Ett ont inlägg, men även fyllt av gosiga katter.
Det är dessas fel!
Mitt i natten fick jag ett troligt gallstensanfall. Jag har haft liknande förut, men eftersom det är långt mellan gångerna har jag inte brytt mig om att söka läkare. I natt och idag var inget undantag. Då är det tur att doktorerna Olsson är mina egna, personliga livmedikus. Den ena ställde diagnos och tillkallade den andra som kom med medicin. Vilken service! Tack båda!
Så värst mycket sömn blev det inte i natt. Jag låg en del på soffan ute hos katterna och kved och stönade för att inte störa min Fästmö, men det blev ganska obekvämt så till sist återvände jag till sovrummet och stönade och kved. Grannarna måtte ha trott att vi hade rajtan-tajtan på högsta nivå för oss, men så var det alltså inte. Framåt morgonen började jag kräkas också. Ja, jag ska inte gå in på några detaljer. Däremot kan jag peka ut dem som oss skyldiga äro: de überäckliga ostbollarna vi köpte på ICA Solen! De låg där i delikatessdisken och såg ut som stora, runda karameller. Sen smakade de fan, på ren svenska, och var säkert fettrika. Och fett och gallbesvär funkar ju som bekant inte. Det blev helt bekräftat i natt.
Jag har legat hela dan hos Anna och knaprat piller var fjärde timma. Tyvärr fick jag ett mycket tråkigt samtal från mamma, så jag åkte hem framåt kvällen för att prata lite mer med henne. Dödsbud är aldrig roliga och jag känner att mamma bara blir alltmer ensam. Mina tankar går också varma till familjen som nu är utan sin mamma-svärmor-mormor.
Så jättemycket mer text blir det inte i det här inlägget, för jag har fortfarande ont och ska ta en dusch innan jag kryper ner i min egen säng. Men det kändes gott att vi hjälpte Jerry igår på lördagen med lite omflyttningar av möbler och sängmonteringar. Då blev det inte svårt att ta emot hjälp idag. Det var också spännande att få hänga en stund med Maja, kattungarna Citrus och Lucifers storasyster. Hon tyckte inte om att Jerry flyttade möbler och när sängen stod på rätt ställe la hon sig under den. Dessvärre avslöjade svansen henne…
Anna lagade god mat på lördagskvällen. Mitt bidrag var vinet, ett Copertino riserva från 2008 som är medelfylligt. Jag åt lagom mycket och drack två glas totalt. Eftersom ingen annan blev sjuk kan det inte ha varit fel på maten och vinet. Nä, felet var ostbollarnas, det är jag säker på. Och så var det väl inte så smart att sätta i sig dem vid 22-tiden… Lite väl sent…
Som vanligt avslutar jag med några bilder på gosbollarna, sötnötterna och allt vad jag nu kallar dem, det vill säga Mini, Citrus och Lucifer:
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Åh, fy tusan, för dom anfallen. Du har min djupaste sympati, och hoppas du redan är på bättringsvägen!!
Det är mycket bättre, tack, men jag känner fortfarande av magen. Nu är jag hemma, har duschat och ätit en skål med fil och flingor. Vi får se hur det går. Jag åt mjölk och flingor hos Anna innan jag åkte och det funkade. Känner mig frusen och det blir nog ingen uppesittarkväll i afton. 😮
All sympati og gode tanker herfra også, håper formen er bra nå!
Klem!:)
Tack, Mette, det är mycket bättre idag, jag har bara lite ont. Är mest matt, men har ändå klarat av att söka några jobb etc.
Kram!
Fy fan för gallsten har vart där också vet hur de känns. Tittat på Springfloden och fy vilket elände. Nu ska jag krama kudden efter ett glas rött.
Kram vännen sov gott
Ja det var inte skönt. Jag har haft liknande anfall tidigare, men eftersom det går år mellan dem har jag inte sökt läkare. I helgen var det hemskt! 😦
Springfloden är oerhörd obehaglig och realistisk, men boken är bättre.
Kram och tack, jag somnade som en sten efter Springfloden…