Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dumhet’

Ett inlägg om det goda och det hårda i tillvaron.


 

Kakfat med godis stenar och div

Allt på kakfatet är inte sött, gott eller ätbart…

Idag har det varit en rätt omtumlande dag. Jag tänker inte gå in närmare på vilket sätt den har varit omtumlande, men… tillvaron kan vara ganska hård ibland. Och även mjuk och söt… Det är väl dessa variationer som förhoppningsvis får oss att gilla de bra dagarna.

Jag tuffar på under arbetsdagarna. Inside information har gett vid handen att många känt sig manade och få har blivit kallade. Jag är inte en av dem. Det kanske är rätt bra det, för jag upptäckte en riktig surdeg idag som hade gömt sig underst i en hög, pinsamt nog för mig. Tur att att de inblandade i den inte är sura utan glada och trevliga. Min arbetsdag har alltså inneburit lite gott och blandat, mest lay out, en del Photoshoppande och ett par korrektursvängar.

NK* och jag tog en restauranglunch idag. Det behövde vi, även om tankarna var på annat håll. Fint sällskap fick vi också just när vi nästan skulle gå – kollegan D och självaste generaldirektören… Det blev till att sitta kvar och prata en stund till.

Pappas cigarrettlåda

Pappas cigarrettask finns i min ägo, men den är förstås tom.

Humöret försöker jag hålla uppe. Ibland går det bra, andra gånger… mindre bra. Om morgnarna, när jag hissar upp persiennerna, brukar jag flina lite åt rökarna mitt emot. De sitter som svarta Mårror på sina ballar** och blossar på sina stinkpinnar. Det känns som om de glor rakt in i mitt hem, på mig. Men det får de så gärna göra om de tycker att det är kul – jag har inget att dölja. Jag är bara glad att jag själv inte är nån blossande Mårra på en balle i New Village… Det var elva och ett halvt år sen, snart, som jag slutade med dumheten att röka. Det ser bara så dumt ut, tycker jag nu, när folk stoppar en vit, rykande och stinkande sak mellan sina läppar. Att medvetet göra sig själv – och omgivningen – sjuk… Hur kan en vara så… korkad?!

Nä, nu till det goda i tillvaron. I afton är det ju Antikrundan och den spelades in i Uppsala i augusti förra året. Den som tittar kanske får se en och annan Uppsalaprofil fladdra förbi… Jag tänker i vart fall glo och värdera med min app. Det är både roligt och lärorikt.

Annat gott i tillvaron är att läsa böcker. Det rekommenderar jag alltid alla att göra. Just nu läser jag trivsamma Kristina Appelqvists deckare i universitetsmiljö, Flickan framför muren – och får hela tiden associationer till Den Bästa Arbetsplatsen.

Flickan framför murenSjuka själar


För den som gillar en annan deckarförfattare,
Kristina Ohlsson, kan jag tipsa om en tävling som Akademibokhandelns vänner har, Författare i fokus. Genom att svara på sex frågor om Kristina Ohlssons författarskap samt skriva en motivation varför just du ska vinna kan du ha chans att roffa åt dig ett bokpaket – eller ”i sämsta fall” ett signerat exemplar av Kristina Ohlssons senaste bok, skräckromanen Sjuka själar. Här har du länken till tävlingen!

 

*NK = Närmaste kollegan
**ballar = balkonger

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om drycker, sånt som är på väg att ta slut och annat.


 

Hum. Jag tycker allt att de som läste min blogg igår är dåliga på att gissa. Eller svara på min fråga. Hum hum, det blir bakläxa. Vad handlar elva i förra inlägget om???

Nu ska jag inte banna dig som läser. Om nån ens läser. Jorå, jag ser att det finns läsare, men som vanligt verkar det vara svårt att kommentera. (Lättast verkar det vara för den som vill vara oförskämd, men sån kommentarer sorterar administrationsskorpionen bort åt mig, så de publiceras aldrig.) Det är lite synd, det, för trots att eländet är utdraget (bloggen, allts) är utrymmet fortfarande på väg att ta slut. Och när det är slut går det varken att kommentera eller skriva inlägg.

Andra saker i min tillvaro är också på väg att ta slut. I morse fick jag bekräftat nåt jag bara hört ryktesvägen. Jag själv är inte direkt berörd eftersom läget är som det är med kontrakt och sånt. Men jag kan se att en kompetens går förlorad. Jag kan emellertid också se att det kan vara bra att gå vidare, nåt som inte enbart gäller mig själv.

Nåt som tycks ha tagit slut och gått vidare är kaffeautomaten på jobbet. Här är ganska turbulent rent allmänt sen nån månad tillbaka, med folk som byter rum, rum som byggs om, kontor som delas av etc. Det kommer flera, alltså. Ja, människor. Gissningsvis räckte gamla kaffeautomatens kapacitet inte till. Till lunch upptäckte vi en sprajtans ny. Premiärkoppen gjorde dessvärre inte nåt större intryck på mig. Nån revolutionerande förändring vad gäller styrka och smak var det inte. Men det gladde mig att vi numera får GRATIS kaffe på jobbet – i alla fall enligt den nya automaten…

Kaffemaskinen på jobbet gratis kaffe

Ny maskin till kaffet på jobbet. Och kaffet har visst blivit gratis också…

 

Som du säkert har noterat är det fredag idag. Jag har haft en kämpig dag där högerarmen och handen har fått jobba stenhårt tack vare en dumhet jag gjorde häromdan. Men vi är här för att lära oss, finns det folk som säger, och lärde mig gjorde jag minsann. Den hårda vägen. I kväll får jag vila armen och inte lyfta nån tung ölburk utan ett lätt glas rött. Fästmön håller på att köpa hem godsaker till vinet åt oss (vinet finns redan i vinskåpet). Det blir framför allt ostar, men också kalkonsalami, oliver och lite annat smått och gott. Som gjort för att låta arbetsveckan ta slut och gå vidare in i helgen.

Min helg började redan i morse när jag upptäckte att jag hade lagt fram mina gamla favoritstrumpor, en julklapp (?) från Anna för några sen. Vilket märks eftersom resåren har ett och annat att önska. Men se slut är de inte än, strumporna. De går bara vidare i mina skor/tofflor.

I love beer strumpor

Mina favoritstrumpor är på idag.


Vi drar till Stockholm i morgon
och träffar goda vänner och på söndag ska vi träffa Annas snälla mamma. Jag hoppas att DU får en lika gå helg som jag tror att jag får!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Ibland är jag rätt snabb på att döma ut människor, saker och ting innan jag har kollat av dem. Detta gjorde jag till exempel om TV-programmet Gift vid första ögonkastet. Det har tidigare enbart visats på SvT Flow, men har nu börjat visas på SvT1. Igår kväll fastnade Fästmön och jag för den andra delen i serien. Och det var fängslande, må jag säga… Två fågelholkar låg i sovrummet och glodde på tre par som gifte sig på TV. Tre par, där ingen hade träffat varandra innan de sågs vid vigseln.

Gift vid första ögonkastet deltagarna

Deltagarna i Gift vid första ögonkastet.


Vi kom in i programmet lite sent,
så vi missade början. Där fick man se hur paren var för sig gjorde sig i ordning för vigseln. Därefter följde vigslarna, bröllopsfesten, fotograferingen och så avslutades det med bröllopsnatten. Den fick vi inte se.

Konceptet är följande: så kallade experter (ja, du vet ju vad jag tycker om tekniska sådana…) matchar ihop tre heterosexuella par. Ingen har träffats innan vigslarna. Under fyra veckor ska de leva som gifta. Om kärlek inte har uppstått då är de fria att skilja sig.

Alltså jag tycker att det här är urbota dumt! Jag blir snudd på förbannad. Jag har själv velat gifta mig med Anna i X antal år, men livet har satt stopp för det på olika sätt. Och här kommer tre par och bara får ”allt” i samband med detta. Tre par, som inte ens är kära i varandra. Men livet är inte rättvist, det har vi ju konstaterat både en och 25 gånger.

Det här är riktig skräp-TV. Men fasen så fängslande! Ja, jag erkänner, det ÄR fängslande. Kanske är jag bara fascinerad över människors dumhet att gå med på det här experimentet. Eller så är jag lite förförd av kärlek till kärleken. Jag blev engagerad direkt. En person såg alldeles för ung ut och ett pars framtid dömde jag ut genast (de kändes för osäkra som människor), men ett eller kanske två par hittar eventuellt fram till kärleken i detta absurda. Vi får se. Jag är trots allt inte så förförd att jag tänker se nästa avsnitt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Konsten att vara snällEn guldpeng. Tio kronor. Det är vad Stefan Einhorns bok Konsten att vara snäll i fin, inbunden utgåva kostade mig i augusti när jag fyndade den på Återbrukets nya ställe i Boländerna.

Den här boken kom ut redan 2005, men jag har länge velat läsa den. Skälet till det är att jag tror att snällhet är nånting annat än dumhet. Jag ville se om även Stefan Einhorn tror det.

Boken inleds med ett kapitel om etik och moral, hur begreppen faktiskt från början betydde samma sak. Kapitlen som följer behandlar både falsk och äkta snällhet, men även om det lönar sig att vara snäll och om snällhet kan leda till framgång. En stund under läsning hade jag en blyertspenna i näven för att markera särskilt intressanta och bra ställen. Till sist kände jag att pennan höll på att ta över – jag ville markera hela boken. Och det går ju inte.

I det här inlägget skulle jag vilja citera många ställen. Jag väljer ett par:

[…] Det är inte alltid så att majoriteten har rätt och minoriteten fel. Ibland kan man till och med vara ensam om att ha rätt, medan alla andra har fel. Då krävs det stort mod för att våga stå upp för det som är gott. […]

Och så detta:

[…] Ett av de bästa sätten att var snäll mot sig själv är just att vara snäll mot andra. […]

Det finns många sätt att vara snäll på, men det finns också många skäl till att vara snäll. Samtliga skäl är faktiskt goda, till exempel att man undviker konflikter, man kan samarbeta med andra, man undviker dåligt samvete, man slipper få negativ kritik från omgivningen, man slipper straff, man känner sig behövd, man står inte ut med att se andra lida etc etc.

Boken avslutas med att stipulera att vi mår bra av att göra gott – liksom människor omkring oss. Vi skapar fördelar för oss själva. Och, bäst av allt: vi får en bättre värld.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta! Dessutom tycker jag att du ska läsa den här boken.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett snällt och lite dumt inlägg.


 

Konsten att vara snäll

Konsten att vara snäll – nåt jag behöver träna på, enligt somliga.

Vad tar man för bok ur att-läsa-högen när man just har slagit ihop pärmarna till en vidunderligt vackert skriven bok? Jag nappade åt mig Stefan Einhorns bok Konsten att vara snäll. Det är nämligen sånt jag behöver träna på, enligt somliga. Jag är ju så elak. Boken har några år på nacken (den kom ut 2005), men det har ju jag också. Jag läste inledningen igår kväll och i morse började jag på ett kapitel om etik och moral, begrepp som ursprungligen betydde samma sak. Intressant…

Men idag ska jag inte läsa bok. Som vanligt har jag inlett min vardag med att söka tre jobb. Ett av dem hade jag redan sökt… Ja, jag skriver ner alla jobb jag söker i en Excelfil, men uppenbarligen hittade sökfunktionen inte detta jobb. Så nu har jag antingen dubblat mina chanser att få den sökta tjänsten – eller minskat dem drastiskt. Finns det nån bok i dumträning, tro???

Jag skjutsade Fästmön till jobbet i morse genom dimmiga gator. Dagarna brukar börja så för att sen framåt lunch bli riktigt soliga och varma. Min hälsporre mår gott av att jag håller mig ganska stilla, så kanske kan jag ta upp mina promenader nästa vecka. Nåt simkort har jag ju inte råd med förrän möjligen nästa månad. Fast då behöver jag köpa linser. Risken finns att jag måste välja mellan att simma tio gånger eller se under tre månader. Valet blir inte svårt… Men promenader är gratis!

På tal om val skrev Jerry igår på sin blogg och undrade när valaffischerna ska plockas ner. När vi åkte till Annas jobb såg jag ”kvarglömda” affischer från Kristdemokraterna, Folkpartiet och Vänstern. På vägen hem noterade att jag Kristdemokraterna hade varit ute och städat.

I kväll ska vi storhandla, så gott det nu går, för Anna ska flytta hem till sig i två veckor nu när de yngsta barnen kommer i morgon. Det är inte mycket som skramlar i våra plånböcker och det finns inte mycket i min kyl och frys. Ett paket thaisoppa hittade jag i alla fall, så det blir kvällens middag. Sen ska jag köpa mer nudlar – jag har 120 kronor i min plånbok och 170 kronor på ICA-kortet. Ett paket nudlar kostar 3.90 på Tokerian och det blir en helt OK middag som jag blir mätt på. Jag kör med Anders variant och slänger ner en näve frysta blandade grönsaker i koket. Med en rostad macka och ett glas mjölk till är måltiden komplett. Det kan jag leva på fram tills a-kassan behagar betala ut ersättning. När det blir vet jag inte, men jag hoppas att det blir fredagen den 26 september.

Ja, det är tufft att leva på marginalerna, men det är bra träning för mig. Träning på att inte ta nåt för givet. Träning på att inse att det finns både snällhet och dumhet här i världen. Det är inte lätt när man behöver träna på båda.

Nu blir det en djupdykning ner i bokskriveriet. Idag ska jag skriva texten till kapitel 17. Texten handlar om förra hösten, den tiden jag inledde med gott mod, fann mig överväga att hoppa framför tåget och till slut hamnade i Märsta.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så jag har nåt roligt/intressant att läsa när jag tar paus i mitt eget skrivande!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


Vissa dar
känner jag mig som en apa i en bur. Eller som om jag sitter inne i en gigantisk glasklocka och tittar ut. Dags, därför, att göra en utflykt i cyberspace i stället för att fastna i negativt tänk!

 

squash o morotssoppa

Soppa med köpta eller fådda ingredienser.

”Zigenarsoppa” polisanmäld. Men vad läser jag för dumheter??? Hur kan man bara komma på idén att på sin restaurangmeny avisera ”zigenarsoppa med stulna ingredienser”??? Ett solklart fall av hets mot folkgrupp.


Lämnade sin bebis – i bilens bagageutrymme.
 Alltså detta är ofattbart! OFATTBART! Hur kan en förälder göra så? Den lilla flickan hittades täckt i avföring. Hon sägs vara svårt medtagen och underutvecklad. Flickan är nånstans mellan 15 och 23 månader. Parets tre andra barn har omhändertagits. TACK OCH LOV!…


Snart slipper du cookies.
Cookies är ungefär nånting på webben som sparar information om hur du använder olika webbplatser. Men nu har Google, Microsoft och Fejan försökt utarbeta ett system där man slipper cookies, utplacerade av olika mjukvaruföretag. Fast ärligt talat handlar det nog inte om att trion vill vara snäll. Jag skulle gissa på att man vill behålla informationen för sig själv…

 

blanketter

Var det bättre förr?

Patientjournaler öppna för intrång i åtta månader. Journaler på nätet har både för och nackdelar. Jag är kluven i frågan, verkligen. För naturligtvis var det lättare förr att pappersjournaler kunde ligga och skräpa var som helst för vem som helst att läsa. Men om det nu är så att de organisationer i vårt land som ansvarar för medborgarnas hälso- och sjukvård inför nåt så fint och modernt som elektroniska journaler – då ska dessa baske mig vara ordentligt skyddade!!! Nu senast har journaler i Stockholm och på Gotland varit totalt oskyddade – i åtta månader… Journalerna låg emellertid inte oskyddade ut mot internet, för andra system skyddade dem. Men ändå… Hur säkert är detta???

 

Lika som bär: Rektorn som tycker att barn med ADHD är en cancersvulst  – och en bebis som rörs till tårar!… (film) Fast bara utseendemässigt, förstås. Eller nej. Bebisen är ju söt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan åker omkring lite i omvärlden på nätet, bland media och så.


Det är svårt att ta sig ut hemifrån ibland.
Vissa dar får man tvinga sig. Men idag ska vi nicka pick framåt seneftermiddagen och det blir gott! Först gör jag emellertid ett åk bland nättidningarna. Man måste ju hålla sig lite à jour… Häng med om du vill, stå kvar om du känner för det. Dä bar’ å åk, annars!

 

Vi leker att du är en katt

En del människor är katter utan stake svans.

Pelle Svanslös hus stänger. Och skälet är att ekonomin inte går ihop. Redan på söndag den 25 slår portarna igen. Huset invigdes 2004. Lite synd, dårå, tycker jag, för Pelle Svanslös är ju liksom en riktig Uppsalaprofil. (Sen finns ju Pelle utan Svans, men vad jag har hört av en liten fågel har denne flyttat till en mindre ort utanför stan. Eller… hur var det nu? Var Pelle utan Svans sambo eller..?)


Köerna till UL-center är kvar.
Men jisses… Nu har ju till och med jag lyckas läsa mig till att jag kan byta in mitt värdekort hos ett ombud och inte nödvändigtvis hos UL-center på stan. Jag åker hellre bil till mitt ombud än till centrum med mitt kort. Före den 29 augusti bör jag byta in värdekortet, för efter den dan kan det inte användas längre. Men när de nya värdekorten kan börja användas förtäljer inte historien. Lär inte bli mycket folk på stan den sista helgen i augusti… Om folk inte åker bil. Men det har man knappast råd med med tanke på de parkeringsavgifter som är i centrum.

 

Doktor

Nu får doktorn remittera till UCC!

Landstinget kovänder om UCC. Och DET tycker jag är bra! För det här har varit en av de löjligaste och mest prestigefyllda dumheterna jag har varit med om! I vintras vägrade Sjukstugan i Backen att skicka patienter till kliniken, där det finns såväl medicinsk expertis som högteknologisk utrustning för behandling av patienter med bukhinnecancer. Alltså i vårt landsting. Andra landsting har remitterat sina patienter hit. Våra patienter har fått remiss till exempel till Frankrike. Eller betalat själva för vård på UCC.
Som han den där i rosa tränkan brukar säga när Horace avslöjar namnet på Nobelpristagaren i litteratur:

Äntligen!

”Fler borde tänka på språklagen”. Det säger författaren Thomas Bannerhed och då tar Dagens Nyheter och slår upp det stort. Inte när en ödmjuk – HA! -Toffla bloggar om det, inte (det har jag gjort så många gånger att det inte går att länka till allt jag har skrivit om klarspråk…). Då reagerar knappt nån. Men detta ÄR ett problem och myndigheter följer inte språklagen som de borde!bra att även Thomas och Dagens Nyheter uppmärksammar det, ändå.

 

min nya kamera

Min egen kamera.

De använder Instagram mest. Jag har inte reggat mig på Instagram, för jag fotar, publicerar och sparar bilder på annat sätt. Men lite sugen är jag allt… Inte hade jag nån aning om att det redan är 1,2 miljoner svenskar som finns där! Uj, uj, uj… Den typiska instagrammaren är en ung jämtländsk kvinna, enligt en studie som nyligen gjorts. Där ser man!


Sveriges mest populära kaka.
Gissa vilken det är? Jag kan bara hålla med och hoppas på att NÅN bakar nåt smarrigt åt mig endera dan… Har jag inte namnsdag snart? Är det inte Toffledagen? Eller… fyller jag inte 51 och ett halvt alldeles strax..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »