Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inte tid’

Ett inlägg skrivet mellan värkarna.


 

Lampa

Smärtan är som starkt ljus…

En ska inte skjuta upp till morgondagen vad en kan göra idag. Jag förbannar mig själv för att jag är så… mañana ibland. Fästmön har skaffat ett nät till sin balle* med syfte att katterna inte ska trilla ner. Ja alltså nätet ska förhindra detta. Och nätet skulle vi sätta upp igår. Sen tyckte jag att det var lite dåligt väder, en aning kyligt och kunde vi inte bara göra några ärenden och sen åka hem och äta god mat och dricka svindyrt vin? Jodå. Så blev det. Bara det att jag har haft ont i magen igen sen i fredags kväll… Under lördagskvällen och natten blev det värre. Nu på söndagen får jag ta allt jag ska göra i etapper.

Det är INTE gallan den här gången. Det här handlar om min vanliga, krånglande mage som bestämde sig för att sluta fungera. Fettfri kost funkar inte för mig. Följden har blivit att magen är svullen och öm och att tarmen krampar. Av och till går/sitter/ligger jag som en fällkniv. Av detta har jag nu lärt mig att inte lyssna på andras så kallade goda råd utan följa mina egna som jag vet fungerar. (Det enda vettiga rådet var det jag fick av FEM om mineralvatten, för vätska måste jag få i mig.) Min dietist har sagt att jag ska ta tre matskedar olivolja varje dag. Det skulle jag aldrig kunna göra. Men jag måste ha fett annars blir det… proppar. Smärtan är understundom skarp. Ungefär som att få ett starkt ljus i ljuskänsliga ögon.

 Lampa

Smärtan är… skarp.


Jag kan skrika

Jag har inte tid att vara sjuk!!!

och dunka nävarna i kudden, förbanna livets orättvisa. Men jag kommer inte undan. Jag vet bara tusen andra ting jag borde göra och skulle vilja göra. Nu lyckades jag i alla fall skjutsa hem Anna med stege. Jag hoppas äldste bonussonen håller i den när hon klättrar. Anna skaffade medicin åt mig IGEN, denna gång från apoteket. Jag orkade inte gå ur bilen.

Kristallkrona

Smärtan är som ett skarpt ljussken, men tillvaron i övrigt är svartvit idag.

Mamma har fått sitt söndagssamtal och det blev ju som det blev med det. Hon har lite svårt att förstå om och när nån annan är dålig. Vidare blir det ett stressmoment för mig när hon ena dan säger att hon ska ordna en sak, för att nästa dag undra om jag kan ordna den. Men faktum är att jag just idag bad min lilla mamma ordna en viss del, för jag har så ont.

Idag har tillvaron runt smärtan mest varit suddigt svartvit. Det lättar lite att skriva, det lättar när ingen lägger sig i och tycker saker och undrar och… Fast jag hade gärna haft Anna här hos mig. Hon är inte som ”alla andra”. Men jag vet att hon förbereder sig för en ny jobbvecka som bland annat innebär intensiva kursdagar.

Jag går här, mellan datorn, gästsängen och kökssoffan. Ser på golven som behöver dammsugas, strykhögen som är som ett utropstecken. I morgon hoppas jag att magen är bättre och kroppen inte för svag, så att jag orkar

  1. förbereda mig inför tisdag eftermiddag
  2. fälla sätena i bilen och få in sommardäcken
  3. duscha.
Mugg Det lutar åt ett åk till

”Det lutar åt ett åk till!” stod det på en mugg jag såg igår. Jag hoppas jag mäktar med morgondagens tre ting.

Tre saker som jag bara måste fixa i morgon. På tisdag klockan nio ska jag och Clark Kent** till bilverkstan. Då ska han få på sig sommartofflorna och så ska det göras två garantiåtgärder. Vidare har jag bett att de ska kolla bromsarna också inför besiktningen i maj.

