Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘blankett’

Ett inlägg om papper, nervositet och glömska, bland annat.


 

Höghus

Jag har redan varit på utflykt och bland annat tittat på detta hus.

Att a-kassan både ger och tar när en är arbetslös det känner jag till sen länge. Trots att en får ersättning från dem måste en betala avgiften varje månad. Tidigare var avgiften åtminstone nedsatt för den som är arbetssökande. Det är den inte längre. I stället höjdes avgiften under hösten, om jag inte minns fel.

Pengar är en sak, papper är en annan. Det senare är nåt som a-kassan uppenbarligen älskar. När en ansöker om a-kassa ska en fylla i en särskild blankett samt skicka in arbetsgivarintyg, också det på en särskild blankett som a-kassan tillhandahåller på sin webb (fungerar bara att fylla i med vissa webbläsare). Jag blev glatt överraskad för ett tag sen när allt verkade gå så smidigt. Tills idag, dårå…

I morse innan jag började mitt jobbsökeri loggade jag in hos a-kassan för att fylla i ett a-kassekort. Förvånad noterade jag att jag hade två olästa meddelanden. Det ena var en specifikation på sex dars utbetalning. Det andra var en anmodan att inom ett visst antal dagar skicka in kopior på anställningsbevis. Eh..? Det räcker alltså plötsligt inte med arbetsgivarintyg på särskild blankett, det ska skickas in ytterligare papper. Eller kopior på. Precis som om en har en kopiator i sitt hem. Det har inte jag. Har du? Intressant är också att a-kassan uppenbarligen tror att en ska kunna gissa/lista ut att det ligger meddelanden och väntar på Mina sidor utan att få nån som helst signal om detta, varken via e-post eller sms. Så dåligt!

Amaryllis

En källa till glädje i dessa väntans nervösa tider.

Det blev lite bråttom eftersom meddelandena hade legat ett tag och jag anmodades att skicka in papper med snigelpost inom en viss tid. I detta läge var jag så tacksam att jag både har bil och snälla kamrater. Med bil tog det mig ändå över en timme att fixa det hela, men utan en snäll kamrat med tillgång till kopiator hade det inte gått. Så jag har redan varit ute en tur i det snöblandade aprilregnet. Det inbjuder inte precis till nån mysig utflykt. Kallt och eländigt var det och jag fick ta både tjocktröja och handskar.

Här hemma har det inte hänt mycket sen igår. Men det är betydligt mer färgglatt än utomhus i alla fall. Amaryllisen är fortfarande väldigt röd och grann och en stor källa till glädje för mig så här i väntans nervösa tider. Jag är så nervös och pirrig att jag glömmer hälften – samtidigt som jag försöker lugna ner min lilla mamma som är ännu mer nervös och dessutom orolig. Jag skulle ha tagit med en liten sak till en vän i morse när jag var på utflykt, men det glömde jag bort i all hast. Morr! Ändå är jag ett år yngre idag än vad jag blir i morgon…

 

Mia och Kockis 1976

M och Kockis för 40 år sen.

Nån som däremot blir ett år äldre idag är min gamla kompis M. I kväll blir det ett sedvanligt telefonsamtal. Vi brukar ringa varandra två gånger om året, ungefär, på våra födelsedagar. Det blir alltså två dar i rad. När bilden här intill togs, för 40 år sen, var vi ett ganska stort kompisgäng. Nästan alla tjejer fyllde på våren. Mjölkis började i slutet av mars, sen kom Brocco, M och jag i april och så C i maj. Det var bara FEM som hade födelsedag i december. Och det var tur för henne, det, för vi hade ju nästan inga pengar kvar på våren att köpa presenter för!

Glass och digestive

Glass och digestivekex – söndagsmiddag.

