Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘smått och gott’

Ett loppisinlägg med en snuskig twist.


 

Varning för snuskig litteratur och annat!!! (Fast först kommer det rumsrena.)


Idag är Fästmön ledig
och vi skulle åka in på tre ärenden till stan. Mitt primära var att inhandla underkläder. Gjorde jag det, tror du? Nej. Jag kom hem med en sån här för tio kronor, inköpt på Myrorna där det är halva priset på alla böcker till och med söndag (fast på söndag har just Myrorna i centrala Uppsala stängt):

Jag skulle vara din hund

Bokreafynd på Myrorna. Inte ett spår av underkläder på bilden.


Ett annat ärende 
var att hälsa på äldste bonussonen. Det gjorde vi. Vi botaniserade också, som sagt, i hans välskötta bokavdelning i källaren på Myrorna, men tittade även på andra saker på entréplanet. Vi passerade Röda rummet först. Ja passera är ju fel ord. Vi gick in och glodde, bland annat för att skyltfönstret skvallrade om Maria Lang-fest. En titt in hos Helping Hand, bredvid Myrorna, blev det också. Där fanns en del smått och gott, bland annat veckotidningar om människosmuggling.

Dags att fika blev det sen. Anna var söt och bjöd på nåt sött. Själv tog hon räkmacka – minus brödet. Duktig som håller sig till det hon ska äta!

Innan vi trängdes på bussen hem köpte jag kyckling till middag. Jag trodde att det fanns i frysen och köpte ingen igår när vi storhandlade. Busskortet fylldes på med en hundring innan vi tuffade till New Village igen. Jag är helt slut efter sorlet på Kafferummet Storken

Här kommer först några rumrena bilder från dagens utflykt:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen kommer vi då till sånt som roar mig, det vill säga snusk! Och kom ihåg att jag varnade dig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Det är torsdag och då presenterar jag alltid den Tofflianska veckans höjdpunkter (ordning) och dalar (kaos). Fast den här gången är det ju inte bara jag som är påverkad av dumheterna i Stockholm utan hela landet. Kaos var ordet…

Ordning


Kaos

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en lördag med fokus på kräftor.


 

Kräftor hör augusti till! Fast jag kan äta kräftor när som helst, egentligen. Igår var det emellertid bestämt att vi skulle ha kräftskiva, Fästmön och jag. Jag hade hoppats att vi skulle kunna hålla till på ballen* och det kunde vi. Lycka! Vi satt på ballen nästan hela dan, till och med. Det var skönt att ta det lugnt, prata, läsa, äta nåt lätt på dan, sörpla och suuuga på kvällen.

Jag slog en signal till mamma innan vi traskade över till Tokerian. Det var en varm dag igår igen, men luften har blivit bättre. Jag har lyckats få ner temperaturen i lägenheten till en dräglig nivå. I natt regnade det och det gjorde förstås sitt till. Sen var Anna smartare än jag och fällde persiennernas lameller åt rätt håll förra måndagen – så att de stänger ute solstrålarna i stället för att släppa in dem… Därför hade det varit möjligt att ha kräftskiva i köket – om vi på kvällen hade helöppnat de två mindre köksfönstren. Nu blev det inte nödvändigt.

På eftermiddagen plockade vi ihop var sin sallad på Tokerian. Var sitt kanelwienerbröd följde också med hem i påsen. Det var underbart gott! Jag köpte mycket melon och annan frukt i min sallad. Kaffe och det söta, kladdiga wienerbrödet till dessert var perfekt.

Det fanns ostpaj till kräftskivan, men eftersom vi intog lunch så sent (15.30-tiden) bestämde vi oss för att nöja oss med kräftor, bröd, smör och ost. Och naturligtvis öl och Östgöta sädes. Jag hade köpt nya servetter med tolv snapsvisor på. Vi sjöng (tyst) en till varje snaps. Fast naturligtvis tog vi inte tolv snapsar, utan sex. Anna bet av några av sina, dessutom.

Jag gick ut med skalen till soprummet efter skivan och Anna diskade. Vi satt inte uppe så sent. Värmen på ballen gör en ganska trött, säkert alkoholen också. Idag vaknade vi i lagom tid med kräftluktande fingrar. Vi funderar på nån sorts utflykt, vi har ju paj vi kan packa ner till picknick.

Här kommer några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sprattlande inlägg.


 

Även om vi ska bort i kväll måste vi ju fixa godis. Det är ju trots allt lördag. Det var inget att fundera nån längre stund över utan vi stegade iväg mot TokerianFästmön lättklädd i tischa och shorts, jag tungklädd i tjockis-svart tischa, en bandero runt halsen (Toffelhalsen kan ju bli förkyld!), mörka jeans och luvatröja.

Vi började med att titta in på nyöppnade MM-affären. Där fanns mycket smått och gott. Anna fastnade bland sminket, jag fastnade ingenstans. Smink, hygien, underkläder, sportkläder, badrumsgrejor, köksgrejor, mattor, lakan, kuddar, färg, chips, strumpor, godis och massor av andra prylar trängs nu i lokalerna där Kaj tidigare höll till.

På Tokerian var det som vanligt fullt av buron och vi var värst av dem alla. Vi är riktigt sprattliga, jag tror baske mig att det är nerver inför kvällens föreställning. Man kan rentav tro att vi ska upp på scenen och sprattla med benen tillsammans med Sarah. Men det tror jag inte blir verklighet – vi sprattlar bara på våra lokala affär…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och du… Innan vi sprattlar vidare… Glöm inte att kika in här i morgon, söndag, vid 18-tiden. Då ska du få en närmare titt på..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ombyte, fynd och hutlösa priser.

