Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘pool’

Ett inlägg i vilket resultatet av den gångna veckans fråga redovisas.


För en helg sen
var Fästmön och Tofflan och badade. Detta föranledde den gångna veckans fråga. Tofflan undrade helt enkelt om du har badat i sommar.

Så här fördelade sig de 24 inkomna svaren:

38 procent (nio personer) svarade: Nej, inte alls. 

17 procent (fyra personer) svarade: Japp, i havet!

17 procent (fyra personer) svarade: Jaaa, i en sjö.

13 procent (tre personer) svarade: Ja, i en pool. 

Åtta procent (två personer) svarade: Ja, i ett badkar.

Fyra procent (en person) svarade: Ja, i en å eller annat mindre vattendrag. 

Fyra procent (en person) svarade: Others:
Ja, fast inte under er sommar! Och i Havet, the big one…

Stort TACK till dig som klickade! Jag hoppas förstås att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om när tillvaron är god.


Igår kväll var det ju mest kasst väder.
Det regnade inte måttligt! Tennisbanan blev som en pool – som ingen ville bada i, tack och lov. (Kan bara föreställa mig ljudnivån…)

Regn på tennisbanan
Tennisbana eller pool?


Jag ringde till mamma
 idag på eftermiddagen. Samtalet varade i 47 minuter. Jag var helt slut efteråt. Helt slut. Jag blir så trött av att prata med henne ibland. Eller lyssna, mest. Men jag är glad att hennes fredag blev bra, det var den jag ville höra om, inte det vanliga ältandet om städtjejen och frissan och maten.

Till skillnad från igår var det varmt idag. Vi smög ut på ballen* när jag hade ringt mamma och intog jordgubbar och mjölk. Fästmön solade så hon blev nästan lika röd på bröstet och axlarna som gubbarna.

ordgubbar
Jordgubbar eller Annas axlar?


Det blev var sin kall öl
och lite jordnötter också innan vi travade iväg till bussen för att åka ner på stan och äta. Det är tråkigt att åka buss. Folk luktar illa, några springer omkring och det är alltid en unge som skriker. Vi tuggade tuggummi och spelade Wordfeud.

Anna på bussen
Anna spelade på bussen.


Det var faktiskt inte så mycket folk
varken på bussen eller på stan. Vi laddade våra busskort och sen fotade jag ett par snigga hus.

Baptistkyrkan i Uppsala
Baptistkyrkan i Uppsala.


Några steg närmare ån,
ett annat vackert hus.

Riksbankens hus
Riksbankens hus i Uppsala.


Ytterligare några steg närmare ån
fast på höger sida ligger Fadimes plats. Jag kan inte riktigt förstå att den ligger just i Uppsala. Jag menar, det var ju inte så att hon levde här, hon blev mördad. Av sin pappa som bodde här. Jag möter hennes syster och mamma då och då. Då tänker jag att det måste vara konstigt att en syster/dotter blev mördad av sin pappa. Jag förstår inte hur man fixar det. Alltså hur de efterlevande fixar att gå vidare.

Ett konstigt konstverk fanns där också, men även ett häftigt träd. Konstverket var så fult att jag inte ville fota det, trädet var vackert. (Jag älskar träd.)

Konstigt träd Fadimes plats
Ett vridet träd på Fadimes plats.


Passade också på att fota
våra skuggor – och Annas rosa sko.

Våra skuggor o Annas rosa doja
Våra skuggor och Annas rosa sko.


Vi gick längs med ån
till Alexander. Inte ville vi sitta inomhus och vi hade tur nog att få bord på grilldelen av restaurangen, den som ligger vid ån. Vi såg ytterligare ett konstigt konstverk. Jag tyckte mest att det såg ut som en sparris eller som en väldigt lång och smal snopp. Anna såg förstås att det skulle föreställa nån som stod på huvudet och dök.

Dykare vid ån
Sparris, snopp eller dykare?


Fyrisån var betydligt lägre
än den var i april när den svämmade över här och var. Och nu såg jag till och med näckrosblad i vattnet!

