Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘drömjobb’

Ett ilsket inlägg med viss trafikinriktning.


 

Jag är arg

Ganska arg Toffla.

Det var inte utan att jag kände igen mig när jag läste SvD-artikeln igår kväll om raseri i trafiken. I trafiken är det nämligen både vanligt och accepterat, enligt artikeln. Jag själv får horn i pannan när jag sitter bakom ratten. Gormar åt

idioter, puckon och såna som tror de har nio liv eller inte har bilar utrustade med blinkers

med flera. Fråga Fästmön och mina bonusbarn, får du höra att jag är allt annat än timid och talar vackert och mjukt när jag kör bil…

Men varför sitter jag i bilen och gormar? Jag – och många med mig. Enligt artikeln handlar det om brist på kommunikation. Ja… det är ju lite svårt att kommunicera när en befinner sig i en bil och en annan på gatan, kanske i en annan bil eller på en cykel. Det är ju inte precis så att en stannar sitt fordon och kliver ur för att diskutera med puck… med den andra parten. En sitter kvar i bilen och gormar, i stället, alltså.

eevuul

Eevul Toffla – som egentligen är rätt snäll. Yngsta bonusdottern fixade den här bilden för fem år sen. Jag kan fortfarande le lika rart – om jag vill…

Samtidigt är det ju mer tillåtet – och lättare – att sitta i bilen och skrika. Det får liksom färre konsekvenser än om jag skulle ha klivit ur bilen och stått på gatan och gapat. Ensam i bilen kan det inte uppstå nåt gräl. Fast varför blir jag så arg? Egentligen handlar det, enligt artikeln, om att vi blir rädda när det uppstår knepiga situationer. Vi blir så rädda att vi blir arga, helt enkelt.

I eftermiddag är jag ute och kör bil igen med Anna. Vi har ett par loppisar kvar att beta av. Dessutom måste jag in till stan för att skaffa biljetter till anställningsintervjun jag ska på nästa vecka. Ja tänk! Igår ringde de från ett av de där drömjobben jag har sökt och vill träffa mig!.. Intervjun sker i Stockholm, ansvarsområdet är hela norra Mälardalen och placeringen är i Uppsala (med en del resor i regionen i tjänsten, dårå). Eftersom det är ett roligt skäl till att jag med bil måste snirkla mig in till gatugrävlingarnas centrum Uppsala idag kan jag väl inte bli arg i trafiken? Eller..?

Hur är DU i trafiken??? Är du olika beroende på vilket fordon du framför eller om du går??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tänkande och drömmande inlägg med vissa inslag av verklighetsförankring.


 

Anteckningsbok för nattankar o dagdrömmar

Den här skrivboken för nattankar och dagdrömmar finns att köpa på Lagerhaus för den som vill. Den kostar, som synes, 39 bagis.

Igår före mitt möte passerade jag en affär som jag tittade in i. Som vanligt var jag lite tidig till mötet och behövde fördriva en fem, tio minuter. Det är roligt – ibland – att titta i affärer. Jag behöver som sagt inte köpa nånting (undantag är mat och böcker och en och annan flaska fint och svindyrt vin), det är kul att bara glo.

Lagerhaus hittade jag en skrivbok med den fantastiska titeln

Night thinking & day dreaming

På svenska som i rubriken på det här inlägget, ungefär. Det fick mig att fundera över dagböcker och nattböcker. Det här att skriva ner vad man är med om under dagar och nätter, eller bara tankar man har. Nu behöver jag inte en särskild skrivbok för det. Jag skriver den här bloggen. En del tankar och drömmar är öppna för alla att läsa, annat för en del och vissa saker bara för mig själv. Det är rätt bra. Framför allt är det gratis – skrivboken på Lagerhaus kostade 39 kronor…

Medan jag strosade omkring inne på Lagerhaus – och i ytterligare ett par affärer – låtsades jag att var spanare. Precis som när jag var barn lät jag mig slukas upp av drömmen att vara detektiv som följde efter en bov. Jag siktade in mig på en kvinna i min egen ålder. Det var roligt ett tag. Sen började allvarligt fundera över min mentala hälsa… Eh ja… Och barn är jag ju inte längre, jag ska ju föreställa vuxen. Spaningarna avbröts.

En bråkdel av mina böcker

Ad libris – till böcker… Ja, som synes behöver jag inte direkt nåt tillskott av böcker, däremot en hylla till. Och ett jobb, framför allt!

Idag läste jag i lokalblaskan om Bonniersägda nätbokhandeln Adlibris som finns på Sveavägen i centrala Stockholm – och i Morgongåva. Adlibris ska bygga ut sin kundservice och ska både flytta till större lokaler och rekrytera hela tio nya medarbetare. I Morgongåva, inte i Stockholm. Tänk dig, tio nya tjänster i en håla smärre än Metropolen Byhålan… Det är mycket, det. Vilket uppsving för orten! Det är annat än för grannhålan Heby där man har sökt en bibliotekarie på deltid väldigt länge. Finns det verkligen ingen som vill jobba med böcker där? Stackars kommuninvånarna! För mig vore det ett drömjobb att få jobba med böcker. Men jag är ju dessvärre inte utbildad bibliotekarie, så det är ju ingen idé att jag söker den tjänsten.

Natten har passerat liksom morgonen och en bit av förmiddagen. Jag ska sluta tänka och dagdrömma och sätta igång med lite hushållsarbete. Ta hand om gårdagens tvätt, till exempel och städa av lite i badrummet och duschrummet. Varifrån kommer allt damm???

Solen skiner, men morgonen jag vaknade till var hela 4,4 grader kall. Jag ska stöka lite här hemma och sen tvinga ut mig på en promenad. I kväll får jag besök av ett antal mackor och personen som tänker äta dem. Sen ska jag glo på Antikrundan, förstås.

Vad har DU för dig idag? Och vad drömde du om som barn eller i natt? Ville du också bli privatdetektiv? Eller kanske bibliotekarie? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt typiskt måndagsinlägg.


 

Anna i nya brillorna

Min lilla glasögonorm ska iväg och jobba mitt på dan, men i kväll kommer hon hem igen.

Den gångna helgen passerade alldeles för snabbt. Det blev mycket socialiserande med familj och släkt. Det vi hade tänkt göra för oss blev inte av. Nu hade vi inga stora planer, men ytterligare en dag med helg hade varit praktiskt. Fästmön ska iväg och jobba idag igen. Hon börjar mitt på dan och slutar i kväll.

Min dag har jag inlett med sedvanlig administration. Och så sökte jag det där drömjobbet (ett av några stycken…) som jag såg i förra veckan. Formuleringarna har legat och rullat i skallen under helgen. Nu är de satta på pränt och digitalt översända. Men som vanligt gäller att hålla förhoppningar och förväntningar på rätt nivå. Jag brukar få sällskap med ett par hundra andra när det gäller den här typen av tjänster. Proppat med intresserade, alltså. Det är inte lika proppat med drömjobb, dessvärre…

Ytlig propp på ringfingrets knoge

Den ytliga proppen som jag såg igår kväll på vänster ringfingers knoge är redan på väg att lösas upp.

Jag är för övrigt proppad på annat sätt. Igår vid läggdags upptäckte jag en ytlig propp igen, denna gång i vänster ringfinger. I morse, när jag skulle fota den, var den redan på väg att lösas upp så mycket att den nästan inte syns. Den känns inte så mycket heller. Egentligen är det vetskapen att den dök upp som är läskigast.

Min dag och min vecka… Det finns inte så mycket skrivet i kalendern, men eftersom Anna jobbar rätt långa dagar till och med torsdag ska jag försöka ta ansvaret för matlagningen. Det är inget jag gör för att jag tycker det är roligt, utan för att vi behöver äta mat båda två. Igår gjorde Anna broccoligratäng och den var mycket smaskig. Hon får med sig resterna i en matlåda idag. Vad jag ska äta blir en senare fråga. I morgon blir det i vart fall korv i nån form för oss båda. Annas korv innehåller gris, min kyckling. Själva tillagningen är inte bestämd än, men möjligen blir det nån form av Korv Stroganoff – i två pannor, dårå.

När jag inte funderar över mat och dess tillagning idag ska jag försöka läsa ut min bok på gång. Det är en ganska spretig bok, men bitvis är den mycket underhållande. Det främsta skälet till det är den underbara självinsikt författaren har, en självinsikt som hon driver med och skriver om så målande att man ser vissa scener framför sig – och skrattar högt. Och mellan dessa scener är det både seriöst och konstaterande och jag nickar igenkännande.

I kväll går andra delen av Jordskott. Den ska jag se. Sen ska jag bestämma mig om jag ska se resterande åtta delar. Det får nämligen inte bli alltför absurt – såna program klarar jag inte av. Och med tanke på Jordskotts likhet med Twin Peaks, så…

Vad har DU för dig idag och i veckan??? Är det nåt kul, jobbigt, svårt, tråkigt som händer??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väntande inlägg.


 

Regn på köksfönstret

Gårdagens bild, dagens väder.

Gissa vad det är för väder idag? Just det, samma som igår: regnigt, blåsigt och kallt. Dan började dimmigt, dessutom. Fästmön och jag såg knappt en meter framför oss (liiite överdrivet, jag erkänner!) i morse. Men det kanske hade att göra med att ögonlocken var tunga? Det känns som om jag har sovit alldeles för lite i natt. Först vaknade jag av att nån skickade sms, sen var det nån som ringde. Nu har jag huvudvärk. Det har därför blivit en Ipren idag. Hur det går för Anna vet jag inte, men hon jobbar lång dag, ända från klockan sju till klockan 16.

Jag ägnar mig åt att vänta idag. Vänta och vänta och vänta… Just idag känner jag mig otålig, för det är flera saker som hänger på varandra, lite grann. Mitt liv är på stand by, som jag säger ibland. Till exempel väntar jag på ett telefonsamtal som jag skulle ha fått i måndags, som kom helt kort igår och som ska bli längre idag. Beroende på samtalets utkomst kan jag inte boka in varken aktiviteter eller möten. Dessutom väntar jag på en utskrift. Den måste jag prata om med en mig närstående person. Fast den personen kan jag inte prata med förrän i kväll. Därefter förväntar jag mig att jag får tummen ur. Det kan ta en timme, det kan ta dagar. Men det måste kännas rätt!

Och under tiden väntar jag på att en viss arbetsgivare ska ringa och säga att jag får det där drömjobbet, att en annan person ska ringa och säga att jag får ett kontrakt och att pristagarens namn för årets Nobelpris i litteratur ska tillkännages. Tack och lov att det senare är tidsbestämt till klockan 13 idag!

Under tiden går jag och noppar bort gula och bruna blad från mina krukväxter och planerar helgens städning. Anna får hem sin äldsta dotter och ska dessutom jobba i helgen, så hon åker hem till sitt i morgon. Jag tar städhelg.

Nä, idag är jag ingen tålmodig väntare, lika lite som jag är nån tålmodig patient. Kroppen och livet ska bara funka, helst. Jag tror jag går in i duschen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skrivande inlägg.


 

hand o tangentbord i färg

Det skrivs…

Oj vad det skrivs just nu – på många håll och kanter. Jag är inte den enda i familjen som gör det heller. Igår kväll stöttade jag yngsta bonusdottern när hon skulle skriva kommentarer till Uppsala kommuns yttrande. Det är viktigt att det blir rätt och bra. Senast i morgon, torsdag, ska hennes kommentarer vara inskickade, nämligen. Inte lätt när det är känslomässigt jobbigt – och dessutom väldigt förkylt. Men Frida är en envis tjej, modig dessutom. Jag tror att det går bra. Jag vill tro att det går bra och att kommunen tar sitt ansvar och hjälper henne. Om inte tjänstemännen gör det så borde politikerna gå in och kräva det – och inte bara komma med fagra vallöften som är luft..? Här kan du läsa vad Fridas pappa skriver om Uppsala kommuns yttrande. Han är inte nådig…

Min morgon har inletts med att skriva två jobbansökningar. Fast först fick jag förstås leta annonser. Jag kan meddela att det har tunnats ut rejält den senaste månaden. Samtidigt är jag inte alltför orolig. Jag har verkligen sökt massor med jobb. Den här svängen, jämfört med förra året vid den här tiden, har jag inte fått så många nej heller. Kanske, kanske kan det där drömjobbet bli mitt. För när man söker många jobb är det ju ett och annat som man helst vill ha. För tillfället har jag två såna ansökningar inne och det är dessutom jobb som finns här i Uppsala… Annars finns de flesta jobb i Stockholm med omnejd. Det känns tufft att tänka på pendling, men om andra kan det så kan väl jag.

Regnbåge den 18 aug 2014

Finns drömjobbet vid regnbågens slut?

 

I morse fick jag lite sovmorgon. Fästmön klev upp och traskade iväg till jobbet med apostlahästarna. I gengäld har jag lovat att hämta henne idag när hon slutar, runt 16.30. Igår slutade hon klockan 16, men kom inte iväg från jobbet förrän 40 minuter senare. Det är väldigt kort om folk som arbetar där just nu. Däremot är det inte kort om folk som bor där och som behöver vård och omsorg. Anna har åtagit sig extrapass nästa vecka.

Idag händer inte så mycket annat här än vad som hände igår. Jag ska bädda och ta reda på torr och ren tvätt. Därefter tar jag itu med nästa halvår i mitt liv, hösten 2012. Det vill säga, jag skriver om det. Igår satt jag sex timmar och skrev om det första halvåret. Det tog en timme per månad. Totalt sett blev det en knapp sida per månad. Men, som sagt, underlaget är digert. Och texten på sidorna ska senare fyllas ut – om det behövs – och textstycken flyttas om. Totalt har jag nu skrivit 90nånting sidor – i ett utrymmessnålt typsnitt och inte med nåt extra radavstånd eller så. Överst på sidan jag ska påbörja strax ska det stå Kapitel femton.

Vi hörs senare idag, nån gång! Jag blir jätteglad för en liten hälsning i en kommentar här! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sjungande (?) inlägg.


 

Nja, riktigt så illa som i rubriken är det INTE! Jag bara kom att tänka på en gammal dansbandslåt. Texten går egentligen så här på svenska:

[…] Å de va lörda igen å jag satt här å deppa, jag tyckte allting va så meningslöst.
Men just nu ringde en rar lite flicka å mitt problem va löst. […]

Poesi av högsta klass, eller vad tycker du? Originallåten heter Another Saturday Night, för övrigt, och originallåten spelades in 1974 av Cat Stevens. Du som har varit med ett tag kanske minns Cat? Han var lite av en mjukis singer-song-writer och konverterade senare till islam. Då upphörde hans karriär som artist. Men det jag inte visste är att Cat Stevens faktiskt har svenska rötter (mamma) och att han är släkt med både Sissela Kyle och Jan Scherman. Så pass!.. Här slutar föreläsningen om Cat Stevens.

 

 

Oj det blev visst fel låt…

Idag vaknade jag, som vanligt med ett kliande högeröra, till en ganska grå dag. Jag var jättetrött klockan 6.38 och ville inte alls gå upp. Konstigt, för igår kväll gick jag till sängs tidigare än kvällen innan. Låg i sängen en stund och kollade in Twitter. Ibland är det ett intressant flöde, bland annat för mig som letar nytt jobb och som är nyhetsnörd. Men understundom är det mest ett brus. Idag brusade det, enligt min uppfattning.

Sen klev jag upp i alla fall. Sparkade igång en maskin tvätt runt halv åtta. Ja vaffan, det är ju vardag och normala människor jobbar eller går i skolan. Onormala människor –  ==> jag – tvättar. Och enligt husreglerna, som för övrigt inte följs av alla men av mig, ska det bara vara tyst mellan klockan 23 och 7. Klockan hade passerat halv åtta när min tvättmaskin åkte på.

Fredag innebär att hela landet myser. Vad ska jag mysa med? För mys, enligt svenskar, betyder nåt ätbart, nåt man stoppar i munnen. Jag älskar att äta gott, det är inget problem. Problemet ligger snarare i att jag är rätt tjock nu för tiden. Tjock… FET, är ordet. Så jag försöker hålla igen. På vardagar. I onsdags var det en familjemiddag med Linn i fokus och då gjorde jag ett undantag. Ska jag följa ett liknande poängsystem som när det gäller jobbsökeriet borde jag därför straffas med en helgdag minus. Men nu tänker jag inte späka mig på helgerna. Nåt kul måste en få ha. Om vi nu ska diskutera problem är kanske mitt största att klura ut mat. Själva myset är inga problem, jag har lite att välja emellan:

Fingerkex norsk makrill och skumpa

Fingerkex, norsk makrill och skumpa… Vad ska jag välja att mysa med i kväll när det är fredag?


Nu har jag
ganska mycket tid på mig att bestämma myset till i kväll, för dan har just börjat. Tvättmaskinen börjar låta

snart fääärdig

och jag ska inte torka, men hänga upp tvätteländet på tork. Jag har sökt två jobb, varav ett är ett lika stort drömjobb som det jag sökte igår. Om inte mer… Det finns många, många spännande jobb där ute, ska du veta… Jag hoppas att det finns nåt med mitt namn på snart.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har varit en otroligt tung dag, på många sätt och vis. Jag orkar inte gå in på detaljer, men du som läser här kanske förstår att det inte är så lätt att dela kontor med den som fått ens drömjobb. Det är väldigt, väldigt tufft och tårarna har hängt i klasar i ögonfransarna flera gånger idag. Ja, jag har visat en del kollegor hur det känns, för helt och hållet har jag inte kunnat vara sammanbiten, men jag har INTE brutit ihop.

Idag på eftermiddag var jag så iväg på en anställningsintervju på ett bemanningsföretag. Jag träffade en urtrevlig tjej som bemötte mig med öppenhet, glädje, nyfikenhet och respekt, så troligen var jag för ärlig… Trots det fick jag intrycket att jag inte var riktigt körd…

Och när jag klev innanför dörren här i New Village stod min älskade Fästmö i hallen! Jag hade inte riktigt fattat att hon hade tid och lust att komma hit i kväll, men det gjorde hon. I skrivande stund är hon på Tokerian och köper sig lite mat, för nåt sånt har jag inte hemma.


Min ros var hos mig när jag kom hem i kväll!


Mamma skulle bli hämtad
av Riksfärdtjänsten klockan 13 idag. Jag har ännu inte fått nåt telefonsamtal från henne att hon har kommit fram, men jag vet hur hon är – att hon måste landa först. Precis som sin dotter. Så ännu är jag inte orolig.

Det har varit en tung dag och jag har bitit samman. Jag är helt slut och nu först känner jag att jag kan släppa fram tårarna. Inte så kul för Anna, men jag orkar inte behärska mig längre. Och jag är så glad att hon kom hit och gör ett bra avslut på denna ganska hemska dag! (Förutom mötet med den trevliga tjejen som intervjuade mig, dårå!)

Förutom alla känslor har jag djävulusiskt med smutstvätt och har kört igång maskin nummer ett… När Anna har ätit ska vi fika och äta Tokerians smarriga kanelbullar!

Read Full Post »

Older Posts »