Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Martin Aagård’

Ett diskutabelt inlägg.


 

Twitter

Häromdan läste jag Mårten Schultz krönika om Herreyfallet. Fallet i sig handlar om Richard Herreys mål mot kulturjournalisten Martin Aagård på Aftonbladet. Herrey blev kallad rasist av Aagård på Twitter. Då stämde han såväl journalist som kvällsblaska. Jag har inte alls noterat tweeten, men är intresserad av förtalsfrågan och sociala medier.

Mårten Schultz sätter i sin krönika fingret på flera intressanta aspekter i det hela. En är till exempel ansvarsfrågan när det gäller tweets av journalister. Han skriver:

[…] För det fall en journalists utpekande av någon som rasist på sociala medier utgör förtal – vem svarar då? Det är klart att det inte faller inom, i detta fall, Aftonbladets utgivares ansvar. Vanligtvis kan journalister på tidningar och i andra medier vara säkra på att de är trygga från ansvarsutkrävande från personer som varit föremål för deras behandling genom ett särskilt grundlagsskydd.
Men detta gäller (ofta) inte när journalister skriver på Twitter eller andra sociala medier. I dessa situationer kan arbetstagaren själv, journalisten vara exponerad för ansvarsrisker. […]

Ansvarsfrågan blev inte alls klarlagd under rättegången, menar Mårten Schultz. Tingsrätten ansåg inte heller att Richard Herrey hade blivit utsatt för förtal.

Vad är då förtal och vad är inte förtal? Mårten Schultz ger exempel:

[…] Det är förtal att peka ut någon som brottslig eller klandervärd. Men det är inte förtal med utpekanden som utgör, som det brukar sägas, rena värdeomdömen. Det är förtal att kalla någon för barnmisshandlare, terrorist eller tjuv. (Sådana omdömen kan dock vara försvarliga och därmed tillåtna trots att de i teknisk mening är förtalande.) Det är däremot inte förtal att säga att någon är ful, vidrig eller äcklig.
Förtalande omdömen är med andra ord omdömen som kan vara sanna eller falska. […]

klubba och lagbokMårten Schultz tolkar att det kan vara förtal i vissa fall när det gäller rasiststämpeln, anser tingsrätten. Att säga att nån är rasist är inte ett värdeomdöme liknande ”du är äcklig”. Men i Herreyfallet ansåg tingsrätten att Aagårds tweets inte var förtal. Mårten Schultz skriver:

[…] Aagård skrev nämligen inte bara att Herrey var rasist. Han skrev närmare bestämt ”din gamle rasist” […]

Och det är det där lilla tillägget som rätten anser gör så att mottagaren förstår att det inte är ett sakpåstående utan ett värdeomdöme.

megafon

Kommunikation är svårt.

Kommunikation är svårt. Ibland tycker vi alla att vi är jättetydliga med vad vi menar och ändå missuppfattas vi. Jag tycker att det är märkligt att tingsrätten kan påstå att mottagaren förstår vilken typ av påstående tweeten är. Richard Herrey har sin uppfattning om tweetens betydelse. Om övriga som har läst tweeten förstår den eller inte, tolkar den rätt eller fel, vet ju inte tingsrätten. Richard Herrey menar att tweeten har haft stor påverkan på hans varumärke. Förutom att betala rättegångskostnaderna på 100 000 kronor funderar Richard Herrey på om han ska gå vidare och överklaga. Han kanske inte kan det av ekonomiska skäl. Skadade varumärken kan ju, som bekant, påverka ekonomin.

Jag undrar hur det är med fula människor* (värdeomdöme; icke namngivna) som skriver i sociala medier att vissa människor (namngivna inklusive foto på personen) har alkoholproblem och är psykiskt sjuka… Är de att anse som förtalare eller är sjukdomar, tillskrivna personer (oavsett om det är sant eller falskt) att se som värdeomdömen?

Lyckotroll Återbruket

Troll kan, precis som människor, vara både söta och harmlösa, men också fula och elaka. Här några sötingar. I verkligheten finns ju inga levande troll.


*fula människor = i mina ögon blir elaka människor fula

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen fick jag möjlighet att titta på SvT 2:s litteraturprogram Babel samtidigt som jag bloggar! Antikrundan har ju slutat för säsongen och dessutom är två favoriter med i kväll, Birgitta Stenberg och Sarah Waters!

Kvällens huvudfråga var hur framtidens bok ser ut. Läsplattan och e-böcker kom då givetvis på tapeten. Men innebär bokens digitalisering att den gamla pappersboken dör ut? Läsplattor kostar ett par, tre tusenlappar. Sen kostar det att hyra böckerna. Så man kan ju inte säga att den nya tekniken är billig, i vart fall. Inte hittills, i vart fall. Författaren och historikern Peter Englund, författaren Bodil Malmsten och kulturjournalisten Martin Aagård kom till studion för att diskutera läsplattan. Möjligheten att göra sökningar sågs som positivt, annars uppfattades lättplattan som lite… ångestframkallande a olika skäl. Däremot såg ingen av de tre läsplattan som ett hot mot vanliga böcker.


Läsplattan – kan den hota den gamla pappersboken?

                                                                                                                                                            I badet filosoferade Erik Schüldt om papyrusrullar, Sokrates, lästa böcker med mera.

Bob Hansson tramsade vidare och läste kärleksdikter, denna gång för parkeringsvakter, på Skatteverket och på en vårdcentral. Ta bort detta ur Babel! Det är inte roligt.

Sarah Waters kom till studion och pratade mest om sin senaste bok, Främlingen i huset, en riktig spökhistoria som utspelar sig i efterkrigstiden. (Hon har nu alltså lämnat det lesbiska-historiska-romaner-facket, konstaterade programledaren Daniel Sjölin. Jag gäspade åt töntkommentaren.) Sarah Waters erkände att själva efterforskningarna inför en bok, researchen, är mycket mer rolig än skrivandet… Och så sa hon ungefär detta kloka:

En roman ska inte ge läsaren bilder, utan ge läsaren en möjlighet att själv se/skapa bilder.

Så blev det äntligen dags för Birgitta Stenberg! Och mest handlade inslaget om hennes sista bok, Eldar och is. Boken är sista delen av Birgitta Stenbergs självbiografiska romaner. Den handlar om hennes mor och mormor. Men var de verkligen Birgitta Stenbergs mamma och mormor??? Faktum är att Birgitta Stenberg funderar på att göra DNA-test för att få veta. Om hon vågar. Det är inte säkert…

Veckans boktips blev:
Sarah Waters:  The haunting of Hill house av Shirley Jackson 
Bodil Malmsten:  Förlossningen av Måns Wadensjö
Martin Aagård: Yarden av Kristian Lundberg

Nästa program handlar om död och undergång…

Read Full Post »