Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fotoalbum’

Ett brinnande inlägg.


 

Det brinner i en av Sveriges tre trästäder, Eksjö. Idag på förmiddagen fick jag nyhetsflashar om branden, som startade redan vid sextiden i morse i Gamla stan. Branden började i en lägenhet i ett flerfamiljshus och en ung kvinna har avlidit.

Branden har redan även orsakat stora materiella skador. Området grundades 1568, men de flesta av husen byggdes under mitten av 1600-talet. Det finns, totalt sett, 54 byggnadsminnen här. Ungefär 200 människor som bor här har nu evakuerats. Elden sprider sig snabbt mellan trähusen, mycket på grund av vinden. Den kraftiga röken gör att Eksjöborna varnas för att gå ut och i stället hålla sig inomhus, med stängda fönster och dörrar.

Gamla stan i Eksjö påminner förstås mycket om Nora, som jag besökte i somras. Men jag har andra minnen av Eksjö. Minnen, som inte alltid är så goda. Det var på lasarettet här min mamma vistades av och till när jag var liten kicka. På den tiden fick barn inte besöka sjuka på lasarett. I stället fick barn vänta tills den sjuka/e var så pass pigg att h*n kunde komma ut i sjukhusparken.

Det var naturligtvis inte lätt för en pappa att försöka roa en liten unge som ivrigt väntade på sin mamma. Pappa tog med sig kameran och knäppte ganska många bilder, bland annat från Gamla stan. Några av dem hamnade i det fotoalbum som pappa gjorde till min 30-årsdag. På det här uppslaget porträtteras en trött fyraåring i Gamla stan i Eksjö:

Bilder fr Eksjö

Bilduppslag med foton från Gamla stan i Eksjö där en fyraåring ivrigt väntade på sin mamma.


För att du ska få ett hum om 
hur vackert där är, måste jag zooma in ett par av bilderna. Du får bortse från flickan om du retar dig på henne, men min pappas bildtexter tar jag inte bort.

Jag i en mörk port i Eksjö

Fyraårig Toffla börjar lessna ur. Här pausar de springande kalasbyxeföredda benen i en mörk gammal port.


Som synes hade min pappa 
ett ganska tufft jobb att roa sin dotter…

Pappa är larvi

Väldigt trött fyraåring.


Mina tankar går till dem som drabbats/drabbas i Eksjö. Jag hoppas verkligen att branden snart är under kontroll.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den här dan hittills.


 

Den här dan började med ljus, sol och värme. När jag gick från Tokerian kom duggregnet och nu vräker det ner och är mörkt. En cyklande man med krycka på hojen kommenterade när han passerade mig:

Nu dundrar det nog till snart!

Och det gör det säkerligen! Bäst att dra ur alla viktiga kablar och stänga ner min nya, fina dator – snart, dårå, som mannen sa. Först måste jag bara berätta hur glad jag blir för att såväl nya vänner (M) som gamla (N) bryr sig och vill ha kontakt. Jag är ingen paria i deras ögon och det gör mig varm om hjärtat.

När jag kom ut från kassan med min lax på extrapris, min fil, mjölk och vad det nu var för trist jag handlade, kändes det plötsligt lite mörkt i tillvaron: jag hade ju inte köpt nån choklad! Igår kväll mumsade jag i mig en bit mörk choklad och fick då på köpet några visdomsord:

Stress och choklad

Stresshantering jag gillar: choklad!

 

Men nu blev det ingen choklad. Det stod inte på lappen och jag är ju som jag är – har lite svårt att vara spontan när jag är i en livsmedelsbutik (fast jag köpte både lax och räkor, faktiskt, idag, utan att nåt av det stod på lappen!). Lite surmulen rullade jag min vagn mot utgången när ett mycket bekant ansikte dök upp i mitt synfält: N!

N var en av tre tjejer jag lärde känna när jag först flyttade till Uppsala på järnåldern (Typ 1982…) De senaste åren har vi inte haft nån kontakt alls. Det blir så, man tar olika vägar i livet. Men plötsligt korsas ens vägar igen. Och det var såå roligt, för vi hade massor att prata om! Vi pratade så länge att min firre och mina räkor nästan tinade… Jag överlämnade mitt visitkort med kontaktuppgifter. N flyttar från Förort till Förort snart, inte alls långt härifrån. Jag hoppas att hon ringer nån gång när hon har kommit iordning! Det vore så himla kul att prata mer!!!

Det finns nog nån gammal bild på N i mitt fotoalbum, men jag tänker inte scanna in den och lägga ut den – för N ser precis likadan ut idag som då! Nästan! Tidens tand har inte gnagt särskilt hårt på henne. Och det är ju faktiskt inte säkert att N vill förekomma på en blogg som denna… Jag fann mig inte tillräckligt för att be att få ta en bild.

Den här dan började ljust, den fortsatte lite mörkt, men den blev ljus igen. Till och med regnet upphörde nu och solen tittar fram.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-film.


I kväll visade SvT Tyskungen,
baserad på Camilla Läckbergs bok med samma titel. De här TV-filmerna har blivit ganska nerskrivna. Jag tycker inte att de är så pjåkiga – trots allt.

Tyskungen

Biopremiär i somras, på TV strax före trettonhelgen.


Författarinnan Erica Falk
får en dotter i inledningsscenen. Men mormor vill inte hålla den nyfödda. Strax efteråt omkommer Ericas föräldrar i en bilolycka. I samband med detta dyker en halvbror till Erica upp. Och så hittar Erica ett fotoalbum i sina föräldrars hus – och ett tyskt järnkors… När det sen hettar till är det som vanligt Erica som löser mysteriet – medan maken, Patrik Polis, går omkring och bär på bebisen.

Ja det händer lite mycket i den här filmen. Handlingen hoppar dessutom mellan dåtid och nutid. Nästan alla scener känns väldigt korta, även om det är spännande. Man kan inte låta bli att undra om de korta scenerna är nån sorts eftergift till den generation som inte kan sitta stilla alltför länge framför TV:n utan reklampauser… För den här filmen gick på SvT och var en timme och nästan 45 minuter lång.

Nåja, det är ändå spännande, trots korta scener och många historier i en. En av de bästa rollprestationerna gör Jan Malmsjö, 80+.

Slutomdömet hamnar strax över medel, för utan Jan Malmsjö, nja…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Förra veckan var det ju säsongspremiär för ett av de TV-program som jag har följt längst, Antikrundan. Och så klart jag inte missar det i kväll heller! Kvällens program var från Halmstad.

Bo Knutsson och Knut Knutson

Bosse och Knutte, med samma efternamn men inte gifta, för Bosse stavar Knutsson med två s, Knutte med ett. Men de är båda två experter i Antikrundan. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Anne Lundberg skorrade vidare,
men jag måste ändå säga att hon känns lite nedtonad, tack och lov. Men hon var tvungen att tramsa lite, förstås, om kärleksstaden Halmstad.

  • En kille som såg lite rolig ut med långt, lockigt skägg, kom med ett Marimekkotyg. Jag avskyr verkligen Marimekko, alldeles för färgglatt för en som föredrar tjockis-svart. Värderingen för tyget landade på mellan en tusenlapp och två.
  • En kalkstensburk som kostat 30 kronor värderades till cirka 5 000 kronor. Men så var den rätt häftig också!
  • Ett äldre par kom med en jättefin nattljusstake från 1750-talet. Paret äger faktiskt ett par stakar. Värderingen sattes till hela 100 000 kronor. Dessutom tog paret med ett (av två) silverfat som värderades till         125 000 kronor…
  • Ett otroligt vackert skrin i sköldpaddsskal daterades till 1600-talets slut när just sköldpadda var ett populärt material. Skrinet värderades till mellan 30 000 och 50 000 kronor.
  • Knutte, iförd hemsk kavaj, tog emot en rätt gravid tjej och ett bord. Tjejen hade betalat 8 000 för den väldigt stora och tunga möbeln. Bordet är troligen nytillverkat, även om skivan ursprungligen hade varit ett golv, ungefär hundra år gammalt.
  • Ett par kom med en GAN-tavla som de hade fått i lysningspresent. Tavlan var ganska gräslig, vilket också kvinnan tyckte. Denna akvarell värderades till cirka 100 000 till 125 000.
  • Ett stort fotoalbum med 150 bilder från Indien från 1860 – 1880-talet kom med en man. Bilderna visade sig vara väldigt sällsynta och av god kvalitet. Mannen hade gett 1 800 kronor för albumet. Idag värderades det till… minst 150 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett otroligt vackert skrin i porfyr. Några små naggar i locket, men annars i bra skick. Skrinet värderades till 15 000 – 20 000 kronor.
  • En annan kvinna kom med en rysk medalj i 23 karats guld. Medaljen är troligen från 1900-talets början. Medaljen värderades till mellan 35 000 och 40 000 kronor.
  • En man kom med två underbart vackra ringar. Den ena, med rubiner och diamanter, värderades till 16 000 kronor. Den andra ringen, med diamanter, värderades till 150 000 – 200 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Gävle.


Livet är kort.

Read Full Post »

Är det OK att vara inloggad på Fejan på arbetstid? Det tycker faktiskt så många som en av tre enligt en undersökning jag har läst om på Dagens Möjligheter, utgiven av Proffice. Det där kan man ha olika åsikter om, själv bloggar jag på mina raster ibland. Är det OK eller inte?

Hur som helst, Dagens Möjligheter varnar ändå för fem typiska tabbar:

Misstag 1: Du låter Facebook distrahera dig från jobbet
Det kan vara en skön paus att Fejsbooka, men Dagens Möjligheter vill ändå varna för att det är lätt att fastna i statusuppdateringar, fotoalbum, chatter och ex-stalking. Dessutom anser över en tredjedel av deltagarna i en studie som Kelly Services har gjort att sociala medier har en negativ påverkan på produktiviteten.

Misstag 2: Du är oprofessionell online
Hur är det nu – har du både privata vänner och jobbkontakter som vänner på Fejan? De flesta på Fejan har både och. Och då gäller det att se upp med vad du skriver och hur du presenterar dig själv.

Misstag 3: Du sprider konfidentiell företagsinformation
Passa dig så du inte sprider sånt som är sekretessbelagt… Det kan ju vara lätt att kommentera en kund eller ett projekt på Fejan, men är det OK?

Misstag 4: Du använder Facebook i stället för mejl
Det är nog aningen mer seriöst att skicka mejl från jobbmejlen till en jobbkontakt än ett meddelande på Fejan…

Misstag 5: Du baktalar chefen
Ibland skriver vi av oss på Fejan eller i bloggen, när vi till exempel är irriterade på chefer, kollegor eller kanske nån annan jobbkontakt. Då kan det vara bättre att prata av sig med en kompis i stället… Eller varför inte lösa konflikten med den det berör?..


Livet är kort.

Read Full Post »

Ingen skämsbild, denna gång, men en bild ur det gamla fotoalbumet. Här är beviset att Tofflan har suttit på hästryggen – åtminstone en gång. Pappa fotade, platsen är Valla utanför Linköping och jag är gissningsvis fyra, fem år (bilden alltså tagen 1966 eller 1967).

Liten Toffla, stor häst. Och inga solbrillor, därav knipandet med ena ögat.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var värst vad alla lyser med sin frånvaro bara för att man inte råkar vara munter en dag. Nåja, ett och annat undantag finns ju, men jag har ingen lust att sitta och vänta på andra, jag behövde göra nåt den här soliga dan.

Och det gjorde jag! Kroppsarbete är bra när man är störd och deppo och känner sig ensam. När solen lyser utanför skitiga fönster och alla andra umgås med familj och vänner. Nej! Jag putsade INTE fönstren – de ska ju bytas här framöver.

Mina bokhyllor har sett för jävliga ut, för att tala klarspråk. Jag har bara tryckt in böcker och det har varit hur rörigt som helst. Så dagens projekt handlade om hyllor och litteratur…

Jag började med att rensa den minsta hyllan. Där fanns en massa skräp, lite som skulle ut i förrådet och annat som skulle behållas inne i lägenheten. För säkerhets skull tog jag in stegen. Det lär kännas i vadmusklerna i morgon. Uppför stegen, nerför stegen…

Tomt – och dammigt – var det här!


Hyllorna var väldigt dammiga
och det var skönt att få torka bort det också även om mina luftrör inte estimerade dammet. När jag hade tömt större delen av den första hyllan och klättrade som bäst för att fylla den, började telefonen ringa. Sen ringde mobilen. Sen kom det sms. Jag höll på att bli galen! Fattade inte folk att jag hade tröttnat på att sitta och glo och var upptagen?! (OBS! Ironi! Folk är ju liksom inte synska.)

Här har det börjat fyllas på.


Alla mina böcker står i bokstavsordning.
Alla böcker står också i landsordning. Först står böckerna av svenska författare, sen nordiska, sen europeiska etc. Sist  står de afrikanska – för jag har bara en bok av en sydafrikansk författare.

Här är de tre hyllorna till vänster om hörnhyllan klara.


Hörnhyllan är ett mindre h-e.
Nog för att den är praktisk, men den är också svår att fylla med böcker så att det ser ordentligt ut. Min tanke var att den inte skulle innehålla böcker utan all annan skit alla andra grejor som jag behövde från den tömda hyllan plus lite som redan fanns där.  Och så blev det. Hörnhyllan rymmer nu fotoalbum, spel, historiska böcker, konstbäcker, reseböcker och så lite papper.

De sista två hyllorna blev jag klar med alldeles nyss. Och så har jag dammsugit igen, för här blev ju fullt av dammråttor. Fast den sista hyllan har jag inte gjort så mycket med. Den skulle behöva rensas men allt ska inte kastas. Och förrådet är fullt…

Färdigt! Eller i alla fall den vänstra av de två sista hyllorna.


Nu inser jag att jag inte har ätit sen frukost,
så jag borde kanske stoppa i mig nåt  innan jag hämtar Fästmön från jobbet.

Mitt hemma-projekt fick den här söndagen att gå och jag slapp promenera i aprilsolen och kan fortsätta vara blek om nosen.

Read Full Post »

Older Posts »