Ett inlägg om fraser och annat.
God morgon, fötterna!
För ett tag sen jobbade jag på en arbetsplats där mina närmaste kollegor inte hälsade. Det var aldrig
God morgon
när en kom eller
Hej då
när en gick. Det var en rent förfärlig arbetsplats på andra sätt, men just detta blev så talande (eller inte, dårå…). Jag gjordes till en Ingen. Ingen som var värd ens att hälsa på. Det var inte så att jag väntade på att de andra skulle säga nåt. Nej då, jag hälsade själv först i början, men när svar uteblev slutade jag. Jag gick till andra människor på arbetsplatsen och hälsade i stället. Den dan jag åkte från stället för allra sista gången lovade jag mig att aldrig mer sätta min fot ens på orten. Det löftet har jag hållit till mig själv.
Men i morse tänkte jag efter när jag klev ur sängen tills jag satte mig vid datorn för att göra det jag gör varje vardagsmorgon. Det är ju ingen nu heller som säger
God morgon.
och inte nån som säger
God natt
för den delen. En får väl vänta tills en hamnar på hemmet för att få höra det. Eller tills en får vård i livets slutskede här hemma. För nåt annat hem än mitt eget vill jag inte till. Nä, jag får nog börja säga
God morgon
och
God natt
till min bok på gång. Så att jag hör min röst. Så den inte tystnar också.
Kristallen – priset som delades ut igår för det som kallades Sveriges bästa TV.
På tal om fraser var det Kristallengalan (Oops! Jag höll på att skriva KristallengalEn!) i går. Sveriges bästa TV skulle utses. Där kan en snacka fraser… Inte för jag tittade, men det var visst snurrigt värre i början och ingen vet vem som gjorde fel – TV3 eller Måns Zelmerlöw. MTG:s presschef skyller på
[…] fel i beställningen från glasbruket som tillverkar Kristallerna. […]
Eh… fel i beställningen FRÅN glasbruket..? Var det glasbruket som beställde vinnare eller vad?
När jag tittar på listan över Kristallenvinnare kan jag bara konstatera att det är humor och trams som premieras. Visst, Morran och Tobias, Årets program, är rätt roliga, men framför allt tramsiga. Mia Skäringer, nominerad till Årets kvinnliga skådespelare i egen produktion, i lagoma doser är ganska kul, men att samtliga nominerade i klassen Årets manlige programledare är så kallade rolighetsministrar är mindre sköj – enligt min åsikt. Var är alla seriösa programledare, medverkande och program? Jag såg till exempel inte nåt enda HBTQ-relaterat bland de nominerade. Och var tusan var Anja Kontor, hon som verkligen gör Sveriges bästa TV-program När livet vänder??? (Ja, hon har fått kontrakt för ytterligare en säsong!) Varför ska det alltid vara så jävla roligt??? Det är bara fraser, alltihop!
Nä, jag tror att jag säger
God natt
direkt till svensk trams-TV. Under tiden jag väntar på nästa vända av När livet vänder kollar jag på norska och brittiska kriminalserier.
Och här HADE jag kunnat fråga vem/vilka DU säger god morgon och god natt till och vilka TV-program DU brukar titta på. Men du kanske kan skriva om det på din egen blogg. Eller nåt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
