Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘avbryta’

Ett inlägg om toppar och floppar i media.


 

Toppen:
Igår kväll, ganska sent, 
fick jag veta att Anja Kontor har fått kontrakt av SvT för en fjärde säsong av den fina TV-serien När livet vänder. Tänk, ett pratprogram, där Anja Kontor pratar med ”en vanlig människa” vars liv har vänt. Ingen publik som avbryter eller låter illa, inga färdiginspelade skratt eller suckar. Ett samtal mellan två människor varav den ena berättar hur livet har vänt… Det är riktigt bra TV och jag kan bara säga HURRA och GRATTIS till Anja Kontor – OCH till alla oss tittare som nästa vår, förhoppningsvis, får se åtta (?) nya och lärorika program!

Anja Kontor foto Carl-Johan Söder SVT

Anja Kontor ska göra en ny säsong av När livet vänder! TACK, SvT! (Foto: Carl-Johan Söder SVT)

 
 

Floppen:
Igår förmiddag såg jag en liten notis 
i gratistidningen UppsalaTidningen, den som alltmer blir lik sin ägare, lokalblaskan, tyvärr. Kolla in UppsalaTidningens webbplats så förstår du vad jag menar, bland annat. Man tror att man är på UNT:s webb…

Men utseende är inte det enda som tycks smitta. Korrekturläsning är uppenbarligen inget nån av tidningarna ägnar sig åt längre. Tänk om UppsalaTidningen hade skrivit om Ajna Kontor, till exmepel… Nu skriver de i stället om Elise Johansson

Elsie blev Elise i UppsalaTidningen

Elsie blev Elise i UppsalaTidningen igår.


Vi som vet… inte bäst men bättre
vet att Fästmöns styvmoster heter Elsie Johansson och inte Elise Johansson…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

LejontämjarenÅ, jag har satt tänderna i och avslutat min första julklappsbok! Fästmön visste att jag ville läsa Camilla Läckbergs senaste bok Lejontämjaren. Den gav hon mig i julklapp.

Vi är tillbaka i Fjällbacka igen, i Ericas och Patriks sfär, bland barn, vardag… och så mord förstås. Den här gången handlar det om vad som visar sig var seriemord på unga flickor. Som vanligt är det två parallella berättelser som skrivs – och som vanligt hänger de ihop. I slutet en cliffhanger.

Man kan tycka att det är både uttjatat och billiga knep, men faktum är att det funkar. Jag fullkomligt slukar Camilla Läckbergs böcker och Lejontämjaren var inget undantag. Jag läser och läser och läser och blir skitirriterad när jag måste avbryta för att göra nytta eller så.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta, även om boken inte på nåt vis är i Nobelprisklass.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om åldersnoja – eller bara ett feltänk..?


Söndagspromenad
i vårvädret med Fästmön. Vi pratar om gamla tider och barndom. Anna säger:

Förr i tiden på våren hade jag födelsedag…

Varpå jag avbryter och undrar om hon inte fortfarande har det…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens upptåg.


Det blev en märklig början
på den här dan, men hur det nu blev sattes gröngölingen på fot nånstans runt lunchtid. Ljusslingan klämdes på under synnerligen många tänkta fula ord. Stjärnan hoppade upp i toppen. Nu är granen redo att kläs i afton!

Granen på fot

Granen på fot samt med ljusslinga och stjärna. Notera ”barnen” på fotona överst på vitrinskåpet till höger i bild. Ha ha, äntligen får jag ha med dem på bild i bloggen!


Mitt när jag stod
och kämpade med att få granen ner i foten ringde det – förstås. Jag fick gröngölingen på preliminär plats och hann svara. Det var min gudmor som inte har ringt hit nånsin under alla dessa nästan 20 över 30 år jag har bott här i Uppsala. Eftersom jag var lite upptagen bad jag henne återkomma om en halvtimme. När jag gav mig av till Fästmön, en och en halv timme senare, hade hon fortfarande inte ringt. Men sen hade telefonen plingat till medan jag var i Himlen och mamma hade pratat med henne.

I Himlen var alla ”barnen” hemma och Annas snälla mamma var också där. Jag fick gott kaffe med hembakade kakor och jag var ärligt talat lite hungrig – det blev bara en skål fil innan jag åkte iväg.

Kakor

Annas goda cigarrkakor.


Annas snälla mamma
lämnade förstås en julklapp till mig från henne och L. Och jag som varken har skickat julkort, fixat nån julblomma eller köpt julklapp till dem…

Julklapp från Annas snälla mamma o L

Julklapp från Annas snälla mamma och L.


Hade med mig
en liten julblomma till Anna, men den sötaste julblomman av dem alla är min älskling själv. Det blev några pussar emellanåt, när barnena gjorde annat.

Anna o julstjärna

Anna och delar av julblomman samt Fridas arm.


Till och med i Himlen,
fast där var så många röster, fick jag vila öronen. Jag är sååå trött i dem, kan jag meddela. Och så snart jag gör nånting är det nåt annat som ska göras pronto, varpå jag får avbryta det jag håller på med. Det är tålamodsprövande och samtidigt vet jag att det inte är av elakhet. Men jag blir väldigt trött. Min tanke var till exempel att jag skulle skriva om nätterna när mamma är här. Det går inte. Jag är så trött att jag somnar så snart jag har lagt mig, nästan. Och när jag sätter mig vid datorn på dagtid blir jag hela tiden avbruten. Mina inlägg känns illa skrivna och sönderhackade. Jag vet inte hur många gånger jag har rest mig från just det här inlägget. Nu kan man tycka att jag kanske inte ska sitta och skriva när min mamma är här, men jag kan inte ge avkall på mitt skrivande. Det finns så många ord inuti mig som hoppar omkring och jag bara måste få ut dem – annars mår jag dåligt.

Medan jag var i Himlen hade mamma griljerat kalkonen. Hur den såg ut fick jag inte se, den är väl dold i folie. Det ska bli riktigt spännande att smaka den – kanske redan senare i kväll på en knäckemacka… Men först ska vi klämma i oss pizza, förstås… Och sen ska granen ju kläs…

Griljerad kalkon under folien

Griljerad kalkon under folien. Spännande!


En påse klappar
från Anna följde med hem. Den står i mitt sovrum än så länge, men jag är väldigt nyfiken. Kanske läggs innehållet i påsen under granen när den är klädd.

Klappar från Anna

En påse klappar från Anna.


Mamma ville ha fika
mitt i det här inlägget, men kanske har du hängt med ända hit. Jag börjar bli hungrig, för jag har som sagt bara ätit fil och kakor idag. Undras hur många fler än jag som äter pizza till middag idag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna onsdag.


Idag vaknade jag
till en märklig dag. Det är väldigt mörkt ute, men det är också väldigt varmt. Kikade nyss på ena termometern – den visade 13,5 grader! Snacka om skillnad mot sex minusgrader, som det var häromdan…

Mörka moln

Ser mörkt ut…


Ett enda intressant jobb
har jag hittat hittills idag att söka. Jag letade en god stund igår kväll och även nu på morgonen. Det verkar som om det är på väg att mattas av igen. Tyvärr. I stället ägnade jag en timme idag åt att via e-legitimation påbörja nästa månads aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Den rapport som ska skickas in mellan den 1 och den 14 november och i vilken jag ska redogöra för mitt jobbsökeri under oktober månad.

En timme, som sagt… Nog för att det är bra att man får redogöra för vilka jobb man har sökt och andra aktiviteter som har med detta att göra. Men frågan är om nån orkar läsa. Frågan är om nån kollar, ens… Jag får en känsla av att tanken nog var god, men… Om ingen kollar och kommenterar kan man ju fabulera fritt. Jag gjorde ett litet test förra gången, den första gången jag skulle rapportera. Lyfte fram det faktum att jag ännu inte, efter över två månader, fått nån handläggare. Det tog nio (9) dar innan det ringde nån från Arbetsförmedlingen – och HEPP! så hade jag fått en handläggare. En stund senare kom kontaktuppgifter via e-post. Men jag får helst inte ringa utan mejla. Handläggaren, däremot, ringer när h*n vill. H*n ringde när jag körde bil och babblade på så jag blev tvungen att avbryta och be om att få parkera först. Det ger en vink om synen på oss arbetssökande: vi kör inte bil, vi sitter overksamma i soffan och äter chips och glor på TV hela dagarna. Äh, det där sista är som jag fabulerar och raljerar! Det jag egentligen menar är att intresset för oss arbetssökande är lika ljummet som dagens utomhustemperatur. Men jag fick i alla fall respons på min notering om handläggare – även om det tog nio (9) dagar…

Försöker plöja lite nyheter på nätet, men till och med dessa känns antingen mörka eller ljumna. Det kommer kanske en sammanfattning på en blogg nära dig lite senare av några nyhet som sticker ut. Men först blir det frukost och dusch.

I eftermiddag blir jag nog telefonintervjuad för den där veckotidningen jag nämnde igår. Det ska fotograferas också. Fast det kan man ju inte göra genom en telefonlur. Gissar att vi reder ut sånt praktiskt i eftermiddag också.

Nån promenad blir det troligen inte idag, om jag inte hinner efter duschen eller efter intervjun. Morgondagen, däremot, ser helt blank ut, så då kan det bli en riktig långis. Väderappen visar emellertid regn både idag och i morgon. Det känns ju inte så kul att bli dränkt. Inte är det roligt att fota heller när det regnar. Dåligt ljus och blött.

Händer det nåt spännande hos dig idag? Skriv gärna några rader och berätta! Jag behöver lite inspiration att ta mig för nåt annat än att bara städa och tvätta just nu! (Du ser, jag är ganska självisk och har baktankar med mina frågor om dina göranden och låtanden!)


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Jag gillar Viveca Stens Sandhamns-mord.
Men samtidigt är jag lite rädd att ön ska bli som Gotland och avfolkas på grund av alla mord. Fast i I farans riktning är det mest fastlänningar som trillar dit.

I farans riktning

En ruskig bladvändare.


Det är jul.
Alla hoppas väl på en lugn sådan, vanligen med familjen. Men journalisten Jeanette Thiels far ut till Sandhamn för att bo på hotellet där och fira på egen hand. Eller kanske gömma sig? Hon mår inte så bra och när hon försöker ta sig till julbordet kommer hon aldrig fram. Liket hittas på annandagen och polisen Thomas får rycka in. Fallet tycks ha anknytning till en främlingsfientlig rörelse. Vännen Nora är delvis behjälplig, men brottas med egna, privata problem. Ett litet HBTQ-temat finns också inrymt i boken.

Det här är en riktig bladvändare! Jag vill ogärna lägga den ifrån mig och avbryta läsningen. Tack och lov innehåller den inte så mycket annat, trots allt, som jag tycker är ointressant. Sånt som bihistorier om Nora och liknande. En del finns där, men det är mordhistorien som är i fokus. Riktigt bra!

Det blir högsta Toffelbetyg! Och ja! Jag ska besöka Sandhamn! Det kommer på min lista över saker jag ska göra innan jag dör.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en Hitchcockfilm.


Igår kväll visade SvT2 Fåglarna (1963),
en av Alfred Hitchcocks riktiga klassiker. Jag har väl sett den hundra gånger, varav minst en gång på bio, men ville ändå se den. Fästmön ville lägga sig och läsa. Kompromissen blev att vi tittade på sovrums-TV:n. Eller jag tittade. Efter 20 minuter sov mitt sällskap. Vilken tur att en annan Anna dök upp på Twitter så jag hade lite sällskap. För Fåglarna är fortfarande en läskig film, konstaterade jag.

Fåglarna

Fåglarna är fortfarande läskiga.


Handlingen är ganska enkel.
Det blonda bombnedslaget tillika den skandalomsusade Melanie, dotter till en tidningsägare, dyker upp i en liten by. Lite oklart varför, men jag tror att det handlar om att hon ska köpa fåglar till sig själv. I djuraffären tror en man, Mitch, felaktigt att hon är anställd och ber henne ordna två kärleksfåglar till sin lillasyster som fyller elva år. Melanie beslutar sig för att spela med. Hon tar senare på dan med sig två kärleksfåglar och åker hem till snyggingen Mitch sura mamma Lydia där lillasystern Kathy bor – och även Mitch ibland på helgerna. Men när Melanie kommer fram blir hon attackerad av en mås. Sen ökar fågelattackerna. Det blir riktigt otäckt på Kathys födelsedagskalas och senare, på en bar, när fåglarna anfaller en man som tankar sin bil – med explosion som följd.

Trots att man ser att det är trickfilmat på ett ganska enkelt sätt är det här en läskig film fortfarande! Fåglarna är ena otäcka, mordlystna djur som plötsligt anfaller i attacker. Det sägs att Tippi Hedren, som spelade Melanie, råkade illa ut i en av slutscenerna – hon blev hackad i ansiktet av en fågel. Efter upplevelsen fick man avbryta filmningen en hel vecka så att skådespelerskan fick återhämta sig.

Filmen Fåglarna blev Oscarsnominerad för Bästa specialeffekter, men det enda pris den drog in gick till Tippi Hedren – en Golden Globe som Bästa nykomling.

Från mig får den utmärkelsen Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för läskig bild i slutet!


Trött och frusen
har jag varit i kväll. Rätt seg. I morgon är det fredag, veckans sista arbetsdag för min del, så då får jag kanske vara lite trött i kväll.

Jag har mest suttit i fåtöljen och läst min bok på gång. Den börjar närma sig slutet och polisen Ann är mördaren på spåren. Antikrundan från Halmstad har jag sett på och spelat lite Wordfeud inemellanåt med Fästmön.

Pratade en stund med M innan jag gick hem från jobbet idag. Det verkar som om lönen är på gång, kanske till och med en ny lön, alltså en höjd lön. Men jag har inte fått nåt besked än på papper om varken anställning eller löneförhöjning, så jag tar inte ut nåt i förskott.

Det dröjer ytterligare en vecka innan min kära kommer till mig, men jag har beställt en DVD som vi pratade om att se under nyår. Det blev inte av, jag var ju inte så jättepigg. Nu har jag beställt den i alla fall. Och lite vacker musik att ha i bilen. Jag blir galen på de skitkanaler som har ersatt Bandit rock, nämligen. Orkar inte med överenergiska radiopratare på morgonen, såna som älskar sina egna röster och såna som skriker i munnen på varandra och avbryter varandra hela tiden. Usch, jag vill ha hårdrock igen!!! Men Sarah Dawn Finer går också bra!

Järnladyn

Den här vill vi se!


När jag satt i min fåtölj i kväll
kändes det plötsligt väldigt konstigt kring operationsärret. Idag är det fem veckor sen min operation. Allt har gått bra, ärret har läkt fint. Men nu i kväll upptäckte jag att det inte alls är så fint. Det är rött, varmt och lite svullet. Det kan ju bara vara så att jag har råkat sitta emot ärret eller att kläderna har skavt eller nåt. Jag avvaktar och ser vad som händer. Nu ska jag borsta tanden och krypa ner i sängen för att läsa ut min bok!

Nu kommer den läskiga bilden:

rodnande ärr

Så här rött borde det nog inte vara…


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså i natt… Jag brukar inte ta med mig främmande människor in i mitt sovrum, men jag måste bara berätta om min allra senaste krämpa: klåda i hålfötterna! Jag vet inte hur många gånger jag vaknade i natt av att det kliade som 17. Under båda fötterna! Det syntes ingenting och i morse ser fötterna ut som vanligt. Ett tag trodde jag att jag skulle bli galen. Inte vet jag vad det var. Det kanske var onda hälen som ville krypa ur mitt skinn och lämna mig. Vore inte så dumt. Igår hade jag jätteont och jag ska erkänna att jag stod med den handikappanpassade brödsågen i högsta hugg ett tag, redo att kapa av eländet. I natt hoppas jag slippa både ont och klåda. Jag vill sova, tack så mycket. Vad gäller klådan i hålfoten finns det ett tillfälle när den är värre än när man försöker sova – och det är när man kör bil. Det finns ju ingen chans i h-e att man kan sparka av sig dojan och klia då eftersom man ju sköter bilens framfart med fötterna. Ja, ja, vi får se vad som händer i ärendet.

Jag skickade ett god natt-sms till Fästmön, men det kom inget svar tillbaka. Gissade att hon varken hörde eller noterade det, kanske såg film med barnena. Så jag släckte och somnade rätt gott till Leif GW:s röst på TV:n. (Sen vaknade jag mitt i natten igen av en viss klåda…) I morse hade jag fått ett rött utropstecken i retur till min Ajfån – mitt sms hade inte gått iväg/kommit fram. Irriterande! Jag vet att Anna hade problem med sitt nätverk hemma igår, nåt som inte ska påverka sms. Kanske Ajfånen hade klåda i hålfoten eller nån annan åkomma? I morse fick jag sms från vännen B, så nu verkar det fungera från mitt håll i alla fall. Nåja, jag får träffa Anna och lillskrutten vid en sen lunch idag. För först ska jag delta i ett webinar om hur sociala medier fungerar i kommunikationen mellan företag.

När jag klev upp i morse hittade jag kanske förklaringen till klådan i hålfoten: jag har ett monster som bor ovanpå garderoberna! Jag hann fånga det på bild, hårigt och läskigt är det.

Profilen av ett hårigt och läskigt monster ovanpå mina garderober i sovrummet.


Det där sovrumsmonstret
kanske är en riktig profil! Det kanske är det som kliar mig i hålfötterna under nätterna, bara för att retas. Vad vet jag? Jag kanske skulle kontakta lokalblaskan som idag har börjat med en ny drive

Månadens kulturprofil

Men hallå! Känns inte det lite… östastat??? Jag minns att jag fick skämmas på ett av mina jobb när förvaltningschefen började införa

Månadens medarbetare

Denn* medarbetare skulle premieras med blomma, tårta och diplom – som informatör skulle jag tillverka diplomet samt göra ett reportage i personaltidningen. Detta var emellertid i början av 1990-talet. Nu är det 2012. Inte ens aktuellt att införa

Månadens mupp

för ingen jävel vet vilka mupparna är, längre.

Hur som helst. Lokalblaskan verkar damma av gamla idéer. Vad Månadens kulturprofil får framgår inte. Dessutom står det att de nominerade kandidaterna är tre – fast det är fyra – tre gubbar och en tjej. Nån mer än jag som lider av galopperande dyskalkyli, huh? Men den som vill in och rösta kan göra det här. Jag tänker nog rösta på han med baskern, bara för att han är den enda som har en huvudbonad och sticker ut – såsom en riktig profil ska göra. (Vem fan han är har jag ingen aning om, men vi har faktiskt råkats en gång i min vän kurdens affär. Då tyckte han att vi pratade för länge, tror jag, för han avbröt oss… Lite svårt att glömma sånt har jag, så han skulle passa som profil!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Två viktiga ärenden hade jag idag på stan. Och som vanligt tvingade jag med Fästmön, annars pallar jag inte stan. Faktum är jag bara blev skitarg två gånger och irriterad en gång, nej, två gånger.

Arg som ett bi blev jag av GodEls säljare som kastar sig på en och avbryter en mitt i en dialog. Så gör inte ens barn så ofta nu för tiden. Två gånger hände detta och jag såg rött båda gångerna. Idioter! Jag vill kunna gå på stan med Anna utan att bli antastad av gatuförsäljare! Byt namn till IrriteraEnHelDel, tycker jag. Blev tvungen att coola ner med en liten glass.

Var sin liten glass.


Vi intog glassen
vid floden under tak. Och det var tur det, för det kom ju förstås en skur. Började frysa som 17. En synnerligen irriterande unge sprang fram och tillbaka och hoppade nästan i ån, utan att hans pappa med kompis ägnade honom ens en blick. I samma stund kom också första jobbsamtalet. Det var till Anna, så nu måste vi ta en tur till hennes jobb i morgon.

Det viktigaste ärendet var att köpa en födelsdagspresent till mamma. Och det gick hur bra som helst på Hallbergs guld. Där träffade jag för övrigt duktiga C som jag tror är deras bästa säljare nånsin UTAN ATT VARA PÅFLUGEN!.. Hoppas hon kom ihåg att hälsa hem till mamma E och pappa T!

Till mamma.


Vi kikade på klockor och böcker,
men de senare var för dyra. Det blev i stället en bok för 50 pix på antikavariat samt fyra pocketar-betala-för-tre. Pocketböckerna delade vi på och tog två var. Så allt som allt hamnade dess böcker i min rygga:

Två turkosa böcker och en grön. Strindbergs stjärna, längst till höger, gav jag bara 50 spänn för på antikvariat.


För att jag skulle orka med att få håret klippt
tog vi sen en fika. Det blev Broströms som fick den äran att bjuda oss på cappuccino, bullar och en kaka.

Fiiika.


Anna var så söt
så hon skippade kakan och gick direkt på kanelbullen.

Söt flicka i solen.


Så blev det dags för mig att lämna Anna
för en stund. Jag gick till frissan för att få bakhuvet och sidorna rakade. Skämt åsido, håret skulle klippas och det skulle bli extra kort eftersom jag ju snart ska ligga i en sjuksäng och gnussa bakhuvud. Och kort blev det… Jag är nöjd!

Anna tyckte att jag dröjde länge så hon kom och hämtade mig. Solen dröjde också sig kvar ovanligt länge, så vi beslöt att besöka tant Katalin och ta en kall öl. Vi hittade underbara rökfria bord på uteserveringen. TACK, Katalin!

Rökfria bord på uteserveringen. Skönt!


Jag skrattar alltid elakt för mig själv
och berättar för alla som gitter höra på anekdoten om en viss mycket liten man som försökte boka bord hos Katalin via mejl. När han aldrig fick nån bekräftelse gjorde han som vi vanliga människor gör, ringer. På frågan varför de inte hade svarat på hans mejl svarade kvinnan, troligen Katalin själv:

Det här är en restaurang, inget kontor.

Vi tog var sin kupa Staropramen. Härligt i solen…

Två kupor öl satt fint i julisolen.


Jag tittade på mina inköp
och kände mig mycket nöjd samt signerade en bok.

Jag signerade en bok.


Så började det dra sig mot middagsdags.
Vi hade pratat om Kinamat, men kände inte för att hoppa in i mörkret. Frissan hade tipsat om ett ställe på Svartbäcksgatan. Tyvärr satte min onda häl stopp för så mycket promenerande, så det blev en pizza på Lucullus. Minst hundra år sen jag åt där!

Anna åt också pizza på ”Luckan”. 


Vi satte oss inomhus
och det var tur för alldeles strax började det… ösregna…

Min pizza var god och mycket ostig.


Vi väntade på bussen
hem ganska länge, ihopträngda i en busskur. Jag vägrade ta på mig jackan och blev synnerligen irriterad på en kille som pratade med megafonröst i sin mobil. Snälla sluta!

Jag är inte intresserad av att höra
att din flickväns mamma måste sätta in 300 spänn
på kontot för att ni annars inte kan gå på bio i kväll!

Hemma i New Village blev jag mitt ordentliga jag igen och startade en maskin jeanstvätt och betalade fyra räkningar.

Vår första semesterdag är snart till ända, men vi rundar nog av med nån film eller nåt på TV, kanske…

I morgon åker vi till Himlen och på onsdag blir det utflykt till en butik på landet.

Read Full Post »

Older Posts »