Äntligen höst – och lite röst!

Ett höstligt, men mest röstligt inlägg.

---

 

Det regnar och är härligt!

I morse var det underbart gott att sova! Skälet är enkelt: regnet vräkte ner utanför. Det finns inget som söver mig så bra som ljudet av regn mot tak och fönster. Så det blev lite sovmorgon, ända till 7.20. Och regnar gör det fortfarande. Nog vet jag nån i familjen som inte är så förtjust i regn för att håret blir knollrigt. Men jag som ser det knollriga håret utifrån tycker bara att det är gulligt. Nu ska jag emellertid inte se det knollriga håret idag, troligen, utan jag ska stanna inomhus och göra annat. Lyssna på hur det fortsätter att vräka ner och hur höststormarna ruskar om mitt hus. Sen kan ”alla andra” gnälla och klaga bäst de vill. Typ såna som har jobb och bara gnäller på sina jobb gnäller säkert på vädret och hösten också.

Jag vet inte vart dagen igår tog vägen. Jag kollar vad jag skrev igår och jag kollar mina lappar och kalendrar. Sen minns jag: jag städade. Eller jag började städa och ska fortsätta idag. Vissa leder påminner mig fortfarande om att de finns. Detta i sin tur påminner mig om att jag måste ringa min mottagning idag för att förnya recept på magpillren och salvan. Salvan har jag klarat mig utan ett tag, men det är inte helt optimalt för vissa ställen är irriterade. Magmedicinen klarar jag mig utan en dag, kanske två, innan jag börjar kräkas. När jag tänker efter spelar det egentligen ingen större roll, jag är ju mest hemma. Fast i morgon ska jag ju göra en intervju i en affärsrörelse. Inte så bra då ifall en spyr ner varorna som ska säljas…

Jag kunde lika gärna ha ringt på den här, för jag fick inte prata med nån levande människa.

Så! Nu kan jag pricka av receptförnyelsen! Tror jag… Min mottagning, privat förstås, har blivit så infiltrerad av jättekolossen som ska ha ansvar för länsinvånarnas vård och omsorg att jag för första gången sen jag blev patient vid mottagningen inte fick prata med en levande människa. Vid receptförnyelse brukar en alltid bli uppringd. Idag sa en inspelad röst vad jag skulle säga. Sen hamnar mina e-recept på apoteken – om fem dar. Fy så dåligt! Tidigare var det samma dag.

En bra sak var i alla fall att jag fick använda min röst. Det gjorde jag inte igår. Tror jag. Jo, det gjorde jag visst – kring midnatt. Det verkar som om det har kommit nytt folk vägg i vägg. De tyckte att det var en bra idé att börja spöka spika en kvart före spöktimmen. Det tyckte inte jag, som just höll på att somna då (de spikade i rummet vägg i vägg med mitt sovrum). Så jag vrålade först…

Tyst!!!

… sen

Håll käften!!!

och så slutligen

TYST!!!

Då upphörde hammarslagen. Tänk att folk inte bara förstår att man inte spikar när klockan är nästan midnatt... Det är fan i mig ofattbart! Tidigare på kvällen och under dan hördes inte ett ljud, så det måste vara nattugglor eller vampyrer som har flyttat in.

Modell för min nya bästefåtölj? En arbetssökande får ju inte sitta för mjukt, tycker en del.

Och nu kom jag på att jag faktiskt använde rösten en gång till igår. På kvällen ringde en man som jag först ställde mig väldigt avvaktande till. Fördomsfullt tänkte jag:

Typisk försäljare, som inte har kollat med NIX!

Men det gällde ett scanningprojekt som jag har anmält mitt intresse för att delta i. Oavlönat, förstås. Tänk så många gratisjobb det finns i Sverige! (<== ironi) Som läget är nu har jag inte det minsta lust att delta i nåt projekt. Samtidigt ger det mig nåt att göra och jag får koll på vad jag handlar i livsmedelsväg. Det kan ju vara bra så att jag inte får för mig att leva över mina tillgångar, som somliga anser. Det är fantastiskt hur väl vissa människor känner en utan att ens ha träffat en i verkliga livet! (<== ironi igen). Jag får nog byta ut bästefåtöljen också mot en trästol. Hittade en modell i en av mina bokhyllor, förresten.

En får inte överanstränga sin lilla röst…

Som grädde på moset vaknade Myndigheten till liv och mejlade mig ett tips. De tror uppenbarligen att en inte kan varken surfa på internet, söka information eller läsa. Jag är verkligen trött på alla tips jag får – det är vägar in jag behöver.

 

Tar mig för min panna och skriker lite. Men bara lite lätt. En får ju inte överanstränga sin lilla röst.

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Östgöta Correspondenten, fredagen den 12 september 1958.

Ett inlägg om en gammal tidning.

---

 

Framsidan av Östgöta Correspondenten från september 1958 var full av annonser.

I samband med min litterära hyllning i förrgår hittade jag en gammal tidning. Ja tänk, den är faktisk FLERA ÅR äldre än jag. Datumet på framsidan är den 12 september 1958, tidningen är Östgöta Correspondenten, numera Corren, kallad. Den var min pappas arbetsplats från 1950-talet. När tidningen jag hittade kom ut var det nästan ett år tills pappa skulle gifta sig med min mamma. Varför sparade han just den här tidningen och hur hamnade den i min ägo? Jag kunde naturligtvis inte låta bli att bläddra i den.

Förstasidorna på Corren, eller ÖC, som den kallades då, var fulla av annonser. Det var de även efter att jag hade kommit till världen. Jag undrar om det skulle funka idag… I vart fall kan man inte säga att det är fler annonser och mer reklam i media idag, det visar denna gamla papperstidning tydligt. För där är fullt av annonser inuti också. Jag har redan terrat mina Instagramföljare med ett par bilder.

Fredagen den 12 september 1958 har förstasidan annonser om moderna glasögon, strumpekonomi, hörnbäddar, fruktplockare, krokiteckning med mera. Där annonserades om att ryor skulle demonstreras på lördagen och att den som var intresserad av en kurs i porslinsmålning måste anmäla sig till Hjördis Hassler före den 17 september.

”Den saknade från Motala funnen död” – en artikel troligen skriven av min pappa.

Jag bläddrar försiktigt i tidningen, för den är mycket skör. Vad var det för nyheter den här dagen? Jag läser att dr Axel Wenner-Gren personligen startade ombyggd Mjölbykvarn, att den saknade pensionären Nils Jansson från Metr… Motala, blott 51 år gammal, hittats död, fallen över sin cykel och att Winston Churchill fick en enorm chokladcigarr på guldbröllopsdagen. Vissa av artiklarna är inringade. Kan det vara min pappas verk, det vill säga att han ringat in de artiklar han själv har skrivit i den här tidningen? Det finns nämligen inte en enda byline. I såna fall var det han som skrev om den saknade och döde Nils Jansson.

Utan att fukta fingrarna bläddrar jag vidare. Jag kan konstatera att randigt är höstmelodien i poplinskjortor, att handelsministern har besökt Motala och att en 24 tums TV kostade så mycket som 2 095 kronor på Linköpings radioaffär. SJ gör galluper (!) på sträckorna Norrköping-Linköping-Mjölby och PV-garantin gäller även Volvo Amazon. Stadsfullmäktige i Motala har låtit göra en undersökning som visar att sandsugare kan hejda Varamons förstöring (pappas artikel). Simmaren Stefan Gerhardsson tog upp en jättekräfta i Vättern (pappa), Motalagymnasister är storbelåtna med stipendieresa till Finland (pappa), söndagsskolvecka är inledd i Motala (pappa) och det kommande numret av Veckojournalen är ett stort minnesnummer över Folke Bernadotte, som varit död i tio år.

Ordentliga yngligar, gifta kreatursskötare och flickor intresserade av sömnad kunde få jobb 1958.

Platsannonserna drar till sig mina ögon. Man söker försäljare av mjölkmaskiner, konditoribiträde och en telefonförsäljare! Vidare finns det lediga platser för en sadelmakare, en vaktman och bänksnickare. Finns ens dessa yrken idag? Hemhjälp och hushållerska sökes och gift kreatursskötare kan få jobb från den 1 november på Mantorps gård. Ungdomsarbeten? Javisst! Ordentlig yngling får plats i speceributik och flickor med intresse för sömnad får anställning genast hos Eklunds Konfektion AB i Kisa.

