Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘äta middag’

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar att hon har blivit klippt, men också klippt till – verbalt. Hon slåss INTE!


 

Nyklippt

Nyklippt!

Bad hair day? Ja, det har jag haft varje dag i ett par veckor nu. Därför var det extra skönt – om än besvärligt – att ta sig genom rusningstrafiken i centrum till bästa M för en klippning. Blodtrycket åkte upp ett par snäpp när trafikköerna knappt rörde på sig, men jag kom fram med 20 minuter tillgodo. Uppsala centrum är inte gjort för bilkörning. Nehej, det är ju bra på sätt och vis för alla kommunpolitiker som jobbar och bor i centrum att slippa dålig luft. Samtidigt måste en ibland genom centrum för att nå bortom det. Ibland går det att åka på utsidan, som jag gör när jag i vanliga fall åker till och från jobbet. Men idag skulle jag ju stanna till i stan och vägrade köra utanför den. Med håret på ända och säkert högröd av ilska och frustration plingade jag på hos M. Så snart jag fick lägga huvudet i M:s kompetenta händer var all irritation som bortblåst. Ergo: är du förbannad, gå till min frissa! (Fast boka tid först.)

I morse när jag bilade till jobbet var det snorhalt. Uppsala centrum är inte gjort för bilkörning, som sagt, så jag åker utanför och runt. Bland alla j&%¤@ vägarbeten. Sen var jag när jag möttes av en trafikvakt med röd flagga. Jag fick åka en stor omväg och kom tre minuter försent till jobbet. Tisdagar är mötesdagar och vi har alltid vårt kl. 10.30. Före och efter jobbade jag stenhårt med vad jag nu håller på med. Ja, det handlar visst om miljöförstöring… Dock inte dålig luft utan vatten. Som pricken över i:et blev det mildgrader och regn på eftermiddagen.

Efter jobb och klippning besökte jag Tokerian. Köpte ett och annat ätbart där och även ett par små saker till mamma. Hemma i New Village registrerade jag mina inköp och skulle sätta mig med mina räkningar.

 

Då ringde… Telia!

 

Leksakstelefon

Telia ringde!

Faktum är att det var riktigt bra av Telia att ringa. Äntligen tycktes polletten ha trillat ner efter alla mina skärmdumpar och all chatt med supporten där det gick en dag emellan fråga och svar. Telia ringde! Det funkar även nu för tiden. Jag pratade med en jättetrevlig kvinna som genast fattade mitt problem – och som dessutom lyckades få mig att byta abonnemang. OK, jag förlorar 2 GB surf, men jag har 4 GB kvar och dessutom har jag helt fria sms och samtalsminuter – för 50 spänn mindre i månaden än vad jag betalar idag! Ja, det stämmer. Och jag är inte bunden utan abonnemanget är löpande. Så jag klippte till. Du kanske tycker att en Jenny Lind Evert* inte är så mycket varje månad, men jag, som snart inte har nån inkomst, tycker att det är en hel del.

Jag och Telia är alltså kompisar igen. Men knäpp-appen då? Tekniker ska titta på eländet och jag lär ju inte bli fullt så beroende av den med mitt nya abonnemang – bara den visar rätt saldo för surfen.

Nu ska jag äta middag, det vill säga rosta två mackor och smocka i mig dem med ost. Strykbrädan, som jag ställde fram i morse i gästrummet, får fortsätta stå där som ett utropstecken. Jag tänker inte gosa med den utan efter maten blir det en stunds läsning och därefter ska jag dejta Camilla och Leffe i Veckans brott. (För övrigt får jag lust att klippa till SvT för att de nu har samma fula webbplats som ”alla andra”. TRÅÅÅKIGT!)

Vad gör DU i kväll då??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!


*en Evert = en femtiolapp

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väldoftande inlägg.


 

Mugg med kaffe

En senapsmugg med kaffe är en fin belöning.

Det finns väl inget som doftar så härligt som nyperkolerat kaffe? Det skulle möjligen vara nykokt kaffe eller nybryggt, dårå. Igår när jag kom hem från min söndagspromenad slog doften emot mig när jag klev in genom ytterdörren. Underbart! En senapsmugg* (!) med kaffe blir inte enbart belöningen efter en promenad utan också efter morgonens administration och hushållssysslor. En Toffla behöver nämligen ha lite morötter på sin krokiga stig, inte enbart piska sig. Nu äter jag inte morötter, så de får anta formen av kaffe.

Dagen jag vaknade till idag är en kylig en. Termometern visade nära sex minusgrader. Nu har kvicksilvret stigit till minus tre. Dessvärre behöver jag ge mig ut i kylan, men inte förrän till kvällen och dessutom i ett roligt ärende: jag ska hämta äldste bonussonen och åka och byta en födelsedagspresent som han fick. Det är alltid roligt att träffa Johan på egen hand. Extra roligt blir det också när det inte är jag själv som behöver prova kläder utan andra! Sån är jag – det vill säga totalt ointresserad av kläder och mode. Johan är emellertid likadan, så det kan bli en intressant stund i kväll. Det är skönt att han inte är fyra år utan ett par decennier äldre.

Kakfat glas

Jag trodde att jag hade rensat Annas kakfat, men…

Innan jag träffar Johan borde jag försöka äta middag och tanka bilen – i den ordningen. Men jag hade tänkt våfflor idag och det funkar inte. Det tar nämligen för lång tid att fixa våfflor och framför allt att äta dem. Efteråt är jag så däst och fyrkantig att jag knappt orkar gå från bordet till diskbänken. Än mindre åka till Stormarknaden och byta ett klädesplagg. Nåja, det finns väl alltid nån snabbmat att tillgå om så skulle vara. Sen har jag hört att kakfaten hos Fästmön inte är helt rensade än, trots att jag gjorde mitt bästa i lördags. Kanske kan bli nån liten godbit där om det hinns med – jag måste vara hemma igen till klockan 21. Vill inte missa premiäravsnittet av Jordskott, nämligen, på SvT 1.

Jag hade en skön vilohelg, vilket behövdes. Den passerade förvånansvärt snabbt också, vilket mina ensamma helger inte brukar göra. Kanske var det för att jag fyllde den med en och annan mugg kaffe och lite så. Viss nytta gjorde jag, för jag lät min tvättmaskin jobba ett par gånger. Med hjälp av herr Muskel lekte jag sen rörmokare i handfatet i badrummet. Jag får anse mig vara nöjd med resultatet.

Nu visar mina klockor snart halv tio. Solen tittar fram och jag har hela dan på mig att..? Men vad ska DU göra idag??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag alltid!


* Jag dricker alltid kaffe i en brun mugg från Höganäs, en mugg som det var Apotekssenap i till jul ett år. På bakluckeloppis hittade jag sen ett antal likadana muggar för en tia. Kommer du till mig på fika är risken stor att du också blir bjuden på kaffe ur en före detta senapsmugg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett uttråkat inlägg.


 

Nyklippt

Mest trött på mig själv.

Jag har nog, precis som rubriken säger, världens tråkigaste liv just nu. Och det är bara jag själv som kan förändra det, det är jag fullt medveten om. Men hur lätt är det när det innebär kontakt med andra människor? Jag är så trött på människor generellt sett just nu – ingen nämnd, ingen glömd. Trött på folk som bara hör av sig när de vill (ha) nåt, på folk som gapar och skriker, på människor som inte hör av sig trots överenskommelse, trött på pratmakare och på tigare… Men mest av allt är jag trött på mig själv. Det är mig det är fel på, inte ”alla andra”.

Igår kväll kunde jag sitta ett tag på ballen* och läsa och äta min middag. Sen fick några grannar gäster och jag klarade inte av deras sorl. Gick in och såg med ett öga på Mr Selfridge, ett på Twitter. Jaa, jag är rätt trött på Mr Selfridge och Twitter också, just nu. Mr Selfridge är så jäkla rättskaffens och hederlig att jag nästan spyr. Och på Twitter visar folk upp sina fantastiska liv, barn, husdjur, resor de företar sig, böcker de skriver… Kram, kram och gullegull. När jag skickar upp nån bild till Twitter är det på en bok nån annan har skrivit, en starköl, en skål ostbågar eller en tallrik mat. Hur spännande är inte det..? (<== ironi).

Gediget arbete

En skylt från ett annat och trevligt arbetsliv där man fick vara som man ville, bara man gjorde sitt jobb.

I morse vaknade jag att grannarna bredvid möblerade om i sina köksskåp. Det var i alla fall vad det lät som. Utanför sovrumsfönstret skrattade en skata mycket irriterande. Inne i sovrummet stod luften stilla. Det gick inte att ligga kvar. Jag var uppe vid sjutiden. Sista sovmorgonen på ett tag, för i morgon startar en full arbetsvecka som jag ska genomlida. Det är svårt att göra ett bra jobb när man inte bryr sig längre.

Dagarna tickar ner och tanken var att jag skulle ägna helgen åt att söka nytt jobb. Men motståndet är hårt och svårt. Jag har kommit till en skiljeväg även i detta sammanhang. Varför söka jobb som har med kommunikation att göra när jag har så svårt för människor..? OK, det skrivna ordet, fine. Men inte får man bara jobba med sånt? Samtidigt läser jag till exempel så många krönikor som är skitdåliga – och ändå får skribenterna bra betalt för dem! Kanske för att de ”har ett namn”, det vill säga är kända. Jag är ju bara jag.

Två trisslotter

Anna skrapade fram en storvinst – i drömmen.

Att jag har världens tråkigaste liv insåg jag när jag vaknade från en dröm. Jag drömde att min älskling hade vunnit 100 000 på en Trisslott och kunde unna sig en ny iPhone. Tror inte att det var en sanndröm, dessvärre. Vi går för övrigt omkring på var sitt håll och längtar. Jämt och samt. I alla fall gör jag det. Men just nu är jag inget trevligt sällskap. Dessutom måste jag idag verkligen ägna några timmar åt att söka jobb. Annars är Annas sällskap det enda jag står ut med just nu. För hon förstår mig, hon fattar hur det känns utan att jag behöver veckla in mig i några förklaringar.

Hela kroppen, känns det som, är en enda stor värk även idag. Till och med en fingerled envisas med att värka, trots att jag trodde att det skulle gå över på nån dag. Himlen är blå, solen skiner, livet är en gåva… Varför är jag så svart i sinnet? Så trött på människor? Så envist mässande att jag har världens tråkigaste liv? OK, det är en massa ”saker” som fattas i mitt liv, men jag har jobb tre veckor till och jag har tills vidare tak över huvudet. Det finns kärlek i mitt liv och jag har en mamma som fyller 79 år nästa månad. Det är jag tacksam för.

Men jag vill åstadkomma nåt som bara är jag också. Åtta kapitel på min bok är skrivna. Jag orkar inte skriva mer just nu. Det gör för ont. För det handlar om livet före världens tråkigaste liv…


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ekonomi och mat.


Fasen, det här håller på
att bli en matblogg! Det går ju inte an, för då speglar den ju inte verkligheten. Eller jo. Lite gör den ju faktiskt det… Även idag har jag ätit middag. Det blev inte soppa på en spik, men väl thaisoppa. Till det ostfralla och ett par gröna saker och ett par röda. Tror de senare två heter gurka respektive tomat.

Thaisoppa o ostfralla

Thaisoppa och ostfralla med både grönt och rött.


Jag har suttit
med mina räkningar i eftermiddag och svettats. Det saknas ungefär 4 500 pix. Förhoppningsvis kommer nånting från inkomstförsäkringen (inom tio dagar). Vidare väntar jag på pengarna från reparationsfonden. Det kan nästan gå ihop. Yttersta Nödfalls-pengarna kommer inte på fråga att jag rör. Än. De räcker nämligen till en månads räkningar och mat. Ganska precis uträknat av mig.

Så tro inte för ett ögonblick att jag är uppspelt i denna stund. Det finns ingenting att glädjas över. Bara förbereda sig på att ringa företag, från vilka man har fått räkningar, och be om anstånd, helt eller delvis. Tjolahopp vilken underbar förödmjukelse! Jag gissar att alla små fjantar och stora troll njuter nu.

Idag har jag fått ett enda nej på ett sökt jobb – och då var det inte för att jag inte dög utan för att företaget redan hade hittat en intern lösning. De var snabba på att skicka svar, i alla fall, för det var ett av tre jobb jag sökte i morse!

Jag har också från mejl från UppsalaTidningens redaktion. På tidningens webbplats finns nämligen inte den nya e-post-adressen till utebliven tidning. Tidningen bytte ju ägare för ett tag sen – och sen dess har jag inte fått UppsalaTidningen, en tidning som ska delas ut gratis till alla hushåll. Eftersom ingen svarade på över två veckor när jag anmälde utebliven tidning, mejlade jag till redaktionen. Som svarade efter 24 timmar. Nu har jag fått den rätta e-post-adressen och jag lovar att terrorisera den på torsdag om det inte kommer nån tidning!

Regnet fortsätter att vräka ner. Själv ska jag strax vräka ner mig i bäste fåtöljen och bläddra i Biltemakatalogen. Den är också gratis. Sen blir det lite annan litteratur och ingen TV i afton. Det är bara skit på burken enligt mig, nämligen.

Regnigt fönster

Regnigt fönster.


Så det är bara att invänta läggdags
för min del. Roligare än så här blir inte den här dan. Men jag har i alla fall tak över huvudet och rent hår.

Kan sitta och reta mig på alla lyckligt lottade som ska till Bokmässan nästa helg. Det är nåt jag har drömt om i typ tio bast. Tyvärr förblir det en dröm. Och nu är jag sur och avundsjuk på alla som ska dit. Bajs på er! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om firandet av en elvaåring.


Tack A, I och J för kramarna innan jag stack från jobbet!


Jag vet inte hur jag tog mig hem.
Jag vet bara att jag grät och skrek i bilen. Tårarna flödade fritt. Och när jag kom fram var jag säkert randig som en zebra i ansiktet. Sen gick jag in genom porten, uppför trappan, in i lägenheten. Packade upp. Slog in ett paket. Fyllde i en blankett till a-kassan. Vilade en kvart. For för att hämta Fästmön. Ansiktet var inte sprucket längre. Vi skulle ju fira en elvaåring.

Happy birthday ballong orange

Happy birhtday.


Medan Anna fixade mat
till De Utsvultnas Skara fick jag i uppdrag att blåsa ballonger. Och medan familjen åt middag la jag mig på soffan och läste en stund. Det var skönt att höra rösterna av de kära i bakgrunden.

Elias fick bara blåa paket av mig i år. Inte för att han är pojke, utan för att jag tycker att den blåa färgen på pappret är så vacker. Men jag vet inte om paketen i sig var så roliga – tre mjuka, en chokladkaka och en bok. (Tur för Bokus att den hann komma fram i tid!..)

Elias öppnar paket

Tre mjuka paket och två hårda. Och inte ett enda innehöll nån iPhone.


Elias har haft en enda sak uppskriven
på önskelistan hemma hos mamma: en iPhone. Men det blev ingen sån. Vi tre vuxna hade inte möjligheter att ge honom en just nu. Kanske blir det nån till jul i stället. Elias höll masken, men jag tror nog att han var lite besviken.

Sen kom mormor och L och och Elias fick bland annat pengar. Morfar och moster kom också med pengar och choklad. Så nu kanske det räcker till en halv iPhone, nästan…

Go-fika med bullar, kakor och hallontårta ska man ju ha när man fyller år. Anna fixade även det. Hallonen kom förstås från Slottsträdgården. Jag tappade mina hallon på golvet, så du får se kakor och bullen i stället.

Bulle o kakor

Go-fika med kanelbulle och kakor.


Elias hade blivit väckt tidigt
i morse, så framåt kvällen blev han lite trött i mössan. Dessutom hade han varit med pappa hela dan och bland annat gått på bio. Det är väl tur då att sommarlovet inte är slut än…

Elias 11 år

Vår elvaåring.


En som också var trött
var Elias vackra mamma som efter en lång arbetsdag lagade mat och ordnade födelsedagsfika.

Anna

Anna nära, en aning trött…


Tack, familjen, för att ni finns!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att packa för sista gången och om fel och brister.


Det är lika varmt idag som igår.
Enda skillnaden är att himlen är klarblå och molnfri idag. Igår var det ju mulet och disigt. Av gårdagens skyfall (skajjfål, som Prinskorven läste högt ur en av kvällsblaskorna) märks bara en stor pöl och en lite mindre pöl på tennisbanan. Gräsmattan på baksidan är fortfarande mera gul än grön.

Jag hade svårt att somna igår och jag vaknade flera gånger under småtimmarna. Det är typiska stressymtom. Eller orosdito för min del, dårå. Stressa tänker jag nämligen inte göra. Därför har jag dealat med mig själv och jag har satt alarmet till 6.45 i morgon bitti i stället för 6.10, som det brukar stå på när jag ska jobba. Det blir inte alls roligt att åka till jobbet i morgon. Jag har inte tillåtit mig själv att längta dit en enda gång i sommar. Stängt av, liksom. Men nu måste jag dit.

Tre dagar ska jag jobba, sen är det över. Inte 17 vet jag vad jag ska göra dessa tre dar mer än rensa pärmar, datorer och mobilen, men det löser sig väl. Jag får väl ta med mig en bok. Inte tänker jag överanstränga mig och göra många knop de här dagarna, det kanske är ganska förståeligt, eller?

Nu på morgonen har jag packat min ryggsäck med det jag behöver ha med mig. Typ nycklar och sånt. Min jobbväska håller nämligen på att gå sönder inifrån (som en bild av mig själv…) och nu är det ju inte aktuellt att köpa nån ny. Därför ryggsäcken.

Ryggsäck

Packad.


Måndagen inleds på fjärde våningen.
Där har jag det mesta av mina papper och pärmar att gå igenom. Vidare ska jag plocka bort en del foton som jag har tagit och använt för institution 2:s webbplatser. Vi avtalade nämligen aldrig om hur bilderna skulle hanteras om jag slutade. Och jag tror inte att man är intresserad av att betala 1 500 spänn per foto. På institution 1 är det annorlunda och där avtalade jag med S redan i början att och hur mina bilder får användas i tjänsten. Och på webbplatsen jag byggde för Lille M pratade vi bara löst om fotona, så där har jag inte bestämt mig än. Men jag kan säga att jag inte har råd att vara snäll nu när jag ska leva på a-kassa.

På tisdag är jag på femte våningen. Då ska jag rensa laptopen där samt kolla upp hur de ska göra med omvärldsbevakningen som nu går direktadresserad via e-post till mig. Mitt mejlkonto upphör om ungefär en månad, så…

På onsdag tänker jag komma ännu senare till jobbet eftersom jag måste jobba över. Jag måste ha tillgång till tjänstemobilen ända tills jag har hämtat mitt tjänstgöringsintyg hos personalavdelningen. Därefter får jag åka tillbaka upp till jobbet och mastertömma tjänstemobilen – innan jag lämnar nycklar och passerkort. Så jag lär inte komma ut till födelsedagsbarnet i Himlen förrän framåt kvällen. Men det är ju OK, då hinner familjen äta middag innan jag kommer och det ska tårtas.

Det är mycket praktiskt att tänka på! Men ändå väldigt lite att göra för en som är van att ha fullt ös på jobbet. Jag vill inte tillåta mig att släppa fram några känslor, men det klart att jag är väldigt, väldigt ledsen. Det handlar inte bara om det här med ekonomi, utan om att jag har haft förmånen att få jobba på en otroligt stimulerande arbetsplats. Och så har jag haft så fina arbetskamrater. Det syns framför allt på LinkedIn, där alla som har sett min kontaktförfrågan har accepterat den (det skulle de väl inte göra om de ogillade mig?) och några har skrivit fina rekommendationer.

Joru, inuti gråter jag över livets orättvisor, men utåt ska jag inte visa nånting. Jag ska föra samtal med Mannen där uppe, precis som Habackuk. Hur kan Han tillåta att det blir så här? Hur kunde Han tillåta det som hände för fyra och ett halvt år sen? Hur kunde Han tillåta att pappa drunknade? Hur kunde Han tillåta att auktionsmannen lurade mamma? Hur kunde Han tillåta att jag blev invaderad av ett gäng aliens? Hur kunde Han, bara..? Det är frågor jag brottas med tillsammans med min Gud. Samtidigt som jag redan vet svaret: det var jag själv som lät det ske. Jag är ofullkomlig, jag har en fri vilja, jag har fattat fel beslut. Allt är mitt eget fel, inte nån annans.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är inte genast jag ber om hjälp när det

är 

nånting. Galet, alltså. Jag är känd för att avsky oombedda råd, till exempel. Bloggen använder jag mest för att pysa, inte för att få råd kring mina problem och bekymmer. De råd jag ändå får gissar jag är välmenande, men för mig blir de som klappar på huvudet och

har du inte provat det än?

Jag brukar börja med att skriva av mig. Beklaga mig. Sen gnäller jag ett par varv. Därpå är det ofta bra. Är det ett praktiskt problem löser jag det – förr eller senare. Jag sitter inte stilla och gråter, typ. Men jag gör det ensam.

Igår blev det bara för mycket. Det var

en jävla dag,

helt enkelt. Att få ett RIKTIGT skambud och arbetsuppgifter via protokoll, inte via någon chef eller person, blev som grädde på moset. Det mos som bestod av den lossade porslinslagningen på tanden, den pajade datorn och allt annat.

Redan på morgonen igår, så snart det var möjligt, ringde jag min tandläkarmottagning och jag hade ju tur att få tid idag på förmiddagen. Porslinskronan har inte lossnat helt än, alltså har jag inte lyckats svälja 6 500 pix, som hon i telefonen upplyste mig om att en sån krona kostar. Gissningsvis blir det ändå dyrt att fixa, men… det kunde nog ha blivit dyrare, om man säger så.

När jag kom hem betedde sig datorn lika dumt som på söndagseftermiddagen. Men jag tryckte F2 och fick igång den, ställde om klockan IGEN, gjorde virusgenomsökning. Efter det fungerar den normalt. Men det är inte normalt att starta datorn på det sättet och framför allt inte att tvingas ställa om klockan varje gång. (Den kan inte göra virusgenomsökningen, till exempel annars, om det är fel datum och klockslag.) Naturligtvis fattar jag att min följeslagare genom några riktigt, riktigt tuffa år är på väg att lägga av. Så jag bad om hjälp. Jag ringde mannen som lovade mig livstidssupport på datorer när jag köpte denna. Och så brast det för mig i luren och det mesta elände forsade ur mig. Men jag bad om hjälp och jag ska hjälp. Jag ska få en lånedator först. Idag. En laptop (jag som är mera stationär, men det blir toppenbra!). Och jag får testa ifall jag vill köpa den. En dator som jag kan använda för mina framtida prövningar. En tung sten har redan fallit från mitt bröst. TACK!

stordatorn
Stordatorn, min följeslagare genom fyra svåra år.


Sen pratade jag med Fästmön
och grinade lite till. Jag trodde att tårarna hade tagit slut, men det var fel trott av mig. På torsdag ska jag till Himlen och äta middag med familjen och fira en födelsedag. I helgen åker jag ut och hänger med Elias delar av lördag och söndag medan hans mamma jobbar.

Dagen idag inleddes med en temperatur som fick mig att baxna. Nu sitter jag hemma och skriver och har fortfarande inte bestämt om den faktiskt blir dunjackan som åker fram igen. Vad tror du när termometern visar detta?

Morgontemp 9 april 2013
Eh… nästan nio grader kallt.


Idag ska jag traska upp
till femte våningen och institution 1. Vi har som vanligt stormöte en tio i tio. Därefter måste jag förbereda mig för tandläkarbesöket och åka in till stan. Till ett ställe nära en  arbetsplats från ett tidigare arbetsliv. Jag ryser vid blotta tanken. Dessutom ska jag vara där klockan 11.20, kring lunchtid, alltså.

Men sen åker jag ut och jobbar igen till klockan 16. (Vi har ju fått sommararbetstid från och med den 1 april.) Efter jobbet åker jag in till stan och plockar upp min Support och en laptop. Det här inlägget har jag skrivit på Stordatorn, för den får nu stå på hela tiden till dess den slocknar för alltid… Min trogne följeslagare, i vått och torrt…


Livet är kort.

Read Full Post »