Äntligen sovmorgon!

Ett inlägg om gapande, tystnad och en och annan elakhet.

---

 

Gapandet slutade efter bank i väggen.

Äntligen blev det sovmorgon idag! Jag vet inte varför – kanske är det vanan? – men mina två nyligen passerade lediga dagar vaknade jag envist före eller strax efter klockan sex. I morse vaknade jag 8.38… Fast i och för sig hade Gapmänniskan väckt mig nånstans vid sjutiden. Då blev jag så ilsk att jag bankade i väggen. Gapet slutade – och jag somnade om!

Jag skröt ju igår om att sprutan inte gjorde ont att få. Nej, det är visserligen sant, men på kvällen fick jag ont som tusan på stället där den togs. Idag är det inte mycket bättre. Det känns som om jag har träningsvärk. Vänsterarmen vill inte riktigt röra sig som jag tycker att den ska. Naturligtvis har jag googlat – vem ringer 1177, liksom?! – och fått fram att en vanlig biverkning av just denna spruta är att man kan få ont på själva stickstället. Så då är det väl det jag har. Punkt.

Vädret är inget vidare alls. Det är mulet och regnar av och till. Men jag ser att solen försöker tränga fram. Den lyckas emellertid inte.

Mina väskor är packade för avfärd till Himlen. Jag har nyligen ätit en sen frukost och tandborstningen är klar. Bara resten av morgon(!)toaletten återstår, typ att tvätta mig. Jag var verkligen vrålhungrig, så jag dukade upp en riktig helgfrukost förut. Nu står jag mig nog till kvällen. Fästmön ska göra nånting med kyckling, potatisklyftor och hot béarnaisesås. Det var ett tag sen, faktiskt!

Helgfrukost av den rejäla sorten.

 

Det ska bli skönt att komma härifrån ett tag. För tillfället är jag extremt ljudkänslig och här i huset är inte precis tyst. Det låter faktiskt som om en av de före detta boende har återvänt – det är nån som har ägnat större delen av förmiddagen åt att smälla i en ytterdörr… Så nej. Jag saknar verkligen inte dessa människor, även om jag inte estimerar Grillarnas rök och entoniga musik. Det är väl mig det är fel på, som vanligt. Jag har ju svart på vitt att en och annan tycker att jag ska flytta till ett hus i skogen. Och jaaa, det skulle jag jättegärna göra – om jag hade möjlighet till det. Tills vidare njuter jag i alla fall av det faktum att jag flyttade hemifrån när jag nyss hade fyllt 18. En del närmar sig 30 och bor fortfarande hos mamma och pappa. *smackar med tungan i gommen och skakar på huvudet*

Nej, dags att sätta fart innan jag blir alltför elak. Man kan ju aldrig veta om nån springer omkring med en vräkningslista med mitt namn på.

Har du inget bättre för dig tycker jag att du ska läsa mitt inlägg om CCS Fotcream som jag skrev i morse. Det är långt, men tänkvärt, tycker jag själv.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I östra delarna av stan…

Idag var det så dags för mamma att få hjälp med håret. Jag skulle ju kunna tvätta det åt henne, men se lägga hår är inte min gebit. Därför hade jag bokat tid  åt henne hos min frissa. Och idag höll vi oss på östra delarna av stan hela eftermiddagen.

Vi höll oss i närheten av Musikens hus. Eller Uppsala Konsert och Kongress, som väl är dess riktiga, tråkiga namn. 

Men innan vi rollade in på salongen efter bussturen in till stan ville mamma titta på skor. Och ett par röda sommarskor följde med oss ut från Norrmans skor, som hade stor rea.

Jag eskorterade mamma till salongen och gick sen till Katalin, du vet, stället som

är en restaurang och inte ett kontor

men där var det till min häpnad stängt. Klockan 15 en solig julidag… Konstigt… Tur att Broströms kafé ligger alldeles bredvid, för det var där jag fick slå ner min röv rumpa. Tryckte mig intill husväggen för att få skugga, men jag tror bestämt att julisolen brände mig på vänsterarmen! Det fläktade lite och jag njöt av cheesecake och cappuccino samt min bok på gång. Andras nakna fötter, däremot, var ett mindre trivsamt inslag i environgerna…

Gott i solen, fast en kall öl hade varit mer läskande…

När jag fick nog av solen gick jag in och kikade lite på vad affärerna i Godsmagasinet hade att bjuda på. Där fanns en del fina saker, många regnbågsprylar, ett och annat skitroligt spel och alldeles för många Marimekkogrejor (= uff!) Men… jag träffade på en gammal bekantskap från ett annat yrkesliv, way back when… Jag träffade T, som mejlade mig så sent som till födelsedagen. Vi hade inte setts sen 1980nånting… Ett synnerligen kärt återseende – och jag hoppas att det blir ett nytt tillfälle snart, med gott om tid för umgänge och mer prat!

När det blev dags att hämta mamma traskade jag iväg och gjorde det. Hotade samtidigt min frissa med att ta med henne ut och dricka öl nån gång, det tror jag hon behöver. Hon jobbar alldeles för mycket!

Mamma rollade och jag gick över till Restaurang Lucullus där vi intog en lucullisk måltid, förstås! Mamma valde fläskfilé med pommes och béarnaisesås, medan jag valde fisk- och grönsaksspett med pommes från sommarmenyn. Förträffligt gott!

Mamma på ”Luckan”.

Till dessert tog mamma glass med chokladsås, medan jag tog ytterligare en öl, men en liten. Å, jag var så varm och törstig!

Hemfärden gick med en trevlig chaufför från Uppsala Taxi, som vi viftade till oss utanför Musikens hus. Skönt att slippa trängas på en svettig Uppsalabuss.

Idag kom ett fint vykort från några som befinner sig i Göteborg, några som jag saknar alldeles förfärligt. Annars låg det bara reklam i postboxen.

Jag har mobiltelefonerat med en yngre person som det ska bli trevligt att få med sig i bilen till Thuns i morgon eftermiddag. Nu har vi ju fått lön, så varför sitta still med pengarna när man kan låta dem rulla??? (Skämt åsido, jag är ju ingen storshoppare, men vissa andra har ju såna talanger, så…) Vi ska plocka upp den yngre generationen i stan vid 13.15. Sen har vi på oss ända till klockan 20 att shoppa loss… Dagen avslutas som vanligt med middag på Olandsbaren.

Read Full Post »