Vackert, snuskigt, gott och litterärt, förstås!

Ett loppisinlägg med en snuskig twist.

---

 

Varning för snuskig litteratur och annat!!! (Fast först kommer det rumsrena.)

Idag är Fästmön ledig och vi skulle åka in på tre ärenden till stan. Mitt primära var att inhandla underkläder. Gjorde jag det, tror du? Nej. Jag kom hem med en sån här för tio kronor, inköpt på Myrorna där det är halva priset på alla böcker till och med söndag (fast på söndag har just Myrorna i centrala Uppsala stängt):

Bokreafynd på Myrorna. Inte ett spår av underkläder på bilden.

Ett annat ärende var att hälsa på äldste bonussonen. Det gjorde vi. Vi botaniserade också, som sagt, i hans välskötta bokavdelning i källaren på Myrorna, men tittade även på andra saker på entréplanet. Vi passerade Röda rummet först. Ja passera är ju fel ord. Vi gick in och glodde, bland annat för att skyltfönstret skvallrade om Maria Lang-fest. En titt in hos Helping Hand, bredvid Myrorna, blev det också. Där fanns en del smått och gott, bland annat veckotidningar om människosmuggling.

Dags att fika blev det sen. Anna var söt och bjöd på nåt sött. Själv tog hon räkmacka – minus brödet. Duktig som håller sig till det hon ska äta!

Innan vi trängdes på bussen hem köpte jag kyckling till middag. Jag trodde att det fanns i frysen och köpte ingen igår när vi storhandlade. Busskortet fylldes på med en hundring innan vi tuffade till New Village igen. Jag är helt slut efter sorlet på Kafferummet Storken…

Här kommer först några rumrena bilder från dagens utflykt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen kommer vi då till sånt som roar mig, det vill säga snusk! Och kom ihåg att jag varnade dig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Glid pisk!

Ett upprymt inlägg.

---

 

En riktig häxa.

Jaa, jag är lite glad i häxhatten! Får man säga så fast det är långfredag? Får man känna så fast andra tycker att man ska hålla tyst med sin glädje? Fästmön och jag gjorde en riktig mardrömshandling på Tokerian. Mot slutet nästan skrattade vi fast vi ville grina, så slut var vi. Anna var trött efter en jobbvecka, jag hade skitont i ryggen (hört den förut?). Och katastrofen var nära när vi nådde slutmålet i affären – lösgodiset – och fann att lådorna och behållarna var i det närmaste… helt urplockade! Jamen vaff… till påsk, liksom, ser man väl till att ha ett välfyllt godisförråd, eller? Jag kände hur jag liksom blev… inte en påskkärring utan en riktig häxa…

Sen for vi ut till Himlen där en snäll Kronprins kom och mötte oss vid bilen. Jag kan ju inte bära mer än knappt mig själv, så Johan och Anna fick släpa in alla matkassar.

En blå tablett.

Det tog en god stund att få in all mat i kylen – och ändå är vi bara fyra personer som ska tillbringa påsken tillsammans. Vi softade en stund innan jag och tjejerna stapplade iväg för att äta grekiskt. Ingen av oss orkade stå vid spisen, utan vi satte oss vid vita linnedukar med blåa tabletter och lät oss bli serverade.

”Tagen och äten, ty detta är min lekamen för dig utgiven…” Fast så säger man inte nu för tiden.

En tjejmiddag med bröd, vin, spett och klyftpotatis. Kronprinsen stannade hemma – frivilligt – och gnagde på nåt halvfabrikat. Det är sällan vi får tid med de två äldsta, ännu mer sällan att vi får tid att vara bara tjejer. Ovanligt och roligt även om jag förstås önskar att vi alla kunde vara tillsammans.

Bussen fick stå kvar i skyltfönstret.

På hemvägen hade min rygg blivit såå mycket bättre. Jag vet att det berodde på vinet, men i kväll struntade jag i det. Jag ville bara slippa smärtan en stund. Och det fick jag. Bussen fick stå kvar i skyltfönstret och det var alldeles förträffligt att promenera hem i sakta mak och nästan inte känna av den där teoretiska käppen bak i jeansen.

Vi kom hem till Himlen lagom för att se sista halvtimmen när Sarah Dawn Finer sökte Sally Bowles. Jag kan ju inte påstå att längtan att se henne i Cabaret vid Uppsala Stadsteater blev mindre, precis… Som tur är har jag spelat in HELA programmet på DVD-hårddisken hemma. Det får jag glädja mig åt när jag kommer hem. Och så kan jag fortsätta drömma om ett teaterbesök. För övrigt, det lilla ordet

tack

är underskattat, men jag blev väldigt glad för just Sarah Dawn Finers  Twitter-tack!

Ännu har påsken knappt inletts. Jag mår förhållandevis gott. Ryggen är snäll i skrivande stund. Jag är mätt, lite i hatten, som sagt, och jag är nära en del av mina kära. Det är jag tacksam för.

Glad påsk! Eller, som det heter på i-språket:

Glid pisk!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyndigt!

Ett inlägg om hur man roar sig själv efter ett besök i vården.

Dagens besök i vården gick bra. Tack alla som frågade! (Inte en enda.) Jag överlevde och det retar sig väl många på. Jag gillar inte sjukhus. Jag vet för mycket vad som pågår innanför fasaderna och bakom kulisserna för att jag ska känna mig bekväm som patient. Idag var inget undantag…

Åter igen Den Lilla Människan på besök i Ett Stort Hus. Notera att ett enda fönster är öppet…

UL lägger om biljettsystemet här i stan och i länet, vilket innebär att det rent praktiskt är svårt för en del av oss att åka buss. Under flera dar i slutet på månaden och i början på nästa kommer en sån som jag inte kunna åka buss överhuvudtaget här. Vilken tur att jag inte behöver åka buss så ofta! Idag kunde jag ta bilen. Parkerade på vanliga stället och la i pengar för två timmar.

Besöket i vården gick snabbt. Jag hade nog tur och fick komma in tidigare, för där fanns inte en käft i nåt väntrum, bara en karl som glodde ihjäl sig på mig. Höll på att räcka ut tungan åt honom, men insåg att jag då och då behöver uppföra mig som den tant jag är.

Det blev tid över på parkeringen. Traskade därför iväg för att kolla läget på Röda Rummet, ett av mina riktiga favoritställen här i stan. De hade en härlig Maria Lang-utställning i skyltfönstret, men tyvärr inte den bok som vännen FEM saknar i sin samling.

En härlig Maria Lang-utställning i skyltfönstret!

Är det nåt ställe som jag INTE känner mig liten på så är det i ett bokantikvariat. Detta trots att hyllorna allt som oftast går från golv till tak. Nej, på såna här ställen trivs jag verkligen!!! Jag hittade ingen bok till Fästmön heller, men gjorde ett eget fynd, en eftersökt, inbunden bok i fint skick för endast 60 kronor.

Bland böckerna i hyllorna på Röda Rummet gjorde jag ett fynd idag!

Det var fortfarande tid kvar på parkeringen, så jag skuttade upp nån gata till Myrorna (webbplatsen funkar inte, därför länk till karta!). Myrorna har ett riktigt fint bokrum nere i källaren. Nu noterade jag att det dessutom har utökats till musikrum – där såldes lite vinyler.

Bok- o musikrummet Myrorna är både trivsamt och ordningsamt!

Källarrummet i sig är ganska sunkigt, med rör som det forsar vatten och säkert bajskorvar genom. Men innehållet i rummet är både trivsamt och ordningsamt. Böckerna står prydligt i bokstavsordning; inbundna för sig, pocketar för sig. Några böcker ligger framme på ett par bord. Och även här gjorde jag ett fynd, åter en inbunden bok, men denna kostade bara 20 kronor!

Sen fick jag nog och traskade tillbaka till bilen. En gång i tiden hade jag kanske messat eller ringt nån före detta arbetskamrat kollega och föreslagit lunch. Men mina sista kontakter med den sorten från mitt förrförra arbetsliv var inte särskilt roliga. En hade inte ens tid att komma ut två minuter för att få en kasse med läsbart från min mamma och två skickade sms för ungefär ett och ett halvt år sen för att fråga var jag jobbade. När jag hade svarat, vilket jag gjorde direkt, hördes de aldrig mer av.

I hamnen höll en ung kille på med stenläggning. Det är ett tungt arbete, men jag vet inte om han gjorde så mycket för hand, precis… Lite häftigt såg det ut med stenarna, så jag blev tvungen att stanna och fota.

Stenar i hamnen.

Hemma igen gladde jag mig åt dagens fynd och fortsatte min frågestund via internetkassan med min a-kassa. Detta innebär att jag frågar och får svar tidigast fyra timmar efter min fråga inkommit. Dessutom svarar handläggaren fel. Men det är i alla fall helt säkert att jag inte får en spänn nästa vecka på grund av karensen. Strålande – NOT!.. Nån som frivilligt erbjuder sig att betala mina räkningar??? Nä, tänkte väl att det inte var det… Så köp prylarna jag annonserar ut på Blocket, åtminstone, så får jag nästan in till hyran månadsavgiften!!!

Dagens fynd för 60 respektive 20 kronor.

Livet är kort.

Read Full Post »

En rätt magisk fredagskväll

Fråga nummer ett är om jag fick… korgen..?

Korgar, korgar, korgar…

Ja, för det är ju inte så lätt när man ser ut som f*n och bland det första man ser när man kommer ner på stan är sin spegelbild i ett fönster.

En riktig påskkärring. Eller kanske en äkta häxa?

Men jag hade, kvällen till ära, mina finaste, orange vantar på mig när vi travade S:t Olofsgatsbacken upp, upp, upp för att supera på Il Forno.

Mina finaste! 

Där var det trångt som alltid, men vi hade ju bord bokat för två. Jag var frusen och det var ganska skönt att sitta intill pizzaugnen och bland levande ljus.

Ett ljushuvud bland de levande ljusen.

Vi visste inte om vi ville ha trerätters, men vi tuggade i oss förrätt och varmrätt till att börja med. Maten hade blivit sämre än sist, tyckte vi, men vinet var mycket gott, ett nebbiolo från 2005.

Vigna Botti Langhe. Rött och gott!

Det är vid såna här tillfällen vi verkligen pratar med varandra och det gjorde att blev en bra paus efter huvudrätten. Detta lämna plats för lite dessert. Och desserten var måltidens absoluta höjdpunkt, tyckte jag!

Chokladmousse med en vit kula och en brun kula.

Anna valde en kaffedrink till desserten, Evangelico (kaffe, Frangelico och Baileys), medan servitören uppmärksamt noterade att jag hellre ville ha kaffe och Frangelico bredvid. (Synd bara att det var is i likören.)

Frangelico on the side.

Tja, i matväg var desserten och Frangelicon det bästa. Som vanligt var servicen på topp. Jag fattar inte att dessa unga män och kvinnor orkar vara så trevliga och snabba när stället är knökfullt! Suveränt och helt värt en hundring i dricks! Kom inte sen och kalla mig snål, nån. Sen kanske kocken ska… få lite ledigt…

Nerför backen igen stannade vi för att fotografera lite. Som vanligt kom det här kapellet med på bild.

Domkyrkan en fredagskväll i februari.

I lyktskenet avtecknade sig trädgrenarna som knotiga fingrar. Tyckte jag, dårå, som har lite livlig fantasi.

I lyktans sken…

För den som är både hungrig och intresserad av hattar hittade vi ett utsökt exemplar i ett skyltfönster. Nån som har sett… gräsligare???

Korv med bröd – i hattversion.

Nej, mat ska man inte ha på huvet, mat ska stoppas i munnen. Mätta var vi och vi hann precis med bussen hem. Men först hann jag knäppa en bild till och den dedicerar jag till mammakusinen B!

Arnehjärtan till lilla huvudet.

Idag har vi inlett dagen med att Anna har berättat om hur hon har fastnat i saker och ting. Eftersom vissa BARN läser den här bloggen vågar jag inte berätta mer detaljerat – jag vill ju inte inspirera till att nån försöker. Men den ena incidenten involverade ett huvud och ett trappräcke, den andra ett finger och ett frysfack.

Frukosten är avklarad och nu väntar ett stadsbesök. Vi har tänkt oss att titta på Ekebykeramik, lite loppis/antikt och kanske nåt mer. I afton lagar jag maten (träning ger färdighet även i till synes hopplösa fall) och sen bänkar vi oss för att se Melodifestivalens fjärde deltävling. Naturligtvis bloggar jag inte om den, utan jag rekommenderar dig som är intresserad att i stället läsa vad Jerry knåpar ihop om eländet tävlingen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fira in semestern

Fräschade till oss – så gott det nu går – hemma efter jobbveckan. Iförda piketröjor av olika färg och märken tog vi bussen in till stan. Stekhett. AC existerar inte på Uppsalas bussar.

Inledde med en Uppsalaöl på Villa Romanas uteservering, ett riktigt blåshål.

Uppsala lageröl = gott!

Satt och tittade på tokigt och slugt och försökte stå ut med röken. Alla röker visst numera…

Min semesterälskling.

Traskade vidare mot ån. Solen höll sig framme, men det var inte tillräckligt för att kunna supera utomhus.

Motljus över ån.

Vi hamnade på ett ställe som inte var barnfritt och som hade rutiga dukar. Trerättersmiddag. Jajamens! Räkor med vitlök till förrätt, kyckling till huvudrätt, frukt och glass respektive tiramisu till dessert. Ett fylligt Barolo till huvudrätten.

Barolo till huvudrätten.

Vi drack inte bara alkohol, vi drack faktiskt vatten också!

Ett glas vatten. 

Rullade nerför S:t Olofsbacken. Fotade några färggranna hus.

Färggrant i Uppsala är Kyrkans hus, Domkyrkan och Gustavianum.

Ån är inte fräsch att bada i, tycker jag, men den är ganska vacker på sina ställen.

Ån är vacker på sina ställen.

Ibland är ån så stilla att man inte vet vad som är upp eller ner, det verkliga eller spegelbilden.

Upp eller ner?

En sak jag har funderat över är hur blommor kan bli randiga..? Om jag hade en trädgård skulle jag ha urnor med randig surfinia/petunia i!

Hur blir blommor randiga?

Roligast var denne man som bor i ett skyltfönster på S:t Olofsgatan. Han är minsann inte blygsam av sig.

Schekande man.

Idag är det lördag och vi planerar att inhandla förnödenheter och ta en tur till Himlen. Kanske göra en utflykt norrut i länet. Vem vet, vem vet…

Read Full Post »

Ljudpuckar och doftdesign – puckat eller spännande nytänk?

Vem har inte förförts av doften av hembakade kanelbullar? Att det ska dofta bak – och då menar jag den delen bak som vi hittar i ordet bakning  (inte svart bak som Tofflan delar ut till folk och fä som gjort dumt) – är ett knep som jag vet att mäklare uppmanar säljare att ta till när det är visningsdags. Men doft som är designad, kan det vara nåt för flera marknader? Och ljudpuckar, vad är det???

Aroslim är en maskin som sprider väldoft. 

Idag på förmiddagens möte gled samtalet en stund in på både doftdesign och ljudpuckar. Det finns ett svenskt företag som jobbar med detta och jag tycker att det låter spännande – fast samtidigt lite… UFO?

Doftdesign handlar i mångt och mycket om att förstärka företagets varumärke. Exempelvis skulle kanske kanelbulledoft kunna locka fler kunder att köpa bullar som säljs i en viss kioskkedja. Ljudpuckar är en sorts riktat ljud som på olika sätt låter välkomnande. Det kan handla om trevliga och lockande ljud i skyltfönster eller entréer.

Det här är ingen ljudpuck, utan en rosa aromax!

Jag brukar inte göra gratis reklam här på bloggen  för företag jag inte känner till. Och egentligen har jag väl inte med detta inlägg gjort så mycket reklam. MEN… jag ville lyfta fram doftdesign och ljudpuckar som spännande nytänk och allt annat än puckat! Jag tror nämligen att det här är två vinnande affärsidéer! Det finns helt klart en marknad för dessa produkter. Jag tänker på en arbetsplats nära mig där man har stora problem med ventilationen och där man kanske hellre skulle känna doften av grillad kyckling än lagård… 😉

Vill du veta mer kan du hoppa in till Lexter och förkovra dig! Från Lexters hemsida har jag också lånat bilderna i det här inlägget.

Read Full Post »

Tokerian tur och retur. Del 206.

Glä! Vi ska till Pride på torsdag och vad händer? Lingonen trillar in! Tofflan blev därför tvungen att hasa över till Tokerian för att inhandla choklad nödvändigheter. Och få sig ett uppmuntrande skratt åt följande:

• två riktiga apor eyeballade Tofflan på väg mot Tokerian. Tofflan eyeballade tillbaka – nån j***a ordning får det väl för f*n vara!
• en militant tant styrde sin gubbe mot rätt diskmedel. Gubben var ovillig.
• en jättesöt liten tjej kånkade och bar en skittung varukorg.
• två ganska unga kvinnor gled omkring i var sin fotsid dräkt. Den ena (dräkten, alltså!) var bajsbrun, den andra zebrarandig. Det såg ut som om de var på väg till ett cocktailparty och inte inne på Tokerian för att köpa falukorv.
• en skum figur, helt klädd i tjockis-svart, gled runt längs hyllorna och spred iskyla, en riktig Mårran. Figur var iklädd en tank-top som var alldeles för kort vilket innebar att en stinn buk, totalt onådd av en endaste solstråle, tittade fram över shortslinningen. Och ur shortsen stack ett par blåvita ben med långa, mörka hårstrån ut. Huvva! säger jag bara. Jag blev riktigt rädd!

Minus strumporna idag, dårå!

 

• en gigantisk mansperson hade uppenbarliga problem att få byxorna att stanna uppe – trots både hängslen och livrem.

Ja men se där! Det var ju en riktigt rolig stund! Roligast hade jag åt Mårran-figuren, som jag såg spegelbilden av i ett av skyltfönstren. Det var ju jag, liksom…

Read Full Post »

En promenad för oss själva

Efter all paketöppning, allt drickande och allt ätande gick vi ut för att strosa runt lite medan det var ljust i Gamla Stan. Vi tittade i skyltfönster och i en del affärer. Men den här affären var stängd – på grund av förkylning…

Stängt på grund av förkylning. Vad mannen till höger i bild har med saken att göra vet jag inte. Han kanske befann sig på fel plats vid fel tillfälle och blev förkyld – eller smittade butiksägaren? Vad vet jag?

                                                                                                                                                         En del lustiga skyltfönster såg vi. Var apan eller stolen till salu, månn tro???

Apan eller stolen, det är frågan…

                                                                                                                                                            Vi var visst inte lika välkomna överallt. Fast stavningen var det lite si och så med…

Tja, vad ska man säga? En kurs i rättstavning kanske vore nåt för denne klottrare…

                                                                                                                                                         Många är gränderna i Gamla Stan, men ingen är smalare än Mårten Trotzigs! Den är som bredast 90 centimeter. Men den är ÄNNU smalare uppåt husväggarna…

Smalaste gränden i Gamla Stan!

                                                                                                                                                                   Nej vi blev alldeles yra i våra små bollar så vi gick tillbaka till hotellet och drack lite mer ”bubbelvatten”!

Skål!

Read Full Post »

Kulturnatt gjorde mig kulturellt matt

Det blev alldeles perfekt väder för en tur in til stan och årets Kulturnatt! Det hade regnat lite på dan, så jag var lite orolig att det skulle ösa ner till kvällen. Så blev det inte!

Vi tog bussen in vid 17.30-tiden. Det funkar ju liksom inte med parkering en sån här kväll. Både Anna och jag var jättetrötta – Anna hade inte sovit så mycket i natt och dessutom jobbat klockan 7 – 16, jag var bara i mitt vanliga skick av matthet. (Jag överväger starkt att öka medicindosen, men jag tvekar på grund av illamåendet.) Som vanligt var vi lite yra, men vi vimsade ner till Galleri London för att se en fotoutställning med bilder av Jonas Linell. Mycket läckra såna! Det kändes lite dumt att fota foton, så jag försökte i stället fota en text och några bilder från Galleri London. Galleriet var nämligen offentlig toalett på Fyristorg i ett tidigare liv, faktiskt när jag flyttade till stan 1982!.. Och jag kan meddela att det fortfarande luktar… offentlig toalett där… (När man ser min bild nedan förstår man att det bara är såna som Jonas Linell och inte jag som får ställa ut bilder…)

Förargelsens hus – den underjordiska toaletten ”London” byggdes på Fyristorg under 1920-talet. Toaletten kallades London i folkmun för att man associerade till Londons tunnelbanesystem.

                                                                                                                                                       Sen insåg Anna att blodsockernivån var låg och hon bjöd på kycklingcurry med ris från ett thaigatukök. Vi intog vår måltid först ståendes eftersom alla andra hade snott alla sittplatser, men snart fick vi också slå ner våra owövar. Vi hade för övrigt inga käppar i dem, så det gick bra att sitta.

Först fick vi stå och äta, men sen fick vi sitta.

                                                                                                                                                              Efter maten blev jag nödd och tvungen att söka upp en toalett och eftersom London numera är Galleri London gick det ju inte så bra att kissa där. Vi traskade till närbelägna Upplandsmuseet där jag stod i toakö medan Anna snokade lite. På väg ut genom grindarna försökte jag fånga ängeln på Domkyrkans tak, men man ser den knappt på min bild…

Den är omöjlig att fånga på en bra bild, ängeln!

                                                                                                                                                       Uppåt S:t Eriks torg var en del bodar öppna. Där pysslades och sysslades det med slöjd av olika slag, bland annat riddarsömnad. Ja alltså, man sömmade inte riddare utan kläder och accessoarer till desamma. Det luktade inte gott i bodarna. Det luktade… otvättade riddare, tror jag. Och så var det nån bod med växter och örter och en kudde av vide och UJ! ETT BRUNÖGA!

Ett brunöga mitt bland videkuddar och annat slöjdaktigt.

                                                                                                                                                           När skrämselhickan upphört strosade vi bort till Studentbokhandeln. Förra året gjorde Anna ett fynd där i form av en bok om kiss, tror jag. Den här gången hade vi ingen sån tur och när en mässingskvartett började blåsa ut blåste vi också ut – genom dörren. Jag var skapligt trött, men stod fortfarande på benen! Färden gick till gågatan där vi kikade på bokborden och äntligen hittade Anna nåt som hon köpte.

En Kulturnatt utan godisinköp går ju inte. Vi traskade neråt Fyristorg igen och inhandlade choklad med jordnötter och var sin kompakt kokosboll. Just nu mår jag illa av blotta tanken på choklad, men jag ska baske mig smaka en bit senare i kväll bara för att. På väg till bussen stannade vi också och köpte remmar. Jag har ätit en halv kolarem och det räcker bra.

Men innan dess passerade vi ett skyltfönster som aviserade BRUD-REA! Det lät ju spännande, så Anna stannade och tittade in.

BRUD-REA! Men vad kostar tjejerna egentligen??? Inga priser…

                                                                                                                                                             Men IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII! En spindel!

Something old, something new, something borrowed, something blue… But definately NOT… a spider. A very DEAD spider…

                                                                                                                                                            I slutet på gågatan träffade vi Annas kompis M och hennes familj. De satt och pustade ut på en bänk och planlade resten av kvällens aktiviteter. Själva hade Anna och jag tankar på att se Waldorfskolans eldshow i Botaniska trädgården – nåt som ska vara nåt alldeles fantastiskt! – liksom att traska runt på spökvandring på i Vasaborgen på Slottet, men som de spöken vi är åkte vi hem, slängde upp benen och tog var sitt glas mineralvatten med citron.

Jag är mycket trött och matt, men alla tänder är hela och jag har inte spytt. Spik nykter är jag också, men vit har jag varit i flera veckor nu. Det känns som om kroppen tackar för det!

Read Full Post »

Fredagen den 13, del två

Nu har vi varit ute på vift hela dan, så vi har ont i fötter och ben båda två.

Efter den stadiga frukosten tog vi t-banan till Globen.

Vi skulle alltså åka i en av de två glaskulorna på utsidan av Globen…

                                                                                                                                        Biljetterna kostade 130 pix och det fanns egentligen inget skäl till att förbeställa biljetterna. Visserligen fick vi vänta lite mer än en timma, men då blev det en tur in i shoppingcentrumet samt lite vykortsskrivning efter att ha intagit en kladdig glass.

Jag var INTE imponerad av Ben & Jerry-glassen. Den smälte för fort och det var en massa jobbiga bitar i den.

                                                                                                                                                Vi satt utanför och sultade på våra glassar. Till sist gav jag upp med min.

Globen är en fascinerande byggnad. Vi skulle alltså strax glida uppför den…

                                                                                                                                               Det passerade ett plan ovanför, det såg väldigt litet ut…

Åka uppför… Nästan till himlen…

                                                                                                                                                    Först fick vi glo på en informationsfilm på sju minuter. Vi irriterade oss enormt på två ungar som babblade hela tiden. Pojken hade dessutom samma basröst och sjuka humor som sin medföljande farmor. Det hjälpte inte.

Inne i gondolen var det stekhett.

                                                                                                                                                Så bar det av uppåt, dock i långsam fart.

Här är vi på väg upp.

                                                                                                                                               Utsikten var enorm och vi hade tur med vädret så vi kunde se bra.

Häftig utsikt där uppe!

                                                                                                                                                 Men sen skulle vi ner igen och det tyckte somliga var läskigare…

Rakt ner skulle vi igen…

                                                                                                                                                    Vi överlevde färden och tog sen åter t-banan, denna gång till Slusken*. Vi promenerade längs vattnet för där fläktade det. Patricia låg emellertid tyst och svart vid kajen,

Patricia låg bara svart och tyst vid kaj.

                                                                                                                                                När vi närmade oss Birka Cruises såg vi att vi sannerligen hade tur med vädret… Idag visade termometern på 32 grader…

Vi hade i alla fall tur med vädret…

                                                                                                                                                Vårt mål var Fotografiska museet, där vi bland annat såg bilder av Lennart Nilsson och Annie Leibovitz. Det var sannerligen urhäftiga bilder…

Den här häftiga bilden av Baryshnikov såg vi bland annat.

                                                                                                                                            Utanför museet låg det ett huvud och skräpade, det såg Anna direkt. Själv tyckte jag att det såg ut som nåt annat.

Ett huvud som vilar på ena kinden eller vad tycker du att ser ut som?

                                                                                                                                              Efter museibesöket var vi varma och törstiga. Belöningen blev var sin Mariestad på Blå dörren.

 
Mariestad och jordnötter var inte helt fel efter att ha svettats ut såväl vätska som salt.

                                                                                                                                                   Anna tog potatisklyftor med vitlökssås. Eller tzatziki, somvi säger i Uppsala…

Mums i värmen!

                                                                                                                                                Därpå traskade vi Götgatan ”hemåt”. Det är alltid kul – och framför allt gratis – att studera folk. Den här frisyren tyckte vi var… intressant…

Skägget bildade en likadan tofs på karlns framsida.

                                                                                                                                                     Allt som man skyltade med var inte snyggt…

Gröna shorts och en vit topp med påsydda rosor var inte snyggt.

                                                                                                                                                Vi såg några roliga kuddar i en affär som påminde mig om några jag känner.

Två roliga kuddar.

                                                                                                                                                   I ett skyltfönster såg vi härliga kräftor. De var inte bara svenska, de var östgötska!!!

Hemkokta östgötska kräftor…

                                                                                                                                              Jag shoppade endast en bok till mig själv idag. Det blev Mons Kallentofts senaste, Vårlik. Måste ju ha nåt spännande att läsa framöver… Och Mons är ju för övrigt östgöte ursprungligen!

Köpte boken på en riktig bok- och pappershandel!

                                                                                                                                                      Nu blir det en liten siesta och benen ska vilas. Jag har smort in mitt onda elände med såväl gel som salva och hoppas att det håller för en tur ut i afton på jakt efter föda.

                                                                                                                                            *Slusken = Slussen

Read Full Post »