Nu har jag tagit medicinen. Det kan ta timmar innan den verkar, men jag orkar inte sitta uppe och vänta. Jag har bäddat upp i min vanlig säng och fällt ner persiennen. Kan bara hoppas att folk i huset slutar gräla och misshandla en fiol. Det är förstås alltid bättre än att de misshandlar varandra fysiskt. Som boende i samma hus är det ändå rätt jobbigt att det är så lyhört.

Jag fryser, jag fryser! Får nog leta fram morgonrocken och ta med mig pläden in till sovrummet. Går och lägger mig en stund, väntar på att medicinen ska verka. Mellan värkarna har jag skrivit det här inlägget. Jag hoppas att morgondagen blir bättre.


*balle = balkong

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett uppbyggligt inlägg, en neverending story.


 

Jisses så det byggs/renoveras i huset! Det är som en neverending story. Jag vet inte hur länge jag har sett hantverkarbilar stå parkerade utanför (med minst två hjul på gräsmattan som nu är rätt förstörd). Varje dag skenas det i trappor, det slås i räcket och det skitas ner – utanför min dörr. Innanför andras dörrar hoppas jag att det blir fint. Fast framför allt hoppas jag att det blir färdigt snart. För att du inte ska tycka att jag är gnällig kan jag meddela att arbetet i min trappuppgång har pågått minst sen årsskiftet. Vi talar alltså om flera månader. Sen tror jag att det för säkerhets skull sker nåt liknande arbete i porten bredvid.

Bilar som sabbar gräsmattan

Hantverkarbilarna sabbar gräsmattan, som synes.

 

 En hemlig plats och Saknaden efter Josef

Mitt rum blir ingen hemlig plats, men ett rum för att läsa böcker, till exempel. Boken En hemlig plats läste jag ut igår, förresten.

Men faktum är att även jag bygger. Jag bygger ett nytt… rum i cyberspace. Det blir lite gammalt och lite nytt i mitt rum både vad gäller innehåll och utseende. Nånting jag ska bli tydligare med är mål och syfte med mitt rum. Innehållsmässigt ska det finnas vissa… ”hyllor” kvar, även om min första tanke var att renodla mer. I mitt rum ska en kunna läsa böcker, men samtidigt ska en kunna dricka vin och se på TV också. Det är blandningen jag gillar. Mitt rum blir ingen hemlig plats utan troligen offentligt, även om mitt tilltal kan vara väldigt personligt. Och till att börja med är alla välkomna – så länge man inte klampar in med skorna på och skitar ner. Det mest privata får som tidigare fortsätta att vara mest privat. Spännande är det att se nåt nytt växa fram! Det går fortare och lättare än jag trodde. På ett par timmar hade jag ”väggarna” klara. Nu sitter jag och finlirar med ”tapetval” och ”möblering” mest. Mer tänker jag inte avslöja här och nu – annat än att det blir an neverending story…

Idag blir det emellertid inte så mycket byggande. Jag sitter och laddar för ett tandläkarbesök mitt på dan – inklusive en bussresa. Att åka buss med UL är nämligen inget jag estimerar högt, men det blir för krångligt och för dyrt med bilparkering inne i stan.

Min dag har som vanligt inletts med jobbsökeri. För tillfället har jag flyt och hittar intressanta tjänster att söka, även om alla inte finns i Uppsala. Det är viktigt att jag får ett jobb snart. Till och med är det riktigt akut. Igår kom ett pensionsbesked och den månatliga ålderspensionen för de år jag har jobbat statligt har sänkts en krona sen förra året – till 83 kronor… Eh ja… Hur ska en kunna klara sig på det, tro? Det är ju fan mindre än a-kassan… Nä, det lär inte bli några sötebrödsdagar senare i livet heller. Tur att jag är van att leva på next to nothing = a-kassa.

Statlig ålderspension 83 kr i mån

En statlig ålderspension på 83 spänn i månaden utlovar inga sötebrödsdagar senare i livet…

 

Bok rostat och kaffe

Mitt dagliga bröd igår.

Hur det är med magen idag? Tackar som frågar. Jag byggde den med öl. SKOJAR BARA! Människor tycks ha många synpunkter på vad jag stoppar i mig. Det hade varit mer konstruktivt om jag fått kostråd av nån kunnig. Som det är nu får jag känna mig fram. Magen är bättre – den är inte bra, men den är inte sämre. Jag har levt med en kass mage i 45 år. Vissa perioder kan jag äta vissa livsmedel utan att få ont, för att i nästa perioder få riktiga smärtanfall om jag råkar få i mig en tugga av nåt specifikt. Det jag återkommande ofta får ont av att äta är gurka, paprika och ägg. Gurka kan jag leva utan, men paprika är gott och ägg behöver jag för proteinets skull – jag äter ju inget annat kött än fågel. Fet fisk går fetbort fick jag lära mig den hårda vägen i måndags. Makrill i tomatsås var inte bra. Gissningsvis funkar inte lax tillagad i min grillpanna heller, dårå… Men tack FEM för det hittills ENDA rådet jag har fått i förväg som inte har varit nåt ojande efteråt om vad jag har petat i mig: mineralvatten. Jag behöver dricka mycket och få i mig salter eftersom jag inte får i mig så väldigt mycket. Igår åt jag en rostad macka med smör och ost samt två små kycklingkorvar med bröd och lite räksallad bredvid. Det kunde jag äta utan att få ondare. Nu kluckar det inte längre i magen, det känns mer som om nånting… sitter löst på övre höger sida. Kanske behöver en och annan reservdel…

Nu har inte jag tid att sitta här och svamla med mig själv längre. Det är dags att sätta fart så jag kommer iväg på dagens utflykt. Men… jag ville bara påminna dig som missade gårdagens avsnitt av När livet vänder att det går att se på SvT Play – länk finns i mitt inlägg om Admir. Ett bra komplement är också att läsa Anna Nilssons trilogi Hållplats Sverige (länkar till dem finns i samma inlägg).

Hållplats Sverigetrilogin

Anna Nilsson Spets trilogi Hållplats Sverige vänder sig främst till unga, men även vi äldre får ut nåt av den.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spretigt inlägg.


 

väntrumsvägg

Typisk väntrumsvägg

I natt blev det alldeles för lite sömn. Jag hakade upp mig på en sak och det blev till oro och ältande. Varför är det alltid så om nätterna? Oro är mycket lättare att hantera på vardagar mellan klockan 8 och 16, för då går det oftast att ringa nån och få svar. Nu ska jag mejla i stället, för idag ska jag ut på äventyr i Vården igen. Om nu vårdgivaren dyker upp. H*n gjorde ju inte det sist.

Eftersom jag vaknade tidigt blev dagens administration snabbt avklarad. Det höll på att skita sig på en grej, men jag lyckades hitta ett alternativ. Datorn ville inte riktigt samarbeta heller. Kanske hade den också fått för lite nattvila – den är ju avstängd enbart när jag inte är hemma eller sover. Och jag är hemma väldigt mycket och sover väldigt lite…

Tre trisslotter

En trio lika rosa som morgonhimlen. Jag fick lotterna för att jag deltagit i undersökningar.

Morgonhimlen var ett fantastiskt färgspel i rosa, men tyvärr hade jag ingen bra vinkel ur nåt fönster för att ta en bild. Det är plusgrader idag och det tackar vi för. Jag skulle verkligen behöva tvätta bilen och det är bäst att göra när det är plusgrader, men är rädd att fläktremmen ska börja gnälla efter tvätten. Den är lynnig, bilens fläktrem, för så snart jag ens viskar om verkstadsbesök tystnar den. För tillfället är den ganska tyst ändå, vilket jag naturligtvis tycker är skönt. Bilen blir ju tio år till jul och nu börjar skavanker och slitage göra sig märkbara. Hittills har det mest varit lampor, däck och bromsar och en gång ljuddämparen. Inga jättedyrbara grejor, tack och lov. Och ta i trä! Jag skrapar mina trisslotter och hoppas på vinster. Den första av de tre jag fick som tack för att jag deltagit i undersökningar gav dock ingen utdelning…

Nån riktig bullfest blev det inte här igår. Av de fyra (för 20 kronor) kanelbullarna jag inhandlade lyckades jag bara klämma ner en enda och nån fikagäst dök inte upp. Men ett par timmar efter att jag hade bjudit hit Gunilla från Dalarna, som liksom jag föredrar kanelbullar framför semlor, plingade det på dörren. För ett kort ögonblick trodde jag att det var hon och började nästan skratta – för de vore så typiskt henne, på nåt sätt. Tyvärr var det pojkarna från Com Hem och dem bad jag ju ganska snart att gå bort.

Nä här sitter jag och pladdrar och det har jag inte tid med. Dags att göra sig redo att möta Vården. Belöningen blir en kanelbulle med extra mycket socker på när jag kommer hem.

Vad ska DU göra idag då? Skriv gärna några rader och berätta, så känner jag mig lite mindre ensam!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett  inlägg om skam och genans och om att duga – eller aldrig duga.


 

Min hand

Min hand är nästan alltid varm.

Ibland kan handen vara mjuk och vänlig och snäll. Ibland kan den vara obeveklig, kall, hård och slå – teoretiskt sett. Jag får så ofta höra att jag inte bryr mig om. Jag finns inte till för dem jag borde. Och när jag försöker räcka till åt alla håll och kanter är inte det bra heller. Igår fick jag höra att jag var missunnsam.

Det handlar om att jag bara vill duga. Jag vill duga en enda gång. Vill att någon ska vara lite stolt över mig, Sorgebarn. Barnet, som fick höra att hon gjorde någon sjuk. Hur kan man göra någon sjuk som drabbas av en autoimmun sjukdom? Nåja, jag gjorde i alla fall någon sjukare genom att skratta, gråta, leka… Jag var ju barn! Men jag var tio år när jag slutade ta hem kamrater. Jag skrattade inte, jag grät bara när jag inte kunde hejda gråten. Jag lekte ensam eller med en bok.

Så snart jag var myndig lämnade jag hemmet. Jag hade själv ordnat arbete i England. När det inte blev som det var tänkt fick jag känna av den kalla handen.

Jag kom in på universitetet. Började studera. Studierna var tuffa, men jag tog min examen. Mina kursare blev firade på alla sätt och vis. Jag fick… kalla handen.

Efter studierna fick jag inte genast jobb. Jag blev tvungen att få hjälp från samhället i nio månader. Kalla handen nu också. Det var ju genant.

Vid ett par tillfällen togs jag in akut på sjukhus. En gång agerade en chef och en kollega stand in. Den kalla handen hade inte tid. Eller inte lust..?

När jag hade levt med min partner i några år skulle vi ingå partnerskap. Det den kalla handen gjorde då… Vid ceremonin närvarade mina svärföräldrar och Ingen från min släkt. Flera månader efteråt var det fryskalla handen – så även från mitt håll, det medges. När isen bröts var de första orden:

Har du glömt bort att vi finns?

Inte förlåt. Aldrig förlåt. Det var ju jag som orsakade genansen genom mitt beteende. Skulden var min. Som vanligt.

De senaste åren… Skammen… Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att jag inte bryr mig. Samtidigt får jag inte komma på besök, för då kan ju någon förstå hur det ligger till på riktigt. Och DET är ju genant.

Det finns flera skäl till att jag aldrig har skaffat egna barn. Ett är att jag inte skulle duga som förälder. Eller att jag skulle få… kalla händer. Barn behöver varma händer!

Men en gång skulle jag vilja duga. En enda gång. En gång skulle jag vilja höra någon säga sig vara stolt över mig, inte bara hitta felen. Det är inte pengar jag vill ha, det är villkorslös kärlek.

Jag har nu förvarnat om De Skrivna Orden. Intresset var minimalt. Om man inte talar om det/svarar på det/visar att man har hört eller uppfattat kanske det försvinner. Obehagliga sanningar vill vi inte ha. Några applåder får jag aldrig från det hållet, det enda håll jag vill ha applåder från. En gång. En enda gång. Först då kan jag glömma gamla oförrätter.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fundersamt inlägg.


 

iphone5black

Konstiga sms och samtal på mobilen…

Igår kväll fick jag ett sms där en person gratulerade mig till mitt nya jobb. Eh…. jag behöver väl inte säga att jag blev aaaningen förvånad. Det kändes lite extra ironiskt eftersom jag ju blir arbetslös snart.

Strax efter klockan tio idag ringde min privata mobil. Eftersom det är väldigt kaotiskt ganska rörigt på jobbet även denna dag blev jag mest irriterad. Jag har inte tid att vara privat när jag jobbar, hinner knappt gå på toa. Men jag svarade i alla fall. Det var från en blomsterhandel hemma i Uppsala och nu är det visst blommor på väg i kväll.

Kan inte låta bli att undra om det är nån som skämta med mig aprillo..? Eller är det ännu mer ironiskt menat??? Eller rentav… snällt..???

To be continued!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ögoninlägg.


 

Chateau du Cléray 2012

Chateau du Cléray 2012, gårdagens vin.

Att det var fredag igår var väl ingen som missade. Själva kämpade Fästmön och jag för att inte missa fredagskvällen. Vi avnjöt ett kilo räkor och gjorde slut på en flaska vitt vin. Målet var sen att försöka hålla oss vakna för att se Tyst vittne klockan 22 till tio minuter över midnatt. Anna somnade på soffan efter fem minuter. Jag höll mig vaken lite längre, men de sista 45 minuterna kämpade jag mot mina tunga ögonlock. Då hade Anna gett upp och gått och lagt sig i sängen under täcket.

Paprikablomma

Min paprika blommar!

 
 

Det händer mycket just nu. På baksidan av huset där jag bor ser jag att gräsmattan har blivit grön och gul av maskrosor på bara några dagar. Den behöver dessutom klippas… Alla har ställt ut sina utemöbler utom jag. Jag tänkte fixa det i morgon. Idag har jag inte tid. Men även här inne händer det saker. Igår när vi satt och tuggade på räkor noterade jag att det blommade i paprika-krukan…

En liten grön paprika

En liten grön paprika!

Och det är inte bara en blomma utan flera. När jag kröp närmare för att fota upptäckte jag en liten, liten grön sak… Tur är väl det, för kylskåpet här var ganska tomt på grönsaker när jag skulle duka fram för frukost i morse. Vi ska ta en tur till Tokerian sen och investera i lite nyttigheter – och lördagsgodis, förstås. Fast… vi ska ju inte vara hemma i kväll. Vi ska ju in till stan och se…

 
 
 
 

Sarah Dawn Finer!!!! Eh… jag menar… Cabareeeeeeet!!!

Det här har jag sett fram emot! Oj, oj, oj, det blir vårens höjdpunkt!!!

Men tätt efter denna höjdpunkt kommer nästa, min första drömintervju som har blivit verklighet. I morgon, söndag, kväll får du hålla ögonen öppna på en blogg nära dig vid 18-tiden. Då dyker en mycket spännande person upp här!

Små penséer

Håll ögonen öppna!


Ha en fin lördag! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frågande inlägg.

 

hosta

Hostan har dämpats.

Nej, nån bra dag har det inte varit idag. Men jag har överlevt. Ryggsmärtorna har nu lugnat ner sig lite grann. Hostan har jag dämpat med nån dryck ur en brun flaska, upphittad vid utgrävningar av mitt kylskåp.

Har slumrat av och till när rygg och hosta har tillåtit. Däremellan har jag läst några rader och skrivit ytterligare ett kapitel på min bok. I huvudet, vill säga. Jag vet inte hur och när jag ska få ner texten på pränt. Detta kapitel handlar om två månader i tid räknat. Ändå gissar jag att det i ord och bokstäver räknat blir ett av bokens längre avsnitt. Å, jag hoppas bara att jag kommer ihåg det jag har tänkt ut!

blodpenna

Varför måste jag skriva den här boken jag har tänkt?

Jag vet inte varför, men det har blivit så viktigt för mig att skriva den här boken. Tidigare har jag haft all tid i världen att göra det. Nu har jag antingen inte tid eller är för sjuk. Ryggen tillåter inte längre sittningar än fem minuter åt gången vid min dator just nu. Och jag orkar inte springa omkring i lägenheten så att ryggraden rätas ut. Den bara knakar, förresten. Riktigt läskigt är det för det hörs…

Vi får se när boken ser dagens ljus. Den blir väl det jag lämnar efter mig en gång. Nu har jag ju inga barn som kan glädjas åt eventuella inkomster från litterärt verk, men jag har fyra bonusbarn. Minstingen och jag har haft sms-kontakt vid två tillfällen i eftermiddag, från var sin sjuksäng. Jag kan konstatera att det är lika trist att vara sjuk när man är 11 som när man är 51…


Livet är kort.

Read Full Post »

Fy vilken hemsk natt jag har haft! Mina aliens tycks ha ägnat sig åt att partaja och jag har inte sovit så mycket. Jag är jättetrött och jag kom sent till jobbet och i skrivande stund häller jag i mig dubbla doser kaffe så att jag ska kunna hålla mig vaken. Jag har ont och… ja, aliengänget håller mig på benen, så att säga. På tal om ben är i alla fall hälen lite, lite bättre! Det känns som om medicinen gjorde verkan direkt. Och sen så klart att jag avlastar hälen genom att krycka mig fram.

En närbild på gängledaren som säkerligen ledde nattens partaj.


I morse skulle jag färdigställa nyheten
jag påbörjade igår. Det har inte varit jättebråttom med att få ut den. Med vissa nyheter är det ju så att det är bättre att de är korrekta än att de kommer ut fortfort. Bara det att den inte blev korrekt. Av nån anledning tog inte verktyget mina ändringar, så jag vet inte hur många gånger jag fick publicera skiten innan det blev rätt. Innan dess hade jag fullt sjå att välja ut en bild där de närmaste sörjande inblandade såg normala ut. Detta trots att jag hade tagit en hel serie bilder på dem!.. Nej, jag kommer inte överens med Ajfånens kamera! Bilderna blir inte alls lika bra som med min gamla Nokia, de blir bara tyngre och större. Slutligen skulle jag göra en engelsk översättning. Den fick jag kämpa med ett tag, tills jag hittade formuleringar som inte lät som Googleöversättningar…

Igår morse bytte jag lösenord på datorn. Sånt brukar orsaka problem, men jag var ändå tvungen att göra det eftersom mitt lösenord snart skulle gå ut. Pratade med M häromdan och M hade fått massor av problem när h*n bytte lösenord. Jag har inte tid att få såna problem! Jag vill bara att tekniken ska funka! Och faktum är att det gick bra – efter ett tag. Jag blev tvungen att ändra lite inställningar på Ajfånen som ju synkar mejl och kalender med datorn. Kände mig stolt som en tupp höna när jag klarade av detta alldeles själv. Nu återstår bara  att se hur det går i eftermiddag. Då ska jag nämligen delta i en kurs kring vårt webbverktyg och då måste fjärrinloggningen funka. Harkel… Min ursprungliga tanke var dessutom att jag skulle vara elev på kursen. Bland annat av det skälet att jag inte har fått grunderna i verktyget eller informationen som är specifik kring vissa saker som gäller den här arbetsplatsen. En av kursledarna hörde av sig för ett tag sen och sa att h*n nog trodde att kursen var alltför grundläggande för min del. Men jag sa att jag nog kan snappa upp ett och annat matnyttigt och i övrigt vara en extra lärarresurs. Häromdan hörde kursledaren av sig och jag anade paniken: kursledare 2 har fått förhinder och kunde jag tänka mig att… Självklart! Sånt här är bara roligt, tycker jag! Man lär sig också väldigt mycket av att lära ut saker till andra.

I kväll blir jag ensam hemma igen, eftersom min kära Fästmö jobbar kväll, som vanligt. Jag hade en tanke att åka till Plusvardag för att köpa en ny sorts inlägg till hälarna, men jag tror jag struntar i det. Jag vet inte hur mycket pengar jag har lagt ut på inlägg!.. De jag har nu är bra, tyckte i alla fall sjukgymnasten. Själv känner jag mig nöjd med dem, när jag använder dem i gympadojorna gör det minst ont i hälen.

Bilen skulle också behöva tvättas, den är hur skitig som helst. Men det konstiga är att det alltid regnar när jag är ledig – på kvällar och helger… Nu i helgen har jag inte tid heller, för jag har tänkt mig ut till Himlen. Somliga i familjen är riktiga festprissar och ska på två (2) kalas (ett på lördag, ett på söndag) och då kan det vara bra att ha en bil till förfogande – åtminstone när man ska hem igen och har festat färdigt…

Vad ska du göra i helgen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Bloggvännen Christina har efterlyst en omvärldsspaningsrunda. Egentligen har jag inte alls tid med det, men vad gör man inte sina bloggvänner? Här kommer ett gäng nyheter, lika färgglada – eller trista – som dessa kablar jag hittade i ett rum nånstans idag…

Nyheter som färgglada – eller trista – kablar…

  • Skeppet Vasa bryts ner snabbare än väntat. Uj uj! Ett av de häftigaste, förlista skeppen som sparats till eftervärlden på ett fantastiskt museum på Djurgården, håller på att brytas ner. Det är cellulosan i eket som har förstörts av syror. En del träplankor har bara kvar en femtedel av sin ursprungliga hållfasthet. Låter synnerligen oroväckande, det här skeppet är nånting urhäftigt, ju!
  • Upphetsning minskar äckelkänslor. Urrrrk! Ja jag måtte ha varit allt annat än upphetsad igår kväll när jag glodde på TV! Holländska forskare har nämligen kommit fram till att vi är mer toleranta mot dofter från svett och andra kroppsodörer när vi är upphetsade. Fast… vad är det för nytta med att veta detta..?
  • Arbetslösheten stiger och vissa drabbas hårdare än andra. Fruktansvärt! Arbetslösheten stiger igen.  I augusti i år var 366 000 personer, eller 7,2 procent av alla i yrkesverksam ålder, arbetslösa. Hårdast drabbas de långtidsarbetslösa. På fyra år har de som varit arbetslösa i två år eller mer ökat från knappt 25 000 till 70 000 personer. När ska regeringen göra nåt konkret???
  • Nya mynt 2016. I veckan presenterades de nya mynt vi får i Sverige 2016. Det är Ted Gärdestads låt Sol, vind och vatten som har inspirerat myntformgivaren Ernst Nordin: Solen är symbol på enkronan, vinden på tvåkronan och vattnet på femkronan. Fast kungen är förstås på alla mynts framsidor.
  • Nya iPhone är här! Och det som är nytt med den jämfört med tidigare modeller är att den har större skärm och 4g. Nyfiken är jag, det kan jag inte komma ifrån!..
  • Gratis sex efter den nionde biltvätten. Men hallå! Bilar och sex… Jaa, om man bor i Sunway Mentari i Malaysia, kanske. Det var en massagesalong och en biltvätt som fick en briljant idé, trodde de. Tills polisen avbröt verksamheten. Nej, jag nöjer med med en gratis tionde tvätt, jag.
  • Knäppa lagar. Knäppa lagar finns det gott om! Eller vad sägs om att man inte får ta med sig Kinderegg in i USA, att man inte får glömma sin frus födelsedag på Samoa, att gravida kvinnor får kissa var som helst i Storbritannien och att du måste ha regeringens tillstånd ifall du vill reinkarneras efter din död i Kina?
  • Ribbstolsförbud när TV4 filmar. Och nu nåt riktigt tramsigt: I tre år till ska TV4 sända matcher från innebandyns superliga. Fast kanalen vägrar filma hos lag som har hallar med ribbstolar. Det här drabbar minst fem herrlag och säkert ännu fler damlag. TV4 har till och med en innebandyredaktör. Enligt honom är skälet att kanalen

[…] höjer nivån på sändningarna, vi vill inte visa en vägg […] 

Sen finns det klart extra färgglada nyheter som att två svenska journalister har frigetts från fängelse i land söder om ekvatorn. Eller nattsvarta som den om mannen som både rånades och överkördes av tåget…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »