Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gårdagen’

Ett inlägg om toppar och floppar i media.


 

Toppen:
Igår kväll, ganska sent, 
fick jag veta att Anja Kontor har fått kontrakt av SvT för en fjärde säsong av den fina TV-serien När livet vänder. Tänk, ett pratprogram, där Anja Kontor pratar med ”en vanlig människa” vars liv har vänt. Ingen publik som avbryter eller låter illa, inga färdiginspelade skratt eller suckar. Ett samtal mellan två människor varav den ena berättar hur livet har vänt… Det är riktigt bra TV och jag kan bara säga HURRA och GRATTIS till Anja Kontor – OCH till alla oss tittare som nästa vår, förhoppningsvis, får se åtta (?) nya och lärorika program!

Anja Kontor foto Carl-Johan Söder SVT

Anja Kontor ska göra en ny säsong av När livet vänder! TACK, SvT! (Foto: Carl-Johan Söder SVT)

 
 

Floppen:
Igår förmiddag såg jag en liten notis 
i gratistidningen UppsalaTidningen, den som alltmer blir lik sin ägare, lokalblaskan, tyvärr. Kolla in UppsalaTidningens webbplats så förstår du vad jag menar, bland annat. Man tror att man är på UNT:s webb…

Men utseende är inte det enda som tycks smitta. Korrekturläsning är uppenbarligen inget nån av tidningarna ägnar sig åt längre. Tänk om UppsalaTidningen hade skrivit om Ajna Kontor, till exmepel… Nu skriver de i stället om Elise Johansson

Elsie blev Elise i UppsalaTidningen

Elsie blev Elise i UppsalaTidningen igår.


Vi som vet… inte bäst men bättre
vet att Fästmöns styvmoster heter Elsie Johansson och inte Elise Johansson…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev ingenting mer än sprit – och ett kärt återseende

Ett inlägg i vilket det mesta blir ingenting, men gamla bekanta strålar samman, en fågel följer med hem och Serbien hyllas. Bland annat.


 

Bakelittelefon

Telefonen var tyst, så det företaget har jag nu slutat vänta på.

Rubriken hänvisar förstås till gårdagen. Det var flera saker som blev ingenting. Jag väntade och väntade och väntade, men nada. I de flesta fall. I ett fall gav det utdelning på bra sätt.

Först väntade jag på ett telefonsamtal. En ivrig person ringde i fredags, vi skulle höras måndags eftermiddag, h*n ringde måndag förmiddag… Och så skulle nån annan ringa måndag eftermiddag. Jag har inte hört ett pip därifrån. Nu är det onsdag och jag kan väl säga att jag har slutat vänta. Det är inte första gången ett företag beter sig på det här sättet och vore jag inte i den ställning jag är skulle jag tala om företagets namn.

Sen skulle Micke Vaktis komma och spola mina rör i badrummet. Han skulle till en annan boende och göra samma sak vid 12.30-tiden. Därefter skulle han komma till mig. Att spola rören brukar ta 20 minuter, en halvtimme. När Micke inte hade kommit vid 14.15-tiden gav jag upp. Jag behövde nämligen gå till Tokerian för att köpa middagsmat.

Brända kycklingfiléer

Jag ville inte servera min hårt arbetande älskling kolbitar, så det skulle bli färdiggrillad kyckling till middag.

Eftersom Fästmön jobbade hårt i tio timmar igår kom vi överens om att jag skulle köpa en färdiggrillad kyckling som bara var att duka fram tillsammans med grönsaker till Anna och potatissallad till mig. Det brukar vara smart att gå till Tokerian efter grillad kyckling på förmiddagen. Men nu satt ju jag och väntade på både telefonsamtal och vaktis. Nä, det är väl inte alltför svårt att lista ut att det inte fanns nån kyckling när jag kom heller?! Ingenting-dag, verkligen! Men den snälla tjejen i kassan ringde och kollade och det visade sig att ett gäng pippifåglar var på väg ut i butiken om jag kunde vänta fem minuter. Det kunde jag.

 

 

Alsolsprit

Jag köpte sprit, alsolsprit.

Jag passade på att gå och köpa sprit. alsolsprit, alltså, på Apoteket Hjärtat. Eftersom jag hade koll på pippiskåpet kände jag att jag hade lite tid att vara social och pratade med farmacevten en stund. Det var ju lite kris och katastrof på våra apotek igår eftersom e-receptfunktionen var utslagen under fyra timmar. Apoteken kunde inte skriva ut recept och kunder kunde inte hämta ut mediciner. Vad orsaken var vet man inte, mer än att det var en flera timmar lång driftstörning hos E-hälsomyndigheten. Nån riktigt stor kris hann det aldrig bli på nåt av apoteken i Uppsala, enligt Radio Uppland, men det var självklart problematiskt för såväl apotekspersonal som kunder. Som vanligt gäller att tekniken är fantastisk – när den fungerar. Jag tänker på vilken tur jag själv hade när jag kom ner till mamma i påsk utan mina mediciner. Då var e-recept toppen och tekniken funkade. Min lilla mamma hade tur som åkte till apoteket i måndags. Däremot hade hon otur nog att inte få hämta ut alla mediciner. Den oro jag orsakar har nämligen gjort att mamma har ätit lite för mycket medicin. (Så kom inte och säg att detta Helvete inte har påverkat och påverkar min familj…)

Pippiskåpet var fortfarande tomt efter min sociala träning inne på apoteket. (Ja, du vet, när en inte har ett jobb att gå till får en göra sitt bästa vad gäller sociala kontakter och verkligen anstränga sig till sitt yttersta att prata med nästan vilket folk som helst. Annars blir en folkskygg och isolerad och mår skit.) Jag satte mig i förbutiken och fipplade lite med mobilen. Efter en stund närmade sig två figurer som hade nåt bekant över sig. Och det var mer än bekant, det var före detta kollegan Lena Lys med make!!! Jag har nog tyckt att jag har skymtat henne smyga omkring inne på Tokerian ett par gånger. Men det är många år sen vi jobbade tillsammans, så jag var inte säker. Nu var det tredje gången gillt – och det blev ett mycket kärt återseende! För just från den arbetsplatsen är vi inte så många kvar – i livet…

Jag kom hem från Tokerian glad – och med en nygrillad kyckling. Sen ringde jag ett samtal och fick veta att jag måste vänta till november angående en grej. Mindre bra. Anna och jag tillbringande kvällen efter kycklingen framför TV:n där vi såg den första semifinalen i Eurovision song contest 2015. Jag blev överförtjust i Serbiens låt, resten lät mest falskt och illa i mina öron. Det var så bedrövligt att jag inte hade lust att varken live-blogga eller skriva om eländet – mer än så här – idag. Och så twittrade jag under sändningen, förstås.

Tång för kastrering av häst

En sån här tång tror jag inte att Micke Vaktis har med sig till mina rör. Den används nämligen för kastrering av hästar.

I morse ringde jag vaktis och han hade naturligtvis blivit försenad igår och ringt på hos mig när jag var på Tokerian. Men idag gör vi ett nytt försök och han har lovat att komma efter sin lunch som slutar klockan 12. Det innebär att jag inte heller idag kan tvätta eller skura badrummet och duschrummet, det får bli i morgon. Jag kanske går ett varv med dammvippa och dammsugare i stället i kväll, när jag har skjutsat ut Anna till Himlen. Hon ska vara mamma på heltid ett dygn, men kommer tillbaka hit i morgon efter jobbet.

Dagens roligaste hittills är att jag har anmält mitt intresse att recensera en bok – om att skriva böcker. Ingen ekonomisk ersättning, tyvärr, men ett kul uppdrag, vore det! Det är tio personer som får var sitt exemplar och jag hoppas bli en av dem. Det gäller att försöka göra lite vettiga saker med alla timmar. Att söka jobb är fortfarande prio ett, men det går inte att göra det hela tiden, 24 timmar om dygnet, sju dar i veckan. Det räcker med att jag lever med oron och ovissheten hela den tiden.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väderlekande inlägg.


 

Regnigt bilfönster trädgård med scilla och båt

Ett mörkt moln öppnade sig över Clark Kent och mitt huvud.

Snacka om att det är aprilväder just nu! Igår började dan i strålande, het sol. Jag skrattade åt väderleksrapporterna på morgonen, rapporter som talade om regn. Fram på eftermiddagen kom det, regnet. Jag tog en bok och mina solbrillor satte jag på näsan. Tuffade med Clark Kent* till Black Potty. När jag körde in i villaområdet hängde ett stort mörkt moln ovanför mitt huvud. Sen öppnade sig molnet och det fullkomligt vräkte ner.

Förmiddagen igår försvann snabbt. Jag administrerade, forskade och tog snabeldraken** på promenad i skokartongen***. Stannade lite vid de inramade gamla vykorten från Metropolen Byhålan. En gång, i ett annat liv, fick jag dem av min frilansare E. E hade släktingar i Byhålan och det var därför h*n ägde korten. Men en dag tyckte h*n att jag skulle få dem. Jag tackade och ramade in dem. Varje dag tittar jag på gamla hus, Vättern, Göta kanal och saknar. Saknar både Byhåla och E. Men Byhålan kan jag alltid åka tillbaka till. E kan jag aldrig mer jobba med. Och ja, nu ältar jag, men det är fortfarande väldigt sorgligt för mig.

Efter dammsugningen hände flera saker i rask takt: Jag hade sönder ett par läsglasögon, jag klämde på min födelsedagspresent från FEM och jag låg på golvet och bläddrade i ett par gamla böcker om Mumintrollen. Sen funderade jag över vad som är värst –

psykopathäxa eller skitstövel.

Anledningen till att jag funderade över detta avslöjade jag i ett annat blogginlägg.

Dagens utflykt slutade med att jag satt i garaget och frös medan jag väntade på att den hiskeliga hagel- och regnskuren skulle upphöra. Jag blev så frusen att jag hade god lust att värma mig med en whisky. Men det fick bli middag bestående av ostpaj (två för 35 kronor) från Tokerian, ett par rynkiga gamla körsbärstomater och två glas mjölk i stället när jag kom in. Nej, jag blev inte mätt.

Sen betalade jag min bensinräkning, som efter påskresan var tre gånger så hög som vanligt, nästan en tusenlapp. Jag får plocka från lite påskpengar och kavajpengar, helt enkelt. Det viktiga är att den kan betalas, det är jag mycket tacksam för att jag kunde.

Idag är det fredag. Jag är inte hemma när det här inlägget publiceras, men jag blir väldigt glad om du skriver en liten hälsning i en kommentar. För nån gång kommer jag och Fästmön hem. Om Gud vill, om vindarna vänder och om vädret blir ett annat. Ha en bra dag!


Du slipper MIG mer idag, men du får titta på gårdagens bilder i stället om du vill:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

*Clark Kent = min lille bilman
**snabeldrake = dammsugare
***skokartongen = mitt hem

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tänkande och drömmande inlägg med vissa inslag av verklighetsförankring.


 

Anteckningsbok för nattankar o dagdrömmar

Den här skrivboken för nattankar och dagdrömmar finns att köpa på Lagerhaus för den som vill. Den kostar, som synes, 39 bagis.

Igår före mitt möte passerade jag en affär som jag tittade in i. Som vanligt var jag lite tidig till mötet och behövde fördriva en fem, tio minuter. Det är roligt – ibland – att titta i affärer. Jag behöver som sagt inte köpa nånting (undantag är mat och böcker och en och annan flaska fint och svindyrt vin), det är kul att bara glo.

Lagerhaus hittade jag en skrivbok med den fantastiska titeln

Night thinking & day dreaming

På svenska som i rubriken på det här inlägget, ungefär. Det fick mig att fundera över dagböcker och nattböcker. Det här att skriva ner vad man är med om under dagar och nätter, eller bara tankar man har. Nu behöver jag inte en särskild skrivbok för det. Jag skriver den här bloggen. En del tankar och drömmar är öppna för alla att läsa, annat för en del och vissa saker bara för mig själv. Det är rätt bra. Framför allt är det gratis – skrivboken på Lagerhaus kostade 39 kronor…

Medan jag strosade omkring inne på Lagerhaus – och i ytterligare ett par affärer – låtsades jag att var spanare. Precis som när jag var barn lät jag mig slukas upp av drömmen att vara detektiv som följde efter en bov. Jag siktade in mig på en kvinna i min egen ålder. Det var roligt ett tag. Sen började allvarligt fundera över min mentala hälsa… Eh ja… Och barn är jag ju inte längre, jag ska ju föreställa vuxen. Spaningarna avbröts.

En bråkdel av mina böcker

Ad libris – till böcker… Ja, som synes behöver jag inte direkt nåt tillskott av böcker, däremot en hylla till. Och ett jobb, framför allt!

Idag läste jag i lokalblaskan om Bonniersägda nätbokhandeln Adlibris som finns på Sveavägen i centrala Stockholm – och i Morgongåva. Adlibris ska bygga ut sin kundservice och ska både flytta till större lokaler och rekrytera hela tio nya medarbetare. I Morgongåva, inte i Stockholm. Tänk dig, tio nya tjänster i en håla smärre än Metropolen Byhålan… Det är mycket, det. Vilket uppsving för orten! Det är annat än för grannhålan Heby där man har sökt en bibliotekarie på deltid väldigt länge. Finns det verkligen ingen som vill jobba med böcker där? Stackars kommuninvånarna! För mig vore det ett drömjobb att få jobba med böcker. Men jag är ju dessvärre inte utbildad bibliotekarie, så det är ju ingen idé att jag söker den tjänsten.

Natten har passerat liksom morgonen och en bit av förmiddagen. Jag ska sluta tänka och dagdrömma och sätta igång med lite hushållsarbete. Ta hand om gårdagens tvätt, till exempel och städa av lite i badrummet och duschrummet. Varifrån kommer allt damm???

Solen skiner, men morgonen jag vaknade till var hela 4,4 grader kall. Jag ska stöka lite här hemma och sen tvinga ut mig på en promenad. I kväll får jag besök av ett antal mackor och personen som tänker äta dem. Sen ska jag glo på Antikrundan, förstås.

Vad har DU för dig idag? Och vad drömde du om som barn eller i natt? Ville du också bli privatdetektiv? Eller kanske bibliotekarie? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett god morgon-inlägg.


 

Svart morgon. Men ändå. Jag vaknade. Och eftersom jag inte sa god natt till orden igår, säger jag god morgon till gårdagens ord nu i stället. Vi ses kanske senare idag!

Ordmoln 23 oktober 2014

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ordagrant inlägg.


 

Jag var för trött för att sammanställa gårdagens ord igår kväll. Jag är alltid för trött nu för tiden, så det spelar ingen roll hur tidigt eller sent jag går och lägger mig och hur mycket eller lite jag sover.

Hur som helst, jag ger dig gårdagens ord idag och önskar dig en ordagrann dag!

Ordmoln från 21 oktober 2014

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väntande inlägg.


 

Regn på köksfönstret

Gårdagens bild, dagens väder.

Gissa vad det är för väder idag? Just det, samma som igår: regnigt, blåsigt och kallt. Dan började dimmigt, dessutom. Fästmön och jag såg knappt en meter framför oss (liiite överdrivet, jag erkänner!) i morse. Men det kanske hade att göra med att ögonlocken var tunga? Det känns som om jag har sovit alldeles för lite i natt. Först vaknade jag av att nån skickade sms, sen var det nån som ringde. Nu har jag huvudvärk. Det har därför blivit en Ipren idag. Hur det går för Anna vet jag inte, men hon jobbar lång dag, ända från klockan sju till klockan 16.

Jag ägnar mig åt att vänta idag. Vänta och vänta och vänta… Just idag känner jag mig otålig, för det är flera saker som hänger på varandra, lite grann. Mitt liv är på stand by, som jag säger ibland. Till exempel väntar jag på ett telefonsamtal som jag skulle ha fått i måndags, som kom helt kort igår och som ska bli längre idag. Beroende på samtalets utkomst kan jag inte boka in varken aktiviteter eller möten. Dessutom väntar jag på en utskrift. Den måste jag prata om med en mig närstående person. Fast den personen kan jag inte prata med förrän i kväll. Därefter förväntar jag mig att jag får tummen ur. Det kan ta en timme, det kan ta dagar. Men det måste kännas rätt!

Och under tiden väntar jag på att en viss arbetsgivare ska ringa och säga att jag får det där drömjobbet, att en annan person ska ringa och säga att jag får ett kontrakt och att pristagarens namn för årets Nobelpris i litteratur ska tillkännages. Tack och lov att det senare är tidsbestämt till klockan 13 idag!

Under tiden går jag och noppar bort gula och bruna blad från mina krukväxter och planerar helgens städning. Anna får hem sin äldsta dotter och ska dessutom jobba i helgen, så hon åker hem till sitt i morgon. Jag tar städhelg.

Nä, idag är jag ingen tålmodig väntare, lika lite som jag är nån tålmodig patient. Kroppen och livet ska bara funka, helst. Jag tror jag går in i duschen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett filosoferande inlägg om tänkvärda ord.


Igår stoppade jag ner handen
i en kruka i Gamla Uppsala kyrka. Jag fiskade upp ett Bibelord. Det var ett synnerligen tänkvärt Bibelord, tillika väldigt passande.

Herren är min starkhet

Ett Bibelord till mig.


En del skrattar nog
åt citatets härkomst, Habackuk. Ja, det är ett roligt namn, särskilt slutet. Men Habackuk var ingen muntergök, han var en av de mindre profeterna i Gamla testamentet. I Habackuks text pratar han med Gud. Habackuk har svårt att se en mening med det som sker och han förstår inte hur Gud kan handla såsom han gör. Men Gud säger att tiden måste få ha sin gång. Babylonierna har syndat på många olika sätt och för detta ska de få sitt eget straff, när tiden är inne. (Babylonierna var ett gäng människor som bland annat förde bort judarna och höll dem fångna länge.)

Jag tog det här Bibelordet till mig för att jag understundom känner mig så svag. Jag behöver kraft nånstans ifrån! Det sägs att när man går igenom svåra händelser i livet kommer man starkare därur. Men när det flödet av svåra händelser aldrig sinar är det svårt att orka ibland.

En del kanske förhärdas av att klara sig igenom svåra skeenden, andra blir ödmjuka, några blir starkare, somliga blir skadade. Jag tror att vi alla blir lite av varje. Vad tror du???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om gårdagen – med allt vad den bjöd på. Den variation som kallas livet.


Onsdagen den 29 maj
är nog en dag som går till historien i mitt liv. Det var en sån innehållsrik dag att jag har svårt att sammanfatta den. Men jag ska förstås göra ett försök.

Det var ju min namnsdag igår (hört det förut?). Och faktum är att det var länge sen jag blev så firad och ihågkommen! Först ut var förstås mamma, som skickat kort och trisslotter. Lotterna ligger nu till sig för att, så att säga, växa till storvinster…

Namnsdagskort o trisslotter
Kort och vinstlotter.


Efter mitt inlägg
trillade det in massor av grattis, plötsligt, vilket gjorde mig väldigt glad, om än en smula förlägen. Jag var liksom mest Jeannette under mitt första levnadsår. Och det är väldigt, väldigt länge sen det var stenålder här i Sverige. Men TACK alla!!!

Min arbetsdag löpte sen på ganska bra. Jag tog med mig min recensionsbok på gång till Thaistället. Där träffade jag ett par bekanta ansikten, men det var ändå boken som var mitt sällskap. Jag känner att jag skulle vilja fokusera mer på läsningen, men tiden, tiden…

Runt halv fyra ringde min mobil. Namnet på den som ringde lät synnerligen bekant, men jag kunde inte riktigt placera det först. Sen trillade myntet ner. Det var ett riktigt trevligt samtal att få, eftersom det kan innebära… ett jobb för mig, helt enkelt. Vi pratade till och med vissa detaljer. Dock återstår en del att diskutera, men det känns väldigt, väldigt lovande! Därför kommer här ytterligare ett stort TACK till två andra vänner, Den Kloka L och ”Lisbeth”! Den förra tipsade mig, den andra har lobbat. Inom två veckor har jag blivit utlovad nån form av besked/nåt slags erbjudande. Samtalet avslutades.  Därpå följde förstås en mindre chock, och efter denna utbröt en sorts inre glädjeyra. Sen skulle jag, direkt efter mitt ordinarie arbete som slutar klockan 16, ut på ett uppdrag för Uppsalanyheter.se Jag skulle göra en intervju med en person om ett tungt, svårt och jobbigt ämne.

Intervjun gick mycket bra. Jag hamnade i ett underbart hem, träffade en öppen person som verkligen bjöd på sig själv, mötte världens charmtroll i form av en treåring och hamnade i nån form av lugn. När jag reste mig från soffan för att åka till New Village hade det regnat lite.

I postboxen låg ett recensionsex av en barnbok som ser väldigt spännande ut! Den ska jag gripa mig an efter de allvarsamma dagarna i april (- se länken ovan om min recensionsbok på gång!). Jag recenserar faktiskt barnböcker ibland och det är riktigt roligt! Just den här boken handlar emellertid om fotboll, men jag ska försöka att stå ut med detta sportinslag. Ett skäl till det är att boken handlar om en pojke som gillar att skriva listor, vilket påminner mig om en mig närstående person…

Pelé kaka o jag
Pelé Kaká och Jag står på tur att recenseras! 


Jag kollade bilderna
jag hade tagit under intervjun och valde ut två till min artikel. Men innan jag kunde börja skriva ringde jag mamma, som jag visste satt och väntade på att jag skulle höra av mig så hon fick gratta mig. Vi pratade inte särsilt länge, men humöret var bättre än sist där borta (tack och lov!) och på lördag ska hon ut på tipspromenad igen. Det är bra! Hon behöver intellektuell stimulans, utmaningar och socialt umgänge!

Äntligen fick jag så börja skriva! Jag hittade nästan omgående en rubrik – nåt jag brukar ha svårt för. Sen löpte det på av sig själv. Ett första utkast med bilder var klart innan jag kastade mig ut i bilen för åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Fipplade lite till med min text, men sen fick Anna läsa igenom den. Anna får alltid läsa igenom mina texter först. Hon granskar dem såväl språkligt som innehållsmässigt och hon kan vara ganska hård. Det är bra, tycker jag.

Strax efter klockan 21 slog jag ner röven i bäste fåtöljen för att glo på Anna Travis på TV4 och för att slafsa i mig namnsdagspajen som Anna hade fixat under dagen. Det var så ljuvligt gott med rabarberpaj och glass att jag tog två, ganska stora bitar. Inte mycket kvar i formen efter det… TACK söta älskling! Du är bäst!!!

Rabarberpaj
Ärligt talat åt jag inte alltihop själv. Bagerskan tog en bit också.


Efter TV-programmet
blev det sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Och så kollade jag mejlen! Min artikel hade då fakta- och citatgranskats av personen jag hade intervjuat. Jag gjorde därpå några få och små, men viktiga, ändringar innan jag kröp ner i sängen vid 22.30. Anna sov redan när jag släckte en kvart senare.

I morse hittade jag ett fint mejl från Magnus som jag intervjuade i söndags. Det sparar jag såväl i inboxen som i hjärtat för alltid.

Dagen idag har börjat med mejl och webberier. På förmiddagen ska jag på nätverksträff för kommunikatörer. Direkt efter jobbet idag bär det av till redaktionen för att lära mig publiceringsverktyget. Vet du, jag tror att det blir en sån där dag idag igen… En sån där innehållsrik och bra dag, alltså…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur Tofflan hittat ett citat som hon kunde ha sagt själv. Men nu hade hon inte gjort det. Fast bra var det.


Igår var hela postboxen full av reklam och två läsvärda tidningar, UppsalaTidningen och Journalisten. Snart plomberar jag inkastet för det är till 99 procent reklam och räkningar som hamnar i boxen. Roligare post kan man få, liksom.

Men i Journalisten hittade jag ett citat som jag klippte ur och satte upp hemma. Jag tycker att ALLA twittrare bör ta sig en funderare. Ibland vågar man knappt ha en avvikande åsikt av rädsla för påhopp från Kreti and Pleti. Tänk om fler kunde skilja på sak och person…

citat Mymlan
Kunde inte ha sagt det bättre själv.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Older Posts »