Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trottoar’

Ett summerande inlägg.


 

Trappa i Vaksala kyrka

Ensamheten kan vara väldigt ledsam. (Bilden är från Vaksala kyrka.)

Det går faktiskt nästan inte att förklara hur det känns när jag har lämnat av Fästmön i Himlen och hon har stängt bildörren. Det är inte roligt (= understatement) att bo på var sitt håll när två bara vill vara en. Men så är det av olika skäl. Jag gör mitt bästa för att förändra min del av det hela. Jag for hem ensam till en tom och kall lägenhet. En matlåda från frysen stod på tining till söndagsmiddag, men först blev det ett samtal till lilla mamma. Jag ringde mamma igår också och hon var ledsen och deppig. Det är svårt att trösta nån som är ensam, jag vet själv hur ledsam ensamheten är ibland.

Jag har annars haft en bra och vilsam helg. Vi har tagit det lugnt och ätit och druckit enkelt, men dyrt och gott. Vi firade typ

Hallå vin!

och njöt av det goda i livet, samtidigt som vi också sände tankar till dem som inte längre är bland oss här på jorden.

Fredagen tillbringade vi i Himlen med busungarna Katt och deras mamma. En behöver aldrig ha tråkigt när det finns kattungar som showar i närheten. Jag la ut ganska många bilder på dem här på bloggen igår, men två bilder sparade jag till idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi åkte in till New Village 
nånstans mitt på dan igår. När vi kom hem till mig kunde vi konstatera att det saknades vissa medikamenter. Det blev därför bara en snabb titt in i Ilonas och Lottas retro- och vintageaffär på Hjalmar Brantingsgatan 4A (när får butiken ett namn, tro?). Till min stora sorg (?) upptäckte jag att den fina leksaksbensinpumpen fick en ny ägare medan vi var där. Jag tröstade mig med att glo på en drinkvagn, fina glas och en dräkt som skulle ha kunnat tillhöra Jackie Kennedy, inte Tofflan Tofflansdotter. Jag har viss självinsikt, alltså.

En tur till Stormarknaden blev det därefter, för vi behövde både medicin och mat. Sen fick vimsmajorna flamsa tillbaka till Himlen för att hämta läkemedelstillbehör. Lördagen hade nästan gått över i kväll när vi återvände till New Village. Mamma fick sitt telefonsamtal och vi fick kaffe och bulle.

När mörkret hade sänkt sig for vi ner till Gamla kyrkogården i stan. Där var hur mycket folk och bilar som helst och en gubbe krävde att jag hissade ner mitt bilfönster så att han kunde tala om för mig att jag körde där jag inte fick köra. Orka! Han hade gjort större nytta om han hade stått i andra änden av gatan och lekt polis och motat bort alla felparkerare som stod på både cykelbana och trottoar. Gubbar!

Vaksala kyrka for vi sen till. Där tycker vi båda att det är så fint och Anna har viss anknytning dit. Det pågick en gudstjänst så vi tittade bara in lite snabbt i den gamla 1100-talskyrkan. Sen famlade vi oss genom mörkret, med marschaller på båda sidorna av gångvägen, upp till minneslunden. Tyvärr var det en unge som nån hade släpat dit som babblade hela tiden, annars var där väldigt vackert och rofyllt. (Nej, låt helst inga barn komma till mig.)

Hemma tog vi var sitt glas vitt till en räkbomb och därefter vidtog en ganska mastig filmkväll – endast avbruten med 50 minuter Downton Abbey. Vi såg för övrigt ganska många filmer den här helgen och om dem skrev jag här idag. 

Vi satt uppe länge igår och därför stannade vi i sängen länge i morse. Kaffe och böcker på sängen en söndagsmorgon är inte alls fel. Jag läste ut en deckare om amerikansk politik och grep därefter en bok om svensk politik, på sätt och vis, att läsa härnäst. Den senare börjar bara som väldigt hemskt. Författaren Eva Franchell berättar om att hon har haft två bästa vänner. Den ena blev mördad och den andra dog i cancer. Så sorgligt…

Söder om helvetet och Väninnan

Från amerikansk politik till svensk.


Innan vi anlände till Himlen
i eftermiddags tittade vi in på Fullerö handel. Den affären bara växer och växer – precis som dess priser. Men fina grejor säljer de! Vi köpte inget utan tittade bara.

Nu har jag ätit spaghetti och kycklingfärs från frysen och jag ska hälla ner mig i bästefåtöljen och läsa en stund innan Bron börjar. I morgon är det måndag och en ny, härlig arbetsvecka väntar på mig. Jag hoppas att du också har nån sån att se fram emot!


Här är några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om allt från klarspråk via teckenspråk till särskrivningar och stavningar av svenska språket. 


 

Idag på morgonen sökte jag ett riktigt intressant jobb. Det är ett vikariat på ett år. Tjänsten omfattar två av mina favoritämnen, klarspråk och kultur. Självklart hoppas jag att jag har tur den här gången och blir utvald. Men som vanligt får jag gissningsvis konkurrera med minst ett par hundra andra kandidater som är lika bra eller ännu bättre än jag själv. Nåja, det är i alla fall extra roligt att hitta jobb som känns så där… HURRA så bra och kul att söka!

Händer som tecknar

Det var ett toppengäng som jobbade med Upptecknat.

Jag har jobbat med klarspråk på olika sätt i de jobb jag har haft. Klarspråk är nåt som har kommit de senaste åren och jag tycker att det är bra. Under min lååånga, lååånga tid på mitt föreföreföreföre detta jobb var jag bland annat redaktör och ansvarig utgivare för information till personer som hade funktionshinder av kommunikativt slag. På klarspråk: synskadade (blinda) och döva. Det var bland de roligaste jobben jag har haft, men också ett av de mest givande. Jag lärde mig otroligt mycket, framför allt av mina döva frilansare och en teckenspråkstolk, som också var med i redaktionen. Det var verkligen ett toppengäng som jobbade med Upptecknat!

Vårt arbete gick ut på att jag gjorde urvalet av innehåll samt skrev ett manus på begriplig svenska, ofta grundat på politiska handlingar och beslut. Som du förstår var det inte alltid det lättaste att få fram en text i klarspråk av detta… Frilansarna översatte sedan detta till teckenspråk och jobbade fram ett teckenmanus som finslipades före produktionen tillsammans med tolken. I studion turades de döva frilansarna om att stå framför kameran och teckna, medan den som inte stod där eller tolken, skötte textpromptern. (När man tecknar kan man ju inte hålla i manus samtidigt.) Tolken läste efteråt in manus, så att även hörande kunde tillgodogöra sig TV-programmet eller den streamade filmen.

Idag är verksamheten jag var med att bygga upp nedmonterad och vi är alla spridda för vinden. Nån i gänget har jag lite kontakt med. Det var i alla fall goda arbetskamrater/medarbetare och framför allt, kompetenta.

Och detta leder mig in på… dagens högskoleutbildade journalisters kompetens. Det fenomen jag noterar att man senast har drabbats av är den anglosaxiska påverkan, framför allt särskrivningarna av längre ord i tid och otid. Ibland kan jag tycka att det är OK att skriva isär vissa ord, men det är väldigt sällan det faktiskt är språkligt korrekt.

Med stavningen bland journalisterna är det ju också si och så. Även här noterar jag anglosaxisk påverkan. Som exemplet nedan, då journalisten säkert haft engelska ordet ”enter” för ögonen…

Entra

På korrekt svenska skulle Carola ha ÄNTRAT scenen.


Vidare påverkar talet också stavningen. 
Jag har noterat att många snabbpratare liksom hoppar över vokaler. I skrift blir det då så här, till exempel…

Trottaren

Vi vanliga människor använder TROTTOAREN, vi.


Det läggs också till konsonanter 
för att göra språket snabbare, har jag sett…

Riksvägg

I morse hade det skett en olycka på en RIKSVÄG, egentligen. Jag tror inte att bilar i vanliga fall kör på nån vägg.


Ja ja, vi har alla saker vi kan förbättra,
framför allt för att minska missförstånd. För min del handlar det om att dra ner på orden. Vad handlar det om för din del??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett drömmande inlägg.


 

I natt har jag varit i Västerås. Två gånger. Det regnade och var ett riktigt skitväder och jag skulle på två anställningsintervjuer. Den första intervjun var på en tidning. Där blev jag genast indragen i ett samtal om en författare, som jag känner och om Stina Wollters mamma, som jag har jobbat med en gång på bronsåldern. Jag blev i eld och lågor och tänkte

HÄR vill jag jobba!

När jag kom ut från byggnaden stod Åke Spross, tidigare medicinreporter på lokalblaskan,  utanför och undrade om jag skulle röka.

Nehej du! Såna dumheter slutade jag med för tio år sen

svarade jag. Och så skuttade jag vidare till anställningsintervju nummer två. (I drömmen är ju allt möjligt, som sagt…)

Nästa intervju hölls i ett hus med en massa kontor, det kan ha varit ett kommunhus. Alla var jättetrevliga och vi fikade och pratade och sen behövde jag akut gå på toa.

Anna o jag den 28 september 2014 selfie

Solstollar?

Scenbyte. Jag går i regnet på en trottoar – fortfarande i Västerås. I sällskap med… mamma och pappa… Det var ju trevligt i och för sig att träffa min döde far igen, men jag började nog vakna för jag kände mig liiite misstänksam. Plötsligt tappade jag ett glas i mina glasögon och vi gick in till en optiker för att få hjälp med detta. Sen var drömmen slut och jag vaknade till en solig söndag, med Fästmön bredvid.

Hur ska man tolka den här drömmen, då? Tja, jag har ju ett och annat att fundera över på jobbfronten. Under morgondagen ska jag ringa ett samtal och berätta vad jag har kommit fram till. När det gäller mamma och pappa hade de bröllopsdag i fredags. Eller skulle ha haft. Då skulle de ha varit gifta i 55 år. Glasögonglaset, då? Jo, igår kväll satt vi och slöglodde på FOX och såg bland annat ett avsnitt av CSI Miami i vilket en mördare fälldes på grund av lite blod på ett tappat glasögonglas… Betyder det att jag är kriminell?

Tankarna fortsätter snurra och nåt beslut har jag inte kommit fram till än vad gäller två brännande heta frågor. Det är lätt att bara se problem, men samtidigt kan båda frågorna ge så mycket glädje och stimulans…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad, förbi Den Hemliga Trädgården, bland annat.


Det var friskt och fuktigt
att gå idag! Jag testade att gå fort och jag testade att gå normalt, men ändå lite fortare än igår. Runkeeper är bra på det viset, man peppar sig själv. (Eller, appen! Det är ju appen och tjejen som tjatar var femte minut i mina öron som kommer med de glada tillropen jag blir peppad av. På amerikansk engelska, så att mina öron krullar ihop sig. Har hon en tennisboll i halsen, eller?) Resultaten förbättras! Går jag snabbt klarar jag en kilometer på strax över nio minuter. I normal takt, tolv minuter. Bättre än gårdagens normala takt som la en kilometer under sulorna på över 13 minuter! Jag är nöjd!

Löv-sepia

Gårdagen: en kilometer på tretton minuter.


Övning ger färdighet!
Träning ger bättre ork och bättre humör. Men det ska vara på mina villkor. Att skutta omkring bland andra svettiga människor på en träningslokal passar inte mig. Jag beundrar dem som passar in där och som det funkar för där, dock!

Röda löv på grus

Idag: en kilometer snabb gång: strax över nio minuter. En kilometer normal gång: runt tolv minuter.


Dagens mål
var Den Hemliga Trädgården. Den rundan är ganska precis fyra kilometer. Och jag klarade den!

önnlöv och lönnäsor på marken

Det gäller att se ner så man inte halkar!..


Lite rädd är jag
att jag ska halka eller trampa snett med min friska fot (= hål-foten, ledbandseländet, du vet). Det gäller att gå på trottoarer som är bra och till exempel inte tjäl- eller rotskadade i asfalten. Eller att slå på arslet på hala löv. Man måste se lite ner, alltså.

Den Hemliga Trädgården var förstås kvar – i värre skick än nånsin! Å, om jag vågade mig in i den, jag är så nyfiken!  Trädgården är totalt igenväxt, men idag gjorde jag en spännande upptäckt: där finns fler än ett boningshus! Det är en stor tomt, med andra ord.

Hus i Den Hemliga Trädgården

Ett av boningshusen skymtar mellan bladverken i Den Hemliga Trädgården.


Jag lyckades bara fånga
ett av boningshusen på bild, tyvärr. Vill inte snoka för mycket eftersom jag faktiskt också noterade hela fönsterglas och gardiner på övervåningen i det andra boningshuset… Men ett litet hus på tomten vågade jag mig på att föreviga i alla fall.

Litet hus i Den Hemliga Trädgården

Litet hus i Den Hemliga Trädgården.


Undrar vem som bor där!
Vem som äger stället! Det är så konstigt, den här igenväxta tomten ligger alltså mitt i ett villaområde där alla hus och trädgårdar är snudd på trist välskötta. Och med trist välskötta menar jag snaggat gräs, alldeles för hårt beskurna träd och knappt några blommor, möjligen ett äppleträd. Välskött, men trist! Så skulle inte jag ha det i min trädgård. Men nu har jag ju ingen, så jag behöver ju inte fundera vidare på detta egentligen.

Trädkrona höst

Jag lyfter mina drömmar över trädkronorna, ovan regnbågen…


På hemvägen tilltog regnet.
Det var ganska skönt. Nyllet var nog högrött och jag var varm.

 Droppar på små blad

Regnet tilltog på hemvägen.


Nu är jag värd en helgfrukost
med kokt ägg och sen blir det en dusch. Hur långt har DU kommit i DIN lördag, tro???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vår dag.


Det blev ganska bra väder idag,
även om dan började mulet. Solen steg och efter ett ärende på stan styrde vi kosan till Stöllestan. Varken mamma eller jag har varit där på typ 100 år. Stan i sig är skitgammal med sitt kloster och sitt hospital, Mårten Skinnares hus med Sveriges första inomhustoa (skit samma att skiten hamnade nedanför på trottoaren/gatan, de fick sitta på inomhustryckeri i alla fall!) samt slottet som gömde en galen kungason. Men vägen dit är nu delvis ny. Bron som byggs här i Metropolen Byhålan, förresten, är ju tänkt att leda tung trafik utanför stan och över vattnet, med påfart till vägen till Stöllestan. Om jag har fattat rätt.

Det tog ett tag innan vi hittade parkering, men till sist hittade jag en som var helt gratis! Mamma rollade och jag gick på den smala huvudgatan. Mamma ville shoppa. Det ville inte jag i värmen, men… Hur det nu kom sig hamnade vi i en skoaffär där jag köpte en ny plånbok till mamma i äkta läder – hennes gamla var ju så trasig att pengarna ramlade ur. Mamma fyller år om tio dagar, fast då är inte jag här. Vi ska därför fira hennes födelsedag på onsdag med paket och middag på Hotell Nostalgi-restaurangen på Motormuseet i hamnen. Vi ska försöka gå dit via Vätterpromenaden. Det där med färdtjänst

Egentligen skulle mamma få plånboken på onsdag, alltså, men den hon har nu är i sånt bedrövligt skick att hon fick öppna sitt paket i kväll. Hon har suttit och tömt sin gamla och plockat i sin nya och hon verkar mycket nöjd. Hon köpte sig en fin silverring med grön sten, en italiensk design. Knappt att hon ville unna sig, men jag sa att hon verkligen skulle det!

Själv tittade jag mest på Stöllestans slott, det där slottet där galne hertig Magnus gömdes undan. Om jag inte minns fel bodde även hans promiskuösa syster Cecilia där. Vasar, alltså. Jag plågade mina stackars bonusbarn med en föreläsning om detta en midsommarafton efter några snapsar, så de suckar nog om de läser detta. Men hörrni, titta på bilderna i bildspelet, det är ett fint gammalt slott – i alla fall på utsidan!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hemma i Metropolen igen
for vi på nya shoppingturer och det blev bland annat blommor till mammas balle*. Sen köpte vi dammsugarpåsar och mat samt åkte hem och gjorde fest med smaskens och rödvin. Men först telefonerade vi med mammakusinen B som fyller år idag, den 1 juli.

Vad händer i morgon? Tja, vi ska köpa kakor och eftersom vädret ska bli sämre blir det troligen mer shopping. Vem vet var vi hamnar… Skänninge?


*mammas balle = mammas balkong


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag fick sova idag. Och jag sov – i alla fall till strax före åtta. Elias och jag visste först inte riktigt vad vi skulle hitta på, men bestämde oss för att åka in till stan och titta efter vårtecken. Först satt vi vid våra datorer en stund i köket. Jag hjälpte Elias med duschen innan han fick lunch.

Köttbullemacka och choklad
Köttbullemacka och choklad blev en bra lunch.


Vi styrde kosan
mot New Village först så jag fick slänga in mina grejor och hämta mina solbrillor. Passade på att byta en lampa i badrummet också medan det var ljust. På väg in mot stan tankade vi. Det var en tant där som först inte visste var hon skulle stoppa in sitt betalkort och sen hade glömt sin kod. Hoppas hon kom ihåg hur hon skulle framföra sitt fordon.

Vi hittade en parkeringsplats där jag fickparkerade med lite om och men. Sen gick genom stationen mot Svandammen.

Elias i stan
På väg ner mot Svandammen.


På vägen skrev vi en lista
över alla vårtecken vi hade sett dittills:

  • några som red på hästar
  • tussilago
  • kossor
  • skräp
  • föl
  • människor som cyklade
  • människor som fikade utomhus

Inne i stan var det massor av folk som precis som vi bara flanerade i aprilsolen. Jag såg ett hus som såg ut att ha tårtpapper på sig.

Hus med tårtpapper
Det lite rödbruna huset i mitten såg ut som om det hade tårtpapper på sig.


Jag stannade och fotade
en hel del. Elias är nog vad vid att de vuxna omkring honom gör det, för han satte sig ner och vilade en stund.

Elias
Vissa vuxna ska bara fota hela tiden…


Ja vänta lite! Kolla in den här träden, visst ser de spöklika ut mitt i solskenet? Jag ska bara…

Spöklika träd
Spöklika träd i eftermiddagssolen.


Svandammen var delvis frusen
och några svanar finns där inte längre.

Elias vid Svandammen
Delvis frusen damm.


Där fanns emellertid massor av änder,
till och med en som var död och låg och flöt på rygg.

Elias tittar på ändor
Elias gillade att titta på ändor änder.


Sen blev vi rätt glassugna.
Fågelsången, som ligger mitt emot Svandammen, var det knökfullt, så vi gick till min vän Kurden på Drottninggatan. Han blev förvånad att se mig så snart igen, vi sågs ju i tisdags – och innan dess… förra sommaren, eller nåt.

På väg mot glassen såg vi en lustig platta på trottoaren:

 Här hände ingenting
”Här hände ingenting 1965”. OK…


Utanför min vän Kurdens affär
hade visst Den Lede glömt sin gaffel. Tänk så slarviga folk är…

Djävulsgaffel
Den Lede hade glömt sin gaffel.


Glassarna åt vi
på en parkbänk utanför Domkyrkan. Men sen gick vi in för Domkyrkan är så häftig. Det var en barnkör som övade samtidigt också, så det var Ett Himla Hallå, kan man säga.

Taket i Domkyrkan
Det är högt i tak i Domkyrkan, vilket skapar viss akustik… 


Det är väldigt högt i tak
i Domkyrkan och akustiken är enorm. Men taket är också väldigt vackert. Mest gillar jag taket i Gustav Vasas gravkor.

Taket i Gustav Vasas gravkor
Taket i Gustav Vasas gravkor.


Fönstren är rätt vackra också
och några av dem renoveras just nu.

Fönster i Domkyrkan
Vackra fönster i Dômen.


I ett av gravkoren
spelas olika scener ur Bibeln upp. Dagens scen var från uppståndelsen. Därför låg den här vakten där och… skräpade…

Vakt som ramlat
Här låg en vakt och skräpade.


Besöket i Domkyrkan
avslutades med att jag tände ett ljus för dem som inte längre går bland oss här på jorden.

Ljus
Ett nytänt ljus för dem som inte längre går bland oss.


Sen åkte vi och köpte grillad kyckling
och hämtade Moderskeppet/Fästmön för hemfärd till Himlen. Jag stannade på en fika efter maten och vi passade på att slå en signal till min mamma.

Hemma i New Village väntade en överfull tvättkorg, så jag ska alldeles strax hänga den första maskinen tvätt. Jag tänker faktiskt köra en maskin till, för man får ju låta ända till klockan 23. Under tiden ska jag se sista avsnittet av Brottet och jag hoppas att det får ett bra slut och inte nåt

Jaha!

eller

Nämen, fy faaan!

I morgon är det arbetsdag igen. Mina känslor är blandade. Jag vill vara glad.


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej jag har haft en urjävlig natt. Vaknade vid halv två-tiden, trodde jag, av att klockradion stod och blinkade. Bara det att klockan var kvart över fyra på morgonen. Kunde jag somna om sen? Jaa, tio minuter innan jag skulle kliva upp (alarmet på mobilen går på tio över sex på vardagar). Strömavbrott, alltså! Och som vanligt inte i hela lägenheten utan halva. Detta medförde att inte bara klockradioapparaterna i sovrummet stod och blinkade. I köket visade stereon upp hela sin displaymeny som en non stop-slinga och på micron stod klockan på 88:88. Irriterande och sånt jag inte har tid att fixa med på morgonen, egentligen. Du som känner mig vet att jag gjorde det.

Morgonen var varmare idag. När jag gick och la mig igår kväll visade termometern mer än 19 minusgrader. I morse stod den på -14. Och i bilen visade den -12. Det snöade lite, så nu får jag se fram emot att borsta och skrapa bilen när jag ska hem. Rätt vackert är det i alla fall ute och jag skulle vilja ta en repa mitt på dan och fota. Men jag kommer inte alls överens med Ajfånens kamera. Det blir ett särskilt inlägg om detta framöver. Och då snackar jag inte skoinlägg!

snö i det höga gräset

Det är mycket snö i det höga gräset utanför jobbet.


På vägarna var det snorhalt.
Jag såg faktiskt nästan inga cyklister idag och det var skönt. Det var bara en och h*n cyklade visserligen utan lyse men på trottoaren. Nä, idag var det bilisterna som betedde sig som galningar. En bil skulle in i min fil, men i stället för att sakta ner gasade h*n och körde in precis framför fronten på bilen framför mig. Som tur var  höll jag avstånd, men det var läskigt nära. Filkörning har en del bilister generellt problem med. När det ligger snö på vägarna och man inte kan se vägmarkeringarna tycks det som om man hellre chansar än tänker logiskt och kör försiktigt. Två bilister framför mig på ett ställe tyckte till exempel att vägen var enfilig och körde i mitten. Vägen är tvåfilig. Men värst av allt var nog människan som på 70-vägen kröp fram, vinglade och… jaa, förstås, pratade i mobilen. Det var som sagt snorhalt på vägarna, så jag bara undrar om h*n var dum i hela jävla huvudet..? (Retorisk fråga.)

Idag jobbar jag för institution ett. Där fick jag inte igång datorn förrän efter 45 minuter. Nästa fel är att det inte går att skriva ut. Och rent allmänt är datorn/nätverket seg(t).

Jaa, den här dan kunde ha börjat bättre. Men eftersom den inte gjorde det borde den i alla fall sluta bättre. Jag måste jobba med piskan på folk idag kring forskningssidorna och även skapa och publicera några nya. Jag ska hålla i en one-to-one-kurs i att skapa en personlig hemsida och så är det sedvanligt stormöte här på tisdagsförmiddagen. En helt annan sorts möte än det institution 2 har. På institution 2 är det bar prefekten som talar och det är sällan några frågor. På institution 1 pratar prefekten först och sen alla möjliga som har nåt att informera sina kollegor om. Avspänt, informativt och en väl använd halvtimma varje vecka!

Men igår var prefekten på institution 2 riktigt rolig. Han berättade att varje sommar är en han vid ett tillfälle uppe ett helt dygn. Och varje vinter stannar han i sängen ett helt dygn. Jag blev lite inspirerad till det senare under en av mina juldagar, faktiskt. Å, jag ser verkligen fram mot dem! Jag ska köpa julklappar till mig själv och slå in och jag ska bara köpa saker som jag vill ha. Likadant med maten. Det blir bara julmat som jag vill ha, det vill säga mest sill. Jag tänker snapsa till också. Och slutligen ska jag köpa en jädra massa choklad som jag ska mumsa när jag läser mina braiga julklappsböcker eller ser mina braiga julklappsfilmer som jag har gett till mig själv. Dessutom ska jag sippa päronkonjak. Varje kväll.

Å, nu blev jag genast på bättre humör, lite grann också för att Therese på Twitter hälsade mig välkommen till dagen med orden

God morgon snöflinga!

Det var efter jag hade twittrat att jag är en morrhoppa idag….

Hur ska du fira jul i år??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »