Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Min kamp’

Ett dubbelt inlägg.


 

Witch nose

Klona mig kan jag inte, men en häxnäsa kan jag alltid skaffa mig.

Ibland skulle en behöva klona sig. Skämt åsido, men jag fattar inte hur det ska bli på jobbet efter årsskiftet när det redan är så mycket idag. Vad som händer efter årsskiftet? Ja, vi är två vars kontrakt går ut den 31 december i år. Kvar är… en person, uppe i norr. Mina arbetsdagar är fulla av arbete. Vem ska göra det sen? Jag tycker om mitt arbete och att ha mycket att göra. Samtidigt är min arbetsplats inte utformad ergonomiskt för mig. Jag har fått jätteont i nacken och högerarmen, i axeln och armbågen. Det bekymrar mig lite att jag inte vet vem jag ska vända mig till när det gäller detta. Jag har naturligtvis själv ett ansvar för min egen kropp och mitt välmående, men… Mitt nya kontor är dessutom lika kallt som det gamla. Och nu har det också blivit kallt utomhus. I morse var det åtta grader kallt när jag huttrade iväg till garaget. Nån snö har vi inte fått än så länge, men det står väl inte på förrän den kommer. Jag skjutsade hem en liten kollega idag av sorten

inget underhudsfett.

H*n var mycket tacksam, men jag skulle ändå åka en omväg och hämta ett paket.

Roliga saker gör jag fortfarande, lite nördiga också. Idag har jag kämpat med en rapport på engelska och lite nöjd måste jag avslöja att jag hittade ett och annat fel. Mina dagar är så fulla och alla som kommer och vill ha hjälp säger att just deras prylar är prioriterade. Tur att jag har en chef på plats. Det är h*n som får prioritera. Jag bara jobbar på och önskar att jag kunde klona mig. Lite och ibland, i alla fall.

Helgen svischade förbi i ett nafs. Förutom födelsedagsfirande både lördag och söndag har jag städat och tvättat och pratat med mamma både i lördags och söndags. Hon hade fortfarande inte fått nån blankett om riksfärdtjänst med posten i fredags. Det enda jag kunde göra var att mejla handläggaren i lördags. Det är en klok kvinna och hon har talat med mamma förut och kan konsten att lugna henne. Ändå blir mamma så… halvt hysterisk och orolig att hon inte kan sova, äta eller nånting annat. Idag mitt på dan kom ett mejl från handläggaren att hon hade telefonerat med min mamma, att blanketten kommit och att hon ska få sin resa. Det känns inte som om nån har gjort nåt fel, fast ändå har det ju inte riktigt fungerat. Är det posten en ska bli arg på? Det hjälper inte. (Det hjälper lika lite som att bli arg på Telia som inte tycks fatta att det verkar vara nåt fel på appen eftersom den visar konstiga saker.) Förresten ringde mamma igen alldeles nyssens och berättade att blanketten hade kommit till fel brevlåda. I Metropolen Byhålan är det nämligen så att posten-posten delar ut A-post, medan tidningstjänst delar ut B-post. Då hamnar post i fel brevlåda. Och hur ska en gammal tant veta det?

Löparbana

Hon sprang kvickt, Linda Haglund.

I världen utanför mammas och min har Linda Haglund gått ur tiden alldeles för tidigt. Till och med en sån som jag vet vem Linda Haglund är (var) – en av 56:orna. Bland dessa kan jag också nämna Ingemar Stenmark, Björn Borg och Frank Andersson. Imponerande, va? Men Linda Haglund… alldeles för tidig död, bara sex år äldre än jag och idrottskvinna.  Livet for inte fram så snällt med henne efter den där dopinghistorian 1981 – som hon faktiskt friades av svenska idrottsförbundet ifrån. Men hon fälldes av det internationella och straffades genom avstängning. Tre år senare la hon idrottskarriären på hyllan. Sen jobbade hon som idrottslärare. Ledsamt och tragiskt, ett liv som slutade i förtid.

Min kamp 1

Proust är husguden för Knausgård.

I kulturvärlden delas Augustpriset ut i kväll. Det skiter jag totalt i i år. Förra året recenserade jag böcker av de nominerade och i år engagerade jag mig i ett upprop kring moms på e-böcker. Vad fick jag för det? Nada. Så nej, jag dissar Augustpriset totalt i år, ba! I stället för att klona mig litterärt har jag greppat första delen av Knausgårds kamp. Den börjar tungt med döden och fortsätter sen in i detaljträsket. På sidan 35 fick jag bekräftat det jag kände så snart jag började läsa: Marcel Proust är uppenbarligen en husgud.

För övrigt är cyberspace fullt av idioter. Jag är en av dem. Tur att jag inte kan klona mig. Men ironi förstår jag till skillnad mot… LÅNGNÄSA på dig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdagens Babel innebar säsongsavslutning för programmet. Jag tror att vi all mår bra av en liten paus. Åtminstone jag har under hösten fått en hel del bra julklappstips – till mig själv!.. 😉 Och det blir ju lite dyrt. För mig.

Låtskrivaren och artisten Annika Norlin var första gäst. Hennes låtar kategoriseras som treminutersnoveller. Nu är hon aktuell med en ny skiva. Skivan har fått enormt god kritik för låttexterna. Annika Norlin är också journalist och blivande psykolog. Babelredaktionen spår också en framtid som romanförfattare. När Annika Norlin skriver blir det lite av synestesi – att orden får klanger. Hon skriver alltid i jag-form eftersom hon inte gillar att stå ovanifrån och se ner på nån ”du”. Tystnad är inte heller fel, tycker hon. Programledaren Daniel Sjölin var då tvungen att fråga om detta är

[…] specifikt en speciell grej för Norrland? […]

Trött man blir… Annika Norlin verkade emellertid vara en klok kvinna och går inte igång på dumma frågor. I stället avarade hon klokt, på tal om att skriva på engelska kontra svenska att

[…] de svenska orden tar lite mer plats […]

Tyvärr fortsatte Daniel Sjölin sitt tramsande och skojade om hennes talanger och kommande romanidéer. Tröttare, blir man… Annika Norlin fann sig emellertid och vände på steken och undrade när författare ska börja skriva låtttexter. Torgny Lindgren, till exempel. Tja, varför inte..?

På tal om trams, som alltid spolade jag förbi Bob Hansson. Sorry, Bob, men jag tyar inte…

Efter detta följde lite mer tramsande, jakten på poeten Bolaño vars ofullbordade roman 2666 på 900 sidor har fascinerat läsare sen den kom ut. Är den verkligen ofullbordad? Bolaño själv kan tyvärr inte svara. Han avled 2003. Men han blir mer och mer kultförklarad. Kanske det faktum att han en gång sagt att om han inte blev författare skulle han ha blivit mordutredare addar lite till kultstatusen… Romanen 2666 kom ut på svenska i år och handlar om jakten på en försvunnen författare…


Fyra litteraturvetare jagar en författare i den här boken…

                                                                                                                                                       Låter som en spännande författare, men tyvärr hänger jag upp mig på reporterns

[…] knytpunkt […]

om en litterär mötesplats, bokhandeln 22. Det heter väl för bövelen KNUTPUNKT? Eller???

Så blir det dags för det jag uppfattar som höjdpunkt i programmet – enligt programledningen: tre elefanter har tagit plats i studion. Det är kulturcheferna Björn Wiman från Dagens Nyheter och Åsa Linderborg, även författare, på Aftonbladet samt förre kulturchefen på Expressen, Per Svensson, numera skribent på Sydsvenskan. De tre elefanterna talade om myten Bolaño till att börja med, men huvudsyftet med deras besök i Babelstudion var att bedöma litteraturåret 2010. Först delade de ut ett samlat betyg för året. Inga direkta toppar, men hyfsad bredd, för att tala svenska. Intressant inslag var resumén av några årets mest utmärkande böcker och litterärar händelser samt författare. 

Bästa böckerna som kom ut i år är Min kamp av Karl Ove Knausgård, enligt Åsa Linderborg. Detta gigantiska verk i miljoner delar där författaren berättar allt om sitt liv, in i minsta detalj. Björn Wiman valde Mario Vargas Llosas bok Tant Julia och författaren. Boken är ju inte utgiven i år, men är skriven av årets nobelpristagare. Och så Per Svensson, som icke oväntat valde ytterligare en manlig författare, Roberto Bolaños ovan nämnda 2666. Stum tittade jag på. Finns det VERKLIGEN ingen kvinnlig författare som är bland de bästa i år? Tydligen inte – om man nu ska lyssna till tre kulturelefanter…

Bästa svenska bok är Henrik Berggrens bok om Olof Palme, Underbara dagar framför oss, enligt Björn Wiman. Åsa Linderborg utsåg en rolig skröna (!) som bästa svenska bok, Död åt Karl Johan Nilsson, skriven av Karl Johan Nilsson. Per Svensson valde en i mina ögon mer normal (!) bok, John Ajvide Lindqvists bok Lilla Stjärna.

Daniel Sjölin lyckas vurpa igen när han tar upp den tämligen nyutkomna och omdiskuterade boken om kungen eftersom han ger den fel titel. Boken heter Carl XVI Gustaf: Den motvillige monarken och ingenting annat. Den ofrivillige… alluderar på en så kallad svensk humorfilm. Dåligt! För övrigt gav trion inte nåt särskilt högt betyg till boken.


Boken fick inget högt betyg av kulturelefanterna.

                                                                                                                                                    Nästa år tror Per Svensson att Western-boken, den med cowboys och indianer, kommer tillbaka.

En av höstens annorlunda böcker heter Ingen konst och är skriven av Péter Esterházy. Boken handlar om en fotbollstokig kvinna, författarens mor, och hennes förhållande med en av Ungerns fotbollshjältar på 1950-talet.

Veckans lästips, låttexter, blev:
Per Svensson: Briggen Bluebird av Hull av Evert Taube och Hal is av Blå Tåget
Åsa Linderborg: Balladen om Hans Höghet på Alexandra av Cornelis Vreeswijk
Annika Norlin: I love everybody av Lyle Lovett
Daniel Sjölin: Sonja Åkesson tolkad av Annika Norlin med flera

                                                                                                                                                        PS :På grund av WordPress krånglande med länkarna öppnas de i samma fönster som bloggen. Så vill du tillbaka till bloggen efter att ha kikat på en länk, backa! ELLER högerklicka på länken och välj Öppna i nytt fönster.

PS 2: Nu har jag för hand kodat varenda j***a länk så att dessa ska öppnas i ett nytt fönster. Hoppas det funkar…

Read Full Post »