Kraftig promenadsko säljs hos Skoglunds i Åtvidaberg.

Vad kan man göra i september 1958 i Östergötland? Den som bor i Åtvidaberg kan köpa kraftiga promenadskor för 23:50 kronor upp till 29:50, beroende på storlek. I Motala avslutas säsongens arrangemang i Folkets Park på lördagen med fyrverkeri och dans till Ludvigssons orkester från Eskilstuna. På söndagseftermiddagen är det fotbollsmatch på Jarlavallen, Bjälbo mellan Vallerstads IF och Bjälbo IF. Biografen Saga i Mjölby visar filmen Bitter seger med Curd Jürgens. För den som vill köpa bil säljer Philipsons i Linköping en Plymouth Savoy 56:a för kunds räkning.

 
 
 
 
 
 
 

Och jag sitter i Uppsala, året är 2015…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Is the sky the limit?

Ett småfnulande inlägg.

---

 

Det blev en märklig onsdag. Min ilska la sig, såsom den alltid gör. Men dessvärre gjorde efterforskningar mig lite orolig inför ett kommande möte i stället. Jag vill verkligen inte trampa i nåt getingbo igen. Det jag läser gör mig emellertid fundersam. Mycket fundersam. Det handlar om flytt, förhandlingar under förhandlingar och… har detta förutsättningar att bli bra, verkligen..? Jag fnular lite smått.

Is the sky really the limit..?

Ett och annat blev gjort även igår. En del behåller jag för mig själv. Framåt kvällen gjorde jag en liten utflykt – och fann mig vara eftersökt både per mobil och fast telefoni. Vad gäller mobiltelefonin kan det leda till en trevlig träff nästa vecka med Long Time No See-vän. Det andra samtalet däremot… Jo, det var mamma. Det är bara mamma och försäljare som ringer på fasta telefonen. Med mamma var det bra, däremot är det andra tråkigheter i familjen. Det gör mig så ont om den inblandade. Tyvärr upphör man inte att förvånas över vissa människors… närighet. Baskade människa! 

Nåt längre lyxliv i bästefåtöljen blev det inte. Jag satt där under en halvtimme och då tittade jag på ytterligare ett starkt avsnitt av När livet vänder, denna gång om kvinnomisshandel. Tänk att det är säsongsavslutning nästa onsdag. Vad ska jag sen titta på för att rycka upp mig/lära mig/fatta att jag inte har det värst?! Men mest av allt undrar jag när Anja Kontor får den uppskattning och de priser hon förtjänar för den här programserien…

Idag traskar jag runt här hemma med snabeldraken*. Och så fnular jag lite smått…

*snabeldraken = dammsugaren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt spännande liv: Ilska och frustration, matkasse och choklad

Ett spännande inlägg.

---

 

Den tar visst aldrig slut. Min ilska, alltså. Jag blir fortfarande så arg så arg. Och frustrerad, framför allt. Igår förmiddag satt jag i min solheta bil (nej, den är tio år gammal och inget lyxåk ifall du undrade) och administrerade. Det vill säga mobiltelefonerade. Det vill säga väntade i en telefonkö. Mina gratis minuter att ringa för på mobilen tickar sakta med säkert ner. Det känns svettigt, det är i alla fall två veckor kvar till nästa period.

Men telefonköer och mobilabonnemang är inte det jag är mest arg på för tillfället. Det är det faktum att somliga inte gör sitt jobb utan jag får göra det åt dem. Det tar mycket tid och energi. För betänk att jag fortfarande har ont i ryggen OCH vaknade med en ilsket ond vänsterfot igår dessutom. Hela foten känns ond, nästan som lite stukad. Nya skorna? Snedbelastning på grund av ryggen? Vad vet jag, vad vet jag, nån doktor är jag inte.

Matvaror, glödlampor och en diskborste.

Efter att ha gjort andras jobb åkte jag hem till Tokerian för att handla veckans matkasse. Råkade köpa två kilo kycklingfilé 50 spänn dyrare tack vare att nån idiot kund hade dumpat en massa tvåkilospåsar i fel frysbox. Dessutom glömde jag utnyttja min rabattkupong om 25 kronor. Men hur som, jag fick med mig rätt bra varor hem för runt 400 spänn – mat, glödlampor (fasen så dyra de har blivit!) och en diskborste.

Förmiddagssolen gick över i mulen eftermiddag och till kvällen kom regnet. Jag kände mig både övertrött och rastlös och tyvärr kunde jag inte gå ut och promenera på grund av foten. Satt en halvtimme och försökte läsa, men jag har skitsvårt att komma in i Gone girl. Ångrar lite smått att jag gick på dess upphaussning och köpte den för nån femtiolapp på bokrean. Men kanske handlar det mest om att jag har svårt med berättarperspektivet som växlar mellan bokens två huvudpersoner. Jag är cirka 160 sidor in i bokens 550. Kanske blir den bättre. Sen.

Svårt att komma in i boken…

 

 

Jag vattnade alla min 50nånting krukväxter.

Nej, jag vattnade mina krukväxter i stället. Två av mina fyra pelargoner blommar och det gör mig lite glad för en av dem har jag själv drivit upp, den andra kommer från Lucille.

 

 

Till middag grillade jag kycklingchorizo i ugnen och åt potatissallad. Den senare hade överlevt en vecka, var bara lite vattning. Godast var mjölken till. Mjölk har varit slut här hemma ett tag.

Bokkassarna från stoppar damm.

 

 

Jag borde gå ett varv med dammsugaren, men tänk, inte ens städning ger mig energi. De två bokkassarna från vännen A står dessutom placerade i ett av lägenhetens mest dammtilldragande hörn. Smart drag av mig, måste jag säga, att ställa dem där! Böckerna i kassarna har jag sorterat i läsordning sen länge, så inte ens det finns att göra.

Marabou mjölkchoklad – för att få upp blodsocker och humör.

 

 

Dagarna går. Igår pratade jag med två personer IRL och två personer i telefonen. Det är mycket för mig! Försäljare som ringer på min ytterdörr öppnar jag inte för, men jag fördriver tiden med att svara bort i tok på ändlösa undersökningar via nätet – kanske i hopp om att vinna nåt pris eller nåt presentkort. Och så spelar jag Wordfeud med vännen A. För att få upp blodsockret och humöret äter jag choklad. Batteriet i datormusen tog tvärslut och jag bytte. Mitt spännande liv…

Dessutom surar jag för att jag missade Sarah Waters på Stadsbibblan här igår kväll. Jag hade gärna lyssnat på hennes walesiska accent och bokprat, förstås.

Men vännen som ville ge mig en kavaj i förtida födelsedagspresent fick mig att fälla en tår. TACK!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Spel, nät och… jul..?

Ett inlägg i vilket Tofflan klappar sig på huvudet.

Klockan är just nu tjugo i ett. Jag har hunnit med det jag ska. Det är ganska mycket jul i mitt hus. Fast… gästen har inte kommit än, men dyker väl upp nånstans mellan klockan 13 och 14. Jag har förberett lite julfika – med julservetter och ett änglaspel som bara väntar på att få tändas. (Och nej. Jag ska inte glömma att släcka ljusen sen. Jag gör inte som somliga puckon, lämnar rummet med tända ljus och småbarn…)

Änglaspel och julservett – allt är förberett för mammas ankomst.

I regnet (!) traskade jag över och köpte en gran i hörnet mellan Tokerian och Kaj. Nog tittade jag suktande på de fina kungsgranarna, men de är alldeles för stora för att passa in i ett hörn av min lägenhet. Så det fick bli en vanlig rödgran för 340 kronor. Helt överkomligt. Den håller förhoppningsvis över jul, sa försäljaren…  Jag bar hem den och jag blev både yr i skallen och mådde illa. Men nu är den här!

Vår nätade gran får pusta ut på ballen* fram till dan före dopparedan.

Det blev en hel del spår efter granen utanför min ytterdörr. Nu står den, nätad och ihopklämd, i ett hörn på ballen. Inte ser den särskilt fin ut, ganska sned och gles i toppen. Men sen, när den är klädd, vet jag att den blir den vackraste julgranen i hela världen. Och då blir det jul på riktigt i mitt hus.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Bara Spara har brutit mot god marknadsföringssed – Upsala Nya Tidning är på god väg

Ett inlägg om en anmälan och ett beslut.

Idag kom ett mejl från DM-nämnden. I somras fick jag ett antal oönskade säljarsamtal till min mobiltelefon. Detta föranledde att jag anmälde företaget som ringde, Baraspara, till DM-nämnden. Nästan ett halvår har gått och jag hade så gott som glömt bort min anmälan när mejlet med nämndens beslut trillade in i min mejlbox. Här kan du läsa ett skärmklipp av beslutet. Notera att överträdelserna anses allvarliga.

Detalj ur beslutet.

I mitt inlägg om min anmälan skrev jag (för dig som inte orkar eller vill klicka på länken ovan) följande:

[…] Jag har inte varit kund där, jag är inte kund där och jag tänker inte bli kund där. Jag har inte heller gett mitt medgivande till företaget nånstans att man får ringa mig. […] 

Företaget har hävdat till nämnden att vi som har blivit uppringda troligen har gett vårt medgivande – nånstans. Personligen är jag stensäker på att jag inte har gjort det. Jag vill nämligen verkligen inte att försäljare ringer mig på min mobiltelefon – eller på min fasta telefon heller, för den delen. Det går idag att spärra såväl sin fasta telefon som sin mobil via Nix. Men genom att göra det känns det som att man går med på att det kan ringa säljare. Hur man än vänder sig har man arslet bak, alltså. Jag har i alla fall registrerat såväl mobil som fast telefon hos Nix. Dessutom anmäler jag alla företag som ringer och försöker sälja på mig saker och ting. Företag där jag är kund är förstås undantagna – dessa hindras inte heller av Nix.

Nästa fråga som dyker upp är förstås om företag där man har varit kund får ringa. Eller om det är OK att dessa ringer. Så här står det hos Nix:

[…] Ett kundförhållande enligt ovan ska anses bestå även en tid efter det att avtalet upphört, normalt minst sex månader därefter men inte mer än ett år, om inte särskilda skäl föreligger. […]

Igår ringde, för sjätte gången, en säljare som vill få mig att ta en ny prenumeration på Upsala Nya Tidning. Jag sa upp tidningen i mars i år. Varje gång en säljare har ringt med ärende att få mig att prenumerera på tidningen igen har jag sagt ifrån ordentligt. Varje gång har säljarna också lovat att ta bort mig från uppringningsregistret. Det gjorde även den säljaren som ringde igår. Jag är medveten om att det inte har gått ett år än sen kundförhållandet upphörde, men det har gått ungefär tio månader. Till denna tid finns också sex stycken nej att lägga. Så vad är det som är så svårt att fatta och respektera???

Jag vill inte prenumerera på Upsala Nya Tidning. För varje samtal från en säljare som representerar företaget blir jag mer och mer negativt inställd. Tjatet resulterar alltså inte i att jag blir prenumerant igen utan bara att jag ännu mindre vill det. Badwill, alltså. Om ringandet fortsätter anmäler jag även tidningen när ett år har passerat. För några särskilda skäl föreligger inte.

Livet är kort.

Read Full Post »

Skarprättaren

Ett inlägg om en polisroman.

En släktforskare, en snygg företagsledare och ett gäng försäljare. Dessa är huvudpersoner, tillsammans med polisen Sten Wall, förstås, i Björn Hellbergs bok Skarprättaren, som jag lånat av Fästmön och just läst.

En bok om släktforskare, försäljare, företagsledare – och mördare…

Jack har nyligen gått i pension och tar upp släktforskning. Han blir nästintill besatt, vilket oroar hans hustru mycket. Samtidigt drabbas Staden av såväl mord som obegripliga angrepp. Av nån anledning får Jack för sig att det beror på hans forskning. Är det så att skarprättaren har kommit tillbaka?

Björn Hellbergs böcker är sällan riktigt otäcka även om de handlar om mord och elände. Ett stort inslag av torr humor gör att de blir nån sorts mysdeckare. Skarprättaren, som är författarens tjugonde bok om Sten Wall, är inget undantag. Detta är en riktig mysdeckare!

Det blir inte högsta betyg, men högt!

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Vecka 3: Förspel och Försäljare

Torsdag och dags för veckans höjdpunkter (Förspel) respektive lågvattenmärken (Försäljare). Ja, som du ser är jag lite inspirerad av Wordfeudmatcherna med somliga och därför lite ekivok även här på bloggen… Men det är bara att gapa och svälja, så att säga. Nu kör vi!

Förspel

• Fästmön (Vi har samma snuskiga humor!)
• Julgransplundring hos Anna (Gott och kul!)
• Filmen Cornelis (Även om den inte sägs vara helt sann tyckte jag att den var bra!)
• Bildgåtan som ingen har lyckats lösa! (Jag är världsbäst på att ta svåra foton!)
• Gagnef stajl (Masar och kullor kan!)
• Min nya jobbarkompis (Roligt att skymta Annas äldste på jobbet då och då!
• Min snälle vän Greken (som bjöd på räkmacka i torsdags!)

Försäljare

• Snö (Jag bara hatar snö!)
• Alla försäljare som ringer min pensionerade mobil – och vill sälja pensionstjänster (Lägg av!)
• Förlängningen av min tjänst (som ännu inte har slagit igenom i alla system. Får jag nån lön den 25:e, tro?..)
• Idiotmejl (Tror nån verkligen att folk är så dumma att de lämnar ut sina kontonummer till nån som skriver illa formulerade vinstmejl???)

Va??? Det blev ju fler höjdpunkter än lågvattenmärken… Har jag drabbats av akut positivism, eller vad??? Nu har jag sannerligen chockat mig själv!

 

Livet är kort.

Read Full Post »

Mac-användare lever dyrare – och styrs av sökmotor via konsumtionsmönster

Det här med datorer och integritet… Vi kan väl redan från början av det här inlägget vara överens om att det inte finns nånting som heter integritet i detta sammanhang? Det snackas rätt friskt om Google som spanar in folks surfvanor. Men det gör andra sökmotorer också. Den amerikanska sökmotorn Orbitz kom på att Mac-användare  betalar mellan 20 och 30 procent mer för en hotellnatt än PC-människor. Och därför styr Orbitz Apples kunder till dyrare hotell.

Orbitz har redan tidigare gjort vissa antaganden om sina användares köpvanor. Antagandena är baserade på hur de kommer till sajten, bokningshistorik och geografiska placering. Men alltså har även val av operativsystem betydelse för konsumtionsmönster.

Även Ajfånägare kan shoppa…

Det är Wall Street Journals webbtidning som presenterar uppgifterna att Mac-användare betalar mer och oftare väljer exklusivare hotell än PC-användarna. Självklart tänker Orbitz utnyttja detta. Men Orbitz är inte först med att undersöka detta. Forrester Research tog fram en studie som visade att försäljare på internet uppfattar att iPad-användare oftare köper större mängder än personer som handlar genom bärbara och stationära datorer. Och IBM har undersökt och kommit fram till att Ajfån-ägare tycks vara mer köpglada än de som har Android- och Blackberry-mobiler.

Och naturligtvis är det så att det är höginkomsttagare som dras till Apple-grejor. I alla fall i USA.

skrev hon och återgick till att knappa på sin stationära HP-dator samtidigt som det kom ett sms på den fem år gamla – med betoning på gamla – Nokia-mobilen… (Den som har en skitbra kamera!..)

Read Full Post »

Vecka 45: WP eller WC

Dags för veckans höjning (WP, som står för WordPress, mitt blogghem, som jag gillar stenhårt) respektive sänkning (WC, som står för Water Closet, toa, alltså). Inte svårare än så här:

WP

• Fästmön (som varit min fästmö i tre år i veckan!)
• Maria Engelwinge (som skickade världens finaste kort till mig!)
• Oskar Österberg (som var den som gjorde den första svenska teckenordboken för döva)
• Alla snälla (som peppar mig här på bloggen och IRL – ni är GULD! )
• Magnus och Eva-Lena (som jag njöt hos i fredags – det känns som om vi har känt varandra hela livet!!!)

WC

• Reklam och försäljare (jobbigt!!!)
• Nätskojare (som tar betalt för nättjänster som folk tror är gratis)
• Webbtrollet (Snälla, sluta med dina hemfridsbrott på min blogg!)
• Den som anser sig felfri – och alla andra fulla av skuld (nej, det blir ingen länk här, jag tänker inte uppmuntra till besök på den bloggen!)
• Systemuppgraderingar på datorer (efter det är det alltid nåt som inte funkar)

Read Full Post »