Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘yr’

Ett italienskt, lite jordigt, men rent inlägg.


 

Nähä. Min gamla biltvätt vid Råbyleden is no more. Dit kom jag igår glad i hågen i vårsolen för att tvätta min smutsige lille bilman Clark Kent. Jag tror jag såg ut som en riktig fågelholk – stället var helt igenombommat: ingen biltvätt, ingen affär, ingen bensinmack – nada! När jag hämtat mig från chocken for jag till Statoil vid moskén – bara för att finna att alla andra i Uppsala stod där i kö till tvätten med sina smutsiga bilar. Då gav jag upp och åkte hem med mina fem italienare skallrandes i skuffen på bilen. Ja får en inte vått på sig får en trösta sig med att få det i sig, tänkte jag.

Fem italienska viner

Fem italienare till tröst.

 

Priserna på de fem italienarna varierade från 89 kronor för Epicuro Zinfandel, den liggande flaskan på bilden ovan till 205 kronor för Villa Righetti Amarone, tvåa från vänster. Övriga viner var Grande Alberone för 99 kronor (längst till vänster), Conero Riserva för 99 kronor (tvåa från höger) och Ricossa Barolo för 169 kronor (längst till höger.) Men nej! Jag har inte provsmakat en enda av dem! Det blev ett glas Zensa primitivo till middagen i stället, för den flaskan var redan öppnad.

Lördagsmiddag med tänt ljus och bok

Lördagsmiddag från ICA Kvantum. Ljuset, boken, brillorna och vinet är privat ägo.

Vinerna köpte jagSystemetStormarknaden. Efteråt passade jag på att rulla in på ICA Kvantum. Där var lika hemskt som vanligt. Efter två minuter var jag yr och snurrig och ville bara därifrån. Men jag hade sans nog att köpa med mig middag. ICA Kvantum har en fin matbar där en kan plocka ihop en matlåda. Jag valde kyckling med soltorkade tomater och basilika i nån sås samt kokt ris. Och faktum är att trots att jag bara micrade maten på kvällen, doftade det hemlagat i mitt kök.

Hemma i New Village efter shoppingturen kunde jag ändå nöjt konstatera att jag visserligen glömt lappen på en av köksbänkarna, men kommit ihåg allt utom müsli. Jag kom till och med ihåg att jag skulle ge mig själv blommor!

Tulpaner

Tulpaner till mig från mig!


Men innan det blev kväll och middagsdags 
tragglade jag mig igenom några sidor av min bok på gång. Jag tog passande nog en Millenniumöl till läsningen. Det hjälpte föga. Boken är sååå tråååkig… Jag stirrade lite på min blommande pelargon en stund i stället.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Lördagskvällen blev seg. 
Jag hade skval-TV på i bakgrunden, men dagis-pop är inte min grej. Jag tittade upp från boken och Wordfeud när Sarah Dawn Finer i hennes två skepnader framträdde. Och ja, när det showades av deltagare från andra år glodde och lyssnade jag också. Bara bra artister och låtar! Låten som vann i år har jag faktiskt ingen aning om hur den låter…

Nån fullmåne var det inte igår kväll, men däremot en urhäftig halvmåne. Den ville jag förstås fota. Då tyckte min amaryllis, som har skjutit sta mot höjden och fått en knopp, att det var läge att vippa på vardagsrumsgolvet. Blomman överlevde fallet och jag fick dammsuga IGEN vid halv elva-tiden på kvällen. Hoppas nån i huset hörde att jag var hemma, om jag säger så…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Alla sova, tyst det var i huset i morse… 

Ha ha ha, jag bara skojar! Vid sjutiden väcktes jag av nåns TV. Jag klev ur sängen och beundrade mina tulpaner, nu flyttade till köksbordet, medan jag fixade kaffe på sängen åt mig själv. Sen blev det en stunds läsning i sängen. I skrivande stund har jag klarat av hälften av bokeländet och jag ska väl försöka palla att läsa ut den. Men det tar emot.

Tulpaner och bok

Tulpanerna är fina och boken tråkig.


Till sist tröttnade jag på 
den tråkiga boken i kombo med grannens TV. Jag sköljde käften med fluor, klädde på mig och åkte iväg för att tvätta bilen. MEN… inte ens Statoil vid moskén kunde stå till tjänst med automattvätt idag – den hade pajat under natten! Så jag styrde hemåt igen, men svängde av till Statoil närmast mig. Där betalade jag ett hutlöst pris (359 kronor) för en briljanttvätt. Det var fyra bilar före mig när jag kom, så jag hann bli rejält frusen medan jag väntade. Men nu är bilen så ren och fin, jag har tinat upp med en mugg varmt kaffe och strax blir det frukost. Biltvätt är inte det roligaste att glo på, men det slår vissa musiktävlingsprogram på TV med hästlängder och skådespelet inne i automattvätten är faktiskt både läskigt och fascinerande…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Ha en go söndag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett snurrigt inlägg.


 

Jordglob

Jorden snurrar.

Det är bevisat att jorden snurrar. Men ibland snurrar tillvaron lite för mycket rent lokalt. Jag är trött. Jag är trött och yrslig som fan. Gårdagens stress satte sig på min sömn. Av och till har jag slumrat och vaknat med kramp i ben eller fötter under natten. Och magont. Huvudet var tungt i morse och huvudvärken satt som ett band runt skallen. Jo, även om jag inte har jobbat mer än tre månader den här gången säger min kropp att jag skulle behöva lite ledigt. Det var en pressande tid pre-jobbet också. Vidare har det tagit energi att komma in i jobbet och så är det fullt ös om dagarna med massor att göra. Det gillar jag. Fast… när det snart har gått en vecka och jag inte har hunnit skriva rent några korta anteckningar än… Då inser jag att jag behöver stanna upp. Så jag tar en del av min lunch idag och skriver det här inlägget. NK* är på lunchdejt på stan och jag hade svårt att fokusera på mitt lunchsällskap – Colin Forbes och hans England i dödlig fara.

Jobblunch med bok

Idag var det jag och boken i lunchrummet.


En tänker att det ska bli lite softare
att jobba kring storhelger, men för min del har det blivit mer stressigt. Det handlar om att jag vill få saker ur händerna och färdiga. Igår påbörjade jag en resa till Falun. Den var ganska omfattande, men jag lyckades bli klar med text- och språkgranskningen före lunch så den är mejlad till författaren. På tur står nu ett policydokument, som jag också började titta på igår. Det var aningen mer omfattande det också än jag trodde. Det behöver emellertid inte vara granskat och kommenterat av mig förrän till mitten av januari. Och jag ska väl ha nåt att göra alla mellandagar eftersom jag jobbar då. Det verkar som om det mest är NK och jag som jobbar då. Idag har vi sett ett fåtal kollegor, däribland chefen. De tycks jobba halv dag idag. Det kan inte vi göra, för då får vi bara halv lön för den dagen.

I kväll när jag kommer hem ska jag försöka att inte vara så stressad utan tagga ner. OK, jag behöver börja med att gå ut med sopor, köra igång en maskin tvätt och ge mamma mat. Därefter ska jag sätta granen på fot, slåss med den trassliga julgransbelysningen och klä själva gröngölingen. Detta vet jag av erfarenhet slutar med att jag måste dammsuga. Och så ska det läggas på nån ren julduk på köksbordet, tas fram rena handdukar och… jaa, jag måste nog vattna mina krukväxter också. Men sen… Sen ska jag ta in ett par mörka julöl och snapsen till i morgon och så ska jag sätta mig i bästefåtöljen och ta en julknäcke med en fet skiva griljerad kalkon på. Då är det snart jul…

Himmel 23 dec 2015

Sen…

 

*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jävlar anammainlägg.


