Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘honung’

Ett överlevt inlägg.


 

Life is sweet

Livet är starkare än smärtan.

Tänk att jag har överlevt! Det måste vara ett tecken på att livet är för mig och att jag ska vara kvar här ett tag till. Livet är starkare än smärtan. Inte kan jag på nåt sätt påstå att jag är pigg och kry idag. Smärtan finns kvar, jag är stel och svag. Men… jag lever! Medicinen hjälpte föga. Det är nog så att smärtan – och det som kommer med den – måste ha sin gång. Ändå känns det tryggt att ha medicinen hemma. Nu gäller det bara att ta den när den behövs, inte när smärtan är alltför skarp. Idag finns den fortfarande här och sveper om min mage och rygg nedtill, som ett brett bälte. Men jag har bestämt mig för att den inte ska få ta överhanden och jag ska hålla mig uppe idag. Morgondagen är ju en sån viktig dag!

Nästrimmer

”No pulling guaranteed”

Innan smärtan satte klorna i mig hade vi en bra helg, Fästmön och jag. Vi var bland annat på Salléns och tittade på röda köksmaskiner, nåt som en av oss har en viss fäbless för. Jag tittade på en nästrimmer som garanterade

No pulling

Mindes när vi skojade med min pappa och köpte en sån till honom. Det var en rätt värdelös tingest, pappa skrek när han provade den. Sen hamnade den i hans byrålåda och kom aldrig mer fram. Nåja. Vi kom varken ut med nån röd köksmaskin eller nån nästrimmer från Salléns, blott en glödlampa. Såna är vi när vi är på shoppingtur!

En kopp kaffe

En skir kopp kaffe på Erikshjälpen.

Vi korsade gamla E4:an och svängde in till Erikshjälpen. Redan i entrén doftade det nybakade kanelbullar. Vem kan motstå det? Inte ens såna med dåliga magar som borde motstå det. Men först tog vi en lång tur bland hyllorna och möblerna. Vi såg både tokigt och slugt, vackert och fult – precis som vanligt. Anna blev förälskad i en söt kaffeservis. Den påminde om en av dem som min mamma har/hade. En finservis, som jag tror att mina föräldrar fick i bröllopsgåva. Den användes nämligen enbart vid högtidsdagar. Sen kom det andra kaffeserviser in i familjen, främst från farmor och farfars hem. De är också fina, på sitt sätt, men jag har inga minnen kopplade till dem.

Bok Låt mig ta din hand

En bok följde med mig hem från Erikshjälpen. Helt otippat, va’?

Vi tog i alla fall en fika. I Erikshjälpens lilla kafé jobbar alldeles för många människor som jag har svårt att förstå vad de säger. Men kaffet är ljuvligt gott och en kan dricka det ur skira, vackra koppar. Självklart blev det en kanelbulle till. (Så här efteråt misstänker jag att kanelbullar är ytterligare en grej som får strykas på listan över sånt jag kan äta utan att nästan dö i tarmkramp.)

Med mig från Erikshjälpen kom en pocketbok för 15 spänn, i dyraste laget, tycker jag nog. Andra loppisar brukar ta en femma för pocketar… Nåja, jag hoppas att boken är bra. Det är visst den tredje delen i en serie – eller så är det bara författarens tredje bok – så jag ska försöka få tag i de två första och läsa först. En bok att lägga på vänt, med andra ord. Författaren, Tove Alsterdal, blir en ny bekantskap. Spännande och kul, tycker jag!

Wasabinötter

Wasabinötter får strykas på listan över sånt jag kan äta.

Innan vi for hem blev det ett besök på Stormarknaden. OK, det är inte världens roligaste ställe och det är framför allt alldeles för stort. Men… där finns ju ”allt”. Anna, som ju är kvinnan i förhållandet, handlade på Gubbdagiset, medan jag, som är mannen i förhållandet, köpte mat. Ja, tänk så rollerna kan förändras! (<== ironi).

På kvällen lagade jag mat, för jag hade ju börjat äta lite fast föda igen under veckan. Men att inleda med wasabinötter kanske inte var det bästa för min mage. De är väldigt goda och väldigt starka. Tyvärr får nog dessa strykas också på min kan-äta-lista. Vi drack ett svindyrt vin till maten (kalkon) och vad jag tyckte om det kommer i ett separat inlägg! Vi skulle ju fira lite, lite grann i helgen…

Kokostopp

Naturgodis i form av kokostopp går fetbort också. (Det ser ut som gröt, men är jättegott!)

Mr Selfridge såg vi förstås på lördagskvällen, i alla fall jag. Det är den fjärde och sista säsongen och Anna missade den förra så hon läste. Lördagsgodis blev det och det är ytterligare sånt som nu åker fetbort. Jag åt två små kokostoppar (naturgodis) och två rader mintchoklad. Mår illa bara jag tänker på det…

 

 

Randiga lakan på duntäcke

Igår vilade jag hela eftermiddagen och kvällen och natten…

Sen kom söndagen… Och den tog jag, som bekant (?) på orden och gjorde till en vilodag. När jag hade skjutsat hem Anna med stegen la jag mig i sängen och klev nästan inte upp igen förrän i morse. Det enda jag fick i mig igår var yoghurt och honung på morgonen. Sen levde jag på vatten, mineralvatten och Pro Viva fruktdryck med svartvinbärssmak. Idag har jag druckit en halv mugg kaffe, rester från igår. Tanken på att äta nåt har passerat och jag har inte fångat in den. Men ska jag orka med morgondagen borde jag nog försöka få i mig nånting. Den genomsnälla, goa vännen Agneta har erbjudit sig att lyfta ut sommardäcken i min bil efter jobbet idag. Jag har accepterat erbjudandet. Ibland behöver också en genomstark Toffla lite hjälp.

Min dag har inte alls börjat som den brukar, men det är bara att bita ihop och komma igen för när en är arbetssökande får en inte vara sjuk. Jag läste dessutom hos en bloggvän häromdan att en inte ens får vara sjuk ens när en är sjuk. Det är så illa i Sverige 2016.

Men livet… LIVET!!! Life is sweet och bättre än dess motsats.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en spännande arbetsplats, ett jädra väder och mageländet, förstås.


 

Fönster

Fönster mot verkligheten – med vackra orkidéer.

Ibland känns det bra alldeles genast. Igår blev jag lite rädd att besvikelsen senare ska slå mig till marken, men… jag besökte en jättespännande arbetsplats. Och jag blev intervjuad för en tjänst där! Det var tre personer som grillade mig. En del svåra frågor fick jag förstås, men jag tyckte överlag att intervjuarna var snälla. Efter intervjun blev det en kort rundtur till Hjärtat och Kärnan i verksamheten. Oj, vad det stämde!!! I det ena rummet skedde… kommunikation av ett visst slag, i det andra övervakning av kommunikation.

Innehållet i tjänsten passar mig perfekt. Jag skulle få jobba bredare – det är ju en kommuniktörstjänst – än jag gjorde vid min förra arbetsplats, men jag skulle också få jobba med det jag älskar och kanske är bäst på: att göra texter begripliga. Ytterligare en företeelse som gör att jag känner att jag skulle kunna jobba på den här arbetsplatsen är de människor som jag såg. Det var nyfikna, glada och öppna personer och sånt bådar gott. Det säger mig att det är en bra arbetsplats.

Nu återstår cirka två veckors väntetid, för intervjuer av de andra kandidaterna för tjänsten pågår även nästa vecka. Sen ska det fattas beslut. Jag sände över min referenslista igår kväll när jag kom hem. Lite senare på kvällen noterade jag att min LinkedIn-profil hade fått besök. (Jag snokade givetvis tillbaka.) Det som var lite trist var att jag hade tänkt titta lite djupare på företagets webbplats före intervjun, men mageländet har omöjliggjort det. Och det sa jag efter en stund, trots att jag inte hade tänkt göra det.

Snoppkorv

Eh ja… Du förstår kanske varför jag tycker att den här sortens kycklingkorv är lite pervo… Höll på att smälla av första gången jag tillagade den i ugnen…

Mageländet då..? Tackar som frågar (mig själv)! Jag fick ett bra tips av vännen FEM igår – att införskaffa mineralvatten. Det gjorde jag efter intervjun och det var gott, läskande och hade en viss uppstötande funktion. På kvällen provade jag att äta lite turkisk yoghurt (10 procents fett) med honung. Det gick bra. Idag ska jag gå snäppet vidare och testa nån form av fast föda. Gissningsvis blir det Perversa kycklingkorvar, grillade i ugn. Det låter rätt snällt för magen. Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Eftersom jag har varit så dålig har jag inte använt linser. Mitt onda öga har fått vila och igår, när jag satte i linserna, kändes ögat helt OK. Hinnan har läkt, med andra ord. Nu väntar jag bara på att magen ska läka. Värken avtog ytterligare igår kväll. När jag hade riktigt ont var det skönast att gå omkring. Nu gör det ont att gå omkring, det liksom skumpar inne i magen.

Regnig tennisbana

Jag har bara regn hos mig… Men frågan är om detta är en tennisbana eller en pool..?

Precis som igår har den här dan börjat med ösregn. Tennisbanan på baksidan ser mera ut som en pool. Men inte gör det mig nåt, jag gillar ju regn. Jag har tillbringat morgonen med att söka jobb, förstås. Vidare har jag bokat in ett möte med min handläggare på Arbetsförmedlingen nästa vecka. Tvättmaskinen har fått jobba under tiden jag har jobbat vid datorn. Mina planer för resten av den här dan är att försöka läsa ut min bok på gång och skriva om den. I kväll bänkar jag mig förstås framför SvT 2 klockan 20 för att se När livet vänder. Jag tror att det blir ett riktigt starkt program i kväll, för kvällens huvudperson Admir överlevde folkmordet i Srbrenica. Då känns det lite märkligt att zappa över till Maria Wern, andra och sista delen av De döda tiger, en halvtimme senare på TV4, men det är ju tack och lov fiktion.

Dagens utflykt går till soprummet. För övrigt pågår ett födelsedagspresentinförskaffande, något försenat på grund av sjukdom.

Om du känner att du har svårt att motstå lusten att kommentera – ge efter! Skriv några rader, men håll dig till ämnet i inlägget!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mordiskt inlägg igen.


 

Igår riggade jag en fälla. En fälla för irriterande flygfän – bananflugor. Jag placerade en bunke med…

  • en del vatten
  • en del rödvinsvinäger
  • två droppar diskmedel

på en av fönsterbrädorna i köket. Skyfflade undan lite bland krukväxterna. Men ingenting hände. Först. Sen kompletterade vännen Agneta mitt recept med

  • lite strösocker eller honung

Självklart måste man ju locka med nåt sött! Varför ingick inte det i receptet* på fällan från Sveriges städmästare?! Jag grabbade tag i burken med strösocker – och höll nästan på att tappa den på köksgolvet! Då hade jag skrikit F-ordet. Högt. Men jag är flink med fingrarna (ibland) och lyckades styra upp burken. Jag hällde i lite socker och sen väntade jag. Och väntade. Och i morse fotade jag:

Bananflugeoffer

Bananflugeoffer!

 

Det var lite svårt att ta en bra bild, men i morse hade fällan i alla fall slagit igen kring ett par offer. Och nyss när jag gick och tittade hade där offrats ytterligare. Bunken får nu stå över helgen, så att alla små rackare fångas in.

TACK, Agneta – din komplettering gjorde susen! Moahahahaahaaaaaaaa…


*Noteras bör att det i det receptet stod äppelcidervinäger. Jag körde med rödvinsvinäger!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om aprilskämt.

 

Tofflan tittar in i evighetsspegeln

Ett aprilskämt tittar in i evighetsspegeln.

Mitt första inlägg idag, det om pumpsen, var förstås ett skämt. Det hoppas jag verkligen att du förstår. Jag är inte mycket för att skämta aprillo, för jag blir verkligen avskräckt när jag läser medias aprilskämt. Framför allt lokal medias. ASSÅ, KOM IGEN! Vem går på att man ska ta bort busshållplatser, ha robotar som turistguider och gigantiska hörsel- och synskydd för att slippa fridstörare? Eller att en gågata ska öppnas för biltrafik? Jag stööööönar. Högt. Och inte så mycket av smärta idag som av att jag skäms. Å andras vägnar.

Men på tal om smärta finns den förstås delvis kvar i rygghelvetet. Värst är det första halva av dan. Jag försöker stå och sitta omväxlande, men är rädd att mina hälsporrar ska aktiveras av för mycket stående. För att motverka dessa har jag skor med de äkta, avgjutna inläggen i.

Fästmön låter som en hel karl idag. Det handlar inte om att hon har bytt kön utan om att hon är sjuk. Förkyld, hes och hostig. Trist för henne att hon behövde vara hemma idag eftersom det var en utbildning hon skulle delta i idag (på sin annars lediga dag). Jag har beordrat allt från vila och näsdroppar till honung och hostmedicin. Och en och annan Ipren.

Det har snöat utanför kexfabriken. Jag har fått mitt p-tillstånd till bilen förlängt till och med den 31 maj och förvånades över inkonsekvensen. Men det var inget jag skulle lägga för stor vikt vid, sa chefen. Men en kylig dag som denna första april passar det bra att värma skogssvampssoppa till middag. Jag ska försöka att inte bränna vid några grytlappar eller annat idag.

Och ja just det. Om nån tycker att jag är humorbefriad då skulle du träffa en före detta granne till mig för att jag inte tycker att fyra tidningars aprilskämt var roliga, kan jag meddela att det största aprilskämtet av dem alla är jag. Jag är ju född i april.

För övrigt har jag idag lyckats med att få ihop tusen – 1000 – följare till jobbets Twitterkonto! Det är jag rätt nöjd med. Privat har jag bara 208… Och detta är inget aprilskämt!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket skribenten verkligen odlar självömkans konst.


Uppdaterat inlägg:
Och dessutom har jag skrivit min första tweet på finska idag. Bara det, alltså…


Redan igår kväll
kände jag mig risig. Men jag är ju så där att jag ibland kan bota mig själv. Och kanske var det för att jag kände mig så ledsen igår kväll som jag inte lyckades kurera mig: i morse var jag definitivt förkyld och hade ont i halsen. Tackade chefen och kollegan K så mycket för det fina jag hade fått – deras förkylningar.

Det var en bra dag på arbetet idag. Jag gjorde inga fel, bara rätt, vad jag vet. Lite kvalitetssäkring gav vid handen att en och annan uttryckte sitt gillande med mig, typ

Du är den enda som är trevlig och som man får hjälp av.

Ja, nu skryter jag, men citatet är äkta. Det stoppar jag inuti och tar fram nästa gång det blir fel och bannor.

En flaska o ett glas öl o kuponger

Öl och kuponger från Agneta.

Miljöpartiet bjöd på banantårta (!) i morse, L bjöd på geléhjärtan och M och B bjöd på ost och kex idag. Så nån större nöd har det inte gått på mig. Men seg som jag känner mig åkte jag hem lite tidigare för att inhandla ett par saker på vägen hem.

Hemma i New Village är det ljuvligt tyst numera. Inga puckon som skriker. Jag börjar tro att jag behöver hörapparat, tror knappt mina öron. Men så är det. Och jag njuter nu så länge det går.

Whiskykaraff morgonrock prästostbågar

Toffliska sjuktillbehör.

Snälla vännen Agneta hade skickat ett kuvert med öl till mig och kuponger till Fästmön. TACK! Men jag tror inte att det blir nån öl för min del i afton. Jag sörplar just nu på lite uppvärmt kaffe som jag inte hann dricka upp i morse. Sen blir det nog te med honung från jobbet. Möjligen. Jag har ju också varit och handlat lite tillbehör som en Toffla kan behöva när hon känner sig risig: en påse prästostbågar och en ny morgonrock. Pengarna till den senare tar jag ur julklappssedlarna från mamma. Som komplement gjorde jag ett smärre fynd vid utgrävningarna av mitt barskåp. Jag fann en karaff med en liten, liten skvätt Laphroaig på botten. Kanske tar mig en hutt lite senare.

Tvättmaskinen kör lite handdukar och tröjor. Ska väl klara av att hänga den tvätten sen innan jag däckar. Självklart hade jag hellre varit hos min älskade på Alla hjärtans dag, men dels vill jag inte smittas och dels är jag för seg. Kanske, om jag vilar i kväll och gör allt för att mota infektionen, att jag kan hämta Anna efter jobbet i morgon eftermiddag och hänga med ut. Kanske. Man vet ju aldrig, för när en Toffla är förkyld, allra helst en fredag, då är hon verkligen sjuk. En gång, för typ tre år sen och lite till, gjorde hon till och med en filminspelning om detta och den bjuder jag på som avslutning:


Livet är kort. Just nu är jag lite over and out.

Read Full Post »

Ett rätt torftigt och gnälligt inlägg.


Nä, jag blir mer och mer övertygad om
att jag har en infektion i kroppen. Det gör ondare än vanligt när jag andas och näsan ska vi inte tala om. Den är ful och gigantisk i vanliga fall. Nu känns den dessutom ömsom lite täppt, ömsom lite rinnig. Jag är väldigt bra på att ge andra goda råd när det gäller infektioner, men för egen del är jag sämre på att ta till mig dem.

Kanske blir det lite te med honung i senare. Note to self: Vattnet ska inte koka upp, annars fäller honungen inte ut propolisen. Till dess har jag tagit en Fisherman’s Friend och en bunt pepparkakor. I originalreceptet till pepparkakor ska det nämligen vara ingefära. Ingefära är bra mot mycket.

Fisherman's FriendPepparkakor
Ju äckligare desto effektivare…


Jag är av den åsikten
att ju äckligare nånting smakar desto effektivare och nyttigare är det. Fisherman’s Friend är inte gott. Det är äckligt. Pepparkakor är visserligen goda, men inte i kombo med Fisherman’s Friend. Så nu avvaktar jag med spänning mitt snabba tillfrisknande.

Nu är jag solokvist ett par timmar medan Fästmön jobbar. Jag ska komplettera kostcirkeln med ett par rostade mackor med ost på. Ost är säkert inte nyttigt, för det är ju gott.

Har du nåt bra recept mot infektioner som förkylning, halsont och hosta??? Dela gärna med dig – helst innan jag avlider i denna svåra åkomma.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg uti vilket Tofflan i ord och bild beskriver firandet av sin femtioförsta födelsedag.


Semesterdag idag.
 Och födelsedag. Den femtioförsta. Vem vaknade kvart över sex? Petite Moi, förstås. (Måste vara åldern…) Men jag höll mig lugn ett tag, trots att jag var bra sugen på paket som jag visste fanns. Fästmön vaknade strax av att jag vred mig i sängen. Jag fick en liten födelsedagssång till att börja med. Och ett helt lass med paket…

En hög med brev o paket
Ett helt lass med brev och paket.


Det roligaste kortet
var nog detta, med en fin kompis på:

GrodaVem skulle inte bli glad av denna söta groda?


Och det var mycket fint i kuverten och paketen!
Fyra böcker och en extra vass fotfil från Anna och två böcker av en ny författarbekantskap till mig från FEM. Trisslotter och pengar från mamma och kort från mammakusinen B med A samt G och M. Det var ju nästan som att fylla 50 i år igen…

Många bokpresenter o en fotfil
Spännande böcker och en extra vass fotfil samt fina kort.


Efter en snabbfika
och lite blaskande i badrummet bar det av ut till Himlen där Anna hade några ärenden. Jag passade på att fota hennes födelsedagsrosor som stod kvar i vasen. Rosorna hade svartnat och torkat, men baske mig om de inte var nästan lika raka som när jag köpte dem för över två veckor sen!

Torkad ros
Torr, svart men fortfarande rak.


Födelsedagsfrukosten intogs också i Himlen
och bestod för min del av kokt ägg och ostfrallor. Och mer kaffe, förstås.

Födelsedagsfrukost
Födelsedagsfrukost i Himlen.


Johan fick sitt kuvert från Lille M
och han var nog väldigt nöjd med innehållet. Jag lämnade en liten sista april-peng, trots att Johan nu ska börja nåt nytt program i Arbetsförmedlingens regi och troligen inte är ”ledig” då. Det vore ju liksom inte helt fel om han finge lite hjälp den här gången. Johan gjorde sin praktik på min arbetsplats och han var omtyckt, punktlig och pålitlig – det är vad jag har hört om honom, i alla fall.

Efter Himlen tuffade vi in till Stormarknaden för att köpa en flaska Östgöta sädes till sillen på sista april. Anna köpte oss var sin födelsedagskaka som var så smarrig att vi mådde rätt illa efter att vi glufsat i oss dem hemma i New Village.

Födelsedagssmaskens till kaffet samt sista aprilFödelsdagssmaskens till kaffet – och sista april.


Under eftermiddagen slappade vi mest.
Det tar ju på när man har uppnått sin ålders höst och dessutom vaknar kvart över sex fast man har en semesterdag… Min kompis Mia ringde och vi hade ett långt och trevligt samtal. Tyvärr rings vi alltför sällan, typ två gånger om året: på hennes födelsedag den 25 april och på min födelsedag, den 26 april. Efter samtalet kom jag på att jag inte hade kollat postboxen, så jag skenade ner. Där låg dessutom ett kort ifrån Mia samt ett kort med Trisslotter från Annas snälla mamma och L! Så nu har chanserna att jag ska bli miljonär ökat med 100 procent sen i morse!

På kvällen var det tänkt att ha en liten ”släktmiddag”, men tyvärr blev den inställd. (Jag hatar en viss jävla sjukdom!!!) Fast Anna och jag gick ju och åt ändå, för bordet var ju bokat på Restaurang Akropolis.

Mitt middagssällskap
Mitt middagssällskap.


Mitt middagssällskap
var det bästa på hela restaurangen, men hon hade inte nån virkad mössa på huvudet, tack och lov.

Mitt egentliga middagssällskap
Mitt egentliga middagssällskap.


Maten var superb,
men såg bara äcklig ut på bilderna, så du får nöja dig med peppar och salt.

Peppar o salt
Peppar och salt.


Till maten
(fileto kotas till huvudrätt) drack vi förstås ett grekiskt, fylligt rödvin, Naoussa Tsantali. Mycket gott!

Naoussa Tsantali
Lite kall om halsen?


För min del blev det piperia
till förrätt (paprikaröra), kyckling till huvudrätt och iagourti med honung och valnötter till dessert. Till kaffet slank en metaxa ner alldeles förträffligt.

Kaffe o metaxa
Kaffe och metaxa.


När vi anlände hem
hade faster E ringt tre gånger, så jag ska ringa henne i morgon, i kväll är det lite sent.

Ett stort TACK till alla som kom ihåg mig på födelsedagen (det var knappt så jag gjorde det själv), alltså…

  • Anna
  • Mamma
  • FEM
  • Lena HaO
  • Barbro och Arne
  • Mona och Gunnar
  • Magnus och Eva-Lena
  • Linn
  • Elisabeth
  • Agneta
  • Jerry
  • Johan 
  • Tatiana
  • Lena E
  • Riitta
  • Ing-Mari och Lasse
  • Mia
  • Åsa
  • Mie
  • Gunilla
  • Elisabeth 2
  • Anna Karin
  • UnderCover
  • Ludmilla
  • Faster E


Livet är kort. Jag är så tacksam för att jag inte var ensam den här födelsedagen heller.

Read Full Post »

Older Posts »