Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svullen’

Ett inlägg skrivet mellan värkarna.


 

Lampa

Smärtan är som starkt ljus…

En ska inte skjuta upp till morgondagen vad en kan göra idag. Jag förbannar mig själv för att jag är så… mañana ibland. Fästmön har skaffat ett nät till sin balle* med syfte att katterna inte ska trilla ner. Ja alltså nätet ska förhindra detta. Och nätet skulle vi sätta upp igår. Sen tyckte jag att det var lite dåligt väder, en aning kyligt och kunde vi inte bara göra några ärenden och sen åka hem och äta god mat och dricka svindyrt vin? Jodå. Så blev det. Bara det att jag har haft ont i magen igen sen i fredags kväll… Under lördagskvällen och natten blev det värre. Nu på söndagen får jag ta allt jag ska göra i etapper.

Det är INTE gallan den här gången. Det här handlar om min vanliga, krånglande mage som bestämde sig för att sluta fungera. Fettfri kost funkar inte för mig. Följden har blivit att magen är svullen och öm och att tarmen krampar. Av och till går/sitter/ligger jag som en fällkniv. Av detta har jag nu lärt mig att inte lyssna på andras så kallade goda råd utan följa mina egna som jag vet fungerar. (Det enda vettiga rådet var det jag fick av FEM om mineralvatten, för vätska måste jag få i mig.) Min dietist har sagt att jag ska ta tre matskedar olivolja varje dag. Det skulle jag aldrig kunna göra. Men jag måste ha fett annars blir det… proppar. Smärtan är understundom skarp. Ungefär som att få ett starkt ljus i ljuskänsliga ögon.

 Lampa

Smärtan är… skarp.


Jag kan skrika

Jag har inte tid att vara sjuk!!!

och dunka nävarna i kudden, förbanna livets orättvisa. Men jag kommer inte undan. Jag vet bara tusen andra ting jag borde göra och skulle vilja göra. Nu lyckades jag i alla fall skjutsa hem Anna med stege. Jag hoppas äldste bonussonen håller i den när hon klättrar. Anna skaffade medicin åt mig IGEN, denna gång från apoteket. Jag orkade inte gå ur bilen.

Kristallkrona

Smärtan är som ett skarpt ljussken, men tillvaron i övrigt är svartvit idag.

Mamma har fått sitt söndagssamtal och det blev ju som det blev med det. Hon har lite svårt att förstå om och när nån annan är dålig. Vidare blir det ett stressmoment för mig när hon ena dan säger att hon ska ordna en sak, för att nästa dag undra om jag kan ordna den. Men faktum är att jag just idag bad min lilla mamma ordna en viss del, för jag har så ont.

Idag har tillvaron runt smärtan mest varit suddigt svartvit. Det lättar lite att skriva, det lättar när ingen lägger sig i och tycker saker och undrar och… Fast jag hade gärna haft Anna här hos mig. Hon är inte som ”alla andra”. Men jag vet att hon förbereder sig för en ny jobbvecka som bland annat innebär intensiva kursdagar.

Jag går här, mellan datorn, gästsängen och kökssoffan. Ser på golven som behöver dammsugas, strykhögen som är som ett utropstecken. I morgon hoppas jag att magen är bättre och kroppen inte för svag, så att jag orkar

  1. förbereda mig inför tisdag eftermiddag
  2. fälla sätena i bilen och få in sommardäcken
  3. duscha.
Mugg Det lutar åt ett åk till

”Det lutar åt ett åk till!” stod det på en mugg jag såg igår. Jag hoppas jag mäktar med morgondagens tre ting.

Tre saker som jag bara måste fixa i morgon. På tisdag klockan nio ska jag och Clark Kent** till bilverkstan. Då ska han få på sig sommartofflorna och så ska det göras två garantiåtgärder. Vidare har jag bett att de ska kolla bromsarna också inför besiktningen i maj.

Nu har jag tagit medicinen. Det kan ta timmar innan den verkar, men jag orkar inte sitta uppe och vänta. Jag har bäddat upp i min vanlig säng och fällt ner persiennen. Kan bara hoppas att folk i huset slutar gräla och misshandla en fiol. Det är förstås alltid bättre än att de misshandlar varandra fysiskt. Som boende i samma hus är det ändå rätt jobbigt att det är så lyhört.

Jag fryser, jag fryser! Får nog leta fram morgonrocken och ta med mig pläden in till sovrummet. Går och lägger mig en stund, väntar på att medicinen ska verka. Mellan värkarna har jag skrivit det här inlägget. Jag hoppas att morgondagen blir bättre.


*balle = balkong

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen – väderinformation och strulinformation.


Idag är det en riktig höstdag!
Vi sov faktiskt med stängt fönster i natt, min kära Fästmö är en fryslort. Det blir väl så när späcket försvinner. Det var visserligen 15 grader varmt när jag skjutsade henne till jobbet strax efter sju i morse, men det blåste kallt. Och på vägen började det regna. Först lite grann, nu mycket grann, kan man säga. Det typ vräääker ner… Skatorna passar på att ta ett dopp i pölarna på tennisbanan, annars är här väldigt lugnt och stilla. Jag njuter av att höra regnet smattra mot taket.

För ett tag sen la jag ut en bild på fallna löv vid en björk och en bänk på baksidan…

Bänkar på gräsmatta vid björk och fallna löv

En bild från den 12 september.


Nyss tog jag en ny bild
på samma bänk. Vi ska se om det syns nån skillnad:

Björken m bänken o fallna löv 16 sep

Lite mera fallna löv fyra dar senare, alltså idag, den 16 september.


Men lugn, bara lugn.
Det är fler saker som faller här i Uppsala än regn och löv. Jag har just telefonerat med Bredbandsbolaget. Satt i godan ro med dagens första ansökan. Ja, själva jobbansökan hade jag skrivit, men sen var det ett sånt där hiskla webbformulär som skulle fyllas i. Ett sånt där webbformulär av värsta sorten, när man tvingas skriva in allt som redan står i ens prydliga CV som ligger på fil… Den goda ron tog slut, för plötsligt bröts internetuppkopplingen. För Storebror* har jag fast lina i väggen. Den har baske mig aldrig krånglat. Men så idag…

Ibland är det tur att ha både hängslen och livrem, för jag har ju ett trådlöst nätverk också. Jag kopierade över de tre annons-URL:erna och ska skriva ansökningar på min mindre dator.  Det går hyfsat att sitta vid Lapdancen**. Dock inte lika ergonomiskt. Det här inlägget har hittills tagit fem minuter att knappa in och jag har redan ont i nacken. Vi får hoppas att linan snart blir en livlina igen så att jag kan fortsätta med mina ansökningar på Storebror. Killen på Bredbandsbolaget lovade att skicka ett sms när problemet är löst.

På Storebror har jag har Photoshop också, ett program som inte finns på Lapdancen. Så det blir lite mickligt att fixa bilderna på Storebror, föra över dem till USB och sen plocka upp dem här, vid datorn bredvid… Så märkligt det är, egentligen, med tekniken… Jag är förstås väldigt glad att nåt funkar överhuvudtaget! Tanken på att vara datorfri en längre stund är inte särskilt lockande. Just nu verkar det som om det händer nåt på Storebror, jag har i alla fall tappat min nätverksadress… Intressant… Jag skulle kunna ta kabeln och koppla in i  routern för det trådlösa, men jag vill vänta och se ifall det löser sig. Men en gul varningstriangel (gurt är, som bekant, furt) med ett utropstecken i ser inte lovande ut… Jag kanske helt enkelt får nöja mig med att skriva blogginlägg idag. På stickan finns emellertid både CV och ansökningar jag kan utgå ifrån, så jag tror nog inte att jag kan ge mig ledigt bara för att linan strular…

För den som undrar är foten riktigt OK när jag vaknar efter att ha legat och sovit en hel natt. När jag sen har gått omkring ett tag börjar den göra ont. Anna sa att det ju kunde vara ett ledband jag har tänjt på lite för långt. Så är det nog, för foten är varken svullen eller missfärgad.

Händer det nåt roligare än teknikstrul hos dig? Regnar det inte regn utan manna från himlen? Skriv några rader i en kommentar och berätta! Du vet ju att jag blir glad för det!


*Storebror = min stationära dator

** Lapdancen = min laptop


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har blivit förvånad över hur ofta folk stavar fel när de ska skriva ordet lugn, alltså lugn-och-ro-lugn. Till och med proffsskribenter i de stora drakarna stavar fel och eftersom tidningarna rationaliserat bort korrekturläsarna står felstavningarna kvar. Slut på föreläsningen.

Har nu varit och fått lungorna röntgade. Strax innan avfärd ringde ett av L:n från mitt förra jobb! Det var roligt att höra en pigg röst, även om L inte heller varit så pigg den sista tiden. Fick åka säng, kändes hur lyxigt som helst. Jag hade gärna gått, men jag är skittrött och matt och dessutom är jag ju lite vilse i orienteringen. En ilsken gubbe låg och svor i sin säng, han var trött på att vänta. Han hade väntat i fyra månader, sa han. Hoppas bara inte att det var på samma plats. Röntgen är inte heller nån ball upplevelse vad gäller inredningen…

Uppe på avdelningen höll tanten på att flytta ut ur mitt rum. För tillfället är jag ensamboende, men det lär väl inte bli långvarigt. Det togs lite prover och skit när jag vilat en stund och som plåster fick jag lyx-fika – inga Mariekex här, inte, utan BULLA, som de säger i Uppland.


Jag valde en stor, blå mugg till mitt kaffe som jag hämtade själv, men bullan hämtade snälla S för inga patienter får gå in i köket!

Jag var lite trött efter utflykten, men gick ett varv här i korridoren för benets skull. Fast sen blev jag jättetrött och bara låg och blundade ovanpå bädden. Den rara fru Hatt, som själv inte är kurant, roade mig med dåliga vitsar per sms. Den här tog priset, tycker jag:

Vad tuggar du på?
Socker.
Men det knastrar ju inte?
Raggsocker.

Darlingen messade på vägen hem. Tydligen är det klibbigt väder, för när hon kom hem placerade hon sig framför fläkten. Jag ser ju inte så mycket ut genom de skitiga fönstren, men jag såg en vitklädd personal som stod och rökte precis här. Trodde detta var en rökfri arbetsplats där man dessutom måste klä om när man ska ta rast och röka..? Regn hör jag av och till och solen har jag också anat en kort stund. Och nu åskar det!

Det preliminära resultatet från lungröntgen såg bra ut, enligt den snälla syrran som lånade mig en spänn till värdeskåpet. Sen kom nästa syster – och det var en bror. Eller en kille, då. Vad 17 ska man kalla dem? Inte kan man säga syster till en manlig sjuksköterska? Han påminde mig om den trevliga gyn-undersökningen som jag ska göra i morgon eftermiddag. Dessutom ska jag få lägga en ny kabel i plastkärl så snart jag kan! Urrrrrrrrrk vad de är skitfixerade här! Sen kollade han på mina ben och mätte lite med måttband. Det onda benets smalben är svullet och en centimeter tjockare än det högra. Kan bero på propparna. Hade lite förhöjd temp, men det kanske bara är nåt tillfälligt.

Nu är det väl inget att göra förrän middagen, men jag kan inte påstå att jag är så hungrig. Fast kaffet på maten är gott. Mamma skulle ringa vid 17.30-tiden igen och senare ska jag väl ringa Anna. Det är fruktansvärt långtråkigt här…

Read Full Post »