 

Inte är man nån tre meter hög bläckfisk. Nä, man är en rätt tjock och yr typ på runt 1,73. Men allting går. Även att byta från julgardin…

Julgardin


… till vardagsgardin…

Svart gardinkappa


Fästmön kallar mig

envis!

Jag talar om för henne att det inte är envishet utan antingen

Bergahumöret från mamma eller sisu från pappa.

Rätt ska vara rätt! Och nu sitter rätt gardin för säsongen uppe i alla fall.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gnällinlägg.


 

Tyvärr är det slut nu med friden. Jag har fått ha en lugn och skön vecka, när jag har kunnat njuta av tystnaden ganska bra och framför allt inte blivit sjuk.

Koka ägg

Matlagning på hög nivå till frunch.

Människor förstår inte. En del ifrågasätter när jag säger att jag blir sjuk. Men hallå! Vems luftrör är det – dina eller mina? Jag fattar att alla inte vill ha kokt ägg till frunch, men… Jag överraskade mig själv idag med att använda spisen. Undrar om spisen eller jag blev mest förvånad.

Idag har jag inte alls mått bra. Jag har varit yr och det har varit svårt att andas nästan hela dan. Som om jag har känt på mig i förväg att friden skulle vara slut.

Mackor med ost och makrill

Mackor med ost och makrill, garanterat rökfria.

Till middag lagade jag… äh, jag hittade en burk makrill i skåpet (nej, inte den norska, den sparas!). Gjorde knäckemackor med makrill och ost på. Hann precis slänga i mig innan grillen och vattenpipan nedanför tändes. Jag bad snällt att mannen skulle flytta grillen. Han undrade vart han skulle flytta den. (Kan människor inte tänka själva?) Jag föreslog sidledes. Innan dess hade jag stängt fönstren i gästrummet och i arbetsrummet samt dörren till sovrummet. Han flyttade grillen sidledes. Det funkade ett tag. Jag kunde liksom inte be honom flytta vattenpipan också. Den står precis under min balkong.

Jag gick in. Det är jätteskönt – NOT! – att sitta inomhus med alla fönster och balkongdörren stängda när det är 34 grader utanför och 29 här inne. Men jag orkar inte bråka med fler grannar. (Jag anses bråkig och besvärlig för att jag har svårt att andas.) Jag orkar inte ha lektion med vuxna människor om att rök stiger. Jag orkar inte förklara att taskiga luftrör är osköna att dra ner rökluft i. De flesta tycks ju inte ens förstå vad taskiga luftrör betyder. Att det känns som att ha glas i rören. Att det gör ont. Ont att andas.

Det är jobbigt att hela tiden behöva försvara sig och förklara sig. I den bästa av världar visar vi varandra hänsyn. Min granne gjorde sitt bästa idag. Tyvärr räckte inte det.

Men snart… Snart sticker jag härifrån och dricker regnbågsvatten.

Regnbågsvatten

Regnbågsvatten..,

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


Redan torsdag
och snart helg. Men innan dess, den gångna, Tofflianska veckans höjdpunkter (glasyr) och dalar (yr). Och det är inte svårare än så här:

Glasyr


Yr

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tisdagsinlägg om diverse åkommor och annat.


Nä, jag mår inte riktigt bra.
Visserligen vaknade jag utan huvudvärk, men den ligger och lurar hela tiden, liksom illamåendet. Jag känner mig också ganska yr nu igen, särskilt när jag går. Vete tusan vad det är. Gissar på en del stress, en del blodtryck.

Idag skymtade vi solen. Gulliga M undrade om vi skulle ta en lunchpromme och det gjorde vi. Högerfoten skötte sig rätt bra. Jag TROR att jag har lyckats mota hälsporren där till viss del, för jag är ganska duktig på att stretcha. Hälsporre kan man få till exempel om man tränar mycket eller går i högklackat. Eller som jag, dårå, som har extremt korta hälsenor… (Du ska inte försöka föreställa dig mig i högklackat!) Men däremot kände jag av yrseln. När jag går är jag tvungen att fästa blicken rakt fram. Tittar jag åt sidorna snurrar hela jorden märkbart.

