Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘banana split’

Ett hemfarande inlägg.


 

Precis som korven har alla roliga saker två ändar. Och en är slutet. Igår var det söndag och redan dags att lämna Stockholm Pride 2014 och Kungliga Hufvudstaden. Jag bokade sms-biljetter hem, men ett litet missförstånd gjorde att vi fick vänta nästan en timme på tåget. Ingen av oss var road. Det var varmt, kaffet var gott men också varmt, rökare tycktes dras till oss trots att vi satt i rökfri zon på perrongen etc. Jag börjar undra om en del svenska rökare plötsligt blir analfabeter och får svårt att förstå såväl svensk text som tydliga piktogram.

Fast som med det mesta kan vi skratta åt eländet. Till och med det faktum att Fästmön, som var minst varm och svettig, hamnade på den sida om fönstret där det blåste mest. Och att min Ramlösa citrus exploderade över mig, golvet och en hund. Jag satt inklämd i ett hörn med hunden och dess matte och husse på andra sidan. Framåt Uppsala trodde jag att min blåsa skulle sprängas. Det gjorde den inte. Vi hann hem i tid – och det var inte tack vare UL utan Uppsala Taxi!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Anna Ginger Joe och tapas på Maestro

Anna, Ginger Joe och tapas på Maestro. En och annan geting var där också.

Hemma i New Village var lägenheten skapligt varm. Vi fräschade till oss, jag packade upp och ringde mamma. Sen tog vi en promenad bort till Maestro för att få nåt svalkande att dricka och nåt gott att äta. För – tro det eller ej! – vi hade pengar kvar efter vår lilla semestertripp!

Banana split

En splittad Banana split.

Vi hade tur och fick den trevliga, duktiga och framför allt normala serveringstjejen. Tack och lov slapp vi killen som vi inte förstår och som inte förstår oss (Jag bad en gång om en servett, han ville ge mig en filt. Han är svensk. Jag också.) Då blev Tofflan glad(are).

Anna var bara varm. Getingarna var för jäkliga och jag dödade en i vredesmod. En del gäster pratade bara med andra gäster och inte sitt sällskap. Anna och jag pratade bara med varandra. Vi rundade av med att dela på en Banana split. Det blev alltså en splittad Banana split. Dubbelt roligt. Eller inte.

Hemkomna la vi oss under takfläkten. För på balkongen kunde vi inte sitta eftersom grannarna grillade och rökte vattenpipOR. Jag var ut på ballen* och bad grannens gäst att vara vänlig att flytta på grillen så att den inte stod precis så att röken ringlade in i mitt vardagsrum. Det gjorde gästen. Men för mig känns det väldigt irriterande att jag måste säga till VARJE GÅNG det grillas. Det verkar som om alla med uteplatser sov på fysiklektionerna – eller skolkade. Rök stiger nämligen uppåt! Att vattenpiporna avgav rök förstår de uppenbarligen inte. Och jag orkade inte upplysa dem om det. Det fick lov att stinka lite parfym i mitt vardagsrum.

Vi glodde på en film på TV. Jag stängde fönstren i smårummen medan det grillades, men det gick inte att stänga balkongdörren helt, då hade vi kvävts. Och eftersom grannarna partajade denna söndagskväll fram till halv två-tiden (det ska vara tyst klockan 23) tänker jag inte vara tyst (!) utan faktiskt klaga hos bostadsrättsföreningens styrelse. Speciellt som uteplatsen städades av med buller och bång (porslin och flaskor skramlades in och möbler sköts på trädäcket) mellan halv två och två i natt. Det är INTE OK! Särskilt som det inte är första gången det partajas, grillas och röks kvällen och natten före en vardag.

Som grädde på moset har jag bara hittat ett enda jobb idag att söka. Och så har jag svarat på en enkät från Clarion Hotel. Jag var väldigt rak med vad jag tyckte om personalen i lobbybaren. Jag vill varna ALLA från att gå dit: personalen är sarkastisk och oförskämd mot sina gäster. Jag rekommenderade Clarion Hotel att byta ut sin barpersonal. Men annars trivs vi hur bra som helst på hotellet och längtar redan till nästa gång vi åker dit.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett firande inlägg.


 

Smileyballonger

Glada och gula ballonger ska det vara när man fyller år!

För tolv år sen om lite mer än 24 timmar kom familjens minsting till världen. Och så liten är han inte längre, han fyller tolv år i morgon. Elias, hans syskon, föräldrar och jag firade killen en dag i förväg.

Fästmön och jag åkte och handlade lite gott till kaffet samt mat först. Vi körde så hårt med pantmaskinen att den stannade två gånger. På ICA Solen var det annars sig likt, förutom att alla kunder – utom Anna och jag, förstås – såsade och stod i vägen. Vi flög fram som två hindar. (Nåja…)

Det hade varnats för kraftigt regn och åska, så jag ringde mamma en snabbis innan firande startade. Mest för att berätta att jag just fått ett samtal från ett företag här i Uppsala med en inbjudan till intervju på onsdag i nästa vecka! Nu har jag alltså två intervjuer på gång. Snacka om att det är boost för självförtroendet! I övrigt boostade inte vädret så mycket. Det blixtrade, åskade och regnade en stund, några lampor blinkade och sen var det inte mer med det.

Maten dukades fram när de två arbetarna hade anlänt. Ljudnivån var hög och mina trumhinnor dallrade rejält. Men idag var det mest mysigt – och en träning inför alla ljud och folkmassor vi lär träffa på i morgon och några dar framöver… Det var också roligt att vi för en gångs skull var allihopa – även om Kronprinsen höll sig på sitt rum mest. Frida, till exempel, hade jag inte träffat sen före påsk. Jag ser en lite annorlunda tjej nu, med rejält med nässkinn och en förmåga att ta tag i saker – med några goda råd på vägen. En utveckling åt ett bra håll, vilket glädjer mig.

En som inte utvecklas åt nåt bra håll vad gäller sin fotokonst är dock barnens mamma. Hon lyckas alltid ta så smickrande bilder på mig. Vad sägs om detta fina foto där man ser magen sticka fram och dubbelhakorna korva sig på mitt bröst?

 Min mage sticker fram o dubbelhakor

Magen sticker fram och dubbelhakorna korvar sig. Anna tog bilden, förstås.

 

Jag kontrade med denna bild. När man tittar på den får man känslan av att mästerfotografen tycker att gult är sniggt och inte alls vill se sin älskades ansikte…

Anna blåser ballong

Anna åker på en blåsning.

 

Elias öppnar paket

Mystiska kort.

Mellan maten och fikat ville den blivande tolvåringen ha ett par paket. Han fick ett mjukt av mig, som inte var så roligt (en handduk med hans namn på) samt en mystisk present från mamma, pappa och Linn: en spelkonsoll med spel. Tyvärr levereras inte paketet förrän en bit in i augusti, vilket var lite surt. Men Linn hade gjort så fina kort och jag tror att grabben blev riktigt glad att ha nåt att se fram emot lite senare – och då inte bara skolstarten… (^== Ironi!) Sen råkar jag veta att det finns paket kvar för firande i morgon bitti (i alla fall ytterligare tre från mig och några från Anna och Frida). Pappa har visst nåt i bakfickan också som Elias får i morgon kväll när han anländer för att vara där medan mamma och jag prajdar oss.

Att få med hela familjen på en och samma bild är en omöjlighet. Men jag lyckades i alla fall fånga syskona O. Och det är ovanligt! Fast vad de gör för konstiga miner alla tre det vete 17… I normala fall är de nämligen rätt söta.

Linn Elias Frida

Syskona O: Linn, Elias och Frida.


Födelsedagsbarnet ville ha tårtan
på sin riktiga födelsedag. Det är ju bra, för då får mormor et consortes nåt gott till kaffet i morgon. I stället hade han beställt Banana split. Vi åt och glufsade i oss av glass, grädde, maräng, banan och chokladsås att vi helt glömde bort de hembakta kakorna… Men vissa av oss ligger visst bra till hos Anna, så vi fick med oss en kakpåse hem. Och dessa kakor har jag smällt i mig medan jag har skrivit det här inlägget.

Min älskade Anna

Min älskade Anna.


I bilen hem 
fick jag inte bara med mig en kakpåse och en resväska utan även Linn som skulle sova i stan. Och så fick jag ett alldeles underbart vackert blått hjärta i glas av min älskade. Det har jag placerat på fönsterbrädan i mitt blåa sovrum.

Blått hjärta

Ett underbart vackert blått glashjärta.


Jag har lämnat min nyckel hos Lucille. 
Hon försökte fresta mig med lite vin, men jag föreslog nån kväll nästa vecka, efter onsdagen. Vem vet, jag kanske har nåt att fira då??? Tågbiljett är beställd, väskan är uppackad och packad igen. Jag undrar vad mer jag har glömt..?

Nu hoppas jag att Elias får en fin födelsedag i morgon också – på sin riktiga dag! Jag är säker på att mormor har nåt spännande med sig och att pappa hittar på nåt kul på kvällen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mest epikuréiskt inlägg.


Nu har Fästmön
jobbat många pass. Idag fick vi lön. Jag fick dessutom ett pensionsbesked från mitt förra jobb som skapade en viss munterhet. Eller vad sägs om 84 spänn per månad i ålderspension och ett par hundralappar i månaden mellan 65 och 70 bast, därefter ungefär 100 spänn? Jajamens, jag blir rik på äldre dar.

Ryggen har bråkat med mig, men på eftermiddagen blev smärtan mindre, precis som igår och i förrgår och dan före det. Undrar bara när smärtan släpper helt…

Promenader sägs vara bra och vi gav oss på kvällen, jag med stappliga steg. Det blev ändå totalt sett över tre kilometer. Med en stunds vätske- och näringsintagspaus på Maestro. Två fullvuxna kvinnor måste ju få dricka och äta gott. Och skratta lite åt serveringspersonalen, som var söt, men lite bortkommen. Och göra fula miner och moona (hade jag gjort om ryggen varit OK) åt fyra andra gäster som uppenbarligen hade käkat blängsylta när vi kommit utanför dörren.

Här är några bilder som jag tycker är rätt OK:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ha en go kväll!


Livet är kort.

 

Read Full Post »

I eftermiddags bestämde vi oss för att strunta i ekonomiproblemen, matlagningen och disken. Vi käkade middag på Kreta. Kanske hade jag önskat att det var på ön Kreta, men restaurang Kreta i Förorten är helt OK!


Restaurang Kreta – för grillkåta? Nej, en grillkåta för 20 personer… Men… vad har den HÄR bilden med vår middag att göra?..

                                                                                                                                                       Vi lämnade Clark Kent* hemma och tog en promenad för att få fläsket i gungning – så vi skulle få ork att stoppa i oss rejält. Passade på att fota ett vårtecken, de första blåsipporna som jag har sett.


Så små och fina blå blommor med gröna blad i den för övrigt ganska grå naturen…

                                                                                                                                                      På ett ställe i skogen tycktes snösmältningen ha kommit så plötsligt att en färgklick från vintern glömts kvar.


Röd och grann pulka – men nu är det väl dags att ställa undan den?

                                                                                                                                                      Vi fick ett bord för sex (PERSONER, alltså, snuska där!). Menyerna granskades och alla hittade nåt ätbart.


Alla var där – även om Frida gömde sig bakom mamma vid fönstret. Bara pappa Jerry saknades, fast han var medbjuden. Men det var nåt idrottsevenemang som lockade mer… 😉

                                                                                                                                                   Jag och sport… Jag hade ju missat att Förorten var i innebandyfinal… Visste väl inte jag förrän på eftermiddagen idag… Däremot fick jag nyss veta att Förortens lag vann, så även en tråkmånsa som jag får väl gratulera till SM-guldet!

Frida var nyttigast och valde en kycklingsallad, Johan åt kebabtallrik, Elias tog en pizza och Anna och jag fileto kotas med potatis, tzatziki och grönsaker. Linn beställde souvlaki, men det hade kocken missat… Som kompensation fick hon tzatziki och bröd att inleda med.


Min middag!

                                                                                                                                                  Elias chockade personalen på restaurangen med att äta upp en hel vuxenpizza! Dessutom klämde han ner en stor coca cola och två klubbor. Han orkade emellertid ingen dessert…


Renrakat!

                                                                                                                                                            Till dessert valde tjejerna glass, Johan Banana split och Anna och jag – lika som bär IGEN (är det varning, eller?) – tog friterad camembert med glass och hjortronsylt.


Min favoritdessert!

                                                                                                                                                      Vi blev ganska mätta (litotes… Vet du inte vad litotes är? Slå upp det i ordlistan/sök på nätet, det här är ingen svenskalektion!) och Elias tyckte att vi var tråkiga som åt och åt och åt. Storasyster lyckades roa honom med diverse små knep (TACK, LINN!). Bland annat fick han testa hennes solbrillor och såg så här läcker ut:


Ugglan? Näää, Elias med Linns solbrillor.

                                                                                                                                                       Vi orkade med nöd och näppe ta oss hem. Linn tog bussen halvvägs – men hon skulle ju in till stan för att träffa kompisar. Killarna hade spring i benen och var hemma en kvart före oss andra… Kanske berodde det på att vi skrattade åt en finklädd gubbe med lustig uppsyn och fjollig gång som vi mötte. Somliga skrattade nog så det hände en liten olycka, rentav… Eller???

Nu har vi gömt lördagsgodiset, för det vete 17 om vi orkar pressa ner nåt mer i kväll. Elias pizza har emellertid sjunkit undan och nyss tog han en glasspinne från Hemglass

                                                                                                                                                     *Clark Kent = min bil

Read Full Post »