Ett dubbelt inlägg.
Klona mig kan jag inte, men en häxnäsa kan jag alltid skaffa mig.
Ibland skulle en behöva klona sig. Skämt åsido, men jag fattar inte hur det ska bli på jobbet efter årsskiftet när det redan är så mycket idag. Vad som händer efter årsskiftet? Ja, vi är två vars kontrakt går ut den 31 december i år. Kvar är… en person, uppe i norr. Mina arbetsdagar är fulla av arbete. Vem ska göra det sen? Jag tycker om mitt arbete och att ha mycket att göra. Samtidigt är min arbetsplats inte utformad ergonomiskt för mig. Jag har fått jätteont i nacken och högerarmen, i axeln och armbågen. Det bekymrar mig lite att jag inte vet vem jag ska vända mig till när det gäller detta. Jag har naturligtvis själv ett ansvar för min egen kropp och mitt välmående, men… Mitt nya kontor är dessutom lika kallt som det gamla. Och nu har det också blivit kallt utomhus. I morse var det åtta grader kallt när jag huttrade iväg till garaget. Nån snö har vi inte fått än så länge, men det står väl inte på förrän den kommer. Jag skjutsade hem en liten kollega idag av sorten
inget underhudsfett.
H*n var mycket tacksam, men jag skulle ändå åka en omväg och hämta ett paket.
Roliga saker gör jag fortfarande, lite nördiga också. Idag har jag kämpat med en rapport på engelska och lite nöjd måste jag avslöja att jag hittade ett och annat fel. Mina dagar är så fulla och alla som kommer och vill ha hjälp säger att just deras prylar är prioriterade. Tur att jag har en chef på plats. Det är h*n som får prioritera. Jag bara jobbar på och önskar att jag kunde klona mig. Lite och ibland, i alla fall.
Helgen svischade förbi i ett nafs. Förutom födelsedagsfirande både lördag och söndag har jag städat och tvättat och pratat med mamma både i lördags och söndags. Hon hade fortfarande inte fått nån blankett om riksfärdtjänst med posten i fredags. Det enda jag kunde göra var att mejla handläggaren i lördags. Det är en klok kvinna och hon har talat med mamma förut och kan konsten att lugna henne. Ändå blir mamma så… halvt hysterisk och orolig att hon inte kan sova, äta eller nånting annat. Idag mitt på dan kom ett mejl från handläggaren att hon hade telefonerat med min mamma, att blanketten kommit och att hon ska få sin resa. Det känns inte som om nån har gjort nåt fel, fast ändå har det ju inte riktigt fungerat. Är det posten en ska bli arg på? Det hjälper inte. (Det hjälper lika lite som att bli arg på Telia som inte tycks fatta att det verkar vara nåt fel på appen eftersom den visar konstiga saker.) Förresten ringde mamma igen alldeles nyssens och berättade att blanketten hade kommit till fel brevlåda. I Metropolen Byhålan är det nämligen så att posten-posten delar ut A-post, medan tidningstjänst delar ut B-post. Då hamnar post i fel brevlåda. Och hur ska en gammal tant veta det?
Hon sprang kvickt, Linda Haglund.
I världen utanför mammas och min har Linda Haglund gått ur tiden alldeles för tidigt. Till och med en sån som jag vet vem Linda Haglund är (var) – en av 56:orna. Bland dessa kan jag också nämna Ingemar Stenmark, Björn Borg och Frank Andersson. Imponerande, va? Men Linda Haglund… alldeles för tidig död, bara sex år äldre än jag och idrottskvinna. Livet for inte fram så snällt med henne efter den där dopinghistorian 1981 – som hon faktiskt friades av svenska idrottsförbundet ifrån. Men hon fälldes av det internationella och straffades genom avstängning. Tre år senare la hon idrottskarriären på hyllan. Sen jobbade hon som idrottslärare. Ledsamt och tragiskt, ett liv som slutade i förtid.
Proust är husguden för Knausgård.
I kulturvärlden delas Augustpriset ut i kväll. Det skiter jag totalt i i år. Förra året recenserade jag böcker av de nominerade och i år engagerade jag mig i ett upprop kring moms på e-böcker. Vad fick jag för det? Nada. Så nej, jag dissar Augustpriset totalt i år, ba! I stället för att klona mig litterärt har jag greppat första delen av Knausgårds kamp. Den börjar tungt med döden och fortsätter sen in i detaljträsket. På sidan 35 fick jag bekräftat det jag kände så snart jag började läsa: Marcel Proust är uppenbarligen en husgud.
För övrigt är cyberspace fullt av idioter. Jag är en av dem. Tur att jag inte kan klona mig. Men ironi förstår jag till skillnad mot… LÅNGNÄSA på dig!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Skönt att lilla mamma får sin julresa till dig, och kan lägga den oron åt sidan.
Linda ja, det var lite extra sorgligt här när vi nåddes av beskedet igår. Hon var dotterns idrottslärare i 1,5 år (vt i 4:an och hela 5:an), jag hade ett långt samtal med henne på skolans julbasar och fann att hon hade mycket roligt att berätta. Hon hade mycket kvar att ge.
Resan är ju inte formellt sett OK:ad än, men hon har fått en sorts muntligt löfte av handläggaren.
Linda Haglund verkade så sympatisk, inte alls som dagens idrottsdivor!
Vad skönt att det löste sig för din mamma. Min mamma fick ju färdtjänst borttagen i somras för att hon var alldeles för pigg… tja, skulle hon söka nu så kanske hon skulle få tillbaka den men, jaja.
Jag blev paff när jag läste om Linda, och faktumet att hennes man tydligen dött alldeles nyss också.. alldeles för tidigt.
Ja vi har inte fått svart på vitt att hon får komma, men det verkar ju som om det är kirrat. Jädrigt snålt av kommunen att dra in färdtjänsten för din mamma. Ska hon söka igen eller är det dottern hennes så får agera färdtjänst? Min mamma är ju helt beroende av färdtjänst om hon ska handla eller till doktorn, så på så vis är det bra att hon har en kronisk och degenerativ sjukdom. Det är det enda bra med hennes sjukdom, dock. 😉 Färdtjänsten har inte fungerat så bra sen det byttes taxibolag, tyvärr. Chaufförerna hittar inte mamma utan kör till fel ände av det lååånga huset där hon bor. Hon har inte en chans att sken bort – då hinner de åka.
Linda var det inte roligt att läsa om! 😦