Ett överlevt inlägg.
Livet är starkare än smärtan.
Tänk att jag har överlevt! Det måste vara ett tecken på att livet är för mig och att jag ska vara kvar här ett tag till. Livet är starkare än smärtan. Inte kan jag på nåt sätt påstå att jag är pigg och kry idag. Smärtan finns kvar, jag är stel och svag. Men… jag lever! Medicinen hjälpte föga. Det är nog så att smärtan – och det som kommer med den – måste ha sin gång. Ändå känns det tryggt att ha medicinen hemma. Nu gäller det bara att ta den när den behövs, inte när smärtan är alltför skarp. Idag finns den fortfarande här och sveper om min mage och rygg nedtill, som ett brett bälte. Men jag har bestämt mig för att den inte ska få ta överhanden och jag ska hålla mig uppe idag. Morgondagen är ju en sån viktig dag!
”No pulling guaranteed”
Innan smärtan satte klorna i mig hade vi en bra helg, Fästmön och jag. Vi var bland annat på Salléns och tittade på röda köksmaskiner, nåt som en av oss har en viss fäbless för. Jag tittade på en nästrimmer som garanterade
No pulling
Mindes när vi skojade med min pappa och köpte en sån till honom. Det var en rätt värdelös tingest, pappa skrek när han provade den. Sen hamnade den i hans byrålåda och kom aldrig mer fram. Nåja. Vi kom varken ut med nån röd köksmaskin eller nån nästrimmer från Salléns, blott en glödlampa. Såna är vi när vi är på shoppingtur!
En skir kopp kaffe på Erikshjälpen.
Vi korsade gamla E4:an och svängde in till Erikshjälpen. Redan i entrén doftade det nybakade kanelbullar. Vem kan motstå det? Inte ens såna med dåliga magar som borde motstå det. Men först tog vi en lång tur bland hyllorna och möblerna. Vi såg både tokigt och slugt, vackert och fult – precis som vanligt. Anna blev förälskad i en söt kaffeservis. Den påminde om en av dem som min mamma har/hade. En finservis, som jag tror att mina föräldrar fick i bröllopsgåva. Den användes nämligen enbart vid högtidsdagar. Sen kom det andra kaffeserviser in i familjen, främst från farmor och farfars hem. De är också fina, på sitt sätt, men jag har inga minnen kopplade till dem.
En bok följde med mig hem från Erikshjälpen. Helt otippat, va’?
Vi tog i alla fall en fika. I Erikshjälpens lilla kafé jobbar alldeles för många människor som jag har svårt att förstå vad de säger. Men kaffet är ljuvligt gott och en kan dricka det ur skira, vackra koppar. Självklart blev det en kanelbulle till. (Så här efteråt misstänker jag att kanelbullar är ytterligare en grej som får strykas på listan över sånt jag kan äta utan att nästan dö i tarmkramp.)
Med mig från Erikshjälpen kom en pocketbok för 15 spänn, i dyraste laget, tycker jag nog. Andra loppisar brukar ta en femma för pocketar… Nåja, jag hoppas att boken är bra. Det är visst den tredje delen i en serie – eller så är det bara författarens tredje bok – så jag ska försöka få tag i de två första och läsa först. En bok att lägga på vänt, med andra ord. Författaren, Tove Alsterdal, blir en ny bekantskap. Spännande och kul, tycker jag!
Wasabinötter får strykas på listan över sånt jag kan äta.
Innan vi for hem blev det ett besök på Stormarknaden. OK, det är inte världens roligaste ställe och det är framför allt alldeles för stort. Men… där finns ju ”allt”. Anna, som ju är kvinnan i förhållandet, handlade på Gubbdagiset, medan jag, som är mannen i förhållandet, köpte mat. Ja, tänk så rollerna kan förändras! (<== ironi).
På kvällen lagade jag mat, för jag hade ju börjat äta lite fast föda igen under veckan. Men att inleda med wasabinötter kanske inte var det bästa för min mage. De är väldigt goda och väldigt starka. Tyvärr får nog dessa strykas också på min kan-äta-lista. Vi drack ett svindyrt vin till maten (kalkon) och vad jag tyckte om det kommer i ett separat inlägg! Vi skulle ju fira lite, lite grann i helgen…
Naturgodis i form av kokostopp går fetbort också. (Det ser ut som gröt, men är jättegott!)
Mr Selfridge såg vi förstås på lördagskvällen, i alla fall jag. Det är den fjärde och sista säsongen och Anna missade den förra så hon läste. Lördagsgodis blev det och det är ytterligare sånt som nu åker fetbort. Jag åt två små kokostoppar (naturgodis) och två rader mintchoklad. Mår illa bara jag tänker på det…
Igår vilade jag hela eftermiddagen och kvällen och natten…
Sen kom söndagen… Och den tog jag, som bekant (?) på orden och gjorde till en vilodag. När jag hade skjutsat hem Anna med stegen la jag mig i sängen och klev nästan inte upp igen förrän i morse. Det enda jag fick i mig igår var yoghurt och honung på morgonen. Sen levde jag på vatten, mineralvatten och Pro Viva fruktdryck med svartvinbärssmak. Idag har jag druckit en halv mugg kaffe, rester från igår. Tanken på att äta nåt har passerat och jag har inte fångat in den. Men ska jag orka med morgondagen borde jag nog försöka få i mig nånting. Den genomsnälla, goa vännen Agneta har erbjudit sig att lyfta ut sommardäcken i min bil efter jobbet idag. Jag har accepterat erbjudandet. Ibland behöver också en genomstark Toffla lite hjälp.
Min dag har inte alls börjat som den brukar, men det är bara att bita ihop och komma igen för när en är arbetssökande får en inte vara sjuk. Jag läste dessutom hos en bloggvän häromdan att en inte ens får vara sjuk ens när en är sjuk. Det är så illa i Sverige 2016.
Men livet… LIVET!!! Life is sweet och bättre än dess motsats.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Skönt att höra att du blir kvar ett tag till 🙂 Och den där faiblessen för röda köksmaskiner – tror du den kan vara genetisk?
Anyway: Life is short, at times painful, at others wonderful. A gift, IMO, even on those days when everything goes ape-shit…
Fast nu när jag har ätit lite halvfast föda vete tusan… 😦
Fäblessen för röda köksmaskiner står min bättre hälft för, så det skulle möjligen vara betingat av förnamn? 😛
Yep! After rain, sunshine. Sometime…
Röda köksmaskiner, är det något som ”går”. Har inte själv hamnat där (än), men känner flera andra som gjort det… Snygga är de i alla fall!
Och ja, kokosgodiset såg precis ut som gröt!! Hahahahaha…
Ja somliga i familjen, dock inte jag, har en svaghet för såna och har så haft ett längre tag. Snygga är de! Jag äger faktiskt en själv, ett dubbelvåffeljärn. 😛
Tycker nästan att kokosgodiset såg ut som nåt värre än gröt, men det vågade jag inte skriva här. 😳
Min kompis Carina, hon har ALLA köksmaskiner i rött, till och med kyl/frys!
Snyggt hos henne, men hos mig skulle det inte passa alls 😉
Har varit ute med ”Elfrida II” på en tur idag, klarade mig från både regn och hagel, ett typiskt aprilväder alltså!
Gubben är i England och jobbar några dagar så jag njuter av min ensamhet må du tro, det är skönt att få göra det ibland 😉
Skönt att du känner dig bättre i magen, hoppas du blir riktigt bra snart.
Snällt att du får hjälp med däcken, det är tungt!
Ha dé!/Kram
Värst vad alla hänger upp sig på röda köksmaskiner. 😛 Det är inte jag som har en fäbless för dem, men vid ett framtida samgående kan jag ju få åtnjuta dem. Kanske. Och jag kompletterar med mitt dubbelvåffeljärn som är rött.
Magen är lite bättre, men långt ifrån bra. Snart kommer snälla vännen Agneta och hjälper mig med däcken. Det blir en jobbig dag i morgon, med flera timmars väntan på bilverkstan och sen, kl. 13…
Kram!