Inga verk, bara huvudvärk

Ett verkligt inlägg om mer assistans, obegripligheter i tillvaron och… andra bullar.

---

 

Jag behöver ingen wi-fi-assistans.

Det var väl inte det allra smartaste av mig att starta en uppdatering av min mobil i morse innan jag skulle åka och jobba. iOS 9.1 aviserades redo att installeras och jag tryckte OK. Sen tog det sin lilla tid. Men jag hann! Jag tycker att batteriet till min iPhone 5 börjar ladda ur lite väl snabbt den senaste tiden. Kanske har det att göra med att mobilen börjar bli gammal. Närmaste kollegan på jobbet tipsade mig om att kolla om jag kunde stänga av vissa inställningar. Det har jag gjort, utan att det blev nån större förändring. I morse hann jag läsa på DN om en annan funktion som drar ur batteriet och som känns ganska onödig. Det handlar om wi-fi-assistans. Den kan vara bra för en del, sämre för andra och går ut på att växla från wi-fi till mobilnät om wi-fi-signalen/kontakten med det trådlösa nätverket är svag. Inställningen kom med uppdateringen iOS9 och den är förinställd i på-läge. Så jag har dragit av den nu så får vi se om det gör nån skillnad på batteriladdningen. Klickar du på länken ovan hittar du instruktioner för hur du stänger av funktionen. För övrigt är Apple stämt för funktionen. De som har stämt Apple menar att företaget inte har varnat för att funktionen kan vara kostsam. En liknande funktion finns på Samsungmobiler, för övrigt. Oavsett utgången kan funktionen säkert vara bra för några och inte lika bra för andra. Jag har, som sagt, stängt av den.

Du fattar skissen, va’?

Jag vaknade till en rosa soluppgång i morse, men kunde inte ta några fina bilder – det är för många flerfamiljshus i vägen. Jaa, jag drömmer fortfarande om mitt lilla hus i skogen, fritt från grillande, gullande och nattvättande personer. Trots mobiluppdateringen var jag på jobbet två minuter i åtta. Min kollega har haft lektion med mig både igår eftermiddag en stund och idag kring formgivning av de texter vi granskar. Jag är nog inte så utvecklingsbar som jag trodde mig vara, för jag känner ett stort motstånd inför att lära mig detta. Det är som om jag blev färdig med trycksaksproduktion på 1990-talet. På 2000-talet har jag jobbat mer med webb, intranät och sociala medier. Men, jag biter ihop och förhoppningsvis fastnar nånting. En del kommer jag faktiskt dessutom ihåg, tro det eller ej, för allt har inte ändrats sen 1999 i mjukvaran. Kollegan är mycket tålmodig och snäll, trots att jag vet att h*n har massor att göra för egen del. Det funkar i alla fall att h*n instruerar mig via en trycksak som h*n ändå ska göra, så helt bortkastat är det ju inte. Men långsamt… För att hjälpa mig lite på traven ritade h*n den oerhört tydliga och förklarande illustrationen här till höger. Eh hum jaaa… Du får berätta i en kommentar till det här inlägget om du fattar! (Skissen är ett internt skämt oss emellan som illustrerar hur icke pedagogiska människor förklarar ett visst element.)

Många bullar små behövs för en go-fika.

Efter jobbet svischade jag först och tankade och sen in och ut i Tokerian. Det roligaste jag handlade var fikabröd till i morgon. Jag äter ju numera endast fikabröd en gång i veckan, vanligen på fredagseftermiddagar på jobbet. Men på fredag blir det ingen go-fika på jobbet, för då är restaurangen stängd. Vilken tur att jag får besök av Elliott och hans mormor i morgon! Det legitimerar go-fika fast på hemmafronten. Dagens shopping höll emellertid på att sluta i katastrof. När jag kom fram till kassan hittade jag inte mitt Willys-kort som jag dragit för att kunna scanna. Maj gadd, vimsmajan orsakade kö när hon sökte igenom alla fickor. Sen sprang hon bort till apoteket, där hon först varit in ett ärende. Men som i de flesta Saga Norén länskrim Malmö sagor slutade även denna lyckligt. Kortet återfanns – om än på fel plats i plånboken…

Nä. Den här tisdagen lär inte gå till världshistorien – eller till nån sorts historia överhuvudtaget – som nu superbra dag. Jag har varken gjort storverk eller underverk, bara varit dum och vimsig. Frågan är om det bästa verk jag har gjort idag var uppdateringen av mobilen och avstängningen av wi-fi-assistansen. Huvudvärk har jag däremot fått under eftermiddagen. Hjärncellen har antagligen fått jobba för hårt idag. Kanske blir det för mycket för den om jag tittar på Veckans brott klockan 21..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Semester, rentav..?

Ett inlägg om läget.

---

 

Nä, nån kontraktsskrivning blir det inte på måndag. Idag har det varit en rätt pirrig dag. Kanske inte för dig, men för mig. Det skulle nämligen tas referenser. Under dan har jag fått signaler om att referenser har tagits. Var de dåliga? Får jag inte uppdraget? Framåt seneftermiddagen mobiltelefonerade rekryteraren och jag. Referenserna var utmärkta, men troligen måste mitt blivande arbetsställe invänta överklagningstiden. Detta innebär att jag tidigast onsdag kan fara in till Stockholm och skriva kontrakt och tidigast måndagen den 28 september tillträda. Och det i sig innebär att jag plötsligt får en veckas semester! Det passar bra, för idag trillade det in en nyutkommen bok av en Uppsalaförfattare som gärna vill bli läst och recenserad…

Det kom en bok till kulturredaktionen…

Under eftermiddagen hörde min handläggare på Arbetsförmedlingen av sig också via mejl. Jag blir utskriven (det låter som om jag varit tvångsintagen på nåt dårhus och på sätt och vis har jag det också…) så snart jag meddelar startdatum. Blir det före den 1 oktober innebär det att jag inte behöver aktivitetsrapportera resten av året. Det betyder också att jag inte är piskad att söka en massa jobb under den här tiden, utan jag kan i stället välja ut jobb som jag tycker är extra intressanta att söka.

Så. Nu ska jag lämna ämnet Nytt jobb för helgen. Jag har faktiskt gjort andra saker än fixat jobb i veckan, till exempel läst, gullat med småkissar, klarat av ett besök på Stormarknaden, sett sista delen av Safe house (ja, den slutade som jag trodde, MEN enligt Michael Crompton, manusförfattaren som kommenterade mitt snåla medelbetyg, kommer en säsong två och DET låter bra!), fotat, ätit upp en choklad till pojken (internt skämt mellan Fästmön och mig), sett en film, glatt min mamma, blivit glad, gråtit, skrattat, kokat soppa, pratat med väggarna, pratat med goa vänner, fått fin post från Elliot, fått en generös påhälsning av Karl-Bertil och en massa annat…

Jag lämnar dig med några bilder från den gångna veckan och går och värmer min soppa. Detta har jag också gjort de senaste dagarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

(Nu vore det väl tusan om inte bloggutrymmet krymper med alla bilder…)

Jag tar lite semester, jag…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tidsbestämt, anmält och vidaregången

Ett inlägg om andras liv och mitt.

---

 

Jag har alldeles nyss läst att pappan som mördade sin dotter har fått sitt livstidsstraff omvandlat till ett tidsbestämt straff. Örebro tingsrätt har ändrat livstid till 24 år. De personer detta handlar om är förstås Fadime och hennes pappa. Fadime sköts två gånger i huvudet i januari 2002 av sin pappa. Redan det första skottet var dödande. Hon hade tidigare också blivit misshandlad av pappan och sin bror. Under rättegången kom det fram att detta var ett så kallat hedersmord. Fadime hade vanhedrat sin familj genom att ha en svensk pojkvän.

Sedan Fadime sköts ihjäl har också brodern avlidit. Han sköts till döds av polisen i april förra året i samband med ett tumult här utanför huset intill mitt. Fadimes syster avled i november. Så när Örebro tingsrätt säger att det är låg återfallsrisk blir detta väldigt ironiskt för mig. Har pappan ens några fler barn att döda? Kanske det. Jag känner inte familjen, jag vet bara att den har drabbats hårt.

Pappan själv erkände först, senare i hovrätten förnekade han mordet och idag erkänner han igen att han har mördat sin dotter. Under tiden i fängelse har han gått i terapi och han säger att han är en ny människa som aldrig mer ska bruka våld mot sin familj, en familj han tänker att bo med när han blir fri.

Jag vill tro på förlåtelse. Men frågan är om det är möjligt och frågan är vad ett tidsbestämt straff för ett hedersmord ger för signaler till andra som tänker på detta sätt kring heder och vanheder.

 

Lilla mamma, 80 bast. En kan inte tro’t, men bilden är från hennes födelsedag i somras…

I den lilla världen, bortom mord och död, men ändå… nära katastrof, har lilla mamma gjort en anmälan angående det som hände för ett par veckor sen. Jag är stolt över hennes mod. Själv tänkte hon på den som gjorde fel, oroade sig för att h*n skulle råka illa ut på grund av anmälan. Men vem var det som gjorde fel..? Jag tycker att det är viktigt att det som hände kommer fram så att det inte drabbar en person i sämre skick än min mamma. Det som hände, ja… Allt sånt borde få komma fram i ljuset, men handlar det om (halv)gamla icke-kändisar är det visst inte så intressant…

 

 

 

 

Jag har i alla fall en nyhet som är positiv för egen del: jag har gått vidare i en rekryteringsprocess och ska nu på en ”fysisk” intervju – den tidigare intervjun skedde per telefon. Företaget vill träffa mig direkt, utan att vänta på att jag intervjuas rekryteraren. Det låter som om mitt CV tilltalar dem. Och jag sträcker lite på mig – en stund. Sen måste jag sätta mig och läsa in ett och annat.

Jag lämnar dig med en rofylld bild av de två små, tagen i eftermiddags. De är tretton dar gamla…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bevakning av hemskheter – övertramp eller allmänintresse?

Ett inlägg om en skrämmande värld och bevakningen av den.

---

 

Fotar och filmer vi olyckor hellre än att hjälpa till?

Det händer så mycket otäckt just nu att jag bara vill blunda. Vill inte gå ut i verkligheten ibland. Vill inte se, inte höra. Men självklart uppfattar jag. Det går inte att stänga ute. Media är verkligen påträngande, värre än tidigare, tycker jag. Vi matas med skräckhistorier om mördade unga flickor, knivskurna barn och olyckor till lands och till sjöss. Ibland har jag svårt att förstå nyhetsvärdet. Det är människor, med närstående som kanske lever vidare, som drabbas. Journalister som trampar i närområdet utanför släktingars hem, som ringer, som tränger sig på i sorgen… Vad finns det för allmänintresse av det?

Journalistiken har sällan nåt ideellt syfte och värde. Den som tror det är i mina ögon naiv. I de flesta fall handlar det inte om att det ligger i allmänhetens intresse att få veta saker. Det handlar om att sälja och synas, göra sig ett namn som skribent. Och allmänheten dras med. I stället för att hjälpa till vid olyckor ställer sig folk och fotar och filmar andras elände – för att sen gå till media och få sitt namn i tryck tillsammans med bilderna – som man sen till och med får betalt för. Ärligt talat är det rätt vidrigt, tycker jag.

Jag klickar inte fram såna nyheter, men rubrikerna kan jag inte undgå. Visst ska vi inte dölja att verkligheten är hemsk, fruktansvärd och otäck, men det görs såna övertramp ibland. Media gör sig till nån sorts domare och skyldiga pekas ut och döms i förhand, utan varken utredning eller bevis. Och så mitt i detta de drabbade och de närstående… Kan ingen stava till hänsyn och empati?

Jag vill skriva texter som berör, men jag skriver vanligen om det lilla. Ingen är tvingad att läsa.

Ibland önskar jag att jag kunde skriva texter med innehåll som berör. Men jag skriver om min vardag, om bra saker och ibland om dåliga saker, om saker som jag gillar och ogillar. Ofta skriver jag om det lilla. På min blogg är jag inte journalist, kommunikatör eller proffsskribent. Jag är bara jag. En privatperson. Därför kan jag inte annat än att skratta åt att nån tönt har hängt upp sig på att jag skrev om plastpåsar igår… I morse fick jag en signal om detta. Men nej. Det är ingen reklam, det är ett inlägg om en praktisk pryl som underlättar min vardag och som jag vill tipsa mina medmänniskor om. Jag fick inte en krona för inlägget. Och jag tvingade inte heller nån att läsa det.

Vad tycker DU om medias bevakning av hemskheter i verkligheten som mord och olyckor??? Hur skulle DU vilja att dessa händelser uppmärksammades i media??? Eller vill DU ens se dem uppmärksammas? Skriv gärna några rader i en kommentar. Som alltid gäller att du får vara anonym utåt, men måste ha äkta kontaktuppgifter inåt för att slippa undan administrationsskorpionens nypor.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: På lätt svenska

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Störningar i telefontrafiken – sånt som är intressantare än moderaters nya flickvänner

Ett störande inlägg.

---

 

Idag på förmiddagen när jag surfade runt i media på nätet kunde jag läsa om att det är stora störningar i telefontrafiken. Främst är det Telia och Tele2 som är drabbade, men strax tillkom även Telenor. Jag hade inte märkt nåt, för det vore att ljuga att säga skriva att det/jag ringer ofta på mina telefoner (båda Telia). Men idag ringde det och samtalet gick fram utan problem. Märkligt nog stod jag i badrummet och krånglade med mina kontaktlinser när mobilen ringde. Det är nästan alltid då mobilen ringer. Det skorrade rejält i luren – av skånska. Det var en hudvårdfirma i Malmö som hade fått fel nummer och råkade ringa mig. Ja du ser – när det väl ringer här så är det nån som ringer fel!

Sen satte jag mig vid datorn och det var då jag kunde läsa om störningar i telefontrafiken. Uppenbarligen inte här, tänkte jag. Sen började mobilen bete sig märkligt. Den orsakade störningar i datorns högtalare. Sen sjönk Teliasignalen. Sist dök det upp ett E efter Telia. Vad betyder det, tro? Empty? För Teliakunder är det bara 3G som krånglar, inte 2G eller 4G. Ett tips är att slå av 3G-nätet i mobilen, för då går det automatiskt över till 2G.

Det är inte bara mobiler inklusive surfning som krånglar just nu för den som är kund hos de tre företagen. Fast telefoni krånglar också och vissa tjänster för TV och internet påverkas. Det är en driftstörning och den innebär att näten funkar – av och till. Samtal och surf kan plötsligt avbrytas och det kan vara ljudstörningar när man ringer.

Vad felet beror på vet man inte, men det är en nationell störning. Det är väldigt oklart när felet är avhjälpt. Även SOS Alarm är påverkat, vilket förstås är väldigt allvarligt om det skulle hända nåt.

Internet hittar jag ut på både trådlöst och med lina med två olika företag. Båda funkar i skrivande stund. Jag har nämligen för länge sen insett hur smart det är att fördela gracerna och blanda leverantörerna lite. Har man tur är det alltid nån som funkar. En av mina bredbandsleverantörer är jag inte så go på. Den andra leverantörer levererar ett hyfsat stabilt bredband, men är omöjliga att få tag i per telefon. Jag är visst inte ensam om att vara arg kund på Bredbandsbolaget (vars webbplats inte funkar med alla av de vanligaste webbläsarna)… Det är långa köer till Bredbandsbolagets Kundtjänst – timslånga för en del – och när man kommer fram kan tekniska supporten inte hjälpa en.

Jag löste ju mina problem alldeles själv sist genom att uppdatera operativsystem och installera om en app i mobilen samt flytta på min router. Ändå gissar jag att mitt samtal till Bredbandsbolaget och Bredbandsexperten snart dyker upp på telefonräkningen. Rätt skamligt, egentligen, när jag inte fick nån hjälp utan klurade ut det hela själv…

Men nu får vi hoppas att teknikerna löser problemen så snart som möjligt – innan det sker nåt katastrofalt. Alla kan ju inte blanda sina leverantörer som jag gör, framför allt inte företag och organisationer. Själv tror jag att jag ska sätta mig och läsa en stund… Eller kanske surfa. Det vore intressantare att få läsa om hur det går med störningarna i telefonin än om moderatpolitikers nya flickvänner…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsmyter – och sanningar

Ett inlägg om min fredag.

---

 

Igår var det ingen jätteproduktiv dag. Jag ligger hela tre poäng minus, för jag hittade inte ett enda jobb att söka och gjorde inget annat inom jobbsökeriet som gav poäng. I stället funderade jag väl en del över intervjun jag ska på måndag förmiddag. Eftersom det har varit så trögt ett tag har självkänslan och självförtroendet sjunkit en del. Frågor som

Klarar jag av det?

och

Är jag inte en bluff, trots allt?

nästlar sig in i min hjärna och det är inte bra. Det är inte bra alls.

Efter tröstlösa försök att hitta nåt sökbart intog jag frukost. Överraskade nog många, inklusive mig själv, eftersom den innehöll grönsaker. Enligt myten är grönsaker nåt som inte finns hemma hos mig så ofta. Inte när jag är ensam. Och ensam blev jag från och med igår och två veckor framåt, vad jag vet.

Frukost med grönsaker?!

 

Grattis till mig för alla shoppingturer…

Jag hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Första stoppet blev på Morgonen där det skulle hämtas kassar och väskor. Andra stoppet blev på ICA Solen – trots att Anna ju köpte hela Tokerian i torsdags. Sen var jag så slut och trött att Anna fick fixa starkt kaffe så jag skulle orka ta mig hem igen – och handla. För jag hade ju inte köpt nån mat till mig…

Det blev tre smala kycklingchorizo med bröd och räksallad till middag, så jag storhandlade ett helt paket om sex korvar för under en tjuga, resten fanns i kyl och frys. Det gäller att vara lite ekonomisk nu. Jag är visst inte gjord av pengar längre. Men jag upptäckte i alla fall att jag hade fått ersättning från a-kassan. I förrgår. Det vore ju fint om man på nåt sätt fick en signal om detta – typ en specifikation per post eller åtminstone ett mejl. Nej, man får nåt meddelande inne i a-kassans skitsystem, som man måste logga in i med e-legitimation och krångla och ha sig.

Det är ingen myt, men faktum är att min banks e-legitimation verkar vara bland de mest krångliga. Nu råkade det vara så att jag igår först loggade in i min bank för att betala en räkning. Då noterade jag att det satt 9 900 kronor på kontot, överförda igår. Så efter bankärendet fick jag ta fram sladden till dosan, trycka i mitt bankkort och logga in hos a-kassan. Efter två försök lyckades jag komma in. Där hade jag två olästa meddelanden. Ett innehöll en specifikation över torsdagens utbetalning, det andra åter ett meddelande om att jag ska skicka in anställningsbevis. Det är fan tredje gången. Dessutom har jag telefonerat i ärendet tre gånger och handläggaren lovade att föra in i systemet att anställningsbevis  för en timmes skrivjobb i juli månad är på väg. (Jag skickade det  i onsdags.) Och ja, du läste rätt! A-kassan kräver anställningsbevis för en (1) timmes skrivjobb. Har de lite att göra, eller vad?

Som grädde på moset fick jag åka till Yeartown och hämta ett paket med apoteksvaror. Jag hade råkat markera fel utlämningsställe. Nu har jag ju som tur är bil och den var tankad inför resan till intervjun på måndag. Men det var lite surt att behöva åka så långt (nåja, inte jättelångt härifrån, men…)

Belöning.

Hemma igen gav jag mig äntligen den belöning jag hade väntat på hela dan: ett bubbelfotbad med massage. Man ska sitta cirka tio minuter, men jag satt nog tjugo. Det var så skönt för mina onda fötter. Under tiden kikade jag på ett par på Sjuan som tittade på hus i Devon. De hade sina drömmar och planer – och pengar! – min dröm om bubbelfotbad med massage var allt jag krävde för egen del i den stunden. Ibland räcker det lilla.

Resten av kvällen ägnade jag åt att slöglo lite på TV och att läsa om Elsas kamp utan sin älskade mormor mot mobbarna. Det är konstigt, men jag minns saker från mitt eget första år i skolan och det gör fortfarande ont. Jag såg en film som var konstig och undrade om jag inte hellre skulle ha glott på nåt annat som jag hade spelat in på DVD-hårddisken…

Walnut Whip – the best a Toffle can eat!

Och sanningen är, att jag denna kväll också unnade mig nåt gott. Det blev lite cheddarostbågar, som inte smakade så värst mycket (jag älskade OLW:s chilibågar som tyvärr inte längre säljs!) och två Walnut Whip. (Nu måste jag snart in till stan och träffa Fredrik igen så jag kan fylla på förrådet – han jobbar ju intill The English Shop!)

Idag ska jag ut till Himlen och tillbringa helgen med Anna och barnen. Storasyster lämnar oss nästa helg för att bosätta sig i norr. Lillasyster hänger mest med sin boyfriend på helgerna. Tur att vi har killarna kvar hemma ett tag till!

Anna tar för övrigt så fina bilder på mig. Detta kollage dök upp på mobilen igår kväll och det ger faktiskt en ärlig glimt av den jag är:

En ärlig glimt av mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Överlämningar och andra märkligheter

Ett förundrat inlägg.

---

 

Man kan ju låtsas…

Inte vet jag om jag ska skratta eller gråta. Men jag är ju ett aprilbarn och såna gör både och. Samtidigt. Det sa i alla fall min pappa. Sen kan man ju låtsas att allt är solsken och sång, pling plong. Idag har jag gått in på min sista arbetsvecka. Eller jag har numera knappt sex arbetsdagar kvar. Jag försöker få till stånd nån sorts överlämning av såväl mjukt som hårt till nån/några. Det går sisådär. Märkligast av allt är motstridiga uppgifter som har kommit fram. För ett tag sen kom en signal om att det skulle dyka upp nån på den tjänst jag har harvat på sen tjänsten jag vikarierat på (och sökt!) i fem månader blev tillsatt. Idag har konsulten, som nu gått från att vara kollega till (tillförordnad) chef även officiellt (nej, jag blev inte förvånad, jag fattade detta nästan genast), meddelat att nån sån person inte dyker upp när jag slutar. Först ska nämligen chefstjänsten tillsättas. Snurrigt? Det är bara förnamnet… Och häromdan kom äntligen, efter två veckor, en inbjudan till ett möte med HR-chefen – ett möte som jag bad att få (h*n skulle återkomma med datum/kallelse).

Jag har lärt mig så mycket på det här jobbet, bland annat…

• Lita inte på vad nån säger, inte ens på jobbet.
• Tro inte att din chef är chef.
• En konsult kan bli chef från en dag till en annan.
• En tillsättning av en tjänst kan vara olika långt gången beroende på vem du frågar.
• En tillsättning av en tjänst behöver inte vara ett faktum trots att en chef säger det.
• Ingen vet egentligen nånting.
• Att få till stånd ett möte kan dröja. Det tar två veckor innan en chef svarar på mejl.
• Att få nån form av agerande från ansvarig när en arbetsplats inte känns helt frisk kan dröja. Det tar över ett halvår innan nån gör nåt annat än lyssnar med ett halvt öra.

På fredag ska jag ha en muntlig överlämning och nästa måndag ska jag återlämna utrustning, det vill säga tjänstemobil och tillbehör. Sen är jag fri och öppen för förslag som har med jobb att göra. Men den här gången är jag aningen mer stukad och luttrad. Det har varit  knappa sju lärorika månader. Fast jag vet inte om jag blev klokare på kuppen. Däremot har jag ytterligare en gång fått bekräftat att människor inte är att lita på.

Och så dagens mest ironiska: En person ringer till mig och vill annonsera ut jobb för arbetslösa. H*n blev rätt tyst när h*n bad att få fundera på saker och ting och återkomma – jag var ju liksom tvungen att säga att jag ska sluta och bli… arbetslös.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista april

Ett Valborgskt inlägg.

---

 

Min Sista april-lunch.

Idag är det den sista dagen i april månad i år. Tiden bara flyger iväg! Det känns väldigt konstigt att inte vara i Uppsala den här dagen – jag har liksom varit det de senaste 30nånting åren. Men idag är jag på orten där jag jobbar om vardagarna. Och Valborgsmässo-afton klassas som en vardag. I alla fall till största delen. Kexfabriken/Besticklådan, som är min arbetsplats, har idag öppet till klockan 15. Då tänker jag, och de som inte redan har gjort det, försvinna för dagen och inte dyka upp förrän på fredag. För att klara arbetsdagen blev jag emellertid tvungen att inta lunch och för en gångs skull bestod den inte av sill, potatis och nubbe denna Sista april utan sallad och paj. Det kändes väldigt… konstigt.

Ryggen har varit onådig ett par nätter och jag är väldigt trött. Det är ett annat skäl till att jag checkar ut lite tidigare idag. På jobbet är det annars hyfsat lugnt här idag. Vissa är småhysteriska, som vanligt, andra otrevliga, också det som vanligt. Men jag föredrar att tänka på de trevliga och de som kan visa vanlig hyfs och respekt gentemot andra människor. Det finns en hel del såna snälla människor som jobbar här! Idag har till och med två personer lovat att hålla ögon och öron öppna vad gäller nytt jobb för min del. Det gör mig varm om hjärtat!

En kollega jobbar sin sista dag här och det rensas friskt på andra sidan skrivbordet. Vi har haft en stunds sittning med genomgång av vad jag ska ta över från och med fredag. Det känns ganska OK att vara kvar här två månader till och göra sånt samt hjälpa den nya kollegan, som kommer på måndag, tillrätta i början. Vad jag förstår är det en väldigt erfaren person, så det kanske inte behövs så mycket handpåläggning från min sida. Men det är ändå så att man kan behöva lite lotsning in i sin nya tillvaro – även i cyberspace.

Gullvivor!

Det blev en sedvanlig liten promenad på lunchen och jag blev så glad, för nu är det verkligen vår! Jag såg nämligen gullvivor. Tyvärr kunde jag inte gå ner på knä och fota dem så nära som jag hade velat på grund av ryggen, men här är ett bildbevis!

Fästmön är ledig idag och jag fick just en signal från henne att de mest underliga vårkreationer har siktats på en Tokeria nära mig. Den som ändå kunde dokumentera och visa… Jag har frågat om hon har låtit bli sillnubben, men misstänker starkt att hon har luktat på korken. Skämt åsido, det blir lugna puckar hemma hos oss i kväll. Anna ska jobba och jag tror att hon till och med börjar tidigt. Sill och potatis och gräslök med ett par snapsar blir det i alla fall när jag kommer hem. Och kanske softar vi tillsammans framför en film till dessert. Det känns rätt OK att ha uppnått mogen ålder och inte behöva känna sig tvungen att partaja Sista april…

Nu ska jag avsluta den här fikarasten, som inte blev nån fikarast utan en rast där jag bloggade mest om jobbet. Och för att du ska få nåt lite vackrare att titta på än den ganska misslyckade bilden på gullvivorna får de se några av de tulpaner vi har här i krokarna på jobbet. Tulpaner har jag hört ska vara Annas snälla mammas favoritblommor, så jag lägger ut bilden och tänker på min blivande svärmor som jag hoppas har en bra dag i sin Slottsträdgård tillsammans med sin L.

Naturligtvis önskar jag inte bara dem utan även dig, som har orkat läsa ända hit, en riktigt fin Sista april! Ta det varligt med alkoholen och eldandet!

Tulpaner på jobbet.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ledig lördag – för somliga

Ett inlägg i vilket Tofflan fryser något, filosoferar över vilka förebilder föräldrar är och är lite allmänt nervös.

Det är kallt i Sverige. Jag tyckte att det lät bättre som öppningsmening än: Det är lite kyligt och ett par minusgrader idag. Däremot skiner solen. Den skiner totalt obarmhärtigt mot mina renputsade fönster. Fönstren ser nu inte bara flammiga ut – de är randiga och prickiga också. Bara så du vet. Och isiga. Men mina krukväxter mår bra, tack.

Fönstren är bland annat isiga – det flammiga, ränderna och prickarna får du inte se! – men palettbladet trivs bra i novembersolen.

Idag skulle jag INTE upp och städa. Vad händer? Jag hade glömt sätta iPhonen på ljudlöst och väcks av en signal om att jag har fått en kommentar på bloggen strax efter klockan sex. Och det var ingen rolig eller intressant kommentar ens utan spam som lyckats slinka igenom administrationsskorpionens klor. Ja, det stackars djuret måste ju sova nån gång det med, så det må vara hänt att ett och annat skräp når fram.

Jag lyckades somna om bara för att vakna förtton gånger av att nya grannarna skrek. Alltså, deras barn låter lite, men föräldrarna skriker typ jämt. Sista gången skrek jag tillbaks, för då hade jag fått nog. Jag fattar inte hur vissa vuxna funkar! En del föräldrar skiter i när deras barn skriker *pekar i en sydlig riktning* medan andra skriker ännu värre när barnen låter lite *pekar i västlig riktning* Finns det inga föräldrar som pratar i vanlig samtalston till sina barn? Inte konstigt att vissa barn är som de är – gapiga. Dessutom förstår jag verkligen inte varför man skaffar barn när man antingen skiter i dem eller skriker åt dem. Hur kul är det, liksom?

Mina två sista lediga dar har inletts. Sen väntar fem arbetsdagar och så två lediga. In i lunken. Det ska bli underbart och jag ser det verkligen inte som bara en lunk – jag längtar efter att få bidra med mina kunskaper och kompetenser, få en inkomst som jag gör skäl och rätt för. Inte nån ersättning från en försäkring jag har betalat till sen 1986 och som ger mig en tredjedel av min senaste lön.

Andra, däremot, har inte ledig lördag. Fästmön, som har ont lite här och var, ska jobba. Jag ska åka och hämta henne och Prinskorven om ett par timmar. Elias får hänga med mig den här helgen. Kanske inte världens roligaste för honom, men han brukar inte klaga utan vara så snäll. Jag hade tänkt att vi skulle tvätta bilen när vi har skjutsat Elias mamma till jobbet. Nu får vi se om minusgraderna sätter stopp för den planen eller inte. Lördagsgodis ska vi i vart fall inhandla på hemvägen! Tokerian har ett bra pris på lösviktsgodis. Dessvärre är det många med bajsiga fingrar som gräver där. Jag har inte riktigt hämtat mig från händelsen för snart ett år sen när jag blev jättesjuk – ett par dar före min operation…

Helgen blir annars lugn. Jag har massor att tvätt och har redan kört igång en maskin med tjockis-svart. Det är gott med sällskap, för då har jag inte så mycket tid att bli nervös. Men tänk… På måndag morgon ska jag infinna mig runt kvart över åtta på mitt nya jobb och delta i mitt första avdelningsmöte halv nio. Jag ska ju inte bara gå dubbelt med Per och få en ny chef som heter Johan – jag får ju nya arbetskamrater också… Per har enligt egen utsagor redan informerat arbetsplatsen om min ankomst via intranätet. Nu finns ingen återvändo… Och jag tycker att det är så spännande!

Vad händer i helgen hos dig??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är obotligt nyfiken!

Livet är kort.

Read Full Post »