Urkigt, ändrade planer och… måsten…

Ett risigt inlägg.

---

 

Paket med grönt snöre måste överlämnas till en blivande 21-åring i morgon om jag inte är helt utslagen.

Nä, jag har ingen lust att känna att jag inte är flexibel. Planerna för helgen är ändrade och jag får lägga om mina planer. Det blir 21-årsmiddag för yngsta bonusdottern hemma hos Fästmön i morgon kväll i stället för hos hennes pappa på söndag kväll. Det passar bättre för alla inblandade, även för mig. Om det blir nåt för min del, vill säga. Jag känner mig ganska urkig. Den här infektionen jag har kämpat emot kanske slår igenom nu bara för att jag känner mig så trött. Dessutom var huvudredaktören dunderförkyld och vi satt ganska mycket bredvid varandra på jobbet…

I vart fall måste jag försöka komma iväg i morgon till Stormarknaden och göra några ärenden som jag inte hann med förra lördagen på grund av all sandjakt – och brist på ork då också – och så måste jag handla maten jag ska äta hos Anna eftersom jag är matkrånglig (mitt ordval) och min mat kanske inte finns att handla i Förorten.

Men innan dess måste jag också bädda rent och tvätta en maskin. Det kan jag göra medan jag tar det lugnt på förmiddagen. (Jag kopplar av, jag kopplar av, jag kopplar av…) Städa badrummet och duschrummet/toan kan jag göra på söndag. Jag måste verkligen bädda rent och städa. Bara måste. Sjuk får jag däremot inte bli, för jag måste jobba, har inte råd att vara hemma och inte heller lust att höra på somligas brutaljoller och hushållsmaskiner. Men innan jag åker till Förorten måste jag hinna ringa mamma i morgon, för det lovade jag henne.

Och vad i himlens (!) namn är det KD har hittat på nu? Inte för att jag är förvånad över att partiet tycks bli kompis med ett annat parti med ordet ”demokraterna” på slutet, men ändå… Kanske är det straffet för att Lejonet vägrade släppa in V..? Vad vet jag, vad vet jag? Surt och irriterande.

Eh… vart tog det goda humöret vägen??? Det är väl infektionen som har ätit upp det. Jag muntrar upp mig med lite kissåbajshumor! Idag läste jag hos Illustrerad vetenskap om… en fisdetektor. Det är en liten grej som man fäster i byxlinningen. Den sniffar sig igenom 0,5 liter tarmluft varje dag och kan varna detektorbäraren via bluetooth och en app för vad h*n bör undvika att äta så att det inte kommer gaser från personaling… där bak… Nu är detta fortfarande på utvecklingsstadiet, men… Jag kan inte låta bli att undra hur nödvändigt det är, egentligen, med en fisdetektor… Vore det inte bättre att forskarna hittade nån lindring av förkylningssymtom..? Urrrrk…

Luktar Bajs prutt, tro?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En Soffpotatis Bekännelser

Ett inlägg som lika gärna skulle kunna ha haft rubriken Ett Fettos Bekännelser. 

Ja. Jag är tjock. Nej, inte tjock. Fet! Jag har lagt på mig som tusan, typ 30 kilo sen jag slutade röka för nio år och sex dar sen. Efter operationen i december förra året, när jag blev av med ett gäng (en trio?) tumörer, tappade jag tio kilo. Dessa har jag ätit upp. Med råge…

Jag gillar att vara hemma och sitta vid datorn eller soffpotäta i min älsklingsfåtölj. Gärna med nåt tilltugg. Det ger ett visst… resultat som gör att jag kan benämnas… omfångsrik.

Fästmön fotade min bak en gång vid en julgransplundring för några år sen. Redan här borde jag ha påbörjat en diet – kolla in magen som hänger över byxlinningen!

Idag behövde vi handla lite till kvällens middag och morgondagens frukost. Och jag behövde gå och lämna lite papper till en brevlåda. Vi tog oss helt enkelt ut på en promenad som blev något längre än Den Långa Vägen till Tokerian. Och till Arge Kaj. Där såg jag en skitsnygg orange jacka som jag kan gå och drömma om. En sån jacka finns nämligen inte i flodhäststorlek.

Orange jacka som jag kan gå och drömma om.

Det som möjligen skulle kunna gå att kombinera med min kropp är denna:

Ögonmask med djurögon kanske funkar för flodhästar?

Jag trodde – TRODDE! – att jag skulle komma i en tjockis-svart tischa och lät den följa med hem. Om jag tar på mig den ser det inte klokt ut. Magen är större än en flodhästs. Så tischan går till Den Smala Särbon alternativt hamnar i skåpet ifall att… Ja, ifall att jag går ner i vikt. (Troligt, Tjabo!..)

Tjockis-svart t-shirt som inte var tillräckligt stor för Tjockis-Tofflan.

Nej, i stället för att försöka klämma mig i för små storlekar får jag i fortsättningen nöja mig med att titta på SAKER hos Kaj. Att gå ner i vikt med bättre kost och motion är inget alternativ, alltså. Nej, jag får skratta (hur många kalorier förlorar man på ett asgarv?) åt att Kaj sålde kuddar med norska flaggan på – till extrapris!!! Det fanns liksom kuddar med andra länders flaggor på också, men bara den norska hade en röd lapp.

Norsk kudde med röd lapp (extrapris).

I kväll blir vi hemma. Anna har åter erbjudit sig att laga middag – lasagne med kycklingfärs (hon sjunger just nu i köket, nåt jag bara skulle göra om jag vore full). Hon vill väl vara på den säkra sidan och kunna äta sig mätt idag. I morgon och ytterligare två dar framåt ska hon ju jobba.

Chipsen, M&M-karamellerna och en påse bilar som jag köpte igår är slut. Vilken tur att det var extrapris på prästostbågar på Tokerian idag! (Jag har börjat ljuga så förskräckligt…) Så jag får väl hålla tillgodo med nåt från det här fatet. Stackare jag…

Ett fruktfat laddat med nyinköpta bananer och svenska, väldoftande äpplen.

Nåja, nu hittade jag en starköl i kylen och så har jag öppnat en flaska Copertino (2005). Anna gör lasagne för fyra pers. Och ja. Det existerar verkligen en påse prästostbågar i skåpet, tillsammans med den gigantiska Tobleronen jag köpte häromdan… Perfekt för en fredagskväll hemma!..

 

Livet är kort. Jag förkortar mitt med varje fel grej jag äter och dricker. Jag vet.

Read Full Post »