Ett tu-kvinna-hand-inlägg.
Gårdagen började som en helt vanlig tisdag, det vill säga inte nån favoritdag för min del. Men just som jag var ute en tur för att handla mat fick jag ett sms som gladde mig mycket. I slutet av förra året gav jag bort en bok i present till en kär gammal vän. Nu hade hon börjat läsa den – och både grät och skrattade under läsningen. DET är en riktigt bra bok, eller hur?! Vilken bok det handlar om? En man som heter Ove.
Jag hade flera ärenden inne i stan igår. Tog därför bussen in. Det gick bra, inte många passagerare ombord och bara en person som envisades med att skrika i sin mobiltelefon. H*n fick tre samtal under den tio minuter långa resan. Jag fick inget.
Mitt första ärende var att få håret trimmat. (Selfie kommer i lösenskyddat inlägg under eftermiddagen – jag är för ful för att visas upp offentligt.) M fick också glo lite i min rygga och hittade en bok som passade. Resten lämnade jag in hos Myrorna på Kungsängsgatan. Men däremellan stämde jag träff med Fästmön. Det gick inte så bra att ses utanför Åhléns, för Åhléns är sig inte likt numera. Vi möttes därför i en busskur på Stora torget. En kopp kaffe behövde arbeterskan (<== Anna) och jag (<== bokbäraren), så vi skuttade uppför trapporna till min vän greken på Kafferummet Storken. Där noterade jag till min förtjusning (?) att vi satt i likadana stolar som jag har en av, fast i annan färg, hemma!
Anna och jag behövde ha en stund utanför hemmet med bara oss själva. Och inte ens på Myrorna träffade vi nån vi kände. Vi såg bara ett och annat hiskeligt troll. Detta ville Myrorna ha 35 kronor för. Det fick stå kvar.
Det hiskeliga trollet för 35 kronor fick stå kvar på Myrorna.
Fynd!!!
Trots att jag har köpstopp på böcker kunde jag inte stå emot frestelsen. Men alltså, jag gjorde ett riktigt fynd och hittade Laurie R Kings bok Night work för bara 20 kronor. Jämför det med Bokus som vill ha 87 spänn för boken! Då gjorde jag ett fynd, ingen tvekan. Sen tror jag att det blir kanon att läsa en skönlitterär bok på engelska igen, det var ett tag sen.
På väg mot ett ärende som Anna hade stannade vi till på Cervera. Märkligt nog mötte vi en av före detta kollegorna som jag spände ögonen i i lördags utanför affären. Igår fnös jag bara, knyckte på nacken och svepte in i affären. Till skillnad från vissa andra vet jag när jag inte är önskvärd. Men självklart gjorde det ont inuti. Självklart! Tur att jag fick annat att tänka på inne i affären. Jisses, vem betalar till exempel 1 500 spänn för en stekpanna? Eller ens 169 spänn för en minimal Hello Kitty-dito? Falska kakor, häftiga prylar med ögonfransar och att orange rules såg vi också. Det förbättrade min attityd något.
Anna utförde ett ärende och även hon gjorde ett riktigt fynd. Jag är glad för hennes skull, för det var ett välbehövligt inköp som hon får berätta om själv om hon vill. Även jag skulle behöva fynda inom samma område, för jag hasar fram som en trashank numera. Men det skiter jag i – det var länge sen jag trodde att livet var en bal på slottet.
Under Annas andra ärende träffade jag en gammal flamsmaja från förr i tiden. Det är synd att vi har tappat kontakten, tycker jag numera. Ibland, i alla fall. Men var sak – och person! – har väl sin tid.
Vi gick till Soul Food där jag dränkte mina sorger i en öl och åt ett gudomligt gott och välgrillat kycklingspett. Sen pratade vi lite heart to heart om då och nu, om drömmar, förhoppningar och om annat som har gått i kras. Då är det gott att känna att kärleken inte går sönder utan står pall och finns kvar – trots att många har gjort sitt bästa för att sabba. Avundsjuka, kanske?
Heart to heart…
När vi kom ut hade solen gått ner. Marshimlen var full av små moln och gatlyktorna lyste. Bussen körde inte förbi oss vid hållplatsen utan vi åkte med till en författargata och fick sen en skön lite promenad hem. Kvällen avslutades med Veckans brott, läsning och selfieflams där vi inte behövde göra så mycket för att se ut som jag vet inte vad. Dessa bilder är dock strikt konfidentiella, så du får se på gårdagskvällens himmel i stället.
Marshimmel och gatlykta.
Och du… Glöm inte bort att det är När livet vänder klockan 20 i kväll på SvT 2!!!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag ÄLSKAR Ove-boken!! ÄLSKAR den!! Nu har jag läst över halva boken. Jag satt i går kväll också i min sköna stol och slukade sidorna. Mitt hem förfaller. Barnet får ingen mat. Jag svarar knappt på tilltal. Haha, inte riktigt så illa, men riktigt bra bok är det. Jag hinner nog läsa kanske 10 sidor på lunchen idag också.
Kramis!!
Ha ha ha, som här då – hemmet förfaller! 😛 Men jag sitter och skriver mest. Nu ska jag ta tag i mina roliga (?!) finanser. Håll en tumme medan du läser att jag kan betala månadens räkningar med min feta a-kasseersättning.
Kram och… Å SÅ GLAD JAG BLIR att du gillar boken!!! 😆
Jag älskade den boken, både skrattade och grät.
Har läst alla böcker av Fredrik Backman och just nu har jag ”Britt-Marie var här” som talbok i bilen och jag är inte besviken!
Ha dé!/Kram
Gissar att du menar Ove-boken och inte den andra boken i inlägget. 😛
Jag gillade också Mormor-boken (Oves efterföljare) mycket, men vet flera som har haft svårt för den. Britt-Marie köpte jag på bokrean i februari, så den ligger i att läsa-hyllan. 😛
Kram!
Till och med JAG har läst om Ove, gillade den jag också. Den kommer som film tror jag, den ska jag se.
Sen måste jag säga att jag fick ett gott skratt, för medan jag läste om att du skulle klippa dig, så stack liite strån av trollrufset upp längst ner på skärmen, så jag trodde först det var en selfie som skulle komma :), det var bara NÅGRA strån som stack upp, när jag scrollade var det mer likt mig själv 🙂 🙂
Och den går så teaterpjäs nu också, för min frissa och hennes mamma skulle kika på den i helgen. 😛
Nej du, selfien kommer i ett lösenskyddat inlägg framåt seneftermiddagen idag! 😛 Den som väntar på nåt
gottförskräckligt… etc etcHa ha ha, inte tror jag att du ser ut som nåt troll! 😆
Jag skulle behöva klippa mig 🙂 ja, har hört den går som pjäs också.
Du skulle ha hängt med mig igår. 😛 Min frissa är en hejare med trimmern!
Ska höra med henne sen vad hon tyckte om pjäsen.
Jag älskade mormor boken! Mellan varven så skrattade jag så att jag hickade 🙂 . Jag förstår att trollet fick stå kvar 🙂
Jag gjorde som FEM när hon läser Ove-boken – både skrattar och gråter. Jag kan hålla med kritikerna om att mormor-boken är lite svårare att komma in i – den handlar ju om så många historier. Men alla berättelser binds ju samman på ett eller annat sätt – till mormor – i slutet. 😛
Trollet var nog det bland det gräsligaste jag sett på bra länge. 😦