 

 Fågelbon i träd mot blå himmel

En del fåglar i träden vid floden hade också lämnat sina bon. Kan man kalla detta flerfamiljsboende?

Igår var det min sista semester-dag. På ett tag. Det har ju inte på nåt vis varit nån höjdar-semester. Den hann liksom aldrig börja i måndags innan ryggskottet smällde till förra lördagen. Fästmön har fått promenera till jobbet tidiga morgnar, för då har jag varken kunnat stå eller gå, än mindre kravla mig in i bilen och framföra fordonet. Framåt eftermiddagen/kvällen har ryggen blivit något bättre och jag har i alla fall klarat av att köra bil tisdag, onsdag och torsdag för att hämta vid arbetsdagens slut. Men igår var Anna ledig och jag ville så gärna att vi skulle hitta på nånting. I alla fall ville jag lämnat boet en stund. Sagt och gjort, efter sedvanliga övningar, smörjningar och bokskriverier tog vi bussen in till stan.

Mina mål för dagen var att komma hemifrån och att röra på mig. Ryggen mår bra av att jag går. Men igår mådde ryggen inte alls bra. Det hade satt sig en riktig djävul i den. Jag gick och spände mig på grund av det onda nedtill på vänster sida, numera, så mycket att jag fick ont i hela övre delen av ryggen. Och nej. Smärtan lättar inte av att jag skriver om den, men det är viktigt för mig av andra skäl att sätta ord på mina känslor – även smärta.

Ett annat mål för dagen var att sätta sprätt på ett presentkort om 200 kronor. Detta hade jag fått av facket som tack för att jag hade värvat en kollega. Nu var presentkortet utställt på Coop och där handlar jag av princip aldrig om jag inte måste. Men det gällde även på Akademibokhandeln så dit styrde vi våra steg – efter att vi stannat till vid Röda Rummet, förstås. (Typisk stadstradition för Anna och mig.) Fast där var det två som jobbade (?) som pratade alldeles för högt och för mycket med varandra att jag inte kunde koncentrera mig. Inget blev därför inhandlat till nåt fyndpris där.

ag heter inte Miriam

Den här boken fick följa med hem. Författaren tillhör mitt gäng av nutida svenska favoritförfattare som inte skriver deckare.

Från Akademibokhandeln, som i ett annat liv hette LundQ eller Lundeqvistska bokhandeln, fick i alla fall en bok följa med mig hem. Det var en nyutkommen bok och den var nedsatt så jag fick en hel krona kvar på presentkortet. Den spenderade jag dock på att köpa en fin bok till Anna, en bok som gick för halva bokreapriset, det vill säga nästan ingenting! Riktigt roligt när man kan göra såna fynd!

Anna bjöd sen på glass. Vi hängde mot en vägg – faktiskt ytterväggen till det jag minns som LundeQ! – i vårsolen och bara njöt. Detta trots att en och annan vettskrämd begravningsentreprenör passerade. (Mer om detta kommer i boken jag håller på att skriva färdigt!)

Stol litenAtt sitta var omöjligt att tänka på just då. Jag hade fruktansvärt ont och försökte röra på mig bara för att få smärtan att lossna. När man har så där ont har jag lärt mig att man blir väldigt trött. Men den enda stol jag njöt av vad den här till höger, en miniatyrvariant som såldes för ett kolosspris på en av stadens mer exklusiva inredningsaffärer vid floden.

Tegelfasad ingång till Centralbadet

Centralbadet, fasaden vid entrén.

Vi passerade Centralbadet och jag ångrade att jag inte har tagit upp simningen, trots att jag hade lovat mig själv att unna mig det efter avlägsnandet av familjen Alien. Kanske hade ryggen mått bättre då? Simma och basta, rörelse och värme… Vacker fasad har huset i alla fall. Men varför har man ingen vettig webbplats???

Glada smörgåsburkar

Glada smörgåsburkar till ett precis som dock inte gjorde en presumtiv köpare lika glad.

Vi hamnade på en annan av stans inredningsaffärer. Där hittade vi många roliga saker. Och dyra. Vi såg till exempel våra cornflakesburkar som såldes till ett 60 kronor högre pris än det vi hade betalat för dem. Jag såg en fin bordsklocka i form av böcker. Den skulle jag kunna tänka mig ha i mitt hem. Anna hittade ett hörn med franska plåtburkar. Värt att notera i födelsedagstider!!!  Fnittrig blev man av de glada smörgåsburkarna i plast. Priset på dem var inte lika fnittrigt, så de fick stanna kvar i affären som allt annat.

Det fanns mycket smått och gott att skratta åt i just denna inredningsaffär. Personalen var uppenbarligen inga skyltmakare och sånt kan störa mig enormt. Kan man inte stava ska man be nån annan hjälpa till när det gäller skyltar i en affär, tycker jag. Det är ju inte svårare än att som kort be en lång en lyfta ner en vara som står överst på en hylla.

Chang öl

Svindyr öl.

Vår lilla stadstur avslutades med prisvärd thaibuffé och svindyr öl. Vid det laget hade jag så ont att jag knappt kunde lyfta vänsterbenet och ta mig upp för fem trappsteg till restaurangen. Men sen när jag satte mig, på en stol med hård baksida och fick justera min japanska dunderlapp som hade halkat omkring på ryggen, släppte det onda. Lite grann i alla fall.

Anna

Hon, i vars sällskap jag trivs bäst.

För en stund kunde jag njuta av maten, säll-skapet och att få vara längre än en kilometer från mitt bo. Mest av allt njöt jag av att få tillbringa tiden med Anna.

 

 


Livet är kort.

 

Read Full Post »