Söndagsvisit på Morgonen

Ett inlägg om min söndag.

---

 

Den här helgen tog bara slut alldeles för fort. Jag minns hur ofta jag tyckte att dagarna var långa tidigare när jag inte jobbade. Inte heller har jag glömt hur ensam jag kunde känna mig dessa långa dar. Nu är det lite tvärtom. Veckans två lediga dar ska en hinna med dels hushållsarbete och andra måsten, dels vila, koppla av och hämta krafter. Och så vill en ju helst vara med familjen om en har nån.

Igår på lördagen var Fästmön och jag på en liten shoppingrunda, avslutad med en gofika. Kvällen tillbringade vi framför TV:n. Som så många andra blev vi besvikna på den däringa musiktävlingens utgång. Ingen enda jag har pratat med minns hur vinnarlåten gick. Det enda jag minns är att sångerskan skreksjöng och sånt klarar jag mig utan.

På söndagar lyckas jag ofta sova lite längre, så även denna söndag även om jag väcktes av stök och bök i huset. Igår på lördagsmorgonen vaknade jag av att en kvinna i huset skrek i stället för att prata i normal samtalston vid sjutiden. I morse vaknade jag runt 8.30 av nån dammsög. Då passade jag på att läsa ut Marina och börja på en ny loppisbok.

Den översta läste jag ut i morse och påbörjade den understa, en psykologisk thriller.

 

Jag fick ett armband från Israel.

Men ligga i sängen hela vilodagen går inte för sig. Somliga ska ju snart flytta, så vi åkte till Bauhaus och införskaffade en första laddning flyttkartonger. Därefter åkte vi ut till Morgonen för att träffa yngsta bonusdottern, som är på tillfälligt besök, hos nyligen hemkomne Israelresenären. På plats var förstås också yngste bonussonen och gossjuka katten Maxi, slagskämpen Felix med örat och Maja med Brynen. Inte minns jag när jag sist såg Frida, men länge sen var det. Det gjorde mig så glad att se henne att hon till och med fick två kramar!

Katten Felix har den gångna veckan varit i slagsmål och fick åka till veterinären med ett sönderbitet öra. Nu behandlas han med både medicin och koksalt och får inte gå ut på grund av risken att få nya bakterier i såret. Det var en skrikande kattgubbe vi mötte. Sur ringlade han ihop sig som en falukorv på Elias säng. Brorsan Maxi var desto kärvänligare och la sig tätt inpå när vi fikade – först hos mig, sen hos Anna. Lilla Maja, cirka ett år, dotter till Mini och storasyster till Annas Lucifer och Citrus, har repat sig bra från sin kastrering och ska ta bort stygnen på tisdag. Hon var en riktig liten gosfia hon också. Maja har förresten ett väldigt speciellt utseende – det ser ut som om hon har svarta ögonbryn och skägg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag fick ett jättefint armband av Jerry. Det gjorde mig så glad. Dessutom smaskade jag i mig en tre, fyra bitar chokladöverdragen ingefära, en riktig smaksensation!

Innan jag lämnade Förorten käkade jag pizza med Anna och äldsta bonussonen, handlade och tankade. Mamma har fått ett samtal nu i kväll och det var nog bra, för hon var lite deppig. Jag funderar på att försöka hitta en bok att skicka till henne till Mors dag. Skulle vilja muntra upp henne lite, men det är svårt att göra på distans. Jag hade hoppats att skyddsängeln skulle ge även mamma lite skydd och tur. Änglarna jag har delat ut hittills har gett både nya jobb och nya hem för mottagarna!

I kväll ser jag sista avsnittet av Springfloden. Då tänker jag glo koncentrerat och inte öppna dörren även om det skulle vara så att min köksstol, som blev bortbjuden på middag igår kväll, plingar på.

I morgon börjar en ny vecka, med förhoppningsvis många spännande dar. Själv ska jag bli utbildad både för- och eftermiddag och på torsdag ska jag delta i en avdelningskonferens med avslutande buffé. Hoppas att DU får möjlighet att göra nåt kul, intressant och viktigt i veckan också!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Life is sweet..?

Ett överlevt inlägg.

---

 

Livet är starkare än smärtan.

Tänk att jag har överlevt! Det måste vara ett tecken på att livet är för mig och att jag ska vara kvar här ett tag till. Livet är starkare än smärtan. Inte kan jag på nåt sätt påstå att jag är pigg och kry idag. Smärtan finns kvar, jag är stel och svag. Men… jag lever! Medicinen hjälpte föga. Det är nog så att smärtan – och det som kommer med den – måste ha sin gång. Ändå känns det tryggt att ha medicinen hemma. Nu gäller det bara att ta den när den behövs, inte när smärtan är alltför skarp. Idag finns den fortfarande här och sveper om min mage och rygg nedtill, som ett brett bälte. Men jag har bestämt mig för att den inte ska få ta överhanden och jag ska hålla mig uppe idag. Morgondagen är ju en sån viktig dag!

”No pulling guaranteed”

Innan smärtan satte klorna i mig hade vi en bra helg, Fästmön och jag. Vi var bland annat på Salléns och tittade på röda köksmaskiner, nåt som en av oss har en viss fäbless för. Jag tittade på en nästrimmer som garanterade

No pulling

Mindes när vi skojade med min pappa och köpte en sån till honom. Det var en rätt värdelös tingest, pappa skrek när han provade den. Sen hamnade den i hans byrålåda och kom aldrig mer fram. Nåja. Vi kom varken ut med nån röd köksmaskin eller nån nästrimmer från Salléns, blott en glödlampa. Såna är vi när vi är på shoppingtur!

En skir kopp kaffe på Erikshjälpen.

Vi korsade gamla E4:an och svängde in till Erikshjälpen. Redan i entrén doftade det nybakade kanelbullar. Vem kan motstå det? Inte ens såna med dåliga magar som borde motstå det. Men först tog vi en lång tur bland hyllorna och möblerna. Vi såg både tokigt och slugt, vackert och fult – precis som vanligt. Anna blev förälskad i en söt kaffeservis. Den påminde om en av dem som min mamma har/hade. En finservis, som jag tror att mina föräldrar fick i bröllopsgåva. Den användes nämligen enbart vid högtidsdagar. Sen kom det andra kaffeserviser in i familjen, främst från farmor och farfars hem. De är också fina, på sitt sätt, men jag har inga minnen kopplade till dem.

En bok följde med mig hem från Erikshjälpen. Helt otippat, va’?

Vi tog i alla fall en fika. I Erikshjälpens lilla kafé jobbar alldeles för många människor som jag har svårt att förstå vad de säger. Men kaffet är ljuvligt gott och en kan dricka det ur skira, vackra koppar. Självklart blev det en kanelbulle till. (Så här efteråt misstänker jag att kanelbullar är ytterligare en grej som får strykas på listan över sånt jag kan äta utan att nästan dö i tarmkramp.)

Med mig från Erikshjälpen kom en pocketbok för 15 spänn, i dyraste laget, tycker jag nog. Andra loppisar brukar ta en femma för pocketar… Nåja, jag hoppas att boken är bra. Det är visst den tredje delen i en serie – eller så är det bara författarens tredje bok – så jag ska försöka få tag i de två första och läsa först. En bok att lägga på vänt, med andra ord. Författaren, Tove Alsterdal, blir en ny bekantskap. Spännande och kul, tycker jag!

Wasabinötter får strykas på listan över sånt jag kan äta.

Innan vi for hem blev det ett besök på Stormarknaden. OK, det är inte världens roligaste ställe och det är framför allt alldeles för stort. Men… där finns ju ”allt”. Anna, som ju är kvinnan i förhållandet, handlade på Gubbdagiset, medan jag, som är mannen i förhållandet, köpte mat. Ja, tänk så rollerna kan förändras! (<== ironi).

På kvällen lagade jag mat, för jag hade ju börjat äta lite fast föda igen under veckan. Men att inleda med wasabinötter kanske inte var det bästa för min mage. De är väldigt goda och väldigt starka. Tyvärr får nog dessa strykas också på min kan-äta-lista. Vi drack ett svindyrt vin till maten (kalkon) och vad jag tyckte om det kommer i ett separat inlägg! Vi skulle ju fira lite, lite grann i helgen…

Naturgodis i form av kokostopp går fetbort också. (Det ser ut som gröt, men är jättegott!)

Mr Selfridge såg vi förstås på lördagskvällen, i alla fall jag. Det är den fjärde och sista säsongen och Anna missade den förra så hon läste. Lördagsgodis blev det och det är ytterligare sånt som nu åker fetbort. Jag åt två små kokostoppar (naturgodis) och två rader mintchoklad. Mår illa bara jag tänker på det…

 

 

Igår vilade jag hela eftermiddagen och kvällen och natten…

Sen kom söndagen… Och den tog jag, som bekant (?) på orden och gjorde till en vilodag. När jag hade skjutsat hem Anna med stegen la jag mig i sängen och klev nästan inte upp igen förrän i morse. Det enda jag fick i mig igår var yoghurt och honung på morgonen. Sen levde jag på vatten, mineralvatten och Pro Viva fruktdryck med svartvinbärssmak. Idag har jag druckit en halv mugg kaffe, rester från igår. Tanken på att äta nåt har passerat och jag har inte fångat in den. Men ska jag orka med morgondagen borde jag nog försöka få i mig nånting. Den genomsnälla, goa vännen Agneta har erbjudit sig att lyfta ut sommardäcken i min bil efter jobbet idag. Jag har accepterat erbjudandet. Ibland behöver också en genomstark Toffla lite hjälp.

Min dag har inte alls börjat som den brukar, men det är bara att bita ihop och komma igen för när en är arbetssökande får en inte vara sjuk. Jag läste dessutom hos en bloggvän häromdan att en inte ens får vara sjuk ens när en är sjuk. Det är så illa i Sverige 2016.

Men livet… LIVET!!! Life is sweet och bättre än dess motsats.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mellan värkarna

Ett inlägg skrivet mellan värkarna.

---

 

Smärtan är som starkt ljus…

En ska inte skjuta upp till morgondagen vad en kan göra idag. Jag förbannar mig själv för att jag är så… mañana ibland. Fästmön har skaffat ett nät till sin balle* med syfte att katterna inte ska trilla ner. Ja alltså nätet ska förhindra detta. Och nätet skulle vi sätta upp igår. Sen tyckte jag att det var lite dåligt väder, en aning kyligt och kunde vi inte bara göra några ärenden och sen åka hem och äta god mat och dricka svindyrt vin? Jodå. Så blev det. Bara det att jag har haft ont i magen igen sen i fredags kväll… Under lördagskvällen och natten blev det värre. Nu på söndagen får jag ta allt jag ska göra i etapper.

Det är INTE gallan den här gången. Det här handlar om min vanliga, krånglande mage som bestämde sig för att sluta fungera. Fettfri kost funkar inte för mig. Följden har blivit att magen är svullen och öm och att tarmen krampar. Av och till går/sitter/ligger jag som en fällkniv. Av detta har jag nu lärt mig att inte lyssna på andras så kallade goda råd utan följa mina egna som jag vet fungerar. (Det enda vettiga rådet var det jag fick av FEM om mineralvatten, för vätska måste jag få i mig.) Min dietist har sagt att jag ska ta tre matskedar olivolja varje dag. Det skulle jag aldrig kunna göra. Men jag måste ha fett annars blir det… proppar. Smärtan är understundom skarp. Ungefär som att få ett starkt ljus i ljuskänsliga ögon.

Smärtan är… skarp.

Jag kan skrika

Jag har inte tid att vara sjuk!!!

och dunka nävarna i kudden, förbanna livets orättvisa. Men jag kommer inte undan. Jag vet bara tusen andra ting jag borde göra och skulle vilja göra. Nu lyckades jag i alla fall skjutsa hem Anna med stege. Jag hoppas äldste bonussonen håller i den när hon klättrar. Anna skaffade medicin åt mig IGEN, denna gång från apoteket. Jag orkade inte gå ur bilen.

Smärtan är som ett skarpt ljussken, men tillvaron i övrigt är svartvit idag.

Mamma har fått sitt söndagssamtal och det blev ju som det blev med det. Hon har lite svårt att förstå om och när nån annan är dålig. Vidare blir det ett stressmoment för mig när hon ena dan säger att hon ska ordna en sak, för att nästa dag undra om jag kan ordna den. Men faktum är att jag just idag bad min lilla mamma ordna en viss del, för jag har så ont.

Idag har tillvaron runt smärtan mest varit suddigt svartvit. Det lättar lite att skriva, det lättar när ingen lägger sig i och tycker saker och undrar och… Fast jag hade gärna haft Anna här hos mig. Hon är inte som ”alla andra”. Men jag vet att hon förbereder sig för en ny jobbvecka som bland annat innebär intensiva kursdagar.

Jag går här, mellan datorn, gästsängen och kökssoffan. Ser på golven som behöver dammsugas, strykhögen som är som ett utropstecken. I morgon hoppas jag att magen är bättre och kroppen inte för svag, så att jag orkar

1. förbereda mig inför tisdag eftermiddag
2. fälla sätena i bilen och få in sommardäcken
3. duscha.

”Det lutar åt ett åk till!” stod det på en mugg jag såg igår. Jag hoppas jag mäktar med morgondagens tre ting.

Tre saker som jag bara måste fixa i morgon. På tisdag klockan nio ska jag och Clark Kent** till bilverkstan. Då ska han få på sig sommartofflorna och så ska det göras två garantiåtgärder. Vidare har jag bett att de ska kolla bromsarna också inför besiktningen i maj.

Nu har jag tagit medicinen. Det kan ta timmar innan den verkar, men jag orkar inte sitta uppe och vänta. Jag har bäddat upp i min vanlig säng och fällt ner persiennen. Kan bara hoppas att folk i huset slutar gräla och misshandla en fiol. Det är förstås alltid bättre än att de misshandlar varandra fysiskt. Som boende i samma hus är det ändå rätt jobbigt att det är så lyhört.

Jag fryser, jag fryser! Får nog leta fram morgonrocken och ta med mig pläden in till sovrummet. Går och lägger mig en stund, väntar på att medicinen ska verka. Mellan värkarna har jag skrivit det här inlägget. Jag hoppas att morgondagen blir bättre.

*balle = balkong
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ja de e… ostbollarnas fel…

Ett ont inlägg, men även fyllt av gosiga katter.

---

 

Det är dessas fel!

Mitt i natten fick jag ett troligt gallstensanfall. Jag har haft liknande förut, men eftersom det är långt mellan gångerna har jag inte brytt mig om att söka läkare. I natt och idag var inget undantag. Då är det tur att doktorerna Olsson är mina egna, personliga livmedikus. Den ena ställde diagnos och tillkallade den andra som kom med medicin. Vilken service! Tack båda!

Så värst mycket sömn blev det inte i natt. Jag låg en del på soffan ute hos katterna och kved och stönade för att inte störa min Fästmö, men det blev ganska obekvämt så till sist återvände jag till sovrummet och stönade och kved. Grannarna måtte ha trott att vi hade rajtan-tajtan på högsta nivå för oss, men så var det alltså inte. Framåt morgonen började jag kräkas också. Ja, jag ska inte gå in på några detaljer. Däremot kan jag peka ut dem som oss skyldiga äro: de überäckliga ostbollarna vi köpte på ICA Solen! De låg där i delikatessdisken och såg ut som stora, runda karameller. Sen smakade de fan, på ren svenska, och var säkert fettrika. Och fett och gallbesvär funkar ju som bekant inte. Det blev helt bekräftat i natt.

Jag har legat hela dan hos Anna och knaprat piller var fjärde timma. Tyvärr fick jag ett mycket tråkigt samtal från mamma, så jag åkte hem framåt kvällen för att prata lite mer med henne. Dödsbud är aldrig roliga och jag känner att mamma bara blir alltmer ensam. Mina tankar går också varma till familjen som nu är utan sin mamma-svärmor-mormor.

Så jättemycket mer text blir det inte i det här inlägget, för jag har fortfarande ont och ska ta en dusch innan jag kryper ner i min egen säng. Men det kändes gott att vi hjälpte Jerry igår på lördagen med lite omflyttningar av möbler och sängmonteringar. Då blev det inte svårt att ta emot hjälp idag. Det var också spännande att få hänga en stund med Maja, kattungarna Citrus och Lucifers storasyster. Hon tyckte inte om att Jerry flyttade möbler och när sängen stod på rätt ställe la hon sig under den. Dessvärre avslöjade svansen henne…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna lagade god mat på lördagskvällen. Mitt bidrag var vinet, ett Copertino riserva från 2008 som är medelfylligt. Jag åt lagom mycket och drack två glas totalt. Eftersom ingen annan blev sjuk kan det inte ha varit fel på maten och vinet. Nä, felet var ostbollarnas, det är jag säker på. Och så var det väl inte så smart att sätta i sig dem vid 22-tiden… Lite väl sent…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som vanligt avslutar jag med några bilder på gosbollarna, sötnötterna och allt vad jag nu kallar dem, det vill säga Mini, Citrus och Lucifer:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Klarare?

Ett klara-färdiga-gå-inlägg? Knappast.

---

 

Min jobbväska håller på att falla sönder och samman, men den innehåller fortfarande ”allt”.

Att det här dagen blev klarare kan en inte direkt säga. Morgonen inleddes med minusgrader och snöfall, eftermiddagen avslutades med regn och slask. Och däremellan har jag jobbat. Eller försökt. Jag har försökt hantera och bemöta olika människor som har stått i mitt dörrhål och velat saker. Jag har försökt förhålla mig till det faktum att timglasets sand rinner ut. Jobbat på, suttit i avstämningsmöte och, avslutningsvis, varit en kollega behjälplig med medicin. (Min jobbväska, som håller på att falla sönder och samman, är som Muminmammans handväska – den innehåller ”allt”!)

Prioriteringar är klara, jag vet vad jag ska göra i morgon. Jag vet också att det kommer ett viktigt akutjobb nästa vecka. Ovanpå det är jag kallad till ett samtal som jag bävar för. Det blev en del funderingar som vädrades under dagens go-lunch i restaurangen när NK* och jag fick sällskap av kollegan H. I övrigt en trevlig lunch. Dessutom gladde det mig att min sjuka kollega hade återvänt från de döende idag. Själv känner jag mig lite halvrisig, men undrar om det inte mest är psykiskt.

Jag tänker inte bli sjuk till helgen. I kväll botar jag mig med Antikrundan och Gåsmamman, i morgon med Fästmön och på söndag med en födelsedag i familjen.

En reflektion, bara, med tanke på födelsedagar… Idag skulle min farfar ha fyllt 116 år och Ted Gärdestad 60. Jag tror att Lars Lerin hade kunnat velat bli vän med båda. Lars Lerin är just… oskyldigt blå…

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Härfört

Ett fixat inlägg. Men nej. Jag har inte fått betalt för några länkar i det här inlägget heller.

---

 

Inget kaos i New Village. Här finns numera både kräftor och sprit.

Media talar om sopkaos. Det är sopkaos i både Stockholm och Storvreta. Och nyss såg jag att det ska är snökaos i Göteborg också. Vad hände med ett varierat språk?

Här i New Village råder inte mer kaos än vanligt. Kvällsaktiviteterna har löpt på som de ska. Nästan. Men en får vara glad för att det mesta är fixat. Huvudtillbehören till fredagens kräftskiva är inhandlade. Gästen är inbjuden sen tidigare. Frågan är bara om det inte blir lite torftigt med endast… kräftor och sprit..?

Jag hade väl inte varit hemma mer än den tid det tog för mig att registrera mina livsmedelsinköp samt betala en räkning när BRF-ordföranden plingade på. Med sig hade h*n en väska med tekniska prylar. Inomhustemperaturen mättes till 19,6. Ett element justerades och brassades på, kallraset registrerades och är anmält till fönsterfirman. Tyvärr, tyvärr blev inget åtgärdat vad gäller tvätteriverksamheten, men händer inget tänker jag minsann påminna. Igen och igen. Tills verksamheten upphör nattetid.

Bokpaketet är hämtat i Tjottaheiti. Närå, på Årsta Travcafé, som ligger rätt off för min del när jag ska hem från jobbet. Två personer var i tjänst där, varav en arbetade och en sprang i vägen för den som arbetade, babblandes i en mobil. Innan jag lämnade Year Town gjorde jag ytterligare ett par ärenden. Bland annat var jag inne på dess apotek. Där var det inga under av effektivitet som arbetade heller. Det fanns inte växel i en kassa, kassa nummer två gick inte att komma in i och kassa nummer tre var upptagen. Vissa svårigheter var det att få ut medicinlistor också. Till sist kunde jag emellertid lämna Year Town-apoteket med inte bara medicin i näven utan växelpengar OCH medicinlista. Jag gjorde ett stort teoretiskt kryss på himlen.

Hemma i köket i New Village stirrade jag förundrad på paketet från Bokus. Inte nog med att det på webbplatsen hade stått, när jag gjort min beställning, att paketet skulle levereras till ICA Heidan. Nu stod det på paketet att det var ett brevlådepaket. Eh… tror Bokus att vanliga människor har brevlådor för elefanter???

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så. Nu har jag svurit ve och förbannelse över Bokus desinformation. Nu ska jag glädja mig åt min nya hög med pocketböcker i stället. Hyfsat bra priser, men med tanke på vad bensinen kostar för den lilla extra utflykten tror jag inte att jag tjänade så mycket. Dessutom släppte jag ut en del extra skit i miljön. I Year Town.

Bokpaketets innehåll.

I varje bok skrev jag mitt namn och datum samt

Till mig själv.

Brukar DU skriva nåt i DINA böcker??? Vad skriver du i såna fall??? Berätta gärna i en kommentar här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Huvudvärk från hell, kyla be gone..?

Ett både gnälligt och varmt inlägg.

---

 

Det blev fruktstund på kontoret i stället för fikarast på Café Java i morse för min del. Tur att jag har en rejäl fruktgömma på kontoret!

Huvudvärken från hell vill inte släppa sitt          (h)järngrepp om skallen min. Nu har jag knaprat Ipren så att jag mår illa. (Huvudvärken i sig gör väl sitt till också vad gäller illamåendet.) Men jobbar gör jag, annars får jag ju ingen lön. Sånt är livet när en är konsult. Idag har jag kämpat med att lay outa en beskrivning. Det var inget större fel på den, det var mitt huvud och mina ögon som inte ville samarbeta så bra. Förmiddagsfikat fick jag skippa, för kaffe gick inte ner. Jag tog Ipren till och en fruktstund på kontoret i stället. Efter nån halvtimme hade trycket runt skallen lättat så jag kunde fortsätta jobba – inte så snabbt, men ändå… jobba. Jag har haft en kort pratstund med NK* om ”läget” och vi är väl inte jätteuppåt nån av oss. Men vi slapp i alla fall ha nåt arbetsmöte framför datorn i morse – trots att jag fått fin hjälp av IT med volymen som försvann. En av mötesdeltagarna har jag skapat kontakt med på annat sätt. En duktig och kompetent person, för övrigt.

Mitt vardagsrum?

Ibland får en så många goda råd att hälften kunde räcka. Jag bloggar inte för att få just råd om jag inte ber om det, det vet de som känner mig. Just nu, och sen ett tag tillbaka, är bloggen ett ställe där jag har en dialog med mig själv, mest. Jag rensar skallen från tankar, fäster ner dem som ord. Sen kan det bli action av detta. Eller i varje fall handling. Igår ringde jag BRF-ordföranden. Jag ringde tills h*n svarade. Därefter presenterade jag mina ärenden, bland annat det om kylan i min lägenhet. Lugnt och metodiskt berättade jag om mina temperaturmätningar och la fram mina ”bevis” för att jag inte har 21 grader utan som högst 19 grader. Och när ordföranden konsulterade sin tekniska utrustning korrigerade h*n bara en liten decimal – 19,5 grader som högst. Jag hade alltså ”rätt”: det är kallt i min lägenhet. I afton får jag besök för att åtgärda en sak som kan vara delaktig i kallraset. Men jag räknar med att inomhustemperaturen steg ganska omgående. Några andra av mina punkter hoppas jag också blir åtgärdade, särskilt den som har med tvätteriverksamhet sena kvällar och nätter att göra.

Men innan jag träffar ordföranden ska jag ut på vift. Bokpaketet och medicin ska hämtas och kräftor, sprit och TV-tidning ska inhandlas. På fredag ska jag pynta köket till kräftskiva. Spriten är en säkerhetsåtgärd ifall mitt hem fortfarande är kallt, men sen dukar jag fram mina kräftljussstakar, kanske en och annan kräfttallrik och en jädra massa servetter… Jag ska bara försöka ta mig genom veckan först, överleva huvudvärken från hell och jobba lite…

Kräftljusstakarna ska dukas fram på fredag!

NK* = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julen är slut, hösten är här, eller..?

Ett förvirrat inlägg.

---

 

Höstväder igår kväll med regnet mot rutan.

Igår kväll kom regnet. Älskade regn! Det var som om det höll på att bli höst igen. Fast… även om det tog bort en del av den förhatliga snö som fallit gissade jag att det skulle komma ett bakslag. Och mycket riktigt! Under natten blev det kallare igen och regnet övergick i snö. När jag slog upp mina ljusblå i morse höll vaktis på att ploga för fullt här utanför. Synd att han inte sandade också – det var nämligen snorhalt. Och är fortfarande.

Temperaturen fortsätter att sjunka och det snöar fortfarande lite lätt. Jag avskyr verkligen vintern med kyla och halka, men jag måste erkänna att en solig vinterdag kan en till exempel ta riktigt fina foton. Nu har jag inte så stora möjligheter att göra detta eftersom jag jobbar ganska mycket och det är mörkt när jag kommer hem. Men jag kunde ha gått ut för att fota i lördags, till exempel…

Nej, jag klagar inte på mitt jobb, jag trivs fortfarande och tycker att det är roligt. Igår hade jag inte alltför mycket att göra, bara, men idag satte jag fart och försökte fixa till några foton – med viss igångsättningshjälp av NK*. Sen fick jag en beskrivning att textgranska och den kom jag nästan halvvägs i. I morgon väntar ett arbetsmöte efter lunch kring en rapport. Kanske blir det en spännande lunch, dessutom, med författaren och dess moder. Det vore så roligt om det blev av!

Jag kom ihåg att ringa min läkarmottagning och förnya recept på två mediciner idag. Toppenfint att nån från mottagningen ringde tillbaka lite senare på dan för att verifiera att min receptförnyelse gått fram. På fredag ligger ett e-recept på apoteket.

Det blev vinter igen idag, inte helt oväntat.

När klockan närmade sig gå-hem-dags gäspade jag och NK ikapp. Men det var bara att försöka hålla sig vaken så en inte slirade av vägen. Innan jag fick träda innanför hemmets dörrar skulle jag handla, så jag stannade vid Tokerian. Tre matkassar följde med hem – och ändå glömde jag köpa mjölk och Bregott havssalt… Trött jag blir på mig själv…

Eftersom jag fortfarande var på benen när jag kommit hem gjorde jag nästan helt slut med julen. Alla stakar och stjärnor åkte ner, stoppades i kartonger och påsar och förpassades ut till förrådet. Kvar att göra nu är att köra en maskin med julrött, men det blir i morgon. Vid 19-tiden kunde jag äntligen inta min middag mina två rostade mackor med ost och två glas mjölk. Medan jag tuggade på mackorna kollade jag TV-programmet framöver. I afton blir det nog Veckans brott klockan 21 på SvT 1 för min del, för det är säsongsstart. I morgon ser jag fram emot premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin klockan 21 på SvT 1. I totalt sex avsnitt träffar konstnären Lars Lerin lika många kändisar. Först ut är Anni-Frid Lyngstad. På torsdag är det säsongsstart för Antikrundan. Första avsnittet är från Simrishamn, men nästa veckas avsnitt är inspelat i Uppsala. Den som kollar då kanske får se en och annan lokal kändis… (Jag ska ALDRIG glömma Anne Lundbergs iskalla ögon…) Till torsdag får jag träna upp mig på värderingarna genom att kolla Antiktidningen, som kom idag i postboxen. Antikrundans app är redo att användas igen på mobilen!

Vilka TV-program tittar DU helst på??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Tofflan på en TV nära dig.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgsummering

Ett summerande inlägg.

---

 

Ensamheten kan vara väldigt ledsam. (Bilden är från Vaksala kyrka.)

Det går faktiskt nästan inte att förklara hur det känns när jag har lämnat av Fästmön i Himlen och hon har stängt bildörren. Det är inte roligt (= understatement) att bo på var sitt håll när två bara vill vara en. Men så är det av olika skäl. Jag gör mitt bästa för att förändra min del av det hela. Jag for hem ensam till en tom och kall lägenhet. En matlåda från frysen stod på tining till söndagsmiddag, men först blev det ett samtal till lilla mamma. Jag ringde mamma igår också och hon var ledsen och deppig. Det är svårt att trösta nån som är ensam, jag vet själv hur ledsam ensamheten är ibland.

Jag har annars haft en bra och vilsam helg. Vi har tagit det lugnt och ätit och druckit enkelt, men dyrt och gott. Vi firade typ

Hallå vin!

och njöt av det goda i livet, samtidigt som vi också sände tankar till dem som inte längre är bland oss här på jorden.

Fredagen tillbringade vi i Himlen med busungarna Katt och deras mamma. En behöver aldrig ha tråkigt när det finns kattungar som showar i närheten. Jag la ut ganska många bilder på dem här på bloggen igår, men två bilder sparade jag till idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi åkte in till New Village nånstans mitt på dan igår. När vi kom hem till mig kunde vi konstatera att det saknades vissa medikamenter. Det blev därför bara en snabb titt in i Ilonas och Lottas retro- och vintageaffär på Hjalmar Brantingsgatan 4A (när får butiken ett namn, tro?). Till min stora sorg (?) upptäckte jag att den fina leksaksbensinpumpen fick en ny ägare medan vi var där. Jag tröstade mig med att glo på en drinkvagn, fina glas och en dräkt som skulle ha kunnat tillhöra Jackie Kennedy, inte Tofflan Tofflansdotter. Jag har viss självinsikt, alltså.

En tur till Stormarknaden blev det därefter, för vi behövde både medicin och mat. Sen fick vimsmajorna flamsa tillbaka till Himlen för att hämta läkemedelstillbehör. Lördagen hade nästan gått över i kväll när vi återvände till New Village. Mamma fick sitt telefonsamtal och vi fick kaffe och bulle.

När mörkret hade sänkt sig for vi ner till Gamla kyrkogården i stan. Där var hur mycket folk och bilar som helst och en gubbe krävde att jag hissade ner mitt bilfönster så att han kunde tala om för mig att jag körde där jag inte fick köra. Orka! Han hade gjort större nytta om han hade stått i andra änden av gatan och lekt polis och motat bort alla felparkerare som stod på både cykelbana och trottoar. Gubbar!

Vaksala kyrka for vi sen till. Där tycker vi båda att det är så fint och Anna har viss anknytning dit. Det pågick en gudstjänst så vi tittade bara in lite snabbt i den gamla 1100-talskyrkan. Sen famlade vi oss genom mörkret, med marschaller på båda sidorna av gångvägen, upp till minneslunden. Tyvärr var det en unge som nån hade släpat dit som babblade hela tiden, annars var där väldigt vackert och rofyllt. (Nej, låt helst inga barn komma till mig.)

Hemma tog vi var sitt glas vitt till en räkbomb och därefter vidtog en ganska mastig filmkväll – endast avbruten med 50 minuter Downton Abbey. Vi såg för övrigt ganska många filmer den här helgen och om dem skrev jag här idag. 

Vi satt uppe länge igår och därför stannade vi i sängen länge i morse. Kaffe och böcker på sängen en söndagsmorgon är inte alls fel. Jag läste ut en deckare om amerikansk politik och grep därefter en bok om svensk politik, på sätt och vis, att läsa härnäst. Den senare börjar bara som väldigt hemskt. Författaren Eva Franchell berättar om att hon har haft två bästa vänner. Den ena blev mördad och den andra dog i cancer. Så sorgligt…

Från amerikansk politik till svensk.

Innan vi anlände till Himlen i eftermiddags tittade vi in på Fullerö handel. Den affären bara växer och växer – precis som dess priser. Men fina grejor säljer de! Vi köpte inget utan tittade bara.

Nu har jag ätit spaghetti och kycklingfärs från frysen och jag ska hälla ner mig i bästefåtöljen och läsa en stund innan Bron börjar. I morgon är det måndag och en ny, härlig arbetsvecka väntar på mig. Jag hoppas att du också har nån sån att se fram emot!

Här är några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Full dag, tom skalle, påfyllning på väg

Ett inlägg om inre påfyllningar och tömd skalle – utanpå.

---

 

Den här dan började inte så bra. När jag kom till jobbet var min skärm alldeles svart. Hur jag än klämde och kände på kablar etc ville den inte vara med. Så jag sprang ner till ADB-sektionen IT och fångade upp en av stjärnorna där. Efter en stunds micklande och en omstart av datorn fick skärmen liv igen. Vilken tur att somliga har magiska händer!

Vi har stjärnor på vår ADB-sektion.

 

Jag försöker hinna med hösten en stund varje dag.

Jag var sen i morse, men tack vare att grannen visat mig snabbaste bilvägen till jobbet var jag där på tolv minuter blankt. Därför fick jag vänta i friska luften i fem minuter. Idag var det fem grader varmt och ljuvligt skönt, om än inte soligt. Hösten fortskrider utanför och jag försöker få en stunds utevistelse varje dag även om det blir korta visiter.

Det har varit en hektisk dag på jobbet. Det fullkomligt trillar in arbetsuppgifter. Jag är inte världens snabbaste – än! – så det går inte alltid fort. Idag fick jag i alla fall iväg ett granskat dokument till dess författare samt påbörjade en ny granskning. Och kämpade med allt runt omkring, administration av diverse slag. Det är verkligen inte lätt att ta in all. Men jag lär mig och det går framåt och nu har jag provat på många saker – och märker till min förvåning hur mycket jag faktiskt tar in. Känslan att en inte är varken obildbar eller outvecklingsbar är rätt skön. Det ska bli väldigt roligt att få visa en före detta kollega min nya arbetsplats på måndag när hon dyker upp för en lunch!

Det var ganska skönt också att läsa i media att trenden att fler äldre får jobb håller i sig. En är inte helt värdelös, alltså. Det är hela tio procent fler tjänstemän över 50 som fick nytt jobb under årets tre första kvartal jämfört med samma period förra året, visar statistik från Trygghetsrådet. Det är till och med många över 60 som får nytt jobb.

Efter arbetsdagens slut tuffade jag vidare till M som tog itu med min kalufs. Det är alltid trevligt att träffas och prata, vare sig det handlar om böcker, nytt jobb eller rökande grannar (inte mitt problem för tillfället). För min del blir det en stunds skön avkoppling också. Jag bara sätter mig och blir fixad i huvet. Eller utanpå, dårå.

På hemvägen stannade jag till vid Tokerian för att handla lite mat och vid apoteket för att hämta ut lite medicin. Jag passade på att kolla om mina mediciner går att köpa utan recept, för jag tycker att det har blivit så krångligt att förnya recept. Två av tre kan jag köpa utan doktorns inblandning, men det blir förstås dyrare. Eftersom jag behöver även den tredje medicinen slipper jag inte från att kontakta mottagningen. Fast jag vägrar att använda Mina vårdkontakter, jag ringer och läser in på en telefonsvarare. Sen tar det fem jävla vardagar innan det finns ett e-recept på apoteket.

Idag fick jag ingen post som gjorde mig arg. Jag fick bara räkningen på min månadsavgift för bostadsrätten. Jag betalade den direkt. El- och vattenförbrukningen var ungefär som förra månaden, men jag gissar att det märks skillnad vid nästa faktura.

Men nästan bäst av allt idag var att jag via e-post fick min första lönespecifikation på över ett år. Nästa vecka trillar det in lön för de fem dar jag arbetade i september. Förhoppningsvis kommer en liten peng från a-kassan då också, men det kan en aldrig så noga veta, förstås. Hur som helst, känslan att få en lönespecifikation var ganska skön. Jag får påfyllning på kontot…

Nu ska jag fylla på kroppen med ett par rostade mackor också. Lunchen bestod av fisk som smakade nästan okokt. Eller också var det de förbannade morötterna som hade hittat in i min lunchlåda från Findus. Det är bara en sak jag gillar med morötter: färgen.

Idag lagade Findus fiskgratäng med dillsås och alldeles för många morötter.

Bäst idag blir det klockan 21. Då åker jag och hämtar Fästmön som kommer på snabbvisit över kvällen och natten.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »