Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘buller och bång’

Ett hemfarande inlägg.


 

Precis som korven har alla roliga saker två ändar. Och en är slutet. Igår var det söndag och redan dags att lämna Stockholm Pride 2014 och Kungliga Hufvudstaden. Jag bokade sms-biljetter hem, men ett litet missförstånd gjorde att vi fick vänta nästan en timme på tåget. Ingen av oss var road. Det var varmt, kaffet var gott men också varmt, rökare tycktes dras till oss trots att vi satt i rökfri zon på perrongen etc. Jag börjar undra om en del svenska rökare plötsligt blir analfabeter och får svårt att förstå såväl svensk text som tydliga piktogram.

Fast som med det mesta kan vi skratta åt eländet. Till och med det faktum att Fästmön, som var minst varm och svettig, hamnade på den sida om fönstret där det blåste mest. Och att min Ramlösa citrus exploderade över mig, golvet och en hund. Jag satt inklämd i ett hörn med hunden och dess matte och husse på andra sidan. Framåt Uppsala trodde jag att min blåsa skulle sprängas. Det gjorde den inte. Vi hann hem i tid – och det var inte tack vare UL utan Uppsala Taxi!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Anna Ginger Joe och tapas på Maestro

Anna, Ginger Joe och tapas på Maestro. En och annan geting var där också.

Hemma i New Village var lägenheten skapligt varm. Vi fräschade till oss, jag packade upp och ringde mamma. Sen tog vi en promenad bort till Maestro för att få nåt svalkande att dricka och nåt gott att äta. För – tro det eller ej! – vi hade pengar kvar efter vår lilla semestertripp!

Banana split

En splittad Banana split.

Vi hade tur och fick den trevliga, duktiga och framför allt normala serveringstjejen. Tack och lov slapp vi killen som vi inte förstår och som inte förstår oss (Jag bad en gång om en servett, han ville ge mig en filt. Han är svensk. Jag också.) Då blev Tofflan glad(are).

Anna var bara varm. Getingarna var för jäkliga och jag dödade en i vredesmod. En del gäster pratade bara med andra gäster och inte sitt sällskap. Anna och jag pratade bara med varandra. Vi rundade av med att dela på en Banana split. Det blev alltså en splittad Banana split. Dubbelt roligt. Eller inte.

Hemkomna la vi oss under takfläkten. För på balkongen kunde vi inte sitta eftersom grannarna grillade och rökte vattenpipOR. Jag var ut på ballen* och bad grannens gäst att vara vänlig att flytta på grillen så att den inte stod precis så att röken ringlade in i mitt vardagsrum. Det gjorde gästen. Men för mig känns det väldigt irriterande att jag måste säga till VARJE GÅNG det grillas. Det verkar som om alla med uteplatser sov på fysiklektionerna – eller skolkade. Rök stiger nämligen uppåt! Att vattenpiporna avgav rök förstår de uppenbarligen inte. Och jag orkade inte upplysa dem om det. Det fick lov att stinka lite parfym i mitt vardagsrum.

Vi glodde på en film på TV. Jag stängde fönstren i smårummen medan det grillades, men det gick inte att stänga balkongdörren helt, då hade vi kvävts. Och eftersom grannarna partajade denna söndagskväll fram till halv två-tiden (det ska vara tyst klockan 23) tänker jag inte vara tyst (!) utan faktiskt klaga hos bostadsrättsföreningens styrelse. Speciellt som uteplatsen städades av med buller och bång (porslin och flaskor skramlades in och möbler sköts på trädäcket) mellan halv två och två i natt. Det är INTE OK! Särskilt som det inte är första gången det partajas, grillas och röks kvällen och natten före en vardag.

Som grädde på moset har jag bara hittat ett enda jobb idag att söka. Och så har jag svarat på en enkät från Clarion Hotel. Jag var väldigt rak med vad jag tyckte om personalen i lobbybaren. Jag vill varna ALLA från att gå dit: personalen är sarkastisk och oförskämd mot sina gäster. Jag rekommenderade Clarion Hotel att byta ut sin barpersonal. Men annars trivs vi hur bra som helst på hotellet och längtar redan till nästa gång vi åker dit.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett firande inlägg.


 

Smileyballonger

Glada och gula ballonger ska det vara när man fyller år!

För tolv år sen om lite mer än 24 timmar kom familjens minsting till världen. Och så liten är han inte längre, han fyller tolv år i morgon. Elias, hans syskon, föräldrar och jag firade killen en dag i förväg.

Fästmön och jag åkte och handlade lite gott till kaffet samt mat först. Vi körde så hårt med pantmaskinen att den stannade två gånger. På ICA Solen var det annars sig likt, förutom att alla kunder – utom Anna och jag, förstås – såsade och stod i vägen. Vi flög fram som två hindar. (Nåja…)

Det hade varnats för kraftigt regn och åska, så jag ringde mamma en snabbis innan firande startade. Mest för att berätta att jag just fått ett samtal från ett företag här i Uppsala med en inbjudan till intervju på onsdag i nästa vecka! Nu har jag alltså två intervjuer på gång. Snacka om att det är boost för självförtroendet! I övrigt boostade inte vädret så mycket. Det blixtrade, åskade och regnade en stund, några lampor blinkade och sen var det inte mer med det.

Maten dukades fram när de två arbetarna hade anlänt. Ljudnivån var hög och mina trumhinnor dallrade rejält. Men idag var det mest mysigt – och en träning inför alla ljud och folkmassor vi lär träffa på i morgon och några dar framöver… Det var också roligt att vi för en gångs skull var allihopa – även om Kronprinsen höll sig på sitt rum mest. Frida, till exempel, hade jag inte träffat sen före påsk. Jag ser en lite annorlunda tjej nu, med rejält med nässkinn och en förmåga att ta tag i saker – med några goda råd på vägen. En utveckling åt ett bra håll, vilket glädjer mig.

En som inte utvecklas åt nåt bra håll vad gäller sin fotokonst är dock barnens mamma. Hon lyckas alltid ta så smickrande bilder på mig. Vad sägs om detta fina foto där man ser magen sticka fram och dubbelhakorna korva sig på mitt bröst?

 Min mage sticker fram o dubbelhakor

Magen sticker fram och dubbelhakorna korvar sig. Anna tog bilden, förstås.

 

Jag kontrade med denna bild. När man tittar på den får man känslan av att mästerfotografen tycker att gult är sniggt och inte alls vill se sin älskades ansikte…

Anna blåser ballong

Anna åker på en blåsning.

 

Elias öppnar paket

Mystiska kort.

Mellan maten och fikat ville den blivande tolvåringen ha ett par paket. Han fick ett mjukt av mig, som inte var så roligt (en handduk med hans namn på) samt en mystisk present från mamma, pappa och Linn: en spelkonsoll med spel. Tyvärr levereras inte paketet förrän en bit in i augusti, vilket var lite surt. Men Linn hade gjort så fina kort och jag tror att grabben blev riktigt glad att ha nåt att se fram emot lite senare – och då inte bara skolstarten… (^== Ironi!) Sen råkar jag veta att det finns paket kvar för firande i morgon bitti (i alla fall ytterligare tre från mig och några från Anna och Frida). Pappa har visst nåt i bakfickan också som Elias får i morgon kväll när han anländer för att vara där medan mamma och jag prajdar oss.

Att få med hela familjen på en och samma bild är en omöjlighet. Men jag lyckades i alla fall fånga syskona O. Och det är ovanligt! Fast vad de gör för konstiga miner alla tre det vete 17… I normala fall är de nämligen rätt söta.

Linn Elias Frida

Syskona O: Linn, Elias och Frida.


Födelsedagsbarnet ville ha tårtan
på sin riktiga födelsedag. Det är ju bra, för då får mormor et consortes nåt gott till kaffet i morgon. I stället hade han beställt Banana split. Vi åt och glufsade i oss av glass, grädde, maräng, banan och chokladsås att vi helt glömde bort de hembakta kakorna… Men vissa av oss ligger visst bra till hos Anna, så vi fick med oss en kakpåse hem. Och dessa kakor har jag smällt i mig medan jag har skrivit det här inlägget.

Min älskade Anna

Min älskade Anna.


I bilen hem 
fick jag inte bara med mig en kakpåse och en resväska utan även Linn som skulle sova i stan. Och så fick jag ett alldeles underbart vackert blått hjärta i glas av min älskade. Det har jag placerat på fönsterbrädan i mitt blåa sovrum.

Blått hjärta

Ett underbart vackert blått glashjärta.


Jag har lämnat min nyckel hos Lucille. 
Hon försökte fresta mig med lite vin, men jag föreslog nån kväll nästa vecka, efter onsdagen. Vem vet, jag kanske har nåt att fira då??? Tågbiljett är beställd, väskan är uppackad och packad igen. Jag undrar vad mer jag har glömt..?

Nu hoppas jag att Elias får en fin födelsedag i morgon också – på sin riktiga dag! Jag är säker på att mormor har nåt spännande med sig och att pappa hittar på nåt kul på kvällen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att inte vara fullkomlig.


Den här dagen började
med buller och bång när jag kom till jobbet. Jag hade gjort en finfin nyhetsplanering och allt material las ut i tid. Men sen dök en användare upp med en urknivig fråga. Jag hade ingen lösning, kände mig trängd och både visade och sa att jag inte har kunskaperna. Efteråt fick jag lite coachning av kollegan KS. Tydlig, skarp och rak, men bra. Det gör ont att inse att jag gärna vill dra fram Den Lilla med dålig självkänsla. Jag blev uppmanad att ta på pokerfejset och utlova åtgärd. Och att ta hjälp därefter om ingen lösning fanns i nån manual.

Det är så oerhört lätt för mig att ta på mig skulden, att skuldbelägga mig själv. Att erkänna min ofullkomlighet. Jag inser att jag har mycket att jobba med, för jag måste vända detta och inte visa hur rädd och liten jag känner mig. Det finns för det mesta hjälp att få. Och det fanns det även idag! Dessutom var ju coachningen i sig värd ett arvode, egentligen… Min kollega sa

Du får aldrig bli offer!

Det är ett ord jag hatar! Offer, alltså! Fästmön och jag brukar skoja om det ibland när vi antar våra alter egon Offret och Martyren. Men faktum är att dessa karaktärer är en del av min person, helt klart. Det behövs verkligen att nån står framför mig och säger det till mig, dock, för jag ser det inte själv. Nån som också coachar mig till att tänka och handla icke-offrigt och icke-martyrigt. Jag trodde att jag hade kommit sån lång väg med mig själv, men det hade jag inte… Bara att ta nya tag och jobba på med jaget!

Så småningom kom både jag och ärendet på fötter igen. All’s well that ends well. Ifall du ville veta.

Under dagen hade jag ett bra impromptumöte med mitt fackombud. Det är en kvinna som verkligen brinner för sitt arbete. Jag tackade för det och framförde att hon skulle ta till sig att jag aldrig tidigare träffat på nån som jobbar lika bra som hon i sin roll som ombud för Vision. Mer ofta har jag sett ointresserade, slöa och oengagerade ombud. P är verkligen ett riktigt guldombud!

Vidare fick jag en riktigt god nyhet, en nyhet som jag måste hålla hemlig ytterligare ett tag. Det har inget med mig att göra, eller jo… Ytterst lite. Det handlar om en person på mitt jobb som har gjort nåt riktigt bra och ska belönas för det på ett häftigt sätt. Jag blir så glad, ända in i själen!

Det blev andra bullar idag.

Det blev andra bullar idag.

Snälle C hade varit och inhandlat semlor till några av oss. Den omtänksamme mannen hade uppfattat att jag inte gillar semlor, så han hade köpt en kanelbulle till mig. Den tog jag som lite belöning och plåster på egot när jag intog eftermiddagskaffe ihop med lokalblaskan. Blaskan, som faktiskt idag hade en artikel om min nästanbror, nygiftingen.

Det ösregnade när jag åkte hem. Till min glädje upptäckte jag nya namn på en postbox. Jag har betalat ett par räkningar, bland annat för bilbesiktning längre fram i vår. Känner mig ledsen och låg, men det är bara att bita ihop och inte bli nåt offer, som sagt.

I kväll är det Antikrundan och jag ska värdera – från bästefåtöljen. Vad gör DU i afton??? Skriv gärna några rader och berätta om din kväll. 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en städdag och lite annat.


Idag har det varit lite av en innedag,
så gott som. Dagen inleddes med mulet väder- och med buller och bång. Framåt förmiddagen började jag städa åt mamma. Eller städa och städa, jag dammsög och torkade golv. Mamma hade avbokat sin städtjej i veckan. Jag tyckte att hon kunde spara de där hundralapparna, så gjorde jag det gratis.

Var nere i källaren igen. Mamma ville att jag skulle leta efter en ljuslykta. Hon hade tre stycken i huset – en i trä, en röd och en gammal svart. Inte en enda av dem fanns kvar! Nåja, det var ju nödvändigt att rensa inför flytten. Jag fick en resväska på hjul, som bara har stått där nere till ingen nytta. Mamma använder pappas, så jag fick hennes mörkblåa. Kanon ifall man vill packa för lite längre tid än bara en helg.

När städningen var klar stack jag iväg för att handla. Jag krockade inte. På vägen till ICA Maxi svängde jag upp till kyrkogården för att kolla läget. Buketten från häromdan var fortfarande fin, men jag ska ändå åka upp med fräscha blommor i morgon. Likaså blir det en blomma till mammakusinen B:s föräldrar.

Mamma var hos frissan i eftermiddags och då passade jag på att läsa ut en bok. Det har gått lite halvtrögt med läsningen, det är ett sånt pratande här hela tiden. Min nya bok på gång är en deckare av en ny bekantskap, Kristina Appelqvist.

Till kvällen serverades kycklingspett med diverse röror. Blev alldeles lagom mätt på det och ett par glas vin. Vi har tvättat en maskin. Mamma har en sån fin tvättmaskin! Den inte bara tvättar, den torkar också. Men tvätten ska packas ner, också, inför min hemfärd på söndag. Sagt och gjort, det mesta ligger nu i min ”nya” resväska. Det sista tar jag i morgon.

Mamma har tittat på Skärgårdsdoktorn från jag vet inte när (1990-talet?) och hon har levt sig in i handlingen så jag blev både rädd och full i skratt. Jag har suttit bredvid med datorn och Ajfånen och skrivit och spelat.

Vi tog en kvällspromenad bort till bron. Här uppe mellan husen blåste det, men tänk, nere vid sjön var det alldeles vindstilla och lugnt. Det hördes bara musik från nåt evenemang i hamnen.

I morgon är det min sista dag här. Vi ska åka och handla och upp till kyrkogården igen. Och så hoppas jag att vännen FEM hör av sig så vi hinner ses en snabbis i alla fall.

Här är några bilder från fredagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag och dags för SvT1 att fortsätta sin Arne Dahl-serie. I kväll visades det första av två avsnitt med titeln Arne Dahl: Upp till toppen av berget. Frågan är om dessa två nya avsnitt, vart och ett långfilmslångt som sist, är bättre än Arne Dahl: Ont blod.

Några ur A-gruppen beskådar en utbränd bil Holland.


Det här avsnittet börjar med
buller och bång, kan man säga. Vi får se en holländsk man som lär sin son att cykla. Mannens filmer det hela. Samtidigt ser vi en svensk familj på bilsemester – i Holland. Bilen närmar sig pappan och pojken och min första tanke är att barnet blir påkört. Så blir det emellertid inte – i stället smäller en bomb av – i bilen. Fallet hamnar hos A-gruppen, bland annat därför att mannen visar sig vara polis. Han hade dessutom infiltrerat en mästerkocks restaurang för att kolla om där förekom knarkhandel.

I bakgrunden sker som vanligt en del med poliserna privat – en har förlorat sin käraste, en har fått en dotter, en jobbar med barnpornografi, en träffar en ny tjej – och så vidare. Som vanligt en del pökande, vilket enbart gör pryda mig generad.

Jag tycker att Upp till toppen känns mer lovande än Ont blod! Den har lite mer fart, den känns mer realistisk och så är Magnus Samuelsson tack och lov lite nedtonad eftersom han ju jobbar med annat. Detta första avsnitt får därför ett högre Toffelbetyg!


Livet är kort.

Read Full Post »