Klarare?

Ett klara-färdiga-gå-inlägg? Knappast.

---

 

Min jobbväska håller på att falla sönder och samman, men den innehåller fortfarande ”allt”.

Att det här dagen blev klarare kan en inte direkt säga. Morgonen inleddes med minusgrader och snöfall, eftermiddagen avslutades med regn och slask. Och däremellan har jag jobbat. Eller försökt. Jag har försökt hantera och bemöta olika människor som har stått i mitt dörrhål och velat saker. Jag har försökt förhålla mig till det faktum att timglasets sand rinner ut. Jobbat på, suttit i avstämningsmöte och, avslutningsvis, varit en kollega behjälplig med medicin. (Min jobbväska, som håller på att falla sönder och samman, är som Muminmammans handväska – den innehåller ”allt”!)

Prioriteringar är klara, jag vet vad jag ska göra i morgon. Jag vet också att det kommer ett viktigt akutjobb nästa vecka. Ovanpå det är jag kallad till ett samtal som jag bävar för. Det blev en del funderingar som vädrades under dagens go-lunch i restaurangen när NK* och jag fick sällskap av kollegan H. I övrigt en trevlig lunch. Dessutom gladde det mig att min sjuka kollega hade återvänt från de döende idag. Själv känner jag mig lite halvrisig, men undrar om det inte mest är psykiskt.

Jag tänker inte bli sjuk till helgen. I kväll botar jag mig med Antikrundan och Gåsmamman, i morgon med Fästmön och på söndag med en födelsedag i familjen.

En reflektion, bara, med tanke på födelsedagar… Idag skulle min farfar ha fyllt 116 år och Ted Gärdestad 60. Jag tror att Lars Lerin hade kunnat velat bli vän med båda. Lars Lerin är just… oskyldigt blå…

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pippi och Mein Kampf – hur är det möjligt?

Ett förbannat inlägg.

---

 

Det här har inget med inlägget att göra, men visste du att jag kan sjunga Pippi Långstrump på finska? I alla fall första versen och refrängen…

Jag tillhör dem som faktiskt inte gillar ingrepp i äldre, litterära verk. Jag står för det. Det gör mig inte till rasist. Jag tycker att man ska se böcker genom det timglas när de skrevs. Som Pippi Långstrump. Nu har man gått in och retuscherat originalet, för Pippis pappa kan år 2015 inte ha den titel han innehade när boken skrevs (1940-talet). Hos mig väcker det ett löjets skimmer.

MEN… jag vet att just n-ordet gör en massa människor illa nu för tiden och naturligtvis använder jag inte ordet när jag pratar eller skriver. Det jag vänder mig mot är att man gör just ingrepp i ett redan skrivet verk – ett verk, som var en bild av sin tid. Idag, nu, är en annan tid. Kan vi inte nöja oss med det?

Det här har skapat ett ganska stort rabalder i Sverige. Det blev rabalder för ett tag sen (hösten 2012) om en Tintinbok också. Därför är jag just nu väldigt, väldigt förvånad. Häromdan läste jag nämligen i Dagens Nyheter att Mein Kampf ska ge ut igen i Tyskland – och alla är så jävla tysta!!! Jag har inte hört en käft protestera. Har du??? Ja, Tyskland är ett annat land än Sverige, men…

Det är en kommenterad upplaga som ska ges ut och den kommer ut 70 år efter krigsslutet. För den som inte vet det är Mein Kampf den bok i vilken Adolf Hitler nedtecknade sin politik och sin syn på historien. Den består också av en självbiografisk del. Men nu är det även 70 år sen författaren dog och därmed slutar upphovsrätten att gälla. Och då vill Institut für Zeitgeschichte, ett historiskt forskningsinstitut i München, ge ut en kritisk upplaga av Mein Kampf.

Förra året, inför att upphovsrätten skulle sluta gälla, enades de tyska delstaternas justitieministrarna om att Mein Kampf inte ska kunna kunna ges ut i Tyskland i fortsättningen heller. Skälet är att boken strider mot lagar eftersom den innehåller hets mot folkgrupp. Men frågan är om detta gäller enbart för utgåvor som inte är kommenterade..?

Det här tycker jag är riktigt förskräckligt! Riktigt FÖRBASKAT förskräckligt!!! Boken är ett historiskt litterärt verk, men några nyutgåvor – med eller utan kommentarer – ska inte ges ut, enligt min mening. Kan du käbbla om Pippis pappa så borde du SKRIKA nu när du har läst detta. Det blir en rejäl, fet svart bak!

Nej! Beslutet att ge ut Mein Kampf får en rejäln fet och svart Toffelbak!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En dag i Stan – den Gamla och den lite yngre…

Ett inlägg om en virvlande, omvälvande tisdag.

Om gårdagen var en lugn och gäspig dag, så blev tisdagen desto livligare. Den liksom vivrvade, som den bekanta Simone. Men som tur var blev vi inte så hårt drabbade här i trakterna.

Jag skulle ta tåget in till Stan (= Stockholm). (Mitt huvudärende skriver jag om senare i ett lösenskyddat inlägg.) Uppsala hade gjort höst. På centralen var parasollerna ihopfällda och av uteserveringarnas möbler fanns inte ett spår.

Ihopfällt och höstgjort.

Fick trevligt sällskap av Fästmön, vilket naturligtvis förgyllde dan. Och tog bort en himla massa nervositet. Så till den grad att jag glömde byta skor… (Mer om detta i det kommande lösenskyddade inlägget!)

Anna var med på tåget.

Fast nu för tiden är hon ju så nyttig och ska ha fruktstund jämt och samt…

Anna har fruktstund. Jag bistod med våtservetter som enligt Anna luktade… utedass… Hmpfff…

Vi travade i blåsten och fotade ett och annat.

En häftig lyktstolpe.

Jag tog en bild av mitt favoritförlag! Det är nämligen på Norstedts jag ska ge ut min första bok!

Här ska jag ge ut min första bok.

På ett hus hittade vi de mest hiskeliga figurer. Hade kunnat fota allihopa, men sanden rann på i timglaset…

Hiskelig figur!

Somliga nyttiga hade ju inte ätit så mycket frukost. Därför stegade vi in på Café Kladdkakan och tog kaffe och scones. Sconesen var smuliga, men underbart goda!

Scones och kaffe på Café Kladdkakan.

Efter den lilla (nåja…) munsbiten var det dags för mig att gå iväg en stund. Anna roade sig själv för en stund.

Själva sammanstrålningen senare skulle ske på Chokladkoppen. Chokladkoppen ligger vid Stortorget, inte Järntorget, har jag lärt mig…

Chokladkoppen ligger vid Stortorget.

Chokladkoppen är hur litet som helst. Anna hade väntat på att få gå på toa en bra stund. Jag själv passade på att byta skor och sno senaste QX. Gossarne på Chokladkoppen ville ta upp beställning, men det hoppade jag. Hade svårt att stå ut i detta klaustrofobins näste. När man är en flodhäst, så…

Det var skönt att byta skor. Jag hade nämligen halkat upp och nerför brinkarna på kullerstensbelagda trottoarer… Men Gamla Stan är så häftigt!!!

En gränd i Gamla Stan.

Innan vi lämnade Gamla Stan hann vi med ett besök på Sci-fi-bokhandeln. Där hängde en läskig figur i taket. Ett monster av nåt slag, eller?

Ett monster i taket?

På ett annat ställe hängde en arg snubbe. Han blängde antagligen för att jag snavade på en matta…

En arg snubbe.

Vi vände näsorna mot den yngre delen av Stockholm. Men medan jag köpte ett vykort till mamma passade Anna på att prova en snigg hatt. Eller..?

Anna provar hatt. Visst är hon en riktig BEJB?!

Jag brukar inte vara så förtjust i väggord och sånt, men det här fotade jag och tog på så vis med mig. Det hängde utanför ett kafé. Somliga borde läsa och lära.

Tänkvärda ord som en och annan borde läsa och lära sig.

När vi passerade slottet utbrast Anna:

Här bor KNUUUGEN!

Jag svarade:

Neej, det gör han inte alls, han bara jobbar här.

Strax därpå mötte vi en dam med en hund. Anna skulle just till att säga nåt om var voffsingar brukar gilla att nosa på andra voffsingar när jag stötte till henne, livrädd att hon skulle säga nåt mer om kungen. Det var nämligen en av hans systrar som var på promenad med sin hund…

Vi klarade oss in till mer civiliserade trakter utan fler nästan-incidenter. Vi passerade FLERA godisaffärer, men stannade BARA för att fota!!!

Så mycket gott…

Utanför Buttericks på Drottninggatan hängde ett gigantiskt spöke.

Ett gigantiskt spöke.

Nästa mål var mitt favoritantikvariat Alfa. Jag brukar alltid leta efter en viss bok åt vännen FEM och en annan speciell bok åt min sister. Dessvärre fanns ingen av dem i nån hylla. Men som vanligt fanns där en massa andra böcker…

Det här är bara ett hörn inne på Alfa…

Jag gjorde två fynd åt mig själv. Två böcker, som kommit ut i år för 90 respektive 80 kronor, inbundna förstås. Den ena boken var läst typ en gång, den andra verkade inte vara läst alls…

Dagens bokfynd för 90 respektive 80 kronor.

Det gjorde ont att behöva lämna kvar alla andra böcker, men som snälla kickor vinkade vi adjö till Humpty Dumpty och gick för att äta en mycket försenad lunch.

Vi ses snart igen, Humpty Dumpty!

Vi hamnade på BarbeQue Steakhouse där killen bakom disken verkade en aaaning förvirrad/stressad/förälskad. Men vad gjorde det när vi fick var sin ljuvlig grillad laxfjäril med potatisklyftor och mycket grönsaker?! (Fast själva fjärilen ser ju verkligen ut som nånting annat… 😳 )

Grillad laxfjäril, potatisklyftor under, såser och goda grönsaker bredvid.

Vi kom hem i bra tid, men det kändes konstigt att skiljas åt på centralen i Uppsala. Samtidigt vet vi ju att vi ses på fredag igen om inte förr.

På bussen hem förfasade jag över att vuxna människor inte har bättre vett än att sätta upp sina gympadojor på sätet mitt emot, där andra människor ska parkera sina rena rumpor. Det här är rent puckat!!!

Dålig uppfostran, slöhet eller bara puckat?

Hemma igen har jag suttit och granskat en artikel om mig som kommer i en veckotidning framöver. Nu väntar jag på att det ska sluta regna, för jag måste en tur till Tokerian...

Vad har du gjort idag då??? 

Livet är kort.

Read Full Post »

Meh… sovmorgon!

Jag tror inte att det är sant! Första morgonen på jag vet inte hur länge som jag fick sovmorgon och inte väcktes av ylande ungar eller annat! Underbar start på dan! Fast nu är det ju bara det att från och med i morgon ska jag upp tidigt och studsa igen…

Riksfärdtjänsten från Linköping ringde igår mitt på dagen :

Häääj, dä ä Maräääi-Loäääjs från Riksfärdtjänsten i Linköööping, döh…

Mammas bil kommer klockan 13 i morgon. Skönt att hon får åka från dörr till dörr! Igår började hon packa och det är inte lätt att få med sig allt – hon har ju ändå varit här i över tre veckor. Dessutom, även om hon har lämnat lite julklappar har hon också fått några. Jag erbjöd mig att sätta mig på resväskan för att hon ska kunna stänga den!..

Fler saker händer i morgon. Jag blir inte längre ensam på kontoret utan personen som fick Tjänsten tillträder. Det finns stunder när jag inte begriper hur jag kunde tacka ja till att stanna i januari också, men jag intalar mig att jag gör det för pengarnas skull mest och för att avsluta ett par saker lite grann. Snacka om att jag får träna på att visa upp ett nollställt ansikte de kommande tre veckorna! Jag rundar för resten av månaden med de tre semesterdagar jag har innestående. Och faktum är att jag börjar längta till slutet! Det känns meningslöst att gilla nåt som man inte ”får ha kvar”.

Sanden rinner ner i timglaset…

I morgon eftermiddag ska jag på ett möte som jag vill tänka positivt omkring. Det gör jag stundtals. Samtidigt som jag känner att sanden rinner ner i timglaset…

Men det är ännu söndag och en ledig dag ligger framför mig! Mamma har lovat att komma med ut på promenad idag – till Tokerian. Men vi ska ta den långa vägen om det inte snöar och är för kallt… Mamma behöver få med sig en liten matkasse hem, så hon slipper traska till Lilla ICA det första hon gör.

Read Full Post »

En tisdag i oktober

Oktober har passerat mitten. Dagarna blir kortare och för min del känns det som om de går fortare förbi. Egentligen är det väl mitt timglas som håller på att rinna ut, men jag vill låtsas en stund till. Låtsas att allt bara har varit en mardröm och att jag vaknar snart för att upptäcka att allt är som vanligt. Men förnuftet säger att det är blir ”som vanligt” mer. Aldrig nånsin.

Skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Hon var nog väldigt trött för hon tokade sig i köket så jag blev tvungen att skratta lite. Bland annat försökte hon sätta locket på flingburken – på sin filskål. Det var ju lite… dumt…

Det kanske är segern som gör Anna lite yr i mössan? Igår kväll upptäckte hon nämligen att hon hade vunnit en fin tävling!  Roligt när det händer nåt kul, så GRATTIS GRATTIS! Och du glömmer väl inte att BETALA VINSTSKATT? 😉

Anna vann en kaka!

                                                                                                                                                           Benet är lite, lite bättre idag, men jag smörjer det med gelen två gånger om dan. Varje gång jag gör det tänker jag på doktor Anders som vill ha mig dit att ta prover. Men det vill inte jag. Däremot håller min magsårsmedicin på att ta slut, så jag måste nog mejla honom.

En liten fråga: Är det nån som känner till företaget Bloggpengar.net??? Jag har fått en förfrågan, men känner att jag vill få lite mer kött på benen innan jag svarar.

Idag har jag bestämt att det är tvättdag, så jag ska alldeles strax starta en maskin tvätt. När Anna har slutat jobbet ska vi ta en tur till Stormarknaden. Jag ska köpa nån liten present att ta med mig ner till mamma på söndag (hon har namnsdag på fredag) och Anna ska kika på vinterjacka till Elias. Som sagt åker jag ner till mamma på söndag och tillbaka hit på torsdag. Det är ett par saker jag ska hjälpa henne med och sen vill jag passa på att åka ner innan jag blir livegen.

Nu ska jag glo i lokalblaskan om det har hänt nåt i verkligheten sen igår. Det är jag säker på att det har…

Read Full Post »

Försöka fixa

Redan sista dagen i augusti! När jag tittar ut genom fönstren idag ser jag en grå dag. Ja, nu går vi oundvikligen mot kallare tider. Det går mot höst, det kommer vackra färger utomhus (alltid nåt att glädja sig åt!). Men mitt timglas är på väg att rinna ut. Därför måste jag försöka fixa några saker den närmaste tiden.

Mitt timglas är på väg att rinna ut…

                                                                                                                                                                Jag har sett två lediga jobb som jag måste söka. Såg annonserna i lokalblaskan härom dan, men båda jobben har legat ute i ungefär en vecka. Sånt stressar. Två ansökningar måste jag skriva. Två BRA ansökningar. Jag känner mig inte så BRA just nu, men det måste gå.

Det finns också ett helt gäng bilder som jag behöver säkerhetskopiera, men det handlar mest om att stoppa i en USB-sticka och klicka på filer hit och dit. Det borde jag väl ändå orka med..?

Jag strök igår kväll framför TV:n. Det hade legat en lite strykhög här sen ett bra tag och den fylldes på efter maskinen jag körde sist. Det ligger bara krav och stress i en sån hög, så efter att ha tagit det lugnt och faktiskt slumrat en stund under tidiga kvällen släpade jag så fram bräda och järn. Det gick lättare när jag samtidigt glodde på CSI NY på Kanal 5, men jag fick pausa och sitta ner ofta. Så piggelin är jag…

Annars känns det mest akut att ta en dusch och tvätta håret. Det är jobbigt att stå så länge i duschen, men sist gick det ju bra. Duschutrymmet är litet och jag kan alltid ta spjärn och stöd mot väggarna och låååångsamt rasa ner. Om jag rasar, vill säga. Nu har ju mina värden (eller ETT av dem!) stigit, så nu borde jag snar kunna studsa fram genom tillvaron. Tjolahopp!

Åt upp druvorna igår, så jag ska försöka masa mig ut och köpa nya. Men det var jobbigt att gå till Tokerian i söndags – och då var ändå Fästmön med plus att vi åkte bil…

Anna ja… Hon mår ju inte heller så bra, så hon blir hemma ytterligare några dar från jobbet. Idag ska hon till sin företagshälsovård. Vi är väl ena skruttlisor! Men för mig är det lätt att vila och hämta krafter, Anna har fyra barn att tänka på den här veckan också, trots att hon inte mår så bra. Jag behöver liksom bara tänka på mig själv.

Nu blir det en stund med lokalblaskan och sen ska jag försöka lämna ett prov i ett av de tre rören jag fick med mig hem. UFF! säger jag bara… Men det ska jag väl försöka fixa. Nån annan än jag själv kan inte göra det…

Rörigt? Nja, jag ska lämna prover i dessa rör och ska försöka få till det första idag. UFF!

Read Full Post »

Utdraget. Del 73

Det som höll mig vaken dessa nätter var att sanden i timglaset faktiskt var på väg att rinna ut. Den rann i oavbruten takt, inte särskilt snabbt, men tillräckligt för att skapa en tilltagande känsla av stress för mig.

Visserligen hade jag ju lämnade den blöta, nerkissade D levande och uppskrämd, men mitt uppdrag var ännu inte slutfört. Det var inte bara den personliga förnedringen där endast två ögonpar sett händelsen. Det var ju den offentliga, den som skulle komma att tillintetgöra honom för all framtid.

Read Full Post »