Reselystnad och annat

Ett inlägg om resedrömmar.

---

 

Resedrömmar om New York kan jag ägna mig åt när jag sitter på toa och glor in i detta duschdraperi.

När jag sitter på toa kan jag samtidigt passa på att drömma om New York. Inte för att jag har nån outsäglig längtan just dit, men jag kan liksom i tanke och dröm ramla in i mitt duschdraperi – som består av en bild med en yellow cab framför en massa byggnader.

Att drömma om att resa är OK, men jag ska erkänna att jag mer och mer skulle vilja upptäcka världen i verkligheten för min personliga del, inte genom andras texter och bilder. Innan det är… försent. En blir ju liksom inte yngre…

 

Men nån New York-resa blir det förstås inte för min del, däremot för en god väns del, i höst. Det är vännen väl unt! Själv åker jag till mamma i Metropolen Byhålan i morgon. Det blir inte nån semestertripp direkt. Det är lite saker jag ska försöka hjälpa min mamma med – om jag nu får. Och sen ska vi ju fira hennes 80-årsdag. Vi far bort över dagen med hjälp av Clark Kent*. Jag tror att det blir en bra liten roadtrip på en dag, det är nog vad både mamma och jag orkar med. Jag har gjort en reseplan i huvudet och färden inkluderar ett besök i en stad jag bodde i som litet barn, innan jag började skolan, på äldre stenåldern, alltså.

Idag har jag tusen och en saker att göra, men som vanligt går halva dan åt till att administrera. Och så skriver jag. Igår fick jag ett grönt paket som visade sig innehålla en nyutgiven bok. Den läste jag och bloggade om här samt skrev om i UppsalaNyheter här. Förresten väntar jag på ytterligare ett bokpaket, men det lär nog inte hinna hit innan jag åker till mamma. Då har jag två spännande böcker att se fram emot när jag kommer tillbaka hem i stället. Två böcker, som jag köpte för namnsdagspengen från mamma. Den ena är en antologi över deckare och deckarförfattare i Sverige, den andra är en deckare. Tur att jag har ett och annat hyllplan kvar i mina två deckarhyllor i hallen. Dessa inrymmer främst svenska deckare, men också knappt två hyllplan skandinaviska, särskilt norska, deckare.

Knappt två hyllplan inrymmer skandinaviska, främst norska, deckare.

Min dag ska nu fortsätta med alla måsten och några viljen, förutom sedvanlig jakt på grundtrygghet i tillvaron. Jag ska åka och tanka, handla mat (fisk och potatis finns, måste köpa nån sås av nåt slag) och införskaffa en blomma till mamma. Som belöning tänker jag titta på första avsnittet av sarkastiska Vera, som jag inte kunde glo på i fredags för att jag körde bil just då – DVD-spelaren klarar bara av att spela in ett program och det gick två samtidigt. Därför spelade jag in avsnittet i natt i stället.

Packa behöver jag visst också göra, kom jag på. Det ligger nån lapp på ena köksbänken där jag bockar av efter hand. Jag får INTE glömma mina mediciner den här gången, för mina e-recept är slut! Försöker slutligen upparbeta lite reselystnad inför de här dagarna.

Slutligen vill jag tacka för ALLA vänliga kommentarer och pepp i föregående, lösenskyddade inlägg! Det betyder oerhört mycket ska ni alla som skrev veta! Eftersom jag skriver det här i orange är det väldigt viktigt – och sant! TACK!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pride 2014: Hemflärd

Ett hemfarande inlägg.

---

 

Precis som korven har alla roliga saker två ändar. Och en är slutet. Igår var det söndag och redan dags att lämna Stockholm Pride 2014 och Kungliga Hufvudstaden. Jag bokade sms-biljetter hem, men ett litet missförstånd gjorde att vi fick vänta nästan en timme på tåget. Ingen av oss var road. Det var varmt, kaffet var gott men också varmt, rökare tycktes dras till oss trots att vi satt i rökfri zon på perrongen etc. Jag börjar undra om en del svenska rökare plötsligt blir analfabeter och får svårt att förstå såväl svensk text som tydliga piktogram.

Fast som med det mesta kan vi skratta åt eländet. Till och med det faktum att Fästmön, som var minst varm och svettig, hamnade på den sida om fönstret där det blåste mest. Och att min Ramlösa citrus exploderade över mig, golvet och en hund. Jag satt inklämd i ett hörn med hunden och dess matte och husse på andra sidan. Framåt Uppsala trodde jag att min blåsa skulle sprängas. Det gjorde den inte. Vi hann hem i tid – och det var inte tack vare UL utan Uppsala Taxi!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Anna, Ginger Joe och tapas på Maestro. En och annan geting var där också.

Hemma i New Village var lägenheten skapligt varm. Vi fräschade till oss, jag packade upp och ringde mamma. Sen tog vi en promenad bort till Maestro för att få nåt svalkande att dricka och nåt gott att äta. För – tro det eller ej! – vi hade pengar kvar efter vår lilla semestertripp!

En splittad Banana split.

Vi hade tur och fick den trevliga, duktiga och framför allt normala serveringstjejen. Tack och lov slapp vi killen som vi inte förstår och som inte förstår oss (Jag bad en gång om en servett, han ville ge mig en filt. Han är svensk. Jag också.) Då blev Tofflan glad(are).

Anna var bara varm. Getingarna var för jäkliga och jag dödade en i vredesmod. En del gäster pratade bara med andra gäster och inte sitt sällskap. Anna och jag pratade bara med varandra. Vi rundade av med att dela på en Banana split. Det blev alltså en splittad Banana split. Dubbelt roligt. Eller inte.

Hemkomna la vi oss under takfläkten. För på balkongen kunde vi inte sitta eftersom grannarna grillade och rökte vattenpipOR. Jag var ut på ballen* och bad grannens gäst att vara vänlig att flytta på grillen så att den inte stod precis så att röken ringlade in i mitt vardagsrum. Det gjorde gästen. Men för mig känns det väldigt irriterande att jag måste säga till VARJE GÅNG det grillas. Det verkar som om alla med uteplatser sov på fysiklektionerna – eller skolkade. Rök stiger nämligen uppåt! Att vattenpiporna avgav rök förstår de uppenbarligen inte. Och jag orkade inte upplysa dem om det. Det fick lov att stinka lite parfym i mitt vardagsrum.

Vi glodde på en film på TV. Jag stängde fönstren i smårummen medan det grillades, men det gick inte att stänga balkongdörren helt, då hade vi kvävts. Och eftersom grannarna partajade denna söndagskväll fram till halv två-tiden (det ska vara tyst klockan 23) tänker jag inte vara tyst (!) utan faktiskt klaga hos bostadsrättsföreningens styrelse. Speciellt som uteplatsen städades av med buller och bång (porslin och flaskor skramlades in och möbler sköts på trädäcket) mellan halv två och två i natt. Det är INTE OK! Särskilt som det inte är första gången det partajas, grillas och röks kvällen och natten före en vardag.

Som grädde på moset har jag bara hittat ett enda jobb idag att söka. Och så har jag svarat på en enkät från Clarion Hotel. Jag var väldigt rak med vad jag tyckte om personalen i lobbybaren. Jag vill varna ALLA från att gå dit: personalen är sarkastisk och oförskämd mot sina gäster. Jag rekommenderade Clarion Hotel att byta ut sin barpersonal. Men annars trivs vi hur bra som helst på hotellet och längtar redan till nästa gång vi åker dit.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Varmt och mysigt

Ett inlägg om värme, väder och krångel. Och lite mys!

---

 

Blixtar kan vara farliga…

Det är en underbar värme just nu! Den är i alla fall underbar för mig som kan dra omkring hemma i shorts och linne utan att må dåligt av hettan och luftfuktigheten. Jag tillbringar mycket av min tid på ballen*, även om jag fick flytta inomhus en stund igår under åskovädret. Då passade jag på att stryka, vilket ju var bra. Inget oväder som inte har nåt gott med sig! Fast åskan ställde förstås till det på andra håll. Nu är det tågstopp – igen! Denna gång står Upptåget stilla mellan Uppsala och Sala på grund av ett blixtnedslag – i Mora. Ja, inte för att jag fattar hur det hänger ihop, men så är det. Tänk att det alltid ska krångla med tågen, bara, nu för tiden!

Nåt annat som bara ”krånglar” är sjukvården. Enligt SvT:s webbplats är Uppsalas sjukvård näst sämst i landet, visar en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. SKL har tittat på medicinsk kvalitet, tillgänglighet och patienternas erfarenheter. Tyvärr var artikeln lite svår att förstå eftersom SvT:s skribent Hampus Rundberg uppenbarligen har svårt att skilja på ”de” och ”dem”. Våra svenska proffsskribenter med högskoleutbildning är inte precis några stjärnor på svensk grammatik… Eller vad sägs om detta, minst sagt pinsamma exempel ur webbartikeln:

[…] Vad vill du säga till dem som bor i Uppsala och blir oroliga när dem ser att Uppsala ligger näst längst ner på listan?

– Dem behöver absolut inte vara oroliga när det gäller den medicinska kvalitén däremot har jag förståelse för dem som tycker att dem behöver vänta för länge på vård och därför arbetar vi mycket med köer och väntetider, säger Erik Weiman (M), landstingsråd i Uppsala.​ […]

Detta är nästan värt löneavdrag… Eller kanske en grundkurs i svensk grammatik..?

Jag är glad och tacksam att jag inte är sjuk i Sverige 2014. Mina erfarenheter från 2012, när jag blev av med ett antal klumpedunser (=tumörer) har bleknat en del. Mest tänker jag på de positiva effekterna och att jag faktiskt lever och mår rätt bra idag. Men jag tror aldrig att jag har känt mig så utlämnad som de dagar jag tillbringade på sjukhus. Eftersom vårdtiderna ska kortas till minsta möjliga, blev jag den första dan matad med så mycket information kring min operation, min rehabilitering, min sjukhusvistelse etc att jag frampå eftermiddagen inte kunde ta in mer. Bara en sån sak… Det finns mer att berätta, men jag föredrar att fokusera på det som är positivt i stället.

Balkongmys.

Livet är en gåva – även om det kan kännas övermäktigt tufft ibland. Många dagar har jag bankat nävarna i väggen och undrat:

Varför just jag? Varför ska just jag drabbas av detta helvete?

Ja, varför just jag och inte nån annan? Det finns naturligtvis inga svar, men nån måste ju drabbas. Jag tror att min Gud tittar på mig och tänker:

Hon har redan drabbats av en del, hon får lite mer att kämpa med, för än är hon långt ifrån nån perfekt människa!

Men det finns stunder när jag bara har det gott, mitt i mitt privata helvete. Igår kväll, till exempel, satt jag och myste med mina lyktor, en spännande deckare och en burk dansk peppar. Då var livet varmt och mysigt, bara – även om jag förstås saknade Fästmön. Men det kommer små glimtar från hennes semestertripp via Instagram, så jag ser att hon också har det mysigt.

Dagen idag började mulet, men precis som igår har den nu övergått i sol. Jag tror att en ny, het dag väntar. Min dag har som vanligt inletts med jobbsökeri och uppdatering av uppgifter i en kandidatbank hos ett konsultföretag. Vidare har jag svarat på några mejl och nu ska jag kolla om det har hänt nåt i världen. Framåt dan ska jag försöka masa mig ut för att handla, om inte annat. I kväll ser jag säsongens tredje avsnitt av Morden i Midsomer. Det är mysigt på riktigt!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Äckliga grannar och knäppa jag

Ett gott & blandat inlägg. Eller rätt äckligt.

---

 

Anna letade godbitar i Gott & blandat-påsen i mörkret igår kväll.

Efter gårdagens läskiga filmkväll hade vi lite svårt att sova i natt. Fästmön tyckte att det kändes som om hon hade druckit kaffe. På mig kliade överallt. Och sen var det ju rätt varmt. Att vi var uppskrämda erkände väl ingen av oss… Men vi överlevde natten, trots att jag drömde att mitt hjärta stannade. Frukost intog vi på Annas balle* allt medan en granne hade allt upptänkliga kroppsljud för sig. H*n hade nämligen inte stängt sitt badrumsfönster. Vi hörde typ ”allt” och jag kan säga att frukostfilen åkte hiss och blåbären studsade i strupen… En del grannar är bara så äckliga!!!

Idag är finvädret tillbaka. Anna tvättar och packar inför sin och Elias semestertripp i morgon. Själv sitter jag och funderar på om jag ska orka pallra mig in till stan i hettan och träffa en mycket god vän. Jag tål ju inte värmen så bra. Men jag vill ju gärna träffa vännen. Äh, jag tänker ett tag till!

Anna solade en liten stund efter frukost på sin balkong. Men nu söker vi svalka.

Det är svårt att hitta svalka nånstans. Anna hänger just nu under takfläkten i Elias rum. Jag försöker sitta i drag vid balledörren**. Vi har svettningar, kan man lugnt säga. Av den svalkande morgontoaletten – utan äckliga kroppsljud och med stängd dörr och dito fönster – märks föga. En dusch skulle sitta fint, men jag sparar mig till kvällen, tror jag.

Inne på tjejtoan hos Anna höll jag på att göra nåt riktigt knäppt i morse. Det var sååå nära att jag grabbade tag i flaskan med hårborttag-ningsmedel i stället för bajssprejen… Tänk om det hade landat på mitt huvud… Jag som inte har så mycket hår där nu sen Mona klippte och rakade i måndags… Ja, jag är rätt knäpp och okvinnlig, det är bara att inse. (Hårborttagningsmedel… vad ska man ha det till?)

I övrigt satte Anna myror i våra huvuden i morse genom att komma och tänka på en viss solkräm som var populär i vår ungdom. Ingen av oss kom ihåg vad den hette först, men efter rannsakning av långtidsminnet var det faktiskt jag som hittade namnet:

Delial!!!

Ett – noll till mig, alltså, i icke-demens, den här dagen. Nu ska jag se om jag inte kan spöa en viss orm i ett speciellt spel, allt medan jag funderar på huruvida jag ska göra en stadstripp eller inte.

 

*Annas balle = Annas balkong
**balledörren = balkongdörren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsslut

Som alla underbara sagor tar även en semestertripp slut… Idag var sista dagen för oss. Vi avnjöt sedvanlig, härlig hotellfrukost och knatade sen upp på rummet för att packa och vila lite. Man blir, ärligt talat, ganska trött och slut av att äta frukostbuffé…

Mitt ben fick nån sorts ryck och började spränga och göra riktigt ont, så jag låg och grinade en stund på hotellsängen. Inte för att det hjälpte, men sen försökte jag slappna av och köra min sedvanliga smärt-släppar-grej – och det funkade faktiskt rätt bra.

Idag var det inte lika hett som igår, men nästan. Vi överlevde t-banan in till stan. Rullade sen upp på Drottninggatan för att kolla Världens Längsta Bokbord. Det var lite svårt att ta sig fram med full packning…

Vi var liksom inte ensamma om att försöka kolla in Världens Längsta Bokbord…

                                                                                                                                                            Jag erbjöd mig att passa packningen medan Anna kastade sig in i vimlet. Upptäckte att vänliga Fru Hatt hade messat och svarade några rader på det. Tyvärr hann vi inte träffas den här gången, men det går ju tåg rätt ofta mellan våra hemstäder.

Anna, vars huvud anas vid den röda pilen, shoppade en kul bok om 1960-talet.

                                                                                                                                                            Vi pallade inte med nån lång stund på Drottninggatan utan rullade ner till Centralen. Jag passade åter igen packning, medan Anna-stackarn köade för att inhandla biljetter. Det var som att stå i en bastu – med kläderna på, sa hon ungefär efteråt. Vi vet att det finns automater på perrongen, men jag litar inte på kortbetalningen eftersom jag sett folk bli av med pengar och Anna hade inte sitt kort med sig. Efter biljettinköp blev det dags för inköp av nåt drickbart och sen hoppade vi ombord på tåget.

Anna blev förtjust i en mörkhårig yngling med dator som hade känslig mun. Ja ynglingen, alltså, inte datorn. Själv tyckte jag att han hade platt frisyr och läskigt långa naglar. DESSUTOM kollade han in min röv när jag lyfte ner min resväska från hyllan. Bara det…

Bussen hem kom i bra tid och där var inte nån trängsel, skönt. Vi packade upp och jag ringde mamma innan vi for ut en tur till Förorten. Även Tokerian fick ett besök, för i kväll blir det middag hemma och i morgon bitti blir det minsann ingen hotellfrukost…

Så här sur blev Anna när hon kom på att hon inte får nån hotellfrukost i morgon bitti.

Read Full Post »

Veck, pack och lack

HA! Du trodde allt att du skulle slippa få höra mer om Onda Lårkan. Ja det kanske du slipper. Problemet är bara att det onda nu har flyttat sig till knävecket och ett område nedanför. Inflammationen härjar fortfarande och gav sig ilsket tillkänna igår efter att vi varit en liten tur till Stormarknaden och spatserat. På kvällen hade jag megaont och låg mest och stönade i min fåtölj med benet i högläge. Behandlar nu med en häxblandning av gel och salva – det tycks funka bäst. Gelen smärtlindrar bäst och salvan gör att inflammationen läker bättre.

Det är svårt att få en bra bild, men vid ringen är det rött, inflammerat och spränger oskönt.

                                                                                                                                                         Nu sa ju doktorn att jag måste till en akut om det går ner i underbenet. Jag kan ju säga att min plan är att uppsöka en sådan – OM DET BEHÖVS – när vi nu från och med i morgon befinner oss i annat län. På så vis slipper jag söka hjälp hos den som nära nog tog mitt liv förra året. För övrigt bor vi väldigt nära ett sjukhus de kommande dagarna, vilket känns tryggt. Men jag känner mig själv rätt och jag kan med 99 procents säkerhet säga att jag INTE kommer att ta mig till nån akut där heller. Så det så! Men det är onekligen så att Onda Vecket börjar göra mig rätt lack…

Redan igår började jag packa lite inför vår semestertripp. Idag har jag packat lite till. Vad gäller packning är jag mycket lik min mor – vi tar alltid med oss alldeles för många kläder. Men nu tror jag att jag är klar och så mycket blev det inte. Kvar att packa är bara necessären, i princip.

Jag kör en maskin mörk tvätt, så kanske ligger det nåt i den som ska med. Jisses, det känns som om jag inte riktigt har koll…

I eftermiddag åker vi ut till Förorten för att Fästmön ska kolla om det är nåt hon behöver ha med sig. Sen vill hon förstås kolla post och krukväxter. Inte för att solen har stekt sönder de senare under dessa dagar, men ändå. Idag är det faktiskt lite sol… Och precis när jag dukat klart för kräftfesten i köket igår – då blev det balkongväder. Men vi satt inomhus, jag orkade inte släpa ut allt.

Annars ser väderprognosen rätt dyster ut för de kommande dagarna, så paraply är förstås nerpackat. Eller..? Vänta nu…

Read Full Post »

Tisdagstrams och -allvar

Tack alla som lämnat tips på vad vi kan göra på semestern! Men nu var det ju Fästmön som efterfrågade lite tips på sin blogg, inte jag på min… 😉 Jag är nämligen helt övertygad om att vi lär få fullt upp! Anna efterlyste kanske egentligen inte heller just aktiviteter utan om nån känner till nåt gayställe som är bra. Så den som har nåt tips kan gärna skriva ner det i en kommentar hos Anna! Som sagt är jag själv inte orolig för att vi får tråkigt och inte kan hitta på nåt att göra, men ett bra gayställe vore ju alltid kul att gå till och jag vet faktiskt inget.

Vädret fortsätter att vara skit! Det är väl rätt typat semesterväder, med andra ord… Vi har tagit fram kräftor för tining. Dessa ska ätas i afton tillsammans med var sin öl och ett par droppar Östgöta sädes. Det finns väl inget mer augusti än kräftor med snaps???

Kräftor och var sin ”klar”…

                                                                                                                                                       Tyvärr upptäckte vi ett litet läckage i paketet när vi kom hit i söndags. Därför får vi hoppas att det inte var nåt fel på kräftorna så vi blir sjuka och inte kommer iväg på vår lilla semestertripp. Det vore ju inte kul att tvingas stanna här bland alla nyfikna piiiipööööl…

Dåliga skaldjur kan innebära dålig mage, vilket får mig att tänka på Ola Larsmos roliga efterlysning av madame Lavemang i dagens lokalblaska. Detta efter att han funnit henne i Lars Anderssons roman Bikungskupan. Men frågan är nu om hon har funnits på riktigt! Vi fnissade glatt åt detta, kissåbajs-humor ÄR rolig humor!

Nu ska jag nog gå och tvätta min mun med tvål – eller åtminstone borsta tänderna – innan jag tvagar kropp och hår rena i duschen. Idag väntar en utflykt till Stormarknaden, i morgon troligen en utflykt till Förorten.

Read Full Post »