Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fula ord’

Ett röjande inlägg med lite pust, stånk och stön.


 

Att hålla ordning hemma är inte alltid så roligt. Men det är viktigt för att jag ska må bra. Därför har jag röjt lite idag. Det började med att jag tog bort ljusslingan från balleräcket*. Jag har nog sett att det finns ljusslingor lite här och var på ballar**, buskar och träd här i området. Fast idag var det dags att på riktigt säga ajöss till vintern, tyckte jag.

Sen började jag rulla ihop min slinga. Jag rullade och rullade och rullade… Rulladirulla, med andra ord. Men inte fasen begrep jag hur slingan, vars ljuskedja är sex meter lång och vars totala längd är det dubbla, det vill säga tolv meter, fick plats i den lilla, lilla kartongen till höger på bilden… Efter många fula ord och rivsår (det är metallkrokar i slingan) slet jag fram en papperskasse från en affärskedja jag sällan handlar på. Nån nytta ska man ha av såna också. Hos mig blev den förvaringskärl för min ljusslinga. Kärlet, påsen, alltså, är nu utburen i förrådet. Vi får se om vi ses nästa år.

Ljusslinga i papperskasse kartong bredvid

Hur ljusslingan fick plats i den lilla, lilla kartongen till höger på bilden är en gåta.


Övrig röjning här hemma 
har bestått av lite uppfräschande åtgärder i köket samt ett snabbvarv med den lilla dammsugaren. Ljusslingan barrar nämligen nästan mer än en äkta rödgran

Sen har jag suttit med mina räkningar, det ingick i dagens administration. Trots räkningen för årsskötseln av graven gick jag på plus den här månaden – ändå har jag betalat alla mina övriga räkningar. Men jag lever stundtals fortfarande på mammas julklappspengar och de kontanter hon stack till mig under de två veckor hon var här. Ja, jag skäms. Jag blir snart 53 år och tar emot pengar av min gamla mamma, som får en urusel pension.

 Jag o mamma

Jag och mamma i somras på hennes 79-årsdag.

I sommar fyller mamma 80 år och har varit ensam nio av dessa. Hennes sorgebarn i Uppsala gör inte mycket för att sprida ljus i hennes tillvaro. Om allt hade varit annorlunda hade jag till exempel köpt mamma en ny höj- och sänkbar säng. Den hon har nu gick anordningen sönder på i och med flytten till lägenheten 2010. Fem år… Mamma vägrar kontakta en arbetsterapeut och få det hela utbytt. Hon är rädd att hon ska få betala för att hon har haft sönder den gamla. Så annorlunda MYCKET hade varit om jag hade bott närmare mamma… Ja ja, en höj- och sänkbar säng till min mamma står överst på önskelistan…

Nu ska jag inte röja så mycket mer än en liten hemlighet: vi ska äta slaskmat i kväll. Fästmön vet en snabbmatskedja som serverar ett alternativ inom hennes diet så dit åker vi när hon har slutat jobba. Eventuellt slutar Anna senare idag, för det ska pratas övertagande av arbetsplats av privatägt företag. Jag tycker mest det verkar struligt när offentlig verksamhet ska leka affär. Rykten går och folk – och därmed kompetens – flyr. Nej, det är inte lätt att vara arbetstagare i Sverige år 2015. Och bland arbetsgivare skulle det behöva röjas lite, inte bara inom verksamheter.


PS Missa inte tävlingen! Den är för ett gott ändamål!!! Klicka här och skriv nåt fenomenalt!

 

*balleräcket = balkongräcket
**ballar = balkonger

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gardininlägg.


 

Näpp! Nåt löshår var ju inte detta…

Löshår

En svans med löshår?


Vad det egentligen var
lyckades Susanne klura ut! Kanske har hon hört både Fästmöns och mina fula ord ända bort till sig om morgnar och kvällar när mörkläggningsgardinerna i sovrummet ska hängas åt sidan eller fällas för. Jag har tidigare haft sidenband. Vackert och guldigt – och väldigt glidigt. Dessutom fastsatt med en hake som minst en gång om dan orsakar blodvite. Inte så smart med tanke på att jag svimmar vid åsynen av blod…

För 69 spänn hittade jag ett par såna här omtag på Chilli. Lite i pråligaste laget, kanske, men verkar funktionsdugliga. Och det är det viktigaste just nu!

Gardinomtag

I pråligaste laget, men funktionsdugliga.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite ledset inlägg. Och lite ilsket. Och försonande.


 

Ett ljus för pappa den 24 juli 2014

Ett ljus för pappa den 24 juli 2014.

Det är nog så att känslorna sitter lite utanpå idag. Efter en dusch klädde jag mig så att jag täckte ben och axlar och for till Gamla Uppsala kyrka för att tända ett ljus för min pappa. Det var inte många ljus tända i ljusträdet, denna ljusa, heta julidag. Men nu står det ett där, inköpt för fem kronor, och lyser för min pappa Carl-Erik.

Jag ville ha en stunds ro med mina tankar. Jag ville sända meddelanden till pappa, inte som sms utan som tankar. Men det var ett herrans liv i Herrens hus. Det skulle visst bli dop. Det var inte barnet som stod för gapet och skriket utan dess farmor. Jag kände hur jag kokade. Ja, jag blev så arg att jag höll på att explodera i Herrens hus och säga några riktigt fula ord. Fast det gör man ju inte, inte ens jag. Och så tänkte jag på pappa som säkert skulle ha varit förstående, prästson som han var, inför den uppspelta farmodern som snart skulle se sitt barnbarn döpas. Så vem vore jag om jag tog ifrån henne glädjen genom att svära åt henne och säga åt henne att hålla käften dämpa sig? Jag skämdes över min ilska och tänkte på hur många gånger den satt mig i klistret. Åter nånting jag behöver jobba mer med!

Två tårar föll. Sen gick jag ut i den vackra julidagen. Den är precis lika vacker och varm som den var för åtta år sen när pappa gick bort. Det var väl därför de skulle bada. Så om det hade varit dåligt väder hade pappa kanske levt idag..? Om inte om fanns…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentärfilm. 


Jag lutade mig tillbaka
i bästefåtöljen för att läsa och dricka en kopp te. TV:n stod på för att här skulle vara lite ljud. Plötsligt fann jag att jag hade fastnat i en brittisk dokumentär på Kanal 5, Barn med Tourettes syndrom.

Barn med Tourettes syndrom

Tre pojkbarn med Tourettes syndrom. (Bilden är lånad från Kanal 5 Play:s webbplats.)


Barn och barn… Pojkar.
För det är faktiskt så att det är mycket vanligare att pojkar drabbas av Tourettes syndrom än flickor. Av hundra barn i skolåldern handlar det om ungefär ett barn som får Tourettes.

Vad är då Tourettes? Vanligen handlar det om tics och/eller tvångstankar. Ticsen kan vara fysiska (motoriska) eller verbala (vokala). De verbala ticsen är ofta fula ord.

När man ser en unge med Tourettes är första intrycket nog att det är ett väldigt ouppfostrat barn som skriker och svär åt sina föräldrar, kanske till och med slår dem. Men ungarna vill verkligen inte göra sina tics.

Ofta har ticsen med oro och ångest att göra. Detta gäller även tvångstankarna som många Tourettesbarn lider av. En pojke i dokumentären var till exempel tvungen att kolla så att fönster och dörrar i hemmet var stängda och låsta.

Under filmen får vi följa ett gäng pojkar med olika sorters tics. En liten kille har mest ljudtics och fysiska tics. Han drömmer om att bli astronaut. En annan av killarna har konstiga ljud för sig. Den tredje är väldigt utåtagerande och slåss, svär, skriker och säger fula ord.

De kommer alla tre till en klinik där de får hjälp och verktyg att hantera och tygla sina tics. För en kille fungerar verktyget perfekt. En av killarna anpassar verktyget så att det funkar för honom. Den tredje fungerar inte verktyget optimalt för.

Jag tänker på en kompis jag hade som barn. H*n hade helt klart ljudtics och blinkningar för sig. En sorts Tourettes light. Ljudticsen påminde mycket om en av pojkarnas i filmen. Det hade med andningen att göra och enligt terapeuten är det väldigt tydligt en ångestsignal.

Får du möjlighet att se filmen (klicka på länken i början av inlägget!), så gör det! Det ger en hel del aha-upplevelser. Och naturligtvis får det i alla fall mig att fundera över mig själv. För nog har jag lite tvångstankar och utför en del tvångshandlingar. Den senaste är att jag alltid måste ta på mig kläder på höger fot och ben före vänster… Så du ser, inte ens tanter är Tourettesfria…

Har du några tics eller tvångstankar/-handlingar??? Vågar du skriva och berätta???

Här kan du läsa mer om Tourettes syndrom:


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens upptåg.


Det blev en märklig början
på den här dan, men hur det nu blev sattes gröngölingen på fot nånstans runt lunchtid. Ljusslingan klämdes på under synnerligen många tänkta fula ord. Stjärnan hoppade upp i toppen. Nu är granen redo att kläs i afton!

Granen på fot

Granen på fot samt med ljusslinga och stjärna. Notera ”barnen” på fotona överst på vitrinskåpet till höger i bild. Ha ha, äntligen får jag ha med dem på bild i bloggen!


Mitt när jag stod
och kämpade med att få granen ner i foten ringde det – förstås. Jag fick gröngölingen på preliminär plats och hann svara. Det var min gudmor som inte har ringt hit nånsin under alla dessa nästan 20 över 30 år jag har bott här i Uppsala. Eftersom jag var lite upptagen bad jag henne återkomma om en halvtimme. När jag gav mig av till Fästmön, en och en halv timme senare, hade hon fortfarande inte ringt. Men sen hade telefonen plingat till medan jag var i Himlen och mamma hade pratat med henne.

I Himlen var alla ”barnen” hemma och Annas snälla mamma var också där. Jag fick gott kaffe med hembakade kakor och jag var ärligt talat lite hungrig – det blev bara en skål fil innan jag åkte iväg.

Kakor

Annas goda cigarrkakor.


Annas snälla mamma
lämnade förstås en julklapp till mig från henne och L. Och jag som varken har skickat julkort, fixat nån julblomma eller köpt julklapp till dem…

Julklapp från Annas snälla mamma o L

Julklapp från Annas snälla mamma och L.


Hade med mig
en liten julblomma till Anna, men den sötaste julblomman av dem alla är min älskling själv. Det blev några pussar emellanåt, när barnena gjorde annat.

Anna o julstjärna

Anna och delar av julblomman samt Fridas arm.


Till och med i Himlen,
fast där var så många röster, fick jag vila öronen. Jag är sååå trött i dem, kan jag meddela. Och så snart jag gör nånting är det nåt annat som ska göras pronto, varpå jag får avbryta det jag håller på med. Det är tålamodsprövande och samtidigt vet jag att det inte är av elakhet. Men jag blir väldigt trött. Min tanke var till exempel att jag skulle skriva om nätterna när mamma är här. Det går inte. Jag är så trött att jag somnar så snart jag har lagt mig, nästan. Och när jag sätter mig vid datorn på dagtid blir jag hela tiden avbruten. Mina inlägg känns illa skrivna och sönderhackade. Jag vet inte hur många gånger jag har rest mig från just det här inlägget. Nu kan man tycka att jag kanske inte ska sitta och skriva när min mamma är här, men jag kan inte ge avkall på mitt skrivande. Det finns så många ord inuti mig som hoppar omkring och jag bara måste få ut dem – annars mår jag dåligt.

Medan jag var i Himlen hade mamma griljerat kalkonen. Hur den såg ut fick jag inte se, den är väl dold i folie. Det ska bli riktigt spännande att smaka den – kanske redan senare i kväll på en knäckemacka… Men först ska vi klämma i oss pizza, förstås… Och sen ska granen ju kläs…

Griljerad kalkon under folien

Griljerad kalkon under folien. Spännande!


En påse klappar
från Anna följde med hem. Den står i mitt sovrum än så länge, men jag är väldigt nyfiken. Kanske läggs innehållet i påsen under granen när den är klädd.

Klappar från Anna

En påse klappar från Anna.


Mamma ville ha fika
mitt i det här inlägget, men kanske har du hängt med ända hit. Jag börjar bli hungrig, för jag har som sagt bara ätit fil och kakor idag. Undras hur många fler än jag som äter pizza till middag idag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Luciadagen 2013.


Jag klagade ju som tusan
förra året för att jag inte fick se nån Lucia. Men det fick jag i år! Besöket hos bilverkstan gick supersnabbt (inte blev det dyrt heller!) och jag var på jobbet tio i åtta. Hann bara visa mig så slängdes en kamera på mig och jag blev tillsagd att fota eländet luciafirandet på min arbetsplats.

Lucia på jobbet

Lucia med tärnor kom…


Där fick jag så jag teg.
Är det nåt jag kämpar med att lära mig så är det att ta order från kollegor.

Lucia på jobbet

Lucia med tärnor gick…


Jag tappade linsskyddet
som rullade över en gång på en trappa ovanför luciagänget. Det lät som om man rapade i kyrkan, ungefär… Men jag var för irriterad för att bry mig. Efter avslutat jobb hämtade jag go-fika som AV hade fixat så fint. Gick upp i lunchrummet och satte mig och njöt alldeles ensam en kvart. Underbart!!!

Luciafika

Luciafika on my own.


Sen blev jag snäll och foglig
och gjorde det jag blev tillsagd. Igår lyckades jag göra mitt första webbformulär. Efter lite justeringar idag fixade jag till alla inblandade sidor och tidsinställde publiceringen till måndag morgon.

Fick ett nytt uppdrag som var minst lika knepigt. Manualen gav ingen hjälp och det fanns ingen att fråga. Jag blev nästan lite kinkig igen, men kom på att en indisk lunch på lokal tillsammans med min bok på gång nog skulle både rensa hjärnan och förbättra dess kapacitet.

Chicken tikka masala

Chicken tikka masala från indiern nära jobbet.


Och se!
Lunchen gjorde underverk och på eftermiddagen löste jag problemet galant. Efter ett antal fula ord, endast sagda inombords, förstås. Jag var ju på jobbet, trots allt.

Kom iväg skapligt tidigt tack vare snälla I som tyckte att jag som har så långt hem skulle åka. Tack vare I kunde jag plocka upp Fästmön på hemvägen. Det blev en tur till ICA Solen innan jag dumpade min älskling i Himlen. Men jag återvänder i morgon eftermiddag.

På ICA Solen var vi inte ett dugg ensamma och personalen, de stackrarna, var tvungna att arbeta med glitter i håret. Ja, ja… Jag köpte ett par saker till mammas och mitt julbord, resten inhandlas i morgon, hoppas jag.  Tänkte handla julmat efter dusch och hårtvätt och före avfärd till Himlen i morgon. På söndag blir det biltvätt först och frysavfrostning sen.

Men i kväll då? Jorå, jag har kört hårt med dammtrasan. Jag har lagt på juldukar nästan överallt och jag har julmöblat.

Krubba m sex vise män

Min julkrubba är nog den enda i hela världen som har sex vise män. De flesta vet nog inte att det finns så många vise män. Men jag vet, jag!


Klockan är nu över 20
och jag har också hunnit med att köra och hänga en maskin tvätt. Det har börjat suga i båge- och öl-tarmen. Jag tycker jag är värd det, faktiskt, där jag sitter i mitt julmöblade hem… Påskliljan har fått på sig sin tomteluva…

Påskliljan har fått tomteluva

Tomtig Påskliljan.


Och på spisfläkten
står tomten med träsleven tätt ihop med julgrisen, den senare numera julklädd i rött sidenband. I det här hemmet äter vi nämligen inte julgrisen, vi klär upp den. I stället för skinka ska vi äta kalkon i år, har vi bestämt, mamma och jag.

Grisen o tomten på köksfläkten

Julgrisen och tomten på köksfläkten. Djuret har fått julklädseln på.


Lugnet sänker sig
över New Village. Eller nåja… Alla grannar som gapar slipper man ju inte ifrån, men just nu är jag så jävla trött att jag inte orkar bry mig. Frid på dig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om veckans höjdpunkter och lågvattenmärken.


Torsdag och dags för redovisning
av den gångna veckans plus (bris) samt minus (brus). Det är inte svårare än så här – enligt mig:

Bris 


Brus


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett flamsigt inlägg.


I afton satt jag på ballen*
och filosoferade över det här med ord. Och inte vilka ord som helst utan…

fula ord.

Framför allt undrade jag varför man alltid lär sig fula/elaka/snuskiga ord på ett nytt språk först. Till exempel, det första jag lärde mig säga på finska var

Min pappa är en apa.

Inte särskilt snällt mot apan pappa. Sen kan jag säga

Du har ett stort arsle

på tigrinja. Och nåt riktigt fult svärord på bosniska.

På ryska kan jag säga

kniv,

vilket kanske är användbart för en kvartsfinne som jag. Och på norska kan jag säga

bajs.

Sen halkade jag in på ordet

penis. 

Och började gapflabba. För det finns ju inte nåt ord på svenska som liknar det, tyckte jag.

Johå!

replikerade Fästmön snabbt.

Tjenis!

Och då gick det ju bara inte an att inte gapflabba och citera min och FEMs gamla klasskamrat Bosse J som alltid brukade säga

Tjenis penis!

När han inte sa

Jajamens.


*ballen = balkongen


Livet är kort. Jag är nog väldigt trött.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan är… arg och säger fula ord.


Nu har den tredje vridpinnen
till en persienn pajat! Såväl fönster som persienner sattes in nya här i höstas. Jag ifrågasätter verkligen om de inte ska hålla mer än några månader?! Vore intressant att höra vad Dalkarlarna, som monterade fönstren, säger om detta!!!

Jag har i denna stund kopplat ihop ordet

vridpinne

med diverse fula förled och efterled som tänkas kan, till exempel

  • f%&&vridpinne
  • k#kvridpinne
  • vridpinneshel+\&\
  • vridpinnejä+\l

Och några till. Ännu fulare. ORKA!


Livet är kort. Mitt tålamod också.

Read Full Post »

Tycker du att rubriken är obegriplig? Ja, jag kan förklara att den inrymmer alla möjliga fula ord jag kan och vet! Jag har nämligen fått brev från a-kassan, ett brev som jag, tämligen normalbegåvad, inte begriper. A-kassan i mitt fall är SKTF:s a-kassa. Uppenbarligen har man inte hängt med på namnbytet till Dimsyn Vision… jo, på webben har man det! Alltså är man för lat för att tillverka ett nytt brevpapper och framför allt, skriva begriplig svenska.

För hur vore det om SKTSF:s a-kassa faktiskt lärde sig skriva begriplig svenska? Jag och många andra skulle tycka att det vore jättebra, tror jag, för då skulle vi kanske förstå vad SKTF:s a-kassa är ute efter. Nu fattar jag att man är ute efter att sätta dit mig som fifflare, vilket jag å det bestämdaste hävdar att jag inte är. Men med den ton SKTF:s a-kassa använder i sitt brev till mig, känner jag mig trots det skyldig. Så lite fattar jag. Men jag fattar inte varför jag ska sättas dit när jag har varit ärlig.

Det är inte roligt att få såna här brev en fredagskväll. Jag kunde inte ens ringa och försöka få tag i nån som kunde svara på de frågetecken brevet skapade, eftersom det var efter SKTF:s a-kassas stängningstid. Och mejla dem vågar jag inte, jag blev ju så tillrättavisad i höstas när jag gjorde det. Gissningsvis njuter SKTF:s a-kassa av att få visa sin makt mot oss medlemmar. Jag förbannar mig själv för att jag plikttroget har betalat såväl fackavgift som avgift till a-kassan sen 1986. Vilken hjälp fick jag av facket då, för snart tre år sen när min arbetsgivare kränkte mig??? En mycket trött hjälp av ett mycket trött ombud som strax skulle gå i pension.


Njuter a-kassan av att visa sin makt och förstöra helgen för mig?

                                                                                                                                                                 I brevet anmodas jag att sända in arbetsgivarintyg för tiden efter den 31 maj i år – för mitt deltidsarbete. Eh??? Jag jobbar inte deltid och jag har inte uppburit a-kassa sen i augusti. Jag har haft praktisk kompetensutveckling på två månaders heltid där försäkringskassan har betalat ut aktivitetsstöd. Efter det har jag haft/har jag ett vikariat på tre månader, på heltid. Vad menas??? Är det mina blogginlägg som jag skriver för Blogvertiser som räknas som deltidsarbete – plötsligt??? Det gjorde de ju inte för ett år sen – den enda gången min handläggare på a-kassan ringde mig och vi redde ut saken per mobil. Det handlar om åtta timmars arbete från juni i år fram till nu. Är det deltidsarbete det? Ungefär en timma per månad. Under all tid jag har fått a-kassa från SKTF och fyllt i a-kassekortet har jag ärligt uppgett på kortet om jag ägnat en timma åt att skriva ett blogginlägg mot betalning. Jag har inte undanhållit dessa timmar för SKTF:s a-kassa – förrän från och med september eftersom jag då slutade få a-kasse-ersättning och därmed inte heller behövde fylla i a-kassekort längre.


Ja, jag är arg. Och förtvivlad.

                                                                                                                                                            Antagligen blir jag nu återbetalningsskyldig till SKTF:s a-kassa, för om man anses jobba deltid får man bara ersättning för 75 dagar. Jag har ju levt på a-kassa hela våren och sommaren. Var ska jag ta dessa pengar ifrån?

Nej, jag kan väl säga som så att i mitt tack&adjö-brev ska jag namnge de fyra personer/institutioner som har slagit in spikarna i min kista:

  1. DLF*
  2. SKTF
  3. ett X som är ökänd som Uppsalas största skvallerkärring och förtalerska (och nej, det är inte Chucky)
  4. webbtrollet som plågar mig sen snart två år tillbaka.

Ni har alla slagit mig till marken och ni njuter uppenbarligen av att sparka på en som redan ligger. Men räkna med att jag sparkar tillbaka – inne ifrån kistan! Jag ska spöka för er så länge ni lever. Buuuuuuuuuu!

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person på min förra arbetsplats

Read Full Post »

Older Posts »