger, goaste vänner som orkar bry sig igen och igen och den allra bästa NK* en kan ha. TACK TILL ER ALLA!

Och för dig som undrar om inte den här bloggens utrymme tar slut snart kan jag meddela att från och med igår återstår endast sex procents utrymme. Det glädjer somliga, medan andra inte bryr sig. Själv kan jag lika gärna… Jag orkar inte träna på positivt tänkande idag.

Sex procent utrymme kvar på bloggen


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

The Woman in blackI nio fall av tio brukar jag tycka att en bok är bättre än en film. I början av juni läste jag den lilla skräcknovellen Kvinnan i svart av Susan Hill. Jag tyckte att den var bra, men blev inte riktigt… uppskrämd av denna spökhistoria. Kanske berodde det på att den sommartid då nalkades. I natt var förutsättningarna bättre. Mörkret hade sänkt sig, det enda som hördes i huset var brummandet av nåns tvättmaskin (ja, det måste visst alltid tvättas om nätterna här…) och då och då dånet av flygplan (är det nån sorts övning eller blev det krig, kan en undra, för det har fortsatt nu på morgonen och förmiddagen..? Jävigt olustigt!). Och kanske är spökhistorier ibland bättre som film. Jag såg The woman in black (2012) på TV4.

Precis som i boken får en ung advokat, här spelad av Harry Pot… jag menar Daniel Radcliffe, i uppdrag att bege sig till en håla. Där har en gammal dam avlidit. Advokatens uppdrag är att bringa ordning i dödsboets alla papper, av vilka de flesta finns i damens ensligt belägna hus vid ett träsk. Det gamla huset ruvar på hemska hemligheter, förstås. Advokaten själv är änkling med en liten son och mycket sorgsen. Han blir varnad, i princip hotad, för huset. Byborna vill att han ger sig av. Men advokaten är plikttrogen…

Som spökfilm är detta lysande! Stämningen är hela tiden läskig, nästan alla scener är omhöljda i dimmor. Daniel Radcliffe spelar alldeles utmärkt den lojale, men sorgsne advokaten. Och den mystiska kvinnan i svart… Ja, jag erkänner: jag blev riktigt uppskrämd flera gånger! Därför glädjer det mig enormt att filmen har en uppföljare, The Woman in Black 2: Angel of Death (2014). För om en film kan vara bättre än en bok, är säkert en uppföljare helt OK!

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väldigt spretigt inlägg.


 

Barbro

Mammakusinen B.

Alltså… det var faktiskt ytterligare en person som fyllde år igår och som jag ville lyfta fram. Men för att skilja ut henne från mängden får hon eget utrymme i dagens första inlägg. Mammakusinen B blev igår lika gammal som min mamma – i tio dagar till. Sen blir mamma ett år äldre. Jag visste att B skulle ut på musikaliska äventyr igår, så jag ringde först senare på kvällen. Lite för sent, trodde jag. Men inte! Det blev ett fint samtal om högt och lågt. Jag är verkligen lyckligt lottad, för är det nån jag kan prata med om min första familj, så är det mammakusinen B. Hon fattar och förstår utan att jag behöver dra hela historien. Det var förresten mammakusinen B:s mamma som ofta ryckte in som extra-vuxen i mitt liv när min egen mamma var sjuk och min pappa jobbade.

Det enda som irriterade mig när vi hade avslutat samtalet var att jag glömde fråga vad hon läste för bok när jag ringde. Böcker är jag alltid nyfiken på! Igår kom jag plötsligt på att jag har en hylla barn- och ungdomsböcker i mitt förråd. De flesta böcker är mina egna, men där finns också böcker som har tillhört min mamma (Kulla-Gulla-böckerna) och min pappa (Bill-böckerna). Och så finns där en och annan ännu äldre ungflicksbok som min farmors yngsta syster Ljuba läste…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bubbelvatten med citronskiva

Glöm inte att dricka idag!

Värmen börjar krypa på mig här nu. Jag är ingen solmänniska, men självklart är det inte roligt om det ösregnar jämt. Det varnas emellertid för riktig värmebölja idag och jag sa till mamma i telefonen igår flera gånger att hon måste dricka ordentligt. Hon hade varit så smart att hon hade köpt hem mineralvatten under dan. Smart, därför att vi inte bara behöver vätska när det är varmt, vi behöver till exempel salt också, som vi ju svettas ut. Själv köpte jag var sin liten flaska åt mig och Fästmön när jag skjutsade hem henne från jobbet igår. Jag tror att den kylda drycken var uppskattad efter ett långt arbetspass.

I övrigt hände inget extraordinärt igår. Inga mirakler eller så. Det var bara en rätt vanlig onsdag för min del, med administration och skriverier på förmiddagen, glass till lunch vid 15-tiden och middag på ballen* vid 18.30-tiden. Jag satt en del på ballen på eftermiddagen och kvällen, men just när solen kommer runt hörnet, vid 16-tiden, och ett par timmar framöver, är där stekhett. Vid 21-tiden börjar solen sjunka ner bakom husen mitt emot och då kommer äntligen ljuvlig svalka och härlig luft. Jag satt och läste min bok på gång så länge jag kunde, innan den naturliga lampan släcktes, så att säga.

Himlen blev magiskt ljusblå och molnen rosa. När solen hade gått ner tittade gubben i månen fram. Jag var inte ett dugg ensam om att försöka fånga detta skådespel på bild, noterade jag på Instagram… Jag satt uppe alldeles för länge och njöt av tystnaden och den friska luften. Klockan var långt efter midnatt när jag kröp ner i sängen och jag lät alla mina fönster vara öppna i natt utom vardagsrumsfönstren och balkongdörren (vill inte bli störd av gräsklipparljud eller barnskrik).

Detta bildspel kräver JavaScript.


Idag borde jag tvätta 
och åka iväg på ett ärende, men jag känner mig seg och loj. Det var svårt att kliva ur sängen i morse, men jag stod upp i vanlig tid, plikttrogen som en soldat. Jag har författat en del av det jag ska – det finns ännu lite kvar att skriva – men nån leker väldigt högljutt med ett barn utanför mina öppna fönster, så jag tappade tråden (den vuxne låter mer än barnet). Kanske tar jag ändå en tur och inhandlar sallad till middag – det är nog vad som funkar idag. (det lekande barnet gallskriker nu; av den vuxne hörs inte ett ljud).

Händer det nåt hos DIG idag??? Berätta gärna i en kommentar så blir jag glad!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sjukligt inlägg.


 

sjuk

Nä, jag kan inte ens få i mig kaffe, för jag mår så illa.

Precis som rubriken känner jag mig. Jag är inte överkörd på riktigt. Det började igår med hosta som jag trodde skulle gå över. Men när det började göra ont i alla muskler och leder och febern kom, insåg jag att jag inte skulle slippa undan. Lite uppiggad blev jag av mobilsamtal från en vän på kvällen. Sen gällde det att hålla sig uppe till klockan 21 när Fästmön slutade jobba. Jodå, jag klarade att åka och hämta henne, men när vi kom hem borstade jag tänderna och kastade mig direkt i säng.

Sen dess har jag legat i sängen. Idag klev plikttrogna jag upp först klockan nio för att ägna sig åt sedvanlig administration och besvara ett par mejl. Tog mina mediciner och en Ipren för att orka. Bricanylen är min bäste vän just nu. Anna promenerade till jobbet tidigt i morse, för hon ville att jag skulle få vila, men jag ska försöka åka och hämta henne i eftermiddag. Nåt besök hos vännen som bor i två länder blir det inte idag. Jag ska alldeles strax leta mig tillbaka till sängen, för jag orkar inte vara uppe längre. Jag mår illa och känner mig febrig, så det får bli Vila idag med stort V.

Dagen utanför är solig och fin. Njut av den, du som kan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mörkt inlägg.


 

Regnig kväll i sepia

Dvala…

Jag har levt i nån sorts dvala idag. Inte orkat vara uppe mer än en kvart åt gången. Mitt dvalliv är märkligt. Jag ligger i sängen, har TV:n på lite svagt. Föreställer mig hur människorna i rutan ser ut efter deras röster, typ ”hon måste ha stor näsa”, ”han är storvuxen”, ”han har ett talfel”. Just det senare får mig att tänka på en av mina före detta chefer, S. S deklarerade vid ett tillfälle att kriteriet för att få bli programledare eller nyhetsuppläsare i TV är att man har ett talfel. Elakt, men jag börjar tro att det är sant.

Är det natt eller dag? Jag hör att regnet vräker ner och att vaktmästaren kör sin traktor fram och tillbaka här utanför. Sandar han fast det regnar? Mina sinnen måtte spela mig spratt. Utryckningsfordon tutar. Först ett, sen ytterligare ett. Vad händer? Är jag inblandad? Jag vänder mig på sidan och slumrar en stund.

Öga nära

Pupill påverkad av medicinen.

Mitt huvud känns som om det ska sprängas. Jag går upp, tar mediciner av olika slag. En kvart under morgontimmarna lyckas jag fylla i en tvåveckorsrapport och skicka in. Plikttrogen in i döden. Jag mår illa. Kryper tillbaka ner under täcket. Världen snurrar. Det är mörkt. Det är ljust. Var är mina glasögon?

Då och då ger min mobil ifrån sig små surr. Jag vill, men orkar inte titta genast. Sen glömmer jag bort. Kanske orkar jag göra det jag ska. Borde göra. Senare. Just nu är det så skönt att sjunka in i dvalan.

Jag vaknar till av dubbleringar. Dubbleringar hos TV-rösterna, såväl manliga som kvinnliga. De säger:

  • supersuper
  • väldigtväldigt
  • litelite

Förstärker de sina budskap på detta vis, tror de? Ekoeffekten studsar i min tomma hjärna. Och när jag ändå vaknar till lite undrar jag om jag inte luktar lite illa. Men jag duschade ju igår. Eller? Tänderna… borstade jag väl… i natt? Flyter bort. Kroppen orkar inte ta tag i hjärnans utkastade… trådar…

Sen drömmer jag en stund. En mardröm, förstås. Eller en sanndröm? Nån har gjort ett flödesschema av hur jag hänger ihop med andra. Nån kartlägger mitt liv, tar det i besittning. Skickar mig – i utbyte – underlig musik, konstiga budskap och bilder på katter. När jag vaknar ser jag en fet spindel. Men det är inte verkligheten. Verkligheten är Amaryllisen från L, blomman på väg att slå ut i mitt mörklagda kök.

Amaryllisen från L 2014

Amaryllisen från L.


Och nej.
Jag tänker inte ta den medicinen med morfin i igen. Men jag har fått i mig lite makaroner. Det här inlägget har tagit hela dan att få till. Jag har inte orkat roa dig som jag brukar.

Tack till alla fyra som har frågat mig hur jag mår idag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »