Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘presschef’

Ett inlägg om fraser och annat.


 

Trötta fötter

God morgon, fötterna! 

För ett tag sen jobbade jag på en arbetsplats där mina närmaste kollegor inte hälsade. Det var aldrig

God morgon

när en kom eller

Hej då

när en gick. Det var en rent förfärlig arbetsplats på andra sätt, men just detta blev så talande (eller inte, dårå…). Jag gjordes till en Ingen. Ingen som var värd ens att hälsa på. Det var inte så att jag väntade på att de andra skulle säga nåt. Nej då, jag hälsade själv först i början, men när svar uteblev slutade jag. Jag gick till andra människor på arbetsplatsen och hälsade i stället. Den dan jag åkte från stället för allra sista gången lovade jag mig att aldrig mer sätta min fot ens på orten. Det löftet har jag hållit till mig själv.

Men i morse tänkte jag efter när jag klev ur sängen tills jag satte mig vid datorn för att göra det jag gör varje vardagsmorgon. Det är ju ingen nu heller som säger

God morgon.

och inte nån som säger 

God natt 

för den delen. En får väl vänta tills en hamnar på hemmet för att få höra det. Eller tills en får vård i livets slutskede här hemma. För nåt annat hem än mitt eget vill jag inte till. Nä, jag får nog börja säga

God morgon 

och

God natt

till min bok på gång. Så att jag hör min röst. Så den inte tystnar också.

Kristallenpriset

Kristallen – priset som delades ut igår för det som kallades Sveriges bästa TV.

På tal om fraser var det Kristallengalan (Oops! Jag höll på att skriva KristallengalEn!) i går. Sveriges bästa TV skulle utses. Där kan en snacka fraser… Inte för jag tittade, men det var visst snurrigt värre i början och ingen vet vem som gjorde fel – TV3 eller Måns Zelmerlöw. MTG:s presschef skyller på

[…] fel i beställningen från glasbruket som tillverkar Kristallerna. […]

Eh… fel i beställningen FRÅN glasbruket..? Var det glasbruket som beställde vinnare eller vad?

När jag tittar på listan över Kristallenvinnare kan jag bara konstatera att det är humor och trams som premieras. Visst, Morran och Tobias, Årets program, är rätt roliga, men framför allt tramsiga. Mia Skäringer, nominerad till Årets kvinnliga skådespelare i egen produktion, i lagoma doser är ganska kul, men att samtliga nominerade i klassen Årets manlige programledare är så kallade rolighetsministrar är mindre sköj – enligt min åsikt. Var är alla seriösa programledare, medverkande och program? Jag såg till exempel inte nåt enda HBTQ-relaterat bland de nominerade. Och var tusan var Anja Kontor, hon som verkligen gör Sveriges bästa TV-program När livet vänder??? (Ja, hon har fått kontrakt för ytterligare en säsong!) Varför ska det alltid vara så jävla roligt??? Det är bara fraser, alltihop!

Nä, jag tror att jag säger 

God natt 

direkt till svensk trams-TV. Under tiden jag väntar på nästa vända av När livet vänder kollar jag på norska och brittiska kriminalserier.

Och här HADE jag kunnat fråga vem/vilka DU säger god morgon och god natt till och vilka TV-program DU brukar titta på. Men du kanske kan skriva om det på din egen blogg. Eller nåt. 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag när jag kom hem, en vanlig regnig och mörk novembereftermiddag, fann jag min postbox knökfull. Och det var INTE bara reklam eller räkningar utan ett paket!

Ett paket i postboxen idag!


Paketet innehöll
en hälsning från Apoteket Hjärtats presschef Charlotte samt en  broschyr med julrecept och ett paket mörkrostat julkaffe. Jag behövde inte ens koka kaffet för att piggna till, jag blev pigg av blotta anblicken! Stort TACK!

Tack, jag blev pigg av blotta anblicken!


Sen greppade jag dammvippan
och snurrade runt i hemmet, provade kläder inför morgondagen och putsade skor. En liten stunds vila för onda hälen framför datorn nu innan jag ställer mig vid strykbrädan och drar runt med snabeldraken*. Tjolahopp, liksom!


*snabeldraken = dammsugaren


Livet är kort. Och vänlighet är inget farligt, bara snällt.

Read Full Post »

Å, jag inser att jag var rätt oförskämd till höger och vänster igår. Jag står för mina åsikter, det är inte det, men jag behöver inte gå fram som en ångvält bara för att jag

  1. har ont
  2. är frustrerad
  3. är ledsen

eller nåt annat.

Först och främst vill jag ge presschefen på Apoteket Hjärtat en eloge för att hon bemötte mig vänligt, men inte larvigt. Jag vidhåller vissa saker och det tänker jag inte backa ifrån. Däremot har jag ingen rätt att fnysa åt att folk faktiskt inte arbetar hela tiden utan har ett privatliv som omfattar barn och sånt. Mitt sätt att leva och mina val i livet är mina, andras val är andras. Jag behöver inte bitcha så förbaskat om det. Det är bara att inse att jag valde bort barn och så är det.

Nya fotvårdsprodukter ska jag få testa.

 


Hur som helst,
jag ska få prover av några av Apoteket Hjärtats nya produkter för fötter. Jag tänker blogga om dem och ärligt skriva vad jag tycker. Dessutom är ett paket julkaffe på väg till mig – eftersom

[…] en fika med en god vän brukar i alla fall pigga upp min vardag. […]

som presschefen skrev i ett av sina mejl. Och jag kan bara instämma och tacka!

”En fika med en god vän brukar pigga upp…”


Sen då till doktorn.
Jag mejlade mottagningen i söndags, fick mejlsvar från en annan läkare samma kväll och ett samtal från en sköterska i måndags – trots att jag hade skrivit att måndag eftermiddag INTE funkar för telefonsamtal. Hon trodde att det enbart betydde FRÅN DOKTORN, INTE FRÅN SKÖTERSKAN… Ja, ja, harkel, för mig är det ingen skillnad… Jag hade kontaktat mottagningen enligt överenskommelse med doktorn när jag var där för att få besked om röntgen. Men se då skulle jag få vänta två (2) veckor på telefontid. Dessutom fick jag tider när jag inte kan prata i mobilen eftersom jag kör bil, det vill säga mellan 16 och 16.30 när jag är på väg hem från jobbet. Så jag bad att doktorn skulle mejla i stället. Typ en rad. Med svaret. Det var allt. (Det var då sköterskan började prata om att min e-postadress inte fanns på mottagningen etc, men denna dumhet orkar jag inte skriva om igen.)

Vad tror du händer? Jo, klockan 16.13 ringer det på min mobil. Jag skulle just till att packa ihop, var lite sen på grund av den tämligen värdelösa kursen i eftermiddags. Gissa vem det var då? Nej, det var inte sköterskan, det var… doktorn… Så inte nog med att de verkar ha läsförståelseproblem på mottagning, de verkar inte förstå vad man säger heller.

Doktorn inledde med att säga att han inte var nån mejlande doktor.

Nää, har fattat det!..

tänkte jag och muttrade inombords. Bestämde mig där och då att en sån doktor kan jag inte vara listad hos.

Men eftersom det nu var så att doktorn ringde i alla fall, tryckte jag givetvis inte bort honom. Jag fick mitt röntgensvar och jag fick också namn på en ortopedtekniker. Jag fick veta att jag ska fortsätta med medicinen så att jag totalt äter den i tre veckor, inte bara två. Kryckorna kan jag släppa när jag så känner för det.

Det var det jag ville veta – och lite till. I morgon ska jag kontakta ortopedteknikern och sen rullar det väl på, nya inlägg som kostar skjortan. Kryckorna släpper jag när jag känner mig säker, hälen gör inte alls ont ibland, och fruktansvärt ont vid andra tillfällen. Även om jag gnäller och klagar på kryckorna är de en trygghet. Ett tag till.


Livet är kort.

Read Full Post »

Företagets presschef pratar i mobiltelefon med en journalist:

Delfiner och sjölejon har vi inte så många, men däremot hundar och katter.

Det som efterfrågades var experter…

Read Full Post »

Äh, jag slängde till den gamla klyschan

Ny dag, nya möjligheter 

lite i rubriken! Jag tycker i och för sig att dagarna allt mer innehåller möjligheter, men samtidigt är det lite tärande att må illa och ha ont och känna sig svag. Det tar liksom ner det goda humöret lite. (Understatement of the year..?) Men, men, jag gnäller av mig här och sen försöker jag visa upp en behärskad – och glad! – min utåt. För jag är ganska glad för övrigt. Det är till exempel fortfarande otroligt stimulerande att jobba här. Och roligt. Enda smolket i bägaren är att jag inte har lika mycket tid för familjen i Himlen. Det stör mig lite. Samtidigt kämpar jag för att få jobb och en försörjning och det måste gå före just nu. Men det är många dagar som jag längtar och saknar och känner mig väldigt ensam. Jag värmdes i alla fall av Fästmöns morgon-sms idag och bär med mig orden genom hela måndagen.

Min kollega B har kommit tillbaka från en resa i Indien och nu ser jag fram emot att få höra ”allt” på morgonfikat idag. Ett otroligt spännande resmål! Jag minns, från ett annat liv, en annan person som reste till Indien. Det enda vi fick höra om var alla billiga skräddarsydda kläder h*n hade köpt. Det får mig att nynna lite på en gammal rödstrumpelåt…

Ty sådan eeeeee kapitalismen…

Det klart att man vill shoppa lite när man är utomlands, men det bör väl ändå kanske vara upplevelserna som är de väsentliga, inte prylarna man kommer över hur billigt som helst..? Eller? Jag vet inte, jag är ingen van resenär, jag har ju inte varit utomlands sen 1996.

Taj Mahal, det är väl bara vackert? (Bilden är lånad från sajten Allposters.se. Där kan du hitta en massa fina affischer och bilder!)


Efter fikat har jag ett möte
med företagets presschef. Vi ska diskutera omvärldsbevakning och kanske lite medieträning också. Jag håller ju på att få till en utbildning i det senare och har fått ett förslag på program att ta ställning till.

Veckan i övrigt innebär bland annat en annan utbildning som jag har anordnat, i vår videokonferensutrustning. Vidare blir det ett och annat halvtidsseminarium som våra forskare ska hålla.på torsdag kväll ska jag klippa kalufsen. Härligt!

Read Full Post »

Dagen idag är en typisk novembergrå dag, med små regndroppar i luften. Fru Chef2 har fastnat utomlands eftersom planen vägrar flyga hem till Sverige i dimma. Aj aj! Själv har jag halkat uppför och nerför backen till ett morgonmöte som blev lite extended idag: redaktionsmöte, trycksaksdiskussion inklusive inbokning av en halvtimmas prattid samt ett givande samtal med presschefen angående högt (mediaträning och pressvisning) och lågt (medias urvattning och dåliga chefer – dock inte på vår nuvarande arbetsplats!).

Veckan i övrigt är dagtid full av aktiviteter av lika varierande slag som de ärenden jag hade i morse. Sammanträden, teater och assistansarbete inför en konferens. Ja, här finns inga anställda assistenter och sekreterare utan när det behövs måste man spotta i sina egna nävar och kavla upp ärmarna alldeles själv.

Privat pågår annars diskussioner inför en familjehögtid i början av december. Det kan bli lite fix och trix redan i veckan.

Sist, men inte minst… Och nu blir han säkert arg… Men… Stort GRATTIS till Jerry som fyller år idag! Du är blott en gosse jämfört med Tant Tofflan!


Allt ljus på dagens födelsedagspojke.

Read Full Post »

Läser på Svenska Dagbladets hemsida att riksbankens chef Stefan Ingves får träning i kommunikation av en konsult. Inget konstigt i det, egentligen. Ändå kan jag inte låta bli att reagera när konsulten, en före detta medarbetare vid Ekoredationen, får 140 000 kronor i arvode. Av artikeln framgår att det handlar om att riksbankschefen och hans chefskollegor har fått träning vid nio 

[…] tillfällen […]

och att tre gånger återstår. Tja, det verkar inte precis vara nåt låglönearbete, detta att vara konsult, även om det inte framgår några tidsangivelser per tillfälle inklusive förarbete.

[…] Riksbankens kommunikation har fått kritik flera gånger under de senaste åren. […]

står det i artikeln. Och då tycker jag att det är helt rätt att låta nån som kan kommunikation lära Riksbankens chefer att kommunicera. Men man tar sig lite lätt för sin panna när man läser vidare i artikeln att Riksbanken minsann har en informationsavdelning – med både informationschef och presschef. Dessutom, som grädde på moset, två pressekreterare. Man tycker att kommunikationsträningen borde kunna ske internt…

Men det finns mycket att fundera över. Och som en av dem som kommenterade artikeln antyder kan det vara så att vi har en finsk chef för Sveriges riksbank. Kan det verkligen vara så?

För övrigt kommer detta konsultande mig att osökt tänka på en viss annan så kallad kommunikationskonsult som sedan en tid tillbaka varit återanställd av ett företag h*n en gång lämnade för att kränka medarbetare i ett annat företag. Igen.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga. Det är som ett elakt virus alt. en antibiotikaresistent bakterie som går runt inom familjen.

Read Full Post »

Older Posts »