På vägen tillbaka köpte jag en sallad och sen åt vi tillsammans i lunchrummet, för omväxlings skull. ”Kökspersonalen” hade inte riktigt skött sitt jobb, så en kollega använde en osthyvel inte bara till ost utan även till smöret…

Brer smör med osthyvel

Hyve(l)ns, kan man säga. Eller man tager vad man haver…


Arbetsdagen var ganska hektisk,
men jag känner att jag får mer och mer koll på saker och ting. Jag gör en nyhetsplanering och pusslar, jag skriver nyheter, texter, hjälper folk via telefon eller rent praktiskt vid deras skrivbord. Och så twittrar jag. Kopplar ihop frågeställare med experter hos oss. Det är roligt, även om en del vill ha det till att jag gör fel ibland. Ja, det är sant. Jag gör fel ibland, men inte idag! Jag frågade faktiskt en kollega från en annan enhet om vem som satt inne med svaret på en viss fråga. Och det var rätt person. HA! Då blir jag lite nöjd. Det lönar sig att fråga en del, medan andra hellre kommer med goda råd efteråt. Inte särskilt hyvens, kan jag tycka.

Mot slutet av dan fick jag ett telefonsamtal som var lite roligt. Jag kunde tipsa och hjälpa med en del webbsaker, dock inte om allt. Men där har jag en kollega som förhoppningsvis kan rycka in. Roligast av allt var att efternamnet på den som ringde lät bekant. Det visade sig att han var son till en Bo som jag har jobbat med i Uppsala. Sonen blev glad och lovade hälsa till sin pappa. En liten värld, är det.

En fattigare värld har det också blivit. Mitt på dan noterade jag att Shirley Temple hade avlidit igår och nu på eftermiddagen hade Alice Babs gått samma väg. Lite lustigt, för Alice Babs är en av de stora stjärnor som Sara Lövestam skriver om i sin bok Hjärta av jazz, en bok jag nyss har läst. Shirley Temple, däremot, vet jag att min mamma har nån sorts antipati emot. När mamma var liten skulle nämligen alla små flickor ha Shirley Temple-utseende, lockar och allt. Hon var den stora barnstjärnan, Shirley, alltså, inte mamma, på 1930-talet.

Den här stjärnan (?) som är jag ska nu trycka i sig en macka och hoppas på att inte må illa. Krukväxterna har fått lite vatten och jag har varit och handlat. Återstår att släpa sig ut till soprummet. Hoppas jag inte yrslar eller hyvlar bort mig. Man kan aldrig så noga veta med en toffla.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dejt.


Idag ordnade jag till det
så att jag fick en liten dejt på eftermiddagen i stan. Och för att du ska sluta undra vem jag dejtade får du här facit:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det primära syftet
var att gå och kika på Kitty Lindstens utställning på Galleri Upsala 1810 på Svartbäcksgatan. Men först skulle jag bussa mig in till stan. Det är inte nåt jag gillar. Jag blev snabbt åksjuk, det vill säga illamående och yr. Och förbannad! Jag såg nämligen inte mindre än tre VUXNA personer som satt med fötterna – och skorna på, förstås! – upp på sätet mitt emot! Hur jävla kul är det att får er skit på kläderna? Inte gör ni väl så hemma? Skärpning, idioter! En av dem satt dessutom och pratade om att h*n skulle hämta sina barn. Gör h*n så i barnens sällskap också ger jag inte mycket för den vuxliga förebilden. Skäms!

Fötterna på sätet

Fin förebild den här vuxna är för sina barn.


Fästmön
hade redan anlänt
till vår mötesplats och stod och väntade på mig. Inte nog med att de här jävla Uppsalabussarna gör mig sjuk, det här med sommartidtabeller gör mig galen också – av irritation. Annas buss, till exempel, gick det bara en i timmen av ett tag på dan.

Men på galleriet var den lilla Kitty-fågeln utflugen. Vi hittade Hortellskan där och det var inte fy skam det heller. Fast sen dök konstnären själv upp, lika färgrik som alltid! Jag känner mig alltid så tråk-svart bredvid Kitty…

Kitty Lindsten på Galleri Upsala 1810

Konstnären Kitty Lindsten är alltid så färgrik! Här står hon bland några av sina utställda verk på Galleri Upsala 1810.


Jag kunde inte låta bli att fråga
hur det hade gått, underförstått om hon hade fått sälja något. Och det hade hon! Men inte till några

främlingar

utan mest till bekanta och bekantas bekanta, typ. Tillräckligt i alla fall för att det har blivit en vinst. Det gladde mig!!!

Kitty Lindstentavlor

Några verk var ännu inte sålda.


Innan vi gick
blev det förstås en gruppbild, om än en lite suddig sådan. Jag skyller på min yrsel, som faktiskt fortfarande sitter i.

Monica Anna Kitty

Hortellskan var gallerivakt medan Anna presumtiv kund som konverseras av konstnären Kitty.


Vi strosade gågatan framåt
och jag passade på att hoppa in till Teliabutiken i en av gränderna för att kolla mobiler. Men där var så mycket folk att jag inte orkade vara kvar. Mobilshopping får det bli en annan dag.

Vi tog oss i stället till Thai Village där vi åt en väldigt god buffé. Godast var nog den heta kycklinggrytan med gul curry. Och sesambollarna!

Thaimat med Singhaöl

Min första portion samt en Singhaöl till.


Det friterade undvek jag
i det längsta. Det blev bara en friterad kycklingbit och en liten friterad banan med glass och frukt till dessert. Sen tackade vi gudomen för maten!

Gudom

Tack, buddhistiska gudom, för maten!


Vi följdes åt ner till centralen,
men sen blev det ett hastigt farväl eftersom min buss stod inne. Vi ses redan på fredag igen, fast det hjälper inte när man redan längtar och saknar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg författat av en som inte vill jobba idag.


Åter en solig och varm dag.
Redan när jag sneglade på termometern i köket strax efter morgonens uppstigning klockan 6.10 ångrade jag att jag inte hade tagit ledigt idag.

Dagens temp 7 juni  2013
Temperaturen utanför och inne i köket hemmavid i morse runt kvart över sex eller nåt.


Eller tagit och tagit… Dessa dumma, idiotiska – ur jobbsynpunkt! – röda dagar som infaller mitt i en arbetsvecka ställer till det! Några av oss följer kalendern och är lediga. Andra jobbar. Och några som jobbar skapar jobb åt dem som är lediga. Direkt när jag steg in på kontoret ringde telefonen. Då hade jag redan innan massor att göra som jag hade tänkt. Min planering föll. Prioritera. Planera om. Utföra. Publicera. HA! Min dator var lika trött som jag…

 Svart skärm
Trött dator.


Huvudvärken molar bakom pannan
precis som igår. Jag dras med ett illamående som enkelt kan gå från lätt till medium. Men några timmar till ska jag väl fixa att vara här! Och jag har ju tagit en tablett.

Himlen är blå utanför. Inte många bilar på parkeringen i morse, men ganska många på institutionen som jobbar idag. Jag har i alla fall sett… sju personer plus mig själv. (Vi är runt 140 som sägs jobba här i vanliga fall…)

Blå himmel o lykta
Lustig lykta på parkeringen mot blå himmel…


Sur och grinig,
ont i huvudet, yr och illamående känner jag mig just nu. Men jag vet vad det handlar om: jag är trött och sliten och skulle behöva vara ledig. Semester är emellertid ett ord som inte existerar för mig just nu. Emellertid hoppas jag att ordet återinförs i min vokabulär nästa vecka då jag väntar besked på nånting intressant.

Tofflan m solbrillor
En som behöver vara ledig.


AC:n i huset verkar fungera
som den ska nu och det känns bra. Jag har en extra tunn tischa på mig idag. Min kollega E, som har kontoret mitt emot i korridoren, kallar den för min

akademiska t-shirt.

Det är Fred Perry-loggan hon tycker ser akademisk ut. Så då passar jag in rätt bra här idag, med andra ord.

Fred Perry-logga
Akademisk look.


E tipsade för övrigt om ett intressant jobb
som jag tänkte söka. Hon är väldigt bra på att se lediga jobb som jag missar. Önskar bara att alla timmar jag la ner på att författa ansökningar kunde ge nån annan utdelning än ordet

Nej.

Modstulen? Jag? En aning… Det är först när man har sett mig jobba som man uppskattar mig, har jag insett. Vad är det för fel på mina ansökningar då??? Jag ska ju vara Skrivandets expert, så kommunikatör jag är. Men jag sållas bort direkt, känns det som.

Till kvällen lovar jag att vara på bättre humör. Jag ser fram emot att Prinskorven kommer till mig. Vi brukar gilla att göra saker tillsammans – allt från att sitta vid datorerna till att göra utflykter. Och äta glass. Måste nog utöka glasskontot lite till helgen…

Fästmön har anlänt på semesterorten med Fritzlan. Känns tryggt att veta, flygturer kan vara lite läskiga. Saknar redan… Det känns som om vi aldrig får tillräckligt med tid för varandra.

Vad händer hos dig då, nu när det snart är helg igen???


Livet är kort.

Read Full Post »

I natt blev det lite mer sömn än den föregående natten. Men inte tillräckligt. Jag känner att jag är seg i roten och jag är yr – jag vinglade till i korridoren på jobbet i morse och fick ta stöd av väggen. Men tyvärr, tyvärr du som avskyr eller hatar mig – jag tänker inte dö den här gången heller. Jag är jävligt envis.

Satt som vanligt lite för länge vid datorn i morse (ja, det är ovana som får mer och mer tid). När jag kom ut från badrummet efter tandborstningen och skulle börja packa mig iväg noterade jag att jag hade fått ett sms. Det var Lucille, som egentligen heter nånting heeelt annat, som undrade om hon kunde få lift till jobbet idag. Hon var sen, hon var trött och dessutom hade hon lämnat busskortet till sin dotter. Klart hon fick åka med! Vi strålade samman några minuter senare och jag frågade lite halvt på skämt om hon hade messat själv eller om dottern hade hjälpt henne (hon har inte klarat av att messa tidigare). Men nu gick det fint, berättade hon, för hon hade fått en ny och enkel mobil av maken.

Vi skrattade lite och jag blev så uppspelt av mitt morgonsällskap att jag glömde hundscarfen hemma. Dock inte vantarna. Jaa, jag kör bil med de orange och det går alldeles utmärkt. Däremot blev det ingen duettsång med Sarah Dawn Finer i morse – jag ville bespara Lucille detta.

PongoscarfOrange vantar
Kallt om halsen men inte om händerna.


Det var emellertid inte riktigt lika kallt
i morse som igår. Termometern visade bara en minusgrad, medan den ju var nere på sex igår morse.

Idag på förmiddagen har jag en sista (?) avstämning med Lille M om webbplatsen jag har byggt för Huset. Vi ska gå igenom en del synpunkter jag har fått (några har jag redan åtgärdat, andra vill jag diskutera först). Vidare ska jag ska ytterligare en flik och måste visa Lille M hur det funkar att lägga in dokument. Nehej, det blev framflyttat till i morgon på grund av sjukdom, så jag är på möte i stället!

Morgonen började mindre bra, för rätt som det var slutade datormusen att fungera. Bara tvärt så där la den av. Batteriet, förstås! Sprang ner till vaktmästeriet och började leta. Johans plats såg övergiven ut och H var inte där. Skenade upp igen och mötte då H, frågade var batterier fanns och skenade ner igen. Jag är nog inte den mest populära hos Blondie som stod och försökte fixa till dörren in till institutionen som började låta som en ylande varg igår eftermiddag. Före de fyra turerna in eller ut var jag nämligen ut på toa också. Totalt sex gånger fick Blondie sluta arbeta. Men jag fick tag i mitt batteri och nu funkar musen som den ska.

Solen har tittat fram och jag tror att det blir ytterligare en fin vårdag. Tänk om jag kunde tillåta mig att njuta lite. Tänk om min kropp kunde vila en stund. För än borde ju inte paniken vara här, jag har ju nästan två månaders frist.

Har du varit med om några äventyr idag på morgonen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Och så blev det vardag igen. Vardag. Var dag. Ja, ibland vill jag ha vardag var dag, men jag ska erkänna att det har varit skönt att vara ledig i fem dagar. Jätteskönt. Jag har nästan inte jobbat nånting, bara svarat på ett tiotal mejl allt som allt. Jag älskar vardagar. Jag vill att det ska vara nånting jag får fortsätta ha i mitt liv. Inte dagar när allting flyter ihop och jag känner mig värdelös. Så orkar man inte leva i längden. Så vill jag inte leva i längden.

Igår på annandagen gjorde vi tabberas på påskmaten. Vi åt upp nästan allt, det var nån ägghalva som gick i sopen tillsammans med en klick Janssons frestelse. Skönt att vi hade köpt lagom mycket mat. Det klart att det finns några sillbitar kvar, men dem får jag väl peta i mig nån dag när jag är sugen.

Tabberas på annandagen
En påsköl till maten och en liten klar blev det också för min del.


Jag tror nästan att mamma åt mer än jag gjorde
och det är bra. Det slarvas nog en hel del med maten i vanliga fall. Själv är jag åtminstone noga med att äta lunch mitt på dan när jag jobbar. När jag inte jobbar kan jag skita i lunch – eller middag. Det är som att jag inte tycker att jag är värd att äta som vanliga människor då. Sån är jag.

Mamma brer macka
Mamma brer macka.


Men nu får det vara bra med fet påskmat på ett tag. Jag ska försöka äta vettigare och framför allt minska på sockret. Men till sista april om fyra veckor är det nog dags för sill och potatis igen. Och kanske ägghalvor, som nog är min favorit bland frossarmaten.

Påskmatsgott
Ägghalvor är min favorit.


Det var stört omöjligt att sova i natt.
Sist jag tittade på klockan var den 3.32. Känn stressen när man ska upp 6.10. Så jag lär väl vara helslut i kväll. I skrivande stund är jag stå trött att jag är yr och mår illa.

Mamma vet hur zombieaktig jag är när jag är trött och hon var uppenbarligen rädd att jag skulle låsa alla lås på ytterdörren så att hon inte kan ta sig ut på sin planerade shoppingtur idag (till Tokerian)… Jag hittade den här lappen vid min jobbväska i morse:

Lås inte in mej
Lilla mamma!


Jorå, jag har som sagt
låst in både mamma och Fästmön, men Anna är ju van och vet hur man ska ta sig ut till skillnad från mamma.

I morse var det minusgrader, sex stycken till och med, åtminstone vid sextiden. Men jag tog min tunna jacka, för nu när det är april är det baske mig vår! Jag kompletterade med min Pongo-scarf som somliga tycker är BARNslig, men det skiter jag i. Jag gillar hundar! I övrigt försöker jag för det mesta agera som den 50+ Toffla jag är. Den som blir 51 den här månaden…

Pongoscarf
BARNslig kanske, men jag gillar hundar.


Idag är jag på institution 1 och jobbar
och nu ska jag plöja igenom alla tusen mejl jag har fått under påsken, mejl som behöver åtgärdas. Vidare blir det lite jobb med institutionens sidor på intranätet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »