Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘oväder’

Ett inlägg om en bok.


 

Kvinnan i svartDen som spar, hon har. Jag sparade ett presentkort på Bokus, som jag fick i julklapp, ända till den 8 maj. Då landade bland annat den lilla boken Kvinnan i svart av Susan Hill i ett paket hos mig. Den tackar jag Åsa i Eskilstuna för!

Boken är kanske snarare en novell än en roman och personligen är jag inte så förtjust i noveller. Men jag läste också att den är en spökhistoria och såna gillar jag ju. Handlingen är enkel: En åldrande styvfar tänker tillbaka på sitt liv i samband med att styvbarnen berättar spökhistorier. Han minns uppdraget när han som ung advokat från London åker till en liten håla för att vara med vid en klients begravning samt böra nån form av bouppteckning. Nånting är emellertid skumt med den döda. Folk på byn vill inte prata om henne och hennes hus. Huset ligger ute i sankmarken och kan bara nås när tidvattnet inte hindrar framfarten. Dit beger sig advokaten för att sortera papper. Och där återser han också kvinnan i svart, hon som dök upp och försvann lika hastigt på begravningen. Vem är hon och varför dyker hon upp och försvinner lika hastigt? När Arthur Kipps får veta sanningen kan han inte undkomma den…

Kvinnan i svart gavs faktiskt ut redan hösten 1983, men kom i nyutgåva 2013. Det har även gjorts filmer, TV-serier och radioteater av boken i Storbritannien. I Sverige gick den som radioföljetong förra året. Jag hörde/läste många som prisade den lilla boken och blev sugen på att läsa denna skräckberättelse. Och nog är den skräckfylld, alltid! Jag började läsa den en kväll när det var ett riktigt oväder här. Det passade perfekt! Däremot läste jag ut den idag, en strålande solig junidag. Inte lika perfekt.

Historien är spännande. Berättarstilen är lite gammaldags omständlig. Det tar tid innan man kommer fram till kärnan, liksom. Slutet kan man först gissa sig till när det återstår ett tiotal sidor.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag hade velat bli liiite mer skrämd.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett matigt inlägg.


 

En liten kicka

En liten kicka fanns det också i Livet går vidare.

Vilken slö dag! Det bara regnar och regnar och regnar och enligt Toffellagen får man då sitta inne och läsa. Jag har läst så mina ögon går i kors, kan jag meddela. En liten tur har jag varit ute, till garaget. Det räckte. Nu har jag skickat ut farbror Bosses lillkicka till Tokerian. Eller rättare sagt, hon har skickat sig själv eftersom hon är rädd att såserna vi har inte räcker.

Själv lagar jag mat. Det går till så att jag sätter in maten i ugnen, ställer en timer och sätter mig sen vid datorn och skriver. Om en stund lär jag höra alarmet att en del av maten i ugnen är färdig. Nästa sekund glömmer jag det eftersom jag är så inne i det jag skriver. Detta kallas självkännedom, kära du, för nån höjdare vid spisen är jag inte.

Men det doftar gott i skrivande stund. Jag har en pulled turkey och potatisklyftor på gång. Att det doftar gott beror inte på mig utan på Tulip, fabrikatet. Tokerian hade extrapris på pippin. Ett ögonblick, jag måste gå och ösa lite…

I kylen hade jag ett par öppnade burkar sås. Men Anna tyckte att det var så lite i dem så hon gav sig ut i ovädret. Jag rev i stället fram en italienare ur vinskåpet. I kväll provar vi familjen Grillos organiska (!) röda vin.

Det är gott med ett glas rött till söndagssteken nu när man för en gångs skull har en. I kväll tror jag också att jag ska använda vinet i medicinskt syfte, jag är mycket orolig inför morgondagen. Det är fjärilar i magen hela tiden och det är inga roliga fjärilar alls.

Mamma har fått sitt samtal och sammanfattningsvis kan jag väl säga att den där kaffeperkolatorn jag köpte åt henne var nog den mest värdelösa tidiga Mors Dags-present jag har köpt. Inte nog med att den inte har nån avstängningsknapp, den är vinglig på sin medföljande kokplatta också. Tyvärr går den inte att byta, för jag har köpt den här på ICA Kvantum och det finns inget sånt i Metropolen Byhålan, bara ICA Maxi. Vidare har jag handlat på mitt ICA-kort där jag har min hushållskassa. Ska pengarna betalas tillbaka måste samma kort medtagas.

Nu är pippin uttagen ur ugnen och jag har bränt mig två gånger på högerhanden. Anna är tillbaka och klyftorna är snart klara. Jag tror att det börjar bli dags att sätta sig till bords…

Ha en fin söndagskväll!

Sol och regn majkväll

En annan regnig majkväll när solnedgången var fantastisk…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg fram på lördagsförmiddagen.


 

Jamen jisses så skönt det var att sova i morse! Jag var uppe och skuttade en stund runt halv sju. Öppnade därefter sovrumsfönstret och kröp ner i sängen. Först tre timmar senare vaknade jag… Det är nog så att jag sover som bäst när det regnar och stormar där ute.

Min fredagsmiddag bestod av urgammal tonfisksås och pasta. Jag kompletterade med små plommontomater och svarta oliver, ett glas vin och några halvdöa bitar goda ostar. Och tänk, jag lever fortfarande – till somligas förtret. Mitt sällskap var Den hemliga historien (nu har jag knappt 100 sidor kvar) och tända ljus. Det var enbart för att förhöja stämningen, det där med ljusen, till skillnad från Fästmön och barnen, där allting plötsligt svartnade och stearinljus blev ett måste…

Pasta med tomater oliver vin bok o tänt ljus

Fredagsmiddag med förhöjd stämning.

 

Skumkrokodiler

Skumkrokodilerna tog slut igår kväll.

Jag satt i bästefåtöljen en stund senare och läste och spelade Wordfeud med Anna. Vi spelar ibland när vi inte har nåt bättre för oss, men det kan gå långt mellan dragen, så jag tänkte väl inte så mycket på det. I stället undrade jag vad det var för en tok som var ute och fotade med blixt i regnet… Det var naturligtvis ingen galning utan åskan, så jag gick och stängde av datorn, drog ur alla nätverkskablar etc och fortsatte läsa och gnaga på mitt fredagsgodis, Sally Gators (skumkrokodiler).

Sen kom det ett sms från Morgonen som upplyste mig där jag satt i stormens ögonvrå, ovetandes, läsandes och knaprandes på nåt gott (jag hade då gått vidare från krokodiler till popcorn och öl) om saker och ting: hela Himlen och lite därtill var strömlös! Det handlade om cirka 1 300 hushåll där i Förorten som hade blivit utan ström. Annas var ett av dem. Enligt lokalblaskan, som utan att läsa igenom TT:s illa skrivna texter* bara publicerar dem rakt av, berodde strömavbrottet på vinbyar. Nu tänker jag att alkohol är nog skulden till mycket, men troligen inte till detta strömavbrott. (Texten är fortfarande inte korrigerad. Men de läser väl inte tweets från sina följare, kanske… Eller så skiter de i dem.)

Eftersom åskan hade slutat startade jag datorn igen för att kolla strömläget hos Vattenfall. Där stod vilken tid man hade påbörjat arbetet med strömavbrottet och hur många hushåll som var drabbade. Det var oklart när strömmen skulle komma tillbaka. Anna lyckades ringa mig på sin mobil – mina sms till henne gick däremot inte fram – så jag fick en direktrapport från mitten av stormens öga. Hon satt med tända ljus i hela lägenheten och oroade för maten i kyl och frys. Nu är det tack och lov så att mat i frysen kan klara sig flera dygn om man inte gläpper i dörren. Men ändå. Tänk om det börjar rinna vatten från frysen…

Så småningom kom strömmen tillbaka, efter cirka en och en halv timme, tror jag. Det är ganska lång tid. Förra helgen var det vattenläckor och dåligt med vatten här hos mig i New Village, den här helgen strömavbrott. Vårt moderna samhälle är onekligen sårbart

Idag är det strålande sol – i alla fall i New Village. Det blåser fortfarande väldigt mycket. Jag klev inte upp förrän halv tio idag, för på helgerna ger jag mig ledigt från att söka jobb. Jag har ju fått en del att fundera på över helgen dessutom och jag tänker så det knakar. Att sova på saker och ting är inte helt fel ibland. Men nu ska jag sätta fart med frukost och dusch och därefter åker jag till Himlen.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Då blir jag glad nästa gång jag startar datorn! 


* Många TT-skribenter har även särskilt svårt med skillnaden mellan ”innan” och ”före”.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett funderande inlägg.


 

Kan man säga att det drar ihop sig till oväder eller är det en ljuspunkt på himlen?

Ljuspunkt på himlen

Himlen utanför mitt fönster för en stund sen. (Nu har den mörknat betydligt.)


Tre nej, en möjlighet
och en dröm som kan bli verklighet..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jätteinlägg.


 

Den här dagen kan bara sammanfattas med ett ord: jätte. Först var det jätteroligt att A kom hit och pratade en stund och lånade ut en bok. Det var också jätteskönt att höra att maken hade mat på gång när A kom hem i stället för att han lämnat en tjuga till korvkiosken. Detta eftersom A hade glömt att berätta att hon skulle ta vägen om mig efter jobbet…

Min mormor hälsar och säger förlåt

Nä, jag tog ingen bild på A. Kanske nästa gång..?

 

A och Fästmön möttes på cykelbanan, men det kom de inte på förrän efteråt. Jättedumt! Anna och jag tog i alla fall bilen ut till Förorten. Där var det jättelång kö på ”posten”…

Posten

Det var jättelång kö på ”posten”, men jag vågade inte fota alla människor.


Anna hämtade ut
ett jättestort paket. Det fick nätt och jämnt plats i hennes knä  när hon skulle öppna och kika på innehållet…

 Jättestort paket

Ett jättestort paket, kort och gott.


Sen brakade ovädret loss.
Det regnade jättemycket och blixtrade. Medan Anna levererade paketet väntade jag i bilen.

 Regn på bilrutan

Jag väntade i bilen med regnet som sällskap.


Vi for tillbaka in till stan igen.
Middag intogs på ChopChop för att Anna också skulle få smaka deras jättegoda wokmat. Idag tog jag peanut chicken och chicken spicy lime med nudlar.

Peanut chicken och chicken spicy lime

Peanut chicken och chicken spicy lime – min middag idag.


Det enda som kändes sisådär
var väl lyckokakans text. För dagens hinder har bestått av a-kassan IGEN och två nej på sökta tjänster, varav en på ett jobb jag verkligen jättegärna ville ha. Men hinder är till för att övervinnas, har jag hört… Bara att bita ihop, torka tårarna av besvikelse och på’t igen!

Förvånansvärt lätt övervinna hinder fortune cookie

Lätt? Nja…


Det jättebästa idag
var nog att mamma fick tag i den städtjej hon ville. Och att Anna fick med sig en bit av mormors sin jättesnälla mammas jättesmaskiga kaka hem. Den ska vi goffa NU!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett måndagsmorgoninlägg om ljud och (o)väder.


 

Tofflan på tv

Inget ljud från dumburken i sovrummet.

Det är måndagsmorgon i juli och jag är nog baske mig den enda i området som vaken och uppe. Här är så tyst. Inte ens nån unge eller två skriker, än mindre några överhettade föräldrar. Jag vaknade en kvart före sju, en kvart före den tid jag hade satt larmet på.

Natten har varit orolig. Jag fick försöka somna till TV:n. Mitt i natten vaknade jag av att det inte kom nåt ljud från dumburken. Började mickla med detta nånstans mellan två och tre. Höjde så volymen låg på 46. Då hördes det lite grann. Nåja, sovrums-TV:n är en gammal TV och sjunger nog på sista versen. Nån gång i natt stängde jag av den, precis innan jag somnade. Nu på morgonen testade jag TV:n igen. Den vrålade ut nån sorts komedi på volym 46. Jag kastade mig på fjärrkan och sänkte. (Lite hänsyn kan även jag visa mina grannar. Lite.) Jaha. Så eländet ska funka när den vill. Baskat, man skulle ha en Ove här som kunde fixa skiten!

Mejsel o brödrost

Jag använde en mejsel på min brödrost en gång. Då lagade jag den.

En kvart före sju en måndagsmorgon i juli… Larmet var som sagt ställt på sju, men det var inte det jag vaknade av. Takfläkten har börjat ge ifrån sig störande ljud – till skillnad från TV:n i natt, dårå. Jag vaknade, blängde på den och väste:

Skruvmejseln!

Det hjälpte inte. Därför klev jag upp, tog tag lite i den i farten. Då slutade den låta illa. Jag tror att min takfläkt är uppmärksamhets-sökande, helt enkelt.

Jag brukar masa mig upp runt sju på vardagsmorgnarna för att skriva jobbansökningar. Idag blir det inget skrivet, för jag ska strax fräscha till mig, ta på mig kläder som täcker armar och ben och fötter och åka iväg på en intervju. Jag är nervös. Skitnervös. Jag behöver den inkomst det här jobbet skulle ge mig under ett halvår, men jag vet inte om jag skulle palla pendlingen. I mitt jobbsökarpoängsystem, förresten, motsvarar en intervju tre jobbansökningar. Alltså behöver jag inte skriva några ansökningar idag, men jag kanske gör det ändå. Två stycken annonser har jag som ligger på vänt.

Jag är varm. Det är redan 30 grader utomhus. Det varnas för åska idag igen. Jag hoppas jag hinner hem innan dess. Vill inte fastna i nåt oväder av den typ som drog in igår. Såg på Twitter att Metropolen Byhålan blivit översvämmad. Fästmön messade om det också. Blev såklart orolig för mamma, så klockan var över 22 när jag ringde henne. Hon var rätt cool, men erkände att hon hade varit rädd under ovädret. Regnet hade slagit så hårt på fönstren att hon trodde glaset skulle gå sönder… Men när det gällde översvämningarna var hon ovetande. Jag berättade om de ganska läskiga bilderna som Byhålenytt visade i ett bildspel. Mamma sa att det ju blir översvämning i stan lite då och då. Men ett ställe på bilderna ligger ganska nära där mamma bor, så jag blev lite fundersam. Nu verkar läget vara under kontroll, men ändå. Jag har helt klart respekt för vädrets makter…

Nä, dags att sluta svamla och göra sig redo för den här dan. Nerverna dallrar än så länge, men det brukar bli bättre.

Skriv gärna några rader och berätta om vad DU har gjort eller gör den här dan. Så jag har nåt att läsa om senare!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spännande inlägg.


 

Det är inte så mycket spänning i mitt verkliga liv idag. Men just nu ser det ut som ett oväder är på väg hit. Det kan bli mycket spännande när man bor vid Vättern. Särskilt om det åskar…

Jag har börjat läsa en bok som tilltalar mig enormt. Den tror jag ska ge mig mycken spänning, men det är inte en deckare. Dessutom har jag blivit väldigt sugen på att läsa mer av författaren. Donna Tartts hela produktion består av hela tre böcker, tegelstenar allihopa. De två jag inte har i min ägo är hennes första böcker och de finns i pocket. Billigt och bra! Lite glad blev jag när jag öppnade Steglitsan och läste hälsningarna från tre av kollegorna. DET var spänning i sig.

Steglitsan med hälsningar fr kollegor

Steglitsan med hälsningar från några av mina senaaste före detta kollegor.


Nu ska vi ge oss ut
på shoppingtur. Tack och lov inte titta på kläder, utan på mat och ett tandborstglas i plast till mamma. I kväll, efter att jag har lagat mat (= handlat i korvkiosken), ska jag träffa en kamrat. Hon är också en av överlevarna efter magister Sanbladhs skräckvälde. Det är gott att ha några gamla evigt unga och goa vänner kvar!

Bara ett spännande moment återstår och det vet jag inte om jag hinner med innan jag åker hem i morgon: utrensning av mammas kyl och frys… Det är spänning på riktigt hög nivå!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »