Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Jackie Kennedy’

Ett summerande inlägg.


 

Trappa i Vaksala kyrka

Ensamheten kan vara väldigt ledsam. (Bilden är från Vaksala kyrka.)

Det går faktiskt nästan inte att förklara hur det känns när jag har lämnat av Fästmön i Himlen och hon har stängt bildörren. Det är inte roligt (= understatement) att bo på var sitt håll när två bara vill vara en. Men så är det av olika skäl. Jag gör mitt bästa för att förändra min del av det hela. Jag for hem ensam till en tom och kall lägenhet. En matlåda från frysen stod på tining till söndagsmiddag, men först blev det ett samtal till lilla mamma. Jag ringde mamma igår också och hon var ledsen och deppig. Det är svårt att trösta nån som är ensam, jag vet själv hur ledsam ensamheten är ibland.

Jag har annars haft en bra och vilsam helg. Vi har tagit det lugnt och ätit och druckit enkelt, men dyrt och gott. Vi firade typ

Hallå vin!

och njöt av det goda i livet, samtidigt som vi också sände tankar till dem som inte längre är bland oss här på jorden.

Fredagen tillbringade vi i Himlen med busungarna Katt och deras mamma. En behöver aldrig ha tråkigt när det finns kattungar som showar i närheten. Jag la ut ganska många bilder på dem här på bloggen igår, men två bilder sparade jag till idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi åkte in till New Village 
nånstans mitt på dan igår. När vi kom hem till mig kunde vi konstatera att det saknades vissa medikamenter. Det blev därför bara en snabb titt in i Ilonas och Lottas retro- och vintageaffär på Hjalmar Brantingsgatan 4A (när får butiken ett namn, tro?). Till min stora sorg (?) upptäckte jag att den fina leksaksbensinpumpen fick en ny ägare medan vi var där. Jag tröstade mig med att glo på en drinkvagn, fina glas och en dräkt som skulle ha kunnat tillhöra Jackie Kennedy, inte Tofflan Tofflansdotter. Jag har viss självinsikt, alltså.

En tur till Stormarknaden blev det därefter, för vi behövde både medicin och mat. Sen fick vimsmajorna flamsa tillbaka till Himlen för att hämta läkemedelstillbehör. Lördagen hade nästan gått över i kväll när vi återvände till New Village. Mamma fick sitt telefonsamtal och vi fick kaffe och bulle.

När mörkret hade sänkt sig for vi ner till Gamla kyrkogården i stan. Där var hur mycket folk och bilar som helst och en gubbe krävde att jag hissade ner mitt bilfönster så att han kunde tala om för mig att jag körde där jag inte fick köra. Orka! Han hade gjort större nytta om han hade stått i andra änden av gatan och lekt polis och motat bort alla felparkerare som stod på både cykelbana och trottoar. Gubbar!

Vaksala kyrka for vi sen till. Där tycker vi båda att det är så fint och Anna har viss anknytning dit. Det pågick en gudstjänst så vi tittade bara in lite snabbt i den gamla 1100-talskyrkan. Sen famlade vi oss genom mörkret, med marschaller på båda sidorna av gångvägen, upp till minneslunden. Tyvärr var det en unge som nån hade släpat dit som babblade hela tiden, annars var där väldigt vackert och rofyllt. (Nej, låt helst inga barn komma till mig.)

Hemma tog vi var sitt glas vitt till en räkbomb och därefter vidtog en ganska mastig filmkväll – endast avbruten med 50 minuter Downton Abbey. Vi såg för övrigt ganska många filmer den här helgen och om dem skrev jag här idag. 

Vi satt uppe länge igår och därför stannade vi i sängen länge i morse. Kaffe och böcker på sängen en söndagsmorgon är inte alls fel. Jag läste ut en deckare om amerikansk politik och grep därefter en bok om svensk politik, på sätt och vis, att läsa härnäst. Den senare börjar bara som väldigt hemskt. Författaren Eva Franchell berättar om att hon har haft två bästa vänner. Den ena blev mördad och den andra dog i cancer. Så sorgligt…

Söder om helvetet och Väninnan

Från amerikansk politik till svensk.


Innan vi anlände till Himlen
i eftermiddags tittade vi in på Fullerö handel. Den affären bara växer och växer – precis som dess priser. Men fina grejor säljer de! Vi köpte inget utan tittade bara.

Nu har jag ätit spaghetti och kycklingfärs från frysen och jag ska hälla ner mig i bästefåtöljen och läsa en stund innan Bron börjar. I morgon är det måndag och en ny, härlig arbetsvecka väntar på mig. Jag hoppas att du också har nån sån att se fram emot!


Här är några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


Fästmöns och min förlovningsdag
fast 1960 valdes John F Kennedy till president i USA. Men bara drygt tre år senare mördades han. Idag är det 50 år sen. Sveriges Television visade första delen av fyra av den omdiskuterade kanadensiska TV-serien The Kennedys (2011).

The Kennedys

The Kennedys körde igång i kväll exakt 50 år efter mordet på John F Kennedy.


TV-serien börjar denna valdag
den 8 november 1960. Pappa Joe uppnår äntligen det han strävat efter: när han själv inte kunde bli president skulle hans son bli det. Nu hade emellertid Joe flera söner. Dessvärre förolyckades den äldste sonen i andra världskriget. Joe flyttade över sina förhoppningar på näste son i ordningen, John Fitzgerald, Jack kallad.

Glimtar från valdagen varvas med glimtar från åren innan. Vi får också se hur Jack och Jackie träffas och blir ett par. Men ganska snart avslöjas sprickorna i emaljen. Jack är, precis som sin far, svag för kvinnor och kan inte vara trogen sin fru.

Det här första avsnittet, långfilmslångt liksom övriga delar, var en fantastisk inledning på en spännande serie. Ryktet säger att familjen Kennedy försökte stoppa serien för att den inte håller sig till fakta. Alla sorters rykten liksom dramatiska TV-serier ska man ta med en rejäl nypa salt. För jag tror nog att det ligger nån sorts sanning, om än inte helt, i det mesta.

Jag tycker det här är bra och spännande. Skådespelarna som spelar Jack, Greg Kinnear (född samma år som Jack mördades), och Jackie, Katie Holmes, är otroligt porträttlika. Och det stör naturligtvis inte helhetsintrycket. Tvärtom.

De följande avsnitten visas i morgon, söndag och måndag kväll.

Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har ju tidigare skrivit här på bloggen om min fascination för familjen Kennedy. Det finns inget direkt skäl till detta, jag är bara intresserad helt enkelt. Gissningsvis har det att göra med alla jobbiga dödsfall – mord eller olyckor eller dödlig sjukdom – i låga åldrar i denna familj som annars borde vara så lycklig med alla sina pengar och sin makt… Ja, pengar och makt är verkligen inte allt…

Läser i kväll på Dagens Nyheters hemsida att det finns åtta timmars inspelad intervju med Jackie Kennedy, gjorda 1964, bara några månader efter att maken John mördats. Intervjun är inte bara lång, den är öppenhjärtig också. Annars var ju familjens medlemmar kända för att inte visa känslor utåt.


Jackie och Jack, Jacqueline och John F, Kennedy. Bilden är lånad från DN:s hemsida. 

                                                                                                                                                          Intervjun är gjord av en medarbetare i Vita Huset. Jackie fick honom att lova att inte släppa intervjun fri för allmänheten förrän långt efter hennes död. Nu är det 17 år sen hon dog. Nu har dottern Caroline ställt samman informationen från den inspelade intervjun i den nyutkomna boken Jacquline Kennedy: Historic Conversations on Life With John F. Kennedy.


Dottern Caroline har sammanställt information från en åtta timmar lång intervju med mamman, gjord av en medarbetare i Vita huset.

                                                                                                                                                                  I intervjun berättar Jackie om både vardagliga ting och stora händelser. Hon berättar om makens lustighet att byta om till pyjamas för sin trekvartslånga lunchtupplur, om hans kyla gentemot vicepresidenten Lyndon B Johnson och att Martin Luther King uppträdde berusad på presidentens begravning.

Låter som en spännande intervju och en spännande bok, tycker jag!

Läs mer om intervjun och boken hos Svenska Dagbladet!

Read Full Post »