Näckrosor vid ån
Näckrosor i floden.


Vi frågade kille i ölkuren
hur man gick till väga med mat och dryck. Han förklarade att de hade grill med buffé. Man gick fram till grillkillen och talade om vad man ville ha – kyckling, nöt eller lax – och sen tog man tillbehör från buffén. Vi tog en grekisk FIX-öl först och funderade lite.

En FIX vid ån
En FIX vid ån.


Vi såg en och annan kompis
och en och annan råtta, men annars var det som att vara utomlands eller i en främmande stad. Vi kände inte en kotte! Inkognito. Ganska skönt.

Anna valde en nötbit och en kycklingbit, jag två kycklingbitar att grilla. En servitör kom och sa till oss när köttet var färdigt. Fast då hade grillkillen bara grillat en ynklig liten trasig filé till mig. Jag sa att jag nog hade sagt två bitar och han höll med om att det verkade lite lite med bara en… Vi tog tillbehör från buffén och gick sen och satte oss för att äta. Efter en stund kom serveringkillen IGEN för att berätta att min kyckling var färdig. Han tog liksom inte med sig den trots att vi satt och åt. Upp och springa en gång till, alltså. Nej, det var dåligt, riktigt dålig service på det sättet. I övrigt var den grekiska ölen ganska tunn, men priset på maten var helt överkomligt (175 kronor) och maten var fantastiskt god!

Grönsaker och grillat
Den lilla kycklingbiten skymtar upp i vänstra hörnet på bilden.


Efter maten pudrade vi våra näsor
inne på restaurangen. Toaletten kunde ha varit fräschare…. Usch! I stället för att ta en promenad i Stadsträdgården och söka upp Lycksalighetens Ö, en av de platser där vi sågs mycket i början när vi hade träffats, åkte vi hem. Vi var trötta. Jag är glad att vi är likadana så att det inte bara är en som vill ut och flänga, medan den andra vill hem! Vi såg två fyllkajor och den ena gick på toaletten i ett prång in till en gård. Det var en tjej, notera!

Vi fick vänta en stund på bussen, men sen får vi mot New Village. Det blev en tur till Tokerian för att inhandla lördagsgodis. Och så hann vi hem lagom till andra delen av Restless.

Lördagsgodis
Lördagsgodis.


Nu är jag så trött, så trött
(hört det förut?). Har suttit alldeles för länge vid datorn och därför ska jag joina min kära i vardagsrummet. Ha en god lördagsnatt!


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver söndagens utflykter.


Uppdaterat!!! Den lila blomman
på bild nedan är mycket riktigt backsippa. Den är också fortfarande fridlyst, Agneta!!!


Framåt lunchtid
började det komma allt fler moln. Därför lämnade vi Himlen efter dusch för att hinna få lite sol på våra nosar innan regnet kom. Jag föreslog att vi skulle kolla in Valsgärde och så blev det! Vi passerade Fullerö och strax därefter svängde vi in på en smal väg. Vi fick lämna Clark Kent* vid en lada och gå en knapp halvkilometer.

Skylt Valsgärde
Dagens utflyktsmål.


Åkrarna runt omkring
låg till synes torra och dammiga, men såg välkrattade ut, nästan som mönster.

Åker
Mönster på åkern.


Prinskorven hade lite spring i benen
efter att ha tillbringat så gott som hela lördagen vid datorn.

 E på väg mot gravarna
Elias gick med stora kliv mot Valsgärdes gravar.


Det var lite varmt,
men uppe på toppen på en av gravhögarna blåste det skönt.

E på toppen
Det blåste skönt på toppen.


Vi såg massor av gullvivor
och några lila blommor som jag inte kunde namnet på, men som jag har hört namnet på miljoner gånger.

Lila blommor
Inte gullvivor utan..?


Vi såg två träd
som såg ut att vara jättegamla, säkert från vikingatiden.

Ett jättegammalt träd
Ett av de jättegamla träden.


Uppe på toppen
var det härlig utsikt. Bussen såg ut som en buss för myror.

Bra utsikt på toppen
Härlig utsikt! Vi gick hela vägen upp, den vägen vid pilen.


Ja, det var ett fantastiskt ställe, Valsgärde!
På ena sidan flöt ån och jag blev lite badsugen. Men det fanns ju gårdar och hus i närheten som säkert ägde rättigheterna till det. Hur som helst, nästa gång vi åker hit tar vi nog med oss nåt fika, för man blev riktigt kaffetörstig och lite hungrig!

8 Valsgärde på håll
Hej då, Valsgärde! Här stod vi nere på vägen igen.


Eftersom det kurrade i somligas magar,
så vi åkte in till Tokerian. Jag lämnade in Lottot och vi hade inte vunnit en spänn. Prinskorven fick lite lunch – korv med bröd, passande nog.

Korv m bröd
Korv med bröd till Prinskorven.


Efter lunchen stack vi upp till mig
med mina grejor. Elias passade på att vila på soffan, efter allt spring var han lite trött, grabben.

Prick klockan 14 stod vi utanför mammas/Fästmöns jobb. Och då kom de första regnstänken. Men det blev inte mer än stänk, så vi kunde åka till Gamla Uppsala som planerat!

Anna och jag kikade in till en kille som säljer antikviteter precis intill Odinsborg. Där brukar det alltid hända lite märkliga saker. En gång låg hans arga lilla hund där under ett träd och blängde på mig. Hon gillade inte människor. Idag var hon visst inte hemma. Under trädet stod det i stället en stol. Och i trädet hängde… en kristallkrona…

Kristallkrona i ett träd
En kristallkrona hängde i ett träd hos antikvitetskillen.


Det hade mulnat på rejält,
så vi bestämde att äta glass inomhus. Det var ganska mycket folk där som åt och fikade och en del blev visst aldrig nöjda, medan andra såg ut som om de behövde äta hela sortimentet. Anna och jag dreglade över räkmackorna, men det blev bara glass och kaffe.

Storstrut
Det blev ”bara” kaffe och en Storstrut för mig.


Elias hjälpte för säkerhets skull
sin mamma att äta upp även hennes glass. Annas glass hette Skruven och Elias åt en Geisha.

Anna o Elias äter glassIMG_1410
Skruven och Geisha åts av Anna och Elias.


Allt var fint och mysigt
– utom vår bordslykta som var… TURKOS!!!

Turkos ljuslykta
USCH vilken gräslig lykta!


Lite handling och sen hemfärd
till Himlen. Jag åkte hem till New Village för att telefonera med mamma. Hon var uppspelt efter gårdagens tipspromenad – trots att hon inte vann. Vann gjorde en gubbe som gick med sitt barnbarn, en ung tjej och mamma hävdade indignerat att de nog fuskade, för de gick med mobilen och grejade.

Jag åkte och hämtade lite onyttig mat hos Mac Jack och medan jag satt här och skrev kom regnet. Rejält. Tennisbanan har åter blivit pool.

I kväll väntar sista programmet Inför Eurovision Song Contest 2013. I kväll är Robin Stjernberg med. Det är han som ylade så pass att han ska representera Sverige i tävlingen nästa helg. Jag har ingen klar favorit ännu, men jag har å andra sidan bara hört alla låtar typ en gång var. Och det har låtit ganska… varierande, mest… inte så bra, faktiskt.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan och Fästmön strosar omkring på stan, somliga trosar sig och andra shoppar saker som går att äta.


Idag blev det åter
en liten shoppingtripp, men denna gång nere på stan i finvädret. Jag ville ju prova mina nya skor.

Högklackat
Mina nya blades…


Äh självklart skojar jag, va fan tror du?!
Men mina nya dojor fick stanna hemma medan jag provade att gå i gympadojorna med inläggen från Stockholm i, de dojor jag har på jobbet. Ville se om hälen pallade eller om jag måste flytta över de gjutna inläggen från vinterskorna. Meddelas kan att hälen nog känns av lite och kanske ska de andra inläggen flyttas över. Men jag börjar så här med de Stockholmsköpta får vi se. Anna hade i alla fall sina nya skor och fick inte alls ont.

Eftersom Somliga hittade så billiga nya skor igår fanns det födelsedagspengar över att spendera. Bland annat tittade vi på scarves, men inget mer än denna föll på lilla läppen. Nåt inköp av den blev det emellertid inte, eftersom Vissa vill se vuxliga ut.

Scarf med döskallar
Scarf med döskallar passar kanske inte så bra om man vill vara vuxlig.


Några inköp blev gjorda i alla fall,
nödvändigheter att ha undertill, så att säga. Därpå tarvade vi var sin glass. Vi intog dem i aprilsolens sken på kall sten mitt inne i stan.

Sen ville vi gå och kika på vårflodens förödelse vid Tzatzikis uteservering. Stackars den restaurangens ägare! Det var liksom pool på uteserveringen. Jag undrar, jag, om de får ordning till sista april…

Fyrisån svämmar över
Uteserveringen har blivit pool.


Men en positiv grej
är att det i alla fall finns gott om vatten i floden till forsränningen – ifall nån är intresserad (inte jag, jag är vuxlig).

Fyriån under en bro
Gott om vatten under en av broarna i stan.


Vi kikade lite till i nån affär,
men nu blev det intet mer shoppat än mat. Vi gick ner till China Garden och beställde räkor i olika form för take away.

Kinesisk banderoll
Nån som kan översätta?


Anna lagade så himla god mat igår, kyckling med gorgonzola, paprika, banan etc. Men eftersom det är söndag idag och jag är Mannen i förhållande var det min tur att stå i köket.

Annas kyckling med paprika gorgo o banan
Lördagsmiddagen, tillredd av Anna.


Jag överlät emellertid – mot en kostnad, förstås – jobbet åt katterna kockarna på China Garden.

Vinkande katter
Jag undrar om det är ägarna själva, Fu och Tse, fast i kattform..?


Vad har du ätit/ska du äta idag då???


Livet är kort.

Read Full Post »

Fyra gamla kompisar strålar samman med en femte på Mallorca. Det verkar vara rena paradiset. Först. Brittiska thrillerserien Mad dogs hade premiär på SvT1 igår kväll. Fästmön och jag bänkade oss för trekvarts spänning.


Fyra gamla kompisar återträffar en femte i hans lyxvilla på Mallis.

                                                                                                                                                                                                        De fyra gamla kompisarna, som nu är fyra medelålders män som inte har lyckats så där särskilt bra i livet, blir inbjudna av Alvo. Alvo är stenrik, men vad han har tjänat pengar på är ytterst osäkert. Stämningen är på topp först, men så börjar man ana att allt inte är som det ska. En död get i poolen kan vara ett djur som förvirrat sig ner i vattnet och drunknat. Men Alvo själv är ytterst provocerande och tämligen oförskämd stundtals mot sina gäster. Och värre ska det bli. Den mysiga återträffen i en lyxvilla på Mallis har blivit en mardröm…

Det här är en mycket grabbig brittisk thriller. En enda gång skymtar en kvinna  – och då som sexpartner till en av männen. Det brukar inte bli så bra serier när de är så här grabbiga. Men den första delen av fyra slutade spännande och självklart kan jag inte låta bli att titta nästa söndag. Tills vidare får den medelbetyg.

Read Full Post »

Det har regnat hela kvällen igår och hela natten. När vi vaknade idag framåt förmiddagen var tennisbanan på baksidan mer som en pool. Och det regnade fortfarande. En dag som gjord för den utflykt Fästmön önskade sig på sin sista lediga vuxenhelg – NOT!

Och inte blev dagen bättre när jag med bestörtning grävde fram lokalblaskans kulturbilaga och ser på dess första sida att min extramamma, Gunilla Lindberg, har gått bort.

Uppdaterat: Jag har försökt två gånger att lämna en kommentar hos lokalblaskan, men det verkar som om man censurerar det jag skriver – i princip en länk till det här inlägget.  Tack för det!


”Rosa rorans bonitatem, stella stillans claritatem [...]*”

                                                                                                                                                            Jag träffade Gunilla Lindberg första gången vid mitten av 1980-talet på det ställe/företag som sen jag gav 23 år av mitt yrkesliv. Gunilla arbetade som frilansande skribent – och jag var den kanslist, som det hette på den tiden, som skrev ut hennes artiklar till personaltidningarn via en diktafon. (Ja, det var på stenåldern, men googla om du inte förstår terminologin.)

Gunilla Lindberg var hela sitt liv en fri fågel. Men hon tog mig under sina vingar under många år, tillsammans med min första chef Curt Jansson. De båda blev mina extraföräldrar när mina riktiga föräldrar bodde 30 mil härifrån. För även om man är 20nånting behöver man sina föräldrar ibland. Curt tvingade till exempel ut mig att köpa en mössa en vinter när genomsnittstemperaturen var -30 grader dygnet runt. Men det minne som sitter djupast och som betydde mest var den gången jag akut hamnade på sjukhus och mina föräldrar hade sjuhundrafyrtioelva ursäkter för att inte komma till sitt enda barn. Då kom Curt och Gunilla och satt stilla och väntade på mig tills jag orkade möta dem. Personalen sa:

Dina föräldrar sitter i dagrummet och väntar på dig. Orkar du?

Min förvåning – och den kärlek jag kände till dessa två som inte hade behövt göra detta alls – var enorm. Där satt de och vi pratade och allt kändes nästan ”som vanligt”. Men när jag gick och la mig den kvällen gömde jag detta i mitt hjärta för alltid. För mina egna föräldrar kom inte och från jobbet kom bara samtal med rena jobbfrågor, framför allt från en av dem som i dagens lokalblaska uttrycker sin stora sorg och saknad över Gunilla. Det är med stor ledsenhet jag nämner detta, för just denna person har jag känt lika länge som Gunilla Lindberg, men inte ett ord, inte ett pip har jag fått höra sen den dagen i mitten av januari 2009 mitt gamla liv föll samman. Ja, jag har lärt mig den hårda vägen vilka som är vänner och vilka som har falska leenden och tomma baksidor. Som pappfigurer.

Gunilla och jag höll kontakten genom åren trots att våra yrkesvägar tog en del andra svängar. Jag började jobba på ett av ”företagets” ”dotterbolag” och vi sågs inte lika ofta. Men vi skapade oss en egen lite tradition! Och det var att träffas nån av juldagarna i Sankta Birgittas kloster i Stöllestan. Stöllestan ligger nån mil från Metropolen Byhålan dit jag åkte varje jul för att tillbringa helgen med mina föräldrar. Gunilla var under några år ”singel” och valde att gå i kloster under denna familjehögtid. Detta eftersom hon inte längre hade nån familj sedan maken gått bort på 1980-talet och sonen så tragiskt omkom många år före det. Sonen, som var född samma år som jag. Hon pratade inte aldrig om sin sorg. Det var mycket som var hyssj hyssj. Men en dag berättade hon. Och jag förstod att hon behövde låna mig som barn då och då. Det fick hon gärna.

I klostret var det väldigt tyst, men Gunilla och jag var inte så tysta. Hon ordnade kaffe och whisky och så satt vi och smuttade på drycken och smaskade på småkakorna min mamma hade skickat med mig. Sen träffade Gunilla Bengt och han var med till klostret en jul. Efter det blev det inga fler jular i klostret – Gunilla hade fått en familj igen och jag var så glad för hennes skull.

Sista gången jag och Gunilla träffades en längre stund var när min extrapappa Curt gick bort, strax före min egen pappa. I samband med begravningen fick jag då en pusselbit som jag hade saknat. En pusselbit till alla dessa komplicerade relationer vi har i livet – privat som på arbetsplatsen. En pusselbit om svek och kärlek och väl dolda hemligheter.

De senaste åren hade Gunilla och jag ingen kontakt alls. I början av sommaren fick jag genom en före detta kollega veta att hon var svårt sjuk, men inte ville bli kontaktad eller att sjukdomen ens skulle uppmärksammas. Några dar senare hade hon själv skrivit en krönika om sin cancer i lokalblaskan.

Det var så ledsamt att börja den här dan med att läsa att Gunilla Lindberg har gått bort. Jag tror att det är därför Gud och alla änglarna vägrar att sluta gråta de stora regntårar de har gråtit sen igår kväll.

                                                                                                                                                                       *Ur ett vesper ur Birgittaofficiet. Texten betyder: ”Ros, duggande godhet, stjärna droppande klarhet…”

Read Full Post »

Ledig lördag. Vad vi har gjort? Sovit och ätit frukost. Läst lokalblaskan med tillhörande bostadsbilaga (noterade bra priser för lägenheter i området, höga priser för lägenheter i Förorten).

Molnen hänger tunga över oss. Det regnade i natt, delar av tennisbanan ser mera ut som en pool. Tänk om det kunde vara pool där på sommaren i stället för tennisnät och -linjer, basketkorgar och bolldunkande…

Det hade varit skönt med en utflykt typ till Skaris, tyckte Fästmön, men det är inte väder för det. Vi tänker oss i stället att åka och titta på blommor nånstans. Mer vet jag inte i skrivande stund. Vi får se vart Clark Kent* tar oss.


En ros är en ros är en ros är en ros…

                                                                                                                                                                 Det är inte viktigt vad vi gör mer idag. Det viktiga är att vi gör det tillsammans.

Jag har för övrigt fått ett intressant mejl som jag klurar på. Det behövs hittas en lösning och jag vill vara med och hitta den. När människor skräms till tystnad vaknar rovdjuret i mig, nämligen...

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

Anna slutade jobbet klockan 16 igår och jag och Clark Kent* åkte och hämtade henne – utan gnissel, fast onekligen med mindre bra bromsar (eller så är det psykiskt…). Killarna hade tjatat om grillning och vi var måttligt roade i värmen, jag, med mitt tröttande flöde och Anna, som hade jobbat 7 – 16. Men vad göra man inte för sina små älsklingar (nåja…)? Vi köpte grönsaker, potatissallad, tzatziki, bröd, dricka, kött och kalkon samt grillkol på hemvägen. Jag var blond och pekade på

kål

när Anna undrade om jag visste var ICA Heidan hade

kol…

I Himlen snodde Anna ihop en sallad, medan jag försökte plocka ihop lite av Elias prylar. Slaktar-Pojken hade plötsligt ångrat sig och skulle INTE med och grilla, så Anna, Elias och jag åkte till Morgonen. Där väntade en hungrig Storasyster som nästan hade förstört sina naglar på att rengöra grillgallret – OMG! – så vi körd igång direkt. (Jerry och Frida var på väg hem från ett spännande möte i Göteborg.)

Eftersom jag är mannen i huset – SKOJAR! – var det jag som tände grillen. Och eftersom jag inte hade nån grillöl blev glöden omjämn, nåt som somliga påpekade några gånger…


Ja, ja, det tog sig så småningom…

                                                                                                                                                                Elden tog sig, glöden infann sig, jag hostade bara lite och alla våra kläder stank sur rök efteråt. Men ändå. Min mat blev jättegod, Anna var missnöjd med köttet till sig och barnen. Salladen var ljuvlig, tzatzikin underbar och bubbelvattnet med citrussmak otroligt läskande i värmen.


Av herr Kalle Kon blev det delvis kolbitar, men de gick att äta. Somrigt och gott!

                                                                                                                                                         Halloumi, gnisselost, la vi på lite senare och den blev också riktigt god.


Gnisselost är gott!

                                                                                                                                                               Jerry och Frida anlände vid 20-tiden och var vrålhungriga. Tyvärr hade de övriga hungriga barnen ätit upp nästan all mat, men något litet fanns kvar. Anna och jag pussade lillgrabben hej då, tog en tur till Himlen och hämtade våra grejor och for sen in till stan. Vi satt på ballen** en stund och försökte svalka av oss, Anna tog en dusch först, jag läste lokalblaskan. Tidig sänggång medan fulla vuxna roade sig med töntspelet Kubb och herr Smidig höll på att skrämma livet ur oss genom att vippa en pool.

Som vanligt skrek alla i grillsällskapet när jag ville fota dem, så håll till godo med denna vackra pion i stället, NÄSTAN lika vacker som mitt sällskap!


Nästan lika vacker som mitt sällskap!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = han e min BILman!
**ballen = balkongen

Read Full Post »

Roligare än rubriken är vädret inte idag! Det bara regnar och det började redan i natt. Tennisbanan på baksidan påminner mer om en pool än en tennisbana. För övrigt undrar jag hur länge nätet ska sitta uppe, men så inser jag att det nog inte finns nån tennis- och isbaneansvarig här, så det får väl sitta där tills det ruttnar. Eller nåt.


Tennisbana eller pool – bedöm själv! Bilden togs för några minuter sen strax före klockan åtta i morse.

                                                                                                                                                        Fast jag ska inte kasta sten i glashus, jag har matta och prylar på ballen* att plocka in. Men problemet är ju att det regnar så ofta nu för tiden att mattan inte hinner torka mellan varven. Och det blir ju inte så bra om man rullar ihop en blöt matta och stoppar ut i förrådet. Först börjar det lukta och sen när man ska ha mattan finns det inget kvar av den, typ…

Idag händer väl inget speciellt. Jag borde ta tag i lite säkerhetskopiering av filer och lite bildöverföring och så behöver jag tvätta håret som ligger flottigt klistrat mot skalpen. Anna jobbar till 13.30 och vi ska göra ett förnyat försök på OnOff med hennes nyinköpta mobil som krånglar. Vidare blir det ett besök på CityGross, för det ska visst vara nåt i hästväg, enligt Storasyster.

Storasyster, ja, hon har bokat Taxi Tofflan för en ut-på-landet-transport på lördag kväll. Och det går ju bra för jag har ju uppenbarligen blivit helnykterist så jag behöver inte dricka nåt vin till lördagsmiddagen. Jag känner inte ett dugg för alkohol, men aptiten börjar komma tillbaka liksom orken. Anna frågade senaste i morse om jag inte kände mig piggare och det svarade jag jakande på. Jag KÄNNER mig piggare och gladare, framför allt efter gårdagens telefonsamtal, men också rent allmänt. Hoppas verkligen det håller i sig! Magen är emellertid besvärlig, den kör sitt vanliga OnOff den också. För tillfället är den Off sen tre dagar och det är liiite långt.

Tror jag börjar med bäddning och lokalblaska innan jag går över till filkopiering och dusch, i nämnd ordning… Håller också på att jaga referenter. Har hela elva stycken på min lista, men det är bra att ha några olika – några fd chefer, några fd kollegor, några frilansare, några externa samarbetspartners, några interna samarbetspartners… Det gläder mig oerhört att alla jag fått tag i hittills har sagt att de

självklart

och

gärna

och

lätt

lämnar referenser! Sånt värmer!

                                                                                                                                                    *ballen = balkongen

Read Full Post »

Veckans fråga gällde huruvida du är badkruka eller inte. Totalt engagerade sig 24 läsare och så här fördelade sig svaren:

Majoriteten, 42 procent (tio personer) svarade: Jaaaa – i en sjö i /ett hav nära Sverige!

29 procent (sju personer) svarade: Nej, jag är en riktigt badkruka!

13 procent (tre personer) svarade, tack och lov: Ja, i badkaret.

8 procent (två personer) svarade: Jaaa, i sjö eller hav utomlands.

4 procent (en person) svarade: Ja, i en tempererad pool.

4 procent (en person) Ja, i en uppblåsbar pool.

Stort TACK till dig som klickade! :P

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 252 andra följare