När en uppnår de åldrar vi nu har kommit till firar vi inte så mycket. För min del kommer delar av familjen i morgon eftermiddag och jag ska försöka ordna nån tårta till dess. För säkerhets skull köper jag en färdiggjord. Nu äter ingen av oss så mycket tårta, så det blir bara en liten en. Jag tror inte att min mage uppskattar alltför mycket grädde och sött, nämligen. Fast den gillar glass. Igår blev det vaniljglass med krossad choklad och tre digestivekex till middag. För tillfället tillåter jag mig att äta vad som helst – bara det går ner och bara det sker utan smärta.

Alldeles nyss fick jag ett sms om ett annat projekt som gått om intet. Det var jag emellertid inställd på, för det utlovade svaret före påsk har alltså dröjt fram till idag, det vill säga över en månad efter påsk. Det svider trots allt lite, men samtidigt ser jag inte detta som

helt kört.

Det är ett givande och tagande genom hela livet och just nu grämer det mig oerhört att jag inte blev en givare idag utan glömde bort.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett avslutande inlägg.


 

Regn på bilfönstret

Himlen öppnade sig och regnet kom just som jag rullade ut från jobbets parkering.

Just som jag rullade ut från parkeringen på jobbet kom regnet. Det blev så talande för hur det kändes inuti, hur jag har känt den senaste veckan och idag allra helst. Jag vill bara gråta hela tiden, men förvånande nog är ögonen alldeles torra. Tror att jag kanske grät av mig i påskhelgen. Och då är det ju bra, för nu måste jag vara stark. Det är ingen annan som är det åt mig. Det finns ingen NK* att luta sig mot. NK var så gullig och hjälpte mig att bära ut mina krukväxter till bilen, allt medan jag berättade att jag ville ta hem växterna eftersom jag har fått dem av Elliot Hund. Två kramar blev det innan NK gick tillbaka in och jag for hem. I morgon ska jag inte till jobbet. NK, däremot, och en del andra sköna människor ska jag träffa. Snart. Så sent som i eftermiddag kom en inbjudan till en träff i mitten av april. Själv planerar jag att hålla gravöl tillsammans med mina favoriter nån gång i maj, när vi kan sitta på nån uteservering. NK och jag lär träffas innan dess.

Nån större nytta har jag inte gjort idag. Jag har tömt mitt rum, förstås, och inte haft svar till en person som undrade nåt. Det kändes helt OK att hänvisa personen till min chef. Överlämningen till NK gjorde jag redan i tisdags. Igår fick jag en sån fin present av NK och Mamma Mu**, ett presentkort på Akademibokhandeln. Eftersom jag är med i Akademibokhandelns Vänner får jag dessutom vissa erbjudanden och rabatter, så jag kollade runt lite vad det kan tänkas bli för den generösa summan. Helt klart är att det INTE blir kontorsmaterial utan skönlitteratur som får följa med hem när jag åker dit och shoppar. Innan jag lämnade byggnaden delade jag ut kramar och visitkort till mina personliga favoriter. Såna människor jag vill spara på.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hemma i New Village
fick jag ringa min fastighetsförvaltare eftersom jag hade fått en påminnelse på en faktura som jag däremot INTE hade fått. Telefonköade en god stund, men sen löste det hela sig. Det visade sig att fastighetsförvaltaren hade gjort fel och inte jag, så en ny faktura kommer med ett belopp utan påminnelseavgift. Därefter ringde jag Fästmön som sökt mig i ett vasst ärende och slutligen skrev jag ut och fyllde i en blankett till Dimsyns a-kassa. Blanketten plus två arbetsgivarintyg ska jag posta i morgon. Tror jag. Jag orkar fan inte ringa a-kassan i morgon också, det räcker med Arbetsförmedlingen. Jag hoppas innerligt att våra kontakter blir mycket kortvariga den här gången. Och blir de inte det så överlever jag inte. Detta är sååå förnedrande, tillintetgörande och värdelöst. 

Slutligen tar jag med mig orden som A sa efter eftermiddagsfikat:

Tack för den här tiden! Du har varit en stämningsförhöjare.

Att vara stämningsförhöjare är inte fy skam! Nu får NK klara den biten på egen hand. Själv ska jag gå ut i regnet – men inte förrän i morgon – och posta ett tjockt kuvert med blanketter till Dimsyns a-kassa. Tjolahopp, liksom… I kväll tröstar jag mig med Antikrundan (säsongsavslutning i kväll), Gåsmamman och en nyinköpt bok.


*NK = Närmaste Kollegan

**Mamma Mu = Markus mamma

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett dubbelt inlägg.


 

Witch nose

Klona mig kan jag inte, men en häxnäsa kan jag alltid skaffa mig.

Ibland skulle en behöva klona sig. Skämt åsido, men jag fattar inte hur det ska bli på jobbet efter årsskiftet när det redan är så mycket idag. Vad som händer efter årsskiftet? Ja, vi är två vars kontrakt går ut den 31 december i år. Kvar är… en person, uppe i norr. Mina arbetsdagar är fulla av arbete. Vem ska göra det sen? Jag tycker om mitt arbete och att ha mycket att göra. Samtidigt är min arbetsplats inte utformad ergonomiskt för mig. Jag har fått jätteont i nacken och högerarmen, i axeln och armbågen. Det bekymrar mig lite att jag inte vet vem jag ska vända mig till när det gäller detta. Jag har naturligtvis själv ett ansvar för min egen kropp och mitt välmående, men… Mitt nya kontor är dessutom lika kallt som det gamla. Och nu har det också blivit kallt utomhus. I morse var det åtta grader kallt när jag huttrade iväg till garaget. Nån snö har vi inte fått än så länge, men det står väl inte på förrän den kommer. Jag skjutsade hem en liten kollega idag av sorten

inget underhudsfett.

H*n var mycket tacksam, men jag skulle ändå åka en omväg och hämta ett paket.

Roliga saker gör jag fortfarande, lite nördiga också. Idag har jag kämpat med en rapport på engelska och lite nöjd måste jag avslöja att jag hittade ett och annat fel. Mina dagar är så fulla och alla som kommer och vill ha hjälp säger att just deras prylar är prioriterade. Tur att jag har en chef på plats. Det är h*n som får prioritera. Jag bara jobbar på och önskar att jag kunde klona mig. Lite och ibland, i alla fall.

Helgen svischade förbi i ett nafs. Förutom födelsedagsfirande både lördag och söndag har jag städat och tvättat och pratat med mamma både i lördags och söndags. Hon hade fortfarande inte fått nån blankett om riksfärdtjänst med posten i fredags. Det enda jag kunde göra var att mejla handläggaren i lördags. Det är en klok kvinna och hon har talat med mamma förut och kan konsten att lugna henne. Ändå blir mamma så… halvt hysterisk och orolig att hon inte kan sova, äta eller nånting annat. Idag mitt på dan kom ett mejl från handläggaren att hon hade telefonerat med min mamma, att blanketten kommit och att hon ska få sin resa. Det känns inte som om nån har gjort nåt fel, fast ändå har det ju inte riktigt fungerat. Är det posten en ska bli arg på? Det hjälper inte. (Det hjälper lika lite som att bli arg på Telia som inte tycks fatta att det verkar vara nåt fel på appen eftersom den visar konstiga saker.) Förresten ringde mamma igen alldeles nyssens och berättade att blanketten hade kommit till fel brevlåda. I Metropolen Byhålan är det nämligen så att posten-posten delar ut A-post, medan tidningstjänst delar ut B-post. Då hamnar post i fel brevlåda. Och hur ska en gammal tant veta det?

Löparbana

Hon sprang kvickt, Linda Haglund.

I världen utanför mammas och min har Linda Haglund gått ur tiden alldeles för tidigt. Till och med en sån som jag vet vem Linda Haglund är (var) – en av 56:orna. Bland dessa kan jag också nämna Ingemar Stenmark, Björn Borg och Frank Andersson. Imponerande, va? Men Linda Haglund… alldeles för tidig död, bara sex år äldre än jag och idrottskvinna.  Livet for inte fram så snällt med henne efter den där dopinghistorian 1981 – som hon faktiskt friades av svenska idrottsförbundet ifrån. Men hon fälldes av det internationella och straffades genom avstängning. Tre år senare la hon idrottskarriären på hyllan. Sen jobbade hon som idrottslärare. Ledsamt och tragiskt, ett liv som slutade i förtid.

Min kamp 1

Proust är husguden för Knausgård.

I kulturvärlden delas Augustpriset ut i kväll. Det skiter jag totalt i i år. Förra året recenserade jag böcker av de nominerade och i år engagerade jag mig i ett upprop kring moms på e-böcker. Vad fick jag för det? Nada. Så nej, jag dissar Augustpriset totalt i år, ba! I stället för att klona mig litterärt har jag greppat första delen av Knausgårds kamp. Den börjar tungt med döden och fortsätter sen in i detaljträsket. På sidan 35 fick jag bekräftat det jag kände så snart jag började läsa: Marcel Proust är uppenbarligen en husgud.

För övrigt är cyberspace fullt av idioter. Jag är en av dem. Tur att jag inte kan klona mig. Men ironi förstår jag till skillnad mot… LÅNGNÄSA på dig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tillvaron.


 

Det finns ett konkret hot mot Sverige. SÄPO har höjt hotnivån vad gäller vårt land från en trea till en fyra på en femgradig skala. Jag sitter i skrivande stund och smälter intrycken från en presskonferens om vad som händer och varför hotnivån är höjd, vem det riktar sig mot, vem eller vilka som hotar etc. Säpochefen Anders Thornberg ledde presskonferensen tillsammans med Mats Löfving, NOA (Polisens nationella operativa enhet) och Mats Sandberg, NCT (Nationellt Centrum för Terrorberedskap). Det har kommit konkret information om förberedelse till terroristbrott. Våldsbefrämjande islamism är det största hotet mot Sverige. En förundersökning är inledd och en man är anhållen i sin frånvaro. Allmänheten är hittills inte påverkad, men situationen är allvarlig. Och vi i allmänheten ska ha en viss/skärpt vaksamhet. Har vi tips kontaktar vi polisen.

Hotnivåskala

SÄPO:s hotnivåskala. Nivån är höjd till en fyra i Sverige. (Skärmdump från SvT:s webbplats. Rödmarkeringen är min.)

 

Det känns overkligt, det som händer. Jag har suttit i min lilla värld på jobbet idag och grottat ner mig i vatten, bland annat. Utan att gå in på detaljer kan jag avslöja att vattnet är synnerligen grumligt och fullt av… smolk i bägaren. Men vi är många kockar inblandade. Jag kan bara göra mitt bästa. Problemet är emellertid att jag inte ens kan göra. Nåt. Förhoppningsvis ändrar sig läget i morgon, men i morgon bitti ska jag till bilverkstan och kan bli försenad till jobbet. Och mitt i alltihop flyttade jag till ett annat kontor. Tjolahopp, vilken bra tajming! NOT! Men nu är det gjort.

himmel o vatten solnedgång201104253278

Vättervatten är emellertid inte grumligt numera. Den här solnedgången i Metropolen Byhålan fotade jag i juni 2011.


Hemma i New Village
slog jag en signal till lilla mamma för att höra senaste nytt om den bortkomna blanketten för ansökan om riksfärdtjänst. Mamma hade idag fått telefonkontakt med den vänliga tjänstemannen Ingela, som skulle notera att mammas ansökan kommer in försent tack vare kommunens strul. Och vad det låter så får hon sin resa till Uppsala till jul. Mamma får sin resa alltså, inte Ingela. Jag skriver inte vänlig om tjänstemannen för att smöra. Jag skriver det för att det känns som om Ingela är på helt rätt plats och att hon står bakom de svaga, lyssnar på såna som lilla mamma, tar det på allvar, åtgärdar fel om det går. Tänk om fler kommuntjänstemän vore på det viset!

 

I sanningens namn

På min önskelista!

Kontraster kan en väl säga att dagens ord är i mitt liv. Det finns ingen annan sammanfattning av den här dan. Så nu tänker jag fly in i ett och annat magasin med gamla saker respektive mat. Klockan 21 kollar jag första delen av nya mord på Sandhamn i TV4. Viveca Stens böcker brukar vara bättre än TV-serierna, men missa det vill jag inte!

 

 

 

 

Om jag lever i morgon blir det vegetarisk ärtsoppa och pannkakor till lunch. Ha en bra onsdagskväll och var vaksam! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ruschigt inlägg.


 

Kvällshimmel  vid parkeringen november

Kolsvart!

Nja, riktigt så illa som i rubriken är det inte. Men det handlar förstås om jobbet och där är det full rulle. Samtidigt har jag hellre mycket att göra än för lite, så det passar mig bra. Fast… lite mycket är det just nu, det går inte att komma ifrån. Nu gör jag mitt bästa och det får räcka. Jag har börjat vakna tidigt om morgnarna och ligger och tänker ut hur jag ska göra vissa saker. Så kan en inte göra i längden utan att kropp och själ tar stryk. Jag är medveten om att det är en riktig topp på jobbet just nu. Som grädde på moset ska jag och NK* få ”nya” rum. Det ska kommer folk från en utbyggnad som ska flytta in i huset i korridoren där vi sitter. Till NK har de hittat ett tomt kontor och jag får flytta in hos en föräldraledig. Det blir nog bra det här också, även om NK och jag inte får sitta vägg i vägg längre. Det är mycket jobbsnack oss emellan nu, faktiskt inte bara bullshit – även om det händer. Och i kväll när jag lämnade byggnaden och det var kolsvart ute var jag riktigt trött. Tur att jag hade sällskap på väg ut så jag inte somnade.

Den här dan blev jag ständigt avbruten, så jag har bara hunnit klart en textgranskning och jag har inte fått iväg korrekturet till författaren. Men jag har träffat dottern till en kär bekant från ett min allra första tid som arbetande. Så märkligt livet är…

Julpapper

Jag har börjat…

Decembers stundande storhelg har fått mig att planera och utföra vissa saker inför den. Ett och annat fynd har gjorts i såväl verkliga livet som på nätet. Jag är så glad för nätshopping, för hur skulle jag annars hinna med vissa saker? Till lilla mamma har jag nu, förutom böckerna vi beställde i söndags, hittat ytterligare ett par klappar. Och idag blev det en klapp till Fästmön, minsann. Det känns skönt att jag har börjat handla redan, för jag har ju ganska många i min närhet som ska ”klappas om”.

Bok och tänt ljus

Ska försöka läsa ut min bok på gång i kväll.

I kväll ska jag försöka läsa ut min bok på gång. Antiktidningen kom idag, men den sparar jag till helgen. Klockan 21 slår jag på TV:n för att höra vad Leffe och Camilla har att säga om en viss dom som kom idag med mera – det är Veckans brott, alltså.

Kvällen i övrigt ägnar jag åt att fundera  på ett och annat. Nej, livet har inte stannat upp för att jag har börjat jobba, tvärtom är det massor som händer. Ovanpå det finns lilla mamma som nyss ringde mitt i en tanke för att meddela att hon fortfarande inte har fått nån blankett för ansökan om riksfärdtjänst till jul. Tänk om nåt bara kunde… gå smidigt… nån gång…

Jag lämnar dig med en skylt från jobbet, stället där jag hittar så många tänkvärda ord. Ibland hör jag faktiskt ganska mycket bullshit från olika håll i min tillvaro och jag fattar ingenting…

Explain this bullshit


Ha en bra tisdagskväll, vad du än gör!


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om a-kassans detaljpetande, men ändå vänliga bemötande idag (kors i taket).


 

Idag fick jag ett meddelande från min a-kassa, Akassan Vision. De hade fått ett felaktigt – eller snarare inkomplett – intyg från min så kallade arbetsgivare. Ja, a-kassan och jag har ju lite olika syn på det där med mitt så kallade deltidsarbete. Jag anser nämligen att sex timmars arbete under åtta månader inte är nåt deltidsarbete. Men a-kassan tycker att det är ett deltidsarbete.

Akassan Vision logga


Jag försöker vara ärlig i alla lägen,
allra helst i mina kontakter med a-kassan. Varannan vecka ska jag redovisa om jag har arbetat, varit arbetslös, varit sjuk, haft semester etc till a-kassan. Jag har noga angett en timmes arbete när jag har skrivit ett blogginlägg mot betalning – även om det bara har tagit mig 20 minuter att skriva. I övrigt har jag kryssat i arbetslös. Varannan vecka, som sagt, gör jag detta.

Ändå kräver a-kassan in arbetsgivarintyg där varje timmes arbete ska redovisas igen, denna gång av min arbetsgivare. HA! Det min så kallade arbetsgivare gör är skriver ut och skriver under blanketten och skickar den med snigelpost till min a-kassa. Jag får göra själva ifyllandet – annars blir det inte gjort, misstänker jag. Jag försökte så sent som idag förklara för min så kallade arbetsgivare att eftersom det nu är så att h*n anses vara min arbetsgivare så är det h*n som ska fylla i blanketten. Till svar fick jag tystnad. Så nu har jag gjort om – och förhoppningsvis gjort rätt – och mejlat till min s k arbetsgivare. Förutom att jag mobiltelefonerat med min s k arbetsgivare har jag också gjort det med min a-kassa. Det tog mig runt en och en halv timme att göra detta plus att jag fick magknip. Men nu är det fixat – från min sida.

Akassan Vision logga


Varför bakläxa?
Jo, min så kallade arbetsgivare (alltså jag, eftersom jag gick in i den så kallade arbetsgivarens ställe) hade glömt ett kryss på blanketten när h*n skickade in den för ungefär en månad sen. Och om det blir fel hotas jag (inte min så kallade arbetsgivare…) med att inte ens få de futtiga 9 900 kronorna i månaden som a-kassan ”ger”. Det är den ersättning jag får om jag INTE skriver nåt blogginlägg mot betalning. Skriver jag ett blogginlägg mot betalning en dag dras det av ersättning – även om jag inte får ut några pengar från min så kallade arbetsgivare förrän jag har uppnått 600kronorsgränsen. Och det kan ju ta ett tag. (Majoriteten av de blogginlägg jag skriver är för övrigt inte mot betalning.)

Akassan Vision logga


Idag fick jag emellertid prata
med en person vid Akassan Vision som inte var otrevlig. Det var flera år sen jag pratade med nån trevlig person där. Även min handläggare på Arbetsförmedlingen har drabbats av oförskämdheter i kontakterna å mina vägnar med min a-kassa. Jag skämdes! Är det för att bli oförskämt bemött som jag har betalat – och betalar även som arbetslös – såväl fackavgift som a-kasseavgift VARJE MÅNAD sen april 1986? Nej, verkligen inte!

Men idag var det alltså ett undantag och det glädjer mig. Det finns hopp även om a-kassan. Annars är det ju inte konstigt om både fack och a-kassa tappar medlemmar om man behandlar de medlemmar man har illa. Vill man få folk att vara med får man ha en bra attityd och inte förutsätta att alla som hör av sig vill luras. (Att försöka lura till sig den futtiga ersättning man får är ett skämt. Om jag har tur får jag 800 kronor kvar en månad efter att räkningarna är betalda.)

Akassan Vision logga


Jag fick idag möjlighet att säga
vad jag tycker om de hot a-kassan ständigt och jämt kommer med i sina meddelanden till mig. Den kvinnan jag pratade med lovade att framföra mina synpunkter.

Det kan ju enkelt uttryckt handla om att ändra formuleringar så att de låter trevligare,

sa jag och berättade att jag är kommunikatör med språket som främsta verktyg.

förstår jag!

svarade kvinnan på a-kassan och så diskuterade vi vilka meningar som a-kassan bör titta på och kanske förändra. Det finns bättre sätt att till exempel skriva de här två meningarna på:

[…] Om du inte skickar in uppgifterna till oss fattar vi beslut på de uppgifter vi har. Det kan innebära att vi avslår din ansökan om ersättning. […]

Jag har liksom en gång ansökt om ersättning och fått min ansökan beviljad. När jag läser meningarna ovan får jag känslan av att jag ska stå med mössan i handen varje månad och på nytt ansöka om att få lite pengar från en försäkring som jag har betalat premie till i snart 30 år…

Akassan Vision logga


Vidare undrade jag
varför ett felaktigt ifyllt arbetsgivarintyg, som min så kallade arbetsgivare har skrivit under, går tillbaka till mig och inte till arbetsgivaren som har undertecknat det. Förutsätter a-kassan att det alltid är så kallade arbetstagare som fyller i arbetsgivarblanketterna i stället för så kallade arbetsgivare? På den frågan fick jag inget annat svar mer än att så är gången.

Akassan Vision logga


Men tack för att jag blev lyssnad på idag, Akassan Vision! Nu önskar jag bara att ni kunde bry er om lite större ting än sex arbetade timmar på åtta månader och ett missat kryss. Jag vill inget hellre än att jobba, men ni har nu lyckats ta bort den glädje det faktiskt beredde mig att arbeta sex (6) timmar (egentligen 6 x 20 minuter) på åtta månader.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ofungerande saker.


 

Det är skönt att vara hemma igen. Jag var så trött igår kväll att jag gick till sängs direkt efter att ha sett hur Vera försvann in till doktorn. Det var säsongsavslutning, men jag hoppas förstås på en fortsättning. Ett kapitel i min bok på gång lyckades jag ta mig igenom innan ögonlocken föll tunga över mina ögonglober.

Skallen är full av intryck som jag nu bearbetar på mitt eget sätt. En del av det var att skriva om Nora-trippen igår. Det mesta av trippen var en härlig upplevelse, men naturligtvis var bägaren inte utan smolk. Inte nog med att en snubbe tjafsar om 150 kronor, Clark Kent* är lite sjuklig också. Jag skjutsade hem Fästmön igår efter resan och det var då jag upptäckte det. Det blev gamla vägen hem och naturligtvis blev det stopp vid järnvägen. Jag stannade, stängde av motorn och skulle hissa ner fönstren i framsätet med fönsterhissarna. Bara en fungerade, men tack och lov var det den vid förarsidan.

Regn på bilrutan 2

För att tänka positivt är det tur att fönsterhissen slutade funka när rutan var uppe och inte nerhissad. Det regnar ju liksom av och till här…

Hemma i garaget kollade jag så passagerardörren, att den var stängd och hyfsat ren. Inget hjälpte. Idag kollade jag på nätet. Det kan vara ett kretskort som är trasigt och ett nytt sånt kostade 2012 ungefär 7 000 kronor, exklusive arbete. Glad blev jag INTE över att läsa detta, förstås. Nu står det väl inte på förrän AC:n pajar och då blir det problem. Dörrarna fram i bilen har bara fönsterhissar och inga manuella ”vevar”. Fönstren till passagerarsidan sköts med reglage från förarsidan, men också från passagerarsidan. Men inget funkade, det var totalt dött. Om man ska tänka positivt är det väl att jag får vara glad att fönstret är stängt och inte öppet. Det hade ju varit betydligt värre om det inte gick att få upp…

Men det är inte bara bilen som är behäftad med fel. Här i mitt hem försöker jag blunda för att kranen i tvättstället på toa läcker. Den behöver en ny packning, men vaktis sa att tvättställsblandaren är så gammal att den nog går sönder om jag försöker byta packning. Alltså skulle hela blandaren behöva bytas. Även den ena kranen i badrummet har börjat droppa, så det behövs väl bytas där också. Tusenlappar…

Kvitto från Preem

Tankat hade jag gjort, men inte fått nån räkning.

På tal om bil hade jag inte fått nån bensinräkning. Därför ringde jag Preem, där jag har plastkort, dan innan vi skulle åka till Nora. Jodå, faktura var skickad den 13 juli, men nädå, det måste ha blivit nåt fel, för en och en halv vecka ska det inte ta för ett brev med snigelpost att komma fram. Jag fick via e-post en fakturakopia så jag kunde betala. Lite senare under onsdagen hittade jag plötsligt i min postbox… en räkning från Preem! Den mänskliga faktorn måste ligga bakom och som jag ser det har det antingen delats ut till fel postbox och legat hos nån granne ett tag eller så har posten fördröjt leveransen på annat sätt. Jag är trots allt glad att jag löste det i tid innan förfallodatum. Att få betalningsanmärkning när man är i min situation är INTE det bästa… (Nåja, jag blev faktiskt telefonintervjuad senare på onsdagen, så vem vet, min situation kanske förändras snart…)

En tredje grej som inte funkar som den ska är bakgrundsbilden på Twitter. Där måste jag då och då gå in i designinställningarna och spara om. Irriterande, men knappast nåt jag kan göra nåt åt… Fast jag har lust att bara skrika…

Varför funkar det inte bara som det ska?!

Doro Phone Easy 624

Mamma tycker tycker att den nya mobilen, en Doro Phone Easy 624, inte är särskilt easy att klara av…

Jag uppfattade det som om mamma kände likadant igår när jag ringde. Det var nio år sen på dagen som pappa dog och jag hade förväntat mig en ledsen mamma. Nja, hon var mest upprörd över att hon inte klarar av sin nya mobil och att hon fått en påminnelse om elräkningen. Den förra fick hon hjälp med av nån, men ska få lite mer hjälp på måndag; den senare fick hon ringa om själv. Telefonköer, förstås, men sen visade det sig att det hade blivit nåt fel och räkningen är betald. Hon blev rekommenderad att ta autogiro, så blankett skickades och nu ska lilla mamma fylla i den. Blanketter kan vara krångliga och jag hörde förtvivlan i hennes röst. Själv är jag 30 mil bort och kan inte hjälpa med varken mobil eller räkning.

Utöver detta hade en av mammas miljoner kusiner ringt och lämnat ett dödsbud: en av kusinerna har varit svårt sjuk och gick bort i veckan. Mamma, själv skröpplig**, fick i uppdrag att meddela äldsta faster – eller om hon tog på sig dig själv – samt mammakusinen B. Äldsta faster är nästan 100 år och man vet aldrig hur en sån gammal människa tar ett dödsbud. Alltså fick mamma ringa dottern, mammakusinen K. Vidare hade en kusin flyttat utan att meddela mamma, vilket gjorde henne nästan mer upprörd än dödsbudet.

Detta pratade mamma om i 20 minuter innan hon frågade hur det var med mig. Då hade min glädje över Nora-trippen nästan hunnit gå över, men jag sa

Ja, jag har varit i Nora…

Och så berättade jag mycket kort om våra upplevelser och sa att vi kunde prata mer i morgon (det vill säga idag). Jag tänkte att nåt att äta, lite sömn och vila skulle ge mig mer ork och tålamod, liksom.

Mugg med kaffe

Ytterligare en senapsmugg med kaffe innan husmor slår till.

I morse sov jag ända till klockan nio. Sömnen blev bara störd ett par gånger under morgonen av några hastiga uppvaknanden, men jag tvingade mig att stanna i sängen. Så man kan säga att jag har sovit i nästan tio timmar. Helgen ligger blank framför mig. Jag tvättar just nu och ska väl fortsätta dan med att hänga tvätt.

Nästa vecka har vi en födelsedag i familjen. Nån riktigt bra idé till present har jag inte, men det är nåt jag måste ta tag i typ nu. Eller snart. Om jag bara får mitt trötta jag att funka som det ska… Jag tror det blir ytterligare en senapsmugg med kaffe innan den här husmodern orkar slå till. Det blir en lugn dag hemma idag, annars. Min intention är att läsa – om inte nåt annat slutar fungera och jag måste ta tag i det genast, vill säga…


*Clark Kent = min lille bilman

**skröpplig är östgötska och betyder sjuklig, risig om människor

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »