Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘iPhone 5’

Ett inlägg om en blå och flottig dag och lite annat.


 

Huset jag jobbar i

Huset jag jobbar i.

HA! Det skulle ju bli dåligt väder. Inte här! Det har visserligen varit kallare vindar idag, men himlen har varit klarblå ända till nu framåt kvällen. Jag älskar den rosaröda färgen på byggnaden jag jobbar i, allra helst när den står mot just den klarblå himlen, så jag kunde inte låta bli att fota den i morse igen när jag anlände. Bilköerna var kortare den här morgonen och det tog mig ungefär 20 minuter att åka till jobbet. Det klagar jag inte på!

 

 

För att matcha himlen bar jag en lika klarblå pikétröja i morse. Min älsklingsfärg – efter orange, förstås! Och nu när jag har gått ner lite i vikt är det roligare att ha kläder i andra färger än tjockis-svart. Men Kladdmaja Spillkråka kunde naturligtvis inte låt bli att sätta en fläck på den fina tröjan. En fettfläck, dessutom. Jag behandlade den med kallvatten, vilket resulterade i att jag gick omkring med en blöt blaffa på… bröstkorgen en stund efter lunch. JAG HATAR FLÄCKAR! Nu är pikén behandlad med fläcktvål och hänger på tork. Hoppas tvålen dödade fläcken, annars blir jag ledsen.

Fettfläck

Flottigt på bröstkorgen! 😦

 

Kyckling och persilja

Mycket smakligt!

Lunchen var emellertid god och det väger ju upp en del. Jag smockade i mig kycklingspett idag med grönsaker och potatis till. Mycket smakligt! Dessutom passade jag på att köpa tio lunchkuponger. Då blir varje lunch fem kronor billigare och kostar endast 79 spänn. Det är billigt, det, för maten är mycket bra. Det finns en kötträtt, en fiskrätt, en vegetarisk och en vegansk rätt att välja bland varje dag. Till detta får man dryck och bröd eller frukt. Det finns en salladsbuffé en får gräva i och så får en ta kaffe på maten.

I morgon får jag en gäst till lunch. Det är NK* som kommer på besök. Jag hoppas att det finns nåt på menyn som tilltalar. För min del blir det nog vegetarisk ärtsoppa och pannkakor – det var ett tag sen.

Men hallå! Det låter ju som om jag inte gör annat än äter och kladdar ner mig och leker om dagarna! Idag har jag faktiskt JOBBAT lite också. Jag har tittat på avdelningens kommunikationsplan och har kladdat ner en del tankar och synpunkter på den. På eftermiddagen tittade chefen in och jag dryftade detta lite kort med henne. Det förde med sig att jag ska se över kommunikationspolicyn också. Och varför ha två dokument när de skulle kunna slås ihop till ett..? Visst känner jag mig aningen rostig i kommunikatörsrollen, men jag känner att jag fortfarande fungerar i den och brinner för den! Ge mig lite tid, bara, så jag kommer in i verksamheten.

Kommunikationsplan

Kommunikationsplanen har jag klottrat ner lite synpunkter på.

 

iPhone SE space grey

iPhone SE i färgen space grey blir min tjäntemobil.

Det är emellertid fortfarande mycket arbetstid som går åt till att installera saker. Idag fick jag fin hjälp av ytterligare en gammal bekant från SLU. Nu kan jag till exempel skriva ut och jag vet varifrån jag kan ladda ner program och installera, jag kommer åt det trådlösa nätverket med mera. Dessutom fick jag en ny dator också. Precis före hemgång levererades min tjänstemobil, en iPhone SE. Nån fast telefon ska jag inte ha, bara ett fast nummer som går direkt till mobilen. Mobilnummer har jag också. Det är en smart lösning. Chefen har lovat hjälpa mig att peta in SIM-kortet i morgon bitti och installera så jag får igång mejl och kalender och synkning på dem. Det är perfekt om jag får se på och lära mig, för jag har funderingar på att införskaffa en liknande modell av mobil för privat bruk. Jag älskar min iPhone 5, men med snart tre år på nacken börjar batteriet bli pensionsmässigt.

Grattis till jobbet från AF

Tack för grattiset, Arbetsförmedlingen!

Dagens höjdpunkt var emellertid varken den blå himlen, lunchmaten eller tjänstemobilen utan ett brev med snigelposten från Arbetsförmedlingen. Visserligen ett standardbrev som alltid när de sänder nåt sånt, men ändå. Jag fotade det, förstås, och sen satte jag upp det hemma i köket på väl synlig plats. Jag funderar på att rama in det. Men jag väntar nog tills jag har klarat av provanställningen om sex månader… Ett fast jobb är för övrigt aldrig så fast att det är permanent, orubbligt, oföränderligt. Det har vissa av oss fått erfara den hårda vägen. Jag hoppas att DU som har läst ända hit slipper vara med om nåt sånt!!!


*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett verkligt inlägg om mer assistans, obegripligheter i tillvaron och… andra bullar.


 

WiFi

Jag behöver ingen wi-fi-assistans.

Det var väl inte det allra smartaste av mig att starta en uppdatering av min mobil i morse innan jag skulle åka och jobba. iOS 9.1 aviserades redo att installeras och jag tryckte OK. Sen tog det sin lilla tid. Men jag hann! Jag tycker att batteriet till min iPhone 5 börjar ladda ur lite väl snabbt den senaste tiden. Kanske har det att göra med att mobilen börjar bli gammal. Närmaste kollegan på jobbet tipsade mig om att kolla om jag kunde stänga av vissa inställningar. Det har jag gjort, utan att det blev nån större förändring. I morse hann jag läsa på DN om en annan funktion som drar ur batteriet och som känns ganska onödig. Det handlar om wi-fi-assistans. Den kan vara bra för en del, sämre för andra och går ut på att växla från wi-fi till mobilnät om wi-fi-signalen/kontakten med det trådlösa nätverket är svag. Inställningen kom med uppdateringen iOS9 och den är förinställd i på-läge. Så jag har dragit av den nu så får vi se om det gör nån skillnad på batteriladdningen. Klickar du på länken ovan hittar du instruktioner för hur du stänger av funktionen. För övrigt är Apple stämt för funktionen. De som har stämt Apple menar att företaget inte har varnat för att funktionen kan vara kostsam. En liknande funktion finns på Samsungmobiler, för övrigt. Oavsett utgången kan funktionen säkert vara bra för några och inte lika bra för andra. Jag har, som sagt, stängt av den.

Kollegans förklaring

Du fattar skissen, va’?

Jag vaknade till en rosa soluppgång i morse, men kunde inte ta några fina bilder – det är för många flerfamiljshus i vägen. Jaa, jag drömmer fortfarande om mitt lilla hus i skogen, fritt från grillande, gullande och nattvättande personer. Trots mobiluppdateringen var jag på jobbet två minuter i åtta. Min kollega har haft lektion med mig både igår eftermiddag en stund och idag kring formgivning av de texter vi granskar. Jag är nog inte så utvecklingsbar som jag trodde mig vara, för jag känner ett stort motstånd inför att lära mig detta. Det är som om jag blev färdig med trycksaksproduktion på 1990-talet. På 2000-talet har jag jobbat mer med webb, intranät och sociala medier. Men, jag biter ihop och förhoppningsvis fastnar nånting. En del kommer jag faktiskt dessutom ihåg, tro det eller ej, för allt har inte ändrats sen 1999 i mjukvaran. Kollegan är mycket tålmodig och snäll, trots att jag vet att h*n har massor att göra för egen del. Det funkar i alla fall att h*n instruerar mig via en trycksak som h*n ändå ska göra, så helt bortkastat är det ju inte. Men långsamt… För att hjälpa mig lite på traven ritade h*n den oerhört tydliga och förklarande illustrationen här till höger. Eh hum jaaa… Du får berätta i en kommentar till det här inlägget om du fattar! (Skissen är ett internt skämt oss emellan som illustrerar hur icke pedagogiska människor förklarar ett visst element.)

Bullar

Många bullar små behövs för en go-fika.

Efter jobbet svischade jag först och tankade och sen in och ut i Tokerian. Det roligaste jag handlade var fikabröd till i morgon. Jag äter ju numera endast fikabröd en gång i veckan, vanligen på fredagseftermiddagar på jobbet. Men på fredag blir det ingen go-fika på jobbet, för då är restaurangen stängd. Vilken tur att jag får besök av Elliott och hans mormor i morgon! Det legitimerar go-fika fast på hemmafronten. Dagens shopping höll emellertid på att sluta i katastrof. När jag kom fram till kassan hittade jag inte mitt Willys-kort som jag dragit för att kunna scanna. Maj gadd, vimsmajan orsakade kö när hon sökte igenom alla fickor. Sen sprang hon bort till apoteket, där hon först varit in ett ärende. Men som i de flesta Saga Norén länskrim Malmö sagor slutade även denna lyckligt. Kortet återfanns – om än på fel plats i plånboken…

Nä. Den här tisdagen lär inte gå till världshistorien – eller till nån sorts historia överhuvudtaget – som nu superbra dag. Jag har varken gjort storverk eller underverk, bara varit dum och vimsig. Frågan är om det bästa verk jag har gjort idag var uppdateringen av mobilen och avstängningen av wi-fi-assistansen. Huvudvärk har jag däremot fått under eftermiddagen. Hjärncellen har antagligen fått jobba för hårt idag. Kanske blir det för mycket för den om jag tittar på Veckans brott klockan 21..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett laddat inlägg.


 

motorola_microtac

Min första tjänstemobil var en sån här Motorola Microtac.

Igår i DN läste jag en intressant artikel om batterier. Jag läste den med stort intresse eftersom jag är så himla trött på att ladda min iPhone, nåt jag får göra minst två gånger om dan. Ja, lite är det ju beroende på hur mycket jag använder mobilen, förstås, men som de flesta andra använder jag min mobil väldigt mycket. När jag fick min första tjänstemobil i början av 1990-talet höll batterierna laddning lika kort tid som idag. En tänker att om det är nåt mobiltillverkarna borde förbättra så är det batteritiden… Fast det gör de ju inte. De vill ju hellre att en köper en ny mobil, som går att använda till ännu mer – och som därmed laddar ur ännu fortare

I tidernas begynnelse var det viktigt att en laddade ur mobilen och andra uppladdningsbara saker. Det berodde på den sortens batterier som vi använde då. Men idag är det faktiskt tvärtom: enligt DN-artikeln får en längst livslängd om laddningsnivån aldrig går under 60 procent.

iphone5black

Min nuvarande mobil, en iPhone 5, behöver laddas lika ofta som min första Motorola…

Jag hittar bra råd i artikeln och lyfter fram några eftersom jag använder flera uppladdningsbara prylar, till exempel tandborstar:

  • Batterier laddas ur även när de inte används. Underhållsladda därför då och då.
  • Ladda aldrig ett kallt batteri – låt det få rumstemperatur först. Men förvara batterier som inte används i kylen.
  • Låt inte mobilen eller datorn ligga i solen. Det försämrar livslängden.
  • Se till att få rätt batteri till rätt produkt. Våga fråga i affären!
  • Laddaren ska kunna känna av när batteriet är fulladdat så att det inte överladdas.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att unna sig frisk luft intill en parkeringsplats och en vacker himmel, bland annat.


 

Unna dig själv något gott ibland

Den här lappen låg i min fortune cookie!

Igår var det finväder. Den som läser min blogg vet att jag ägnade en del av dan åt att städa mitt hem. Det behövdes. Men sen unnade jag mig en ballesittning*. Jag slog upp en thriller som jag ska läsa och recensera, en bok som är så ny att den inte har kommit ut än. Mitt eget manus ville det dumma förlaget inte ge ut. Nä, gissningsvis satsar de på kvalitet. Boken jag läser nu är på cirka 430 sidor – och HEPP! så hade jag läst nästan halva boken. Det är litterär kvalitet, det och det unnar jag mig. Recensionsböcker är dessutom gratis, ifall nån snåljåp(a) nånstans i De Mörka Skogarna (det är alltid i det fördolda dessa myckettyckare häckar) skulle råka få för sig att jag lever alltför vidlyftigt över mina tillgångar.

Men jag ska erkänna, jag unnade mig asiatisk middag på Chop Chop på kvällen. Det var ju som sagt finväder och då måste ”alla” grilla. Jag orkar inte med fler bråk, så jag tog bilen och åkte iväg en sväng. Till Chop Chop, alltså. Maten var het och god som vanligt. Jag intog den utomhus, nära en parkering. Ärligt talat var det lättare att andas där för mig än hemma på ballen**. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb att stänga fönster och dörrar hemma. Lukten av tändvätska hängde kvar i några timmar. Det jobbigaste var att det var svårt att andas. Jag får lite panik av den känslan. Idag har jag torrhosta som jag nästan kiknar av. Hoppas er grillmiddag smakade bra!

Under min middag intill parkeringen hamnade jag i en märklig Twitterdiskussion. Tänk att man alltid tycks landa i sandlådan på Twitter! Jag uttryckte min ilska och förvåning i nån sorts kombo över den försvunna ettåringen. Genast blev jag påhoppad av en person som ansåg att jag tyckte mig själv vara

ofelbar.

Skrev jag ingenting om! Jag bara undrade hur man kunde lämna ett sånt litet barn utan tillsyn. Det är ju inte ens alla ettåringar som kan gå och mina tankar (inte tweets!) for iväg alldeles till att nån hade snott ungen. Sen blev utgången mycket tragisk och det är naturligtvis förskräckligt. Men mina tillkortakommanden har inget med detta att göra. Jag har inte skaffat barn – delvis av det skälet att jag är utrustad med viss självinsikt och ansåg mig alltför inkompetent att ta hand om ett barn… Ett annat skäl är den vardagshomofobi som jag har plågats av hela livet, men som jag nog aldrig har skrivit om – jag vill inte hamna i nån plåsterdiskussion, nämligen. Ska jag vara med och prata kränkthet vill jag lyfta nivån. Annars blir det bara löjligt.

Senare under lördagskvällen var det åter fritt fram för mig att sitta på ballen. Jag njöt av luften, tystnaden och boken. När solen gick ner bakom husen såg det ut som om himlen tog eld. Det gick naturligtvis inte att låta bli att fota solnedgången. Men låt mig visa hur man kan luras! Så här blev bilden i original (endast storleksförminskad så att den får plats på bloggraden):

Augusti kvällshimmel original

Kvällshimmel den 14 augusti 2015 i original, fotad med min iPhone 5 från balkongen.


Sen ville jag ha bort träden 
och fördjupa färgerna lite, samtidigt som en silhuett fick vara kvar så att kontrasterna blev än mer slående. Slutresultatet, som jag skickade upp till Instagram, blev detta:

Augusti kvällshimmel bearbetad

Augustihimlen bearbetad. Det är samma bild som ovan, men tillfixad och tilltrixad.


Av bilderna ovan 
kan den som är utvecklingsbar lära sig att allt inte alltid är vad det ser ut att vara. Men att unna sig en stund i tystnad, på balkongen, en kväll i augusti, kan vara helt underbart (om den inte omfattar rök).

 

*ballesittning = sitta på balkongen
**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förbränt inlägg.


 

i startgroparna

Nej, jag har inte sprungit.

Nån vän av sport och idrott är jag inte. Motionerar gör jag aldrig. Och det syns. Jag har blivit riktigt fet. Nån husmor av rang är jag inte heller. (Va 17 är jag bra på, kan man undra..?) Men det finns hushållsgöromål som jag tycker är OK att utföra. Därför gjorde jag idag mitt bästa att övertyga mig själv att det inte är fel att röra på sig. Fast var lugn – jag har inte varit och styrketränat eller ute och sprungit! Jag har städat mitt hem.

Tvärtemot vad en av handläggarna på A-kassan Vision tror (otroligt oförskämd kvinna, för övrigt, vilket till och med Arbetsförmedlingen håller med om) äger jag inte en mobiltelefon av senaste modell. Den jag har är över två år gammal. Förr i tiden var det ingen ålder på en gammal häst, som en sa, men nuförtiden är detta urgammalt – vad gäller modern teknik.

Eftersom jag har en sån gammal modell på min iPhone, en 5:a, fungerar inte stegmätaren. Jag har appen Runkeeper och den kan däremot tala om för mig hur långt jag har gått, vilken tid det har tagit och antal kalorier (kcal) som jag har förbränt.

Idag har jag alltså roat mig med att städa. Det behövdes. Jag har dammat, dammsugit och torkat av i badrummet och i duschrummet/toan. För spännings skull – och förbrännings skull! – roade jag mig med att slå på Runkeeper för att mäta lite.

Så här mycket har jag gjort och förbränt idag:

  • Damma:
    1,47 kilometer
    25,14 minuter
    141 kcal
  • Dammsuga:
    1,65 kilometer
    39,48 minuter
    191 kcal
  • Städa badrum, duschrum och toa:
    1,3 kilometer
    24,12 minuter
    136 kcal

Då ska man komma ihåg att Runkeeper bara mäter den förbränning jag gjort i steg. Den har inte mätt knäböjningar, sträckningar, armviftningar, lyft etc. Därför borde jag rimligtvis ha förbränt fler kalorier än de som Runkeeper mätte.

Men det som förvånade mig mest var sträckan jag ”gick” när jag städade badrummet, duschrummet och toan – hela 1,3 kilometer!

Så… hur många kalorier förbränner DU minst när du städer? Sätt igång och mät nu!!! Det var faktiskt riktigt kul. Jag kan nog tillåta mig att äta 100 gram choklad i kväll! 😛

Sportlunch från Cloetta

En Sport-Lunch har jag nog förbränt kalorier för.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om allt från kiss till litteratur.


 

 Elliot och Mårran

Elliot och Mårran från Mumintrollen ute på promenad?

Vi har varit på promenad, killen och jag. Jag startade förstås Runkeeper (stavad med ett k, Gunilla!), stegmätaren på mobajlen får jag inte igång. Däremot kalorimätaren. Över 200 kalorier brände jag under vår vandring. Det är en halv 100 grams chokladkaka, det, ungefär… Synd att Elliot inte är här oftare. Så smal jag skulle bli då.

Det var länge sen jag var ute och promenerade med en killhund. Jag har glömt hur ofta de ”kissar”. Men ändå. Lille Elliots blåsas innehåll är nog en piss i havet (!) jämfört med bötfällda kissande svenskar. Hittills i år har de bötfällda kissat över 400 liter olagligt… Det vill säga ett par badkar, om man nu vill göra bilden tydligare.

Innan det blir frukost här tog jag en liten tur i media. I lokalblaskan läste jag en positiv artikel om att bokhandeln ser positivt på framtiden. Det glädjer mig enormt, för det finns väl inget som är så häftigt som att strosa runt i timmar i en bokhandel? Det gör man liksom inte direkt när man nätshoppar böcker. Då är det snabbt och billigt som gäller. För det är ju onekligen så att nätbokhandlarnas priser är mycket lägre än de fysiska bokhandlarnas. Och ibland har nöden ingen lag – jag har inte råd att köpa böcker i en vanlig bokhandel.

Skönlitterära bokhyllor

Några av mina hyllor med skönlitteratur. Fast här är inga böcker till salu.

Men den anrika bokhandeln Hedengrens i Stockholm närapå nedläggning skapade ringar på vattnet. Det var som om vi bokmalar insåg att ska vi rädda våra fysiska bokhandlare måste vi ju faktiskt handla där. Bokhandlarna själva försöker också bredda sina verksamheter eller nischa sig. Båda sätten verkar funka! The English Bookshop är tämligen nischad – det säger ju dess namn. Den har funnits i 20 år och har aldrig minskat sin försäljning. Men enligt ägaren Jan Smedh är bokhandeln också personlig i sina möten med kunderna och aktiva i sociala medier. Drottninggatans bokhandel satsar på författarbesök, bokcirklar och kafé. Ägaren Mårten Ericsson säger i lokalblaskan att kaféet har gjort att bokhandeln verkligen har blivit den mötesplats han önskade.

Det låter verkligen toppen och jag – och Elliot! – önskar dem lycka till! Kanske nån av dem välkomnar bokintresserande hundar också..?

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan funderar över fullmånar och måndagar.


 

Fullmåne

Photoshoppad fullmåne fotad genom sovrumsfönstret igår kväll.

Månen var full i natt. Den är så häftig, månen, men se att fota den och försöka få en bra bild går inte. I alla fall inte med min iPhone 5-kamera… Så jag får photoshoppa lite. Bilden här intill tog jag genom mitt sovrumsfönster när jag skulle förbereda sänggåendet igår kväll.

Det är många som säger att de påverkas av fullmånen på det viset att de får svårt att sova. Jag påverkas visst – ibland. Inte i natt, dock. Det var väl ilskan och kroppsarbetet som tog ut sin rätt. Men hur som helst slutade dagen bra – jag fick ett mejl som ger mig ett litet, litet hopp inför framtiden. Och även om jag inte tror på mirakel, så…

Idag är det måndag – och det har en del människor också svårt för. Själv kan jag bara längta efter att måndag innebär arbetsdag. Men så länge den inte gör det får jag försöka fylla min måndag – och alla andra vardagar – med annat. Min dag inleds som vanligt med skriverier. Idag var det också lite rapportering som skulle göras. Vissa dar är hjärtat med i skriverierna. En sån morgon var det inte idag.

Min agenda idag är ganska tom och det är inte riktigt bra. Då blir jag rastlös och orolig. Men jag har en hög med strykning att ta tag i och det är alltid något. Vädret är tveksamt än så länge. Det är väl för att jag gjorde fint på ballen* igår eftermiddag… Sen kommer säkert en massa fina dagar – och en massa grillrök med dem så att jag inte kan sitta där heller. Det är såna dar jag önskar att jag hade pengar till inglasning och en rejäl golvfläkt. Min balle blir nämligen riktigt växthusvarm när solen ligger på under eftermiddagar och kvällar. Då vill jag helst ha alla fönster och dörrar öppna ut till baksidan, men det går ju inte när folk grillar och röker. Jaa… mest av allt önskar jag mig ett hus i skogen ibland… Ett hus där det gärna får vara både fullmåne och måndag hela veckan.

Veckan i övrigt innehåller en del nyttiga och roliga saker. Skönast blir att få håret fixat på onsdag eftermiddag, roligast blir helgen när vännen FEM kommer hit.

Hur ser DIN måndag ut??? Och DIN vecka??? Ska du göra nåt roligt/jobbigt/spännande/tråkigt? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »