Stökiga grannar? Klaga, men gör det rätt

Ett störande inlägg.

---

 

”Detta gäller när grannen är stökig” – en intressant artikel i Metro idag.

Det händer att jag läser gratistidningen Metro. Vi har ett antal pendlare på jobbet och en och annan av dem brukar lämna ett exemplar av tidningen i Café Java. Nu är Metro inte den djupaste av tidningar, så ibland läser jag bara mitt horoskop (på tal om djup…). Men ibland slår journalisterna till och skriver om riktigt bra och intressanta saker. Och då menar jag inte dildomän eller fismätningspiller…

Idag kunde en till exempel läsa om hur en ska göra om en lider av stökiga grannar. Stökiga med avseende på ljudnivå, alltså. Det är en jurist på Hyresgästföreningen som tipsar om vad en ska göra. Och första rådet är att ringa störningsjouren, om det finns en sådan. Då åker störningsjouren ut och bedömer (o)ljudet, ber fridstörarna dämpa sig och rapporterar till hyresvärden.

En ska inte tro att det enbart handlar om vissa tider när det inte får levas om ljudligt. Enligt juristen handlar det inte om tidpunkten. Zeljko Kranjec, jurist och enhetschef på Hyresgästföreningen, säger i Metro:

Det handlar inte om vilken tid på dygnet det är, utan ljudnivån i huset ska ligga på normal nivå hela dagen. Det är inte så enkelt att du kan leva rövare och spela hög musik fram till klockan 22 och sedan vara tyst. 

Du får alltså ha fest så ofta du vill, men du får inte störa dina grannar. Den som stör kan till och med få betala om störningsjouren knackar på. En sorts störningsböter, alltså. Det klart att det kan finnas överkänsliga grannar och då kan den störande bestrida fakturan från störningsjouren. Men blir du tillsagd en fyra, fem gånger riskerar du att bli vräkt.

Fast en får inte kalla sina hyresgäster för idioter och ofreda dem med lappar. (Fotot föreställer en notis i Metro från förra veckan.)

Det finns inget krav på att hyresbolag ska ha störningsjourer, men det kan vara bra att ha ett journummer som den som känner sig störd kan ringa, menar Zeljko Kranjec. Ett sånt journummer kan användas för andra typer av anmälningar också, till exempel vattenläckor.

För bostadsrättsföreningar gäller andra regler. Då är det upp till varje förening att bestämma hur de vill ha det. En chefsjurist från HSB uppger i artikeln att ungefär tio procent av deras föreningar har en störningsjour. Den som bor i en bostadsrättsförening utan nån störningsjour ska vända sig till föreningens styrelse. Styrelsen i en bostadsrättsförening är nämligen skyldig att hantera den här sortens frågor.

Jaha, då har en lärt sig nåt idag med! Att det inte enbart är mellan vissa tider på dygnet som det är tillåtet att känna sig störd. Fast en får inte klaga hur som helst. En får till exempel inte ofreda sina hyresgäster med alltför många lappar. Och jag tror att det är tveksamt om en får gå omkring med listor om sina grannar också, bara för att försöka tysta dem som inte har samma åsikter som en själv genom att få dem vräkta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Allt annat än sovmorgon

Ett inlägg om min lördagsmorgon.

---

 

Den fjärde julklappsboken jag läser är Viveca Stens I sanningens namn.

Nej nån sovmorgon går det inte att ta i det här hemmet. Två lediga dar och vad händer? Jag vaknar klockan sju – det vill säga en hel halvtimme innan mitt larm går igång på vardagarna. Inte gick det att somna igår kväll heller. Vid 23-tiden bestämde sig nämligen nån i huset för att tvätta IGEN. Innan dess hade det partajats, kacklats, fånskrattats och kastats med liten boll inomhus. Ungefär. Jag var tvungen att ha TV:n påslagen för att slippa höra eländet och kunna läsa. Igår kväll var jag emellertid så arg att jag så när hade ringt nån i styrelsen för att klaga. Lämpligt nog låg BRF-webbplatsen nere, så jag kunde inte hitta nåt telefonnummer. Eftersom jag inte vet vem det är som tvättar och lever om kan jag inte heller gå och ringa på hos de grannar som finns i min portuppgång – portuppgången bredvid kommer jag inte in i efter klockan 21. Efter att ha kört nån sorts uteslutningsmetod har jag kommit fram till vilka tre lägenheter som har tvätteriverksamhet på nätterna. Kan vara bra att föreslå styrelsen besök där – om jag nu hittar nåt mobilnummer till nån som jag kan ringa. Eller när. För ringa ska jag, nu har jag fått nog.

Jag påbörjade min fjärde julklappsbok igår kväll. Ganska lättläst är den, Viveca Stens senaste I sanningens namn. Men den är tjock och tung – nånstans mellan 400 och 500 sidor. Därför valde jag att läsa den före en pocket nu i helgen när jag inte behöver släpa med mig den i nån väska. Bland julklappsböckerna finns ett par inbundna till samt tre pocketar – och alla verkar mycket bra!

Det blev cirka 100 sidor lästa i sängen i morse, men sen slet rastlösheten tag i mig i stället för skärgården, Sandhamn och sommaren. Då passade jag på att rensa kylskåpsdörren på kort och magneter. För till skillnad från mina grannar tycker jag att en ska göra tysta saker en helgmorgon. Jag spolade sen av mig snabbt, klädde på mig, samlade ihop sopberget och traskade ut – i vintern, kylan (elva minusgrader idag) och snön. Det snöade ymnigt, så jag ville slänga sopor och åka och handla innan jag blev insnöad.

Inte var det nån spännande shoppingresa jag skulle på, men jag behövde komplettera med ett par saker till kvällens middag (lax). Dels behövde jag grejor till sås, dels behövde jag nåt vitt vin att dränka mina sorger i som är torrt och gott. Det tog ganska lång tid, för jag är inte alls bra på vitt vin och köper det endast när jag ska äta fisk eller räkor. Så det slank ner två flaskor vitt för säkerhets skull – och fyra flaskor rött. Ja, jag unnar mig rejält nu när jag har en lön.

Sex flaskor vin varav två vita i mitten. Zensavinerna, flaskorna längst ut till vänster och till höger, är prisvärda och mycket goda!

 

Kranen slutade droppa med det nya munstycket!

Vidare behöver jag sen länge göra nåt åt mina kranar. En del av dem droppar, andra går knappt att vrida runt. Men se byta packningar vågar jag inte ge mig på. Har frågat en vän som då och då får besök av rörmokare om h*n kan fråga om rörisarna kan tänka sig att göra ett mindre jobb hos mig. Vi får se. Till köket införskaffade jag i vart fall ett nytt kranmunstycke idag. Det jag hade var helt värdelöst, för det visade sig vara av plast just där en ska sätta rörtången och dra åt. Alltså, det gick inte att dra åt utan att ha sönder skiten… Jag hittade ett munstycke i metall hos Clas Ohlson. Kanske inte bästa stället att köpa sånt på, ett billighetsställe, men faktum är att det blev tätt och kranen har slutat droppa! Och när jag ändå var där passade jag på att köpa två påfyllningsbara braständare också. Inte för att jag har nån annan brasa än den där bak att tända, men ska jag tända ljusen i ljuskronan är braständare väldigt användbara liksom till airwickljus som har brunnit ner långt i glaset. Det är nämligen så jävla kallt inomhus att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i för att få upp värmen. Det hjälper inte mycket, men är bättre än inget.

En vit och en svart braständare blev det, det vill säga en till köket och en till vardagsrummet. Här är ju så jävla kallt att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i.

Idag händer inte mycket mer. Jag fick gräva fram bilen på Stormarknadens parkering för den var helt översnöad, men när jag kom hem slutade det att komma vitt från ovan. Jag har tvätt från igår att ta reda på och ska sen sparka igång en ny maskin. Lite mer läsning lär det bli under tiden. Jag väntar med spänning på kvällen när SvT har bra program. I afton väljer jag SvT1 för att se Stjärnorna på Slottet och filmen Skumtimmen, baserad på Johan Theorins spännande och bra bok med samma titel. På SvT2 är det säsongsstart för franska Gengångare, men det spelar jag in på DVD-hårddisken och kikar på efter filmen, tror jag. Eller i morgon. En ska väl göra nåt då också..? Fast NU ska jag fixa frukost!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Full dag, tom skalle, påfyllning på väg

Ett inlägg om inre påfyllningar och tömd skalle – utanpå.

---

 

Den här dan började inte så bra. När jag kom till jobbet var min skärm alldeles svart. Hur jag än klämde och kände på kablar etc ville den inte vara med. Så jag sprang ner till ADB-sektionen IT och fångade upp en av stjärnorna där. Efter en stunds micklande och en omstart av datorn fick skärmen liv igen. Vilken tur att somliga har magiska händer!

Vi har stjärnor på vår ADB-sektion.

 

Jag försöker hinna med hösten en stund varje dag.

Jag var sen i morse, men tack vare att grannen visat mig snabbaste bilvägen till jobbet var jag där på tolv minuter blankt. Därför fick jag vänta i friska luften i fem minuter. Idag var det fem grader varmt och ljuvligt skönt, om än inte soligt. Hösten fortskrider utanför och jag försöker få en stunds utevistelse varje dag även om det blir korta visiter.

Det har varit en hektisk dag på jobbet. Det fullkomligt trillar in arbetsuppgifter. Jag är inte världens snabbaste – än! – så det går inte alltid fort. Idag fick jag i alla fall iväg ett granskat dokument till dess författare samt påbörjade en ny granskning. Och kämpade med allt runt omkring, administration av diverse slag. Det är verkligen inte lätt att ta in all. Men jag lär mig och det går framåt och nu har jag provat på många saker – och märker till min förvåning hur mycket jag faktiskt tar in. Känslan att en inte är varken obildbar eller outvecklingsbar är rätt skön. Det ska bli väldigt roligt att få visa en före detta kollega min nya arbetsplats på måndag när hon dyker upp för en lunch!

Det var ganska skönt också att läsa i media att trenden att fler äldre får jobb håller i sig. En är inte helt värdelös, alltså. Det är hela tio procent fler tjänstemän över 50 som fick nytt jobb under årets tre första kvartal jämfört med samma period förra året, visar statistik från Trygghetsrådet. Det är till och med många över 60 som får nytt jobb.

Efter arbetsdagens slut tuffade jag vidare till M som tog itu med min kalufs. Det är alltid trevligt att träffas och prata, vare sig det handlar om böcker, nytt jobb eller rökande grannar (inte mitt problem för tillfället). För min del blir det en stunds skön avkoppling också. Jag bara sätter mig och blir fixad i huvet. Eller utanpå, dårå.

På hemvägen stannade jag till vid Tokerian för att handla lite mat och vid apoteket för att hämta ut lite medicin. Jag passade på att kolla om mina mediciner går att köpa utan recept, för jag tycker att det har blivit så krångligt att förnya recept. Två av tre kan jag köpa utan doktorns inblandning, men det blir förstås dyrare. Eftersom jag behöver även den tredje medicinen slipper jag inte från att kontakta mottagningen. Fast jag vägrar att använda Mina vårdkontakter, jag ringer och läser in på en telefonsvarare. Sen tar det fem jävla vardagar innan det finns ett e-recept på apoteket.

Idag fick jag ingen post som gjorde mig arg. Jag fick bara räkningen på min månadsavgift för bostadsrätten. Jag betalade den direkt. El- och vattenförbrukningen var ungefär som förra månaden, men jag gissar att det märks skillnad vid nästa faktura.

Men nästan bäst av allt idag var att jag via e-post fick min första lönespecifikation på över ett år. Nästa vecka trillar det in lön för de fem dar jag arbetade i september. Förhoppningsvis kommer en liten peng från a-kassan då också, men det kan en aldrig så noga veta, förstås. Hur som helst, känslan att få en lönespecifikation var ganska skön. Jag får påfyllning på kontot…

Nu ska jag fylla på kroppen med ett par rostade mackor också. Lunchen bestod av fisk som smakade nästan okokt. Eller också var det de förbannade morötterna som hade hittat in i min lunchlåda från Findus. Det är bara en sak jag gillar med morötter: färgen.

Idag lagade Findus fiskgratäng med dillsås och alldeles för många morötter.

Bäst idag blir det klockan 21. Då åker jag och hämtar Fästmön som kommer på snabbvisit över kvällen och natten.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Alla blir av med sin kötid när kommunen startar bostadsförmedling

Ytterligare ett ilsket inlägg.

---

 

Jag är skitarg.

Jag hinner nästan inte vakna så blir jag arg igen. Inte vet jag hur det går för familjen ute i Himlen, men Fästmön och jag kunde kommunicera lite via hennes padda och Wordfeudmatchen vi har igång igår – för när det gäller den är hon inte Teliakund. Det är under all kritik att Telia inte kontinuerligt uppdaterar sin webb eller använder sitt Twitterkonto för information om telefonin, bredband och mobiltelefoni som fortfarande inte fungerar som det ska. Lokal media börjar dessutom förlora intresset för det hela. (Upsala Nya Tidning tog inte ens in en kommentar med en länk från mig till ett inlägg i vilket jag prisar tidningen…) En kan inte låta bli att undra om det ska behöva hända nåt katastrofalt som en brand eller rån för att Telia ska ta sitt kommunikationsansvar och för att detta teknikstrul ska bli ”intressant” igen!.. Jag var själv ute i området igår framåt kvällen och det var läskigt hur mobilen bara ”dog”…

Men det är fan 2015 och telefoner, mobiler och internetuppkopplingar kanske fungerar på folks jobb så att de kan ta till sig information och kanske ställa frågor. Igår var jag så arg på detta att jag bloggade både en gång och två gånger. Har inte Telia några kommunikatörer vet jag en som står till arbetsmarknadens förfogande!

Regnet bara öser ner idag…

Regnet bara vräker ner här och det hjälper naturligtvis inte upp humöret. Nog för att jag gillar regn, men inte hela tiden. Det tycks ha regnat hela natten och det har regnat hela morgonen. Sen läser jag om Uppsala kommuns senaste dumheter – och vid det laget är mitt humör totalt nere vid fotknölarna.

Jag tycker att det är jättebra om kommunen startar en bostadsförmedling igen. Jag tyckte nämligen att det var idiotiskt att lägga ner den befintliga nån gång på… 1990-talet, tror jag, och låta Uppsalahem, ett kommunalägt bolag, ta över det hela. Sen dess har det ploppat upp privata förmedlare av hyreslägenheter också. Det är som bäddat för att de med störst och akut behov av bostad troligen blir utan.

Men… sen läser jag hur den nya, kommunala bostadsförmedlingen ska fungera. Över 130 ooo personer som idag står i kö hos Uppsalahem och Studentstaden väntas förlora sina kötider. Den som köar där idag ska visserligen få ta med sig sin kötid till kommunens bostadsförmedling när den startar 2016. Den som har köat längst står först i kö för nytt hem. Men efter sju år, det vill säga 2023, raderas alla kötider. Vidare är förslaget att det ska kosta 300 kronor om året att köa i kommunens bostadsförmedling.

Skälet till detta sägs vara rättvisa, enligt projektledaren för bostadsförmedlingen Henrik Juhlin. Han säger i UNT-artikeln:

Bostadsförmedlingen kommer att förmedla lägenheter från en rad fastighetsbolag. Det vore orättvist om de som köat länge hos Uppsalahem och Studentstaden skulle ha företräde till lägenheter från andra fastighetsbolag och på så sätt kunna gå förbi andra i kön.

Vad är rättvisa?

Fast… det var ju så, en gång i tiden, att när kommunen tog bort sin bostadsförmedling hänvisades alla köande till Uppsalahem. Det fanns liksom inget annat alternativ då om man ville stå i bostadskö för en hyresrätt.

Visserligen är beslutet inte klubbat än, men sossarnas Erik Pelling är övertygad om att det går igenom. Han säger i artikeln i UNT och på Radio Upplands webb:

Vi räknar med att en del personer kommer att bli missnöjda men det här är vad vi kommit fram till efter förhandlingar

År 2023 är jag 61 år, om jag lever. Några år till efter det hade det inte varit dumt att kunna sälja min bostadsrätt, som är min pensionsförsäkring, och ta en hyreslägenhet. Men med Uppsala kommuns idiotiska förslag blir detta omöjligt. Näää, tänk om, Uppsala kommun!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Välj rätt lampor – spara pengar!

Ett upplysande inlägg.

---

 

Utbytbar???

Från årsskiftet ska jag få en sänkning av månadsavgiften på min bostadsrätt. Men samtidigt kommer varmvattenräkningen och elräkningen separat, baserade på vad de installerade mätarna visar. Varmvatten gör jag inte av med så mycket. Jag diskar min filskål, min tallrik, mitt glas och min kaffemugg nån gång per dag och så duschar jag. Eller vi. Fästmön är ju här ibland, men hon slösar inte heller direkt med vattnet.

Fast om det inte går att göra så mycket för att hålla varmvattenräkningen nere kanske det går att göra nåt åt elräkningen. Häromdan läste jag en intressant artikel om att det val av lampor vi gör faktiskt påverkar vår ekonomi. Energimyndigheten har räknat ut att man kan spara mycket pengar bara genom att byta ut alla lampor till LED-lampor.

Kanske är det emellertid fler än jag som har lite svårt med att ställa om och räkna lumen i stället för watt. En god tumregel är att en 60 watts glödlampa motsvarar ungefär en LED-lampa om 700 – 805 lumen. Den som behöver mer hjälp kan testa Energimyndighetens lamp-app, Lampguiden!

Typisk LED-lampa med E27-sockel.

Att tänka på när man köper lampor är att kolla energimärkningen på förpackningarna. Mest energisnåla är de lampor som är märkta A+ eller A++. Men LED-lampor kostar förstås mer än de gamla glödlamporna. Samtidigt håller de längre. Energimyndigheten har räknat ut att kostnaden (inköp och energi-förbrukning) för en LED-lampa under tio år är 200 kronor. Samma kostnad för en vanlig glödlampa är 950 kronor.

Gamla glödlampor kan nu vara svåra att få tag i, men många av oss har ju kvar dem i våra armaturer. Därför kan det vara värt att se över vad man har för lampor hemma. Spottar i tak och armaturer kan vara riktiga energitjuvar, till exempel, om de är av halogen.

En fördel med LED-lampor är att man kan välja varmt eller kallt sken (ljus). Många av oss föredrar ett varmare ljus. Men det finns kanske rum där man vill ha ett vitare ljus, till exempel i köket eller badrummet.

Ja, det är dags för gamla surtanter som jag att tänka till lite nästa gång det ska handlas lampor. LED-lampor må vara dyrare, men håller de längre tid och förbrukar man mindre energi när man använder dem än vanliga glödlampor torde det visa sig på elräkningen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bo Ko

Ett boende inlägg.

---

 

Isigt utanför – och innanför – nummer 13.

Igår kväll, en lördagskväll, fick jag mejl från Uppsalahem. Det var ett år sen, nästan, som jag loggade in på mina sidor där. Nu undrade företaget om jag ville stå kvar i bostadskön. Det ville jag förstås, med tanke på hur saker och ting är. Samtidigt undrar jag i mitt stilla sinne vilket bostadsföretag som vill ha mig som hyresgäst. Ett tag till får jag a-kassa, men till min förvåning har jag inte, trots nästan åtta månaders arbete, fått nya dagar. Därför tickar tiden på rätt fort – jag påbörjade ju a-kassan redan den 1 augusti 2013. Usch, jag bara känner en stor oro när jag tänker på det hela, att jag faktiskt kan stå utan nån som helst ekonomisk ersättning – och det ganska snart.

För att stå kvar som bostadssökande hos Uppsalahem måste man alltså logga in på sina sidor. Det var intressant att se att jag har köat i 24 år i höst. Om enbart själva kötiden skulle ligga till grund för mig för att få en hyreslägenhet skulle det därför säkert inte vara några problem. Men hyrorna…

En del av mitt bibliotek i arbetsrummet.

Idag bor jag i en bostadsrätt på fyra rum. Lägenheten i kvadratmeter mätt är för övrigt nog mer närmare en trea. Det kan tyckas stort för en ensam person, men jag har ju min mamma hos mig då och då ganska långa perioder. Då är det skönt med ett gästrum. Jag gillar också att ha ett rum för mina böcker och min arbetsplats. Det känns inte lika jävligt att gå hemma arbetslös dagarna i ända om ett rum kan vara kontor/bibliotek.

Sen är det detta med hyran, eller månadsavgiften, som det heter när man har bostadsrätt. Jag skulle knappt få en tvårumslägenhet som hyres till den hyra/månadsavgift jag idag betalar för min fyra. Hyrorna är ju sanslösa! Jag kan inte låta bli att undra vem som har råd att bo överhuvudtaget… I mitt nuvarande hem ingår även elen än så länge i månadsavgiften. Skulle jag ta en hyreslägenhet måste jag betala elräkningar också.

Nej, jag ser ingen möjlighet att bo nån annanstans än här just nu. Tyvärr. Det var länge sen jag trivdes och jag vet ju att många önskar mig härifrån. Samtidigt finns det de som inte vill att jag ska flytta utan bo kvar för att jag – hör och häpna! – är en god, hjälpsam och pålitlig granne. Men det jag är väldigt ledsen över är att en konflikt har flyttats över från en före detta granne till en efterträdande granne. Det spelar ingen roll hur artig jag har varit, hur vänlig i min ton jag har varit eller hur mycket jag har tackat för ”samarbetet”  och ”förståelsen”- jag är den onda och elaka, dömd på förhand. Jag undrar om inte detta konfliktöverförande skulle klassas som förtal… Det är väldigt tråkigt och det tär och skapar mer olust än vad jag redan dras med.

En dag i somras såg jag ett drömboende på nätet. Det var en vinterbonad och fint renoverad sommarstuga om två rum och litet kök samt en ganska stor tomt. Jag hade gärna flyttat dit omgående om det hade varit möjligt. Nu får jag allt bita i det sura äpplet och bo-ko kvar i nummer 13 ett tag till… Jag har bott här i över 20 år nu.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stör du dig på dina grannar?

Ett inlägg om grannar.

---

 

Snuskluttar på balkongen från grannar kan vara lika äckligt att hitta som stenar och fimpar. Trust me, I know. Fast den på bilden hittade jag i bilen.

Grannar – antingen gillar man dem eller så gör man det inte. Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC) har tagit reda på vad man stör sig mest på hos grannar.  Listan består av tolv punkter. För det mesta handlar det om oreda/städning, oljud eller snusk av annat slag, såsom rökning.

Rökning på balkongen gillar man inte. Själv kan jag tillägga att jag inte gillar rök på altaner – helt enkelt därför att rök stiger. Men det väljer en del att inte förstå när de sitter nedanför till exempel min balkong.

Stök i tvättstugan gillar man inte heller. Det berömda luddet i torktumlaren… Ärligt talat är det så skönt att ha egen tvättmaskin uppe i lägenheten och slippa gå till tvättstugan där Kreti & Pleti tvättar.

Oljud gillas inte. Och det kan handla om allt från grannar som pratar högt i mobilen på balkongen (även där vill jag lägga till altanen – jag vill liksom inte höra allt, jag är inte intresserad), skällande hundar, hög musik, klamp i trappuppgången (har vi hört några gånger; här vill jag lägga till smälla i ytterdörrar), fulla grannar (har vi också hört några gånger), pensionärer som hör dåligt och har TV:n på högsta volym samt barn som skriker och leker (fast det är faktiskt värre när föräldrar skriker åt sina barn. Eller struntar i sina skrikande barn, såna gillas inte heller. Av mig.)

En granne har sin grill ute på framsidan nästan jämt.

Till min förvåning finns inte grillning på listan. Själv mår jag oerhört dåligt när nån grillar och använder tändvätska. Det känns som om jag har glas i luftstrupen då. Mina nya grannar grillar ofta och gärna, men tack och lov använder de inte tändvätska som sina företrädare!

Men om man nu bor i ett flerfamiljshus får man stå ut med en hel del. Det har i alla fall jag fått höra och det säger även SBC:s jurist Monika Jukic. Barnskrik och fester då och får man liksom tåla. Det håller jag med om. Ifall att det är då och då. Där jag bor kan man hyra en festlokal för en billig penning. Där stör man ingen – om man inte har fönster och dörrar öppna. Jättebra!

Men om nu grannarna stör? Det bästa är förstås att prata med sina grannar. (Det funkar inte i vissa fall och det har inte med språkförbistring att göra…) Bor man i bostadsrätt kan man kontakta sin styrelse som gör en objektiv bedömning. Eller skrattar åt ens klagomål, har jag hört. Att gå med listor för att få grannar vräkta funkar inte. I alla fall inte där jag bor. Har jag hört.

Det finns emellertid störningar som kan leda till att en bostadsrättsinnehavare sägs upp från sin förening. De delas in i två grupper:

1. störningar som kan vara skadliga för hälsan
2. störningar som försämrar boendemiljön

Man ska självklart inte acceptera att grannar har partaj nätterna igenom. Men ibland gör vissa grannar saker som stör, trots att de inte menar att vara taskiga. Juristen på SBC säger:

[…] I vissa fall kan det handla om personer som har psykiska störningar eller om tragiska familjeförhållanden […]

Hur har du det med dina grannar? Skriv gärna några rader och berätta! För egen del kan jag säga att jag trivs med vissa, med andra inte. Grannar som skriker går fetbort, liksom de som smäller i sina ytterdörrar. Men för det mesta bryr jag mig inte utan försöker se grannar som… luft. Nåt vi alla måste dela.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte för att bli rik

Ett inlägg om a-kassan.

Jag har skickat in mitt första a-kassekort elektroniskt. Det kommer att leda till att jag inte får en spänn utbetald den 22 augusti när ”alla andra” som går på a-kassa får pengar. Skälet stavas karensdagar.

Men hur ska jag göra då? Jag har ju inte direkt färre räkningar i slutet av augusti jämfört med slutet av juli? Min bostadsrätt hinner jag näppeligen sälja tills räkningarna ska vara betalda om två veckor. Eller… det kanske jag gör, men var ska jag bo om jag säljer mitt hem?

En liten skriftväxling via internetkassan med en handläggare på a-kassan lugnade mig något – efter ett tag!.. Av handläggaren fick jag veta att om jag skickar in denna veckas och nästas kort (man skickar alltid in kort i tvåveckors-sjok) före den 29 augusti kan jag få pengar för dessa dagar utbetalda den 5 september. Jag började räkna lite och kom fram till att det nästan skulle räcka till hyran månadsavgiften – nästa månad, alltså – det ska ju betalas en avgift även den sista augusti… Minus några tior. Förutsatt att jag får högsta ersättningen. Det är ju inte säkert… Hur det blir i slutet den här månaden vågar jag inte tänka på. Men allting går. Allting går utom tennsoldater och små barn.

Chokladpengar betalar inte hyran månadsavgiften.

Så… Den som tror att jag medvetet försöker lura till sig a-kassa kan glömma det. Pengarna räcker inte ens till min låga boendekostnad. Mat då? Tja, jag får väl äta gräs.

Äh… Jag överlever! Har jag överlevt en långtidsarbetslöshet och ett litet c, då klarar jag detta också. Jag lovar!!! (Men jag vet inte om jag tror på det själv…)

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litet hus i skogen

Ett inlägg om en husdröm. Eller ett drömhus.

Ibland får man tillåta sig att drömma. Du vet, alla de där gångerna jag önskar att de omkringboende vore… lite tystare. Eller att jag själv kunde få låta lite mer än jag gör.

Jag har bott hela mitt vuxna liv i lägenhet. Först i studentlägenheter, sen i en bostadsrätt. I en bostadsrätt kan man göra en hel del förändringar, men inte helt. Lägenheten är ju som den är…

Som barn bodde jag i hus mellan sju års ålder och upp till 18, när jag blev myndig. När Anna och jag träffades bodde hon i hus. Vår gemensamma dröm är kanske att en gång få ett enda boende tillsammans, kanske ett litet hus i skogen.

Till skillnad från mig är Anna händig, men att bygga ett hus från grunden klarar nog ingen av oss. Tänk den som vann på Lotto och kunde lägga vinsten på en totalentreprenad hos till exempel Trivselhus… Jag tycker bara namnet på företaget låter så… gott!

Ett gult hus som jag bodde i en gång.

Tänk att få se sina drömmar gå i uppfyllelse… Tänk att få det där köket jag har sett i mina drömmar…  Tänk att få vara med och planera sitt eget hus…

För min del behöver det inte vara nåt stort hus, det skulle räcka med ett litet hus i skogen. Fast Anna har ju fyra barn och det vore ju roligt om det fanns plats även för dem – av och till.

Öppen planlösning är jag allergisk emot. Jag tycker att det är viktigt att var och en har en dörr att stänga om sig, att var och en har ett ställe som de kan kalla sitt eget. Men ”barnen” börjar ju bli stora nu och med tre unga vuxna står det väl inte på förrän de flyttar hemifrån.

Så ett lagom hus skulle räcka bra. Ett litet hus i skogen. Med dörrar. Och en köksträdgård utanför.

Livet är kort.

Read Full Post »

Om jag fortfarande hade drömmar…

Ett inlägg om drömmar. Och K-rauta.

För ett tag sen såg jag mitt drömkök i en brittisk TV-deckare. Du vet, ett sånt där kök i ett sånt där hus som man bara har i sina drömmar. Om man nu fortfarande har drömmar…

Jag skulle vilja ha ett litet hus med många små rum (ingen öppen planlösning!) där jag kan breda ut mig och mina böcker och mina datorer. Köket ska vara stort, för jag vill kunna samla den stora familjen omkring mig ofta (hö,hö!…). Och så ska jag ha en lagom stor trädgård, som innebär lagom mycket arbete, men definitivt en som har ett land med köksväxter. Örter, grönsaker och kanske rentav ett potatisland.

Det är lätt flyga iväg i tanken. Jag kände en gång en tjej som efter sin skilsmässa flyttade in till stan och en lägenhet mitt i city. Där stod hon ut i max ett år, sen var hon tillbaka på landet igen. Då hade hon renoverat sin lägenhet och gjort täta turer till K-rauta (ja, hon var av finskt ursprung). Detta K-rauta lät bara som ett underligt namn för mig. Jag var van vid Beijers och såna ställen där lustiga småpojkar sprang omkring i shorts sommartid och kapade brädor åt oss.

Trä i generna?

Jag hoppade in på K-rautas webbplats alldeles nyss för att kika lite och för att låtsas att jag fortfarande har drömmar. Hemsidan känns väldigt typisk för det jag tycker K-rauta står för: bra grejor och inget tjafs. Alltså inget utöver det som behövs. Webbplatsen är bra och redigt upplagd och jag hittar spännande undersidor med inspirerande tips för allt från våtutrymmen till trädgård.

Sa jag att min morfar var snickare? Jag tror att jag har detta med trä i generna, i blodet. Önskar så att jag hade haft kanske inte ett arbete med trävaror, men ett lagom projekt eller en hobby som har med det att göra. Ett fritidshus eller en liten engelsk cottage, med stort kök och en örtagård. Om jag fortfarande hade drömmar… Idag har jag bara en trist bostadsrätt som behöver ytrenoveras. Men vem vet, jag kanske hittar såväl inspiration som mina drömmar igen och sätter lite fart…

Livet är kort. Det måste omfatta drömmar.

Read Full Post »