Posted in Böcker, Diskutabelt, Personligt, TV, Vänner, tagged Alice Bah, Anna Lindh, annorlunda, appliceras, Ögonvittne, bedrövlig, bitterhet, bli gripen, cancer, chockad, dö, dialog, Erikshjälpen, Eva Franchell, faktum, författare, Göran Persson, gymnasiepolare, ha ont, händelser, intimare, intressant inblick, jobb, jobbarkompisar, kan ingenting, knivgalning, knivhuggen, knuffa undan, kollaps, kompisar, konstaterande, Lars Stjernkvist, Lennart Ekdal, litteratur, loppis, mördad, möte, medarbetare, media, mord, NK, obegriplig, oförstående, omdöme, pocketbok, politik, politiskt spel bakom gallerierna, presskonferens, rättegång, Rosenbad, saklig, se mig i ögonen, second hand, skeende, skeendet, skuld, skuldbelägga, skydda, slut, snabbar, sommar, sorg, statsminister, Stockholm, svenska, svenska politiker, tanke, telefoni, tillägnan, TV4, tystnad, Väninnan: Rapport från Rosenbad. katastrof, väninnor, väsa on 07 november 2015|
Ett inlägg om en bok.
När det sker stora, obegripliga katastrofer och händelser minns vi ofta lång tid efteråt vad vi gjorde och var vi var just då – även om det inte var vi själva som var med i skeendet. Jag minns den morgon jag fick veta att Anna Lindh hade dött, mördad av en knivgalning inne på NK i Stockholm. Vi såg presskonferensen på TV på jobbet och alla var chockade. De flesta av oss hade ju hört att det hänt nåt dan innan. Men detta hade i alla fall inte jag väntat mig.
Eva Franchell var med Anna Lindh när hon blev knivhuggen. Det här är boken om mordet, men också om tiden före och efter Rosenbad. Boken kom ut just som min egen personliga katastrof hade drabbat mig. Kanske är det skälet till att jag inte vågade införskaffa den på så många år. I början på sommaren 2015 hittade jag Eva Franchells bok Väninnan på Erikshjälpen.
Redan i bokens tillägnan i början vet jag att jag tycker om den och att jag ska låta mig bli gripen av den. Författaren har haft två väninnor – den ena dog i cancer, den andra blev mördad. I det första kapitlet beskriver Eva Franchell skeendet inne på NK. Hon var ju med, hon var ögonvittne. Och skulden hon känner, att hon inte kunde skydda sin bästa väninna, följer henne ända till slutet av boken. På sidan 309 (av 347) i pocketutgåvan skriver hon:
[…] Jag tänker ju tanken om och om igen. Tänk om jag varit snabbare, tänk om jag bara fattat och hunnit knuffa undan henne. Jag har ont av all skuld, […]
Efter skildringen av mordet beskriver författaren hur hon blev bekant med Anna Lindh och hur de blev kompisar i stället för jobbarkompisar, på ren svenska. Men vi läsare får också en intressant inblick i det politiska spelet bakom gallerierna. Eva Franchell ger bilder av svenska politiker som är båda annorlunda och intimare än dem vi fått se via media. Hon skildrar dem nästan sakligt och konstaterande. Jag ser bland annat min gamle gymnasiepolare Lasse Stjernkvist fladdra förbi, liksom Alice Bah. Den senare är programledare och frågar tillsammans med Lennart Ekdal ut Göran Persson i TV4. Statsministern ger följande omdöme efteråt:
[…] – De var bedrövliga! […] Den där Alice Bah, hon kunde ju ingenting, väser Göran till mig på väg ut. […]
Till och med efter kollapsen, vid mötet med Göran Persson kring hans bok, får vi veta följande:
[…] – Men det var något du undrade över, säger han sedan snabbt för att komma bort från sina frågor.
Han har suttit vänd snett ifrån mig och pratat som till en medarbetare, vilken som helst som man inte behöver ta någon notis om. Men nu ser han mig faktiskt i ögonen.
– Ja, efter mordet på Anna och allt som hände sedan. Jag menar med alla rättegångar och så… Varför ringde ni aldrig till mig? Jag tänker, varför hörde ingen av sig och frågade hur jag hade det?
Han fortsätter att titta på mig, oförstående.
– Men vem skulle ha ringt till dig, menar du? […]
Dialogen ovan skulle ha kunnat appliceras även på min egen katastrof, för övrigt. Tystnaden efter katastrofen. Tystnaden och skuldbeläggelsen… Jag känner sorgen och bitterheten helt klart bara i det faktum att Eva Franchell återger samtalet.
Det här är en riktigt bra bok. Trots att den kom ut för ett antal år sen, i januari 2009, är den mycket läsvärd. Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged Anna Lindh, cancer, citat, citera, dagens citat, Eva Franchell, författare, göra slut, juni, kitt, litteratur, mördas, medgång, mord, motgång, polare, politik, rörd, sörja, second hand, september, tagen, tillägnan, tycka lika, Väninnan. Rapport från Rosenbad, vänskap on 02 november 2015|
Ett citerande inlägg.
Igår började läsa en bok som jag köpte till mig själv i början av sommaren från en second hand-affär. Det är Eva Franchells bok Väninnan. Rapport från Rosenbad. Eva Franchell är bland annat ”känd” för att hon var Anna Lindhs kompis och att hon var med när Anna Lindh mördades. Boken börjar med mordet, men fortsätter sen om vägen fram till tiden för det.
Jag blev väldigt rörd och tagen av författarens tillägnan och den får bli dagens citat:
Den här boken är tillägnad mina väninnor Anna och Kristin.
Anna mördades i september 2003.
Kristin dog i cancer i juni 1988.
Riktig vänskap är ett underskattat kitt som håller människor samman i med- och motgång. Man behöver inte tycka lika, men man har varandra. Jag slutar aldrig sörja det faktum att ni inte finns här längre och jag citerar Kristin: ”Polare är de enda man aldrig gör slut med.”
Word!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Film, Personligt, TV, tagged 1100-talet, alkohol, amerikansk politik, anknytning, arbetsvecka, äta, babbla, barn, bästefåtöljen, bensinpump, bil, bildörr, bilder, bilfönster, bo, boktok, Bron, busungar, Busunge, butik, cancer, choklad, citrus, Cosmos, cykelbana, dö, deckare, deppig, det goda i livet, Downton Abbey, dräkt, dricka, drinkvagn, enkel, ensamhet, Eva Franchell, förändra, författare, felparkera, fina grejor, fira, flamsa, flygande tomtar, frys, frysen, Fullerö handel, Gamla kyrkogprden, gångväg, glas, glaskupa, Gränby centrum, gubbe, gudstjänst, Hallå vin!, helg, hissa ner, Hjalmar Brantingsgatan 4a, Hjördis Oldfors, inte roligt, Jackie Kennedy, julklapp, kaffe och bulle, kall, katt, kväll, kycklingfärs, lägenhet, läkemedelstillbehör, lördag, ledsen, leka polis, leksak, likörglas, litteratur, ljuslyktor, mamma, marschall, mastig filmkväll, mat, matlåda, mördad, mörker, medicin, minneslund, mota bort, namn, njuta, orka, pris, räkbomb, Röda band, retro- och vintageaffär, rofyllt, rumsavdelare, samtal, sälja, sända tankar, sång, Söder om helvetet, söndagsmiddag, se fram emot, shopping, show, skål, sorgligt, spaghetti, stänga, svensk politik, telefoni, tina, tom, tomtehund, tråkig, tråkigt, trösta, trottoar, unge, Uppsalamotiv, UppsalaTidningen, Upsala-Ekeby, vacker, Vaksala kyrka, växa, vilsam, vimsmaja, vin, viss självinsikt, vitt vin on 01 november 2015|
Ett summerande inlägg.
Ensamheten kan vara väldigt ledsam. (Bilden är från Vaksala kyrka.)
Det går faktiskt nästan inte att förklara hur det känns när jag har lämnat av Fästmön i Himlen och hon har stängt bildörren. Det är inte roligt (= understatement) att bo på var sitt håll när två bara vill vara en. Men så är det av olika skäl. Jag gör mitt bästa för att förändra min del av det hela. Jag for hem ensam till en tom och kall lägenhet. En matlåda från frysen stod på tining till söndagsmiddag, men först blev det ett samtal till lilla mamma. Jag ringde mamma igår också och hon var ledsen och deppig. Det är svårt att trösta nån som är ensam, jag vet själv hur ledsam ensamheten är ibland.
Jag har annars haft en bra och vilsam helg. Vi har tagit det lugnt och ätit och druckit enkelt, men dyrt och gott. Vi firade typ
Hallå vin!
och njöt av det goda i livet, samtidigt som vi också sände tankar till dem som inte längre är bland oss här på jorden.
Fredagen tillbringade vi i Himlen med busungarna Katt och deras mamma. En behöver aldrig ha tråkigt när det finns kattungar som showar i närheten. Jag la ut ganska många bilder på dem här på bloggen igår, men två bilder sparade jag till idag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Vi åkte in till New Village nånstans mitt på dan igår. När vi kom hem till mig kunde vi konstatera att det saknades vissa medikamenter. Det blev därför bara en snabb titt in i Ilonas och Lottas retro- och vintageaffär på Hjalmar Brantingsgatan 4A (när får butiken ett namn, tro?). Till min stora sorg (?) upptäckte jag att den fina leksaksbensinpumpen fick en ny ägare medan vi var där. Jag tröstade mig med att glo på en drinkvagn, fina glas och en dräkt som skulle ha kunnat tillhöra Jackie Kennedy, inte Tofflan Tofflansdotter. Jag har viss självinsikt, alltså.
En tur till Stormarknaden blev det därefter, för vi behövde både medicin och mat. Sen fick vimsmajorna flamsa tillbaka till Himlen för att hämta läkemedelstillbehör. Lördagen hade nästan gått över i kväll när vi återvände till New Village. Mamma fick sitt telefonsamtal och vi fick kaffe och bulle.
När mörkret hade sänkt sig for vi ner till Gamla kyrkogården i stan. Där var hur mycket folk och bilar som helst och en gubbe krävde att jag hissade ner mitt bilfönster så att han kunde tala om för mig att jag körde där jag inte fick köra. Orka! Han hade gjort större nytta om han hade stått i andra änden av gatan och lekt polis och motat bort alla felparkerare som stod på både cykelbana och trottoar. Gubbar!
Vaksala kyrka for vi sen till. Där tycker vi båda att det är så fint och Anna har viss anknytning dit. Det pågick en gudstjänst så vi tittade bara in lite snabbt i den gamla 1100-talskyrkan. Sen famlade vi oss genom mörkret, med marschaller på båda sidorna av gångvägen, upp till minneslunden. Tyvärr var det en unge som nån hade släpat dit som babblade hela tiden, annars var där väldigt vackert och rofyllt. (Nej, låt helst inga barn komma till mig.)
Hemma tog vi var sitt glas vitt till en räkbomb och därefter vidtog en ganska mastig filmkväll – endast avbruten med 50 minuter Downton Abbey. Vi såg för övrigt ganska många filmer den här helgen och om dem skrev jag här idag.
Vi satt uppe länge igår och därför stannade vi i sängen länge i morse. Kaffe och böcker på sängen en söndagsmorgon är inte alls fel. Jag läste ut en deckare om amerikansk politik och grep därefter en bok om svensk politik, på sätt och vis, att läsa härnäst. Den senare börjar bara som väldigt hemskt. Författaren Eva Franchell berättar om att hon har haft två bästa vänner. Den ena blev mördad och den andra dog i cancer. Så sorgligt…
Från amerikansk politik till svensk.
Innan vi anlände till Himlen i eftermiddags tittade vi in på Fullerö handel. Den affären bara växer och växer – precis som dess priser. Men fina grejor säljer de! Vi köpte inget utan tittade bara.
Nu har jag ätit spaghetti och kycklingfärs från frysen och jag ska hälla ner mig i bästefåtöljen och läsa en stund innan Bron börjar. I morgon är det måndag och en ny, härlig arbetsvecka väntar på mig. Jag hoppas att du också har nån sån att se fram emot!
Här är några bilder från min helg:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 